Ny kniv - Condor Terrachete

Eftersom  jag sedan tidigare inte äger någon machete blev den här modellen från Condor Tool & Knife omedelbart den största kniven i samlingen. Sedan kan det alltid diskuteras om en machete är en kniv eller inte. Men ett eggredskap är det hur som haver. Därtill ofta ett mycket effektivt sådant. Dessutom har den här specifika modellen en del knivlika egenskaper men mer om det vid annat tillfälle. 

Modellen kallas Terrachete och går därmed mycket väl ihop med den av mig tidigare recenserade bushcraftkniven Terrasaur. Förutom namnet återfinns likheter dem emellan vad gäller handtagsmaterial samt stål. Designern som är ansvarig för båda är Joe Flowers. 

Min första Machete

Många av Condors knivar är gjorda i kolstål och det är även Terrachete, 1075 är beteckningen i det här fallet. Ett för ändamålet utmärkt material då man till ett så här långt blad och med det här användningsområdet behöver något som både klarar smällar och som fjädrar bra. Därför är även en härdning som är relativt mjuk att föredra. Machetes behöver heller inte vara rakbladsvassa för att skära väl. Mycket av kraften i huggen kommer från att bladet är relativt tunt, 3 mm mäter den här. 

Längden på Terrachete är strax under 53 cm och av det utgör bladet 37 cm. Vikten är 720 g. Handtaget är gjort av termoplast i form av polypropylen. Ett enkelt men hållbart material som jag hoppas tar bort lite av de vibrationer som uppstår när man jobbar med den här typen av kniv. Personligen har jag ingen erfarenhet av just machetes måste tillstås men de är rätt lika en svensk sly/röjkniv och sådana har jag använt många gånger så jag misstänker att känslan är snarlik. 

Condor TK Terrachete designad av Joe Flowers

Sedan har den här macheten en liten finess i att den har en bit högre och vassare egg närmare handtaget och balanspunkten för detaljarbete så den även kan användas som kniv om så tarvas. Det intrycket förstärks av att den levereras med ett stadigt fodral gjort i samma material som handtaget och försett med läderhänge för att bäras i ett bälte. Det återstår att se huruvida jag kommer att nyttja den finessen. 

Överlag en spännande och intressant bekantskap som jag ser fram emot att testa och recensera!

Knivgrossisten

/ J - hugger sig fram i tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Kastknivar

- en inblick i olika varianter och typer

Inledning

Först vill jag slå fast att kastknivar i princip har funnits lika länge som knivar existerat som verktyg även om man ursprungligen troligen nöjde sig med att kasta en obearbetad sten istället för sin dyrbara kniv i obisidan eller flinta på fiende eller djur när det begav sig. Att de existerat så länge gör att företeelsen finns i alla former och typer och i många kulturer. För att avgränsa området väljer jag därför att inte diskutera vare sig afrikanska kastvapen som Mambele eller Hunga Munga eller indiska Chakrams. Jag utelämnar även alla varianter av japanska shurikens, populärt kallade kaststjärnor även om de raka varianterna "bo shurikens" närmar sig kastknivar av mer traditionellt snitt till utseendet. 

Men även om många typer sorteras bort finns det en hel del knivar på marknaden. Det har återigen blivit populärt att kasta kniv på film och scener som de i t ex "Expendebles-" och "Wick"-filmerna bidrar förstås till större exponering och därmed ökat intresse för knivkastning i stort. Sedan är ofta sättet de kastar på i filmer en smula löjeväckande för den insatte. Men det är en annan fråga. 

Kastknivar ur min samling

Ett par snabba sökningar på ordet "kastkniv" på  marknadsplatser som Ebay och Amazon och liknande ger extremt många träffar. Det överväldigande flertalet som dyker upp är dessvärre skräp. 

Först kan allt som är inspirerat av spelvärlden sållas bort. Därefter allt som inkluderar ordet "Kunai", undvik dem! De är nästan undantagslöst av undermålig kvalitet och inte ens när de är någorlunda välgjorda är de mycket att hänga i granen. Någon ninja-anhängare kanske vill argumentera emot men de är glorifierade japanska planteringsspadar som småningom blev något av ett allroundverktyg för nattkrigare. Till nöds kunde de även kastas och det t o m med snöre knutet i ringen som återfinns på handtaget. Men de är verkligen inte ultimata som kastknivar, särskilt inte för nybörjare. Ett par modeller från kända tillverkare har kommit på sista tiden, läs Acejet, de är undantaget som bekräftar regeln. 

En knivtyp att undvika. Just de här är 3 mm tjocka vilket ger en vikt på ynkliga 62g

På samma vis skall alla billiga set med 6 eller 12 knivar undvikas. Det är inte antalet det är fel på utan relationen pris/kniv. De delar alla de egenskaperna att de är för små och lätta för att vara lämpliga föremål att kasta prick med. Visst, vill du har något riktigt litet att kasta inomhus i källaren på två meters avstånd på en kartongtavla så duger de. Men då är femtumsspik ett billigare och ett i mitt tycke lika bra alternativ. 

Nu när man vet vad som skall undvikas återstår frågan om vad som skall väljas istället samt vart man hittar dem. För att svara på den frågan skall jag först gå in på några områden där kastknivar skiljer sig från andra knivtyper. 

Material - stålval

En sådan punkt är vad kastknivar är tillverkade av. För den som är van vid fällknivar och frilufts- eller jaktknivar gäller det att helt tänka om. Kastknivar skiljer  sig från gängse knivar på en rad områden. Förutom det uppenbara, användningsområde vilket förstås avspeglas även i utseendet så skiljer sig materialval och behandling av stålet radikalt från andra knivtyper. Exempelvis är de specialiserade "superknivstålen" S35VN, M390 och Elmax som vanligtvis är mycket gångbara i princip värdelösa när det kommer till kastknivar. Där fällknivar och inte minst köksnivar kan skryta med Rockwell-tal på över sextio och femtiofem betraktas som en smörkniv är det optimala i kastknivsvärlden under femtio. 

Exempel på knivar gjorda i olika stål, från vänster: Biting Metal Bug Osetr TZ - Hardox 550, AceJet Excalibur - D2, Stinger - 41620, Zitoon Spinner - Hardox 450, Cold Steel Sure Flight Sport - 1055

Istället skall man sikta på knivar gjorda av kolstål eller kanske ännu hellre fjäderstål, möjligen mjukt D2. Därutöver finns ett antal extremstål som återfinns i bland annat Franska customkastknivar som Hardox från SSAB.  Det är ett höghållfasthetsstål som annars återfinns i exempelivs dumperflak, rivkrokar och schaktblad till Bulldozers och tänderna till grävmaskinsskopor. Sedan finns exempelvis 2Ni vilket är ett stål som några märken från USA svär på är bäst och fler lär nog dyka upp över tid. 

Vilket material som föredras beror förstås på tillverkaren samt deras erfarenhet och skicklighet. Det är inte så att alla knivar gjorda i rostfritt är usla men de är generellt väsentligt mycket sprödare och de går sönder förr eller senare, ofta förr. 

Knivar i rostfritt stål där det annars något "bättre" 8Cr13MoV är riktigt uselt för ändamålet, i alla fall med den här härdningen som återfinns i Spydercos Spyderthrowers L

Två knivset som är tillverkade i enkelt rostfritt stål är de här från Spyderco och Gil Hibben. Hibben-knivarna i 420J vilket faktiskt är att föredra framför det av Spyderco valda 8Cr13MoV vilket är ett direkt olämpligt materialval. Det syns inte minst på bristen på spetsar och alla jack i eggarna på de här exemplaren. Varje gång de här knivarna träffar något hårt, vare sig det sker efter en miss eller bara en annan kniv i tavlan försvinner en bit. Spetsarna går inte att böja tillbaks. Istället bryts de av! Faktum är att jag t o m kastat av en kniv helt och hållet. 

Materialval - Handtag

Ett annat område där kastknivar skiljer sig från många andra knivtyper är handtaget. Som ni kanske redan noterat har de flesta kastknivar inga handtag alls. Eller snarare saknar de oftast skollor/handtagssidor och är istället helstålsknivar där samma material används genomgående. I de fall handtagsidor förekommer är de på finare knivar nästan alltid gjorda i läder. Lädret limmas och nitas sedan på plats. Det ger ett något fylligare grepp och bidrar dessutom till utseendet. Att läder används beror på att det är hållbart samt att det är relativt lätt att byta och i sammanhanget billigt. 

Den här kniven från Zitoon Knives levereras med läderhandtag 

Lågprisknivar har inte sällan något form av lindat handtag. Kanske med fallskärmslina eller i sämsta fall något billigt nylonsnöre. Det gäller t ex de här knivarna från Max Knives. Sådana handtag går alltid sönder. Dels skär träffar från andra knivar av snörena och dels skadas de när de oundvikliga missarna kommer. Det går att modifiera handtaget genom att t ex doppa det helt eller delvis i epoxy men då har du redan börjat modifiera dina knivar!

Fordom hade de här knivarna kallade P21 från Max Knives handtag av billigt nylonsnöre. Rätt snyggt när de var helt nya och det varade i ett par timmar. Sedan fick de lindas om efter någon timmas kastande tills jag tröttnade och tejpade dit sidor istället. Nu används inte de här knivarna längre

Sedan finns det förstås customknivar med handtag i allsköns material, inte minst Micarta och G10. De är i sammanhanget någorlunda hållbara men om du inte redan är mycket duktig eller bara avser att kasta en kniv i taget på en tavla åt gången samt har perfekt underlag framför och omkring tavlan lär även de se för jäkliga ut efter ett tag. Om de inte helt sonika spricker vill säga. Det är nämligen inte bara missar som sliter på handtagen. Även träffarna gör det genom de mycket kraftiga vibrationer som uppstår när kniven dräms in i trä om och om igen. Tre, fyra eller kanske fem hekto stål som kommer snurrande från upp till sju meters avstånd ger rätt hög anslagsenergi. Det skall sedan upprepas tiotusentals gånger.  En misshandel inga andra knivar utsätts för. 

Storlek

Utöver materialval och handtagens vara eller icke vara läggs stor vikt vid storleken. Jo, den spelar roll oavsett vad flickan säger. 

I princip kan man säga att två skolor dominerar när det gäller hur stor kastkniv man föredrar. Dels är det de i USA dominerande Bowie-inspirerade kastknivarna och dels de i Ryssland och Europa mindre kastknivarna. Men det är en mycket förenklad indelning som likt det mesta är full av undantag. Mycket är avhängigt personlig preferens och vilken teknik som används. I Ryssland är t ex "Skanff" även kallad Fedin efter upphovsmannen mycket populärt. Med den tekniken som förespråkar minimal rörelse är kortare och mindre knivar att föredra. Vi talar då om knivar som ofta ligger kring 25 cm längd även om såväl kortare som längre förekommer. Men det finns ingen poäng i att ha en större kniv då den här tekniken innebär att kniven inte roterar*. 

På samma vis använder de flesta som tränar andra No spin-varianter (Slide, Shuriken) något kortare knivar. 

Överlag föredrar man mindre knivar i Europa och här tillåts därför knivar över 23 cm på tävling (Eurothrowers).

Tre knivset av av "Osetr"-typ. Acejet Appache, Graf Knives T1 Personal och Biting Metal Bug Osetr TZ. Allroundbetonade knivar som främst är tänkta till no-spin kastning men som även fungerar till rotationskastning

På andra sidan Atlanten premieras ofta större knivar. En del har nog med att göra med tradition och "mountain man"-ideal misstänker jag. Det var ofta de som kastade knivar från början. Den synen avspeglas till viss del även i reglerna som används för tävling. Mest förlåtande är organisationen AKTA som tillåter knivar från 9" (23cm) i längd, dvs detsamma som här i Europa. IKTHOF differentierar mellan typerna och tillåter även de 9" för No spin men kräver minium 12" för rotationskastning. WKTL** kräver så mycket som 13,5" men de har andra och mycket avvikande krav på mått och utseende jämfört med alla andra organisationer. Allt för att premiera försäljning av de egna, i mitt tycke  komiskt fula knivarna som även inkluderar gigantiska parer/fingerskydd. De ser ut som vässade fälgkors!

Exempel på knivar som kan hävda sig även i Amerikanska sammanhang. Från toppen Zitoon The Iron Mistress, Graf Knives B1 Classical Bowie och Pierre Cazoulat Woodpecker. De kan jämföras med andra stora knivar från Condor med Dismissal 14" samt Graf Knives T5 Juggle, vilka är de två "pilarna" nederst. 

Olika tekniker, olika knivar

Förutom material och storlek så tillkommer förstås form till ekvationen. Den är nämligen beroende på vilken typ av kastning man främst tänker ägna sig åt. En del knivar är helt inriktade mot rotationskastning vilket i princip gör dem omöjliga att kasta "instinktivt" med. Eller för att förtydliga, ALLT går att kasta med no spin-teknik men Bowieknivar är verkligen inte roliga att göra det med. Det omvända, att rotera en no spin-kniv i luften är oftast inga problem även om det kräver anpassning av din teknik. Men i båda fall blir kastningen roligare med en kniv dedikerad för ändamålet. 

De här knivarna är enbart inriktade mot rotationskastning. De är neutralt balanserade och relativt långa.  WL Custom Blade Patriot Dagger, Graf Knives T2 och Zitoon Spinning Dagger är modellerna

De här knivarna, Condor Dismissal och Graf Knives T5 Juggle är också enbart inriktade mot rotations- eller traditionell kastning med den skillnaden från de ovan att de är framtunga, särskilt gäller det Juggle. 

Vissa knivar är mycket svåra att ens försöka använda till andra tekniker än vad de designats för som t ex Woodpeckers från Pierre Cazoulat. Det vinklade handtaget gör att de till och med vill "kantra" vid Military Half Spin som annars går med i princip vilken kniv eller vilket föremål som helst.  Nästan lika extrem är Graf Knives T5 Juggle, en bjässe som är mycket specialiserad. Den tillhör en typ som förr var rätt vanlig i olika varianter av cirkusuppträdanden. Mycket för att viktfördelningen gör typen extremt pålitlig från fasta avstånd och korta distanser. Det gör emellertid att de inte är optimala för t ex tävlingsdisciplinen Walk Back. 

Andra modeller kan användas till mer än en teknik som exempelvis Patriot Dagger som tack vare att det är en dolk även fungerar till just Military half spin. De här tre uppräknade modellerna är dock komplett usla till no spin. Det är främst handtagens form som ställer till det. Men även vikt och storlek spelar in. 

Till den sortens teknik är form nästan lika viktigt som balans. Även om balansen endera är i huvudsak neutral med lätt bakvikt till mycket baktunga när det handlar om no spin. 

Tre mycket olika No spin-knivar. Guillotine är något baktung, Scalpel helt neutral och Vengeance till höger är mycket baktung.

Med den här sortens knivar kan man som sagt även kasta rotationstekniker. Scalpel till exempel roterar helt neutralt trots att det är en mycket lätt kniv egentligen avsedd för kastas utan snurr. Detsamma gäller Guillotine som däremot är mer kompakt och tyngre. Vengeance kräver med sin bakvikt att man kastar rotation på helt annat vis med fokus riktat mot tavlan. Det är dock görbart. Sedan följer att så gott som samtliga knivar avsedda för den här typen av kastning även är mycket bra för halvrotationstekniker som Military half spin. 

Exempel på knivar som fungerar till det mesta. Överst Excalibur och Appache från Acejet följt av Cold Steel Sure Flight Mini och Biting Metal Bug Osetr TZ

Det finns även knivar som är tämligen allround och därmed bra för den som kanske inte bestämt sig eller ens kände till att det finns olika sätt att kasta. Till dem hör knivar med någorlunda neutral balans och som kan greppas på olika vis. Ett exempel på sådana är Acejet Excalibur. Modellen roterar neutralt och lätt samtidigt som de är utmärkta för no spin och minst lika effektiva för military half spin. Deras enda nackdel återfinns i instinctive half spin där fingerskydden kan vara i vägen på kast från längre distanser. Ett enklare alternativ som också är mycket neutrala är Cold Steel Sure Flight Mini. Även knivar av "Osetr"-typ som AceJet Appache, Biting Metal Bug Osetr TZ och Graf Knives T1 Personal går att använda till alla typ av kastning även om de sist uppräknade är mycket lätta. 

Att välja

När du bestämt dig för att börja kasta kniv är mitt råd att välja ett fint set redan från början. Det är nämligen väsentligt enklare att lära sig att kasta med riktiga prylar. Det kanske känns igen från andra intresseområden? Ett set om tre är att föredra framför en kniv av det enkla skälet att du behöver gå mindre och hinner kasta mer på den tid du har till förfogande. 

Visst, är du osäker och bara vill ha något att använda efter grillfesten så duger i princip vad som helst. Men även då skulle jag rekommendera att undvika de allra lägst prissatta knivarna, de som kostar 249 kr för tre. Mycket beroende på att du inte ens spar särskilt mycket pengar på att välja det enklaste alternativet. Sen är de billigaste varianterna som jag sade nästan alltid undantagslöst för små och lätta. Det är därför de underlåter att skriva måtten på dylika knivar. Längd står oftast men vare sig tjocklek eller vikt.***  Att kasta en kniv som väger kring 100g och mäter 18-21cm på längden är inte enklare att hantera än en stor utan kräver tvärtom mer av utövaren. Dessutom är de farligare än tyngre knivar då de har en tendes att studsa lite hur som helst när missarna kommer. En tung kniv faller oftast rakt ned. 

Tittar du på instegsknivar så har t ex Cold Steel ett flertal lämpliga modeller. Detsamma gäller polska Graf Knives om trots att det handlar om delvis handgjorda knivar ligger i ungefär samma prisklass. Vi talar om ett par hundralappar per kniv. Sedan klättrar priserna men många riktigt fina knivar kan fås för 1500-2500 kr för ett set om tre. Då talar vi ändå om semi-customknivar tillverkade i liten upplaga.

Flera svenska butiker saluför kastknivar och exempel på dylika är Knivbutik.se och Knivshop.se. Vill du titta på lite mer avancerade produkter rekommenderas Throwingzone.fr, Wulflund eller Acjetofficial. Det finns också ett flertal märken i Europa som t ex Pierre Cazoulat och Zitoon Knives. De två senare är franska tillverkare vilka liksom polska Graf Knives är enmansföretag och knivarna är således delvis handgjorda i mycket små serier. Customknivar för en relativt billig penning med andra ord. 

Utöver dem finns flera bra märken från USA men då tillkommer de sedvanliga importkostnaderna utöver priserna. Men där hittas bl a Flying Steel, Prince Steel Knives och True Balance för att nämna några. Är man ändå inne på customknivar får inte Bim Knives från Indonesien glömmas bort. Hade situationen varit annorlunda finns några intressanta ryska märken också men de bortser jag ifrån tills vidare.  

Länkar till ännu fler on line-butiker och märken hittar du på min länksida!

/ J - er kastare i etern

* Eller mer korrekt, premierar No spin och Half spin. 

** Vilka jag personligen anser har störtlöjliga regler för hur knivar skall se ut. De har också på tvättäkta amerikanskt advokatmanér sida upp och sida ned med regler där andra organisationer nöjer sig med en sida. 

*** Ett gott exempel är de av vad jag förstår tämligen populära enklaste Smith & Wesson-knivarna som saluförs av flera svenska återförsäljare. Jag kan hitta information om att de är 20,3 cm långa och att bladet mäter 10,7 cm. Det sistnämnda helt meningslös information när det handlar om kastknivar. Tjocklek och vikt har jag däremot som eventuell kund ingen aning om. Deras dyrare variant kallad "Bullseye" upplyser de däremot är 4mm tjock och 25,5cm lång vilket ger en en vikt av 180g. 

Oktorberfest!

Egentligen är väl oktoberfest ett begrepp som förknippas med Tyskland och öl. Men i mitt fall blir det för tillfället inte många tysklandsresor och knappt någon öl heller för den delen. Istället kanske begreppet skall användas för tillfällen när knivarna hopar sig vid horisonten så här i höstrusket.

Vid västfronten intet nytt skrev Remarque men det stämmer inte i mitt fall. Det händer en hel del där faktiskt. Vid närmare eftertanke så är inte östfronten glömd den heller. Även därifrån kommer det något anfall den här månaden misstänker jag. Den som lever får se. Det gäller att gräva ned sig inför stundande tider. Jag ämnar gräva ned mig i knivträsket. 

Diverse knivar som kommer att synas på bloggen under oktober

På programmet står nämligen en hel del nya knivar. Däribland nya kastknivar från Frankrike. Jag har letat efter efter något nytt som kan utgöra grunden för mitt kastande i "Walk Back" och där blev det en uppsättning från Pierre Cazoulat kallade "Woodpecker". De borde anlända inom kort. När vi ändå är inne på området ämnar jag komplettera min "garderob" med ytterligare något set knivar för "No Spin" också. De lär bli från Throwing Zone men jag har inte bestämt mig för om det blir Javelin eller Bug Osetr ännu. Men det kanske dröjer till nästa månad. 

Ännu längre västerut hittas Storbrittanien och generalagenten för SOG Europe. I samarbete med dem kommer jag så snart den anländer anordna en "GAW" (Give Away) via mitt Instagramkonto Knivesandbikes. Det är bara att gå in där och delta för chansen att vinna en gratis SOG Aegis AT. Så håll ögonen öppna för det! Den kommer dessutom att vara en smula exklusiv då färgställningen (Tan & Blaze) inte går att köpa i Europa. 

Men även från öster väntas knivar då jag beställt ett par från Finska Brisa. Det är en liten fastbladare vid namn Scara med läckert handtag i mustard Micarta som komplement till en klassisk Nessmuksom väntas. Den senare är en knivtyp jag länge velat testa och nu blir det av.

När vi ändå talar om fastbladade knivar blir det även något sådan från Fox Knives och deras FKMD-avdelning. Dock av en helt annan karaktär än de ovan nämnda. Vilken får ni se senare. 

Sedan blir det förstås recensioner. Knivar jag testat nyligen och som skall upp för granskning eller snarare presentation är bland andra QSP Hamster, Spyderco Chaparral FRN, Victorinox Evogrip S18 och Condor Dismissal. Allt från en heltitankniv med ramlås och flipper via en lättviktskniv och multifuktionskniv till en storvuxen kastkniv. En synnerligen blandad kompott med andra ord. 

Det är vad jag kallar oktoberfest, väl mött i etern!

/ J - gräver ned sig i knivträsket

New Knife - Condor Dismissal

What are 14 inches long, weigh in at 330 grams, and have a generally nasty appearance? It happens to be an adequate description of a throwing knife called Dismissal from Condor Tool & Knives. A company that has a gigantic range in their catalog. Everything from swords and machetes can be found there via outdoor and folding knives to kitchen knives. The range also includes throwing knives and throwing axes.

Among the throwing knives, there are several models for different throwing techniques, whether you prefer "Traditional"/"Full spin" throwing or "No spin".

Condor Tool & Knife Dismissal 14"

Dismissal is designed by Condor's house designer Joe Flowers. It comes in two sizes, one that measures 12 "or 30.5 cm in length and then this larger 14"/35 cm. The thickness is 5 mm and the material is 1075. Carbon steel is always a good alternative to throwing knives because when it is kept fairly soft, it bends rather than cracks. It is needed as throwing knives are the knives that are tried the hardest of all knife types. The surface is provided with a black epoxy coating to protect against corrosion.

The balance of this knife is not completely neutral but is slightly offset against the blade. I'm not used to that, so it remains to be seen what I think of it. I intend to return with a series of posts about knife throwing and then of course also a review of this knife.

/ J - Birdthrower

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Sommar, sommar, sommar

Nu får det väl ändå sägas vara sommar? Jag menar på riktigt. Det har hunnit bli juni och vi här nere i södra Sverige har hunnit ha vår första helg med riktig sommarvärme med bortåt 25 grader i skuggan. Själv lyckades jag passa på att bränna mig i solen då jag kastade kniv med bar överkropp i tre timmar. Mindre intelligent visade det sig senare på dagen och kvällen när det sved som fan. Inte blev det mycket nattsömn efter det. 

Ett annat sommartecken är att Giro d'Italia är slut och det väntas på TdF eller Tour de France för de icke införstådda. Det kanske bara gäller oss cykelnördar men så är det i alla fall. Andra sommartecken är att det förutom velocipedryttare även kan skådas motorburna dito på vägarna. Även en och annan husbil kan skymtas, ett lika säkert tecken på årstiden det. 

Detta är bokstavligen vägen till min barndoms somrar

...och man kan sitta ute i trädgården och dricka kaffe!

På knivfronten däremot är det mer stiltje. I pandemins tidevarv så har ett flertal mässor och annat som brukar gå av stapeln ställts in eller skjutits på framtiden. Det innebär också att knivtillverkarna får hitta på andra sätt att hitta ut med sina nyheter till potentiella kunder. Spyderco har till exempel sedan ett tag tillbaka sina "Reveals" där de ett par gånger per år släpper en mindre lunta med nyheter i jämte sin stora katalog. En publikation som är något av ett unikum då man fortfarande kan få den i pappersupplaga i dessa digitala tidevarv. Eller ja, några fler finns det förstås som t ex Condor Tool & Knife vars katalog är tämligen maffig den med. Annars syns Spydercos nyheter förstås på hemsidan och deras eget forum. Men jämte sådana kanaler är även sociala media av olika slag betydelsefulla. Forum, Facebook-grupper, bloggar och olika bildplattformar som Instagram är andra sätt att nå ut. Civivi är ett märke som till exempel sköter en stor del av nyhetsuppdateringen på Instagram. De lär behöva ett snabbuppdaterat forum att sköta den detaljen i med tanke på hastigheten med vilken de släpper nyheter. 

Med det sagt kommer jag faktiskt att här på bloggen inom kort att presentera en relativt ny kniv från just Civivi. Och inte bara från dem utan även en av de senaste från Ruike och inte minst QSP. Utöver det blir det presentationer av ett flertal kastknivar och något litet från Victorinox. Sedan kommer jag appropå knivkastning följa upp min reklamationshistoria med Spyderco och även skriva något om hur kastandet utvecklar sig för egen del. Det är även tänkt att bli recensioner av knivar från skilda märken som Steel Will, Fox Knives, Viper och Brisa. 

Så vid närmare eftertanke gäller inte stiltjen på den här enmansredaktionen. Här finns hur mycket som helst att skriva om! Väl mött i etern och i sommaren!

/ J - sysselsatt

Ny kniv - Condor Dismissal

Vad är 14 tum långt, väger in på 330 gram och har ett allmänt elakt utseende? Det råkar vara en adekvat beskrivning av en kastkniv vid namn Dismissal från Condor Tool & Knives. Ett företag som har en gigantisk spännvidd på sitt sortiment. Där hittas allt från svärd och machetes via friluftsknivar och fällknivar till köksknivar. I utbudet ryms även kastknivar och kastyxor.

Bland kastknivarna finns ett flertal modeller för olika kasttekniker vare sig du föredrar "Traditional"/"Full spin"-kastning eller "No spin".

Condor Tool & Knife Dismissal 14"

Dismissal är designad av Condors husdesigner Joe Flowers. Den kommer i två storlekar, en som mäter 12" eller 30,5 cm på längden och så den här större 14"/35 cm. Tjockleken är 5 mm och materialet är 1075. Kolstål är alltid ett bra alternativ till kastnivar eftersom när det hålls hyfsat mjukt så böjer det sig hellre än spricker. Det behövs då kastknivar är de knivar som prövas hårdast av alla knivtyper. Ytan är försedd med ett svart epoxyöverdrag för att skydda mot korrosion. 

Balansen på den här kniven är inte helt neutral utan ligger en smula förskjuten mot bladet till. Det är jag inte van vid så det återstår att se vad jag tycker om det. Jag ämnar återkomma med en serie inlägg om knivkastning och då naturligtvis även en recensionav den här kniven. 

/ J - Birdthrower

PS. Om du önskar bli återförsäljare av Condors produkter, kontakta Knivgrossisten.se

#knivesandbikes #knivigtvarre #condorsverige

Knivrecension Condor Terrasaur

 - en friluftskniv med udda bakgrund

En kniv från El Salvador som kan placeras i det numera så populära "Bushcraft"-facket, kan det vara något? Det är i alla fall vad Terrasaur från Condor är. En kniv som syftar till att ta upp kampen med friluftsknivar från olika hörn av världen men inte minst skandinaviska sådana. Det är inte en liten mantel att axla och jag skall försöka ta reda på om den här kniven klarar av det uppdraget. 

Condor CTK3943 Terrasaur

Terrasaur bygger på en knivmodell designad av Joe Flowers. Ursprungskniven kom så tidigt som 2009 men tillverkades då som customkniv av ett fåtal tillverkare.* Men efter att en känd konkurrent släppt en version av bushraft-kniv med genomgående tånge och plasthandtag kom även den här med handtag i samma material och presenterades på bland annat Blade Show 2018 i samarbete med Condor. 

Kniven är en klassisk representant för kategorin i det att den har ett blad på ungefär en decimeter som försetts med en "skandinavisk" slipning och har ett handtag som saknar uttalade fingerskydd. Det som gör den mer modern är plastmaterialet i handtag och fodral samt den den genomgående fulltånge-konstruktionen. 

Terrasaur kan fås i ett flertal olika färger. Den finns i svart, orange, beige och som här i grönt. Nyansen kallas "OD Green" och jag brukar skämtsamt översätta det till "pansarvärnsoliv". 

Alla de typiska parametrarna för en god friluftskniv finns där vad gäller storlek, proportioner och material

Twitterversion: Sällsynt fågel bygger bo i nordisk mylla och resultatet blir en jorddinosaurie. Eller fritt översatt Condor åstadkommer med Terrasaur en skandinaviskinfluerad bush craft-kniv med historiska rötter. 

Blad

När det gäller bladtyper på den här kategorin av kniv finns det i princip bara två att välja på om man skall följa traditionerna. Endera ett blad med helt rak rygg eller som här en klassisk drop point. Proportionerna är i det här fallet helt rätt med en längd på strax över en decimeter eller 105 mm och en tjocklek på tre millimeter. Höjden på bladet är 2,5 cm. 

Det ger förutom ett harmoniskt utseende även ett blad som är brett nog för att vara starkt men smalt nog för att vara lättmanövrerat. 

Proportioner på blad är viktiga och här har Condor lyckats

Materialet är ett i sammanhanget väl valt 1095 kolstål. Ett stål som förutom att det är billigt även är segt och tål en del misshandel utan att flisa sig. Det är även mycket lätt att slipa och att få riktigt vasst. På köpet kommer risken för korrosion liksom med alla kolstål. Det kan vara ett problem om den skall användas till exempel vid fiske och även vid utomhusmatlagning. I det senare fallet kan det ge bismak till det som skärs. 

Finishen kallar Condor själva för "natural" vanligen kallat "brute de forge". Det är en gråsvart obearbetad yta som på ett snyggt vis kontrasterar mot den blankare slipfasen.  

Slipningen är som sig bör på bush craft-knivar av skandinavisk typ. Det vill säga en sabelslipning utan uttalad primäregg**. I praktiken har de flesta knivar dylika en svag sådan för att öka styrkan särskilt om kniven används för att exempelvis spräcka ved. Om inte annat uppstår en sådan när man striglar kniven. Något som för övrigt går lätt med det här mjuka stålet.  

Jag såg i en annan recension av den här kniven att de beskylldes för att ha dålig egg med ojämn höjd och en tendens till "bränd spets" samt märken efter bearbetning. Det gäller verkligen inte det här exemplaret. Eggen är som kan ses jämnhög och den är därtill centrerad. Några märken förutom de efter slipbandet finns inte heller och den var dugligt vass. Inte Moraknivsvass får väl medges men ändå så att den inte behövde skämmas för sig. 

Skärpevaraktigheten är väl inte den bästa men det klaras lätt av med strigel eller bryne och det går lätt att få tillbaks skärpan igen. 

Stålet är ett kolstål, slipningen skandinavisk och finishen "brut de forge"

Inledningsvis fick kniven genomgå samma test som de fällknivar som passerar mig vilket inkluderar kartong (tunn och tjock), papper, plast, tyg och gummislang bland annat. Där överraskar Terrasaur positivt genom att vara bättre på att skära kartong och dylikt än vad jag trodde. Förklaringen ligger i att man valt att hålla ned grovleken på bladet till tre millimeter. Utmärkt tänkt från Condors sida. Alltför många frilutsknivar idag görs idag i mitt tycke för grova. Det känns som de riktar sig mot den amerikanska marknaden där fem millimeter eller mer samt genomgående tånge är ett krav. 

Men det är ju främst som friluftskniv den är tänkt. Förlåt "bushcraft" menar jag. Aktiviteter kopplat till det begreppet kan säkert se lite olika ut beroende på vart man befinner sig världen. Men på de här breddgraderna betyder det mycket träbearbetning och en del utomhusmatlagning samt hanterande av fisk och kanske vilt.  

I allmänhet fungerar Terrasaur bra för att ordna en brasa. Men en bra såg som komplement är inte dumt

Naturligtvis har kniven testats genom att användas vid upprepade tillfällen för eldförberedelser. Där ingår större uppgifter som att spräcka träbitar, särskilt som höstdagarna blir allt fuktigare och man vill komma åt de torrare innanmätet samt att spänta ved. Givet knivens storlek blir det förstås inga vedklabbar som spräcks utan grenar av olika slag. Det följs senare av att skrapa barkfibrer för tändmaterial och att använda eldstål. Det mesta av jobben går bra och särskilt gäller det att spräcka ved. Kniven är stadigt byggd och det känns tryggt att driva kniven genom träet utan rädsla för att den skall skadas eller gå sönder. Eggen har heller inte tagit skada genom att vika sig när driver den genom trä.

Eggen är tämligen lätt att kontrollera när man täljer spånor till tändved. Handtaget är runt nog för att ge komfort vilket är vilsamt för handen men ovalt nog att ge en fingervisning om vart eggen befinner sig. Men det är något med vinkeln på eggen som gör att den ändå inte kommer upp till samma nivå som de bästa i genren. Lite mer problematiskt blir det när tändstålet åker fram. Gnistor blir det men fast ryggen har nittiogradersvinkel tar den inte hårt nog för att ge det där riktiga gnistregnet. Jag kommer nog att fila ryggen något vassare för att ge bättre effekt. 

Något förvånande visade sig dinosaurien klara av även enklare köksbestyr

En eld måste ju användas till något också och just den här gången när de här bilderna togs blev det grillad bacon i baguette med mozzarella, lök och tomat. Något som förvånade mig en smula var hur bra Terrasaur skär lök och tomat. Att bladet inte är grövre än tre millimeter hjälper till även här tror jag. Lök till exempel går att skiva riktigt tunt utan problem. Det är inte alltid fallet med knivar med den här typen av slipning.

Utöver det har det täljts med kniven och kontrollen över egg och spets är god. Balansen är helt neutral och kniven är inte särskilt tung så man orkar hålla på ett tag. I samband med det har jag vid upprepade tillfällen testat spetsen och det är inga problem att bända loss den utan skador. Jag har även testat eggstyrkan genom att driva eggen tvärs igenom grenar mot fiberriktningen med hjälp av en klubba. Eggen är stabil kan jag meddela. 

Handtag

Greppet på Terrasaur består av formgjuten polypropylen. Conodor lägger till prefixet "high impact" i sin beskrivning vilket jag starkt misstänker är enbart ett buzz-word eftersom det är en av egenskaperna som just det materialet har av vad jag förstått och det gäller oavsett vem som gör det. Men hållbart är det. Formen är relativt rund vilket ger god komfort generellt sett. Samtidigt är det det rätt ovalt vilket är en förutsättning för att kniven inte skall rulla i handen och för att man skall veta vart eggen befinner sig.

Handtaget är gjort i polypropylen. Ett starkt och hållbart material

 

Diamantmönstret på handtaget ger fäste utan att vara för grovt vilket undertecknad uppskattar. Att göra handtag så raspliknande att de kräver handskar för att kunna brukas är ett otyg som främst amerikanska knivtillverkare ägnar sig åt. 

Handtaget är tolv centimeter långt vilket gör att åtminstone mina händer får plats. Enkelheten i hur det utformats gör att alla grepp fungerar och det bra. Allt annat hade gjort mig besviken med det utseendet och den generella inriktningen på kniven.

Kniven är av fulltångekonstruktion och handtaget har försetts med hål för fånglina

Handtaget är ovalt i genomskärning och sväller på mitten för att bättre
fylla handen

En detalj som kunde förbättrats är hur lite material som återfinns kring själva tången. Det är inte många millimeter det handlar om från bladryggen till handtagets ovansida. Risken för att en spricka skall uppstå där vid omild behandling finns. Det har dock inte hänt trots en del vedspräckande (av mindre dimensioner) med det här exemplaret. Så det kanske är en missriktad farhåga från min sida. 

Balansen är neutral och kniven ligger bra i handen

Sedan måste jag tillägga att jag föredrar det mjukare greppet och materialet i t ex Mora Companion och Bushcraft jämfört med både Mora Garberg och Terrasaur. Håller man hårt i kniven känns det att det är en bit plast man greppar om. Det handlar emellertid mer om en känsla än något annat. 

Terrasaur har ett fånglinehål som klarar av en tunnare lädersnodd eller en sedvanlig 550-fallskärmslina. 

Fodral

Enklare än så här blir inte ett fodral. Det består av formgjuten plast helt enkelt. Materialet är detsamma som i handtaget, det vill säga polypropylen. Det ger ett segt och tåligt fodral som inte går sönder i första taget. I botten av slidan återfinns två dräneringshål för att släppa ut vatten och fukt. 

Ett vändbart fodral till fromma för den vänsterhänte

Terrasaur klickar på plats och sitter stadigt utan att falla ut. Inte ens om fodralet vänds upp och ned och skakas. Det är en utmärkt egenskap då en förlorad kniv inte gör någon glad i skogen, på sjön eller på fjället. För att underlätta att dra kniven finns en plattform för tummen att ta spjärn emot. 

Kniven fästs vid bälter med en vanlig läderögla

Fodralet är hänger vid bältet med en enkel ögla av läder. Öglan klarar bälten upp till 38 millimeters bredd. Den är sedan nitad till en ring som sitter runt fodralets övre del. Ringen sitter med hjälp av friktion och kan därmed lossas vilket gör fodralet vändbart. Kniven kan därmed bäras både på vänster och höger sida. Det är förstås bra för vänsterhänta men även för den som vill hänga kniven på den sidan för korsdrag. Något som jag ibland föredrar på fastbladade knivar. 

Slutsats

Terrasaur är min första kontakt med Condor som märke och glädjande nog blev det en positiv upplevelse. Den övergripande känslan är man lyckats åstadkomma en enkel och funktionell kniv i den tradition man ansluter till med Terrasaur. 

Det har av några hävdats att Terrasur skulle vara en "Mora Garberg Killer". Jämförelsen med den svenska giganten på området och den specifika modellen kanske inte är så långsökt då de till utseende och konstruktion är mycket lika. Båda knivarna är ungefär lika långa, har blad gjorda av samma ståltyp och är försedda med plasthandtag. De är också skandinvaviskt slipade med full och exponerad tånge och har nittio graders bladrygg och båda kommer med plastfodral. Problemet är att tekniken med formgjuten polypropylen är att den enligt uppgift inte är helt enkel och att konkurrenten behärskar den till fullo vilket ger något bättre finish. Fördelen som utmanaren från Condor besitter är att den är något billigare än Garberg. 

Men jag vill nog hävda att den klarar sig bra utan den jämförelsen också. Terrasaur kan stå på egna ben. Den grundar sig som sagt på en custommodell som har några år på nacken så någon kopia rör det sig inte om. Inspirationen till den förlagan är däremot uppenbar. Även ursprungs-Terrasaur hämtar de flesta element från traditionella skandinaviska knivar och den gör det bra. 

Terrasaur är en kniv som gör sig bra vid all typ av utevistelse

Flera av dem har överförts till produktionsversionen. Här finns element som ett skandinaviskt slipat kolstålsblad med ett enkelt komfortabelt och ergonomiskt handtag. Även linjerna är klassiska liksom storlek och proportioner. Det avspeglas sedan i hur den uppträder. Ordet som sammanfattar knivens egenskaper är - balanserad, både bokstavligt och bildligt. 

 

En av Condors starkaste försäljningsargument vid sidan om att vara funktionella redskap är priset. När Terrasaur presenterades sades det att MSRP skulle ligga runt fyrtio dollar. I praktiken blev det femtio eller 49.98$ enligt hemsidan vilket i Europa och Sverige ger ett butikspris på allt mellan 480 till 640 kronor bereonde på inköpsställe när detta skrivs. Generalagent  i Sverige är Knivgrossisten.se.

Vad du inte får vid köp av den  här kniven den där sista nivån av finish. Condors knivar är mer att betrakta som verktyg och det finns därför inte sällan invändningar mot detaljer som hur platsen ser ut kring handtagsryggen och fånglinehålet till exempel eller på de lite grövre finisharna på bladen. Men på något vis passar det stilen på de knivar som de tillverkar. Jag kan därför varmt rekommendera dem om du uppskattar deras sätt att närma sig knivtillverkning. 

Condor Terrasaur bjuder på egenskaper som gör den väl lämpad för Svenskt uteliv

För dina investerade slantar får du nämligen en kniv som en mycket kapabel följeslagare i skog och mark. Vare sig det är vid svampletande, camping, täljande eller till och med fiske och jakt. Även om det för det sistnämnda kanske hade behövt lite bredare blad och mer buk för att vara optimal. 

Men som allroundkniv är Terrasur från Condor riktigt bra. En kniv att lita på och som bara fungerar. 

Specifikation:

• Totallängd: 224 mm
• Bladlängd: 105 mm
• Godstjocklek: 3 mm
• Stål: 1095 kolstål, 
• Vikt: 127 g, med fodral 173 g (vägd av mig)
• Handtag: Polypropylen med full tånge
• Fodral: Polypropylen

Producerad av Condor, tillverkad i El Salvador


/ J - med rökdoft i kläderna

* Den tillverkades som customkniv av både Fiddle Back Forge och Dogwood Custom Knives. 

** Ibland även kallad "zerogrind" och skall i sin renaste form helt sakna "relief edge" (secondary edge) utan bara ha en enda bred slipfas som även bildar egg.