Review WL Custom Blade Spinning Butcher

   

Introduction

The basic idea was to expand the arsenal with another set of premium knives for rotational throwing. It is hard to find your favorites if you do not test different models. I am not dissatisfied with my old faithful knives but I wanted to see if the grass perhaps was greener on the other side. 

The eyes therefore fell on something designed by Werner Lengmüller. He is a giant in the field and has several models that are widely used by other throwers with great success including his "Werner's Pirates".

But sometimes you don't want to be like everyone else, and I therefore looked at and chose a slightly later model in the form of the Spinning Butcher.

WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Werner used to make knives himself but nowadays they are licensed under the name WL Custom Blade. One thing that should be noted in this context is that in the USA they are made by Prince Steel Knives and in Europe by French Throwingzone. They are a small company located in Normandy.

Appearance and Dimension

The name Spinning Butcher may well be more or less correct. Spinning yes because there is a big hole to stick the index finger in. But the Butcher part I'm more doubtful about. I have worked in the meat processing industry for several years and there is nothing that even resembles this blade shape.

If, on the other hand, as a knife enthusiast, you look towards Japan, you will actually find a type of boning knife that goes by the name Honesuki, which this one is quite similar to. Perhaps that was the one intended?

The hole for the finger that makes the knife a "Spinning" Butcher

This particular handle is 3D-printed

This translates to a straight edge that meets an equally straight back, which in this case is broken in a false edge down towards a pronounced tip. The typical design feature of this knife is the angles. The aesthetics are distinct.

The grinds are just under eight millimeters wide and meet in an "edge" that is 3 mm thick. All edges are broken so they don't feel sharp. The finish is a fairly rough brushed one and on one side is the WL Custom Blade logo.

Then the handle is very green on this specimen. In addition to the color, the material can also be varied. If you feel more traditional, you choose leather, but if you are more adventurous, these 3D-printed grips are available.

The Spinning Butcher is a relatively large knife with a length of 31.5 cm and a height of the blade that measures 5 cm at most. The handle is 31.5mm high at most and then tapers to 26.5mm before the rounded rear end takes over. The thickness of the knife is 6 mm. Those measurements give a total weight of 455 grams.

The balance is neutral and the balance point is found just in front of the ring, 15 cm from the rear end, and 16.5 cm from the tip. 

Material

Often when it comes to throwing knives manufactured under the auspices of Throwingzone, they stick to Swedish steel in the form of Hardox 450. It is a steel that may not be the most exclusive, but at the same time well adapted for throwing knives, tough and durable as it is. It is not a material that cracks in the first place. 

This version of the Spinning Butcher comes with a quite rare detail for being a throwing knife. Namely, how the handle slabs are made. They can be obtained in two different versions as mentioned above. Partly in traditional leather but also like here with a 3D printed handle. It also means that the material is some form of plastic that is suitable for printing. I don't know exactly which one. But it has proven to be relatively durable. The thickness is 2.5 mm per side and they are glued and screwed in place with two Chicago screws.

To Throw

Spinning Butcher belongs to the very straightforward type of knife if you put it that way. This is a knife for rotational throwing and it shows. It is large, heavy, and well-balanced. When the rotation is correct, it hits the target with authority. The fact that it is well designed is evident not least in how easy it is to find the right grip on the knife, whether you hold it by the handle or the blade.

For me, the screws on the handle also help index the knife. Otherwise, the rounded rear end is something to go for as it fits well at the base of the hand. 

If only the thrower is consistent, so are the knives. Spinning Butcher behaves very civilized in the air. As you can see, mine leans slightly to the right, that's how I throw. 

The blade is also well-shaped. By that, I mean that on a good rotational knife, if there is one, the belly or the swedge is shaped so that it is easy to find the right angle on the knife when throwing from the blade. It is in this case. 

The angle you get if you hold the knife with the "edge" towards you and the swedge against the board with an index finger near the spine of the blade is the correct one. Then it has to be fine-tuned depending on the throwing technique, of course. But the knife provides the basics, so to speak. 

Despite their size, the knives are good precision tools

Here's a cap that isn't doing so well

Another sympathetic detail is the weight of the knife. That, in combination with the length, means that the knife spins rather slowly if the thrower does not speed it up. That in turn makes it easy to calculate rotation speed. In other words, the Spinning Butcher is a relatively easy-to-throw knife.

It is also easy to aim with as the tip is found near the center line of the knife. It sits neither low nor high. That, too, is a likable quality.

- Rotational

Basic throws from three meters are a joy with these knives. The only thing that must be taken into account is, of course, weight and length if you are used to smaller knives. Larger knives spin more slowly, which means that either the thrower has to contribute more energy by forcing the knife to rotate faster, or you have to let the throw "evolve" at its own pace. If the knife is allowed its time, it will stick both hard and with accuracy.

A few throws with a basic grip in the handle from 3m

My natural grip is with my thumb level with the screw closest to the blade. The grip is semi-firm and the angle will give itself if the grip is relaxed in this case. With my technique, I have a fairly long start-up phase and retrieve the knife behind the shoulder with the point down towards the back. Others throw with a shorter snappier motion.

Here is an example of a throw from 4 m from the blade

The second basic technique is, of course, from 4 m gripping the blade. Here, too, the blade design gives a good hint as to how the knife should be held. Three fingers fit on the swedge and the index finger naturally curves around the blade above it. If the knife is held tight enough, the angle will be good here as well. But personal taste and, not least, which technique you use always matter. Therefore, I hold the knife a little harder when I grip the blade and angle it up slightly for a somewhat faster rotation. 

Then the feeling is more that I "turn the knife" into the target than that I throw. My mantra is "calm but firm". A throw, even a loose one must be a real throw, I often say. If any force is to be added, it is the elbow that must go down, which accelerates both forearm and hand.

From 5 m it is time for the handle again and two rotations. The Spinning Butcher has to be held a little further out on the handle the way I throw from five meters. Otherwise, it won't make it around. The alternative is a harder throw, of course. 

When the distance increases to 6 m, it is important to not use brute force but let the knife do the work. These knives fly powerfully through the air and the impact force is great, so extra power is not needed for that reason. On the contrary, from six meters it helps to be cool and keep the elbow down and the hand close to the body so the knife moves in a small circle and starts to rotate. In addition, do not make the throw too fast if you retrieve the knife as far back as I do. If you do, you don't have time to feel the knife in motion. That is a feeling hard to explain.

From seven meters the Spinning Butcher is very pleasant to throw. Easy to calculate in terms of rotation and easy to stick. When mistakes happen, it is definitely my fault, and not the knife's can be ascertained. Glaring at it like tennis players often do with their rackets doesn't help.

Then I have relatively recently discovered and learned that the rotation and throw from nine meters is quite similar to that from seven. Not much force is needed to reach the target. It is only when you throw from distances farther than  11 m that it becomes necessary to use some more power to reach the target. The longest I've thrown so far is 13.40 m. Modest I know. But I will work on that detail in the future

- Half Spin

This knife is really not good for this type of throwing. I really prefer dagger shapes if I have to throw half-spin with larger knives. Spinner Butcher is not made for this and of course, you can tell. Because the knife is not symmetrical and has a wide blade, it likes to capsize in the air and, in addition, it is too heavy to feel comfortable. However, the blade is easy to grip so that bit works well.

This is not the same as not being able to throw it with half a rotation. Everything can be thrown, just more or less good. Therefore, I also think that the Spinning Butcher is better for underhand throws than overhand throws if you absolutely must throw them this way.

- No Spin

The title is really redundant. The knife is simply too big and heavy for normal no-spin techniques. As above, you can throw Spinner Butcher without rotation. It's just not good for it. Possibly if you're into "Thorn-Style" which to some extent overrides the usual rules of knife size in a no-spin context. But other than that, it's no good for this task.

Conclusion

What I think about these knives can probably best be summarized by saying that they are my competition knives at the moment. As such, they have helped me to two third places in The Swedish Championships (Walk Back Rotation) so far, as well as a couple of medals in long-distance throwing and one in silhouette throwing.

The last competition with Spinning Butcher resulted in a third place in the Swedish Championships-2024

If Spinner Butchers are to be described more generally, they are quite easy to throw with as I said. This means that the rotation and aim are fairly easy to calculate. Then, of course, it is not easy throwing a knife, but that is now another question. In any case, the knives are not an obstacle in this case. They are good enough for everything from the amateur to the world champion.

The important thing is to take it easy and let the throw mature, so to speak. The knife does the rest. But of course, if you want to use power throws, that's fine too. This is because the knife is neutrally balanced and can thus be brought to the correct fast spin. But it requires some strength.

In any case, they hit like a freight train out of control. The feeling with each throw is that it is a considerable force that is focused on the target. Not least the sound the knife makes contributes to that.

Part of the explanation is found in the weight. They are heavy without being the heaviest with their weight of around 450g. This in turn makes the Spinning Butcher excellent for longer distances. They spin just as calmly at seven, nine, eleven, or thirteen meters. Probably on much longer distances too if you are more competent in the area than I am. 

The quality is, as usual with knives from Throwingzone , excellent. It has been on all the knives I've reviewed from them.* The steel is tough, but of course, if you hit it hard enough there will be marks. But the steel has more of a tendency towards dents than chips. A tough material in other words.

The handles were a bit of a gamble. My other knives with handles have leather grips and most of them are also made by myself. Here I chose 3D printed handle sides because I was curious about how they would feel and perform. It can immediately be said that they last really well. The plastic itself is quite durable and can withstand an oblique hit or two without cracking. But mine look horrible nowadays mostly because I often throw three knives at a single target whereupon they hit each other from time to time. It's inevitable when you throw as many throws as I do. The only way to avoid it is to have three targets, something that has not always been possible for me. 

In addition, I throw outdoors surrounded by nature, so the occasional visit to a rock or two has also happened, although it is quite rare nowadays.

What the plastic does is that it allows a greater color variation. The grip itself is satisfying. Higher friction than leather offers but not so much that it ruins the feeling when throwing. The sides are attached with both glue and two adjustable Chicago screws. As usual, they need to be tightened sometimes. A dab of thread lock helps.

WL Custom Blade Spinning Butcher made by Throwingzone

Quality comes at a price. At the time of writing, these beauties cost €305. But then it must be taken into account that they are partly handmade in small series. It is something you buy for life and not just for the moment.

Overall, I am delighted with my Spinning Butchers from Throwingzone. I can do nothing but warmly recommend them to anyone looking for a throwing knife with its distinct design language and excellent throwing characteristics for rotational throwing at the highest level.

Throwingzone

Specifications:

Steel: Hardox

Length: 31,5 cm

Width: 50 mm at most

Thickness: 6 mm

Weight: 455 g (Weighed by me, homepage says 250g)

Point of Balance: 15/16,5 cm from back end/tip

/ J - Number three in Sweden

* Knives like the very special Scalpel designed by Guillaume Henry and Bug Osetr.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension WL Custom Blade Spinning Butcher

  

Inledning

Dags att utvidga arsenalen med ytterligare ett set premiumknivar för rotationskastning var grundtanken. Inte för att jag är eller var missnöjd med mina gamla trotjänare men det är svårt att veta vad som passar bäst om man inte testar olika varianter. 

Blickarna föll därför på något designat av Werner Lengmüller. Han är en gigant inom området och har flera modeller som flitigt används av andra kastare med stor framgång däribland hans "Werner's Pirates". 

Men ibland vill  man inte vara som alla andra och jag blev därför nyfiken på en något senare modell i form av den här kallad Spinning Butcher. 

WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Tidigare tillverkade Werner knivar själv men nuförtiden görs de på licens under namnet WL Custom Blade. En sak som bör noteras i sammanhanget är att i USA görs de av Prince Steel Knives och i Europa av franska Throwingzone. De är ett litet företag som återfinns i Normandie. 

Modellerna från de olika tillverkarena är naturligtvis desamma men materialen samt de exakta måtten och vikterna är faktiskt inte det. Om siffrorna som finns att tillgå on-line är något att gå efter är faktiskt den amerikanska varianten av den här kniven aningen tyngre till exempel. De använder också olika stål.

Utseende och mått

Namnet Spinning Butcher kan väl vara mer eller mindre rättvisande. Spinning ja eftersom det finns ett stort hål att stoppa pekfingret i. Men slaktare vete tusan. Jag har själv arbetat inom köttförädlings-industrin ett antal år och där finns inget som ens påminner om den här bladformen. 

Om man däremot som knivintresserad riktar blickar mot Japan så hittas där faktiskt en typ av urbeningskniv som går under namnet Honesuki som den här är rätt lik. Måhända var det den som avsågs?

Hålet för fingret som gör kniven till en "Spinning" Butcher

Handtaget är i det här utförandet 3D-printat

Vad det innebär är en rak egg som möter en lika rak rygg som i det här fallet bryts i en falskegg ned mot en uttalad spets. Det typiska är de räta vinklarna och det är vad som utmärker den här kniven. Estetiken är tydligt uttalad. 

Slipfaserna är strax under åtta millimeter breda och möts i en "egg" som är 3 mm tjock. Alla kanter är brutna så de inte upplevs vassa. Finishen är en rätt grovt borstad yta och på en sida hittas WL Custom Blade-logotypen. 

Sedan lyser handtaget friskt grönt på det här exemplaret. Förutom färgen kan även materialet varieras. Känner du dig mer traditionell så väljer du läderskollor men är du mer äventyrlig står de här 3D-printade handtagen till buds. 

Spinning Butcher är en relativt stor kniv med en längd på 31,5 cm och en höjd på bladet som mäter 5 cm som mest. Handtaget är 31,5 mm högt som mest och smalnar sedan av till 26,5 mm innan den rundade bakänden tar vid. Tjockleken på kniven är 6 mm. De måtten ger en totalvikt på 455 gram. 

Balansen är neutral och balanspunkten hittas precis framför ringen, 15 cm från bakänden, 16,5 cm från spetsen. 

Material

Som ofta när det kommer till kastknivar tillverkade i regi av Throwingzone så håller man sig till svenskt slitstål i form av Hardox 450. Det är ett stål som kanske inte är det mest exklusiva men samtidigt väl anpassat för kastknivar segt och hållbart som det är. Det är inte ett material som spricker i första taget. 

Sedan är just den här versionen rätt ovanlig. Handtagen kan nämligen fås i två olika utföranden som nämdes ovan. Dels i traditionellt läder men även i det här versionen som innebär att handtagssidorna är 3D-printade. Det medför även att materialet är någon form av plast som lämpar sig för att skrivas ut. Jag vet inte exakt vilken. Men den har visat sig relativt hållbar. Tjockleken är 2,5 mm per sida och de är skruvade på plats med två stycken Chicago-skruvar.

Att kasta

Spinning Butcher tillhör de knivtypen som är mycket renodlad. Det här är en kniv för rotationskastning och det märks. Den är stor, tung och välbalanserad. När rotationen sitter träffar den tavlan med mycket pondus. Att den är väldesignad märks inte minst på hur lätt det är att hitta rätt grepp på kniven vare sig du håller den i handtaget eller bladet. 

I mitt fall hjälper skruvarna på handtaget dessutom till att indexera kniven. Annars är den rundade bakänden något att gå på då den passar väl in i handen.

Om bara kastaren är konsekvent så är knivarna det också. Spinning Butcher uppträder mycket civiliserat i luften. Som ni ser lutar mina aningen åt höger, det är så jag kastar. 

Även bladet är välformat. Med det avser jag det faktum att på en bra rotationskniv så är buken om en sådan finns eller falskeggen/ryggen formad så att det är enkelt att hitta rätt vinkel på kniven när man kastar med grepp i bladet. Det är det i det här fallet. Den vinkel du får om du håller kniven med "eggen" mot dig och falskeggen mot tavlan med ett pekfinger nära bladryggen är den korrekta. Sedan  måste det finjusteras beroende på kastteknik förstås. Men kniven ger grundfattningen så att säga.  

Trots sin storlek är knivarna goda precisionsverktyg

Här en kapsyl som inte mår så bra

Ytterligare en detalj som är sympatisk är vikten i kniven. Den i kombination med längden gör att kniven snurrar tämligen långsamt om kastaren inte sätter fart på den. Det i sin tur gör det lätt att beräkna rotationshastighet. Med andra ord är Spinning Butcher en relativt lättkastad kniv. 

Den är även lätt att sikta med då spetsen återfinns nära kniven centrumlinje. Den sitter vare sig lågt eller högt. Även det är en sympatisk egenskap. 

- Rotationskast

Grundkast från tre meter är en fröjd med de här knivarna. Det enda som måste tas  hänsyn till är förstås vikt och längd om man är van vid mindre knivar. Större knivar snurrar långsammare vilket innebär att antingen får kastaren bidra med mer energi genom att tvinga kniven att rotera snabbare eller så måste man låta kastet "utvecklas" i sin egen takt. Får kniven sin tid sitter den ändå och det med ackuratess. 

Några kast med grundfattning i handtaget från 3m

Mitt naturliga grepp är med tummen i höjd med skruven närmast bladet. Greppet är halvfast och vinkeln ger sig själv om fattningen är avslappnad i det här fallet. Med min teknik har jag rätt lång igångdragningsfas och hämtar kniven bakom axeln med spetsen ned mot ryggen. Andra kastar med en kortare snärtigare rörelse. 

Här exempel på kast från 4 m med grepp i bladet

Den andra grundkastet är förstås från 4 m med grepp i bladet. Även här ger bladdesignen en bra vink om hur kniven bör hållas. Tre fingrar får plats på falskeggen och pekfingret kröker sig kring bladet därovanför. Hålls kniven lagom hårt så blir vinkeln god även här. Men tycke, smak och inte minst vilken teknik man använder spelar alltid roll. Därför håller jag kniven något hårdare när jag greppar bladet och vinklar upp den något för aningen snabbare rotation. Sedan är känslan mer att jag "vänder in kniven" i tavlan än att jag kastar. Honnörsorden är lugnt men bestämt. Ett kast, även ett löst måste vara ett riktigt kast. Skall någon kraft tillföras så är det armbågen som skall nedåt vilket accelerar både underarm och hand. 

Från 5 m är det dags för handtaget igen och två rotationer. Spinning Butcher måste här hållas en aning längre ut på handtaget som jag kastar. Annars hinner den inte runt. Alternativet är ett hårdare kast enligt ovan. 

När avståndet stiger till 6 m gäller det att verkligen hålla igen med kraften och låta kniven göra jobbet. De här knivarna rör sig kraftfullt genom luften och anslagskraften är stor varpå extra kraft inte behövs av det skälet. Tvärtom gäller det från sex meter att ha lite is i magen, hålla armbågen nedåt och handen rätt nära kroppen så kniven rör sig i en cirkel och börjar rotera. Därtill gäller att inte genomföra kastet för snabbt om du hämtar kniven så långt bak som jag gör. Risken är då du inte hinner med att känna kniven i rörelsen. Det där är något som är lättare att känna än att förklara. 

Från sju meter är Spinning Butcher trivsam att kasta. Enkel att beräkna vad gäller rotationen och lätt att sätta. När missarna sker är det mitt fel och inte knivens kan konstateras. Att blänga på den som tennisspelare ofta gör med sina racket hjälper inte. 

Sedan har jag relativt nyligen upptäckt och lärt mig att rotationen och kastet från nio meter är snarligt det från sju. Särakilt mycket kraft behövs inte för att nå fram till tavlan. Det är först efter 11 m det börjar behövas. Det längsta jag kastat än så länge är 13,40 m. Blygsamt jag vet. Men jag skall jobba på det vad det lider. 

- Half Spin

Den här kniven är riktigt dålig för den här typen av kastning kan konstateras. Den är inte gjord för det och det märks förstås. Eftersom kniven inte är symmetrisk vill den gärna kantra i luften och därtill är den för tung för att kännas bekväm. Däremot är bladet lätt att hålla i så den biten fungerar väl.

Det är nu inte detsamma som att det inte går att kasta med en halv rotation. Allt går att kasta, bara mer eller mindre bra. Därför tycker jag även att Spinning Butcher är bättre för underhandskast än överhandskast om man nu bara skall rotera den ett halvt varv. 

- No Spin

Rubriken är egentligen överflödig. Kniven är för stor och tung för normala no spin-tekniker helt enkelt. Som ovan gäller att du kan kasta Spinner Butcher utan rotation. Den är bara inte bra till det. Möjligen om du ägnar dig åt "Thorn-Style" som till viss del åsidosätter de vanliga reglerna för knivstorlek i no spin-sammanhang. Men för övrigt är den usel till just det här. 

Sammanfattning

Vad jag tycker om de här knivarna kan nog enklast sammanfattas med att de är mina tävlingsknivar för närvarande. De har som sådana hjälpt mig till två tredjeplatser i SM (Walk Back Rotation) så här långt samt ett par medaljer i långdistanskastning och någon i siluettkastning. 

Den senaste tävlingen med Spinning Butcher resulterade i en tredjeplats i SM-2024

Skall de beskrivas mer generellt så är de rätt lättkastade som sagt. Med det avses att rotationen och siktbilden är tämligen lätta att beräkna. Sedan är det förstås inte helt enkelt att kasta kniv men det är nu en annan fråga. Knivarna utgör i vilket fall som helst inget hinder i det här fallet. De räcker för allt från amatören till världsmästaren. 

Viktigt är att man tar det lilla lugna och låter kasten mogna så att säga. Kniven sköter resten. Men det är klart, vill du kasta på kraft så går det också. Det eftersom kniven är neutralt balanserad och därmed kan fås till rätt snabb spin. Men det kräver en del styrka. 

I vilket fall träffar de som ett godståg på rymmen. Känslan vid varje kast är att det är en ansenlig kraft som fokuseras mot tavlan. Inte minst ljudet kniven åstadkommer bidrar till det. 

En del av förklaringen hittas i vikten. De är tunga utan att tillhöra de tyngsta med sin vikt på 450g. Det i sin tur gör att Spinning Butcher är utmärkta för längre distanser. De snurrar lika lugnt på sju, nio, elva som tretton meter. Troligtvis mycket längre om man är mer kompetent på områder än jag kan väl tilläggas. 

Kvalitén är som vanligt med knivar från Throwingzone utmärkt. Det har den varit på samtliga de knivar jag recenserat från dem.* Stålet är segt men det är klart att får det tillräckligt hårda smällar så blir det märken. Men det har mer en tendens till bucklor än flisor. Ett segt stål med andra ord. 

Handtagen var lite av en chansning. Mina andra knivar med handtag har grepp av läder och är dessutom de flesta gjorda av mig själv. Här valde jag 3D-printade handtagssidor för att jag var nyfiken på hur de skulle kännas. Det kan direkt sägas att de håller riktigt bra. Plasten i sig är rätt tålig och klarar en snedträff eller två utan att spricka. Men mina ser för jäkliga ut mest för att ofta kastar tre knivar mot en tavla varpå de från stund till annan träffar varandra. Det är ofrånkomligt när man kastar så många kast som jag. Enda sättet att undvika det är att ha tre tavlor med tillhörande ställningar och det har inte alltid varit möjligt för mig. 

Dessutom kastar jag utomhus och omgiven av natur så ett och annat besök i en sten har det också blivit även om det är mycket sällsynt numera. 

Vad plasten gör är att den tillåter en större färgvariation än annars. Greppet i sig är mycket bra. Högre friktion än vad läder bjuder på men inte så mycket att det förstör kastningen. Sidorna sitter fast med två  justerbara Chicagoskruvar. Som vanligt behöver de tightas till ibland. En klick gänglåsning hjälper. 

WL Custom Blade Spinning Butcher tillverkade av Throwingzone

Smakar det så kostar det som man brukar säga. I skrivande stund kostar de här skönheterna 305€. Men då skall det tas i beaktande att de är delvis handgjorda i små serier. Det är någonting du köper för livet och inte för stunden. 

Överlag kan konstateras att jag är mycket nöjd med mina Spinning Butchers från Throwingzone. Jag kan inget annat än att varmt rekommendera dem för den som söker en kastkniv med ett eget formspråk och utmärkta kastegenskaper för rotationskastning ändå upp på högsta nivå. 

Throwingzone

Specifikation:

Stål: Hardox

Längd: 31,5 cm

Bredd: 50 mm som mest

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 455 g (Vägd av mig, tryckfelsnisse på hemsidan uppger 250g)

Balanspunkt: 15/16,5 cm från bakände/spets

/ J - SM-trea i rotationskastning

* Det handlar om No spin-knivar i form av de mycket speciella Scalpel designade av Guillaume Henry samt Bug Osetr. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Träning inför Soulthrower Open 2024

Jo, det måste erkännas. Jag ligger i hårdträning inför tävlingen Soulthrower Open som går av stapeln i slutet av innevarande månad. 

Sedan  har jag tyvärr upptäckt att mängden träning inte alltid motsvaras av direkta resultat. Det känns som jag står still och stampar. Fast högst troligen gör jag inte det. Särskilt inte om man tar i beaktande att jag bytt tävlingsknivar den här säsongen Igen skall väl tilläggas då jag gjorde det även förra året. Jag är i början av min karriär och har inte bestämt mig för absoluta favoriter än.  

Valet står mellan de här två modellerna från Zitoon Knives, The Devil's Claw till vänster eller Big No Reload till höger

Fast skiftet är större i år då jag gått från baktunga No spin-knivar, först Stinger och sedan Raven II från Acejet till neutralt balanserade knivar från franska Zitoon Knives. Jag har faktiskt inte ens bestämt vilken modell jag skall satsa på. The Devils Claw som har fördelen att de har en nacke på 8 mm men nackdelen att de är en smula tunga.* Alternativet är de lättare Big No Reload som jag också gillar. Men då de inte bara är lättare utan även tunnare  tarvar de lite annan teknik även om jag ofta kastar båda modellerna samtidigt. 

Mitt val för rotationskastning, Spinning Butcher från WL Custom Blade. Tyvärr är de inte i det här utmärkta skicket längre. 

Sedan har jag även bytt knivset för rotationskastning. Till en början använde jag mig av de utmärkta Woodpecker från Pierre Cazoulat. Därefter testade jag Patriot Dagger från WL Custom Blade. Riktigt bra knivar men de funkade inte på tävling, inte sist i alla fall. Så nu har jag en annan uppsättning från samma märke. 

WL Custom Blade tillverkas för den europeiska marknaden av franska Throwingzone. WL i namnet står för övrigt för den för kastare inte okända giganten Werner Lengmüller. Modellen jag testar är Spinning Butcher. 

Träning

Tyvärr har jag ingenstans att vara när vädret är oregerligt som det varit i vinter. Det innebär bland annat att jag missade en on-line tävling jag gärna deltagit i. Men så fort värmen tog fart gjorde även min träning det. Särskilt mycket har jag kastat nu under maj månad och i början av juni. Återstår några veckor men kastandet är som sagt väderberoende. Det skulle ha tränats idag men jag får se hur det blir med den saken då det ösregnar för stunden. 

Maj månads kastning i siffror

Strax under 65 h eller närmare bestämt sextiofyra timmar och fyrtiofem minuter blev det under en i största allmänhet väldigt fin månad. 

På den tiden hanns det med något under 29 000 kast. Bara så ni har en referens. Antalet per se är inte viktigt och när man tränar exempelvis Walk Back blir det just en himla massa promenerande och inte minst antecknande och därmed inte lika många kast som när man kastar grundträning till exempel. Kvalitet är alltid viktigare än kvantitet men för att träna muskelminne behövs även mycket repetition.

Av  kastmängden står Spinning Butcher för ca 6600 och The Devil's Claw för ca 5500 kast. De sista veckorna blir det nog lite mer fokuserad No spin-träning. 

Anledningen till att jag har koll är att jag för dagbok helt enkelt. En vana som hänger kvar sedan jag cyklade mycket. Det är roligt att se hur staplar växer och statistik formar sig. Sedan vet jag ungefär hur jag ligger till och kanske varför. 

Poängmässigt skrämmer jag ingen för tillfället, förutom mig själv möjligen. Bästa resultat  i Walk Back rotation i år är 255 vilket jag tangerande två gånger i förrgår. I No Spin slog jag personbästa häromdagen med 220 poäng vilken är en ökning med ynka en poäng från den förra toppnoteringen. 

Men det är träningspoäng. Tävling är något annat som många vet. Det sistnämnda är utöver nerver och adrenalin extremt väderberoende, något som deltagare i de sista årens SM vant sig vid. Låga poäng som resultat av ösregn, lera och kyla. 

Nu spanar jag ut genom fönstret för att se om det slutat regna. I så fall blir det några timmars kastande i eftermiddag.

/ J - eder knivkastare i etern

* De finns dock att tillgå i en lightversion lightversion som lockar måste jag säga. 

New Knives - WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Some knives are more sought after than others. These definitely belong to that category. I have been searching for a long time for a set of knives signed by the great German knife thrower Werner Lengmüller without success. Now it must be pointed out that it is not particularly difficult to get hold of them, it is mostly about money but that is precisely what has been missing. If you don't want throwers handmade by him, that is, he has stopped making knives. Instead, he has outsourced the work.

This model is called the Spinner Butcher and is manufactured and sold by Throwingzone in France.

WL Custom Blade Spinning Butcher 

The brand is WL Custom Blade and the manufacturing would in other knife contexts be called "mid-tech". That is, they are made in small series mostly by hand. What is special about knives labeled WL Custom Blade is that they can be purchased from two different sources. In the US they are made by Prince Steel Knives and here in Europe by Throwingzone.fr. This means that they actually differ somewhat. The basic design is of course the same but the grind, weight, and materials are actually different.

The thickness is 6 mm and the handles are 3D-printed handles. The length is 32 cm and they weigh 450 g for this version of the Spinning Butcher

The material in this case is Swedish Hardox. It is steel found, among other things, in protective plates on dumper flatbeds and bulldozer blades. Tough as nails, in other words. But what is unique about these particular knives are the handles!

They are not the first in the world, similar attempts have been made before but not quite with this quality from what I heard. The handle sides are made with a 3D printer! It is a technique that I have never come across in this context, so I do not know exactly what type of plastic it is. It should be noted that this set found on these knives are prototypes. It will be interesting to see how they behave over time, read "hold". The first feeling is great. They have a slight texture to them that makes them resemble G10.

If you want them more traditional, they can of course also be had with classic leather handles or completely "naked".

The first feeling says that if I just have time to get used to the model, these will be my knives for rotational throwing in the upcoming Nationals 2023. The question is whether it was love at first sight or first flight?

/ J - one happy thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nya knivar - WL Custom Blade Spinning Butcher

Vissa knivar är mer efterlängtade än andra. De här tillhör den kategorin. Jag har under längre tid varit på jakt efter en uppsättning knivar signerade den store tyske knivkastaren Werner Lengmüller utan framgång. Nu skall det direkt sägas att det inte är särskilt svårt att få tag i dem, det handlar mest om pengar men det är just det som saknats. Om man nu inte vill ha knivar handgjorda av honom själv vill säga, han har nämligen slutat med det. Istället har han lejt ut arbetet. 

Den här modellen kallas Spinner Butcher och både tillverkas och säljs av Throwingzone i Frankrike. 

WL Custom Blade Spinning Butcher 

Märket är WL Custom Blade och tillverkningen skulle i andra knivkretsar kallas "mid-tech". Det vill säga de görs i små serier mestadels för hand. Det som är speciellt med knivar märkta WL Custom Blade är att de kan köpas från två olika håll. I USA tillverkas de av Prince Steel Knives och här i Europa av Throwingzone. Det gör att de faktiskt skiljer sig något åt. Grunddesignen är förstås densamma men slipning, vikt och material är det inte. 

Knivarna är 6 mm tjocka, gjorda av Hardox med 3D-printade handtag. Längden är 32 cm och de väger 450 g. 

I knivarna från frankrike hittas svenskt stål i form av Hardox. Det är ett så kallat slitstål som bland annat hittas i skyddsplåtar på dumperflak. Segt så det förslår med andra ord. Men det som är unikt med just de här knivarna är ändå handtagen!

De är inte världsunika, försök med liknande har gjorts förut men inte riktigt med den här kvaliteten av vad jag hört. Skollorna eller  handtagssidorna om du så vill är nämligen utskrivna med en 3D-printer! Den är en teknik som jag aldrig stött på i sammanhanget så jag vet inte exakt vilken typ av plast det handlar om. Det bör påpekas att den här uppsättningen som återfinns på de här knivarna är prototyper. Det skall bli riktigt intressant att se hur de uppträder över tid, läs "håller". Vill man ha dem mer traditionella kan de förstås fås även med klassiska läderhandtag eller helt "nakna".

Första känslan säger att hinner jag bara att vänja mig vid modellen så blir det här mina knivar för rotationskastning i stundade SM 2023. Det var kärlek vid första ögonkastet eller var det knivkastet? 

/ J - kastglad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Knivfodral nr 2, 3, 4, 5 och 6

En alternativ rubrik vore "sen gick det som det gick". Jo, det blev fler fodral efter mitt första försök på slöjdfronten. Faktum är att ett par av dem påbörjades parallellt med det första projektet som jag skrivit en hel serie om tidigare. 

Problemet, om det nu är ett sådant, med dem är att de hittills varit av olika typ och i de fall de inte är det har jag experimenterat med nya tekniker att göra dem. Det gäller mallar, tillskärning, slipning, håltagning och liknande. Det finns oändligt mycket att lära sig. Resultatet är att finishen inte är särskilt hög eller åtminstone inte på den nivå jag vill ha den. Något jag ämnar förbättra i framtiden. Särskilt är det vissa moment jag inte hittat någon bra lösning på än. 

De nästföljande fodralen fick som sagt lite olika karaktär och jag ämnar kort beskriva dem här.

Nummer två

Fodral nummer två gjordes av det läder som fanns tillgängligt efter det första projektet. Det innebär t ex att bälteshällan fick bli i en annan färg vilket inte är snyggt även om det fungerar. Ja, färgen spelar förstås ingen roll för funktionen men tjockleken gör det och den är gjord av relativt tunt läder (2,4 mm). Annars är resten gjort i 3 mm läder. Idén här var att testa ett enkelt fodral med ett fack som var stort nog att rymma ett komplett set med tre knivar. Typen är av vik-variant (fold over) fast med ett mellanlägg något tunnare än en enskild kniv. Därefter är fodralet en smula våtformat för att kunna härbergera tre knivar på bredden. 

Ett fodral för tre stycken Bug Osetr TZ

Funktionen blev medelgod. Knivarna sitter där de sitter och det går faktiskt utmärkt att kasta direkt från fodralet givet att man kastar no-spin eftersom man då greppar knivarna längre bak på handtaget än annars. Men det är vad knivarna är tänkta för och det fanns i bakhuvudet när jag designade fodralet.

Men eftersom det bara finns ett lager läder mellan bak- och framsida är jag rädd att fodralet kommer att slitas i förtid då spetsarna eller snarare ytterkanten på slipfasen på de två yttre knivarna kommer i kontakt  med lädret i sidorna. Det bidrar dessutom till att man måste lyfta knivarna någon centimeter när de är i fodralet för att de skall sitta snyggt på plats med handtagen i samma höjd. Kanske lite luddigt förklarat men bilderna nedan illustrerar det  hela.

Om man stoppar ned knivarna utan att tänka på hur kan de hamna i olika höjd. Ett snabbt lyft på någon centimeter löser det hela

Sedan konstaterades snabbt att någon form av stadigare bälte måste införskaffas. Bara det här lilla setet väger in på 780 g plus vikten för fodralet. Det är inte många fastbladade knivar ens av Bowie-typ som matchar den vikten! Det gör också att nästa fodral av den här typen kommer få kraftigare hälla. 

Det kan sägas att skulle jag åstadkomma ett fodral för mina Woodpecker-knivar så måste det klara av 1,4 kg ren knivvikt. Till det får sedan läggas själva vikten för fodralet i sig själv. 

Nummer tre

Nästa projekt inriktades mot vad jag egentligen var ute efter från början. Ett fodral för snabbdrag. Det kan skönjas i en av mina tidigaste kartongmodeller där jag prövade den här sortens vinklade hänge. Men det här fodralet är nu mer eller mindre kasserat då det blev totalt misslyckat. De första momenten fram till sömnad gick väl men därefter gick det utför. Designen var nämligen bara nästan rätt. Fodralet var för smalt för min ide att fästa hällan med kopparnitar istället för tråd. Jag hade förstås mätt så att både nit och nithuvud skulle få plats rent teoretiskt men var inte beredd på hur mycket de klämmer åt materialet. I efterhand kan sägas att konstruktionen troligen fungerat utmärkt om jag istället sytt fast hällan. 

Vad som hände nu var en trefaldig katastrof. Den första delen handlar om den ädla konsten att göra hål i saker. Vid det här laget fanns inga huggpipor att tillgå och håltången hade varit underdimensionerad i vilket fall då den redan gått sönder i tunnare läder. Därför fick jag arbeta mig igenom läderlagren med en blandning av en enkel handhållen "skruv"-pipa från mitt billiga verktygsset från eBay-set och en syl. Ett förfarande som inte rekommenderas alls. Det som hände var att hålen inte hamnade där de skulle samt i fel vinkel genom lädret. Detta lyckades jag med flera gånger i rad dessutom. Det är märkligt hur snett något kan bli inuti en centimeter läder. Ytan började nu se ut som ett månlandskap med kratrar varpå jag försökte laga det hela så gott som möjligt. 

Det första försöket gjorde dessutom att niten tittade in i fodralet och skavde mot kniven vilket förstås är uselt. Vid det här laget hade jag gett upp på det här fodralet och använde det som teknikträning. Till slut åstadkom jag några hål som verkade ok i relation till varandra, hänget och den vinkel som var påtänkt.  

Det första fodralet av snabbdragstyp blev inte helt lyckat. Nitarna är dock inte original, jag har bytt ut dem så de på bilden är helt ok

Då kom nästa miss. Jag hade vare sig erfarenhet av den här sortens nitar eller ägde någon kulhammare. Så när jag försökte få nitarna på plats med en snickarhammare vek de sig både vid huvud och själva niten i sig. Det både förstörde utseendet, vred hällan i fel vinkel och gjorde fodralet för trångt. Vid det här laget passade fodralet intel längre modellen det var tänkt för, Graf B1 Classical Bowie. I gengäld passade mina Woodpeckers istället då de är smalare i bladet. Men med sådana här fodral är det viktigt att balanspunkten är exakt rätt. Annars tvingar de tunga knivarna fodralet att hänga snett på bältet i och med att hällan är vinklad. 

Och eftersom utseendet ändå är kört är jag inte intresserad av att lägga ned mer tid för att försöka fixa till det. Tiden som gick åt och läderkostnaden blev ytterligare lärpengar rakt in på erfarenhetskontot. Momsat och klart!

Nummer fyra

Redan vid tillverkningen av det första fodralet insåg jag att den tunnare läderkvaliteten inte dög generellt. Men det blev en bit över och av den tillverkade jag någon form av "pannkaksfodral" i syfte att testa tekniken. Även det här fodralet är ämnat för snabbdrag med kniven vinklad för att antingen bäras i korsryggen med drag på höger sida eller på vänster höft. Den biten fungerar väl, designen är det inget fel på men genomförandet och materialen var inte på topp. 

Därtill är bland annat lädret för tunt vilket gör fodralet en smula sladdrigt. Särskilt märks det när kniven skall tillbaks på plats igen. Mynningen är inte så styv som önskat och tarvar någon form av förstärkning och sedan måste  man vara försiktig så kniven hamnar i rätt vinkel när den skall ned i fodralet. Då går det emellertid lätt. Passformen för själva kniven är utmärkt. 

Ett pannkaksfodral för Graf Knives Corsica

Sedan gjorde jag flera nybörjarmisstag när jag prövade att skära ut hålen för bältet. Det är till exempel för lite läder kring springorna på ovan- och undersida vilket gör att de slits fort. Eftersom kniven den är gjord för, Corsica från Graf Knives, är extremt spetsig var jag tvungen att förstärka fodralet invändigt.  Men lösningen blev inte snygg även om funktionen är god. Förstärkningen i kombination med en misslyckad söm gör att fodralet ser ut att ha en lite tapirsnabel mot änden till. 

Det fanns flera lärdomar att dra från det här projektet också med andra ord. Det börjar strömma in medel på lärdomsbanken. 

Nummer fem

Med lite mer råg i ryggen och ett par erfarenheter rikare gav jag mig på att göra ett nytt fodral på samma tema och för samma knivtyp som mitt tredje försök, det vill säga ett snabbdragsfodral för mina Bowies från Graf Knives. Fast besluten att inte upprepa åtminstone några av misstagen införskaffades t ex hålpipor för att lättare åstadkomma snygga hål och en liten kulhammare för att kunna hamra till nitarna med mer finess. Även skiss och mallar fick sig en överhalning med mer tilltagna marginaler för nitar och en annan, brantare vinkel på hällan bland annat. 

Det här försöket gick väsentligt mycket bättre! Det enda jag inte löst är hur i helskotta jag skall få till snygga hål för sömnad. Slår jag igenom mina gaffeljärn genom de två lager de klarar av så sitter de som berget. Istället gjorde jag så att jag markerade med järnen för att sedan tvinga en syl igenom de tre lagren. Problemet förutom att det är tungt arbete med en liten lädersyl är att det är riktigt svårt för en nybörjare att få hålet rakt. Den minsta avvikelse vid ingången mot lädret i längsgående riktning gör att stygnlängden inte blir jämn trots markeringarna. Missas det med samma marginal i sidled så ser det ut som spåret efter en orm som brutit ryggen på andra sidan. Det är inga stora vinklar vi talar om kan jag säga. 

Försök nummer två för ett fodral till B1 Classic Bowie blev bättre

Men ett fodral blev det och inte bara det, det fungerar skitbra! Visst kan det finputsas på vinklar och liknande men det gör vad som förväntas. Och det går att dra kniven kvickt från fodralet oavsett hur man bär det. Finishen däremot kunde vara bättre främst med tanke på sömmen samt att sidorna på lädret inte är så jämna som jag önskar. Det tenderar att bli "bucklor" när jag slipar, färgar och behandlar kanterna. 

Men nitarna ser snyggare ut och finishen är högre än på det första misslyckandet och funktionen är god. Så långt är jag nöjd. 

Nummer sex

Nu var det dags för ett andra fodral för Patriot Dagger, samma knivmodell som projekt ett var avsett för. Det behövs förstås tre om knivarna skall bäras samtidigt även om jag med den här typen av fodral inte siktar mot det. Det räcker med ett som är bätttre och snyggare än det ursprungliga. 

Utgångspunkten var samma skiss som i det tidigare försöket då jag var nöjd med själva formgivningen. Den här gången valdes dock att utgå från tjockare material med 3,5 mm läder i alla delar. Det första fodralet hade som sagt tunnare läder på framsidan på grund av materialbrist. Dessutom skulle en annan och förhoppningsvis bättre hålslagningsteknik inför sömnaden testas. 

Ytterligare ett fodral till Patriot Dagger förfärdigat

Några av de gamla misstagen undveks, det går att lära gamla hundar sitta! Tyvärr gjorde jag nya misstag istället. Av någon anledning som jag inte analyserat färdigt än blev inte de utskurna delarna alls särskilt bra. Vare sig i själva tillskärningsstadiet eller när de limmats. I båda de faserna gjordes stora misstag som varit svåra att försöka slipa till i efterhand. Resultet av de missarna är kanter som inte är jämna alls. Dessutom bråkade lädret genom att vara av dålig kvalitet på något ställe där kanten liksom blev "svampig" när den slipats. Det är glest mellan fibrerna helt enkelt. Lite som att jämföra ett hårt träslag med en billig spånplatta om ni förstår vad jag menar.  

Sedan blev håltagningsprocessen för sömmen ett kapitel för sig. Efter tips från en slöjdlärare jag känner gjordes hålen i ett lager i taget  medelst gaffeljärn. Idén är sedan att man markerar med en syl genom de befintliga hålen över till nästa lager och därefter upprepar proceduren. Rent teoretiskt skall hålen då hamna i linje med varandra. 

Bälteshällan kan användas både vertikalt och horisontellt

Men trots att jag kämpade som f-n och använde mig av både nålar och spik för att se till att hålen var i linje med varandra så blev det fel. När limningen som genomfördes med dyckert som riktmärken var klar så var hålen likt förbaskat inte på rätt ställe. Jag fick därför gå över hela fodralet med syl från båda håll ändå. Dessutom fanns det ju bitvis kanaler som nu var sneda efter de entusiastiska försöken vilket styrde sylen fel vid flera tillfällen varpå nya felaktigheter smög sig in. Det slutade med att sömmen ser någorlunda ut på framsidan och är för jävlig på baksidan. Krokig som bara den. 

Det här fodralet kunde inte slutföras förrän dess att nya skruvnitar införskaffats och mer läder till bälteshällan. Så det blev en paus i tillverkningen. Men det kan sägas att det aldrig kommer att se bra ut. Det är snett och vint med krokig söm. Funktionellt men inte snyggt!

Nummer sju?

Nu har jag några bitar läder av bättre kvalitet och annan färg kvar innan förrådet tagit slut för den här gången. Det är bland annat en avlång bit på 15 cm gånger 60 cm i rödbrunt. Frågan är vilken variant det skall nyttjas till. Det finns flera typer av knivar som ännu inte har några fodral. Det vore kul att åstadkomma något till antingen mina Wulflund Vengeance eller AceJet Stingers. Alltså spikformade no spin-knivar. Till dem vore det även intressant att pröva ytterligare en teknik, att helt våtforma lädret kring knivarna för att sedan baka det i ugn för att få ett nästan hårt fodral.  

Men samtidigt fick jag en bild i huvudet av ett vikfodral med ett fack men som ändå håller knivarna i olika höjd för kast direkt från fodral. Lite som modell nummer två fast med bredare mellanlägg samt annorlunda insida. 

Ett tredje alternativ som jag vill pröva framledes är att göra ett fodral med knivarna i ett set sittande i rad, tandem-style. 

Som ni märker saknas inte idéer. Sen vill jag ju återvända och göra någon av de redan befintliga fodralen i snyggare utförande. Vi får se vad det slutligen blir!

/ J - slöjdar vidare i/på tillvaron