 |
| MKM Flame Light |
Den här designen från Michael Zieba har funnits ett tag i MKMs katalog som
Flame och där finns inte mindre än tio versioner att välja mellan. Något förvirrande är att ett utförande är gjord i grön Micarta vilket gör den förvillande lik en "Flame Light". Endast några få gram skiljer modellerna åt. Men då den är slut på hemsidan så misstänker jag att den här nya versionen fått ersätta den helt enkelt.
"Light" innebär nämligen Micarta i handtaget istället för titan och kolfiber vilket hittas i original- "Flame". Handtaget finns för närvarande i tre olika färger, svart, natur och grön. För att ytterligare öka valfriheten finns det även två olika bladformer att välja mellan. Där återkommer vi till den praktiska aspekten.
 |
| Tillverkad i Maniago, Italien |
Twitterversion: MKM Flame Light, för den som vill ha lite mer Shakespeare i sin EDC-rotation
Blad
Det är svårt att missa att det rör sig om ett litet dolkblad. Närmast helt symmetriskt sånär på att bladet är enkelslipat. I det här utförandet skall tilläggas. För den som vill ha ytterligare mer funktion i bladet så finns även ett spetsigt drop point-blad att tillgå.
Bladlängden är hursomhaver 72 mm och tjockleken blygsamma 2,5 mm. Höjden eller kanske bredden på bladet skrivs till 14 mm på det bredaste stället, bladbasen nära ricasson. Sedan smalnar bladet snabbt av mot en distinkt spets.
 |
| Det dolkformade bladet är 72 mm långt |
I övrigt kännetecknas bladet av en uttalad "fuller" eller blodskåra som vi av någon outgrundlig anledning säger på Svenska. Bladfinishen är en utmärkt stentumling som sedan märkts med MKMs logotyp på en sida och motstående hittas Ziebas namn jämte "Made by MIKITA". Det är nämligen lite komplicerat det där då MKM är ett samlingsnamn som namnet antyder och knivarna tillverkas av ett litet konglomerat av kända tillverkare från Maniago.
 |
| Bladet känns igen på den tilltagna blodskåran |
Stålet som används är M390 som i de flesta knivar från MKM. Det är ett mycket exklusivt stål som för en kniventusiast inte behöver någon närmare beskrivning. Det är genomgående bra på de flesta parametrar som förmåga att ta och hålla en egg, rosttröghet, slaghållfasthet och så vidare. Sedan kan alltid diskuteras hur mycket nytta man har av ett superstål i en liten fickkniv med dolkblad. Men å andras sidan har vi personbilar med hundratals hästkrafter och det kanske inte alltid heller är helt nödvändigt.
Något mer nödvändigt är en god geometri för att en kniv skall skära bra och det har inte den är versionen av Flame Light för att vara ärlig. Förvisso är bladet tunt men å andra sidan är slipfasen endast 5 mm. Det gör att tjockleken bakom eggen hamnar kring 0,8 mm. Det räcker till och blir över även för en stabil huggare eller överlevnadskniv. Då kan ni själva lista ut att den här kniven inte är världens bästa kniv för att skiva salami med. Geometrin gör även att spetsen faktiskt inte är så tunn som den ser ut. Bra för styrka men försämrar egenskaperna när en speta skall pillas bort till exempel.
Vad kniven gör bättre är att penetrera plast och öppna paket med till exempel. Det gör Flame Light med stil och det är där den här knivens främsta existensberättigande finns.
Handtag
"Have a Cigar" är en låt med Pink Floyd och den titeln kan användas för att beskriva handtaget på den är lilla kniven. Ett helt symmetriskt handtag med elegant rundade former och välvda sidor. Längden är tämligen precis 10 cm och höjd och bredd är enlig mitt skjutmått 18 mm respektive 13 mm.
 |
| Handtaget är tämligen neutralt |
Materialet på handtagssidorna är som tidigare nämnts Micarta. Den är närmast grönsvart när kniven är ny men mörknar efterhand som kniven används som alla knivar med det här handtagsmaterialet. Det är på så vis ett levande material som åldras och får patina efter hand. Kvalitén på materialet är utmärkt och Mikita har behandlat det väl. De kanter som finns, på insidan av såväl bladskåra som den öppna ryggen är väl slipade och rundade. Detsamma kan sägas om de fasade kanterna.
 |
| Som synes är inte Flame Light någon stor kniv |
Konstruktionen är tämligen rättfram med en intern stålram. Den är kraftigt lättad på icke-låssidan medan man på den andra hittar låsfunktionen.
Kniven hålls samman av endast två skruvar. En justerbar pivotskruv och en som håller ihop handtaget mot ändan till. Därtill finns en tredje skruv som håller clipet på plats. Alla tre är tacknämligt av samma storlek, nämligen T8.
 |
| Men de flesta grepp fungerar mer eller mindre bra |
Ett så här litet och slankt handtag kan aldrig få toppbetyg vad gäller ergonomi eller ens komfort. Men å andra sidan kan enkelhet av det här slaget heller aldrig bli fel. Det kan klart jämföras med en mindre Schweizerkniv till exempel. Det betyder att alla grepp fungerar ungefär lika bra eller möjligen dåligt. Längden här gör att alla som inte har enorma labbar kan få alla fingrar på handtaget. Men den ringa volymen gör att handtaget inte fyller handen nämnvärt. Men kniven är heller inte gjord för grovarbete så det följer liksom med konceptet. Så det vägrar jag kritisera kniven för.
Öppning och lås
Flipperfenan på den här kniven är mycket liten och diskret. Det följer med formatet och det symmetriska utseendet. Det är ett av parer/fingerskydden som agerar flipper. Höjden på den är blygsamma 3,5mm eller därikring. Dessutom saknar den räfflor och hörn och kanter är rundade. Det gör att det kan vara lite svårt att träffa rätt om man inte tänker sig för.
 |
| En av de mest diskreta flipperfenor jag sett |
Om man gör det belönas man dock med bra fart och snärt i det lilla bladet. Något som inte är helt lätt att åstadkomma med så lite vikt att arbeta med. Men med en kombination av kullager och väl avvägt motstånd i detent-kulan så lyckas man.
Det spelar heller inte så stor roll hur du närmar dig flippern, för att dra bakåt eller trycka nedåt. Eftersom den är så liten blir rörelsen ändå något mitt emellan.
 |
| Inte heller liner-låset gör mycket väsen av sig |
Låset är sedan en välgjord liner lock. Den håller det lätta bladet på plats med auktoritet. Inget spel eller glapp i någon led och inte heller glider låsarmen om den felbelastas. Måttligt kanske jag skall tillägga. Precis som jag vägrar att recensera den här kniven som friluftskniv så vägrar jag att utsätta den för någon form av utmattningstest.
Låset är inte det lättaste att släppa men med det sagt är det inte särskilt komplicerat heller. Motstående handtagssida är lätt försänkt för att underlätta åtkomst och det finns ett mycket fint mönster på själva låsarmen för att öka friktionen. Det räcker till för att fylla sin funktion.
Att bära
Naturligtvis, höll jag på att inleda med och det får stå kvar, är den här kniven exemplarisk i en ficka. Bara se på den! Helt strömlinjeformad med minimala utstickande delar och en vikt på uppgivna 55 gram. Enligt min våg blev det 54 gram för övrigt.
 |
| Clipet är monterat på bakänden av handtaget vilket gör att kniven sitter mycket djupt i fickan |
De mjuka Micarta-sidorna är även de mycket praktiska i en ficka som i att de inte skaver mot tyg eller orsakar friktion när kniven skall dras eller stoppas undan.
 |
| Trots det ringa formatet finns det relativt mycket utrymme under clipet |
Till de här positiva egenskaperna skall läggas ett mycket bra clip. Det känns inte nämnvärt mot handen när kniven används och framförallt håller det kniven på plats i fickan så du inte riskerar att tappa den. Materialet är stål och det är fäst i bakänden av handtaget med en skruv. Trots det sitter det stabilt på plats utan att röra sig i sidled. Något jag uppskattar.
Bra är även rampen som räcker till även för relativt tjocka tyger och utrymmet under clipet som även det är adekvat.
Sammanfattningsvis
Det är inte helt lätt att sammanfatta mina intryck av den här kniven. Det får liksom både ris och ros på samma gång men det beror mer på designen än utförandet. Materialen och hur de använts är på topp och dessutom har man kryddat det hela med flera små detaljer som höjer helhetsintrycket. Exempel på dylika är den anodiserade ringen av titan kring pivotskruven och hur väl rundat och mjukt allt är. Även de hörn som inte är helt synliga. De vet vad de pysslar med i Maniago.
Men det är inte där det negativa kan hittas med den här kniven.
 |
| Flame Light är en liten EDC-kniv med mycket attityd |
Nackdelarna kan förstås tillskrivas det dimunitiva formatet, särskilt som det kombinerats med ett rent dolkblad med sin låga sabelslipning. Det kan aldrig bli lika allround och praktiskt som säg en flatslipad drop point. Det vare sig skär eller ens sticker i saker lika bra. Det här är närmast en miniatyriserad stilett.
Men där hittas även kniven styrka! Det här är ingen kniv för friluftlivet eller byggarbetsplatsen. Den vare sig täljer sälgpipor eller träskedar eller öppnar pallar med isolering med ackuratess. Det här är en ren EDC-kniv för småpill och inget annat. Det gör det dock med stil och är snygg att se på när den gör det. Det här är ett litet konstverk som även kan nyttjas till några praktiska uppgifter. Gott så då det är ett uttalat designval som inte hymlar med det. Önskas samma generella utseende men något mer praktisk finns som sagt andra utföranden.
Själv kombinerar jag den oftast med en andra och något mer effektiv kniv från t ex MKM.
 |
| Vad gör jag här tycks kniven tänka. Flame Light från MKM gör sig bättre i kontors än i skogsmiljö |
För den som uppskattar den här typen av utseende och inte kan få nog av små dolkar, vare sig de är fällbara eller inte är
Flame Light emellertid en utmärkt kniv. Designen från Zieba är nog så tilltalande och utförandet riktigt bra.
Maniago Knife Makers har snabbt klättrat till att bli ett av mina favoritmärken vad gäller fällknivar.
Specifikation:
Längd utfälld: 176 mm
Längd hopfälld: 101 mm
Vikt: 54 g (vägd av mig, uppgiven vikt 55g)
Bladlängd: 72 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: M390
Handtag: Micarta
Lås: liner lock
Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien
/ J - många dolkar små...
