- snarare äkta aluminium
Den här gången återvänder jag till det äkta stålet från Kina. Real Steel, SRMs upphottade varumärke bjuder på större knivar och genomgående mer avancerade konstruktioner och lyxigare material än småkusinerna från landet. Jag innehar sedan tidigare modeller som 963, Takin och Sea Eagle. Den sistnämnda finns recenserad här på bloggen.
Dagens huvudperson är "Griffin". Jag hade sett kniven på nätet men fick upp ögonen för den ordentligt via en vän på Instagram som mer eller mindre lanserade den i en serie bilder och talade väl om den. Kniven har ett par drag som fångade intresset. I grund och botten är det en enkel kniv men den har ett handtag av aluminium vilket inte är helt vanligt och en smula kontroversiellt material. Något märkligt kan tyckas eftersom alla tycks dyrka titan för ögonblicket. Dessutom har Griffin ett lås som är relativt sällsynt, ett "plungelock" eller "buttonlock".
Om man därtill adderar tidigare erfarenheter av märket ifråga som säger att det är svårt att överhuvudtaget hitta mer prisvärda knivar än Real Steel så uppstod en viss nyfikenhet från min sida.
Real Steel E775 "Griffin"
Steget från tanke till handling var därför inte så långt även om jag tvekade en smula inför vilken modell som skulle väljas. Även "Snowleopard" och någon version av deras "H6" lockade. Men till slut blev det "E775 Griffin" som avgick med segern.
Om någon känner igen modellen sedan tidigare så är det inte konstigt. Ursprungligen är det en kniv från Carson Tech Labs, ett av Kinas prestigemärken och ett av de tidigaste att försöka lansera sig på den västerländska marknaden. Nu heter "Carson" egentligen Huang Liang Zhi och det är han som designat Griffin. Så den aktuella kniven är således en produktionsversion av en customkniv. Något inte alla känner till.
Twitterversion: Sympatisk kniv som kunde varit ännu bättre.
Blad
Jag börjar som vanligt med att granska den mer seriösa sidan av en kniv - bladet. I det här fallet är det inte så mycket att granska egentligen då det är tämligen enkelt eller jo, det finns en del att säga. Grunden utgörs av en flatslipad droppoint som mäter nio centimeter på längden. Godstjockleken är 3,5 millimeter och stålet är hederligt Sandvik 14C28N. Ett stål Real Steel gärna återkommer till. Finishen är en fin stentumling som sedan halvpolerats.
En stabil bit svenskt stål med god form, för mycket choil och text
Bladet faller mig i smaken även om det finns några brister jag ämnar adressera. Ett har med hålet i det att göra. Det som finns för att enhandsöppna kniven. Mer om det under rubriken "Öppning och lås". Det är inte snyggt i mina ögon och inte heller särskilt praktiskt.
Sen är jag och kommer alltid vara någon kluven inför fenomenet "choils". Ni vet de där stora urtagen för fingrar som spred sig från Spyderco via Strider och nu återfinns på en hel del olika knivmodeller. Syftet med dem är att man skall kunna "smyga upp" på bladet för att få bättre kontroll vid utförandet av små pilliga uppgifter som tarvar precision från eggar och spetsar.
Mitt förslag är att istället designa knivar vars eggar befinner sig närmare handtaget från början. De stora nackdelarna med "choil"-lösningar är nämligen att det uppstår ett långt avstånd mellan pekfinger och egg i de fall man inte använder dem. Sen kortar de ned längden på eggen avsevärt* vilket gör att förhållandet mellan egglängd och totallängd på kniven blir usel. Värst av allt är dock att de gärna vill haka fast i det man skär i särskilt gäller det kartong och tyg.
Det här är vad som händer i ett "vanligt" hammargrepp. Det blir mycket långt fram till eggen
Fördelen med lösningen är att kniven blir lättslipad. Appropå slipning så anlände Griffin godkänt vass men var inget att skryta med. Den här kniven tarvade några drag på skärpstålet för att prestera som den skall.
Sen har den som slipat det här exemplaret varit en aning oaktsam vilket medför att den närmast har en svag recurve vilken jag ämnar slipa bort när det är så dags.
Därefter är den inte alltför pjåkig. Flatslipning, inte för tjock bakom eggen även om den kunde varit något tunnare och ett dugligt stål gör att den klarar sig när det gäller småjobben. Ni vet repstumpar, avlägsna någon etikett, småsysslor i köket etc. Att penetrera saker som krympplast och PET-flaskor är den riktigt bra på. Spetsen är vass och änden på handtaget vilar inne i handen vid "sabelgrepp" vilket gör att den känns trygg att stöta i saker med.
När det är dags för aningen tyngre sysslor blottar sig Griffin en smula. Eller mer korrekt, omdömet blir blandat. Det var det där med ergonomin när det kommer till trä och mattstump. Det är lite synd för bladgeometrin och eggen biter över förväntan i mitt torkade virke.
Som väntat är det jäkla urtaget för fingret i vägen ibland. Det blir extra tydligt om man exempelvis skär kartong eller framförallt tyg då det ideligen vill haka i materialen varpå man får börja om. Det går bättre om man tänker sig för när man arbetar. Men jag vill inte tänka mig för. Dessutom blir det tydligt att kraften minskar eftersom man tvingas skära relativt långt ut på bladet. Ett eller två snitt i en kartong är inte jobbigt men efter tjugo, trettio och fler så börjar det kännas.
Sen är det ytterligare en detalj som gör onödigt tungt att jobba med kniven och det är vinkeln på eggen i relation till handtaget. Den lutar närmast upp mot spetsen och buken är lite flack vilket gör att papp och kartong vill smita iväg från skäret ju längre in i det du kommer. Det är i gengäld den buken som gör spetsen så kompetent.
På det hela stora taget får kniven godkänt. Vid tyngre jobb presterar den inte bland de absolut bästa men de "dagliga behoven" som förstås kan bara oerhört varierande för olika individer, klaras av utan problem.
Sen är det ytterligare en detalj som gör onödigt tungt att jobba med kniven och det är vinkeln på eggen i relation till handtaget. Den lutar närmast upp mot spetsen och buken är lite flack vilket gör att papp och kartong vill smita iväg från skäret ju längre in i det du kommer. Det är i gengäld den buken som gör spetsen så kompetent.
På det hela stora taget får kniven godkänt. Vid tyngre jobb presterar den inte bland de absolut bästa men de "dagliga behoven" som förstås kan bara oerhört varierande för olika individer, klaras av utan problem.
Handtag
Handtaget är ett av de områden som utmärker den här kniven. Dels för att den försetts med metallhandtag gjort i 7075 aluminium istället för titan och dels har den bara två fästpunkter. Det ihop med låskonstruktionen gör kniven inte bara öppen utan ovanligt öppen. Lätt att rengöra således även om jag anser att det ofta är ett pseudoargument.
Alla knivar nuförtiden skall vara demonterbara och lätta att rengöra, även de som inte används särskilt mycket. Missförstår mig rätt - det är inget dåligt med att en kniv är lätt att spola ur men med det följer även nackdelar med dylika konstruktioner som sällan tas upp**.
Alla knivar nuförtiden skall vara demonterbara och lätta att rengöra, även de som inte används särskilt mycket. Missförstår mig rätt - det är inget dåligt med att en kniv är lätt att spola ur men med det följer även nackdelar med dylika konstruktioner som sällan tas upp**.
Lätt, stabilt och välbyggt handtag
Aluminiumet är hårdanodiserat svart och är extremt styvt. Det finns ingen tillstymmelse till flex i handtagssidorna. Materialvalet gör även kniven mycket lätt. Griffin väger in på under hektot och det skall ställas i relation till ett nio centimeters blad.
Vi har således att göra med ett material som är både lätt och styvt och avsevärt mycket billigare än titan. I mångt och mycket är det lika väl lämpat för ändamålet sånär som på en punkt. Det fjädrar inte lika bra och kan därmed inte användas i de så oerhört populära ramlåsen utan tarvar då speciallösningar.
En svaghet som alla metallhandtag har oavsett om det är stål, titan eller aluminium är att de blir kalla på vintern. Så de som vet med sig att de använder sina knivar mycket utomhus och även i regn rekommenderar jag generellt att kika på knivar med andra handtagsmaterial eller skollor.
Renare blir det knappt
om man bortser från det onödiga extralåset då
En svaghet som alla metallhandtag har oavsett om det är stål, titan eller aluminium är att de blir kalla på vintern. Så de som vet med sig att de använder sina knivar mycket utomhus och även i regn rekommenderar jag generellt att kika på knivar med andra handtagsmaterial eller skollor.
Handtagets grundform är bra och även tanken bakom. Men sen blev det lite fel enligt mig. Jag vet inte vilken hand man tänkt sig för att det skall fungera perfekt. Här kan jag inte låta bli att jämföra med en annan av Real Steels knivar i ungefär samma storleksklass som jag också äger "Sea Eagle" vars handtag är avsevärt mycket mer ergonomiskt i samtliga grepp jag kan komma på. Det beror på att det är enklare utformat.
Det är två brister som framträder tydligt när Griffin greppas hårt och arbetas med ett tag.
Den första är att den främre delen av handtagsryggen av någon outgrundlig anledning inte är fasad. Det framstår i mina ögon som lite märkligt eftersom resten av handtaget är det och det blir extra tydligt mot den bakre delen där det gjorts riktigt bra. Det får mig att förmoda att det är en utseendegrundad detalj. Hur som haver är det inte bra och vad det bidrar till är att om man greppar hårt om kniven skär kanterna in i handen. En annan "hotspot" som orsakar tryck efter ett tag är den bakersta kanten där lillfingret hamnar när kniven hålls i hammargrepp. Fenomenet uppkommer dock bara vid tyngre arbete kan tilläggas.
Grundregel nummer ett: handtag skall inte ha kanter och hörn! Särskilt inte de i metall.
Elegant och avfasad kant i bakre regionerna men desto kantigare i fören
Sen kommer vi till en av mina mer välgödda käpphästar och det är en detalj som alltför många tillverkare missar och som är flagrant även här.
Det handlar om hur man utformar "choils" eller fördjupningar för fingrar. I det här fallet är det felaktigt gjort. Den markanta fördjupningen för pekfingret beskriver istället för en mjuk rund halvbåge vilket är att föredra en vågformad linje med vågtoppen riktad bakåt. Snyggt men inte bra. Vad som händer är att den smyger fingret och därmed hela handen bakåt på handtaget. Det ger längre räckvidd men det sker på bekostnad av kontroll och styrsel över kniven. Greppas kniven i ett naturligt hammargrepp så hamnar handen ungefär två fingerbredder bakom eggen vilket är rätt mycket.
Grundregler nummer två: Choils skall utformas så de förbättrar greppet, inte flyttar handen bakåt.
Så här gör man inte! Riktningen på denna "choil" är ju åt fel håll
Förvisso räddas det här misstaget något av att man har försett kniven med en möjlighet att krypa fram på bladet, ett så kallat "forward choil" vilket jag för det mesta anser är ett jäkla otyg. Det är något som spridit sig från Spyderco. Skillnaden är att deras knivar utgår från och är konstruerade kring dem. Här känns det som något av en efterkonstruktion.
Men det fungerar tämligen bra när du väl är på plats. Du kan smita fram med ett finger och utföra detaljarbeten. Detsamma gäller den främre delen av handtaget som fått sig en bra rundning vilket underlättar sidledes grepp, "pinchgrip".
På Griffin fyller urtaget även en dubbel funktion eftersom det underlättar sliparbete. Ett intryck som förstärks av frånvaron av tumknoppar eller andra öppningsanordningar.
Om handtaget vill jag egentligen säga att det får godkänt - men inte i alla fattningar. Det är framförallt i "sabre grip" med en tumme på ovansidan av handtaget och handen långt bak när man utför svepande skär som det fungerar optimalt. Likaså om pekfingret placeras i därför avsett "choil". I dessa två grepp är handtaget riktigt bra.
Men obstinat som jag är föredrar jag handtag som inte "pratar med mig" och bestämmer hur jag skall hålla.
Men obstinat som jag är föredrar jag handtag som inte "pratar med mig" och bestämmer hur jag skall hålla.
Öppning och lås
Under den den här rubriken återfinns lite av Griffins själ. Kombinationen av ett "buttonlock" och kullager ger en kniv som är minst lika lätt att hantera som säg en med "Axislock" eller "Compressionlock". Gången är mycket mjukt och kniven är nära en "freedropper" när låset släpps. Så mycket att den likt några andra knivar som är så mjuka i gången nästan vill studsa ut igen om den fälls ihop för snabbt.
Hål för tummen?
Kniven kan öppnas lugnt och stilla med två händer om så önskas. Något som inte är helt givet nuförtiden. Många fällknivar med flippers har så hårt motstånd, "detent" att de nästan inte kan öppnas på det viset.
Det som emellertid är tänkt som det huvudsakliga sättet att fälla ut kniven är via ett hål i bladet. En beprövad konstruktion vid det här laget. Därför är det desto märkligare att konsten ännu inte behärskas till fullo. I det här fallet är hålet inte särskilt bra alls. I sin iver att frångå cirkelns perfektion och därmed inkräkta för mycket på Spydercos signum har man valt en form som förvisso följer handtaget någorlunda men som inte är helt lyckad. Hålet är till att börja med för litet. Som det är nu får man in lite av fingrets mjukdelar vilket gör att det trots allt fungerar. Men det är enkom för att bladet glider så lätt annars vete tusan. Sen är formen bara märklig. Den vidgar sig på fel ställe och hjälper inte till ett dugg. Den gode Carson tvekade lite med pennan där känns det som.
Det tredje alternativet - att stänga och öppna kniven med hjälp av låset gör dock kniven snabbare än en oljad iller.
Ett lås jag verkligen uppskattar. Både till funktion, utseende och handhavande
Bladet hålls på plats av ett "buttonlock"/"Plungelock". Det är ett ovanligare lås men återfinns ofta på "autos" då det är ett lås som fungerar väl ihop med fjädrar. I min samling återfinns det på knivar som Bökers Speedlock och modeller som Stinger samt Godfather från Protech.
Griffin kan som sagt öppnas på samma vis som Spydercos compressionlock eller ett axis-lås från BM genom att man frigör låset och sedan snärtar ut bladet. I det här fallet går det exceptionellt lätt eftersom bladet dessutom löper på kullager. Det låser stabilt utan glapp eller spel. Inte ens om jag greppar spetsen på bladet och provocerar kniven hårt vill den flexa. Real Steel får med beröm godkänt på den punkten.
Konstruktionen gör låset mycket lätt att släppa. Så lätt att man beslutat att förse kniven med ett sekundärlås som blockerar rörelsen och därmed förhindrar att man av misstag släpper låset om handtaget kramas hårt. Något jag tycker är onödigt men någon kan säkert uppskatta finessen. Med befintlig konstruktion är det i alla fall inte i vägen. För symmetrins skull ser skruvhuvudet på motstående sida likadant ut som låsknappen. Det är dock ren kosmetika och låsknappen är inte dubbelsidig. Det behöver den dock inte vara och kniven är mycket lätt att hantera även med vänster hand.
Jag uppskattar att bladet trots de fina lagren inte faller helt fritt när låset släpps. Jag gillar inte fingergiljotiner utan föredrar en mer "hydralisk" känsla. En aning motstånd som dock skall vara lätt och framförallt mjukt och jämnt. Så är det i det här fallet vilket placerar det här låset bland mina favoriter.
Att bära
Clipet är osedvanligt bra för att vara på en kinakniv. Det är en detalj som de annars varit notoriskt dåliga på överlag oavsett märke. Det har erforderlig spänst för att hålla kniven på plats utan att för den skull göra kniven omöjlig att dra. Handtagets släta aluminiumyta underlättar det hela.
Det sticker tyvärr upp för mycket kniv ur fickan för min smak. Ett par centimeter är synliga och clipet i sig är blanksvart så kniven är inte överdrivet diskret.
Det sticker tyvärr upp för mycket kniv ur fickan för min smak. Ett par centimeter är synliga och clipet i sig är blanksvart så kniven är inte överdrivet diskret.
Griffin sitter bra i fickan men clipet är enligt mig fult
Utseendet på clipet är inte något att hetsa upp sig för annars. Det är snarare tämligen fult och jag misstänker att den målade ytan kan bli rätt skavd med tiden, förlåt erhålla patina. Det hålls på plats med endast en skruv men är försänkt i handtagssidan vilket gör att det inte vandrar i sidled. Clipet är inte flyttbart vilket vänsterhänta skall vara observanta på. Kniven bäres med fördel på höger sida och där med spets uppåt. Något som dominerar idag oavsett märke på kniven.
I övrigt är Griffin neutral till bra att bära. Inte för vid, inte för tjock, saknar vassa hörn och väger lite. Sammantaget gör den sig väl i fickan för en kniv av den här storleken.
Sammanfattningsvis
Jag vill tycka om den här kniven mer än jag gör eftersom den har flera egenskaper som jag uppskattar. Bladet är väl utformat i ett beprövat stål, låset fungerar suveränt och kryddar tillvaron genom att sticka ut lite i ramlåsträsket och clipet får godkänt. Som bonus om det nu är det får man en kullagrad fällkniv till lågt pris. Utseendet skäms heller inte för sig och var det som lockade mig mest faktiskt.
Jo, metallhandtag blir kalla frostiga vinterdagar
Men det finns även några punkter som drar ned helhetsintrycket för min del. Det är framförallt några ergonomiska detaljer som behöver förbättras.
Ett sådant är öppningshålet som rent ut sagt är märkligt även om grundformen kan spåras till "Byrdknivar". Här är det dock mindre och jag skulle vilja se den mänskliga tumspets som passar in i det hålet. Det verkar som om Real Steel förutsatt att man vill använda låset för att snärta upp kniven istället för att använda hålet. Möjligen har de rätt i det.
Handtaget är nästan bra men ryggen måste rundas mer och "choils" skall inte se ut som hajfenor utan vara mer halvmåneformade för att vara optimala.
Griffin - inget för grovjobbaren men för esteten
Sen går det inte att komma ifrån att jag anser att alla Real Steel-modeller jag stött på hittills har varit synnerligen prisvärda. Det är inte många andra tillverkare som kommer ens i närheten av ekvationen väl valda material, fina detaljer, superb byggkvalité och passform till det priset.
Det gäller även Griffin. Sandvikstålet 14C28N hittar du även i bättre Kershawmodeller*** och har här formats till ett stilrent, praktiskt och allroundbetonat blad som fungerar väl till det mesta med sin flatslipning och uttalade spets. Låset agerar med auktoritet och handhavandet är utmärkt lätt. I ärlighetens namn är det här en kniv som är lika rolig att leka med som en flipper för den som värdesätter den egenskapen.
Vart hamnar jag då i mitt slutomdöme? Griffin är en kniv som trots några brister växer efterhand och agerar fickkniv med pondus. Bristerna i ergonomi gör att den inte är för den som använder sin kniv under längre perioder i sträck. Att den är lätt och inte särskilt skrymmande trots ett rejält blad är mycket positivt. Lägg därtill ett schysst utseende och du har en sympatisk kniv till relativt lågt pris.
Specifikation:
Längd utfälld: 207 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 98 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: 7075 aluminium
Lås: plunge/buttonlock
Producerad av: Real Steel, tillverkad i Kina.
/ J - tämjer mytologiska bestar
* I fallet med exempelvis Strider SMF blir det mycket tydligt. Du har en stor, tung, kraftig fällkniv med en bladlängd som matchas av små fickknivar.
** Bara för att nämna några: Öppna konstruktioner ger mindre anläggningsyta mot handen vilket gör dem obekvämare att arbeta med än slutna diton, särskilt utan handskar. De kräver också mycket högre precision i tillverkningen då det alltid föreligger en risk att handtagsdelarna rör sig i relation till varandra då de har mindre stagning.
** Det togs fram i samarbete mellan Sandvik och Kershaw som ett dedikerat knivstål och är en utveckling av deras klassiska "Moraknivsstål" 12C27 och 13C27.
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
