Knivrecension Pro-Tech Stinger

-  Liten men naggande gadd

Dagens presentation kretsar kring en liten kniv som genom åren varit en av mina ständiga följeslagare. Ibland solo och ibland i sällskap med något med mer pondus och längre blad beroende på sammanhang. Det är en kniv som är rolig att använda och har personlighet och charm. Lägg därtill enastående kvalitet och ett fickvänligt format och du har en vinnare. Kniven ifråga kallas "Stinger" och är från amerikanska Pro-Tech.  

Pro-Tech Stinger eller modell 401

Formatet är speciellt då det är helt framtaget för att passa de specifika lagar som finns i Kalifornien rörande fjäderdrivna knivar. Där är de tillåtna så länge bladets längd understiger två tum. Sen är det fritt fram för tillverkarna att formge dem som de vill. Det har gett upphov till en helt egen klass knivar benämnda "California legal autos" där Stinger kan tjäna som utmärkt exempel på hur en sådan kan se ut. 

Enkla rena linjer i ett distinkt formspråk

Blad

Hela kniven är framtagen kring ett blad som skall understiga den tillåtna längden två tum men samtidigt ligga så nära den gränsen som möjligt. Avrundat är bladet 1,9 tum eller mer exakt 1,15/16 tum eller 4,92 cm. Allt för att vara på den säkra sidan rent juridiskt sett. 

Formen är en uttalad spearpoint med en tydlig falskegg på ovansidan. Bladformen gör att hela eggen på den här korta bladet blir en buk och spetsen mycket uttalad, något jag för övrigt uppskattar hos en vardagskniv. För den som vill ha ett blad med rundare snällare form finns även modellen "Runt" som har ett droppointblad istället. 

Bladet är i det här utförandet blästrat vilket ger den grå färgen. Jag hade föredragit en tumlad yta eller kanske ännu hellre än satinfinish. Kniven fanns för övrigt i de kombinationerna när det begav sig men inte tillgänglig där jag köpte kniven. 

Bladet i 154-CM är blästrad grått och flatslipat

Stålet är det amerikanska 154CM som icke är att förväxla med det avsevärt mycket bättre samt dyrare pulverstålsversionen CPM154. Men jag gillar ändå det här stålet av det skälet att det är lättslipat och kniven går att få riktigt vass även om den håller skärpan sisådär. 154-stålet är härdat till rc59 vilket gör det tämligen mjukt. 

Men eftersom kniven inte är ämnad för eller använts till tyngre arbetsuppgifter så har den trots frekvent användning inte behövt slipas om. Att ståla/strigla och bryna den då och då har räckt för att behålla eggen. Så det är faktiskt fabriksslipningen ni ser! För att underlätta slipning har kniven ett litet urtag precis vid ansatsen. 

Kniven var direkt ur lådan bland det skarpaste jag stött på och 

spetsen är formidabel

Bladgodset ligger på runt två och en halv millimeter och tunnas ut ned mot eggen via en tämligen bred slipfas. Det gör att kniven skär mycket bra trots det ringa formatet. Särskilt som slipningen gör att kniven får mesta möjliga egg i relation till längden på bladet. Det finns heller inga tumknoppar eller liknande som är i vägen och stör vid genomgående skär vilket är bra. 

Handtag

Handtaget ger ett bättre grepp än vad man kan tro givet de dimunitiva måtten. Det är trots allt en kniv som inte mäter mer än 8,4 centimeter i strumplästen. Det ger att man får ett bra trefingersgrepp men inte mer med tummen vilande på räfflorna på ovansidan på handtaget och topparna på pek- och långfinger mot mönstret på sidan. Handtagets tjocklek på över en centimeter bidrar till det dugliga greppet. 

Materialet är 6061-T6 aluminium i svartanodiserat utförande och är skruvat med två stycken torxskruvar utöver pivotskruven. Jag har inte demonterat kniven men vet från erfarenheter från liknande konstruktioner som Böker Speedlock, även den med buttonlock och samma typ av fjädersystem, att det är ett lite fippligt men inte omöjligt arbete. 

Konstruktionen är halvöppen då det måste finnas plats för låset och fjädern i framänden på kniven. 

Hårdanodiseringen håller mycket bra men år av användning sätter trots det sina spår. Jag tycker det adderar lite charm och personlighet till kniven. 

Handtag i hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Konstruktionen är skruvad och semi-öppen. Den anodiserade ytan har erhållit en viss patina efter alla år

Normalt är jag emot de flesta åtgärder som ökar friktionen på handtag. Men i det här fallet är de inte bara bra utan nödvändiga. Aluminium ger inte mycket till fäste annars och här är de utformade på rätt vis. 

De frästa spåren i aluminiumhandtaget gör greppet avsevärt bättre

Öppning och lås

Eftersom kniven är automatisk öppnas den med en knapp. Knappen är i det här fallet stor och rund och blästrad i samma färg som övriga detaljer på kniven. Mekanismen kräver ett distinkt tryck och den är försänkt i handtagssidan och det finns därför ingen risk att den av misstag öppnas i fickan. Funktionen är utmärkt och kniven har aldrig någonsin varit i närheten av att blindavfyra oavsett hur mycket skit som kommit in i den. Storleken gör också att knappen är lättåtkomlig även i mörker.

Fjädern är av samma typ som återfinns i Pro-Techs större modeller som exempelvis Godfather som jag tidigare skrivit om och det gör den här kniven oerhört kvick. Styrkan i fjädern parat med ett litet och mycket lätt blad gör den till den snabbaste kniv av det här slaget jag äger och har stött på. Själva fjädern bakom kraften är en spiralfjäder som sitter runt pivotskruven i kniven och är fäst i bladet. Faktum är att den är så pass kvick att det gäller att vara beredd när man håller den i nypan och öppnar. Annars vill den gärna smita ur handen. 

Knappen för öppning och lås är stor och lätt att komma åt

Låset är ett s k "buttonlock", det är alltså samma mekanism och knapp som frigör bladet och låser det. Konstruktionen är enkel och välfungerande och kan väl egentligen ses som en utveckling av en gammal "leverlock" som arbetar enligt samma principer. Låset är stabilt och säkert och kniven har aldrig haft minsta tendens till spel eller glapp trots att det använts flitigt under åren. Det är särskilt imponerande med tanke på att det är en fjäderdriven kniv vi talar om. De har normalt lite spel för minska friktionen och därmed bli snabbare. Jag tror inte jag stött på en automatkniv med så små toleranser tidigare. Andra bidragande orsaker är själva konstruktionen som innebär en rejäl pivotskruv och stor anläggningsyta mellan blad och handtag särskilt med hänsyn taget till storleken på kniven. Jämförelsen med bankvalv ligger inte långt borta. 

Att bära

Den här kniven är exemplarisk på den här punkten. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. Den ringa storleken är förstås en starkt bidragande orsak till det. Kniven väger in på under sextio gram! Men även det släta materialen, de rundade hörnen och ett utmärkt clip drar sitt strå till stacken.

Clipet är väldigt starkt och hade nog upplevts som för kraftigt om det inte varit för att baksidan på kniven är så slät. Den avvägningen fungerar väl både för att få fram kniven och stoppa undan den samtidigt som clipet ser till att kniven stannar kvar där det är tänkt.

Ett välkonstruerat och fungerande clip

Kniven är för övrigt liten nog för att få plats i exempelvis myntfickan på ett par jeans.

Sammanfattningsvis

Vad säger man om en liten trogen kamrat som man delat så mycket tid med? Jo en hel del. För det första kan det konstateras att jag nog inte stött på bättre precision i tillverkning än hos Pro-Tech. Byggkvalité och passform både hos den här kniven och min Godfather är exceptionellt bra och matchar de bästa knivarna från Spydercos Taichungfabrik exempelvis.  

Ett ytterst modest och fickvänligt format parat med ett intressant formspråk ger rena tilltalande linjer. Färgsättningen är i mitt tycke riktigt elegant där det grå, blästrade  bladet matchas väl av skruvar, knapp och clip i samma nyans och kontrasterar mot det blanksvarta handtaget. Sen hade jag faktiskt inte haft något emot den klarröda varianten med polerat blad som också fanns. 

"Stinger" är gjord för tyngre jobb än vad den ser ut att klara av med sin robusta konstruktion. Det är förstås ingen campingkniv eller så men som komplement till en kniv med längre blad eller för dagligt bruk är den riktigt bra. Något som också syns på hur sliten den hunnit bli. Det något bredare handtaget relativt storleken gör att det finns gott om utrymme för fingrarna om du inte har för stora labbar. Tummen vilar bra på ovansidan i standardgrepp även om kniven excellerar när den hålls i nypan för små sidledes snitt. Kniven är utmärkt till att öppna brev/paket/kartong, skära upp plastförpackningar eller för att pilla ut en spink ur ett finger. Tejp, buntband och snören/rep/mindre tamp hanteras med lätthet. Den ersätter också i många fall de naglar jag inte har. Naturligtvis är den komplett usel till allehanda köksuppgifter både hemma och i fält. För litet blad och för svår att rengöra är bara några av minusposterna där.  

Den modesta bladlängden har förstås sina begränsningar och det var därför jag tidigare sade att den är ett utmärkt komplement till en större kniv.

En för Kalifornien godkänd gadd från Pro-Tech

Den är också en tämligen diskret uppenbarelse. Det blästrade grå clipet avslöjar inte mycket när den sitter i fickan och själva kniven går lätt att dölja i handen. Så kan man bortförklara det distinkta ljudet när bladet smäller på plats så fungerar kniven i de flesta sammanhang. Bladet blänker inte och storleken skrämmer ingen så den ser inte så aggresiv ut vilket är bra. 

Kniven är svår att få tag i men den säljs bland annat genom BladeHQ. Min köptes för många år sen då du kunde köpa dem via eBay-butiker. Redan då var den här kniven rätt dyr bör påpekas. Sen undrar jag faktiskt om inte produktionen av den här modellen upphört och ersatts av "Sprint" i Pro-Techsortimentet. 

Får du tag i den så är det emellertid en riktigt högkvalitativ och rolig kniv att inneha och använda. Rekommenderas varmt om du gillar den här sortens eggredskap. 

Specifikation:

Längd utfälld: 132 mm, 5,2"
Vikt: 57 g, 2 ounces
Bladlängd: 49 mm, 1,9"
Godstjocklek: 2,7 mm, 0,11"
Bladstål: 154 CM, rc59
Handtag: 6061-T6
Lås: Buttonlock

Tillverkare: Pro-Tech, producerad i USA

Mer variationer och information hittar du på Pro-Techs hemsida här!


/ J - blev stungen att ha en

Knivrecension Bee L-05

- Den perfekta fickkniven del 16

Det var ett tag sen jag presenterade några nya kandidater i den här serien men här följer ytterligare en kinesisk utmanare till tronen. Det är en kniv jag haft i min ägo en längre tid men inte förrän nu skrivit något om. Orsaken till det återkommer jag till. 

Kniven finns numera i två utföranden där materialet i handtagssidorna är det som skiljer dem åt. Valet står mellan skollor i "rosewood" och ett för klassen mer typiskt material i greppet - svart G10. När jag köpte mitt exemplar för några år sedan fanns endast den svarta versionen så valet var enkelt. Idag hade jag föredragit trävarianten som i mitt tycke ser charmigare ut och som dessutom är några gram lättare.

Bee L-05 

Kniven är ett typexempel på en modern fällkniv enligt mall 1a för budgetorienterade knivar tillverkade i det stora landet i öster. Det innebär en skruvad konstruktion byggd på en ram i rostfritt stål försedd med ett "linerlock"-låssystem, sidor i G10, och enhandsöppning med tumknopp.

En kniv utan större överraskningar

Det som avviker något är att den här kniven tillhör den kraftigare skolan för att komma från Kina då deras inhemska regler gör att de producerar en lång rad fällknivar med en bladlängd runt sju centimeter. Det här bladet mäter över åtta och en halv centimeter vilket gör att den hamnar i samma klass som Spyderco Tenacious och Kershaw Blur för att nämna några knivar i liknande storlek som presenterats tidigare i den här serien, "Den perfekta fickkniven".

Blad

Bladet på den här kniven är enkelt och okomplicerat. Det rör sig om en traditionell droppoint och i det här utförandet ger det en duglig spets och en kompetent buk för ett allsidigt blad. 

Kniven är skålslipad som så många knivar i den här klassen. Om det kan man säga mycket. Det finns både fördelar och nackdelar med den här typen av slipning. En vinst vid tillverkning är att du på ett snabbt och därmed billigt sätt får ett mycket vasst blad. Det blir också om det är rätt utfört lätt att underhålla eftersom det ger lite gods bakom eggen och därmed gör det lätt att bryna. Särskilt tydligt blir det på längre sikt när mer material avlägsnats från bladet. Det tar längre tid innan eggen behöver reprofileras. Att den här typen av blad går att få vassa och skär bra i vissa material kanske bevisas bäst genom att klassiska rakknivar är just skålslipade. Den här typen av egg skär även bra i ämnen som inte sluter sig igen efter snittet. Kött är typexemplet i det fallet. De är dock mindre bra där friktion är en faktor att räkna med så till exempel kartong och plast är inte den här eller andra skålslipade eggars styrkor. Sen kan jag tycka att den skålade ytan en tämligen attraktiv lyster och glans.

Ett enkelt skålslipat droppointblad i kinesiskt standardstål

En sak som är bra med slipningen på den här kniven är att eggen börjar omedelbart efter ansatsen. Många moderna blad har en slipning som gör att bladen  inte är vassa närmast handtaget utan saknar en halv centimeter egg där till följd av hur sekundäreggen är slipad. En annan bra detalj är att övre delen på bladet är platt vilket underlättar vid användandet av diverse slipsystem.

Stålet är även det typiskt i sammanhanget då det är Kinas svar på japanska AUS6/AUS8 i form av 8Cr13MoV. Rätt härdat och slipat är det inte något dåligt budgetstål även om det sannerligen inte tillhör superstålen. Själv tycker jag inte heller att det når upp till exempelvis Sandvik 14C28N som håller skärpan bättre och är lika lättslipat i mitt tycke. 

Ytan på bladet är en tämligen tilltalande satinfinish vilket inte är lika mycket av en fingeravtrycksmagnet som polerade blad och inte drar åt sig rost lika illa som de blästrade ytor som exempelvis Kershaw ofta väljer att ha på sina enklare knivar.

Kniven kom föredömligt vass och rakade hår utan ansträngning. Det är inte givet på budgetknivar och ger därför ett gott intryck.

Handtag

Handtaget är lika okomplicerat som bladet. Det rör sig om en enkel skruvad konstruktion med två sammanhållande skruvar/distanser utöver själva pivotskruven. Det ger en mycket öppen konstruktion med tämligen "rena" sidor utan en övermåtta av skruvar. 

Sidorna är av G10 som försetts med ett par enkla dekorränder. Materialet är inte alls lika strävt som på en Cold Steel eller ens en Spyderco för den delen. Men eftersom jag inte är besatt av extremt grepp så är det inget som stör mig. Tvärtom så sliter det mindre på de kläder kniven bärs i. Skall man däremot arbeta med kniven vid fiske till exempel där det kan bli kladdigt och halt så rekommenderas nog aningen bättre grepp.

Handtaget har mjukt rundade sidor i svart G10 

Det är annars ett mycket bekvämt grepp med god anatomisk anpassning och mjukt rundande hörn på skollorna. Ett kvalitetstecken är att även ramen är slipad på såväl in- som utsida vilket gör att kanterna inte upplevs som vassa även när kniven greppas lite hårdare. 

En annan trivsam detalj som jag uppskattar är att tangen på bladet går ihop med handtaget när kniven är stängd vilket gör den mjukare i fickan. Vassa utstickande kanter är jag aningen allergisk mot.

Ramen är inte borrad på något vis vilket gör kniven tyngre än den behövt vara och påverkar balansen. Den är inte dålig och vikten ger att kniven känns snabb i handen eftersom balansen förskjuts något bakåt. Den ligger strax bakom urtaget för pekfingret. Idealt hade varit en halv centimeter längre fram så hade den varit perfekt.

Greppet är bra med ett rejält urtag för pekfingret och ett handtag som annars inte är för format. Jag vill oftast inte ha handtag som "talar om för mig" hur de skall greppas. Det stör flödet om man arbetar med kniven och byter grepp. 

Handtaget avslutas med ett litet hål för fånglina. Något jag inte använder själv men är tacknämligt om en kniv skall användas ombord en båt eller i andra sammanhang där den lätt kan förloras.

Öppning och lås

När det kommer till handhavandet är den här kniven föredömligt bra. Till att börja med är motståndet i bladet i stängt läge mycket väl avvägt vilket gör att bladet bestämt hålls kvar samt formligen flyger fram när man sätter tummen mot knoppen. Det är nästan svårt att smyga fram bladet även om det går.

Tumknoppen är tunnformad, dubbelsidig och lätt att komma åt eftersom urtaget för pekfingret gör att det skapas utrymme för fingrarna. Konstruktionen är helt ambidextrös även om låset inte är det.

Tumknopparna är föredömligt lätta att komma åt

En viktig detalj som ofta missas även på mer namnkunniga knivar är placeringen av tumknopparna. De sitter ofta för långt ut på bladet när kniven är i öppet läge vilket är i vägen särskilt vid genomgående skär och arbete nära handtaget. På den här kniven är den detaljen föredömligt utformad! Det är ofta en balansgång mellan att få en lättöppnad kniv och en kniv som är lättanvänd när den väl är utfälld.

Väl ute låses bladet med en kraftigt dimensionerad linerlock som låser extremt stadigt. Bland de bättre jag har på någon kniv oavsett prisklass faktiskt. Faktum är att det är en av orsakerna till att jag ofta föredrar en välgjord linerlock i stål framför en halvtaskig framelock i titan vilka är så populära nuförtiden. Stål är uppenbarligen ett material som gör att det är lättare att få till ett fungerande lås utan seghet och för tidigt slitage.

Ett välkonstruerat lås som fyller sin funktion

Låset på den här kniven är även lätt att släppa. Några tämligen mjukt rundade räfflor på låsarmen ökar friktionen och gör den lättare att komma åt. Kniven har en charmigt speciellt mjukt ljud när den stänger. Bladet känns som det sugs in den sista biten. Det är inget man är van vid på en kniv i den här prisklassen annars.

Jag har inte demonterat kniven än och det är inte säkert jag gör det men skruvarna är som vanligt av medioker kvalitet, något som gäller nästan samtliga kinesiska knivar. Skruvarna är ytterst sällan härdade så en viss aktsamhet förordas om man till exempel vill flytta sitt clip i de fall det går.

Att bära

I det här fallet spelar det ingen roll att skruvarna är gjorda av mjukost eftersom clipet ändå inte går att flytta någonstans mer än till närmaste byrålåda. Det går med andra ord inte att ändra clipets position på handtaget. Men skruvarnas bristande kvalitet kan ändå vara av intresse om man vill demontera clipet vilket man vill eftersom det är uselt!

Det där clipet gillas inte alls

Det finns inte mycket förlåtande att säga om den skapelsen. För det första är det för långt och för blankt vilket gör det ytterst iögonfallande. Därtill är det monterat alldeles fel vilket gör att det visar en stor del av kniven när den befinner sig i en ficka. Somliga vill ha något att greppa om men det gäller inte mig. Jag föredrar helt klart mer diskreta skapelser.

För det andra är själva funktionen allt annat än optimal. Det är nämligen inte helt lätt att få över tygkanten på en byxficka eftersom clipet sitter tämligen tight. Den enda fördelen med det är att när kniven väl är på plats är den omöjlig att tappa.

Utöver det kan nämnas att spetsen pekar snett utåt vilket är ett ökänt bra sätt att skapa ett riktigt rivjärn som hakar i det mesta.

Clipet drar ned fickvänligheten på den här kniven. Annars är den inte för pjåkig att bära men likt dess andra egenskaper harvar den i mittfåran det vill säga vare sig bra eller dålig. Vikten ligger förvisso över hektot men å andra sidan får du nästan nio centimeter blad som kompensation för det. G10-materialet är inte så strävt att det äter tyg eller försvårar att hala fram kniven. Handtaget däremot är aning för grovt för att vara riktigt smidigt i fickan. Där är jag anhängare av tunnare knivar generellt.

Det är en fin balansgång mellan hur lätt en kniv skall vara att bära och hur väl den skall fylla handen och den här prioriterar arbetskomfort. 

Sammanfattningsvis

Bee L-05 är en märklig kniv på så vis att den har ett flertal egenskaper som borde rendera den betydligt högre betyg och därmed mer tid i fickan än vad den får. Det är en kniv jag sällan använder. 

Bladet är en droppoint utan större krusiduller. Bra buk och spets ger ett tämligen allsidigt blad även om skålslipningen är ett litet minus. Det kinesiska 8Cr13MoV-stålet tillhör inte de bästa men är samtidigt adekvat för prisklassen. Det är lättslipat och rostar inte alltför lätt särskilt inte med den här satinfinishen. Så överlag är det ett bra blad som dessutom är exceptionellt lätt att fälla ut och har mycket mjuk gång. Låset är ett av de stadigaste jag stött på och är dessutom lätt att komma åt samt släppa vilket är egenskaper jag också uppskattar. 

Handtaget är riktigt bekvämt och ligger väl i handen. G10-materialet ger grepp utan att vara för strävt och alla sidor är mjukt rundade inklusive stålkanterna på ramen. Det enda minuset jag kan komma på är det pervest långa clipet som dock går att demontera.

Utseendet är inte heller det alltför pjåkigt. Den enkla konstruktionen och de tämligen rena linjerna med endast någon liten dekorrand på handtaget upprör inget öga. Poängavdrag blir det dock för loggan som enligt mig är anskrämlig. Är det fler än jag som uppfattar "e" i "Bee" som en Pacman?

En kniv som borde gillas mer?

Varför får då den här kniven inte toppbetyg givet att den dessutom är billig? Förvisso drar det obscent iögonfallande clipet ned betyget en aning men inte tillräckligt för att sänka kniven.

Jo - det finns ett stort MEN med den här kniven liksom många av de mer budgetorienterade knivarna från kinesiska tillverkare. Den saknar totalt personlighet om man nu kan uttrycka sig så om en kniv. Men sitt svarta handtag med sidor i G10 och enkla blad ser den ut som minst ett dussin andra knivar från Kina även om den är snäppet större. Sen kan som sagt tilläggas att den är mer välgjord än många av dem.

Dess största brist är att den saknar något unikt, något som gör att den avviker från mängden. Här finns ingen historisk koppling men heller inte någon modern formgivning eller djärv estetik.

Den är dessvärre en smula tråkig helt enkelt och det är också därför jag inte skrivit om den tidigare. Många knivar har trängt sig före i kön. Men kniven är billig som sagt. Så som slit- och slängkniv i verktygslådan eller fiskeboxen är den nog inte så dum. Synd bara att jag inte fiskar. 

Specifikation:

Längd utfälld: 196 mm
Vikt: 120 g
Bladlängd: 87 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: stålram med skollor i G10
Lås: linerlock

Producerad av: Enlan Bee, tillverkad i Kina


/ J - sade "ljummet"