Traditionella fällknivar - Böker Copperhead

Copperhead är ett mönster som sägs ha fått sitt namn från likheten mellan bolstret och den stiliserade bilden av huvudet på ormen med samma namn. Jag vet inte om jag ser den likheten - men det är i alla fall en fantasieggande förklaring. Utformningen för emellertid det positiva med sig att det främre bolstret har en utstickande del som täcker bladtangen när bladet är hopfällt. Det gör kniven strömlinjeformat mjuk i fickan och även bekväm att använda. Bolsterformen gör att mönstret ibland även refereras till som "Half-Canoe".

Knivmönstret kännetecknas av att de alltid har två bolster och ett eller två blad där huvudbladet är en clippoint.

Knivarna varierar kraftigt i storlek vilket är ovanligt för de flesta traditionella mönster. Copperheads finns från mycket små till riktigt stora även om de vanligaste måtten återfinns i trakterna av den aktuella kniven som mäter nio och en halv centimeter hopfälld. Ett ytterst fickvänligt format för övrigt. 

Böker Copperhead

Huvudbladet är en clippoint med "long pull"

Den här tolkningen av en Copperhead kommer från Tyska Böker och är tillverkad i Solingen. Kniven är på många vis ytterst representativ för mönstret. Materialen är så traditionella de kan bli med ram i mässing, bolster i nickelsilver och skollor i rödfärgat mönstrat ben. Kniven är tvåbladig med en kraftigare clippoint som huvudblad och ett slankare "Skinner"-blad som sekundärblad. Stålet är polerat C75 kolstål vilket även det är korrekt ur historisk synvinkel. 

Bladen är i kolstål och välpolerade

Fit & Finish

- Bolstren är av kraftigt dimensionerat nickelsilver och är elegant rundade och polerade. De sitter tight och snyggt mot ramen som sig bör.

- Skollorna är gjorda av rödfärgat ben och är av mycket god kvalitet. Något som Böker för övrigt gjord sig kända för. Mönstersågningen är bra utförd, kanterna rundade och märkesskölden snyggt infälld. Nitarna är väl arbetade och slipade. Allt ger ett ytterst gediget intryck.

- Ram,  Här återfinns en av de få kvalitetsmissar jag hittat på kniven. Det skiner ljus genom den glipa som finns mellan ramen och fjädern på höger ryggsida. Det är inte Grand-Canyon det handlar om men är ändå förtretligt. Mellanrummet beror på att ramdelen inte är helt rak. 

- Passningen på den här kniven är annars superb. Alla delar är väl hopfogade och det finns inga kanter mellan bolster och skollor. Inte ens i hörnorna vilket annars brukar vara en akilleshäl hos många knivar. Dessutom är ryggfjädrarna snyggt skurna och rundande i bakänden av handtaget vilket brukar vara en annan avslöjande detalj. 

- Slipningen är fullt godkänd även om den inte är perfekt. Huvudbladet var dugligt men definitivt inte så vasst som jag önskat. Sekundärbladet däremot var riktigt skarpt redan från början. Jag har ingen erfarenhet av att slipa det här stålet än. Men givet att det är ett kolstål och inte så hårt härdat torde det vara lättarbetat. 

Walk & Talk

- Pull, Både draget för att få ut kniven liksom kraften som krävs för fortsätta rörelsen är mycket liten.  och ligger runt en fyra.

- Walk and talk. Det är inte mycket av den varan på den här kniven måste tillstås. För att vara en något finare fickkniv så är den ovanligt tystlåten, närmast försynt. Inget högljutt klick här inte när den stannar i utfällt läge. Vägen dit är dock exceptionellt mjuk. På vägen in är snäppet mer påtagligt och distinkt. På det hela taget kunde nog ryggfjädern vara aningen starkare i mitt tycke. Gången däremot är så smidig den kan bli.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Kniven andas kvalitet och båda bladen är riktigt säkra i utfällt läge även om fjädern inte tillhör de starkaste som sagt. Något glapp i sidled finns överhuvud taget inte och kniven är mycket stabilt byggd inte minst kring främre bolstret vilket inger förtroende och lockar till användning.

Ett nästan perfekt ryggsida. Om det inte vore för glipan som syns i nederkant

En ibland avslöjande detalj är hur fjädrarna avslutas. Här utmärkt

Sekundärbladet är en slankare "skinner" som är kraftigare vinklat i relation till handtaget än huvudbladet

Sammanfattning

Det här är en typ av mångsidig  kniv som är rackarns bra som fickkniv. Storleken och en inte alltför tilltagen vikt gör den bekväm att bära i fickan vilket för övrigt är en av styrkorna hos traditionella knivar jämfört med moderna dito även utan uppfinningar som clip och liknande. Den är också stor nog för att ha en ett rejält blad vilket jag ibland kan sakna hos en del mönster som exempelvis Congress eller Peanut. Bladen av kolstål är för övrigt helt flatslipade från en godstjocklek på två millimeter vilket gör att de är excellenta skärredskap. 

Ytterligare en fördel med Copperheads är det svängda handtaget som ligger skönt i handen och påminner en del om Sowbelly Trappers fast med färre blad vilket gör dem mjukare att greppa. Särskilt tydligt blir det när huvudbladet används eftersom sekundärbladet nästan försvinner i skaftet. 

Därutöver är Copperheads estetiskt tilltalande enligt mig - jag gillar det strömlinjeformade utseendet. Om designen är annars inte mycket att orda om. När det handlar om traditionella knivar är ju själva mönstret designen! Däremot är utförandet av yttersta vikt och Böker har lyckats på den punkten. Det här är en välbyggd kniv med bra materialval och genomgående hög finish bortsett från den mindre missen i ryggen som nämnts.

En förträfflig fickkniv

Överlag är det här en mycket tilltalande fällkniv som fungerar utmärkt som brukskniv om så önskas. Annars skäms den inte för sig på hyllan som dammsamlare heller.

Specifikation:

Märke: Böker, Tree Brand

Mönster: Copperhead
Referensnummer: BO2626JRBI
Längd hopfälld:  95 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  70 mm
Sekundärblad:  70 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: H Böker & Co, Solingen
Skollor: nickelsilver
Bolster: Red jigged bone
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: nickelsilver stämplat med Bökers träd och "Solingen"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - tjusad av en orm

Knivrecension Pro-Tech Stinger

-  Liten men naggande gadd

Dagens presentation kretsar kring en liten kniv som genom åren varit en av mina ständiga följeslagare. Ibland solo och ibland i sällskap med något med mer pondus och längre blad beroende på sammanhang. Det är en kniv som är rolig att använda och har personlighet och charm. Lägg därtill enastående kvalitet och ett fickvänligt format och du har en vinnare. Kniven ifråga kallas "Stinger" och är från amerikanska Pro-Tech.  

Pro-Tech Stinger eller modell 401

Formatet är speciellt då det är helt framtaget för att passa de specifika lagar som finns i Kalifornien rörande fjäderdrivna knivar. Där är de tillåtna så länge bladets längd understiger två tum. Sen är det fritt fram för tillverkarna att formge dem som de vill. Det har gett upphov till en helt egen klass knivar benämnda "California legal autos" där Stinger kan tjäna som utmärkt exempel på hur en sådan kan se ut. 

Enkla rena linjer i ett distinkt formspråk

Blad

Hela kniven är framtagen kring ett blad som skall understiga den tillåtna längden två tum men samtidigt ligga så nära den gränsen som möjligt. Avrundat är bladet 1,9 tum eller mer exakt 1,15/16 tum eller 4,92 cm. Allt för att vara på den säkra sidan rent juridiskt sett. 

Formen är en uttalad spearpoint med en tydlig falskegg på ovansidan. Bladformen gör att hela eggen på den här korta bladet blir en buk och spetsen mycket uttalad, något jag för övrigt uppskattar hos en vardagskniv. För den som vill ha ett blad med rundare snällare form finns även modellen "Runt" som har ett droppointblad istället. 

Bladet är i det här utförandet blästrat vilket ger den grå färgen. Jag hade föredragit en tumlad yta eller kanske ännu hellre än satinfinish. Kniven fanns för övrigt i de kombinationerna när det begav sig men inte tillgänglig där jag köpte kniven. 

Bladet i 154-CM är blästrad grått och flatslipat

Stålet är det amerikanska 154CM som icke är att förväxla med det avsevärt mycket bättre samt dyrare pulverstålsversionen CPM154. Men jag gillar ändå det här stålet av det skälet att det är lättslipat och kniven går att få riktigt vass även om den håller skärpan sisådär. 154-stålet är härdat till rc59 vilket gör det tämligen mjukt. 

Men eftersom kniven inte är ämnad för eller använts till tyngre arbetsuppgifter så har den trots frekvent användning inte behövt slipas om. Att ståla/strigla och bryna den då och då har räckt för att behålla eggen. Så det är faktiskt fabriksslipningen ni ser! För att underlätta slipning har kniven ett litet urtag precis vid ansatsen. 

Kniven var direkt ur lådan bland det skarpaste jag stött på och 

spetsen är formidabel

Bladgodset ligger på runt två och en halv millimeter och tunnas ut ned mot eggen via en tämligen bred slipfas. Det gör att kniven skär mycket bra trots det ringa formatet. Särskilt som slipningen gör att kniven får mesta möjliga egg i relation till längden på bladet. Det finns heller inga tumknoppar eller liknande som är i vägen och stör vid genomgående skär vilket är bra. 

Handtag

Handtaget ger ett bättre grepp än vad man kan tro givet de dimunitiva måtten. Det är trots allt en kniv som inte mäter mer än 8,4 centimeter i strumplästen. Det ger att man får ett bra trefingersgrepp men inte mer med tummen vilande på räfflorna på ovansidan på handtaget och topparna på pek- och långfinger mot mönstret på sidan. Handtagets tjocklek på över en centimeter bidrar till det dugliga greppet. 

Materialet är 6061-T6 aluminium i svartanodiserat utförande och är skruvat med två stycken torxskruvar utöver pivotskruven. Jag har inte demonterat kniven men vet från erfarenheter från liknande konstruktioner som Böker Speedlock, även den med buttonlock och samma typ av fjädersystem, att det är ett lite fippligt men inte omöjligt arbete. 

Konstruktionen är halvöppen då det måste finnas plats för låset och fjädern i framänden på kniven. 

Hårdanodiseringen håller mycket bra men år av användning sätter trots det sina spår. Jag tycker det adderar lite charm och personlighet till kniven. 

Handtag i hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Konstruktionen är skruvad och semi-öppen. Den anodiserade ytan har erhållit en viss patina efter alla år

Normalt är jag emot de flesta åtgärder som ökar friktionen på handtag. Men i det här fallet är de inte bara bra utan nödvändiga. Aluminium ger inte mycket till fäste annars och här är de utformade på rätt vis. 

De frästa spåren i aluminiumhandtaget gör greppet avsevärt bättre

Öppning och lås

Eftersom kniven är automatisk öppnas den med en knapp. Knappen är i det här fallet stor och rund och blästrad i samma färg som övriga detaljer på kniven. Mekanismen kräver ett distinkt tryck och den är försänkt i handtagssidan och det finns därför ingen risk att den av misstag öppnas i fickan. Funktionen är utmärkt och kniven har aldrig någonsin varit i närheten av att blindavfyra oavsett hur mycket skit som kommit in i den. Storleken gör också att knappen är lättåtkomlig även i mörker.

Fjädern är av samma typ som återfinns i Pro-Techs större modeller som exempelvis Godfather som jag tidigare skrivit om och det gör den här kniven oerhört kvick. Styrkan i fjädern parat med ett litet och mycket lätt blad gör den till den snabbaste kniv av det här slaget jag äger och har stött på. Själva fjädern bakom kraften är en spiralfjäder som sitter runt pivotskruven i kniven och är fäst i bladet. Faktum är att den är så pass kvick att det gäller att vara beredd när man håller den i nypan och öppnar. Annars vill den gärna smita ur handen. 

Knappen för öppning och lås är stor och lätt att komma åt

Låset är ett s k "buttonlock", det är alltså samma mekanism och knapp som frigör bladet och låser det. Konstruktionen är enkel och välfungerande och kan väl egentligen ses som en utveckling av en gammal "leverlock" som arbetar enligt samma principer. Låset är stabilt och säkert och kniven har aldrig haft minsta tendens till spel eller glapp trots att det använts flitigt under åren. Det är särskilt imponerande med tanke på att det är en fjäderdriven kniv vi talar om. De har normalt lite spel för minska friktionen och därmed bli snabbare. Jag tror inte jag stött på en automatkniv med så små toleranser tidigare. Andra bidragande orsaker är själva konstruktionen som innebär en rejäl pivotskruv och stor anläggningsyta mellan blad och handtag särskilt med hänsyn taget till storleken på kniven. Jämförelsen med bankvalv ligger inte långt borta. 

Att bära

Den här kniven är exemplarisk på den här punkten. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. Den ringa storleken är förstås en starkt bidragande orsak till det. Kniven väger in på under sextio gram! Men även det släta materialen, de rundade hörnen och ett utmärkt clip drar sitt strå till stacken.

Clipet är väldigt starkt och hade nog upplevts som för kraftigt om det inte varit för att baksidan på kniven är så slät. Den avvägningen fungerar väl både för att få fram kniven och stoppa undan den samtidigt som clipet ser till att kniven stannar kvar där det är tänkt.

Ett välkonstruerat och fungerande clip

Kniven är för övrigt liten nog för att få plats i exempelvis myntfickan på ett par jeans.

Sammanfattningsvis

Vad säger man om en liten trogen kamrat som man delat så mycket tid med? Jo en hel del. För det första kan det konstateras att jag nog inte stött på bättre precision i tillverkning än hos Pro-Tech. Byggkvalité och passform både hos den här kniven och min Godfather är exceptionellt bra och matchar de bästa knivarna från Spydercos Taichungfabrik exempelvis.  

Ett ytterst modest och fickvänligt format parat med ett intressant formspråk ger rena tilltalande linjer. Färgsättningen är i mitt tycke riktigt elegant där det grå, blästrade  bladet matchas väl av skruvar, knapp och clip i samma nyans och kontrasterar mot det blanksvarta handtaget. Sen hade jag faktiskt inte haft något emot den klarröda varianten med polerat blad som också fanns. 

"Stinger" är gjord för tyngre jobb än vad den ser ut att klara av med sin robusta konstruktion. Det är förstås ingen campingkniv eller så men som komplement till en kniv med längre blad eller för dagligt bruk är den riktigt bra. Något som också syns på hur sliten den hunnit bli. Det något bredare handtaget relativt storleken gör att det finns gott om utrymme för fingrarna om du inte har för stora labbar. Tummen vilar bra på ovansidan i standardgrepp även om kniven excellerar när den hålls i nypan för små sidledes snitt. Kniven är utmärkt till att öppna brev/paket/kartong, skära upp plastförpackningar eller för att pilla ut en spink ur ett finger. Tejp, buntband och snören/rep/mindre tamp hanteras med lätthet. Den ersätter också i många fall de naglar jag inte har. Naturligtvis är den komplett usel till allehanda köksuppgifter både hemma och i fält. För litet blad och för svår att rengöra är bara några av minusposterna där.  

Den modesta bladlängden har förstås sina begränsningar och det var därför jag tidigare sade att den är ett utmärkt komplement till en större kniv.

En för Kalifornien godkänd gadd från Pro-Tech

Den är också en tämligen diskret uppenbarelse. Det blästrade grå clipet avslöjar inte mycket när den sitter i fickan och själva kniven går lätt att dölja i handen. Så kan man bortförklara det distinkta ljudet när bladet smäller på plats så fungerar kniven i de flesta sammanhang. Bladet blänker inte och storleken skrämmer ingen så den ser inte så aggresiv ut vilket är bra. 

Kniven är svår att få tag i men den säljs bland annat genom BladeHQ. Min köptes för många år sen då du kunde köpa dem via eBay-butiker. Redan då var den här kniven rätt dyr bör påpekas. Sen undrar jag faktiskt om inte produktionen av den här modellen upphört och ersatts av "Sprint" i Pro-Techsortimentet. 

Får du tag i den så är det emellertid en riktigt högkvalitativ och rolig kniv att inneha och använda. Rekommenderas varmt om du gillar den här sortens eggredskap. 

Specifikation:

Längd utfälld: 132 mm, 5,2"
Vikt: 57 g, 2 ounces
Bladlängd: 49 mm, 1,9"
Godstjocklek: 2,7 mm, 0,11"
Bladstål: 154 CM, rc59
Handtag: 6061-T6
Lås: Buttonlock

Tillverkare: Pro-Tech, producerad i USA

Mer variationer och information hittar du på Pro-Techs hemsida här!


/ J - blev stungen att ha en