Knivrecension Two Sun TS52 "Boot Dagger"

-  en fällkniv för Shakespeare?

"Is that a dagger I see before me?" frågade sig Macbeth. Det är frågan det, är det här en dolk? Namnet antyder det då den här kniven från Two Sun fått namnet TS52 "Boot Dagger". Formen finns där och stilen är korrekt. Sen kan man diskutera om en kniv skall vara tveeggad för att få kvalificera sig som dolk och om en sådan ens kan vara fällbar. Hur som haver det är en kniv av den typen jag ämnar presentera idag!

Two Sun TS52 "Boot Dagger"

Two Sun är ett smula udda märke på det viset att de än så länge verkar vara baserade på ett par försäljningsställen där eBay-auktioner är det främsta. Där säljer de direkt till kund via två separata konton. Priserna varierar förstås till följd av formatet men dolda reservationspriser verkar förekomma då vissa nivåer aldrig understigs. Men chansen att fynda finns och jag har i flera fall har jag gjort det. De har dock ingen hemsida eller är representerade på Facebook vilket annars är vanligt särskilt bland kinesiska företag. Deras främsta knivdesigner som hittas under artistnamnet "Night Morning Design" är dock välrepresenterad på Instagram. 

Den klassiska symmetrin hos förlagorna finns där

Twitterversion: Shakespeare möter Kina. Resultatet - en modern fällbar dolk

Blad

Vissa bladformer är mer distinkta än andra. Dolkar och blad inspirerade av sådana hör definitivt till den kategorin. Inte bara är det dolk-estetiken i sig som skänker det här bladet dess särpräglade utseende utan även den mycket speciella spetsen. Den är kantig som en dubblerad amerikansk tanto eller snarare en romersk gladius. 

Ett mycket "dolkigt" blad även om det inte är slipat på båda sidor

Proportionerna är rätt typiska för bladformen med en längd på strax över nio centimeter och en bredd på 2,4 centimeter. Grovleken på godset är 3,8 mm men känns tunnare på grund av den dubbla slipfasen. För ovanlighetens skull har jag inget emot det tjockare materialet då blad med det här utseendet kan bli klena om de är för tunna. 

Finishen är en tilltalande blank satin. Bladet har försetts med en elegant blodskåra som på ett snyggt sätt återspeglas i handtaget. Kniven är diskret märkt med Two Suns rätt snygga logotyp på en sida och bladstål samt designer på andra sidan. Även här återfinns signaturen "Night Morning Design" som upphovsman. En synnerligen produktiv herre som vid det här laget närmare torde närma sig hundratalet modeller från TS om man får tro sättet att märka modellerna. De har för övrigt namn i vissa fall men inte i andra. Den här nämns ibland som "Boot Dagger". 

Spetsen är en av den här knivens främsta igenkänningstecken, inspirerad av en Gladius

Kniven kan slipas dubbel om man känner för det eftersom bladet är helt dolt i handtaget när kniven är hopfälld.* Grundutförandet är enkeleggat och den är riktigt bra slipad. Den är vass, jämn och centrerad men även snyggt utförd utåt den kantiga spetsen till. Det kräver lite precision då det är lätt att linjerna svajar lite när de skall gå ihop. 

Att skära med är kniven ungefär som förväntat. Att bladet är utmärkt för alla penetrerande skär kanske är överflödigt att säga. Vid mer mer vanligt förekommande uppgifter uppträder den som andra sabelslipade blad. Den handikappas något av att slipfasen endast har 11 millimeter på sig att nå tjockleken på närmare fyra millimeter. Därför är den inte exemplarisk till att skära i födoämnen till exempel. Men det är knappast det den är designad till heller.

Eggen däremot var som alla knivar från Two Sun riktigt vass direkt från fabrik. 

Handtag

Konstruktionen är sparsmakad med endast en fästpunkt utöver pivotskruven vilket överlag ger mycket rena linjer. Den är skruvad i en liten närmast symbolisk "backspacer" i vilken även clipet är fäst. Enklare blir det knappast och lösningen ger ett mycket luftigt handtag både utseende- och viktmässigt.

Ett riktigt snyggt utfört handtag som är förvånansvärt bekvämt att hålla i

Sidorna av TC4-titan har lättats genom de genomgående hål som finns även om deras syfte främst är dekorativt. Finishen är en rätt grovt stentumlad variant som jag uppskattar av flera skäl. Dels döljer den repor tämligen väl och dels ger den mörkare färgen en kontrast mellan handtag och blad. Ytterligare ett element har tillförts genom den längsgående fördjupning som löper över handtaget. Det är snyggt och ger därtill fingrarna någonstans att vila när man greppar kniven. 

Konstruktionen är luftig med de stora hålen i handtagssidorna och den minimala backspacern

Sidorna på det på det här knivhandtaget är kraftigt fasade vilket gör att den fulla tjockleken endast återfinns längs mitten. Det ger ett tvärsnitt av handtaget som är tämligen ovalt och bidrar till att kniven ligger bra i handen samt att den är lättare att orientera än ett rundare handtag är. 

En i grunden enkel form som därmed fungerar väl i alla standardgrepp med något litet undantag. Det är trots allt ett dolkblad och det är därmed inte helt bekvämt att lägga fingrarna på ryggsidan. Det är heller inte att rekommendera. Fingerskyddet är i vägen och framförallt är det smått riskabelt. Jag har skurit mig eftersom hela kniven är symmetrisk inklusive fingerskydden är det svårt att  enbart via känsel känna vart eggen befinner sig. Sen kan ni tänka er resten. 

Öppning och lås

Kniven är försedd med ett dubbelt fingerskydd vilket ger det typiska symmetriska parerskydds-liknande utseendet som hör till vissa dolkar. En av dem agerar flipper. Fästet är utmärkt till följd av några välplacerade räfflor och funktionen är mycket effektiv. Så länge du använder dig av "light switch"-öppning vill säga. På grund av placeringen är alla försök att trycka flippern nedåt dömda att misslyckas. 

En dubblerad flipper för utseendets skull

Som alla knivar från Two Sun löper bladet på keramiska lager och samma material återfinns i "detentkulan". Motståndet är väl avvägt för att få fart på bladet vilket även lyckas. 

Ramlås enligt mall 1A vilket inkluderar stålskoning i låsarmen

som även agerar översträckningsskydd

Ramlåset i titan har fått en sedvanlig stålskoning som även är utbytbar. Även om jag nu aldrig har hört talas om någon som de facto bytt en sådan. Låset är inte helt lätt att släppa då man för att hålla utseendet konsekvent valt att ha tämligen diskreta för att inte säga nästan osynliga fördjupningar för åtkomst. Men det fungerar trots allt eftersom motståndet inte är brottarstarkt. 

Att bära

Boot Dagger har fått ett osedvanligt bra clip för att vara ett så kallat skulpterat titanclip. Det är också sällsynt väl anpassat till knivens övriga linjer och formspråk. Det gäller både formen och det faktum att det har samma finish som resten av handtaget. Det intrycket förstärks av en exklusiv detalj som består av en dold fästskruv, det vill säga clipet är skruvat från insidan av handtaget. Sammantaget gör det att clipet nästan är svårt att upptäcka. 

Clipet flyter verkligen ihop med det övriga utseendet

Dessbättre är clipet även funktionellt dugligt. Läppen kunde vara större men spänsten fullt godkänd vilket gör att det går att trä det över även lite tjockare tyg som exempelvis jeansfickor. Men utöver utseendet är clipets främsta förtjänst att det inte känns i handen alls när kniven används. Som framgår av bilderna är det på utsidan helt platt och följer handtagets form. Kanterna är fasade men det är framförallt detaljen med den mjukt rundade bakre kanten som förhöjer intrycket. En snygg detalj må jag säga. 

Clipet är snyggt och relativt väl fungerande

I övrigt är kniven riktigt bra i fickan. Totalvikten är i sammanhanget låga 117 gram och det mesta på kniven är mjukt och rundat med ett undantag. Det går inte att komma ifrån att en flipperfena nästan alltid utgör en distraktion i fickan eller att det till och med gnager på sin omgivning. Här har man för att få symmetri egentligen inte mindre än två stycken! De räddas något av att de är snyggt fasade och framförallt små. Men det går inte att komma ifrån att de gnager på omgivningen. 

Sammanfattningsvis

Utmärkande för Two Sun som märke är en tillverkningskvalitet långt över vad prislappen** skvallrar om. Det handlar om saker som precision i utförandet, de många detaljerna och hur handhavandet känns när kniven öppnas och stängs. Materialen skäms inte för sig de heller. Just den här modellen har den vanligaste kombinationen med D2-stål i bladet och TC4-titan i handtaget och deras sedvanliga batteri med teknik i form av lager och "detent" i keramiskt material och metallskoning på låsarmen som även agerar översträckningskydd. Till paketet kan läggas ett skulpterat clip med dold fästskruv. En detalj som vanligtvis inte återfinns förrän rejält långt upp i prisklasserna. 

En tämligen elegant historia där handtaget speglar bladets form på ett tilltalande vis

Men Two Sun som märke spänner även musklerna rent tekniskt med några extremt avancerade knivar där de använder sig av M390-stål i bladen och handtag som är "integraler", alltså gjorda i ett stycke. Lägg därtill några modeller som är sammanfogade helt utan skruvar! Allt för att visa vad de rent produktionstekniskt är kapabla till. 

"Framelock Flippers" kan vara anonyma och grå både bildligt och bokstavligt. Färgen kan förstås anodiseras bort om man vill ha mer färg i tillvaron. Men Boot Dagger bjuder därtill på harmoniska nästan helt symmetriska linjer som lever upp till namnet. Det speciella utseendet gör den även mindre anonym. Utmärkande för den här kniven är den kantiga spetsen, symmetrin när kniven är stängd, hålen i handtaget samt det lyxiga clipet. Sammantaget mycket teknik i snygg förpackning. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som vill spetsa till tillvaron

Det är också främst därför man köper den här kniven. Man tilltalas av estetiken hos en dolk och på köpet får man en modern fällkniv med de attribut som därtill hör. I det här fallet ett synnerligen väl genomfört koncept. Sen skär faktiskt inte kniven så illa som man kan befara och fungerar därför bra som EDC-kniv. I grund och botten är det nämligen ett helt rakt blad med tantospets som försetts med en flat sabelslipning. Egentligen inga konstigheter. Något handikappande är emellertid utseendet då den ser smått aggressiv ut så det är inget du sliter fram i lunchrummet på jobbet förstås. 

För den som vill ha en välgjord modern dolkliknande fällkniv är TS52 Boot dagger därför ett mycket gott alternativ.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 116 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: TC4 titan
Lås: Ramlås

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - på besök i Daggerstan

* På samma vis som t ex Gerber CF och Ontarios Dozier Arrow till exempel. 
** Och den kan variera mycket beroende på att Two Sun främst säljs på auktioner på eBay. Folk börjar dock upptäcka dem och priserna klättrar stadigt uppåt. Jag gav 440 kr för den aktuella kniven sen tillkommer tull och moms på det beloppet.  

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Kineseri

- har ni koll på era kineser?

Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 

Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 

dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet

Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  

Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel

De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi. 

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 

  

Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.

Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"

Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike. 

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 

Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst

Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   

Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.

Knivrecension ArtisanCutlery "Apache"

-  alla helikoptrar kan tvingas nödlanda

Som nummer två ut i min recensions-triptyk av knivar från ArtisanCutlery är den här modellen kallad Apache. Det är något oklart varifrån de får sina namn men några indianer verkar inte vara inblandade i det här fallet så jag förmodar att det är det kantiga utseendet från en attackhelikopter som fått agera inspirationskälla. Så dags för en flygtur med en Apache!

ArtisanCutlery ATZ1813P "Apache"

Som alla modeller från det här företaget finns Apache i en mängd olika utföranden. Den här specifika kniven har fått beteckningen ATZ1813P vilket innebär ett utförande med D2-stål i bladet och ett handtag med sidor av aluminium med infällda paneler av G10. Sedan kan den kombinationen fås i tre olika färgställningar. Annars finns en toppmodell med titanhandtag och M390-blad som i sin tur finns med fyra olika färgteman. Mellan de två återfinns en modell med blad i S35VN. Ni märker att antalet kombinationer växer närmast exponentiellt.   

Kniven är designad av, ja vem är frågan. Jag har nämligen några frågor att ställa till vederbörande men framförallt hade jag velat studera den personens händer närmare. 

Från den här vinkeln ser inte Apache allt för illa ut

Twitterversion: Apache, attackhelikoptern som blev kniv och kraschlandade

Blad

Trendriktigt bjuder Apache på ett överdimensionerat blad. Vad man gjort är att ta ett något mer traditionellt wharncliffe-blad och gjort det större samt kantigare. Varför det på produktsidan kallas för "tanto" är något jag inte förstår alls även om jag misstänker att det är det luddiga begreppet "reversed tanto" som spökar. Men det här är vare sig en japansk eller amerikansk tanto inte ens om man vänder upp och ned på det.

I det här fallet innebär överdimensionerat en längd på nio centimeter, en höjd på 32 mm och det utgår från Artisan Cutlerys favoriserade godstjocklek på 3,8 mm som återfinns på alla de knivar jag prövat från dem hittills. 

Nä, någon "tanto" är det inte men väl en wharncliffe alternativt en modifierad sheeps foot

Bladet har en mycket hög sabelslipning och har försetts med en blodskåra för utseendets skull och möjligen för att lätta bladet något. Finishen är stentumlad med viss glans. En ytbehandling som återkommer i utbudet från Artisan och är väl utförd. Märkningen är om möjligt ännu mer diskret än på "Osprey" med en diskret logga på en sida och mikroskopisk text på den andra. Det kan det här med märkning det får jag ge dem. En snygg och diskret logotyp är aldrig fel i mitt tycke. 

Genast när jag såg det här bladet tyckte jag mig känna igen grundformen. Det är ingen kopia på något vis men som jag sagt tidigare, nästan allt hos ArtisanCutlery går att spåra om man är lite erfaren på området. I det här fallet är det ett Terzuolablad som fått växa till sig genom att någon tagit det i håret och lyft det. Nu är inte det något dålig förebild så det är gott så.   

En jämförelse mellan det biffigare wharncliffebladet på Apache
och det slankare på Fox W515. 

Givet förutsättningarna skär inte Apache så illa. Med det menar jag att de närmare fyra millimeter stål som man utgår ifrån räddas av det rätt breda/höga bladet som hinner smalna av en del på väg mot eggen. Men på sant "D2-manér" är bladet  tjockt och stabilt bakom eggen (runt 0,8 mm) vilket gör att kniven inte är någon riktig skärmaskin trots slipningen. Geometrin är således inte lysande, något som några läsare för övrigt understundom blandar ihop med att en kniv inte skulle kunna vara vass har jag märkt på några kommentarer. Om det kan sägas att även nittiograders hörn kan vara rätt skarpa.   

Apache anlände vass men tillhör inte de bästa på området. Tjockare papper gick att hantera med fabrikseggen. Men ska det rakas hår får man vinkla upp bladet och trycka en del. Kvalitén på slipningen får godkänt och är vare sig usel eller utmärkt. Hyfsat jämn men inte helt och den är aningen bredare på höger sida än på vänster. Den är emellertid centrerad vilket är betydligt viktigare i sammanhanget.  

Bladet har någon form av spets

Kartong skär den förstås men med visst motstånd på samma vis som andra tjockisar till knivar gör det. Ni som arbetar med Moraknivar vet vad jag menar. De är dock mer extrema än Apache i det avseendet med sina skandinaviska slipningar. Och återigen apropå "vass", nästan alla knivar klarar av den uppgiften mer intressant i sammanhanget är hur de gör det.  

På samma vis uppträder Apache vid lättare arbetsuppgifter som inkluderar frukt och grönt. Den gör det den skall men inte utan att protestera även om det breda bladet här hjälper till och styr skären i det här fallet. Det är i sådana situationer som breda blad kommer till sin rätt. Hade det här bladet varit hälften så tjockt hade det kunnat passera för en Santoku.  

Spets har kniven inte så mycket av men den som finns är faktiskt bra. Som alla knivar med spetsen lågt placerad i relation till handtaget får man dock vinkla handleden ordentligt när den skall användas. Men då går det utmärkt att använda den för paketöppning och dylikt. Det är även i den vinkeln som det mest bekväma sättet att hålla kniven fungerar. 

Sen blir det som alltid lika uppenbart att de som designar "forward choils" sällan eller aldrig skär i porösa material eller framförallt tyg. Det gäller de flesta märken från Spyderco som trots allt är mästare på området till Artisan Cutlery. För att inte till exempel trasor skall fastna i det där hålrummet krävs att man använder det men i det här fallet fungerar inte det. Jag återkommer till varför nedan. 

Handtag

Alla knivar har sina styrkor och svagheter men ibland är det något som utmärker sig lite extra. Här är det handtaget som är den stora akilleshälen. Det är inte rätt utformat helt enkelt. Det är däremot nästan korrekt format. Jag undrar för vilken hand det är tänkt? Inte min i alla fall.  

Ett långt handtag som rymmer även de största händer. 

Konstruktionsmässigt har vi framför oss något så ovanligt som en kniv byggd på en stålram som sen fått sidor i aluminium på utsidan. Det brukar räcka med det materialet men har har man valt att använda både hängslen och livrem. Eller snarare tror jag att man bestämt sig för en viss sorts lås och då är det här den enklaste lösningen för de valda materialen. Kombinationen linerlock i stål och aluminium kräver annars lite pyssel för att fungera.

I aluminiumsidorna finns dessutom på Apache infällda paneler av G10. Eventuellt kan det röra sig om laminat med kolfiber på toppen. Tillverkaren antyder det på sin hemsida men det är faktiskt svårt att säkerställa. Det känns och ser ut som massiv G10. Utförandet är dock mycket snyggt då de är fästa med invändiga skruvar och har god passform.

Något fånglinehål i egentlig mening finns inte på kniven om man bortser från att en tunn lina kan träs igenom hålet i glaskrossaren. En detalj som för övrigt är skräp och en ren gimmick enligt mig. Funktionen kan jag inte uttala mig om då jag inte testat den men den är estetiskt vämjelig och kniven är avsevärt mycket snyggare utan den. Sen är den i vägen på alla möjliga vis. Som tur var är den enkel att skruva ur och kasta bort. Problemet som uppstår är att du får ett stort och därmed mycket synligt fult hål i änden på din kniv.  

Avlägsnas glaskrossaren blottas det här

Någon på YouTube kallade handtaget för "an ergonomic mess" men då var det faktiskt inte ergonomin han avsåg. Den detaljen missade han nästan helt i sin genomgång av kniven. Istället menade recensenten som enligt egen utsago lider av handsvett att handtaget är såphalt utan tillstymmelse till friktion. Dock var det titanmodellen han prövade kan tilläggas. Här är det nästan lika illa på den fronten. Panelerna av G10 skänker en smula fäste även om det inte är mycket att hänga i granen. Men det är faktiskt inte min huvudsakliga invändning.

Min kritik centreras istället kring hur kniven upplevs i hand. Den är nämligen rätt bekväm om man inte skall använda den!* Vad menar jag med det? Jo, om man greppar kniven för långt bak med tummen i därför avsedd fördjupning på ovansidan och pekfingret långt bak i det främre urtaget och resterande tre fingrar runt den bakre änden av handtaget så fungerar greppet riktigt bra! Faktum är att inte ens clipet stör i den fattningen. Bekvämt ja men det går heller inte att arbeta med kniven särskilt väl om den hålls på det viset och man får dessutom den förbaskade glaskrossaren mot handflatan.

Vad tror ni händer om jag sluter handen? Möjligen 
kan pekfingertoppen lirkas på plats utan skador


Placeras pekfingret direkt bakom fingerskyddet
uppstår istället det här problemet...


...och undviks det hamnar man här. Faktiskt rätt bekvämt 
men som synes en mil från bladet och än värre i "hammargrepp"

Om Apache däremot greppas med pekfingret i därför avsett "forward choil" på bladet så kommer jag förr eller senare att skära mig då utrymmet är för litet och lägg därtill att ringfingret landar rakt över toppen som gjorts för den fingerfördjupning som finns på själva handtaget. Det är ett ständigt närvarande problem när "fingergrooves" adderas till ett handtag. Det senare obehaget kan undvikas om jag delar fingrarna på ett för mig konstlat sätt. Men rätt känns det inte.

Flyttas sen handen bakom fingerskyddet så är det istället långfingret som hamnar tvärs över den förbaskade knölen. Det blir särskilt tydligt i den så vanliga "sabelfattningen" med tummen på ovansidan. Riktigt trist! Greppas kniven istället i hammargrepp så tvingar formen på handtaget bak handen tills dess att det är mellan 3-4 cm mellan hand och egg vilket minskar kontrollen över bladet liksom hävstången om du behöver ta i.

Där blir det som sagt nästan bekvämt bortsett från att du har en liten vass pigg som vill nosa på din hand och att handtaget mot slutet är kraftigt avsmalnande vilket gör det svårare att hålla fast i. Det känns då mer som en tvål som vill slinka ur greppet. Åtminstone om man är det minsta fuktig eller kall om handen. Skruvas glaskrossaren bort blir handtaget kortare men då kommer man istället åt de närmast vinkelräta hörnen i aktern.

Som sagt, ett utmärkt handtag om du inte tänkt använda kniven utöver att flippa med den när du ser på TV.  

Öppning och lås

Genomgående med knivar från det här företaget verkar vara att knivarna är mycket sympatiska att öppna och stänga. En flipper sköter som alltid öppnandet och låser gör kniven med en liner-lock. Båda är över genomsnittet vad gäller utförande och funktion. 

Flippern är väl dimensionerad, rätt placerad och den övriga geometrin gör den intuitiv att använda. Pålitlig och relativt snabb är Apache också att öppna givet bladets massa. Som alltid med knivar från Artisan Cutlery är det keramiska kullager som står för glidet och gör det med den äran.

En väl fungerande flipper står för öppningen eller snarare en av metoderna

Även den här kniven har begåvats med "trippel-öppning", det vill säga förutom via flippern kan bladet förstås tvåhandsöppnas men dessvärre även skakas upp med en snärt med handleden. Motståndet från "detent-kulan" är dock inte så svagt att det är fara för att kniven skall öppnas i fickan men det är lite mindre än vad jag uppskattar i relation till det tunga bladet.

Linerlock som synes. En inte helt vanlig lösning ihop med aluminiumhandtag 
vilket kräver lite arbete för att fungera

Låset är stabilt och gör vad det skall. Det är även lätt att släppa trots att själva låsarmen inte har någon "jimping", något jag för övrigt är tacksam för. Däremot finns en fördjupning i motstående aluminiumsida för att underlätta åtkomst och den detaljen fungerar utmärkt.  

Att bära

Det går inte att komma ifrån att det här är ytterligare en rätt substantiell kniv från Artisan Cutlery. Apache bjuder på 12,5 cm handtag och ytterligare en centimeter om glaskrossaren räknas in. Tjockleken på  handtaget är 1,5 cm och bredden på kniven matchar Spydercos absolut största syndare på området med en vidd på 46 mm. Lägg därtill en vikt på 169 gram och du vet vad du har att förhålla dig till. 

Bred vara bara förnamnet. Efternamnet var "herr Lång". Apache kräver sitt utrymme i fickan

Apache har utrustats med ett väl fungerande men aning tråkigt clip. Formen känns igen från ett stort antal kinesiska knivar med lite blandat ursprung så det är knappast något de har designat eller ens gjort själva. Det kan skiftas mellan höger och vänster sida och en snygg detalj är att hålet som för tillfället inte används täcks av en bricka. Funktionen är riktigt bra. Det gör kniven fullt möjlig att både dra och stoppa undan på ett smidigt sätt. Spänsten är tillräcklig och läppen stor nog för att gå att föra över jeansfickor utan problem. 

Clipet är bra och fungerar väl. Men sen var det den där piggen

Så bortsett från volym och vikt är inte helikoptern så illa i en ficka. Men så var det där förbaskade och helt jäkla meningslösa glaskrossaren. Den sticker ut och gör kniven extra synlig även om den största nackdelen är att du hela tiden kommer åt den så fort din hand ens är i närheten av fickan vilket är oftare än man tror. Pröva att bära något vasst och spetsigt där om du inte tror mig.

Lösningen är som sagt enkel - skruva av och kasta bort den. Men då får du en samling kantiga hörn att hantera istället även om det är att föredra i det här fallet. Kniven blir även mindre synlig i fickan. Mer synligt blir däremot ett stort och i mina ögon anskrämligt skruvhål.  

Sammanfattningsvis

Likt sin mer kända flygande förlaga har den här kniven gott om hörn och kanter. På militära farkoster är de till för att göra dem mer svårupptäckta för bland annat radar. I knivvärlden blir det snarare tvärtom, de syns bättre. Det skulle kunna vara enbart en god egenskap om det inte vore för att ergonomin påminner om att hålla i helikopter. 

Nej, det var lite för hårt uttryckt men däremot fungerar inte de vanligaste greppen så bra som de kunde gjort och det irriterar mig. Särskilt som relativt enkla justeringar av vinklarna och storlekarna på de "choils" som finns hade räckt för att rädda ergonomin. Det tillsammans med viss ändring av hur handtaget smalnar av samt en modifiering av aktern.

Min högst personliga spekulation är att det ibland går lite för fort när nya modeller tas fram för att hinna med tillräckligt produkttestande och återkopplande från eventuella testpersoner. Det märks på uppdateringstakten i modellprogrammen hos vissa tillverkare. Tid ÄR i det fallet pengar. Skall man hinna med alla trender gäller det att ligga i. 

Visst kan man "edc:a" en helikopter...men komplettera gärna med något mindre

Om den skarpare änden av kniven säger jag som väntat att jag gärna sett  att man från Artisan Cutlery minskade godstjockleken samt oftare anpassade tjockleken på bladen efter vilken modell som var aktuell. Det är ett generellt påpekande men det är en ekonomisk fråga förstås. "En storlek passar alla" gör lagerhållning enklare och billigare och kortar ned omställningstider för maskiner. Men i det här fallet är godstjockleken trots allt ok med tanke på knivens tema. Visst ett tunnare blad hade skurit bättre och jag hoppas att de andra tillgängliga ståltyperna som erbjuds hålls väsentligt tunnare bakom eggen än den här.  

Utseendemässigt är Apache för mycket "UFO" för mig. Eller kanske för lite - med det menar jag att om knivar skall designas så att de gränsar till konstknivsterritorium får man gärna ta i ännu mer. Men det finns en konsekvens i utförandet och om de bara ger tillbaka den fåniga glaskrossaren till Microtech så blir kniven mer harmonisk i linjerna med en avslutning av handtaget som speglar spetsen. Glaskrossaren är överflödig och stör inte bara utseendet utan påverkar även ergonomin negativt.

Apache, en kniv som köpes för den som uppskattar utseendet

Apache är i mitt tycke en kniv du främst köper för utseendets skull. Kniven är till för den som gillar den överdimensionerande approachen. Med det sagt, den kan faktiskt användas och den skär visst saker. Apache är bara inte "utmärkt" inom något enskilt område och det är resultatet av att den följer i princip alla de trender som råder för tillfället både vad gäller design, material och utförande.  

Men köper du den får du en välbyggd kniv med bra "action" som det brukar heta på nyknivsspråk. Personligen hade jag dock valt en av de dyrare versionerna. Det här är som sagt en kniv som bygger på estetik och då ser den bättre ut med det skulpterade titanclip som återfinns på toppmodellerna tillsammans med kolfiberpanelerna som finns på dem. Även antalet tillgängliga färgkombinationer ökar. 

Länk till tillverkarens produktsida.

Specifikation:

Längd utfälld: 225 mm
Längd hopfälld: 125 + 10 mm
Vikt: 169 g (vägd av mig)
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2, 58-60 HRC
Handtag: aluminium med paneler i G10 på stålram
Lås: Linerlock i stål

Producerad av: ArtisanCutlery, tillverkad i Kina




/ J - ej blivande helikopterpilot

* Vilket blir förbaskat uppenbart när den i så kallade "table top reviews" får toppbetyg av exempelvis "LTK - LuvThemKnives" som om den sade "Beautiful design, and top quality materials!! It's a winner!" Jag säger inte emot honom, däremot hävdar jag att han aldrig försökte använda den till något utom att försöka skära de två bitar papper han alltid gör framför kameran. Inte ens det gick särskilt bra. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC nr XXV

Ännu en fredag! De har en tendens att rada upp sig och inte sällan komma efter det som i dagligt tal kallas torsdag har jag noterat. Just den här var kall även här i södern med minus tre grader i morse. Det gav dimma och spektakulärt vackra scener när den lättade över sjöarna på väg till jobben imorse. Ja, jag har bara ett men jag skjutsade min dam till hennes vilket ger två. 

I fickan hittas idag en mycket liten och framförallt diskret kniv. Den sorten som kan användas var som helst utan att väcka alltför starka känslor ens bland de mest fanatiska beivrarna av skärredskap. Ni vet de som klassificerar alla knivar som vapen trots att ALLA människor använder knivar av något slag dagligen. Visst, de kan användas som vapen också men det kan fälgkors med. Ni känner igen diskussionen så den släpper vi för idag. 

Kan man med det i åtanke släpa omkring på en "fastbladare"? Jodå, om man väljer rätt sort. Den här råkar vara en liten "neck knife" även om jag väljer att förvara den i min väska - en messengerbag från Cycology, lämplig att bära just när man cyklar vilket jag förvisso inte gjorde idag. 

Fredags-EDC

Knivarna känns troligen igen av många. Den smidiga fastbladaren kommer som synes på bladet från Enzo. Det är det finska företaget Brisas eget "husmärke". Modellen kallas Necker 70 där siffran står för bladlängden i millimeter. Stålet är svenskt och moraknivstypiskt vilket även det kan utläsas av bladet. Det här är den flatslipade versionen av kniven även om jag även har en skandinaviskt slipad variant med handtag i björk också. Båda är för övrigt en kunglig gåva från en läsare och mycket uppskattade. 

Fällkniven är inte heller den någon doldis. Det är den till fickkniv förklädda skalpellen Manbug från Spyderco. Den här versionen är den jag brukar visa på bild mest för att det är den enda jag äger. Det är en sprintrunversion vilket innebär en begränsad upplaga av knivar i färgen "burnt orange" och med laminerat blad av japanskt HAP40 som eggstål med mjukt 410 på utsidan. Underbart bladstål, vass är bara förnamnet. Lite patina får det dock eftersom kärnstålet är allt annat än rostfritt. 

Med det sagt vill jag bara tillägga, 

Glad fredag på er!

/ J - goes small

Knife Review Artisan Cutlery "Osprey"

- the knife that grew over time

Well the knife itself perhaps didn't grow as much as my liking of it I guess. But growth and size can be applied on the blade shape since today's knife "Osprey" from Artisan Cutlery is so modern in its expression that it has a trendy cleaver blade. "Bigger" is, therefore, the word that springs to mind. 

Artisan Cutlery 1803P-CF "Osprey"

I'm not sure I understand the naming though. "Osprey" is "fiskgjuse" in Swedish. A bird often present in my childhood since a couple nested a few hundred yards from our house. Between that bird and this knife, there is no resemblance at all. A knife with such a stubby beak should be named after an owl or a horned owl instead. But, the knife got a name and that is significantly much easier to remember than a lot of numbers so thank you for that Artisan.

As most models from Artisan Cutlery, it can be had in a baffling array of versions. The most luxurious ones have M390 as blade steel and handle in TC4 titanium. The models below them come with D2-blades instead and either contoured or straight handle slabs made out of G10 or like in this case carbon fiber. These combinations go for most if not all of the knives from this company. All in all, it gives plenty of options but it's also a bit unwieldy. As the saying goes, a bird in the hand is worth two in the catalog!

Can a blade inspired by a meat-cleaver speak to an old butcher like me?

Twitter version: Ospreys don't fly in flocks. An oddity that turned out to be a migratory bird

Blade

The looks of this knife might be the most striking about the whole knife and what defines it. In fact, it can be classified as overgrown sheepsfoot blade a k a "cleaver". This particular one measures 3,625 inches in length and is 1,625 inches tall. Proportions that gives the typical look. This is highlighted by the stock thickness of 0,15". Towards, well tip isn't exactly the correct word, the front end of the blade it has a rather striking false edge which both saves some weight by thinning the blade and makes it more visually appealing. 

A sheepsfoot made out of D2, lots of D2

The steel in this version of the model is D2. A tool steel that seems to be hot for the moment. Heat treat aside It's well known for taking a keen edge and for holding it for a long time. But there is always a trade-off for these traits. The disadvantage is that steels of this type are not stainless. They are also in general very hard and can, therefore, be tricky to sharpen once they get dull. The same of course goes for re-profiling of edges. Knife edges in D2 should be taken good care of in order to avoid that. I want to add that my personal experience of this steel from several brands is that they demand rather thick edges to avoid brittleness. And despite that, there is often a tendency to chip. For that reason, it's not a favorite of mine even in the budget segment. But it's "the latest" and relatively cheap so many companies use it.*

The finish on the Osprey is a semi-shiny stone wash with a surface that is rather practical as well as matching the looks of the knife. It can also be noted that Artisan is doing alright on the billboard side of things. That is a properly sized logo on one side and on the other serial number, type of steel and country of origin but in miniature size. The way I prefer if there should be any text at all. 

As can be seen a rather decent but not perfect edge. The overall cutting ability is saved by the height of the primary grind

The blade is flat ground to about two third of its height which is a good thing since it aids in cutting performance. But unfortunately, the knife is thick behind the edge which means that despite being sharp out of box paper cutting is out of the question as sharpness test for this knife. The thick and broad blade doesn't perform especially well in cardboard either. This kind of materials ain't this knife's forte. Of course, you can do it but it requires quite a bit of force behind the cuts to shred card boxes for instance.

Well, you can slice things with the Osprey 

That this is a blade not well suited for penetration is kind of obvious. But as a fact, there is a rudimentary tip and it can be used to open packages and the like.

A side note, I haven't tested this knife as thorough as I do with a knife that I intend to keep.

But it must be said - Cleaver blades on folders ain't exactly practical. There is no obvious benefits at all but several drawbacks.

Handle

One of the most visible features of this knife is the very glossy carbon fiber handle. I can't say for certain but I don't think they are massive CF but some laminated version with a sticker on top of G10 like most Taichung made Spydercos for instance. It also strongly resembles the type of finish Ganzo have on their CF. The handle slabs are mounted on a steel frame that has been weight relieved.

The knife has got a decorative pivot screw whose pattern can be discussed. I do understand that it is supposed to be a stylized mirroring of Artisans logo. But you can't help think it looks like a swastika viewed from certain angles. That sort of symbol is an ancient token for luck and success both here in Scandinavia but above all in several countries in Asia. But as everyone knows it also got another meaning since it got kidnapped and became the "Hakenkreuz". For that very reason, I personally would have chosen another design for a product aiming for a global market.

Besides that, the pivot head has been provided with the knife's only exclamation mark, a colorful collar in gaudy orange. One can have different opinions about that detail but I like it on this knife.  

A touch of color around the "swastika"

The handle shape is a simple one, a slightly rounded stick. Something I highly appreciate since it makes it easy to find a comfortable grip no matter what hand size or shape. All the usual grips work just fine and especially so when the finger is placed on top of the spine for controlled cuts. In that position, the handle is quite good. 

A long handle not without virtues. It's rather ergonomic and it balances the big blade

The back could be more rounded off and from what I can see from pictures that go for the more contoured versions of the Osprey. Therefore I think that they are considerably more comfortable in hand even if this version is approved. The straight carbon fiber sides give however no traction at all. So for that reason, I would definitely opt for the G10 version instead if you are planning on actually using the knife. 

The handle measures 5 inches lengthwise, is about one-inch height and is 0,55 inch thick.

Osprey is not a small knife. The handle is longer than Spydercos Shaman and is close to Cold Steels 
Ultimate Hunter in that regard. The width surpasses them both 

The length of the handle saves Osprey in more ways than one. First of all, it's practical since it provides space even for larger hands. Secondly, it eliminates one common problem often related to deep carry clips - that of the back end of them creating an annoying hotspot when using the knife. In this case, the fold over part of the clip ends up behind the hand for most people. That goes for "hammer grip" anyway. In saber grip, there is a tendency for a hotspot anyway.

But most important of all, the handle really affects the handling of the knife. It counterbalances the blade and makes the knife way more lively and agile in hand than what could have been the case. Despite the rather massive blade, Osprey got a neutral point of balance which is worth mentioning. The knife is therefore perceived as faster and smaller than it actually is. 

Opening and lock up

As a majority if not all knives from Artisan Cutlery, this is a flipper knife. Now there are two alternative ways of opening Osprey of which one might be consciously made and the other more of an unwelcome side effect.

The width of the blade, of course, makes for a good two-handed opening. There is plenty of blade to get hold of and you can open the knife in a calm and controlled manner if you so choose. But the same width combined with the stock thickness also makes for a very heavy blade which transforms Osprey into a "gravity knife". There is no chance for the detent to keep the blade in place if you give the knife a good wrist flick. The Aussies and other people living in areas where such knives are forbidden won't appreciate that. It can be said that goes for other Artisan models such as Apache as well. 

A flipper that functions surprisingly well

The detent is on the other hand strong enough to make the knife feel safe in the pocket and to make the flipper work properly. The blade runs on ceramic bearings and how the blades move is a reflection of that. The knife has a very smooth action but it isn't especially fast. The lack of speed is a pure consequence of physics, the blade is too big and heavy. That also makes it a formidable finger guillotine. The blade drops as soon as the lock bar is released so keep your digits away.

The flipper tab has some jimpings which give traction. It is also properly sized so that it works well without being too large and cumbersome in a pocket. That is, it's no woodpecker even if it's like most other flipper tabs can be felt. That is one the reasons to why I'm not as positive to that way of opening a knife as many others. 

The lock on this knife is well executed and plenty strong

There is not much to say about the liner lock on this knife. Or rather I have mostly good things to say about it. It's made out of sturdy two-millimeter thick steel. The function is excellent with secure lock up with every opening and it does so without even the slightest play in any direction. There is a very minute tendency to lock slip if the blade is provoked heavily putting pressure from the spine of the blade. The lock bar itself has no jimping but that is not necessary since the blade stock of nearly four millimeters makes for plenty of space within the frame to reach the lock.

To carry

To say that the Osprey is a discreet carry would be lying. But with that said it's actually not as bad as one can be tricked to think. A good deep carry clip, a spine soft to the touch and a well-rounded stern contributes. The smooth material in the sides makes the knife very easy to draw and put away. That type of surface is also less aggressive towards your beloved garments. Especially where the clip contacts the scale of the knife.

The clip is of a rather simple fold over type made out of steel. One detail that could be bettered is to countersink the screws that hold the clip in place. It would give more room for thicker fabric. But as is the knife works just fine with ordinary jeans.

On the premium versions you get sculpted ti-clips, here it's a spring steel clip

The clip works properly, is very shiny and somewhat boring

But despite the positives, you also find over twelve centimeters of a handle in your pocket. Combine that with a folded width of close to two inches and a handle thickness of 0,55" and you got a pretty impressive volume. Osprey also weighs in at 6,28 oz. So you can't claim that this is a small bird! It also has a beak even if it's no aggressive "pocket pecker". 

To conclude

To start with my interest in this particular knife was lukewarm I must admit. So-called "Cleavers", that is pocket knives with blades inspired by meat cleavers, isn't exactly my preferred style of knives. Mostly because the blade shape in this size has no practical functions at all but is a purely aesthetic choice. One that doesn't appeal to me at all. But since I'm also a curious being I wanted to test one despite that. 

A cleaver in the pocket should be supplemented with something smaller that has a tip and don't frighten the sheeple

My liking for the Osprey grew a bit during the test period. The knife is a good representative for the style. It is above all saved by how it handles and the good balance. A long handle combined with a rather sturdy frame evens out the mass of the blade. That makes for a knife that feels more agile than it looks. It can also be said that the action of this knife is very good. The Osprey is quite fun to fiddle with since it runs on bearings. On perhaps "jogging on bearings" is more appropriate since the knife due to the heavy blade isn't as swift as lightning.

The Osprey that became a migratory bird despite growing during this period. A well-built knife for somebody else

Yet another bird has landed but in this case, it turned out to be a migratory creature. This ain't a knife that I will buy since nor the function nor the looks are my cup of tea.

But for the ones who appreciate this kind of folder, this is a good example that can compete with most brands out there. A well-built knife with decent materials. Despite not having tested the other versions of this knife I would though recommend the premium titanium-handled or contoured G10 models instead depending on the intended area of use. Not only does the curved titanium sides look more luxurious they most probably provide better ergonomics as well. On top of that, they can be had in several different colorations. The G10 versions are probably better for actually knife related work due to better traction. 

So if you are a fan of cleaver-bladed folding knives the Osprey from Artisan Cutlery is definitely a candidate for your pocket!

Specification:

Length overall: 8,625"
Length folded: 5"
Weight: 6,28 oz (177 g weighed by me)
Blade length: 3,625"
Blade thickness: 0,15"
Blade Steel: D2
Handle: carbon fiber on top of a steel frame
Lock: Linerlock in steel

Produced by: Artisan Cutlery, made in China




/ J - the temporary falconer

* Artisan Cutlery claim on their homepage that the blade is 100 mm. But no matter how I measure this knife it isn't that long. The same goes for the handle that they say is 128 mm and according to me, it's 125 mm. Maybe the G10 versions are slightly bigger. 

** This especially goes for Chinese brands since the "knife world" highly trends sensitive and their domestic "number steels" such as 8Cr13MoV has been labeled as low grade. But you must take into consideration which numbers that are involved. A steel for kitchen sinks like 3Cr13MoV is definitely not the same as 9Cr18MoV. That discussion mirrors the one concerning the difference between 440A and 440C. 


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre