Ny kniv - QSP Walrus

Den här gången blev det en lite enklare modell från QSP. Som rubriken redan skvallrat om kallas den här kniven Walrus. För mig är det ett tämligen ovanligt tillskott till samlingen då den kommer med en "trailing point" även kallad persiskt blad eller bara "upswept" på engelska. Av dem har jag inte särskilt många. 

Anledningen till det är att jag faktiskt inte är så förtjust i bladtypen. Orsaken är tvåfaldig. Dels uppskattar jag inte estetiken i stort och för det andra känns spetsen lite "undflyende" i många vardagliga situationer. Jag föredrar att hitta spetsen mer i linje med mitten av handtaget om man uttrycker det på det viset.  

Men ibland måste man kliva av den upptrampade stigen och sedan finns det fler än jag och säkert många som gillar den här typen av blad. 

Sedvanlig förpackning från QSP. Med följer även några klistermärken samt en ovanligt detaljerad produktbeskrivning som faktiskt föreställer den aktuella kniven

Att kniven tillhör de enklare i QSPs katalog märks främst på bladstålet som är D2 och smådetaljer som att clipet är av mindre komplicerat karaktär än på de lyxigare knivarna. 

Handtaget är annars gjort i rätt grov Micarta som dock är av god kvalitet och faktiskt ger riktigt bra fäste vad det verkar. Själva kniven är okomplicerat men av typen där ramen höjer sig något över handtagssidorna. Det bidrar till en rundare handtagsform. Den överraskar för övrigt genom att kännas extremt bra i hand redan från början. Det blir intressant att se om det intrycket kvarstår när man börjar arbeta med kniven. 

Det kan sägas att det är en tämligen rejäl kniv med ett blad på 8,6 cm och som mäter in på 206 mm totalt. Vikten hamnar på 119 gram. 

Vidare kan noteras att det är en dedikerad flipperkniv. Något som inte varit så vanligt på senare tid då många tillverkare premierat multipla öppningsmetoder, däribland QSP. 

QSP Walrus

Sammantaget är QSP Walrus en intressant kniv i mitt tycke, det trots placeringen på spetsen. Särskilt som den är exceptionellt mjuk i gången. Kullagren och detent-kulan är ytterst väl samtrimmade kan konstateras. Den ligger också bra i handen som sagt och det tillsammans utgör en bra grund för en kompetent fickkniv. En recension blir det förstås någon gång framåt. 

QSP Knife

/ J - letar knivar i nordliga vatten

#knivesandbikes #knivigtvarre

I kastspegeln

 - knivkastning i retrospektiv

Vi har anlänt nyårskrönikornas tid. Åtminstone början av den korta men intensiva säsongen för den företeelsen. Nu förväntas man summera året som gått, gärna i form av någon nyaårskaramell med lustiga inslag. Sådant förekommer i de flesta sammanhang i alla medier. Jag vet inte jag om det är rätt form för mig. Men kanske är det en god idé ändå?

Vi prövar, först ut får bli en kort betraktelse över knivkastningsåret 2023. 

Nästa års tävlingsknivar i rotationskastning, Spinning Butcher från WL Custom Blade och Throwingzone

Kaståret som gick blev inte riktigt som tänkt var. Rent generellt kan sägas att det blev lite mindre kastande och en smula spretigare resultatmässigt än vad som var planerat. 

Årets insatser i siffror

Med samma presentation som föregående år kan konstateras att mitt tredje år som praktiserande knivkastare bjudit på:

• 389 timmar, fördelade på
• 94 pass, som resulterat i 
• 153453 kast 

Nu är siffrorna förstås inte riktigt exakta. Snarare tillkommer lite kast här och var på spontanturer i skogen som inte är medräknade till exempel. Det är inte så illa att jag räknar exakt varje kast som skickas iväg. Men alla pass som det tränas så räknar jag. Eller snarare så för jag träningsdagbok. Jag råkar tycka det är roligt. 

Annars kan konstateras att det är ca 25 000 kast färre och 63 timmar mindre än 2022. Det är avhängigt både väder och tid. Framförallt är resultatet fördelat på betydligt färre kasttillfällen. Därtill är de uppdelade på turer till min kastbana respektive skogpromenader som inkluderade knivkastning. Där är förhållanden 62 träningspass och 32 övriga kasttillfällen. Det skall jämföras med 161 träningstillfällen 2022. 

Högst troligen det set som skall användas under nästa säsong när det handlar om No spin. The Devil's Claw från Zitoon Knives. 

Vad gäller personbästa av olika slag har det inte hänt särskilt mycket. Jag vill vara tydlig med att siffrorna är träningsresultat och inte tävlingsditon. De har en tendens att skilja sig åt tämligen rejält. Ett fenomen som alla som tävlat är bekanta med.

• Walk back (3-7m), rotationskastning ligger kvar på 258 p
• Walk back (3-7m), no spin har heller inte ökat utan ligger kvar på 219 p

Poäng, rotationskastning:

- 3 m: 104 p, ännu inte någon hundraprocentig fullträff

- 5 m: 99 p, samma som tidigare

- 7 m: 80 p, även här ligger maxresultatet still

Poäng, No spin:

- 3 m: 96 p

- 5 m: 86 p

- 7 m: 70 p

Längst kast, rotation: 13,40 m. 

Längsta kast, No spin: 10,38 m

De längsta kastet/kastet i rotationsgrenen har förbättrats med ett par meter från förra året men är fortfarande inget att hänga i granen. Skall några granar kläs i det sammanhanget tarvas kring 20 m eller så. Mina resultat är verkligen inte konkurrensmässiga. No spin har jag inte haft möjlighet att förbättra alls. Snarare var jag sämre på de längre distanserna i år. Mycket beroende på att jag inte kunde träna på på den typen av kastning på grund av skador och bitvis stora problem med tavelmaterial. Tavlorna var helt enkelt för hårda för att sätta en kniv i på längre distanser no spin. Ett enkelt men brutalt faktum. 

Tävlingar

Utöver träningen har det även tävlats. Men eftersom jag inte hade råd att bege mig till Frankrike för årets UKAT VM så blev tävlingarna två till antalet. Dels deltagande i årets svenska mästerskap och dels Soulthrower Open. En mycket sympatisk tillställning som jag tidigare skrivit om. 

Vinnare, No Spin Walk Back Soulthrower Open 2023

Resultatmässigt slutade det med att jag halkade ned en plats i SM-hierarkin i rotationskastning och blev bronsmedaljör i Walk Back. Dock behöll jag min plats som nummer ett i No spin och kan därför fortfarande titulera mig svensk mästare i disciplinen. Därtill tog jag någon plakett i games med samma teknik. Något säger mig att det kommer krävas mer om den positionen skall behållas även nästa år. Samma lyckliga placering lyckades jag åstadkomma i No spin i Soulthrower Open. Den gången i internationell konkurrens. Något jag får vara mer än nöjd med. Det var överraskande för att uttrycka mig milt. 

Kaståret 2024

Det återstår att se hur det kommer att arta sig. Mina siarförmågor är högst begränsade har jag noterat. Det första som inträffar kommande säsong är emellertid online-tävlingen "Aim Games K20" som inleds i januari och varar tre månader. Som tur är får väl tilläggas då jag inte har möjlighet att kasta inomhus och därmed är helt väderberoende. Snö och för mycket kyla ställer till det och innebär noll kastning för min del. Därtill måste jag få tag i lämpligt material till en tävlingstavla. Så mitt eventuella deltagande och resultat är inte enbart avhängigt av mina egna prestationer utan är starkt påverkade av yttre omständigheter. 

Medaljer att försvara och förbättra till SM 2024

Blir det SM och Soulthrower Open även i år så är planerna att försöka försvara mina titlar där. Lätt lär det inte bli kan jag säga. Inte minst från den senare tävlingen finns det revanchsugna motståndare. Några av dem är egentligen bättre än mig hävdar jag. Men jag ämnar bjuda upp till dans hur som haver. På samma vis har jag en stor önskan om att delta i VM i UKATS regi som går av stapeln i England nästa år. Men för att det skall gå måste det till både likvida medel och tid. 

I övrigt får jag se vad tiden räcker till. Stora planer finns även på att återgå till cykelträning och det går inte att komma ifrån att båda aktiviteterna kräver mycket tid. 

/ J - kastomanen

New Knife - Spyderco Tenacious LW S35VN

The Spyderco Tenacious really needs no further introduction. It was one of the first more budget-oriented knives from Spyderco that wasn't sold under the Byrd brand. A Chinese-made knife in simpler materials but which was allowed to keep the spider logo.

And therein lay the problem with the first model. Not the logo then, but the design and associated ergonomics and appearance were and are more than decent. This in turn creates certain expectations. But in that case, the materials were not at the same level as the design. The G10 material on the sides was cheap and therefore quite slippery even more so when worn in. Then there was the steel, the ubiquitous 8Cr13MoV. Not the worst in the world as someone can make it sound but also not what you would expect from a Spyderco.

Especially not as the brand's "budget models" don't tend to be downright cheap when converted from dollars to the European market. Rather, they are more "mid-range" or semi-expensive knives, we might say in Swedish, even if the expression is fuzzy.

A very blue knife from Spyderco

However, the solution is close at hand and it is spelled Spyderco Tenacious LW CPM S35VN. Which is a handful to spell by the way.

With this knife, some of the shortcomings I mentioned disappear. In addition to a few grams less weight, the FRN material in the handle provides a significantly better grip than before. The pattern as well as the material is found in more expensive Spyderco models such as Delica, Manix, and several other "LW" models.

Spyderco Tenacious LW S35VN

The most significant difference, however, is found in the blade. In this version, you get a very competent knife steel with the S35VN from Crucible. It is an American powder steel with generally impressive performance.

Overall, it should do enough to render a new review. Apart from the basic appearance, most things are different as I said. At least that piqued my interest.

Knivgrossisten

/ J - the retester

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Spyderco Tenacious LW S35VN

Spyderco Tenacious behöver egentligen ingen närmare presentation. Det var en av de första mer budgetorienterade knivarna från Spyderco som inte såldes under systermärket Byrd. En kinaproducerad kniv i enklare  material men som fick behålla spindelloggan helt enkelt. 

Och däri låg problemet med den första modellen. Inte logotypen då utan att designen och tillhörande ergonomi och utseende var och är mer än godkända. Det i sin tur skapar vissa förväntningar. Men i det fallet var materialen inte på samma nivå som formen. G10-materialet i sidorna var enkelt och därmed rätt rejält halt och ännu mer när det slitits in. Sedan var det stålet, det allestädes närvarande 8Cr13MoV. Inte världens sämsta som någon kan få det att låta som men heller inte vad man förväntar sig från en Spyderco. 

Särskilt inte som märkets "budgetmodeller" inte tenderar att vara helt billiga när de gått via omvandling från dollar till den europeiska marknaden. Snarare är de mer "mid-range" eller halvdyra knivar skulle vi kanske säga på svenska även om uttrycket är luddigt. 

En väldigt blå kniv från Spyderco

Lösningen finns dock nära till hands och den stavas Spyderco Tenacious LW CPM S35VN. Vilket är en handfull att stava för övrigt.

I och med den här kniven försvinner några av de tillkortakommanden jag nämde. FRN-materialet i handtaget ger förutom några få grams mindre vikt väsentligt bättre fäste än tidigare. Mönstret såväl som materialet hittas i dyrare Spydercomodeller som Delica, Manix med flera andra "LW"-modeller.

Spyderco Tenacious LW S35VN

Den största skillnaden återfinns dock i bladet. I det här utförandet fås ett riktigt kompetent knivstål i och med S35VN från amerikanska Crucible. Det är ett pulverstål med generellt imponerande prestanda. 

Sammantaget borde det göra tillräckligt mycket för att rendera en ny recension. Förutom grundutseendet är det mesta annorlunda som sagt. Det väckte åtminstone mitt intresse. 

Knivgrossisten

/ J - återtestaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Hur hinner dom?

En tanke eller snarare fundering slog mig efter att preics ha sett en recension av en kniv på Youtube. Jag brukar aldrig ta del av andras publicerade åsikter om en specifik kniv innan jag satt mina egna på pränt. Det görs istället efteråt för att se om uppfattningarna är likartade eller går isär och i så fall varför. 

Men det var inte det som var grejen utan det att han sade att han recenserat mer än 1000 knivar vid det här laget. Han är inte ensam då flera av de som använder sig av det formatet formligen pumpar ut omdömen av knivar i nästan samma takt som de släpps. 

 Frågan som osökt dök upp i huvudet var, hur i allsin dar hinner dom??

En av alla knivar som väntar på en recension, QSP Capybara

Själv har jag ägnat mig åt det här med att recensera knivar i cirka tretton år. Det får dock medges att mitt bloggande till en början var överväldigande koncentrerat kring cykling med något litet inslag av knivar.  Den delen ökade allt mer och till slut delade jag på bloggen i två då jag började skriva för en cykeltidning on line. Jag fick för mig att den läsargruppen måhända är något mindre intresserade av eggföremål än ni. 

Renodlad knivblogg har "Knivigt värre" varit sedan i slutet av januari 2013. Det är således dags för elvaårsjubileum inom kort. Under den tiden har jag hunnit med cirka 340 stycken recensioner som jämförelse med siffran ovan. Jag skriver cirka av det skälet att det även skrivits recensioner i andra sammanhang. Men det är utspritt över tio jäkla år! Så längen har inte YT-kanalen ovan funnits kan jag säga. 

Då måste även medges att jag jag tyvärr ligger lite efter med knivar som borde ha recenserats under den gångna sommaren. Men eftersom den både är kort och att det mesta regnar bort enligt känd låttext så blev det inte fullt lika mycket av den varan som önskat.

En sorts knivar som tar ännu längre tid att recensera. De går knappast att göra en "table top review" av. Du måste veta hur de uppträder för att kunna skriva något om dem!

För att kunna recensera en kniv måste den ändå tas emot, därefter skall någon form av presentation författas efter att ha samlat de första intrycken. Först därefter kan jag börja bära och använda den. Det är ändå bara steg ett. 

Sedan följer informationsinhämtning och eventuellt lite enkel research om det finns någon bakgrund till kniven att tala om. Det varierar i högsta grad. Bilder måste tas, väljas ut, redigeras och så småningom användas för bildsättning. Men innan dess skall notiser och kommentarer sättas på pränt. De utgör stommen för det grova utkast som sedan skall förvandlas till en löpande text som i sin tur skall korrekturläsas. 

Det är rätt många steg och för att kunna tycka någonting om hur kniven uppträder både vid bärande och användande så krävs åtminstone lite tid. 

Bara för att ta ett exempel som inte ens har med att faktiskt skära något att göra. Det är hur kniven känns när den inte används och nej då menar jag inte när den ligger i en låda eller på en hylla utan hur den känns i en ficka. 

Enligt mig är det inte nog med att stoppa kniven i fickan och säga att den känns bra där. Hur uppträder den i olika plagg? Det är skillnad på en rak jeansficka och snedskuren ficka i ett par chinos eller linnebyxor till exempel. Det gäller både hur kniven känns på plats och att dra respektive stoppa undan. Sedan är det även stor skillnad på olika material. Ett par arbetsbyxor känns inte som ett par kostymbyxor eller som en jacka. Ja, sedan kan man ju sitta still i en stol, i en bil, gå, springa eller cykla också.  

Inte för att jag alltid tar upp alla de aspekterna men det är något som ingår i den samlade bedömningen. Hur hinns det med när en kniv kanske släpptes för några dagar sedan för att sedan dyka upp på en YouTube-kanal när dig? Den ekvationen får jag inte riktigt ihop. 

Då har jag inte ens närmat mig ämnet att faktiskt använda dem till någonting. Eller för den delen specialknivar som de på bilden ovan. Men det är ett kapitel för sig. 

/ J - eder omoderna recensent

New Knife - QSP Capybara

The previous most exclusive knife from QSP in my collection is the Legatus. Now it has got competition. The model that takes up the fight for the throne is called Capybara. A newcomer that offers several interesting details and an appealing design language. Everything is seasoned with exclusive materials.

QSP Capybara

The design is of course not the same between the two models. But the materials are very much the same, even if the Capybara is slightly more worked. Both knives feature something as advanced as M390 steel in the blade. Here jacked up to 59-61 HRC. It simply doesn't get that much better. It can be different, but right now not better in terms of performance. Both Legatus and Capybara have blades that run on ceramic ball bearings. In this case, the finish is satin, a version which, incidentally, is slightly more expensive than the alternative, which is a stone-washed blade.

Then you find titanium on both sides of the handle, fuller and in the milled clip. This also applies to both knives. Another similarity is that the knives have inlays in the titanium of multicolored patterned carbon fiber found not only on the presentation side but on both sides of the handle.

Then Capybara becomes more advanced. Here, the same material also reappears in the collar around the pivot screw and in the thumb studs. The latter is quite unusual. In addition, the back spacer has received a milled pattern and the same applies to parts of the handle as can be seen. 

Capybara is one of the most exclusive knives in QSP's catalog

As can be noted, the QSP Capybara is a knife that can be described as "cremè de la cremè", a mix of all the best materials. It has been matched with a tasteful design with harmonious proportions and sweeping lines and an "action" to match. 

The performance is increased by a distinct hollow-ground blade and thus should cut quite well despite being on the thicker side. 

It will be very exciting to get to know this knife, but if first impressions are anything to go by, it will be a pleasant acquaintance.

QSP Knife

/ J - excited

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Capybara

Den tidigare mest exklusiva kniven från QSP i min samling är Legatus. Nu har den fått konkurrens. Modellen som tar upp kampen om tronen kallas Capybara. En nykomling som bjuder på flera intressanta detaljer och ett tilltalande formspråk. Allt kryddat med exklusiva material. Vem som designat den är mig obekant då det är en "in-house"-design av något slag. 

QSP Capybara

Utseendet är förstås inte detsamma mellan de båda modellerna. Men materialen är i mångt och mycket det även om Capybara är aningen mer arbetad. Båda knivarna ståtar med något så avancerat som M390-stål i bladet. Här uppskrämt till 59-61 HRC. Så mycket bättre blir det helt enkelt inte. Annorlunda kan det bli men just nu inte så mycket häftigare vad gäller prestanda. Såväl Legatus som Capybara har blad som löper på keramiska kullager. Finishen är i det här fallet en satin, ett utförande som för övrigt är aningen dyrare än alternativet som är ett stentumlat blad. 

Sedan återfinns Titan i bådde handtagssidor, fullern i handtagsryggen samt i det frästa clipet. Det gäller även det båda knivarna. En annan likhet är att knivarna har intarsior i titanet av flerfärgad mönstrad kolfiber som återfinns inte bara på presentationssidan utan på båda sidor av handtaget. 

Sedan blir Capybara mer avancerad. Här återkommer nämligen samma material även i kragen kring pivotskruven samt i tumknopparna. Det senare är rätt ovanligt. Därtill har back spacern fått sig ett fräst mönster och detsamma gäller delar av handtaget som synes. 

Capybara är en av de mest exklusiva knivarna i QSPs katalog

Som kan noteras är QSP Capybara en kniv som kan beskrivas såsom varandes cremè de la cremè. ett hopplock av det bästa materialen. Det har matchats med en smakfulldesign med harmoniska proportioner och svepande linjer och en "action" som i klass med de bästa. Lägg därtill goda skäregenskaper, Inte minst som bladet är rejält skålslipat och därmed skär rätt väl trots en tilltagen grovlek. 

Det skall bli mycket spännande att lära känna den här kniven men om första intryck är något att döma av så blir det en synnerligen sympatisk bekantskap. 

QSP Knife

/ J - spinner som en katt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review CRKT Pilar IV

  

- good has gotten better!

Sometimes I wonder if I'm unique and if that's a good thing. What got me thinking about it is the format you encounter here, the written review. A semi-extinct art form. I have googled and not found a single one that deals with CRKT's Pilar IV, even though the model has been around for quite some time now. That means I'm either bad at searching or it doesn't exist. In any case, this is an attempt to correct that mismatch.

CRKT Pilar IV

For the initiated knife enthusiast, the designer behind Pilar IV needs no further introduction. It is, of course, our dear southern neighbor Jesper Voxnaes who designed both this and the other knives in the series. As the serial number indicates, there are three previous versions. In general, the changes can be summarized as the knife has grown over time and the blade shape has changed. The original had a sheep's foot blade that measured six centimeters and now the blade is almost up to eight.

It can be mentioned that for those who think they recognize the name "Pilar", it is not so strange as it was the name of Hemmingway's boat. If I remember correctly, it is still available to view in Havana if you happen to pass by Cuba.

Större, snyggare och bättre - Pilar IV

Short Version: CRKT Pilar IV, it is not only the serial numbers that have grown but also the knife and the areas of use or at least they have diversified

Blade

Unlike both Pilar and Pilar II, also called "Pilarge" which have sheepsfoot blades, a slightly more pointed shape was already found on Pilar III. A blade that could possibly be described as a modified Wharncliffe. It had then grown to 7.5 cm.

That development now appears to have reached its completion in that this blade is a clip point and measures approximately 79 mm. The blade has a height of 27 mm and a very distinctive cut part of the blade that has also received a distinct swedge. The blade has a short straight edge and a pronounced belly, something that Voxnaes often includes in his creations. Overall I think it is an attractive blade and the finish is a nice satin.

The marking is also quite discreet, with CRKT's logo on one side and Voxnae's on the other. Thankfully, they have reduced the size of their font. An area in which CRKT was notoriously bad if not abysmal back in the day.

A nice clip point is a good selling point

With this knife and a few others, CRKT has departed from their staple product, which is Chinese Cr8 steel. D2 is instead found in this blades. It is a tool steel that is sometimes called "semi-stainless". That is, it can rust but is fairly resistant to corrosion after all. Otherwise, it can be hardened quite hard and holds an edge reasonably well.

Then I might add that I don't think CRKT are experts in hardening and heat treatment in general, and the same applies here. This steel feels quite soft and doesn't hold its sharpness quite as well as other D2 variants I've tested. But it's more of a feeling than something I have exact numbers on so take it for what it is. After all, this can also vary from knife to knife. But it is true for this particular specimen.

Bladet och för all del resten av kniven är designad av Voxnaes

The thickness is a whopping 3.8 millimeters and that is not entirely unusual for knives designed by Voxnaes. I'm not sure why he wants such thick blades. Possibly it's for looks. Pilar IV should not have been more than 3 mm from the start in my opinion.

But in return, that thickness is found mostly in the spine of the blade and at the ricasso, as the knife has a fairly high flat grind. It thins the steel to 0.4-0.5 mm behind the edge.

Speaking of the edge, it was a bit uneven from the factory. CRKT has failed to achieve a correct plunge line despite the large forward finger choil. A feat in itself and the result is that the edge becomes asymmetrical around the heel of the blade. The edge is thicker on one side. The knife could have been sharper too. Fairly capable but nothing to write home about.

This blade shape is very practical if perhaps a bit pointed for some. But the tip is reciprocated very well. It penetrates most things that can be relevant. In a world of plastics, it is unfortunately a highly sought-after feature. Not least I notice it at work where quite some packages are opened. Something you don't like to use kitchen knives for. However, from time to time I catch a colleague doing just that. 

Overall Pilar IV works for most of the EDC tasks you might encounter. Much thanks to the longer blade. But in return, it can be said that if the recess for the finger had been reduced or removed entirely, there would have been room for significantly more available edge length concerning the size of the handle.

Handle

Actually, Pilar IV belongs to a type of knife that I don't like. Those with a presentation side and a distinct lock side. In addition to giving an asymmetric look, the different materials also give a different feel to the hand and in the worst cases, the balance also suffers. There are those knives that feel like they capsize in the hand. That's not the case with this knife, thankfully.

Then a knife with a steel side and in addition, a metal back-spacer does not become lightweight no matter how you look at it. But Pilar IV is not gigantic, so the weight is still a decent 112 grams. The length of the handle is 10.8 cm, the thickness is 10.7 cm, and the height is about 2.55 cm.

Unlike the first edition of Pilar, the number four offers a very spacious handle

The presentation side is made of G10, which in this case is rather smooth. It could be slightly coarser for better traction. Especially as it is a material that tends to get more slippery over the years. My oldest knife with G10 sides has a handle almost like glass now, read Benchmade AFCK.

As mentioned, the lock side consists of blasted steel. A finish that is, however, sympathetic in my opinion as it contrasts with the glossier blade. I have a little difficulty with knives where the shades totally flow together. 

Pilar IV is partially open in the back with a brass backspacer

In the back, there is a surprising splash of color in the form of a back spacer made of brass! It certainly doesn't reduce weight, but it still feels like a luxurious detail.

It is also in it that the spacious lanyard hole is found. A lanyard hole which unfortunately affects the placement of the clip. But on the other hand, a knife named after a boat needs such a hole. If there is somewhere an attachment point for the knife is welcome, it is at sea. The risk of your prized possession disappearing with a despicable splash is otherwise imminent.

The entire construction is screwed with two screws per side in addition to the pivot screw. By the way, they are very small T6s. They could well be one dimension larger and have flat heads. Other knife brands can do it in this price range.

The handle otherwise has completely flat sides without rounding apart from a small chamfered edge all around. It could make the knife feel angular. But in this case, Voxnaes has succeeded really well. Pilar IV is a knife that is very pleasant to hold and also to work with. 

This knife offers many grip possibilities thanks to a spacious forward choil

The grips that suit me best on this knife

But it must be said directly that it is only true if you like "forward choils", i.e. large recesses in the blade made to place an index finger in. If you don't do that and grip the knife in a normal hammer grip with your fingers behind the finger guard, your hand ends up very far from the edge with less control as a result. That's an almost useless grip on this knife. So in practice, the grip options are not quite as numerous as in theory.

In return, those that remain perform admirably.

Opening and Lock

It's not often you come across a knife in this price range with such a snappy opening. At least not from CRKT. The main opening method is via a spacious oblong hole in the blade. Both shape and placement works well. The edge of the hole is not broken so it feels somewhat sharp, but in return, it provides good grip so that the thumb does not slip.

In addition to the thumb, the index finger can also be used to flick the knife open for those who prefer that method.

The blade hole works great for opening the knife

Another detail that was not on the original is ball bearings. Now IKBS bearings are found in the knife, which contributes to the lightning opening. Especially as CRKT in that case managed to tune the resistance in the detent ball to near perfection to achieve that result. The knife feels extremely "crispy" to open, it feels a bit like breaking spaghetti to open Pilar IV.

CRKT has made a very good frame lock

A recess in the presentation side's G10 facilitates access to the lock bar

In the same way, they have succeeded well with the construction of the lock. In the past, I've had mixed experiences with locks from this brand but on the Pilar IV, it's done correctly. It gives a solid feel and the absence of play in the blade is palpable.

Despite that, the lock bar is easy to release and the accessibility to it is good. Now the construction is simplified by the fact that the material is steel, which is always easier to trim than titanium. For the same reason, overtravel stop and lock bar reinforcements are not needed. But overall a very good lock

To Carry

"Medium fat milk" is an expression in Swedish meaning that things are a little bit too mainstream. The same can be said about how this knife feels in the pocket as well. There is nothing directly to be angry about, no sharp flipper fins or corners, the rear end is possibly a little too pointed but still not so that you get annoyed with it. The weight is not directly deterring and the clip works well. But Pilar IV is also not a king in either the pocket or the bar.

A simple spring steel clip

Pilar IV comes with a so-called deep ride clip, made so that the knife sits deep wherever it rests. But now the knife doesn't do that anyway because Voxnaes wanted to include a very well-sized lanyard hole in the design. This forces the position of the clip to a different location on the handle and the result is a knife that sticks out of the pocket a bit.

Considering the knife size, quite much of it is visible in a pocket

The clip is an ordinary variant made from a piece of stamped spring steel with a hole in it to allow access to the two T6 screws it is attached to. They are deservedly recessed in the clip itself and that in turn is recessed in the metal on the lock side. It increases the available space under the clip to make room for thicker fabric while reducing the risk of the material getting caught when the knife is pulled or tucked away.

However, it cannot be moved anywhere. For example, not on the left side, which means that left-handed people do not bother to get this knife. I think that is a bit weak.

To Conclude

Even though everything is not all roses, this quickly became one of my favorite knives from CRKT. At least in this price range. CRKT has previously made the mistake that when they upgraded one of their models from 8Cr steel to, for example, D2, they raised the price to almost ridiculous levels to compensate. That is not the case with this knife. The target price on the website is seventy-five dollars. In Europe, it can be obtained from around €90 depending on the place of purchase.

In addition, Pilar IV is a fairly well-built knife. There are still some small flies in the ointment, such as the pivot insisting on unscrewing and getting loose. Something that a small drop of Loc-Tite certainly took care of.

CRKT Pilar IV is not a bad EDC knife with fairly all-round features

Then I'm really not fond of handles that have sides made of two different materials as mentioned earlier. However, if you go about it that way and also make the lock side in steel, this is an example of when it is done well. The balance and feel of the knife is good. Despite the choice of material, I must say. Even better would have been if you hid the thinned part of the lock bar on the inside of the handle.

In the pocket, the knife is so-so, not bad - that would be an exaggeration, but not top-notch either. The clip is certainly of the deep ride type, but unfortunately, the rest of the knife is not, as CRKT insists on having a large hole for the lanyard. But maybe it is forced on a knife named after a boat?

Ergonomic success or not, it depends on the user's attitude towards "choils". If it is used, the knife is very good, otherwise, it's not. The same can be said about the way the knife is opened. Either you like blade holes or you don't. In any case, this variant is very functional.

Pilar IV, a very ergonomic knife if you like "choils" that is

Then the blade of Pilar IV reminds of a small Bowie knife blade which for me is a selling point. Mostly because it's pretty. In addition, you get a good point and edge both on your knife and perhaps in life?

Columbia River Knives and Tool

Specification:

Length Overall: 186 mm

Length Folded: 108 mm

Weight: 112 g

Blade Length: 78 mm

Blade Thickness: 3,8 mm

Blade Steel: D2

Handle: Steel/G10

Lock: frame lock

Produced by: CRKT, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension CRKT Pilar IV

 

- bra har blivit bättre!

Ibland undrar  jag om jag är ett unikum och om det verkligen är bra. Det som fick mig att fundera kring det är formatet du möter här, den skrivna recensionen. En halvt utdöd konstart. Jag har nämligen googlat och inte hittat någon enda sådan som avhandlar CRKTs Pilar IV, trots att modellen funnits ett bra tag nu. Det betyder att jag  antingen är dålig på att söka eller att det inte finns. I vilket fall är det här ett försök att rätta till det missförhållandet. 

CRKT Pilar IV

För den initierade kniventusiasten behöver designern bakom Pilar IV ingen närmare presentation. Det är förstås vår käre södra nabo Jesper Voxnaes som formgivit såväl den här som de andra knivarna i serien. Som ordningsnumret upplyser om finns det tre tidigare versioner. Generellt kan förändringarna sammanfattas med att kniven vuxit över tid samt ändrat bladform. Originalet hade ett sheeps foot-blad som mätte sex centimeter och nu är bladet nästan uppe i åtta. 

Den kan nämnas att för den som tycker sig känna igen namnet "Pilar" så är det inte så konstigt då det var namnet på Hemmingways båt. Om jag inte missminner mig finns den fortfarande att beskåda i Havanna om du har vägarna förbi Kuba. 

Större, snyggare och bättre - Pilar IV

Kortversion: CRKT Pilar IV, det är inte bara ordningsnumren som vuxit utan även kniven och så även användningsområdena eller åtminstone har de blivit fler

Blad

Till skillnad från både Pilar och Pilar II, även kallad "Pilarge" som har sheepsfoot-blad hittades redan på Pilar III en något spetsigare form. Ett blad som möjligen kan beskrivas som en modifierad Wharncliffe. Det hade då vuxit till 7,5 cm. 

Den utvecklingen verkar nu ha nått sin fullbordan i och med att det här bladet är en clip point och att det mäter cirka 79 mm. Bladet har en höjd på 27 mm och en mycket distinkt klippt del av bladet som också fått en tydlig falskegg. Bladet har en kort rak egg och en uttalad buk, något som Voxnaes ofta inkluderar i sina alster. Överlag tycker jag att det är ett attraktivt blad och finishen är en trevlig satin. 

Märkningen är tämligen diskret den också med CRKTs logotyp på en sida och Voxnaes på den andra. Tacknämligt har de minskat storleken på sin font. Ett område inom vilket CRKT var notoriskt dåliga för att inte säga usla förr i tiden.  

En snygg clip point är ett gott försäljningsargument

CRKT har med den här kniven och några andra frångått sin stapelvara som är kinesiskt Cr8-stål. Istället används D2. Det är ett verktygsstål som ibland kallas "semi-rostfritt". Det vill säga det kan rosta men är tämligen motståndskraftigt mot korrosion trots allt. I övrigt kan det härdas rätt hårt och håller en egg någorlunda väl. 

Sedan får jag väl tillägga att jag inte tycker att CRKT är experter på härdning och värmebehandling rent generellt och detsamma gäller här. Det här stålet känns tämligen mjukt och håller inte skärpan riktigt lika bra som andra D2-varianter jag testat. Men det är mer av en känsla än något jag har exakta siffror på så ta det för vad det är. Sådant kan trots allt variera även från kniv till kniv. Men det är sant för det här specifika exemplaret. 

Bladet och för all del resten av kniven är designad av Voxnaes

Tjockleken är maffiga 3,8 millimeter och det är inte helt ovanligt för knivar designade av Voxnaes. Varför han vill ha så tjocka blad är jag lite osäker på. Möjligtvis är det en utseendefråga. Pilar IV hade inte behövt ha mer än 3 mm från början i mitt tycke. 

Men i gengäld hittas den tjockleken mest i bladryggen och vid ricasson då kniven har en tämligen hög flatslipning. Det tunnar ut stålet till 0,4-0,5 mm bakom eggen. 

På tal om egg så var den från fabrik en smula ojämn. Sedan har man från CRKTs sida misslyckats med att få till plunge line trots det stora urtaget. En bedrift i sig och resultatet blir att eggen blir assymetrisk kring hälen på bladet. Eggen är tjockare på en sida. Kniven var inte heller helt vass. Någorlunda duglig men inget att skriva hem om. 

Den här bladformen är mycket praktisk om än kanske något spetsig för somliga. Men spetsen är gengäld mycket bra. Den penetrerar det mesta som kan vara aktuellt. I en värld av plast är det dessvärre en mycket eftertraktad egenskap. Inte minst märker jag det på jobbet där det öppnas en del förpackningar. Något man inte gärna använder köksknivarna till. Även om jag från stund till annan ertappar någon kollega med att göra just det. 

Överlag fungerar Pilar IV till det mesta i EDC väg. Mycket tack vare att bladet blivit längre. Men i gengäld kan sägas att hade urtaget för fingret minskats eller avlägsnats så hade det funnits plats för väsentligt mycket mer tillgänglig egglängd i relation till handtagets storlek. 

Handtag

Egentligen tillhör Pilar IV en typ av knivar som jag inte gillar. De med en presentationssida och en markant låssida. Förutom att det ger ett assymetriskt utseende så ger de olika materialen även olika känsla mot handen och i de värsta fallen blir även balansen lidande. Det finns de knivar som upplevs som de har slagsida och vill kantra i handen. Så är inte fallet med den här kniven, tack och lov. 

Sedan blir en kniv med en stålsida och därtill en back-spacer i metall ingen lättviktare hur man än vrider och vänder på det. Men Pilar IV är inte gigantisk så vikten stannar ändå på 112 gram. Längden på handtaget är 10,8 cm, tjockleken 10,7 cm och höjden cirka 2,55 cm. 

Till skillnad från den första utgåvan av Pilar bjuder fyran på ett mycket rymligt handtag

Presentationssidan är gjord av G10 som i det här fallet är tämligen mesig. Den kunde vara något grövre för bättre fäste helt enkelt. Särskilt som det är ett material som har en tendens att bli slätare med åren. Mina äldsta kniv med G10-sidor har ett snorhalt handtag nu, läs Benchmade AFCK. 

Låssidan består som sagt av blästrat stål. En finish som emellertid är sympatisk i mitt tycke då den kontrasterar mot den blankare bladet. Jag har lite svårt för knivar som flyter ihop helt i nyanserna. 

Pilar IV är delvis öppen i ryggen med en back spacer i mässing

I ryggen hittas en överraskande färgklick i form av en back spacer gjord i mässing! Det minskar förvisso inte vikten men det känns ändå som en lyxig detalj. 

Det är också i den som det rymliga fånglinehålet återfinns. Ett fångline hål som tyvärr fått dominera över placeringen av clipet. Men å andra sidan behöver en kniv döpt efter en båt ett sådant hål. Är det någonstans en fästpunkt för kniven är välkommen så är det till sjöss. Risken att din dyrgrip försvinner med ett försmädligt plums är annars överhängande. 

Hela konstruktionen är skruvad med två skruvar per sida utöver pivotskruven. De är för övrigt fippligt små T6or. De kunde gott vara ett dimension grövre samt fått platta huvuden. Det finns andra knivmärken som klarar det i den här prisklassen.

Handtaget har i övrigt helt flata sidor utan rundning utöver en liten fasad kant runtom. Det skulle kunna gjort att kniven känts kantig. Men i det här fallet har Voxnaes lyckats riktigt väl. Pilar IV är en kniv som är mycket sympatisk att hålla i och även att arbeta med. 

Den här kniven bjuder på mååånga greppmöjligheter tack vare ett rymligt forward choil

De grepp som passar mig bäst på den här kniven

Men det får direkt sägas att det är förutsatt att du gillar "forward choils" det vill säga stora urtag i bladet gjorda för att placera ett pekfinger i. Gör du inte det och greppar kniven i ett vanligt hammargrepp med fingrarna bakom fingerskyddet så hamnar handen och därmed kontrollen mycket långt från själva eggen. För mig är det ett nästan oanvändbart grepp på den här kniven. Så i praktiken är greppmöjligheterna inte riktigt lika många som i teorin. 

I gengäld fungerar de som återstår på ett förträffligt vis. 

Öppning och lås

Det är inte ofta man stöter på en kniv i den här prisklassen med så snärtig öppning. I alla fall inte från CRKT. Själva öppningen sker via ett rymligt avlångt hål i bladet. Både form och placering får mer än godkänt. Kanten på hålet är inte bruten så den känns något vass men den ger i gengäld gott fäste så att tummen inte halkar.

Utöver tummetott kan även pekfingret användas på baksidan i ett pekfingersnärt för den som föredrar den metoden.

Bladhålet fungerar utmärkt för att öppna kniven

En annan detalj som inte fanns på originalet är kullager. Nu hittas IKBS-lager i kniven vilket bidrar till en sjutusan till fart. Särskilt som CRKT i det fallet lyckats trimma motståndet i detent-kulan till nära perfektion för att åstadkomma det resultatet. Kniven känns extremt "krispig" att öppna, det känns lite som att bryta spagetti att öppna Pilar IV. 

CRKT har fått till ramlåset riktigt bra

En fördjupning i presentationssidans G10-material underlättar åtkomst till låsarmen

På samma vis har man lyckats väl med låset. Tidigare har jag blandade upplevelser av låsfunktion från det här märket men på Pilar IV är det korrekt utfört. Det ger en stabil känsla och frånvaron av spel och glapp i bladet är påtaglig. 

Trots det är låsarmen lätt att släppa och tillgänligheten till den god. Nu förenklas konstruktionen av att materialet är stål vilket alltid är lättare att trimma än titan. Av samma skäl behövs inte översträckningsskydd och låsarmsförstärkningar. Men sammantaget ett mycket bra lås

Att bära

Mellanmjölk brukar man säga om saker i Sverige som är lite för lagom. Det kan sägas om hur den här kniven upplevs i fickan också. Det finns inget direkt att reta sig på, inga vassa flipperfenor eller hörn, bakänden är möjligen lite för spetsig men ändå inte så man irriterar sig på den. Vikten är inte direkt avskräckande och clipet fungerar dugligt. Men Pilar IV är heller ingen kung i vare sig fickan eller i baren.

Ett enkelt clip i fjäderstål

Pilar IV kommer med ett så kallat deep ride-clip, gjort för att kniven skall sitta djupt var än den vilar. Men nu gör kniven inte det ändå eftersom Voxnaes ville inkludera ett mycket väl tilltaget fånglinehål. Det tvingar positionen på clipet till en annan plats på handtaget och resultatet blir en kniv som sticker upp en bit ur fickan. 

I fickan syns rätt mycket kniv för att inte vara större än vad den är

Clipet är en ordinär variant gjord av ett stycke stansat fjäderstål med ett hål i för att göra det möjligt att komma åt de två T6-skruvar som det är fäst med. De är förtjänstfullt försänkta i själva clipet och det i sin tur i metallen på låssidan. Det ökar det tillgängliga utrymmet under clipet för att ge plats åt tjockare tyg samtidigt som det minskar risken att materialet skall fastna när kniven dras eller stoppas undan. 

Däremot kan det inte flyttas någonstans. Exempelvis inte till vänster sida vilket gör att vänsterhänta icke göre sig besvär med att skaffa den här kniven. Det tycker jag är lite svagt. 

Sammanfattningsvis

Trots att allt inte är enbart rosendoftande så blev det här tämligen snabbt en av mina favoritknivar från CRKT. Åtminstone i den här prisklassen. CRKT har nämligen tidigare gjort misstaget att när de uppgraderat någon av sina modeller från 8Cr-stål till exempelvis D2 har de hissat priset till närmast fåniga nivåer för att kompensera. Så är inte fallet med den här kniven. Riktpriset är på hemsidan är sjuttiofem dollar. I Europa kan den fås från ca 900 kr beroende på inköpsställe. 

Därtill är Pilar IV en tämligen välbyggd historia. Några små smolk i glädjebägaren finns ändå som att pivotskruven envisas med att skruva upp sig. Något som en liten droppe Loc-Tite förvisso tog hand om. 

CRKT Pilar IV är ingen oäven EDC-kniv med tämligen allroundbetonade egenskaper

Sedan är jag egentligen är jag inte förtjust i handtag som har sidor gjorda i två olika material som nämndes tidigare. Fast skall man gå tillväga på det viset och därtill göra låssidan i stål är det  här ett exempel på när det är väl utfört. Balansen och känslan i kniven är nämligen god. Trots materialvalet får jag väl säga. Ännu bättre hade varit om man gömt den uttunnade delen av låsarmen på insidan av handtaget. 

I fickan är kniven sisådär, inte dålig - det vore att ta i men heller inte i topp. Clipet är fövisso av deep ride-typ men tyvärr är inte resten av kniven det då man envisas med att ha ett stort hål för fånglina. Men det kanske är tvunget på en kniv döpt efter en båt?

Ergonomisk succé eller inte, det beror på användarens inställning till "choils". Används det är kniven mycket bra, annars inte alls. Detsamma kan sägas om sättet att öppna kniven. Endera gillar du bladhål eller inte. I vilket fall är den här varianten mycket väl fungerande. 

Pilar IV, en mycket ergonomisk kniv om du gillar "choils" vill säga

Sedan ser bladet på Pilar IV närmast ut som ett litet Bowie-knivsblad vilket för mig är ett försäljningsargument. Mest för att det är snyggt. På köpet får du en bra spets både på din kniv och kanske i tillvaron? 

Columbia River Knives and Tool

Specifikation:

Längd utfälld: 186 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 112 g

Bladlängd: 78 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: D2

Handtag: stål/G10

Lås: frame lock

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre