Fredags-EDC CXXXIV "Den 13e"

Än så länge har oturen lyst med sin frånvaro dagens datum till trots. I dess plats återfinns istället en för tillfället värmande höstsol. Den lyser desto klarare. Förhoppningsvis behagar den hänga kvar ytterligare en stund så jag hinner avsluta min rast för att så småningom grensla velocipeden och anträda hemfärden. 

Det kommer bli roligt inser jag utan ironi. Cykeln är nämligen väsentligt kvickare än bilen för tillfället då det dels kommer att vara rusningstrafik, därtill fredag eftermiddag och till det skall adderas att ett flertal pulsådrar i den här staden är avstängda för ombyggnation varpå alla bilar trängs på de återstående. Kaos är bara förnamnet. 

Först hade jag tänkt kasta kniv i eftermiddag och då hade jag själv suttit i en av de där metallmaskarna som bildas. Jag brukar numera ta med mig en kopp kaffe och beväpna mig med tålamod inför dessa situationer och tänka på ett uttryck jag hörde när det gäller bilköer.

"You are not stuck in traffic, you ARE traffic"

Men det slipper jag alltså idag. Istället kommer jag att susa mot hemmet i medvind, sol och nedförsbacke. Eller ja, det sista var mest en vit lögn. Knivkastningen får hur som helst anstå till imorgon. Då skall jag och kära frun köra ett pass. Runt hörnet väntar en on-line utmaning och nästa år förhoppningsvis VM i Tjeckien. 

"Den Trettonde"...eller det alternativa och  mindre olycksbådande "Gnagare i fickan"

Bilden kallade jag "Den trettonde" dagen till ära men en kanske mer adekvat men dock inte lika häftigt namn skulle kunna vara "Gnagare i fickan". Helt enkelt därför att de här två knivarna från QSP är döpt efter djur tillhörande den kategorin. Den större, Capybara, tillhör tungviktarna och är de facto världens största gnagare. En tämligen trevlig sådan dessutom sägs det. Det gäller för övrigt kniven också som jag förstås recenserat tidigare. 

Den mindre kniven har döpts till Hamster. Exakt varför vet jag inte. Men så är det i alla fall. 

Nu skall jag och min lilla gnagarfamilj ge mig av. Vi höres!

/ J - husdjursägaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review QSP Capybara

  

-  one of QSP's best knives so far

QSP is a brand that at first made a name for themselves by producing affordable knives in the lower price range. But it wasn't too long before the catalog swelled to include some digressions from that theme. One of the earliest was a special edition Piglet which was otherwise one of the cheapest knives in the range.*

QSP Capybara

Then came Legatus. Also, a knife that I previously reviewed here. It is a knife with a blade in M390 and a titanium handle that is equipped with double-sided intarsia of multi-colored carbon fiber, milled titanium clip, and ball bearings in ceramic. In addition, there was a design collaboration with Dutch DBW. A package that is as luxurious as it sounds.

The only model that surpassed the Piglet special and the aforementioned Legatus in price is the recently released Rhino. But it feels a little too much "pimp aesthetic" for me, at least the version with Mokuti details. A bit like a giant Cadillac Eldorado with motif paint and a crystal chandelier inside. But it is a highly personal opinion as you understand.

However, that does NOT apply to this knife. It is significantly cleaner in its lines despite several exciting details. Thus, QSP has managed to release a luxury knife that not only appeals to the eye but is also competitive in all other areas! Place on stage for Capybara. 

When QSP ventures into the luxury segment, you know it will be good

Short Version: QSP Capybara, is eye candy that also delivers good performance in the form of excellent ergonomics and a competent blade

Blade

The heart of a knife is of course the blade. That is definitely true here. Functional and stylish are the watchwords of the day. It is a drop point or perhaps a modified Sheep's foot depending on how you view it, that has a fairly classic length for a modern pocket knife, which is 3" or 76mm. The stock thickness is 3.7mm. The height is 32mm at the base of the blade.

The shape is characterized by a substantial "drop", resulting in a very slight belly and a tip found a bit below the knife's center line. Furthermore, it has a flat part of the back, above the thumb studs or plates, which is provided with grooves for a better grip. The blade also has a distinct indentation that acts as a combined "sharpening" and "finger" choil.

A hollow grind blade in M390 steel

The finish on the blade is a tasteful two-tone satin. On the flat parts of the blade, it is longitudinal and on the bevels, it follows the grind lines.

You can say a lot about the blade steel as it is among the best available in the form of M390. Here, the blade also seems to be relatively hard, which is appropriate. Then it should be clearly pointed out that luxury steel does not automatically mean a performance blade. Hardening, heat treatment, and not least blade geometry and edge have at least as much importance for the end result.

To improve the outcome, QSP has done two things in this case. First, the primary grind is quite high (21 mm) because the blade is wide. The Capybara also has a hollow grind. This means that the relatively thick blade is thinned to 0.5 mm behind the edge. It is not extremely thin but in return, the edge itself is quite wide. It provides good basic properties.

The factory edge was also very well made in this case. One of the better ones I've come across. Maybe not the sharpest but in return very consistent in height and angles. At least as far as I can see with the naked eye. I'm not one of those people who measure knives with all kinds of testing equipment. Something that has become popular among some reviewers these days. 

A "choil" that actually works

The advantage of the tip being found so low is that you don't have to angle your wrist very much when cutting with the tip against hard surfaces or opening boxes etc. The disadvantage is that sweeping cuts become a little less effective. So there you as a user can think about which is most important to you. But as this is not a hunting knife but aimed towards EDC, the blade shape works great.

So does the blade in general, although I sometimes have opinions about "finger choils". Mostly the fact that if you cut cardboard, textiles, and soft plastic, you have to use it so that the material you are cutting does not get stuck there. But if you do clog the choil with a finger, Capybara is a formidable cutting machine for cardboard and the like. In addition, the tip is both sharp and efficient. It has been thoroughly tested at work where there is a lot of packaging opening. In those situations, the pocket knife goes to work and serves instead of kitchen knives. Bringing the knife to work also provides significantly more usage time than if it were only used in leisure time.

Somewhat surprisingly, Capybara is also perfectly ok handling apples, carrots, and other harder foods. I usually test it to examine the geometry of knives. If you try to force a thick blade through fruit, you will understand why. In this case, it is the hollow grind that saves the Capybara's characteristics. It is simply not noticeable that the blade is thick since it glides through most things including hard juicy apples.

I was a little afraid that the rather large thumb studs would interfere when cutting but have not experienced them as a problem. Overall this is a very competent knife blade I must say.

Handle

Although the blade is the heart of the knife, it cannot do without a good handle and it is found here. The shape may feel vaguely familiar as it is of course reminiscent of some other knives with a distinct "choil" or recess for the index finger in front of the finger guard. The length is 111 mm, the thickness is at most 13 mm and the height varies between 22 mm and 25 mm.

It is also noticeable that the handle is rather heavily chamfered at the bottom, where milled notches are found. They are both eye-catchers and fulfill the function of providing a better grip. Incidentally, this also applies to the next detail.

Capybara has a very advanced handle with several details worth an extra look

Then it's hard to miss the panels found on both sides of the handle made of multi-colored carbon fiber. Capybara is available in two different colors, but here it is black, white, and blue. The same material is also found in both the collar around the pivot screw and in the thumb studs. The material of the rest of the handle is titanium which has been blasted to a sober gray tone.

In the back, a partial back spacer is found which also hides a bolt where a lanyard can be attached

Apart from the fact that the handle is thinner in the lower part, all corners and edges are sympathetically rounded and soft against the hand. No sharp edges in either the spine or the inside of the blade groove. The back spacer itself rises slightly above the rest of the handle but is well-rounded. The surface is broken by grooves for better grip.

By the way, the entire handle is characterized by round shapes. It can be added that there is no visible hole for a lanyard. However, an invisible one is found embedded in the back spacer in the form of a bolt.

It is easy to find a proper grip on the Capybara

Some materials require placing a finger in the forward finger choil

The combination of the shape of the handle, and the dimensions of both it and the choil makes it very easy to find a proper grip that works on the Capybara. The hammer grip can be held as usual or with the index finger on the blade. The same applies to the saber grip. In the rear position, it's just that I can get a solid four-finger grip. But if you move the hand forward, you'll have room regardless of how big your hands are.

Opening and Lock

Capybara can be opened in several different ways. Primarily, it is a combined flipper and thumb-opened knife. The thumb studs are quite unique both in terms of appearance and material. The shape means that you can push slightly outwards to open the knife with a slow roll or flick it open with your thumb, but then you have to push against the somewhat sharp rear edge of the thumb stud.

The flipper is one of the main methods of opening the knife

The material is the same as found in the side panels, multicolored carbon fiber. The function is very good, although it is noticeable that the knife is adapted to also be a flipper-opened knife. The resistance in the detent ball is quite strong.

The flipper tab is complemented by a pair of completely unique thumb studs that work well too

It is also noticeable when you use your index finger to open the knife. There is no way to fail the flip as you have to apply some force to get the blade out. In return, it is very fast. As mentioned, the blade runs on fine ceramic ball bearings. The resistance is needed as the blade is relatively heavy. It should be noted that this is a flipper that can only be pulled backward. If you push down, nothing happens. 

QSP has developed a really good frame lock

You can tell that QSP did not try to make the knife a "free-dropper", i.e. a knife where the blade swings freely when the lock is disengaged. I'm happy about that because the fingertips are always at risk of getting a scar. Here, the feeling is more hydraulic as soon as you pass the detent ball. You simply shake the knife a few times to get the blade to slide into place. The feeling is very smooth and satisfying.

The reason why the resistance is a tad stronger than usual is the extremely sturdy frame lock. It is nothing extraordinary regarding how it is made, it follows template 1A with a lock bar reinforcement and overtravel stop. But it is unusually strong and locks like the famous bank vault. The feel is very solid and there is not even a hint of play in any direction even if the blade is provoked hard.

Despite the strength, the lock is relatively easy to disengage thanks to the chamfered edge of the lock bar and the fact that the opposite side of the handle is recessed. In short, a really good titanium frame lock.

To Carry

"Lagom" as we say in Swedish. Loosely translated to medium, neither excellent nor bad, is a good way to describe the Capybara in terms of carrying comfort. It is not excessively heavy with its approx. 130 g, but it is also not lightweight considering the three-inch blade you get. Apart from the pockets that house the carbon fiber panels, the sides are not lightened in any way. The knife is also not extremely thin and the profile is quite tall with its wide blade. It thus steals some space in your pocket.**

In addition, it has slightly angular thumb studs and a flipper that sticks out. Now it might sound like it would be a difficult knife to carry, but it is not. It's just not the best in this regard.

A milled titanium clip rounds off the package

But the flipper is not excessively large and it is rounded with no sharp corners. The thumb studs do not protrude too far and are therefore not in the way. Then everything else is softly rounded and polished. Not least this applies to the handle sides. It also makes the knife easy to pull and put away.

The clip is exclusively made for this specific model. The material is titanium to match the handle and the shape follows the rest of the design well. That means gently sweeping lines and a rear end with the same angle as the knife handle. In the same way, the grooves from the lower part of the handle are found also in the clip. It is attached with only one screw which, however, fulfills its function well. The clip does not move. 

The function is more than decent. This type of clips is good-looking for sure, but there's no getting away from the fact that from a purely practical perspective, spring steel clips are usually preferable. That being said, this clip isn't bad. It's thin enough to have good tension and there's room underneath to work with both thinner pants and jeans. However, you should be aware that it is not a "deep carry" clip. Part of the knife is visible when carried in the pocket. 

A big advantage of milled titanium clips is that the tips do not point outwards and irritate the hand. That goes for this clip as well, it basically disappears when you use the knife. 

To Conclude

From strength to strength is a saying that describes QSP's journey well. They started simply with low-priced but price-worthy knives and worked up a customer base. 

Since then they have expanded the catalog step by step and the rest is history. That development has led to crown jewels in the collection like this one. Namely, Capybara is among the better knives that QSP has made. 

But it is not the only one, nota bene. I would like to add "in it's price range" to clarify. Comparing an excellent budget knife like the recently reviewed Canary Folder with the Capybara is a bit like comparing apples and pears. Both certainly taste good, but there are obvious differences.

The Capybara is both a beautiful and potent EDC knife

It cannot be argued that the Capybara is a budget knife, on the contrary, it is one of QSP's more exclusive models. But you get a lot for your money. The materials are consistently of the highest quality and not least a lot of machine time has been spent on details such as making the panels double-sided, which is not always the case. In addition, you get completely unique solutions such as finding not only carbon fiber but very exclusive carbon fiber in the decorative collars around the pivot screw and not least in the special thumb studs. They are not something taken straight off the shelf but developed for this specific model.

But despite the fine materials, it is still the cohesive design with the flowing lines that attract. It is simply a beautiful knife. Not least I think the black-white-blue pattern and the titanium make this a "winter knife" in some way. There is something about the color scale that gives that impression.

QSP Capybara, a hit!

To top it all off, this is a very useful beauty. The ergonomics are good and the grip options are many, while the Capybara cuts really well and for a very long time, one might add.

So if you are looking for a stylish and extremely well-made knife and are not afraid of a slightly higher price tag than the usual from QSP, this is a really good option.

QSP Knife

Specification:

Length Overall: 187 mm

Length Folded: 111 mm

Weight: 129 g

Blade Length: 76 mm

Blade Thickness: 3,7 mm

Blade Steel: M390

Handle: Titanium with carbon fiber inlays

Lock: Frame Lock

Produced by: QSP, made in China

/ J -

* However, the only real luxury knife in terms of material was for a long time the Woodpecker with a blade in M390 and handle in titanium. It was later supplemented by some more "mid-range" knives with S35VN and titanium/carbon combinations (Songbird, Harpy, Falcon). A group that has since grown with several models. For a while the model "Mustang" existed, which was a more traditional knife that nowadays cannot even be found on the website under discontinued models. That handle contained, among other things, inlays of Raffir mammoth tooth and stabilized wood.

** It can, for example, be compared to the QSP Canary Folder, which has the same edge length but is lighter, thinner, and narrower. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Capybara

 

-  en av QSPs bästa knivar så här långt

QSP är ett märke som tidigt gjorde sig kända för att producera prisvärda knivar av enklare modell. Men det dröjde inte alltför länge innan katalogen svällde och kom att omfatta några utsvävningar från det temat. En av de tidigaste var en specialutgåva av Piglet som annars var en av de billigaste knivarna i sortimentet.* 

QSP Capybara

Sedan kom Legatus. Även det en kniv som jag tidigare recenserat här. Det är en kniv med ett blad i M390 och ett titanhandtag som försetts med dubbelsidig intarsia av flerfärgad kolfiber, fräst titanclip och kullager i keramik. Därtill var det ett designsamarbete med nederländska DBW. Ett paket som är lyxigt så det förslår. 

Den enda modell som överträffade Piglet special och nämnda Legatus i pris är den nyligen släppta  Rhino. Men den känns lite för mycket "hallick-estetik" för mig, åtminstone versionen med Mokuti-detaljer. Lite som en gigantisk Cadillac Eldorado med motivlack och en kristallkrona inuti. Men det är en högst personlig åsikt som ni förstår. 

Det gäller emellertid INTE den här kniven. Den är väsentligt renare i linjerna trots ett antal spännande detaljer. Därmed har QSP lyckats släppa en lyxkniv som inte bara tilltalar ögat utan även är konkurrenskraftig på alla andra områden också! Plats på scen för Capybara. 

När QSP ger sig in i lyxsegmentet blir det bra

Kortversion: QSP Capybara, ögongodis som även levererar god prestanda i form av utmärkt ergonomi och ett kompetent blad

Blad

En knivs hjärta är förstås bladet. Det har man tagit fasta på här. Funktionellt och stilrent är ledorden för dagen. Det är en drop point eller möjligen en modifierad sheeps foot som har en tämligen klassisk längd för en modern fickkniv, det vill säga 3" eller 76 mm. Grovleken är lite mer tilltagen med 3,7 mm. Höjden är 32 mm vid bladbasen. 

Formen utmärks av en rejäl "drop" vilket medför en svag buk och en spets som återfinns en bit under knivens tänkta mittlinje. Vidare har det en platt del av ryggen, ovanför tumknopparna som försetts med räfflor för bättre fäste. Bladet har även en markant fördjupning som agerar kombinerad "sharpening" och "finger"choil. 

Ett drop pointblad i M390-stål

Finishen på bladet är en smakfull tvåtons-satin. På de flata delarna av bladet är den längsgående och på själva slipfasen tvärgående, den följer slipningen med andra ord. 

Bladstålet kan man säga en del om då det är bland det bästa som finns i form av M390. Här verkar dessutom bladet vara relativt hårt härdat vilket är lämpligt. Sedan bör det tydligt påpekas att ett lyxigt stål inte alls betyder en bra kniv per automatik. Härdning, värmebehandling och inte minst bladgeometri samt egg har minst lika stor betydelse för slutresultatet.

För att bättra på utfallet har QSP i det här fallet gjort två saker. Först är själva slipfasen rätt hög (21 mm) eftersom bladet är brett. Sedan har man försett Capybara med en markant skålslipning. Det gör att det relativt grova bladet tunnas ut till 0,5 mm bakom eggen. Det är inte extremt tunt men i gengäld är själva eggen tämligen bred. Det ger goda grundegenskaper.

Fabrikseggen var dessutom mycket välgjord i det här fallet. En av de bättre jag stött på. Kanske inte den vassaste men i gengäld mycket konskvent i höjd och vinklar. I alla fall såvitt jag kan se med blotta ögat. Jag tillhör inte dem som mäter knivar med allsköns testutrustning. Något som blivit populärt nuförtiden. 

Ett "choil" som faktiskt fungerar

Fördelen med att spetsen hittas så lågt är att man inte behöver vinkla handleden särskilt mycket när man skär med spetsen mot hårda underlag alternativt öppnar kartonger o dyl. Nackdelen är att svepande skär bli lite mindre effektiva. Så där får du som användare fundera på vilket som är viktigast för dig. Men då det här inte är en jaktkniv utan inriktad på EDC så fungerar bladformen utmärkt med det i åtanke. 

Det gör även bladet i stort även om jag ibland har åsikter om "finger choils". Mest det faktum att om du skär i kartong eller framförallt textilier och mjukplast så måste du använda det för att inte materialet du jobbar med skall fastna där. Men när man gör så är det är en formidabel skärmaskin för just kartong och dylikt. Dessutom är spetsen både vass och effektiv. Den är rejält testat på jobbet där det förekommer mycket förpackningsöppning. I de situationerna hoppar fickkniven in och tjänstgör istället för köksknivarna. Det ger också väsentligt mycket mer användningstid än om den bara skulle nyttjats på fritiden. 

 Något förvånande är Capybara även helt ok till äpple, morot och andra hårdare födoämnen. Jag brukar testa det för att undersöka geometrin på knivar. Om ni försöker tvinga igenom ett tjockt blad genom frukt så förstår ni varför. I det här fallet är det skålslipningen som räddar Capybaras egenskaper. Det märks helt enkelt inte att bladet är tjockt utan det glider igenom det mesta. 

Jag var lite rädd att de tämligen stora tumknopparna skulle vara ivägen men har inte upplevt dem som ett problem. Generellt är det här ett mycket kompetent knivblad måste jag säga. 

Handtag

Även om bladet är knivens hjärta klarar det sig inte utan ett bra handtag och det hittas här. Formen kanske känns vagt bekant då den förstås påminner om en del andra knivar med ett kraftigt "choil" eller fördjupning för pekfingret framför fingerskyddet. Längden skrivs till 111 mm, tjockleken är som mest 13 mm och höjden varierar mellan 22 mm och 25 mm. 

Påtagligt är även av att handtaget är tämligen kraftigt fasat i nedkant där också tydliga frästa skåror hittas. De är både ett blickfång och fyller funktionen att de ger bättre fäste. Det gäller för övrigt även nästa detalj. 

Capybara har ett mycket avancerat handtag med flera detaljer värda att studera

Sedan är det svårt att missa de infällda panelerna som hittas på båda sidor av handtaget gjorda av flerfärgad kolfiber. Capybara finns i två olika färgställningar men här är det svart, vit och blå som gäller. Samma material hittas för övrigt i både kragen kring pivotskruven samt i tumknopparna. Materialet i resten av handtaget är titan som blästrats till en matt grå ton. 

I ryggen hittas en back spacer som även gömmer ett fäste för fånglina

Förutom att handtaget är tunnare i nedre delen så är alla hörn och kanter sympatiskt rundade och mjuka mot handen. Inga vassa kanter i vare sig rygg eller i bladskårans insida. Själva back spacern höjer sig något över resten av handtaget men är rejält rundat den med. Ytan bryts av räfflor för bättre fäste. 

Hela handtaget kännetecknas förresten av runda former. I övrigt kan tilläggas att något synligt hål för fånglina finns inte. Däremot hittas ett osynligt sådant infällt i back spacern i form av en fästbult. 

Det är lätt att hitta ett passande grepp på Capybara

Vissa material kräver att man placerar ett finger i den fördjupning som finns i bladet

Kombinationen av form på handtaget, mått på både det och urtaget gör att det är mycket lätt att hitta ett grepp som fungerar på Capybara. Hammargrepp går att hålla både som vanligt eller om du smyger fram med ett pefingret på bladet. Detsamma gäller sabelgrepp. I den bakre fattningen är det precis att jag kan få ett solitt fyrafingersgrepp. Men flyttar man fram greppet får du plats oavsett hur stora händer du har. 

Öppning och lås

Capybara kan öppnas på ett flertal olika vis. I första hand är det en kombinerad flipper- och tumöppnad kniv. Tumknopparna är tämligen unika både sett till utseende och material. Formen gör att man kan trycka lätt utåt för att öppna kniven stillsamt alternativt snärta upp den med tummen men då får man ta spjärn mot den något skarpa bakre kanten av tumknoppen. 

Flipperfenan är en av huvudmetoderna att öppna kniven

Materialet är detsamma som hittas i panelerna i sidorna, flerfärgad kolfiber. Funktionen är mycket god även om det märks att kniven är anpassad för att även vara en flipper-öppnad kniv. Motståndet i detent-kulan är nämligen rätt kraftigt. 

Flipperfenan kompletteras med ett par helt unika tumknoppar som fungerar väl de också

Det märks även när du använder pekfingret för att öppna kniven. Det går inte att misslyckas med flippandet eftersom du måste ta i lite för att få ut bladet. Det går i gengäld mycket kvickt. Bladet löper som sagt på fina keramiska kullager. Motståndet behövs då bladet är relativt tungt. Det bör påpekas att det här är en flipperfena som enbart kan dras bakåt. 

QSP har fått till ett riktigt bra ramlås

Det märks att QSP inte satsat på att göra kniven till en "free-dropper", alltså en kniv där bladet svingar fritt när låset släppt. Det är jag glad för eftersom fingertopparna alltid riskerar att få sig ett ärr då. Här är känslan mer hydraulisk så fort man passerat kulans grepp. Du får helt enkelt skaka kniven några gånger för att få bladet att glida på plats. 

Orsaken till att motståndet är lite större än vanligt är det synnerligen starka ramlåset. Det är inget extraordinärt, det följer mall 1A med låsarmsförstärkning och översträckningsskydd. Men det är ovanligt kraftigt och låser som det berömda bankvalvet. Känslan är mycket solid och glapp eller spel är det inte frågan om ens om bladet provoceras hårt. 

Trots kraften är låset relativt lätt att släppa tack vare den fasade kanten på låsarmen och att motsatt handtagssida är försänkt. Kort sagt ett riktigt bra ramlås i titan. 

Att bära

Medium. Mitt emellan bra och dålig kan väl Capybaran sammanfattas vad beträffar bärkomfort. Den är inte överdrivet tung med sina ca 130 g men det är inte heller något lättviktare sett till de tre tum blad du får på köpet. Utöver fickorna som hyser kolfiberpanelerna är inte sidorna lättade. Kniven är heller inte extremt tunn och profilen är tämligen hög med sitt breda blad. Den stjäl således lite plats i fickan.**

Därtill har den något kantiga tumknoppar och en flipperfena som sticker ut. Nu kanske det låter som det skulle vara en svårburen kniv men det är den inte. Den är bara inte bäst på området. 

Ett fräst titanclip avrundar paketet

Men flipperfenan är inte överdrivet stor och den är mjukt rundad. Tumknopparna sticker inte ut för långt och är därmed inte ivägen. Sedan är allt annat mjukt rundat och slipat. Inte minst gäller det handtagssidorna. Det gör även kniven lättare att dra och stoppa undan. 

På Capybara hittas ett exklusivt clip gjort för den här specifika modellen. Materialet är titan för att matcha resten av kniven och formen följer resten av designen väl. Det betyder mjukt svepande linjer och en bakände med samma vinkel som knivhandtaget. På samma vis går räfflorna från resten av handtaget igen även i clipet. Det fästts med enbart en skruv som dock fyller sin funktion väl. Clipet rör inte på sig. 

Funktionen får godkänt. Det är snyggt med den här typen av clip men det går inte att komma ifrån att ur ett rent praktiskt perspektiv är fjäderstålsclip oftast att föredra. Med det sagt är inte det här clipet dåligt. Det är tunt nog för att ha god spänst och det finns utrymme under för att fungera med både slacks och jeans. Däremot bör man vara medveten om att det inte är ett "deep carry"-clip. En del av kniven syns när den bärs i fickan. En stor fördel med frästa titanclip är att spetsarna inte sticker ut och irriterar handen. Det gör att det i princip att det försvinner när du använder kniven. 

Sammanfattningsvis

Från klarhet till klarhet är ett begrepp som passar QSPs utveckling väl. De började enkelt med billiga men prisvärda knivar och jobbade upp en kundbas. Därefter har de utvidgat katalogen allteftersom och resten är historia som det heter. Den utvecklingen har lett fram till kronjuveler i samlingen som den här. Capybara är nämligen bland de bättre knivar som QSP har gjort. Men den är inte den enda, nota bene. Jag skulle vilja tillägga "i den är prisklassen" för att förtydliga. Att jämföra en utmärkt budgetkniv som den nyligen recenserade Canary Folder med Capybara är lite som att jämföra äpplen och päron. Båda smakar förvisso väl men vissa uppenbara skillnader föreligger.  

Capybara är en både vacker och potent EDC-kniv

För det kan inte hävdas att Capybara är en budgetkniv, tvärtom är det en av QSPs mer exklusiva modeller. Men du får en hel del för pengarna. Materialen är genomgående av högsta kvalitet och inte minst har man lagt ned mycket tid på detaljer som att göra panelerna dubbelsidiga vilket inte alltid är fallet. Dessutom får du helt unika lösningar som att hitta inte bara kolfiber, utan mycket exklusiv kolfiber i de dekorativa kragarna kring pivotskruven och inte minst i de speciella tumknopparna. De är inte något taget direkt ur hyllan utan framtagna för den här specifika modellen. 

Men trots de fina materialen är det ändå den sammanhållna designen med de flödande linjerna som lockar. Det är en snygg kniv helt enkelt. Inte minst som jag tycker det svart-vit-blåa mönstret och titanet gör det här till en "vinterkniv" på något vis. Det är något med färgskalan som ger det intrycket. 

QSP Capybara, en fullträff!

Som grädde på moset är det här en mycket användbar skönhet. Ergonomin är god och greppmöjligheterna många samtidigt som Capybara skär riktigt bra och förbaskat länge kan väl tilläggas. 

Så söker du en snygg och synnerligen välgjord kniv och inte räds en något högre prislapp är det här ett riktigt bra alternativ. 

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm

Längd hopfälld: 111 mm

Vikt: 129 g

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3,7 mm

Bladstål: M390

Handtag: Titan med inlägg av kolfiber

Lås: Frame lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - gillar tydligen gnagare

* Den enda riktiga lyxkniven sett till material var emellertid länge Woodpecker med blad i M390 och handtag i titan. Den kompletterades senare med några mer "medeldyra" knivar med kombinationer av S35VN och titan/kolfiber (Songbird, Harpy, Falcon). En grupp som sedan dess vuxit med flera modeller. En kortare passus blev "Mustang" som var en mer traditionell kniv som numera inte ens kan hittas på hemsidan under modeller som utgått. Det handtaget innehöll bland annat inlägg av Raffir mammuttand och stabiliserat trä. 

** Den kan till exempel jämföras med QSP Canary Folder som har samma egglängd men är både lättare, tunnare och smalare. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC CXXVI

- eller kanske mer en kommentar kring tingens tillstånd

Januari pulsar sig fram genom snön i storstövlarna. Den står där ute och glor in genom fönstret påtaglig likt en övergiven Krampus som tiden glömt. Det nya skulle inledas men är påfallande likt det gamla. Kallt. Enda skillnaden mellan då och nu är graden av granens förfall. 

Jag går promenader trots kylan. Både hand och själ är sval. Det är där jag befinner mig. Gräv där du står säger de. Det är en livsvisdom att ta in. Man skall icke förfalla till tankar om tider när saker var annorlunda eller till och med bättre. Var i nuet även om nuet inte alltid är sympatiskt.  

Gräv där du står, fast där är också kallt!

Apropå livsvisdomar kan ni få några fler, jag har några att dela med mig av. Misstag jag gjort som inte behöver upprepas. Det finns fler att göra, tro mig.  

• Det går inte att dricka espresso i duschen, bara så ni vet. Även om man håller ut armen kommer det vatten i den när den förs till munnen.

• Om du blir upprörd över Instagrams fåniga regler och "bans" angående knivar, res dig då inte från soffan för att gå ut i köket och lugna dig med en kopp te utan att fälla ihop kniven du hade i knäet innan. Det KAN hända att du sätter dig på den och att den tränger in tre och en halv centimeter i baksidan av låret.  

• Du skall inte heller leta efter fällknivar som fallit ned mellan soffkuddarna utan att först lyfta på dem. OM du skulle känna dig fram kan det hända att du drar fingertopparna över den egg som kanske har hamnat uppåt utan att du ser det varpå du snittar upp topparna på vänster hands pek- och långfinger. Det behöver inte bli så men det kan hända. 

• Sedan skall du inte medföra din nyligen inköpta Machete på toaletten och på så vis råka skära dig lite i handen när du sträcker dig efter en handduk. 

Följer du dessa enkla råd kommer ditt liv om inte bli ofantligt mycket bättre så åtminstone några ärr fattigare. 

Fredags-EDC baserat på knivar från QSP

I fickorna finns mest ludd, frånvaron av barndomens småkladdiga femkronorsmynt och några knivar. För dagen råkar de komma från QSP. 

Jag är mer än lovligt förtjust i min nya Capybara. En kniv som inte bara är lyxig sett till material utan även känns så i hand. Särskilt som bladet är skålslipat och skär bra trots att det är relativt grovt. Den kniven huserar i byxfickan och får även följa med in i köket som paket, förpacknings och kartongöppnare. 

I fickan på jackan hittas även en annan kniv från samma märke. Det är en "neck knife" kallad Canary. Det här är utgåvan med blue denim Micarta i handtaget. Mycket snyggt i mitt tycke. Fast runt nacken bär jag den inte. Jackfickan är ett bättre bo för den här kompakta fågeln. 

Ficklampa är en vinternödvändighet förutom idag då solen faktiskt lyser. Modellen är Olights Baton S1 Mini, inköpt på XXL någon gång om jag minns rätt.  

Tillvaron fortsätter nu med eller utan plan. 

/ J - funderaren

New Knife - QSP Capybara

The previous most exclusive knife from QSP in my collection is the Legatus. Now it has got competition. The model that takes up the fight for the throne is called Capybara. A newcomer that offers several interesting details and an appealing design language. Everything is seasoned with exclusive materials.

QSP Capybara

The design is of course not the same between the two models. But the materials are very much the same, even if the Capybara is slightly more worked. Both knives feature something as advanced as M390 steel in the blade. Here jacked up to 59-61 HRC. It simply doesn't get that much better. It can be different, but right now not better in terms of performance. Both Legatus and Capybara have blades that run on ceramic ball bearings. In this case, the finish is satin, a version which, incidentally, is slightly more expensive than the alternative, which is a stone-washed blade.

Then you find titanium on both sides of the handle, fuller and in the milled clip. This also applies to both knives. Another similarity is that the knives have inlays in the titanium of multicolored patterned carbon fiber found not only on the presentation side but on both sides of the handle.

Then Capybara becomes more advanced. Here, the same material also reappears in the collar around the pivot screw and in the thumb studs. The latter is quite unusual. In addition, the back spacer has received a milled pattern and the same applies to parts of the handle as can be seen. 

Capybara is one of the most exclusive knives in QSP's catalog

As can be noted, the QSP Capybara is a knife that can be described as "cremè de la cremè", a mix of all the best materials. It has been matched with a tasteful design with harmonious proportions and sweeping lines and an "action" to match. 

The performance is increased by a distinct hollow-ground blade and thus should cut quite well despite being on the thicker side. 

It will be very exciting to get to know this knife, but if first impressions are anything to go by, it will be a pleasant acquaintance.

QSP Knife

/ J - excited

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Capybara

Den tidigare mest exklusiva kniven från QSP i min samling är Legatus. Nu har den fått konkurrens. Modellen som tar upp kampen om tronen kallas Capybara. En nykomling som bjuder på flera intressanta detaljer och ett tilltalande formspråk. Allt kryddat med exklusiva material. Vem som designat den är mig obekant då det är en "in-house"-design av något slag. 

QSP Capybara

Utseendet är förstås inte detsamma mellan de båda modellerna. Men materialen är i mångt och mycket det även om Capybara är aningen mer arbetad. Båda knivarna ståtar med något så avancerat som M390-stål i bladet. Här uppskrämt till 59-61 HRC. Så mycket bättre blir det helt enkelt inte. Annorlunda kan det bli men just nu inte så mycket häftigare vad gäller prestanda. Såväl Legatus som Capybara har blad som löper på keramiska kullager. Finishen är i det här fallet en satin, ett utförande som för övrigt är aningen dyrare än alternativet som är ett stentumlat blad. 

Sedan återfinns Titan i bådde handtagssidor, fullern i handtagsryggen samt i det frästa clipet. Det gäller även det båda knivarna. En annan likhet är att knivarna har intarsior i titanet av flerfärgad mönstrad kolfiber som återfinns inte bara på presentationssidan utan på båda sidor av handtaget. 

Sedan blir Capybara mer avancerad. Här återkommer nämligen samma material även i kragen kring pivotskruven samt i tumknopparna. Det senare är rätt ovanligt. Därtill har back spacern fått sig ett fräst mönster och detsamma gäller delar av handtaget som synes. 

Capybara är en av de mest exklusiva knivarna i QSPs katalog

Som kan noteras är QSP Capybara en kniv som kan beskrivas såsom varandes cremè de la cremè. ett hopplock av det bästa materialen. Det har matchats med en smakfulldesign med harmoniska proportioner och svepande linjer och en "action" som i klass med de bästa. Lägg därtill goda skäregenskaper, Inte minst som bladet är rejält skålslipat och därmed skär rätt väl trots en tilltagen grovlek. 

Det skall bli mycket spännande att lära känna den här kniven men om första intryck är något att döma av så blir det en synnerligen sympatisk bekantskap. 

QSP Knife

/ J - spinner som en katt

#knivesandbikes #knivigtvarre