Nya knivar - BB K03

Från stund till annan dyker det upp knivar man bara måste pröva. En sådan kategori tillhör det här setet som ingår i en serie framtagen av den svenska näthandlaren Bra & Billigt. De upplevde att det fanns ett glapp vad gäller kastknivar i kategorin mellan "rent skräp" eller snällare uttryckt mycket enkla knivar och halvprofesionella diton. 

En åsikt som jag för övrigt håller med om. Ofta är steget rätt långt från de allra billigaste knivarna som oftast är för lätta och små för att gå att använda till de rejäla och väl uttänkta knivar som faktiskt är bra att kasta med. 

BB K03

Just den här modellen kallas BBK03. Jag förmodar att det är modell tre av de sju som finns. Att jag valde de med dolkform för att testa var inte konstigt då jag uppskattar det formatet hos kastknivar. Personligen är jag nämligen inte helt förtjust i knivar som är för breda i bladet när jag skall hålla där. 

Materialet i knivarna är någon form av enkelt kolstål och enligt uppgift hålls härdningen till låga 53HRC. Vid lite misshandel tenderar då knivar och spetsar att böja sig snarare än att gå av vilket i sammanhanget är bra. Vad som återstår att se hur väl de klarar direktkontakt med varandra och kanske en bit mark. Kolstålet är också anledningen till att de pulverlackats svarta. Det har nämligen en tendens till att rosta annars. 

Längden på knivarna uppgår till kring 32,5 cm, tjockleken är 4 mm vilket ger en vikt av 300g även om det på hemsidan uppges att de väger 247g. Jag är tacksam för att de skrev fel. 

Jag har anledning till att återkomma till de här knivarna. Särskilt som känslan i dem skall relateras till priset. Jag betalade 149 kr/st vilket är ett synnerligen attraktivt pris. Sedan funderar jag på att om jag skall förse dem med handtagssidor eller ej. 

/ J - siktar på priset

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Zitoon Knives The Iron Mistress

  

Introduction

Some knives are simply more beautiful to look at than others. This knife called  The Iron Mistress from French Zitoon Knives is a prime example of that. There are of course more throwing Bowies on the market but not many that are as stylish as this one. It simply has extremely appealing proportions. This applies both to the ratio between the length and height of the blade, the long and elegant clipped part and the size of the handle in relation to the blade and finger guards. Designwise I think this is a masterpiece. 

Zitoon Knives The Iron Mistress

It is stylish as heck as I said, the question that remains is how it throws? It's an area I intend to go a little deeper into here.

Appearance and Dimensions

In my presentation of this knife, i quoted the makers who claim it's a reasonably faithful version of the knife that a certain Jim Bowie is said to have once ordered from the knife smith James Black. That may or may not be true. But these seductive proportions are the result of a collaboration between the man behind Zitoon, Olivier Feret, and Pascal Boucreux who is a prominent French knife thrower mainly in rotational technique.

The result is The Iron Mistress, which incidentally got its name from the classic film from 1952 with Alan Ladd in the lead role as Jim Bowie.

A solid Bowie knife with good throwing properties

With those conditions, it is not so surprising that this is a sturdy knife, although it must be said that it is not exaggerated in any way. It is 35 cm long with a thickness of 5 mm. That gives a total weight of 420g. That makes it my second-heaviest throwing knife so far.

The knife is the result of a collaboration between Zitoon Knives and Pascal Boucreux

Right from the start, the handle has been fitted with sides of leather that are glued and riveted in place. A traditional way of making handles for throwing knives. Handle slabs made of other materials simply do not last and are often more difficult and expensive to replace. In addition, the leather gives a good feeling when the knife leaves the hand.

Material

Like many other French knife manufacturers, Zitoon Knives preferably uses Swedish steel. In this case, it comes from SSAB and is called Hardox 450. It is generally an extremely tough material as it is classified under the category of high-strength steel. It is thus the type of steel you find in excavator buckets and in dozer blades for bulldozers and the like. Not exclusive in terms of composition and cost, but very durable considering the intended applications.

Then a couple of pieces of leather can be found on the handle as mentioned. They are of good quality and attached with a pair of sturdy brass rivets. The only thing I did to them, other than wear them in a bit, is to round the edges of the leather with an edge iron when the knife arrived. I also added a protective layer of beeswax. It's always a good idea with leather grips. 

To Throw

Anyone who knows anything about knife throwing realizes that this is a knife designed for rotational throwing. Simply put, it is too long and big for most forms of no-spin throwing. Possibly with the exception of those using techniques inspired by Ralph Thorn. There, the whole arm is used as a sling, which means that even very large knives can be thrown.

After a couple of thousand throws, the handle has darkened. But the knife is durable and exudes quality

Right from the start I realized that it is a knife that is very suitable for precision throwing. It is noticeable that the people behind this model throw competitive. Namely, the Iron Mistress rotates very predictably, allowing the thrower to concentrate on aiming instead of spending time on the rotation and flight. A very pedagogic knife if you can put it that way. 

- Rotational 

It is of course under this heading that the strengths of the Iron Mistress are found. It is particularly noticeable from three meters distance, where you don't have to think very much at all. It may be emphasized that one should stand slightly behind the line due to the size of the knife. I stand at a distance of about 3.2 m. The throw must then be carried out fairly calmly in order to have time to develop and give the knife time to complete its turn. Then it hits the target with authority. The grip is fairly simple. I'm assuming the same grip that many classic Bowie knives were held in, i.e. a saber grip with a thumb on the back of the handle behind the finger guard. It gives the right height to the handle and then the thumb is moved down the side of the handle in a hammer grip before throwing.

From four meters, the long clipped part of the blade gives plenty of space to grip. Personally, I have the tip at the little finger, which gives the right height to the grip, and if you then close the hand, it also gives the right angle of the knife, at least for my throwing technique.

From five meters, we are back to gripping the handle, and then a relatively careful throw applies. The knife is quite long, so both backswing and follow-through are needed to get the right rotation. Here, too, calm is required. A stressed technique does not give the throw time to develop and the knife underrotates.

From six meters, I move the grip down a bit on the blade so that I feel the "rotation point" against the index finger. It is the place on the knife blade that the knife wants to turn around when you hold it. AndI want the throw to strive forward. Nota bene, the knife should not be thrown forward, the movement should still be round, but there must be a strive towards the target, so to speak. 

From seven meters, no special adaptations apply. But again, it's important to take it easy and not take any steps or lean forward. Such tics tend to make the throw inconsistent and can lead to both reduced accuracy or missing the throw entirely. Of course, this does not only apply to these knives but in general.

It can be added that when The Iron Mistress is shifted to throw from the blade, i.e. four and six meters, the feeling is of course different than from the handle. This is where Bowie knives differ from daggers when it comes to throwing knives. The latter are significantly more symmetrical overall and the shape of the handles is more reminiscent of what the tip looks like. That is of course not the case here. Instead, it is important to shape the clipped part of the blade in such a way that it is easy to grip. It is something that Boucreux has managed to perfection.

- Half Spin

I don't know if it's just me, but generally, I prefer daggers or knives with narrower blades when throwing half-spin. You can certainly grip the tapered tip of the Iron Mistress, but the feeling remains and that is that such wide, heavy knives like to capsize in the air with that kind of technique. But it applies to "Military half spin" which is what I throw. And since it is too big in my opinion for effective "Instinctive half spin", the only thing left is "Natural half spin" where you grip the tip in the same way as for throws from four and six meters respectively. Given those conditions, it works great. Except that I personally do not master that technique at all. Only the gods know why. But there it is hardly the knife that sets the limits. It becomes particularly clear as I consider it to be excellent for throws from precisely four meters!

- No Spin

As usual under this heading, I'd like to add that this knife can certainly be thrown with No spin technique like anything else but it's admittedly not good for it. Possibly if you use some Thorn-inspired technique you can get somewhere but otherwise not. Zitoon has many other knives that are extremely focused on this area if that is what you are looking for.

Conclusion

The Iron Mistress from Zitoon Knives is both a beautiful and effective throwing tool. For those looking for a knife with, to say the least, a classic look and which also has calm and harmonious qualities in flight, this is an excellent candidate.

So far, there have been around 1700 throws with this knife for me and it is those experiences that form the basis of this review. In fact, I'm so pleased with it that I'm considering supplementing my single knife with two relatives to complete a set. It becomes easier to throw and without a set, it is also not possible to compete with the model in question.

I like the knife so much that I chose to make a sheath for the knife

Incidentally, there is a reason why large Bowie knives in various variants are popular in competitions. The size and accompanying weight provide a predictable rotation that is easy to feel and calculate. The weight also contributes to the fact that the thrower does not have to use a lot of force, that part is taken care of by the rotation, which increases the accuracy. At the same time, the knife is not too heavy, which can not least be a problem when training. One throw is not exhausting, neither is ten or a hundred, but a couple of thousand is.

The Iron Mistress is a really good throwing knife for those looking for a Bowie model

The question is even whether this model is good enough to compete with my other favorites that I currently use for competition. Even those from France, by the way. It remains to be seen! But I really like this one!

Zitoon Knives

Specification:

Steel: Hardox 450

Length: 350 mm

Width: 45 mm 

Thickness: 5 mm

Weight: 420 g

Point of Balance: 16/19cm from the back end/tip 

/ J

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Swordfish

Och plötsligt så exploderade märket QSP i en rad nya modeller. Något som jag kände att jag var tvungen att undersöka med åtminstone några axplock. Först ut blev den här modellen kallad Swordfish. 

Det först intrycket både på bild och i verkligheten är att det är en något större och "elakare" version av Penguin och då särskilt den största kniven i den serien med tillägget "Plus". En kniv jag för övrigt recenserat tidigare. 

QSP Swordfish

Orsaken till att den ser en smula mer aggressiv ut är formen på bladet. Det handlar fortfarande om en rak egg men det finns lite mer av den samtidigt som bladet är påtagligt mycket spetsigare och att den svängda delen av ryggen på bladet gör att det här mer ser ut som en Wharncliffe än en Sheepsfoot om man uttrycker det så. 

För den som söker en rak egg med distinkt spets kan Swordfish vara ett alternativ. Särskilt som du på köpet för ett button lock och ett wire-clip

Längden på bladet är 9,2 cm och höjden är 2,8 vilket ger trevliga proportioner så där har man lyckats. Tjockleken hålls till väl valda 3 mm och stålet som använts är svenskt 14C28N från Sandvik. 

Handtaget kan fås i en rad olika material och just det här är tvåfärgad G10. Det funkar på en brukskniv tänkte jag. Önskas en mer sober eller diskret färgställning finns exempelvis brun eller grön Micarta att tillgå. Formen på greppet är annars likt det på ovan nämnda Penguin men lite mer format. I och med att det även är längre får man plats med en liten "näbb" mot slutet och handtaget sväller även lite på höjden vid mitten. Sammantaget ett bra handtag vad det verkar. 

Kniven kan sedan öppnas på en rad olika vis. Dels finns såväl en flipperfena som tumknoppar men sedan kan knivbladet även trollas fram genom att släppa låset. Där hittas nämligen en nyhet för QSPs räkning. De har på den här kniven valt ett "button" eller "plunge" lock som det också kallas. 

Paketet avrundas sedan med ett riktigt bra wire-clip. Inte dumt alls må jag säga. 

Så om du sökte en större, kurvigare men samtidigt mer framfusig version av Penguin fast med ett button lock så är Swordfish något för dig. 

QSP Knife

/ J - nyknivar sig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review QSP Osprey

  

-  a future bestseller?

With the model Penguin, QSP has achieved a smash hit, which is not least noticeable in the large number of versions that knife is available nowadays. You can choose from no less than three sizes, different materials in the handle, and a couple of variations on the opening system.

Whether today's review item will achieve the same status remains to be seen but for some reason, I don't think so. Due to the shape of the blade, it is somewhat more generic, even though it is a folding knife that lives well on its own merits. But a small sign of success can be seen as this model also starts to sprout in different editions.

 

Time to take a closer look at the QSP Osprey!

QSP Osprey

As I said, there is nothing wrong with the material and execution, nor the basic shape. But therein lies the difference between the knives. This knife's drop point blade doesn't stand out from the crowd as much as the more dramatic straight edge of its relative. But personally, I actually prefer this type of blade shape unless I have a particular task in mind. I don't share the now fairly commonly expressed opinion that Wharncliffe/Sheepsfoot blades are the "best" for EDC use. 

Osprey, a promising foundation for a good EDC knife

Twitter version: Osprey, a model from QSP that has slipped a bit under the radar, perhaps due to it being a bird of prey?

Blade

The blade that I mentioned at the beginning is 82 mm long and as thin as three millimeters. The height of the blade is 21 mm and the shape itself is quite "nice" as the blade is not extremely pointed or anything like that. The slightly rounded belly makes the blade look as purposeful as it is. Simple but well-functioning, it could be summed up.

An uncomplicated blade, a drop point with an almost full flat grind

The finish is a sympathetic satin. One of my favorites as the glossy surface gives a bit of flair while not being extremely sensitive to wear. And unlike, say, a blasted surface, the pores don't open up for rust either.

Now the blade is not particularly prone to rust in any case because the steel is 14C28N from Sandvik. Here it is reportedly hardened to 59-61 HRC. Considering that the knife kept its sharpness well during the first part of the test period, it seems to be correct.

Otherwise, it can be said about the blade that it is discreetly marked with the QSP logo in a small format on one side of the ricasso and steel type in an even smaller format on the opposite side. Furthermore, it can be stated that the blade is almost completely flat ground but has a small flat part that turns into a ricasso/flipper.

The factory edge was very well done. This means that the knife came out sharp and that the edge is both centered and even in height. There is a slightly small "smile" towards the heel of the blade, but otherwise a really good edge.

Approved and relatively sharp factory edge with a tendency to smile towards the ricasso

It is also noticeable when you start cutting. A sharp edge, a practical blade shape that is 0.4mm thick behind the edge, and a good tip make most challenges feel manageable. The first task the knife had to bite into was, to be honest, not that extreme. Preparing a sandwich during a knife-throwing session. It mostly involved slicing tomato, cucumber, and a piece of salami. But the knife still did with that honor. In this case, the Osprey behaves almost like a small paring knife, which is a good rating for a pocket knife.

Perhaps more interesting is how the knife works to tackle all the damned plastic that's everywhere these days. But the answer is...very good! This applies to puncturing tough plastic packaging around food as well as thicker plastics such as PET bottles and cans. That's one of the reasons I appreciate a good tip on my EDC knives.

Because the edge was sharp, it also bites well on shallower cuts like when I cut a number of cable ties that were used to attach the muffler on my old Volvo. Even package opening where you first have to cut off nylon straps and then attack the cardboard itself after opening all the tape works great.

In short, the Osprey is an excellent EDC knife. Especially as it actually cuts wood well too. Given the smaller format of the handle in particular, it's not my first choice as the only knife for outdoor life, but overall it doesn't perform badly in that role either. 

Handle

The handle is simply built and starts from a polished stainless steel frame. However, unlike many other knives, it is not lightened in any way. Most likely to keep the price down. After all, it means another moment of machining per unit and, as you know, time is money. It brings with it both advantages and disadvantages. The disadvantage is, of course, that the knife is somewhat heavier than it could be, but since the total weight is a respectable 92 grams anyway, there is not much to say about it. More clearly, the balance is usually shifted towards the handle.

But the end result is not bad in that area either. Of course, it is not completely ultimate, but the balance point is found a few centimeters behind the pivot screw and with a lightened frame it would probably have been perfect. 

In this version, the handle slabs are made of blue Micarta

However, the advantage of a completely smooth inside is that the knife is very easy to clean. Especially when the one here is mostly open in the back. The knife otherwise has a small, partial back spacer that is made of the same material as the rest of the handle but in a different color, which means black in this case. The back spacer also incorporates a lanyard hole. It is also large enough to accommodate a standard 550 paracord.

As mentioned, the material returns in the handle sides and is, of course, Micarta. In that case, it is blue, and if you want a different color, brown and green are also available. Then you can add a few different variants of "shredded" carbon fiber or heavier brass and copper in the handle. Certainly nice to look at, but it makes the knife about fifty percent heavier and I don't even want to think about what it does to the just-mentioned balance. But for the metal fetishist, it's an option.

The Osprey is almost completely open in the back, which together with a smooth inside makes it easy to keep clean

The handle is just over a decimeter long, around 1.9 cm high, and has a thickness of 1.2 cm. This, together with the friction naturally found in the material, provides a good grip. Of course, nothing extreme given the straight and simple shape of the handle, but enough. To further enhance that detail, there are grooves on the back of the blade.

Otherwise, it can be said that the sides are completely flat, but that the edges and corners are well-rounded and do not cause any discomfort. Overall, this is a very comfortable handle without being the best ever made.

The knife fits well in the hand, but for my part, it could possibly have been a little fuller

But for all normal grips, the Osprey works great. This of course applies to the basic grips such as hammer grip and saber grip. In the first mentioned, I am especially happy that the clip is not felt very much when working with the knife. Possibly, I can state that for my hand size, the knife could have been a little bigger. Mainly I think about the height. The feeling becomes a bit convulsive if I have to hold the knife in a firm grip. But in return I don't see this knife as a tool I'll be working with for a long time so it's a bit more of an academic question

In general, however, the knife is easy to handle and this also applies if and when you have to change grips. Thanks to the fact that the edge is drawn fairly close to the handle, it is also easy to hold the knife in a pinch-grip for detail work.

Opening and Lock

The Osprey is a dedicated flipper-opening knife. This means that all other methods are excluded. So if you know that you don't appreciate that type of opening method, you should choose another model from QSP.

The flipper tab is quite discreet but works well

Despite the shape of the flipper, it works both to pull back and push down, even though the former is what it was made for. In general, I like the shape of this fin as it is both efficient in terms of function and discreet as in it doesn't stick out too much.

The effect when you press it is good. Much of it depends on solid knowledge at this point, which resulted in the use of good geometry. Another contributing factor is, of course, the eminent ceramic ball bearings that Osprey boasts.

The liner lock on the Osprey are not quite easy to access but works without complaint

The lock is a liner lock. In addition, a damn well-made one. Nothing extraordinary or innovative but it just works. It is reliable in that it works every time the knife opens and regardless of the speed of the blade which is not always the case with all knives. Nor does the lock bar slide under pressure, which means you can trust the lock. That said, I had not subjected this type of lock to the abuse of a "Cold Steel test". That is to say, it is not something you should push to its limit.

The access is not the absolute best but definitely good enough. The lock bar has grooves for increased friction and the opposite side of the handle and frame is slightly recessed. Possibly it could be done better. But in return, liner locks become more secure this way. Otherwise, there is always the risk of accidentally releasing the lock if the knife twists in the hand. 

To Carry

As previously mentioned, the Osprey is not a giant knife. About a decimeter in length, 108 mm to be exact and a weight of 92 grams is not much to argue about. Especially not as QSP has remembered to round off the corners and edges that need to be softened. This particularly applies to the rear edge of the back spacer and the flipper fin. These are the parts that the hand comes into contact with the most when reaching into the pocket or accidentally bumping into the knife in other contexts.

This knife offers an excellent wire clip

That, in combination with a couple of flat sides in a material that is relatively soft against the hand, means that the Osprey is easy to both pull and put back in the pocket.

A very good tip that doesn't point outwards, decent space underneath, and good tension make this clip a winner

But what elevates the Osprey above many other knives is the superb clip. It is a wire clip that belongs to one of the better ones. It is attached with a single screw in two recessed grooves in the side of the handle. Since the equivalent is on both sides, the clip is movable.

The best thing about the clip though is that it is stiff enough not to move sideways. A pity that is otherwise found even among well-known manufacturers of this type of clip. In addition, the function is sympathetic. Tension enough to hold the knife securely in place, but still not so hard that it becomes difficult to get the knife over the edge of a trouser pocket. The ramp is big enough as well and the space underneath is reasonably good. There you could have made it slightly larger, but then, on the other hand, the ergonomics risk suffering instead, so I probably still prefer it this way. The screw head that holds the clip in place certainly steals some space, but at least it's rounded.

To Conclude

I don't know for sure how it happens physically, but it seems that an osprey finds itself in the shadow of a penguin. However, I'm not entirely sure that it should be there. In my opinion, this is actually an equally good model, although I personally prefer thumb studs as an opening method. But also in this case, QSP has an excellent basic model to build on. Something they also seem to believe as that work has already started.

QSP themselves seem to believe in the model as it has already started appearing in more versions

In terms of appearance, the Osprey may not be a bird that makes anyone jump high when they see it. It is quite "friendly" looking. But sometimes it can be quite nice too. Everything doesn't have to be extraordinary, out of the "box" or extreme. Sometimes "well done" works too. That's what Osprey is, fine craftsmanship.

Here you get a knife with decent materials in the form of ceramic bearings, a blade in 14C28N steel, and several handle materials to choose from. Micarta, brass, bronze, and carbon fiber should cover most tastes.

In addition, you get a knife with pleasant handling in the form of a fast and safe flipper and a lock that offers no surprises. In addition, you get a really good wire clip and thus a knife that fits well in your pocket. And don't forget, this is a very handy little thing!

QSP Osprey where it belongs, near water. Incidentally, several pairs of ospreys are nesting in the lake in the background

So if it sounds like it would be something for you, you have to pay about 60-64 € or $.

For those pennies, you're getting a damn good EDC knife.

Knivshop.se

QSP Knife

Specification:

Length Overall: 190 mm

Length Folded: 108 mm

Weight: 92 g

Blade Length: 82 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: Sandvik 14C28N

Handle Material: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Zitoon Knives The Iron Mistress

 

Inledning

Vissa knivar är helt enkelt vackrare att se på än andra. Den här kniven kallad The Iron Mistress från franska Zitoon Knives är ett utmärkt exempel på det. Det finns förstås fler Bowie-knivar för knivkastning på marknaden men inte många som är så snygga som den här. Den har helt enkelt ytterst tilltalande proportioner. Det gäller såväl förhållanden mellan längd och höjd på bladet, den långa och eleganta klippta delen och handtagets storlek i relation till blad och fingerskydd. 

Zitoon Knives The Iron Mistress

Snygg som tusan som sagt, frågan är hur den är att kasta med? Det är ett område jag ämnar gå lite djupare in på här. 

Utseende och mått

I min presentation av den här kniven konstaterades att den sägs vara en någorlunda trogen version av den kniv som en viss Jim Bowie en gång i tiden skall ha beställt av knivsmeden James Black. Det kanske är sant eller inte. Men de här förföriska linjerna är ett resultatet av ett samarbete mellan mannen bakom Zitoon, Olivier Feret och Pascal Boucreux som är en framstående fransk knivkastare i främst rotationsteknik.

Resultatet blev som sagt The Iron Mistress som för övrigt fått sitt namn från den klassiska filmen från 1952 med Alan Ladd i huvudrollen som Jim Bowie.

En rejäl Bowiekniv med goda kastegenskaper

Med de förutsättningarna är det inte så konstigt att det här är en stadig kniv även om det skall sägas att den inte är överdriven på något vis. Den är 35 cm lång med en godstjocklek på 5 mm. Det ger en totalvikt på 420 g. Det gör den till min näst tyngsta kastkniv så här långt.

Kniven är ett resultat av ett samarbete mellan Zitoon Knives och Pascal Boucreux

Handtaget har redan från start försetts med sidor av läder som är limmade och nitade på plats. Ett traditionellt sätt att göra handtag till kastknivar på. Skollor av andra material håller helt enkelt inte och är ofta svårare samt dyrare att ersätta. Dessutom ger lädret en bra känsla när kniven lämnar handen.

Material

Som många andra Franska knivtillverkare använder sig Zitoon Knives företrädesvis av svenskt stål. I det här fallet kommer det från SSAB och har namnet Hardox 450. Det är generellt sett ett extremt tufft material då det sorteras under kategorin höghållfasthetsstål. Det är således den typ av stål du hittar i grävmaskinsskopor och i schaktblad till Bulldozrar och liknande. Inte exklusivt sett till komposition och kostnad men förbaskat hållbart med tanke på de tänkta applikationerna.

Sedan återfinns ett par bitar läder som skollor på handtaget som sagt. De är av god kvalitet och fastsatta med ett par stadiga kopparnitar. Det enda jag gjort med dem, förutom att slita in dem en aning, är att jag rundade kanterna på lädret med ett kantjärn när kniven anlände. Det och förse kanterna med ett skyddande lager bivax. Det mår läder alltid bra av. 

Att kasta

Alla som vet något om knivkastning inser att det här är en kniv som är tänkt för rotationskastning. Enkelt uttryckt är den för lång och stor för de flesta former av no spin-kastning. Möjligen med undantag av de som använder sig av teknik inspirerad av Ralph Thorn. Där används hela armen som slunga vilket gör att det går att kasta även mycket stora knivar. 

Efter ett par tusen kast har handtaget mörknat. Men kniven är hållbar och utstrålar kvalitet

Redan från början insåg jag att det är en kniv som är mycket lämpad att kasta precision med. Det märks att de som ligger bakom den här modellen tävlingskastar. Iron Mistress roterar nämligen mycket förutsägbart varpå kastaren kan koncentrera sig på att sikta istället för att ägna tid åt själva rörelsen. En mycket pedagogisk kniv om man nu kan säga så. 

- Rotationskast

Det är förstås under den här rubriken styrkorna hos Iron Mistress hittas. Det märks särskilt från tre meter där man inte behöver tänka särskilt mycket alls. Möjligen kan betonas att man bör stå något bakom linjen på grund av knivens storlek. Jag står på ca 3,2 m avstånd. Kastet måste sedan utföras tämligen lugnt för att hinna utvecklas och ge kniven tid att hinna runt sitt varv. Därefter träffar den med pondus. Greppet är tämligen enkelt. Jag utgår från samma fattning som många klassiska Bowie-knivar hölls i, det vill säga ett sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen bakom fingerskyddet. Det ger rätt höjd på handtaget och sedan flytts tummen ned på sidan av handtaget i ett hammargrepp innan kast. 

Från fyra meter ger den rejäla falskeggen gott om yta att hålla kring. Personligen har jag spetsen vid lillfingret vilket ger lagom höjd på greppet och om man sedan sluter handen ger det även rätt vinkel på kniven för min kastteknik. 

Från fem meter är vi tillbaks vid grepp i handtaget och då gäller ett relativt vårdat kast. Kniven är rätt lång så både baksving och genomföljning behövs för att få rätt rotation. Även här krävs lugn. En stressad teknik ger inte kastet tid att utvecklas och kniven underroterar.  

Från sex meter flyttar jag ned greppet en smula på bladet så att jag känner "rotationspunkten" mot pekfingret. Det är det ställe på knivbladet som kniven vill vända sig kring när du håller i den. Sedan vill jag att kastet skall sträva framåt. Nota bene, kniven skall inte kastas framåt utan rörelsen skall fortfarande vara rund, men känslan skall gå åt det hållet. 

Från sju meter gäller inga särskilda anpassningar. Men återigen gäller det att ta det lugnt och inte ta några steg eller luta sig framåt. Dylika tics har en tendens göra kastningen inkonsekvent och kan leda till båda minskad precision eller att kastet missas helt. Det gäller förstås inte bara de här knivarna utan rent generellt. 

Det kan tilläggas att när The Iron Mistress skiftas till kast från bladet, det vill säga fyra och sex meter är förstås känslan en annan än från handtaget. Det här här Bowie-knivar skiljer sig från dolkar när det handlar om kastknivar. De senare är betydligt mer symmetriska överlag och formen på handtagen påminner mer om hur spetsen ser ut. Så är förstås inte faller här. Istället gäller det att forma den klippta delen av bladet på så vis att den är lätt att greppa om. Det är något som Boucreux lyckats med till fulländning. 

- Half Spin

Jag vet inte bara om det är jag men generellt föredras det från min sida dolkar eller knivar med smalare blad när det skall kastas half spin. Förvisso kan man greppa i den avsmalnande spetsen på the Iron Mistress men känslan kvarstår och det är att så här breda, tunga knivar gärna vill kantra i luften med den sortens tekniker. Men det gäller "Military half spin" vilket är vad jag kastar. Och eftersom den är för stor enligt mitt tycke för effektiv "Instinktive half spin" är det det enda som återstår "Natural half spin" där du greppar spetsen på samma vis som för kast från fyra respektive sex meter. Givet de förutsättningarna går det utmärkt. Förutom att jag personligen inte behärskar den tekniken alls. Gudarna vete varför. Men där är det knappast kniven som sätter gränserna. Det blir särskilt tydligt då jag anser den vara utmärkt för kast från just fyra meter!

- No Spin

Som vanligt under den här rubriken vill jag tillägga att den här kniven förvisso går att kasta med No spin-teknik som allt annat men den är sannerligen inte bra för det. Möjligen om du använder dig av något Thorn-inspirerad teknik kan du komma någonstans men annars inte. Zitoon har många andra knivar som är extremt inriktade på området om det är vad du söker. 

Sammanfattning

The Iron Mistress från Zitoon Knives är ett både vackert och effektivt kastredskap. För den som söker en kniv med minst sagt klassiskt utseende och som därtill har lugna och harmoniska egenskaper under flykt är det här en utmärkt kandidat. 

Så här långt har det blivit kring 1700 kast med den här kniven för min del och det är de upplevelserna som ligger till grund för den här recensionen. Faktum är att jag är så nöjd med den att jag överväger att komplettera mitt enda exemplar med två släktingar så jag får ihop ett set. Det blir lättare att kasta och utan set går det heller inte att tävla med modellen ifråga. 

Jag gillar kniven så mycket att jag valde att göra ett fodral till kniven

Det finns för övrigt en orsak till att stora Bowie-knivar i olika varianter är populära i just tävlingssammanhang. Storleken och medföljande tyngd ger en förutsägbar och lugn gång under rotationen som är lätt att känna och beräkna. Vikten bidrar även till att kastaren inte behöver nyttja mycket kraft, den biten sköter rotationen om vilket gör att träffsäkerheten ökar. Samtidigt är kniven inte för tung, något som inte minst kan bli ett problem när man tränar. Ett kast är inte ansträngande, inte heller tio eller hundra men ett par tusen är det. 

The Iron Mistress är en riktigt bra kastkniv för den som söker en Bowie-modell

Frågan är till och med om den här modellen är så pass bra att den kan konkurrera med mina andra favoriter som jag för närvarande använder för tävling. Även de från Frankrike för övrigt. Det återstår att se!

Zitoon Knives

Specifikation:

Stål: Hardox 450

Längd: 350 mm

Bredd: 45 mm 

Tjocklek: 5 mm

Vikt: 420 g

Balanspunkt: 16/19cm från bakände/spets

/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Lionsteel L.E. One

This knife called the L.E. One from Italian Lionsteel is special in more ways than one. A rather obvious area is the appearance as for the knife enthusiast it is clearly a Karambit. It is their first foray into that area. 

This style of knife itself is a bit unusual as it is actually a type of knife that originates from Sumatra. A knife for combat and self-defense in martial arts such as Pentjak Silat. The origin can be simplistically said to be a rice cutter that was given a more distinctive appearance to become a better weapon.

Lionsteel LE One

But the step from there to a folding knife from Italy is quite a long one. Sometimes this type of folding variant is called "Western karambit". We are then referring to much smaller knives than the originals and they are often folding knives to be easier to carry.

If this type of knife is new to Lionsteel, the intended area of use is just as rare as it is said to be an EDC knife, i.e. a pocket knife intended for daily use. Whether that's true or whether it's said to appease potential legislators, I'll leave it unsaid. 

But truth be told, it is nothing more than a knife with a hawkbill blade. Yes, and a ring at one end, of course. So it should work for that type of usage too.

A Karambit for EDC-use?

In addition, this knife is quite a rare bird in a number of other areas. Incidentally, it is designed by Ernest Emerson and thus comes with the "Wave function". It is not unique to the knife world but has not been used by Lionsteel before to my knowledge.

The unusual thing is that this knife can be opened in a number of different ways, including a flipper. This is where all the technology from Lionsteel comes into play. The flipper tab itself can be removed if you feel like it.

Furthermore, the knife is made with their SOLID technology, which means that the LE One is integral, i.e. the entire handle is milled from a single piece of metal, aluminum in this case. It also follows that the knife is a frame lock but not in titanium.

The package is rounded off by housing a very interesting steel selection in Magnacut. So all in all, this is a very unique and extremely interesting knife. A review will follow, be sure!!

Lionsteel.it

/ J - curious

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 270 "A Danish"

Ordlekar, är det lätt att fastna i om man heter John. Särskilt om den här kniven finns i närheten och det skall formuleras en titel till en bildtext på Instagram. För att förklara vad jag menar behövs nästan en utsvävning i bakverkens förlovade värld eller åtminstone i namngivning av dem. Det ni ser på bilden är nämligen en "Danish". Jo, Wienerbröd heter så på engelska som säkert många vet. Varför kan man undra och detsamma gäller vårt namn på den spröda läckerheten. 

Förklaringen är något prosaisk då det sägs att uppfinningen kommer från just Wien men fördes till Danmark något gång på 1800-talet. Därifrån fick den stor spridning varpå den kom att förknippas med särskilt Köpenhamn. Därför kallas de i norra Tyskland för Kopenhagener. I Köpenhamn heter det wienerbrød och i Wien...Kopenhagener! Så kan det gå. 

"A Danish"

Nästan lika roligt hade jag med bilden och situationen. Fikat intogs nämligen framför en etapp av Giro d'Italia. Vad har det med något att göra och särskilt wienerbröd undrar kanske vän av ordning. Jo det är ju ett italienskt lopp och kniven kommer just från det landet. 

Där hittas nämligen MKM - Maniago Knife Makers och de står bakom den här kniven kallad Root. Men där upphör inte lustigheterna för kniven är designad av en dansk, Jens Ansø. Därav kopplingen till både mitt fika och tv-programmet. 

/ J - i fikatagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel L.E. One

Den här kniven kallad L.E. One från italienska Lionsteel är speciell på mer än ett vis. Ett tämligen uppenbart område är utseendet då det för den knivintresserade uppenbarligen är en Karambit. För alla andra ser den mest märklig ut. Det är deras första utflykt inom det området. Knivtypen i sig är en smula ovanlig då det egentligen är en sorts kniv som härstammar från Sumatra. En kniv för strid och självförsvar inom kamparter som exempelvis Pentjak Silat. Ursprunget kan förenklat sägas vara en risskära som fick ett mer distinkt utseende för att bli ett bättre vapen. 

Lionsteel LE One

Men steget därifrån till en fällkniv från Italien är rätt långt. Ibland kallas den här typen av fällbar variant för "västerländsk karambit". Vi talar då om mycket mindre knivar än originalen samt att de ofta är fällknivar för att vara lättare att bära. 

Lika ovanlig som typen av kniv är för Lionsteel lika ovanligt är det tänkta användningsområdet då den sägs vara en EDC-kniv, alltså en fickkniv tänkt för dagligt bruk. Huruvida det är sant eller om det är sagt för att blidka potentiella lagstiftare låter jag vara osagt. Men i sak är det ju inget annat än en kniv med ett hawkbill-blad. Ja och en ring i ena änden förstås. Så visst borde den fungera till det också. 

En karambit för EDC-bruk?

Därutöver är den här kniven originell på ytterligare en rad områden. Den är för övrigt designad av Ernest Emerson och därmed följer "Wave-funktionen" med på köpet. Den är inte unik för knivvärlden men har inte använts av Lionsteel förut såvitt jag vet. 

Det ovanliga är att den här kniven kan öppnas på en rad olika vis däribland en flipperfena. Det är här som all teknik från Lionsteel kommer in i bilden. Själva fenen kan nämligen avlägsnas om man känner för det. En detalj som återfinns på några av deras modeller. 

Vidare är kniven gjord med deras SOLID-teknik vilket konkret innebär att LE One är en integral, dvs hela handtaget är fräst ur ett enda stycke metall, aluminium i det här fallet. Med det följer även att kniven är en frame lock fast inte i titan. 

Paketet avrundas med att hysa ett mycket intressant stålval i Magnacut. Så sammantaget är det här en helt unik och synnerligen intressant kniv. En recension följer, var så säkra!!

Lionsteel.it

/ J - nyfiken

#knivesandbikes #knivigtvarre