Fredags-EDC CXXVII

Fimbulvinter talas det om i sagorna. Den skulle vara i tre år och förebåda ragnarök. Så illa kanske det inte är än så länge men det börjar tära på psyket nu. Häromdagen var det barmark där jag bor och lite vårkänslor dök upp även om kalendern bistert påminner om att det nya året knappt är barnet än. Det underströks av att några vårdroppar först skådades hemma hos farsan för att nu vara översnöade. 

Jag har redan tröttnat och någon tröst finns inte att finna hos våra vänner på SMHI som med emfas hävdar att kylan och därmed snön ämnar stanna ännu ett tag. Varför bryr jag mig om det? Jo, för att mycket av det jag gillar att göra sker utomhus och INTE i snö. 

För det första kan jag inte cykla. Eller rättare sagt, det är klart jag kan men det är inte lika nöjsamt. När man väl är igång och pendlar samt tränar kan man cykla i vilket jäkla väder som helst. För att komma igång däremot krävs lite mer motiverande väder, åtminstone gäller det mig. Och det är alltså inte det som råder för tillfället. 

Sedan kan det inte kastas kniv vilket gör mig riktigt frustrerad. En snabb titt i förra årets träningsdagbok ger nämligen vid handen att det förhöll sig annorlunda förra vintern. Den var snabb och smärtfri och det blev därmed mycket träning. Jag längtar efter att få igång säsongen och inte minst delta i någon on line tävling. 

Efter den jeremiaden kan dock konstateras att dagen är tämligen bra på lite olika vis. 

"Satyr"

Jag sitter på jobbet och plitar dessa rader på min frukostrast. I fickan finns det senaste tillskottet i knivhögen. Allt för att den skall få lite mer användningstid som underlag för kommande recension. Köksmiljön bjuder på många småarbeten, inte minst i form av varierande förpackningsöppnande. 

Kniven det handlar om kommer från Artisan Cutlery och har döpts till Satyr. Modellen är ett samarbete med Cerberus Knives som står för design och Artisan för resten. Det är ingen dålig pjäs utan en av deras toppmodeller vilket inkluderar titan i handtaget och S90V i bladet. Lägg därtill mycket bearbetningstid för detaljer som mönster och clip. 

De andra prylarna hittas för närvarande i jackfickorna tillsammans med en Army 7 från Victorinox. Nu tillbaks till grytorna. Idag skall det lagas en Tikka masala med Naanbröd och ris. 

/ J - vässar tangentbordet

#knivesandbikes #knivigtvarre

Friday-EDC "Satyr"

Fimbulwinter is talked about in the sagas. It would last for three years and portend Ragnarök -  the end of days. It may not be that bad so far, but it's starting to eat away at the psyche now. The other day it was bare ground where I live and some feelings of spring appeared, even if the calendar grimly reminds that the new year is barely a baby yet. It was underlined by the fact that some Snowdrops were first seen at my father's house, only to now be covered with snow.

I am already fed up and there is no comfort to be found from our friends at the Swedish Meteorological Services. They claim that the cold and thus the snow intends to stay for a while longer. Why do I care about that? Well, because a lot of what I like to do is outdoors and NOT in snow.

First, I can't ride a bike. Or rather, of course I can, but it's not as satisfying. Once you're up and running and commuting and training, you can cycle in any damn weather. Getting started, however, requires a bit more motivating weather, at least it applies to me. And that is not what prevails at the moment.

Then you can't throw a knife, which makes me really frustrated. A quick look at last year's training diary shows that things were different last winter. It was quick and painless and there was thus a lot of training. I'm looking forward to getting the season started and not least participating in some online competitions.

After that jeremiad, however, it can be stated that the day is quite good in a slightly different way.

"Satyr"

I'm sitting at work writing these lines on my breakfast break. In the pocket is the latest addition to the knife pile. I have it at work to get more usage as a basis for the coming review. The kitchen environment offers many small jobs, not least in the form of opening all kinds of packaging. 

The knife in question comes from Artisan Cutlery and has been named Satyr. The model is a collaboration with Cerberus Knives who are responsible for the design and Artisan for the rest. It's not a simple piece but one of their top models which includes titanium in the handle and S90V in the blade. Add a lot of milling time for details like patterns and clips.

The other gadgets are currently found in jacket pockets along with an Army 7 from Victorinox. Now back to the pots. Today a Tikka masala with Naan bread and rice will be prepared.

/ J

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Artisan Cutlery Satyr

Shall I be honest? In that case, I have to admit that it was by no means "love at first sight" between me and Artisan Cutlery. I've reviewed a couple of their knives in the past. However, they were not my knives but borrowed ones and therefore not selected by me. Consequently, they didn't match my taste either. Also, they had some features I didn't appreciate.

But a lot of water has flowed under the bridges and close to six years have passed since then. So it's time for a new "old acquaintance". And it's not just any knife that's up for grabs, but the steaming fresh Satyr!

A new knife from Artisan Cutlery

This model is the result of a collaboration between Cerberus Knives, who designed the knife, and Artisan Cutlery, which is responsible for the rest. As you can see, the knife has a rather discreet appearance. If it's on the verge of boring or elegant and stylish can be discussed. I claim the latter with those gorgeous sweeping lines. Just beautiful!

Despite its seemingly simple exterior, there are some details to discover on this knife. One such is the intricate milled pattern found on most of the handle.

Artisan Cutlery Satyr

The exterior is characterized by a sober gray color scheme of which the fairly tall blade forms one-half. It's a drop point albeit it is borderline a straight blade. The material is nothing to be ashamed of either or how about a decent piece of CPM S90V? From that, you get 85 mm with a  stock thickness of 3.2 mm. 

It is, by the way, the thin format that characterizes the entire knife, which means that despite a metal handle and a total length of just under twenty centimeters, 197 mm, the knife weighs in at a meager 109g.

The material in the handle is of course titanium and the same metal is found in the milled clip. Just top notch material in other words. Now it remains to be seen if the theoretical muscles are matched by an equally good practical performance. That, my friends, you will get to see in my review of this knife.

Artisan Cutlery

/ J - rekindling an old acquaintance

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Artisan Cutlery Satyr

Skall jag vara ärlig? I så fall måste jag erkänna att det inte alls var "kärlek vid första ögonkastet" mellan mig och Artisan Cutlery Jag har recenserat ett par tre modeller av dem tidigare. Det var dock inte mina knivar utan lånade sådana och därmed inte utvalda av mig. Följaktligen matchade de inte heller min smak. Dessutom hade de en del egenskaper jag inte uppskattade. 

Men det har flutit mycket vatten under broarna och närmare sex år sedan dess. Så dags för en nygammal bekantskap. Och det är inte vilken kniv som helst som är aktuell utan den rykande färska Satyr!

En nyhet från Artisan Cutlery!

Den här modellen är resultatet av ett samarbete mellan Cerberus Knives som står för design och Artisan Cutlery som står för resten. Som ni kan se har kniven ett tämligen sparsmakat utseende. På gränsen till tråkigt eller elegant och stilfullt kanske kan diskuteras? Jag hävdar det senare. De svepande linjerna är i mitt tycke mycket tilltalande. 

Trots sitt enkla yttre finns det en del små detaljer att upptäcka på den här kniven kan tilläggas. En sådan är det intrikata frästa mönster som återfinns på större delen av handtaget. 

Artisan Cutlery Satyr

Det yttre kännetecknas av en sober grå färgskala där det tämligen höga  bladet utgör en halva. Det är en drop point om än en mycket svag sådan och materialet går inte av för hackor eller vad sägs om CPM S90V? Av det får man 85 mm på längden med en godstjocklek på relativt tunna 3,2 mm. 

Just det tunna formatet kännetecknar hela kniven vilket gör att trots ett brett blad, metallhandtag och en total längd på strax under tjugo centimeter, 197 mm, så väger kniven in på låga 109g. 

Materialet i handtaget är förstås titan och samma metall hittas i det frästa clipet. Idel ädel toppmaterial med andra ord. Nu återstår att se om de teoretiska musklerna matchas av en lika bra praktisk prestanda. Det mina vänner skall ni få ta del av min recension av den här kniven. 

Artisan Cutlery

/ J - återupptar en gammal bekantskap

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivpresentation Spyderco Drunken

-  vad hände här?

Spyderco Drunken är en svår kniv att recensera eller snarare ge ett omdöme kring. Särskilt som jag verkligen vill tycka om den. Den representerar uppenbarligen en satsning från Spyderco att följa upp andra modeller de gjort i premium-klassen. Den följer i fotspåren av knivar som integralerna Nirvana och Paysan men kanske ändå mer den Carey-designade Magnitude. Men återigen känns det som om de snubblat på målsnöret när det kommer till den här klassen av knivar. Personligen uppskattade jag inte Nirvana till fullo heller. Det här blir därför berättelsen om vad som kunde ha varit.   

Spyderco C235CFTI Drunken

Bakom den här intrikata kniven står en herre vid namn Dimitrij Sinkevich. En designer som är i ropet nu och har varit det ett bra tag vilket resulterat i tidigare framgångsrika samarbeten med bland andra Shirogorov och inte mist Zero Tolerance. Budgetmodeller med hans signatur kan även hittas hos Kershaw. Den här gången slog han sig ihop med Spyderco och resultatet blev den här modellen kallad "Drunken". Namnet kommer sig av vågmönstret som handtaget försetts med. Tittar du närmare på det en stund så förstår du kanske varför.

Drunken, en riktigt elegant uppenbarelse

Twitterversion: Spyderco Drunken, en missad möjlighet! 

Blad

Bladformen på drunken är tillsammans med mönstret på handtaget och insidan av detsamma knivens stora behållning. Men trots det når det inte hela vägen fram. Formen är emellertid både elegant och praktisk. Två flugor i en smäll med andra ord. Utseendet är tilltalande men knappast unikt. Något jag återkommer till. Finishen är en halvt polerad stentumlad yta påminnande om en Spyderco Slysz Bowie fast något mindre blank. Tumlingen är mycket väl utförd och jämn. Lyxigt men bladet kunde vara snäppet blankare för att understryka det.

På längden mäter bladet 8,8 cm och på höjden 3 cm som bredast. Godstjockleken är 3,5 mm. 

En praktisk och tilltalande bladform som känns märkvärdigt bekant

Bladstålet är det välkända S90V. Ett stål som brukar omnämnas i samma andetag som exempelvis CPM 20CV och Böhler M390. Det är dock något som kan diskuteras och S90V är också ökänt för att vara svårt att slipa. Men de faktiska förhållandena är komplicerade att utreda även om det finns en rad undersökningar på området*. I vilket fall räknas det som ett riktigt bra stål.  

Men vad som krävs för att nyttja de här "superstålen" är förutom en god härdning och anlöpning en bra geometri och slipning som matchar egenskaperna. Det sistnämnda saknar dessvärre Drunken helt. Bladet är av någon outgrundlig anledning riktigt tjock bakom eggen och det är ett faktum som förvärras av att bladet inte är så högt som en del andra Spydercomodeller. Rättare sagt det är det vid basen men smalnar sedan av. Slipfasen mäter mellan 22-23 mm beroende på vart måtten tas. Tjockleken på bladet är i sammanhanget inte lika viktig så de tre och halv millimetrarna spelar mindre roll. Men den yxlika slipningen är en stor besvikelse.

Det är exakt samma misstag som begicks på Nirvana och fick personer att lämna in dem för total omprofilering för att de skulle nå sin fulla potential. Något som även den här modellen skulle tjäna på. Med tanke på ytfinish och annat så är det inget jag skulle rekommendera för en amatör.

Det Sinkevich-designade bladet är gjort av S90V

Spyderco anger på sin hemsida att bladet är fullt flatslipat men som ni tydligt kan se på några av bilderna finns det en liten flat yta på sidorna av bladet även om de inte är särskilt väl definierade. Fabrikseggen var väl utförd och tämligen vass. Eggen är jämn och lika hög på båda sidor och avslutningen mot hälen till snyggt utförd. På den punkten får man godkänt i Taichung. 

Handtag

Handtaget och framförallt dess mönstrade kolfiber är det mest utmärkande för den här kniven. Det är det avancerade vågmönstret som frästs in i såväl presentations- som låssida som givit kniven dess namn, Drunken. Mönstret är främst estetiskt men skänker även visst grepp.

Förutom att vara mönstrade är sidorna väl fasade och arbetade med exempelvis försänkta skruvar. Frågan är för övrigt varför just de skruvarna lämnats polerade när resten är anodiserat? Det som fått sig en diskret touch av färg är pivotskruven, clipet och backspacern. Den sist nämnda rymmer för övrigt ett diskret fånglinehål. Färgen är en sober gråblå ton som väl matchar kolfibern och titanet och fungerar som en brygga dem emellan.

Byggkvaliteten på Drunken håller extremt hög nivå och matchas av intrikata detaljer som vågmönstret på båda sidor av handtaget

Den här kniven ståtar även med en extremt intrikat insida. Det är framförallt titansidan som arbetats till vad som liknar en fackverkskonstruktion vilket gör den både lätt och stark samt snygg att se på för den som gillar tekniska detaljer. Med på köpet fås en magnet för fickludd men det är en anna femma. På motstående sida hittas infälld i kolfibern en förvisso lättad stålram men varför någon överhuvudtaget? Den är helt meningslös. Det kan diskuteras om den skänker någon styrka alls och i så fall vad du skall med den till? Linern bidrar bara med extra arbetsmoment i tillverkningen. Den ser jag bara som en försutten chans att få en skapligt lätt kniv att bli en riktigt lätt OCH framförallt välbalanserad kniv.

Kniven håller låg profil och är tunn

Sen lider Drunken av ett annat problem. Den är extremt välbyggd men till vilken nytta? Designen eller möjligen transkriptionen till produktionskniv motsvarar inte precisionen i tillverkningen i det här fallet. Låt mig förklara vad jag menar. 

Handtaget rymmer hela handen och skulle kunna varit bra om 
det inte vore för...



...till exempel det där clipet. Gissa vart mitt finger hammnar
om jag stänger handen?

Liksom bladet är nämligen handtaget något av en besvikelse. Det kunde varit bra men är inte lika bevämt som det ser ut. Något som förvånade mig är till exempel att kniven inte är särskilt välbalanserad alls. Balanspunkten återfinns två centimeter bakom pivoskruven. Även det tror jag kan härröras till valet att inkorporera en stålram i konstruktionen. Utan den hade tyngdpunkten flyttats framåt och troligtvis gjort den mer neutral.

Sen var det kapitlet komfort och ergonomi. Det smärtar mig att säga att de inte är särskilt bra de heller, inte bra alls faktiskt. Grundformen på handtaget är det sannerligen inget fel på. Så egentligen skall jag säga att komforten när kniven hålls löst är god men det är å andra sidan en näve spik också. Den passar en hand riktigt väl så jag misstänker att customkniven som ligger till grund för den  här känns bättre att hålla i. Men så var det ergonomin, att faktiskt göra något med kniven.

Betrakta de distinkta hörnen på försänknigen i kolfibern
och fundera sen på hur de känns mot fingrarna

Handtaget på Drunken bjuder dessvärre på ett flertal obekväma ställen, populärt kallat "hotspots". Exempel på dylika är hörnet som bildas vid basen av fingerskyddet när låsarmen är aktiverad. Ett annat är avslutningarna av förjupningen som gjorts för att möjliggöra åtkomst av spydercohålet. De är kantiga. Ett tredje är förstås spetsen på clipet. Den alternerar mellan att knappt kännas alls när clipet  hamner rätt i handen och vara rejält irriterande när det hamnar fel. En fjärde är undersidan på handtaget där insidan på kolfibern förvisso är rundad men för lite. Den vill gnaga på lillfingret. Det känns om man utför några trycktest.** Då uppdagas att den här kniven inte alls är vidare värst väldesignad på det här området , Sinkevichbaserad eller ej. 

Öppning och lås

Drunken öppnas förstås med ett hål, vad annars på en Spydercokniv? Det är relativt lätt att komma åt, ja om du är högerhänt då förstås. Men enbart "relativt" för det är ett litet hål och hela är trots det inte exponerat. I vissa vinklar är hålet delvis skymt. Något ovanligt för att vara en kniv kommande från Taichung-fabriken är att hålets kanter faktiskt är bekvämt rundande. Återigen ett bevis på att den här kniven är exceptionellt välbyggd.

Öppningsrörelsen däremot motsvarar inte alls prislappen. Själva gången är förvisso jämn men inte alls så mjuk eller snarare lätt som den borde vara hos den här typen av kniv. Jag har många väsentligt billigare knivar som är avsevärt bättre på området. Ett klart minus. Den här kniven kan smygas fram och med visst besvär snärtas fram med tummen. Men det kräver en mycket precis vinkel för att lyckas med det konststycket.

Öppningshålet syns i sin helhet från den här vinkeln men är delvis dolt från andra och nästan helt från vänster sida

Ramlåset är välkonstruerat och nästan snyggt utfört. Jag uppskattar nämligen när storleken i snitten mellan låsarm och ram är mindre än vad de är här. Utförandet ser därför lite klumpigt ut i mina ögon trots att de inte är de värsta syndarna på området. Ni som vet vad en Grimsmo Norseman är vet vad jag avser. Vad som däremot är mycket snyggt utfört är den kombinerade låsarmsförstärkningen och översträckningsskyddet. Det är skruvat från insidan och därmed i princip osynligt. Låsfunktionen är god så tillvida att något spel inte existerar. Snarare tvärtom, man har lyckats med det ytterst ovanliga att ha ett litet "stick" i låset trots att vi talar om stål mot stål. Det är imponerande men inte på ett bra vis. Det är dock inget som påverkar funktionen och jag är säker på att det kommer att försvinna med användning över tid.

Ramlåset orsakar dessvärre ytterligare ett vasst hörn, här sett mitt i bild

Att släppa låset går lätt och bekvämt, ja med undantag för den lilla seghet som finns då. Fördjupningen som tillåter åtkomst till Spydercohålet gör detsamma för att nå låsarmen. Den har också fasats för att göra handhavandet mjukare och låsarmen är inte för styv. Den sega gången som kändes vid öppnandet gäller även när kniven skall stängas. För den som gillar "drop shutty action", alltså att kniven faller igen av sin egen vikt, får leta på annat håll. 

Att bära

Allt positivt som yttermåtten och utseendet kan innebära för att göra Drunken bekväm i fickan överskuggas av ett clip som sorgligt nog är riktigt uselt. Utseendet kan man alltid ha synpunkter på men det är subjektivt. Vad som däremot går att konstatera mer objektivt är att utrymmet under clipet är alldeles för litet. I alla fall om man tänkt att ha kniven i en ficka och inte i en glasmonter.

Vad värre är, det bryter mot min gyllene regel: änden på clip skall inte peka utåt! Tilläggas skall att de inte heller skall var spetsiga. Kombinationen utgör en dödssynd. Här begås den synden med berått mod. Den här saken är inte praktisk, snygg kan diskuteras men framförallt har de åstadkommit en "dödsskrapa", bildörrar, möbler, kläder och allt annat du kan tänka nudda när du närmar dig kommer att dö. 

Det numera ökanda clipet

Knivens mått är annars modesta. Trots stålförstärkningen i ramen väger den in på strax över hektot. Längden är ungefär elva och en halv centimeter vilket är rätt tilltaget men i gengäld är den tunn. Diskret med andra ord.

Så här gör man bara inte! Spetsen på clipet är ändå vassare i verkligheten

Formerna på drunken är också rundade vilket särskilt gäller ryggen och kniven är i övrigt bekväm i fickan.  

Sammanfattningsvis

Möjligen är jag hårdare än vanligt i min bedömning men det här är en kniv som vill leka med de stora pojkarna. Den är till exempel dyrare än den av mig nyligen presenterade Pena X Series Mini Diesel och den ligger i nästan i linje med en CRK Sebenza prismässigt***. Det höjer ribban i mina ögon och gör mig därmed mer kräsen och benägen att skärskåda. Betalar jag mycket pengar vill jag ha valuta för dem helt enkelt. Begreppet prisvärdhet gäller för alla nivåer.

Min första kritik är att jag tycker att Drunken förvisso är riktigt snygg men inte särskilt nydanande trots att Sinkevich ligger bakom. Den har drag av till exempel ZT 0770 och inte minst Spydercos egen modell Spydiechef. Egentligen påminner den mest allt om en lyxutgåva av den senare i delvis andra material. Inte någon kopia på något vis men heller inte det minsta nyskapande till skillnad från Spydercos andra utflykter i lyxterritorium. De har haft mer personlighet och integritet enligt mig.  

Spyderco Drunken känns inte särskilt originell

Sen är det för många val jag inte förstår och småmissar som inte borde varit där. Det är inte värdigt Spydercos finare modeller, det är inte värdigt Taichung och det representerar inte Sinkevich.

Det handlar om val som att slipa bladet med så mycket stål bakom eggen. Det är att kasta bort superstål eller snarare använda det för att kunna skriva det på bladet som försäljningsargument. Inte för att förbättra egenskaperna hos kniven. Ett annat för mig obegripligt val var att införliva en stålram under den lätta kolfibern. Det är inte påkallat av styrkeskäl då kolfiber är ett oerhört starkt material i sig självt utan komplicerar bara tillverkningen och förstör balansen. Det senare är mest flagrant.

Småmissarna handlar om detaljer som att kniven inledningsvis led av lockstick, flera hotspots där man inte rundat kanter eller hörn tillräckligt mycket. Men den största missen och den är inte liten, det är clipet. Det är rent ut sagt uselt! Det begår en dödssynd genom att både vara spetsigt och sticka ut varför det förvandlas till något som attackerar omgivningen obönhörligt. Lägg därtill att utrymmet  under det är snålt tilltaget. Så till den milda grad att det knappt klarar ett par chinos. Exakt hur tänkte man när det formgavs? Spyderco uppfann ju för tusan clipet! De om några borde behärska konsten vid det här laget. De fick väl för mycket skit för skedclipet på Paysan som emellertid fungerar. Dess enda brist är att det inte uppfattas som exklusivt nog för prisklassen. På Drunken har form fått gå före funktion. 

Spyderco Paysan, en elegant kniv som andas exklusivitet

Sen var det prislappen. Den kan man inte komma ifrån och i det här fallet tycker jag faktiskt att Spyderco siktat för högt, alldeles för högt till och med. De missade detaljerna jag nämnt är grunden för det resonemanget men den är dyr sett till vad den är även utan misstagen. Förvisso är maskinbearbetningstid rätt kostsamt och det är riktigt mycket av den varan här. Men jag har knivar från Two Sun med lika mycket bearbetning som kostar en bråkdel av vad Drunken gör. Argumentet "men det är en Sinkevich" eller för den delen annan formgivare biter inte på mig om inte slutresultatet är bra nog. Det är oftast det försvar jag hör när här typen av knivar kritiseras.

Stålet är också det av hög kvalitet men inte unikt på något vis. CPM S90V är inte så exotiskt att det av den anledningen skall betinga premiumpris. Du kan idag köpa en kniv med det stålet tillverkad i Europa för 80€ från Manly till exempel. Och hur fint kolfiber än ser ut är det egentligen inte så förbaskat mycket mer exklusivt än G10. I alla fall inte innan man börjar bygga cykelramar av det och lägga tunna lager av fibrer i olika tjocklek riktningar.

Som en direkt jämförelse kan sägas att Spyderco själva just nu har en kniv i produktion med exakt samma material, nämligen specialutgåvan av Shaman med S90V och kolfiber. Den kniven kostar mycket mindre än Drunken. Runt 200$ mindre faktiskt (MSRP). Så för de extra 2000 kronorna eller vad det kan tänkas bli får du ett vågmönster. Det och en Sinkevichdesign. Du får själv avgöra om du tycker att det är värt det.

I den här kniven ser jag en missad möjlighet. Om bladet gjorts tunnare särskilt med avseende på slipning hade Spyderco kunnat åstadkomma en kniv som skurit extremt bra särskilt med den här bladformen. Sen skulle det kombinerats med ett ultralätt handtag utan stålram på insidan. Därefter skulle den fått ett annat clip och mer rundade hörn och kanter, et voilá en superkniv!

Nu blev det inte så men det är inte en kniv helt utan förtjänster. Missförstå mig rätt. Den är extremt  välbyggd och den är riktigt snygg. Den är av nämnda skäl bara inte för mig. Den är gjord för den som verkligen gillar Sinkevichdesignade knivar men inte har möjlighet att köpa hans customknivar. Den är också för Spyderco-entusiasten som vill ha det där lilla extra, förutsatt att vederbörande står ut med clipet eller är villig att betala extra för ett nytt specialtillverkat vill säga.   

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm

Längd hopfälld: 117 mm

Vikt: 108 g

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: CPM S90V

Handtag: kolfiber och titan

Lås: Ramlås

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan

/ J - återigen inte helt övertygad

* Exempelvis i Catra test sammanställda av Cliff Stamp 

 http://www.cliffstamp.com/knives/reviews/CATRA.html

** Något som kan utföras med knivar även om man inte skär med dem för att testa ergonomi. Ta lämplig kandidat, greppa den på det sätt du finner lämpligt och tryck den sedan upprepade gånger med varierande tryck mot en mjuk träbit så du inte skadar eggen. Du kommer snart att känna vart handtaget trycker och hur kniven vill rotera i handen.  

*** Eller högre sett till MSRP i USA, där ligger Drunken på 630$ enligt Spydercos egen hemsida

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 184 "Exklusiv"

Förraförra "dagens bild" handlade om centimeterpris, förlåt kilopris men hur som haver om exklusivitet ställt i relation till mått.

Det gör dagens bild på sätt och vis också. Det här tillhör nämligen skaran av de mest exklusiva knivar som Spyderco tillverkat. I topp hittas titanbaserade integraler som Nirvana och Paysan, båda är förresten formgivna av Peter Rassenti. En annan lyxig kniv designades åt Spyderco av ytterligare en Peter fast med efternamnet Carey. Den fick namnet Rubicon och var en orgie i avancerad kolfiber. Den följdes senare av modellen Magnitude.

"One of the most exlusive"

Så finns den här modellen, även den med kolfiber som huvudingrediens. Bakom linjerna och vågorna i handtaget som givit kniven dess namn står Dimitrij Sinkevich. En herre som utöver sina customknivar samarbetat med märken som Zero Tolerance, Custom Knife Factory och Shirogorov. Ja och Kershaw faktiskt. 

Drunken är en kniv som det tycks olika saker om. Det gäller även mig och något om vad jag tycker om kniven ifråga håller jag som bäst på att hamra ned i digital kilskrift för er att läsa inom kort. 

/ J - kollar promillehalten

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife review Two Sun TS128 Dynamo

- the competition better watch out

This knife is a splendid example of how Two Sun steadily expands and broaden their catalog. The basics are easily recognizable since it is a flipper knife with a frame lock in titanium and a blade that runs on bearings. Nothing out of the ordinary so far, not to the market nor to Two Suns production. But besides that, this knife isn't that typical for them. The blade steel is neither their go to D2 nor the luxury choice M390 and the presentation side of this knife is made of carbon fiber instead of the much more common titanium or simpler G10. For sure they have made some models in this material before but they are not many. 

The knife in question and today's focus has got number 128 and is named "Dynamo".

Two Sun TS128 "Dynamo"

Besides using some materials outside their box Two Sun also looked elsewhere for the design. Most of the models are from the minds of either "Night Morning Design" or "Wong Design". But the Dynamo is the result of a cooperation with Tepe Designs. 

Not the usual suspects when it comes to materials

Twitter version: A small but powerful Dynamo in the solar power plant

Blade

The blade shape is something as unusual as what in knife nomenclature is described as "straight". It's not a drop point but the back of this blade lacks curvature. That results in a lot of belly to work with despite being a small blade. The drawback of this type of shape is that the tip ends up rather high in relation to the handle. And the tip isn't as....eh....eh pointy! You basically end up with a very small skinning blade. Good for sweeping cuts and less focused on penetration. That is the theory anyhow.

The spine of the blade is completely straight which gives a lot of belly for a small blade

As mentioned above Two Sun has chosen to depart from their most commonly used steels. Normally they stick to D2 in the simpler knives and Böhler/Uddeholms M390 in their more exclusive offerings. But with this knife they opted for another "super steel" and that is Crucibles advanced powder steel S90V. That is a steel with a solid reputation in the knife community but is actually new to me.

From that steel, they crafted a blade that measures 63 mm in length. The blade is 22 mm high and 3,5 mm thick. The grind is almost totally flat. The factory edge was by the way rather good, really sharp, even and symmetrical. On this knife, the maker has also got the heel right. The sharpening choil extends outside the plunge-line.

Besides going for somewhat unusual steel they also highlighted this by using a dark tumbled finish instead of their normal polished satin. It gives the blade a darker grayish look. To match the simplicity of the rest of the design they have also shrunk the logo which is hardly visible on this blade. On the opposite side, you find Tepe Designs wings in the same small format. All in all a very nice looking blade.

The knife had a good factory edge and here I managed to nick it

This little blade is a joy to work with. So much so that I even found myself whittling some smaller stuff with it. The blade shape combined with the edge close to the handle gives good control and also power when cutting into harder stuff like wood. But of course, such a short and small handle don't give enough leverage to really push hard. But that ain't what small folders are for anyway so I just consider it a bonus that you are able to.

In less demanding more "EDC"-like materials like thick paper, cardboard and plastics there are no problems at all. The relative thin blade stock paired with a good edge geometry (the blade measures ?? behind the edge) makes for a good cutter that makes these kinds of tasks a breeze. The same can be said about harder plastics, zip-ties and the like. But of course, sometimes you can't help noticing that Dynamo is a small knife with a short blade. Where a slightly bigger knife could have done with one cut you have to make two.

Penetration is decent. The tip isn't acute and not centered in relation to the handle but sharp enough and you can get some power behind by putting the rounded back end of the handle in your palm and then push.

Handle

This knife is a typical example of how it looks when a folding knife has a distinct presentation side and a back/lock side. In general, I'm not too keen on that solution. Personally, I much prefer when both sides kind of remind of each other. But in this case, the combination works unusually well. Probably because the designer gave it some thought and added some details that make the two sides look more cohesive. Things that enhance that impression is the chamfering which is the same on both sides and the two attachment points of this knife. The screws are through bolts which of course makes for the same position for the screw heads on both sides. That gives the knife a more harmonic appearance despite different materials and colors.

A "candy bar handle". It almost always works 

What defines this knife is simplicity. Paradoxically that is not always easy to accomplish when it comes to making folding knives. In this case that has been done by just using two attachment points for the entire knife. One pivot screw and one bolt at the back of the handle. The latter is a through-bolt and acts as an anchor point both for the titanium back spacer and the clip. A smart solution that allows for only three screws in total for the entire knife if you count the one holding the lock bar reinforcement.

This kind of construction requires high precision in a knife build. That also makes for a knife that is very easy to disassemble and more importantly re-assemble again. The screw heads are standard T8s and deep enough to not become round when adjusting your knife.

The materials are TC4 titanium for the lock side and the presentation side is made out of one piece of massive carbon fiber. The CF is characterized by very high quality totally free of voids. At least on this specimen. Actually, among the better carbon fiber, I've seen in parity with models from more well-known makers as Fox TUR or Spyderco Kapara. 

With the fingers behind the flipper tab, this becomes
a three finger knife



But a finger can easily be placed over the flipper
and then there is room for the entire hand



With a full grip, it's possible to put some force behind
the cuts despite Dynamo being a small knife

The shape of the handle is kept simple too. It is a "candy bar"-type but with a waist. If you place your index finger behind the flipper tab Dynamo becomes a "three finger knife" and a capable one at that. But a quirky detail can be found in the shape of the flipper tab, something I will discuss later. But it's so rounded that you can put a finger on top of it. If so it provides increased traction and as a bonus, you get more space for your hand. Enough to accommodate all four fingers. The usable space including the flipper tab is 9 cm and without a tad under 7,5 cm. A phenomenon that is very common on flipper knives. Traditional flipper fins are space thieves.

Once you figured that out all grips works just fine due to the basic shape. This becomes especially obvious since the edge is kept close to the handle which combined with the shape and grind of the blade makes it possible to put some force behind the cuts given the modest format. The Dynamo is a good cutter.

I'm not that fond of one thing however and that is how close the edge is to the back of the handle when the knife is closed. There ain't much space between the very sharp edge and the semi-open back of the handle. I suspect that slimmer fingertips than mine can be nicked if not careful.

Opening and lock

The opening method is hardly unique since Dynamo is what is often called a "TFF" - Titanium Frame lock Flipper among others in that regard. But the shape of the flipper tab itself is all the more different and therefore interesting. It is almost completely rounded and forms a semicircle. This shape gives a couple of advantages but also some limitation. The latter is mostly that you can't use the "push button method" but have to pull back on the flipper tab to activate the blade. But when you do there is nothing wrong with the speed of this knife. It might not be the fastest on the market but good enough. The notches on the flipper tab give ample traction so there is no imminent risk of slipping. The rounded shape is also nice to your fingertip.

A rather friendly flipper fin, especially when the knife is pocketed

Then it was the benefits that this shape provides. The first is noticed when the knife is resting in a pocket. Since the knife lacks that proud and aggressively protruding flipper fin most folders of this type have it is very amicable and friendly. The rounded look also harmonizes with the shape of the handle.

The second advantage this shape gives is discovered once you get to hold and use the knife. Instead of stealing space needed for the hand you can, as mentioned before, hold Dynamo with a finger on top of the flipper tab. This makes for a sturdy hammer grip and a good saber grip.

A minor detail that was a bit annoying initially was that the power of the blade combined with how the knife is constructed made the pivot unscrew itself rather promptly and repeatedly. This gave rise to a bit of sideways blade play. However, this was effectively put to an end by a small drop of thread locking.

A sturdy lock with no remarks

If the flipper tab was a bit deviant, the lock is all the more streamlined. It is a frame lock in titanium with the almost mandatory additions of a replaceable lock bar insert in steel and an overtravel stop. I don't mind the lock being standardized since Two Sun both on this model and most others have succeeded both with the looks and the function of their locks. Simply put, they know how to make a proper frame lock by now.

I don't always find an overtravel stop necessary but in this case and with other similar sized knives they fulfill a function. Without it, the diminutive format actually makes it possible to bend the lock bar out of shape if you are careless when closing the knife

And speaking of closing knives, doing so with the Dynamo isn't impossible but not the most pleasant experience either. In order to keep the overall lines of this knife intact, there is nothing done to facilitate easier access to the lock bar. Instead, you have to fiddle with the soft parts of your thumb and get it into the frame and push in a forty-five-degree angle outwards and away to release the blade. The procedure is somewhat eased by the lock bar not being so strong. But it could be easier for sure.

In all other aspects, the lock is doing exactly what is supposed to. It never fails to engage, it locks with at a sturdy 50 percent, doesn't slip or slide during use and have no play in any direction. The function itself is thereby flawless.

The ball bearings make the blade fall into place rather nicely but initially, the knife felt kind of gritty. Both the bearings and the detent ball needed cleaning and some proper oil. Some wear and usage also contributed to "tame" the knife. The action is getting smoother and smoother. I suspect that it is the detent ball against the blade that needs some breaking in.

To carry

Dynamo weighs in at 80 grams which is light. Add to that modest dimensions with a handle under four inches that is all rounded corners and smooth surfaces and you got a really discreet pocket carry. The knife is hardly noted where it sits.

The clip is both good looking and almost invisible in hand. It is also totally hopeless

As excellent as the knife feels in the pocket as hard it is to get there. I have heard others say that Two Sun mixes highs and lows when it comes to clips. In general, I think they are doing better than average even with their sculpted titanium clip or rather especially with them. It is one of the spring clips I really dislike. But this is certainly not the case here.

The clip is good looking alright. It fits the knife's theme with its chamfered edges and centered placement. And the size I don't recognize as a drawback per se, especially since that means it's very discreet when using the knife. No hot spots here. But the tiny format brings some severe limitations as well.

One is that the lip that is supposed to glide over the edges of fabrics is very tight and that goes for the space below the clip as well. Luckily it has been mostly warm weather around here during the testing period which means cargo shorts and the like for me. But even those rather thin materials is a challenge for this little clip.

Once the knife is in place the clip works just fine. 
To get it there is a struggle though

Most of the time you have to use two hands and coax the knife sideways and thus get the clip over the fabric. Not satisfying at all. Sure, you can get the knife into jeans pockets as well but it takes some effort.

For the same reasons, this knife is not easy to get out of the pocket. The clip wants to linger at the edge of the pocket and calls for a little jerk to free it. This has lead to that I most often carry the knife lose in a pocket instead. But I strongly suspect that is not the idea behind the clip.

To conclude

Two Sun is a company with a very high production rate and they do experiment a lot with blade types and handle shapes. Lately, they also added more slip joints to their catalog. Since before Two Sun have some very advanced knives put together without screws and also integrals in their line-up. They also continue to mix sizes which I really like. Partly because not all knives have to be huge and partly it better matches different jurisdictions around the world.

With Dynamo they have taken another step towards a more diverse catalog. More designers are involved and new steel types are added. We welcome Tepe Designs and CPM S90V to the family. 

A small but hot knife from Tepe Designs and Two Sun

Two Sun has done a rather good job with the steel from what I experienced so far. It keeps its sharpness for a long time which suggests that hardening and heat treatment are done correctly. But I want to emphasize that I'm no expert in steels**. I look at them from a pure user- and a practical perspective. That is daily use (EDC), camping and other outdoor activities. I don't do specific steel tests in order to test their limits.

Everything is not sunshine even with Two Suns around though. There are some small details that could be better. The bearings needed some cleaning and breaking in in order to work smoothly and the lock bar could be more accessible. But mostly the negative critique I have is aiming at the clip. It isn't good. There is no polite way to say it. It is the epitome of bad sculpted titanium clips. The short version is that it's very good looking but not properly functioning. Another detail that could be improved is how deep the blade sits in the handle. The distance between the sharpened edge and the partly open back is too small and thin fingers can touch the blade. Not very likely but possible.

Except for that, the Dynamo is a very pleasant acquaintance. I really like the looks that are clean and consistent with nice harmony between the blade and handle. In general I prefer satin finished blades but in this case, it's nice with some variety.

Less is more they say and that certainly goes for this model. The elements of decoration are sparse and the labeling discreet which contributes to an air of elegance. Some extra flare is instead added through the use of high-class materials. The carbon fiber has a nice deep shine to it and is well shaped and finished.

Dynamo, a flipper knife for the carbon fiber connaisseur

The materials also reflect on how the knife feels and behaves. This little knife actually begs for some work. You can even do some carving without the Dynamo making a fool of itself even if it is, of course, against the EDC-segment it is targeted. The candy bar of a handle functions well despite being modest.

I have noticed recently that the prices on Two Suns main sales channel, auctions on eBay, are steadily on the rise. It's not only me that appreciate this brand it seems. If you don't like bidding and waiting you can buy them at fixed prices on Amazon*** and on some Chinese web sites.

Dynamo from Two Sun is a knife I recommend for those who like modern "TFF"-knives in top-notch materials but won't or can't pay a fortune for them. What you get besides super steel, carbon fiber and titanium is very clean aesthetics and really good function. When it comes to everything but the clip that is. 

Specifications:

Length overall: 6,1" (155 mm)

Length folded: 3,6" (91 mm)

Weight: 80 g

Blade length: 2,5" (63,5 mm)

Blade thickness: 3,5 mm

Blade Steel: CPM S90V

Handle: Kolfiber/TC4-titan

Lock: Frame lock with overtravel stop and steel insert 

Produced by: Two Sun, made in China

/ J -testing a little power plant


* The steels used by Two Sun have been tested both for composition and hardness and they deliver what is promised. 
** When it comes to "hardcore" steel testing there are entire YouTube-channels and Instagram accounts that are wholeheartedly devoted to this mission. 
*** Found on Amazon for 145$ when I wrote this. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Two Sun TS128 "Dynamo"

-  bäva månde konkurrenterna

Den här kniven är ett gott exempel på hur Two Sun som märke börjat bredda katalogen. Grunderna känns igen då det är en flipperkniv med ramlås i titan där bladet löper på lager av keramiskt material. Det är inget revolutionerande vare sig på marknaden eller i Two Suns redan stora utbud. Därefter stämmer inte riktigt den sedvanliga konceptbeskrivningen för märket igen. Bladstålet är vare sig deras stapelvara D2 eller lyxalternativet M390 och presentationssidan är gjord av kolfiber istället för det för dem vanligare titan eller enklare G10. Förvisso har de gjort någon enstaka modell tidigare i det materialet men det är inte många. Kniven ifråga har fått nummer 128 i katalogen och namnet "Dynamo" och det är den jag ämnar presentera här. 

Two Sun TS128 "Dynamo"

Förutom att materialen inte är Two Suns vanligaste är personen som formgett modellen ny i sammanhanget. De flesta knivar i TS digra katalog är annars designade av personerna bakom endera "Night Morning Design" eller "Wong Design". I det här fallet är det istället ett samarbete med Tepe Designs. 

En kniv med ett påtagligt enkelt formspråk

Twitterversion: Liten men kraftfull dynamo i solkraftverket!

Blad

Formen på det här bladet är något så ovanligt som vad i knivnomenklatur brukar beskrivas som "rak". Det är alltså ingen droppoint utan ryggen på en den här kniven är helt rak. Det medför att bladet trots sitt relativt ringa format erbjuder en rejäl buk att arbeta med. Nackdelen som en sådan bladtyp medför är att spetsen hamnar relativt högt i relation till handtaget. Sedan blir den inte heller lika, eh...spetsig. I praktiken erhålls ett litet flåblad i miniatyr. Bra för svepande skär, mindre bra för penetration. Rent teoretiskt i alla fall. 

Bladryggen på den här kniven är helt rak vilket ger mycket buk

Som nämndes inledningsvis har Two Sun valt att frångå sina vanligaste ståltyper. Vanligtvis håller man sig till D2 i de enklare knivarna och Böhler/Uddeholms M390* i de mer exklusiva. Men här har man valt ett annat "superstål" i och med Crucibles avancerade pulverstål S90V. Ett stål som även det har gott renommé men faktiskt är en ny bekantskap för mig personligen.

Av det stålet har man sedan gjort ett blad som mäter något under sex och en halv centimeter. Bladet är 2,3 cm högt och godset 3,5 millimeter tjockt. Slipningen är nästan helt flat. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra, riktigt vass och även jämn samt symmetrisk. På den här kniven har tillverkaren även lyckats med att få till hälen på eggen. Det "sharpening choil" som finns går utanför "plunge line" vilket gör att man slipper den lilla kälkbacke som annars kan uppstå mot handtaget till.

Förutom stålsort har man från tillverkarens sida även frångått sin vanliga satinfinish och istället försett Dynamo med en tumlad finish. Det ger en mörkare nästan grå yta. För att matcha det enkla utseendet på kniven i övrigt har även logotypen minskats och syns därför knappt mot bakgrunden. På motstående sida hittas Tepe Designs vingar i lika litet format. Överlag ett sobert och snyggt blad. 

Kniven var välslipad från fabrik och här har jag satt ett jack i den

Det här lilla bladet är faktiskt en fröjd att arbeta med. Det såpass att jag ägnade mig åt att tälja lite enklare saker. Formen på bladet kombinerat med att eggen dragits nära handtaget och handen ger god kraft och kontroll just när man skär i hårdare ting. Sen ger så här korta handtag inte riktigt den volym och hävstång som krävs för att riktigt ta i. Men det är sällan små fickknivar avsedda för. Att det går så bra som det gör betraktar jag därför som en bonus.

I de enklare mer "vardagsbetonade" materialen som papp, kartong och plast uppstår inga problem alls. Det relativt tunna bladet paras med en god eggeometri (bladet mäter ca 0,3 mm bakom eggen). Den kombinationen gör att allt sådant arbete går smidigt. Detsamma kan sägas om Pet-flaskor, annan hårdplast samt buntband och liknande. Det märks förstås ibland att det är en kniv med kort blad det handlar om. Där en större kniv skulle ha klarat sig med ett snitt får man här göra ett omtag.

Penetration går dugligt. Spetsen är inte extrem men vass nog och kraft får man genom att placera handtagsänden mot handflatan och trycka till. 

Handtag

Den här kniven är ett typexempel på hur det ser ut när en fällkniv har en tydlig presentationssida och en låssida/baksida. Rent generellt är jag inte helt förtjust i den lösningen. Personligen föredrar jag när båda sidor drar åt samma håll rent utseendemässigt. Men i det här fallet fungerar kombinationen ovanligt bra. Troligen för att designern tänkt ett steg längre. Exempel på det är att fasningen är densamma på båda sidor och att de två fästpunkterna för handtaget är genomgående vilket följaktligen ger samma position för skruvarna på både fram- och baksida. Det skänker mer harmoni trots de olika materialen och färgerna. 

Handtag i "godisbitsformat". Det fungerar nästan alltid

Det som utmärker konstruktionen av den här kniven är enkelhet. Något paradoxalt är att det inte är helt lätt att få till när det kommer till fällknivstillverkning. I det här fallet har det gjorts genom att låta kniven endast ha två fästpunkter. En pivotskruv och en skruv i bakänden på handtaget. Den är helt genomgående och agerar även fästpunkt för både clipet samt distansen i ryggen. En smart lösning som gör att kniven inalles endast har tre skruvar om man räknar med den till låsarmsförstärkningen. För att lyckas med det konststycket krävs hög precision vid tillverkningen. Det gör även att den här kniven är mycket lätt att plocka isär och ihop. Skruvhuvudena är standard Torx 8 och djupa nog för att inte bli runda när man justerar sin kniv. 

Materialet är TC4-titan för låssidan och presentationssidan är tillverkad i ett stycke massiv kolfiber. Den kännetecknas av mycket hög kvalitet helt fri från blåsor eller gropar. Faktiskt bland de bättre jag sett fullt i paritet med modeller från mer kända märken som Fox TUR och Spyderco Kapara.

Med pekfingret bakom flippern blir det här 
en trefingerskniv


Men sen kan fingret förtjänstfullt placeras över flippern
varpå hela handen faktiskt får plats


Med hela handen på plats går det att ta i rätt rejält

Formen på handtaget är enkel även den. Godisbitstypen fast med midja. Placeras pekfingret bakom flippern är Dynamo en "trefingers"-kniv och en duglig sådan. Men en finurlig detalj återfinns i formen på flipperfenan, något som jag återkommer till senare. Den är nämligen så rund att det går att greppa över den. Den bidrar då faktiskt till bättre fäste och på köpet erhålls mer utrymme. Tillräckligt för att få plats med alla fyra fingrar. Den greppbara ytan med flippern inräknat är 9 centimeter. Utan den strax under 7,5 centimeter. Ett förhållande som är ett vanligt problem på många flipperdrivna fällknivar. De där förbaskade fenorna stjäl plats helt enkelt.

När man väl kommit på hur kniven kan hållas gör den grundläggande formen att alla varianter på grepp fungerar. Särskilt tydligt blir det eftersom kniven har en egg dragen nära handtaget och en form och slipning på bladet som gör att man kan ta i relativt mycket givet Dynamos blygsamma format.

En sak jag emellertid inte är helt förtjust i är hur nära eggen befinner sig ryggsidan när kniven är hopfälld. Där är inte många millimetes frigång och smalare fingrar än mina misstänker jag kan få sig en skråma om olyckan är framme.

Öppning och lås

Sättet att öppna kniven är knappast unik då Dynamo är en "TFF"- Titanium Frame lock Flipper bland andra. Men formen på flipperfenan är desto mer avvikande. Den är nämligen i det närmaste helt rundad och bildar en halvcirkel. Formen ger ett par distinkta fördelar men även någon begränsing. Det sistnämnda handlar mest om att du inte kan trycka fenen rakt nedåt (push button) utan måste rikta kraften båkat om du vill fälla ut bladet. Det är "light switch" som gäller. Då händer det desto mer och den här kniven får godkänt på området. Dynamo är inte den snabbaste flippern på marknaden men bra nog. Fårorna på fenan ger gott fäste så risken att halka av är inte överhängande. Den rundade formen är också snäll mot pekfingret. 

Ett ovanligt vänlig flipperfena

Sen var det fördelarna som den här formen på flipperfena ger. Den första upptäcks när kniven vilar i fickan. Eftersom den saknar den utstickande spets som andra flipperknivar har så är den mildare till humöret där den sitter. Den är inte aggressiv visavi sin omgivning. I det här fallet harmonierar dessutom det bulliga utseendet med handtagets form. Den andra fördelen märks när man håller i kniven. Istället för att begränsa utrymmet för handen vilket är hur det brukar vara så går det som tidigare nämnts på Dynamo att greppa handtaget med ett finger ovanpå flipperfenan.

En liten miss som störde mig inledningvis var att kraften hos bladet parat med hur den är byggd gjorde att pivotskruven tämligen omgående och upprepade gånger gängade upp sig vilket gav upphov till glapp i bladet. Det är emellertid något som en droppe gänglåsning effektivt satte stopp för. 

Stabilt lås utan anmärkningar

Om flipperfenan avvek från det gängse så är låset desto mer strömlinjeformat. Det är ett ramlås i titan med de nästan obligatoriska tilläggen låsarmsförstärkning i stål samt översträckningsskydd. Men det är inget jag har något emot då Two Sun som märke fått till både utseende och funktion på ett mycket bra sätt. Det gäller för övrigt i princip alla deras modeller. De kan det här med att  tillverka bra lås helt enkelt.

Det är inte alltid jag tycker att översträckningsskydd är nödvändigt men i det här fallet liksom på andra mindre knivar i titan fyller det en funktion. Det diminitiva formatet gör att det faktiskt går att ta i för mycket när man släpper låset och därmed böja låsarmen ur läge.

Och appropå att släppa låset så är det inte omöjligt men heller inte särskilt bekvämt på den här kniven. För att få till de eleganta övergripande linjerna på kniven så har det inte gjorts något alls för att underlätta åtkomst till låset. Istället får man snällt pilla in mjukdelarna på tummen i ramen för att sedan trycka i fyrtiofem graders vinkel utåt bortåt för att frigöra bladet. Rörelsen underlättas något av att låsarmen inte är så stark och därmed bjuder på litet motstånd. Men smidigare kunde det varit.

Annars sköter sig låset som det skall. Det missar aldrig, låser med stadiga femtio procent, glider inte när kniven används och bladet har vare sig glapp eller spel. Själva funktionen är därmed felfri.

Lagren gör att bladet snällt glider igen när den skall men helt mjuk var rörelsen inte inledningsvis. Den kändes något "grusig" och lagren samt detentkulan behövde rengöras och få lite olja. Lite slitage har även det gjort sitt för att tämja kniven. Gången blir mjukare allt eftersom den slits in. Jag misstänker att det är spåret för detent-kulan som är orsaken till det.

Att bära

Dynamo väger in på åttio gram vilket är lätt! Lägg därtill blygsamma yttermått där handtaget mäter under decimetern och är försett med idel rundade hörn och en mjuk kolfiberyta på en sida och du får en ficksmygare. Kniven märks knappt där den sitter. 

Clipet är både snyggt och i det närmast obemärkt i hand. Det är också hopplöst

Lika excellent som kniven är när den är på plats i fickan lika svår är den att få dit. Jag har tidigare läst att andra tycker att Two Suns blandar högt och lågt när det kommer till clip. I allmänhet anser jag att de lyckas bättre än genomsnittet även med sina skulpterade titanclip eller snarare just med dem. Det är ett av deras fjäderclip som är uselt. Men det gäller sannerligen inte i det här fallet.

Snyggt är clipet förvisso. Det passar knivens tema med sina fasade kanter och centrerade placering. Det är också utmärkt på så sätt att det inte känns i handen när kniven brukas. Att det är litet ser jag inte direkt som någon nackdel av det skälet men det medför andra begränsningar. Som det är utformat är läppen som skall föras över textilkanter försvinnande snålt tilltagen och det gäller även utrymmet under clipet. Som tur var har det varit mestadels varmt under perioden jag mottog och testade kniven och det innebär tunnare trekvartsbyxor i mitt fall. Tur är väl det för till och med de nätta tygkanterna erbjuder utmaningar för det här lilla clipet.

Väl på plats fungerar kniven mycket bra. Men att få dit den är en kamp

Allt som oftast får man ta till ett tvåhandsgrepp och lirka kniven lite i sidled för att på så sätt få clipet att glida över tygkanten. Inte tillfredställande alls. Det går förvisso att få fast kniven på ett par jeans också men det kräver en rejäl insats.

Av samma skäl är det inte heller lätt att dra kniven. Clipet vill gärna dröja kvar på fickkanten ett tag och kräva att man tar i och gör ett litet ryck. Det har lett till att jag alltsom oftast bär kniven löst i en ficka istället. Men det var nog inte tanken med clipet misstänker jag. 

Sammanfattningsvis

Two Sun är ett företag med mycket hög produktionstakt och de laborerar friskt med bladtyper, handtagsformer och har på senare tid även adderat allt fler slip joints till sin katalog. Sedan tidigare har de mycket avancerade konstruktioner som är hopsatta utan skruvar samt "integraler". De fortsätter även att blanda storlekar vilket är tacksamt. Dels för att alla knivar inte behöver vara gigantiska och dels med tanke på begränsningar i olika jurisdiktioner världen över.

Med Tepe Designs och Dynamo har Two Sun tagit ytterligare ett par steg mot en bredare katalog. Fler formgivare och för dem nya stålsorter introduceras i mixen. Säg hej till Tepe Designs och CPM S90V. 

En kniv från Tepe Designs, liten och het

Stålet är av vad jag kan bedöma väl behandlat. Det håller skärpan väl vilket tyder på att härdning och värmebehandling lyckats. Men jag vill betona att jag inte är någon expert på stål**. Jag ser mer till hur det upplevs när det används och slipas. Det under dagligt bruk (EDC), camping och annat friluftsliv.

Det finns lite smolk i glädjebägaren även om det inte är mycket. Lagren behövde rengörning och lite inkörning för att fungera optimalt och låsarmen kunde vara mer lättåtkomlig. Men främst handlar det om clipet som enligt mig är uselt. Det finns inget snällare sätt att uttrycka det. Det är epitomet av dåliga skulpterade clip i titan. Det är snyggt men fungerar inte är den korta versionen. En annan sak som kan förbättras är att låta bladet sitta något mindre djupt i handtaget alternativt förse den med hel backspacer. Avståndet mellan egg och rygg är snålt tilltaget och smala fingrar kan stoppas in där. Inte så sannolikt men möjligt.

I övrigt är Dynamo en mycket behaglig bekanskap. Jag gillar utseendet som är stilrent och konsekvent med harmoni mellan bladform och handtag. Generellt föredrar jag blad med satinfinish men i det här fallet tycker jag att omväxling förnöjer.

Dekorationselementen är sparsmakade och märkningen diskret vilket andas elegans. "Less is more" heter det ju. Lite extra flärd tillförs istället genom de högklassiga materialen. Kolfibern har god lyster är väl formad och bearbetad.

Dynamo, en flipperkniv för kolfiberkonnesören

Materialen avspeglar sig även i hur kniven känns och uppträder. Den här lilla kniven inbjuder faktiskt till att ta i med. Det går till och med karva i trä utan att den skäms för sig även om det förstås är mot EDC-segmentet den främst riktar sig.  Stålet biter som sagt bra och håller skärpan väl.  Godisbiten till handtag fungerar väl även om storleken är tämligen blygsam.

Jag märker att priserna på deras huvudsakliga försäljningskanal, auktioner via eBay går stadigt uppåt. Det är inte bara jag som uppskattar märket tycks det. Vill man inte ägna sig åt budgivning finns de även att tillgå till fasta priser på Amazon och på någon kinesisk säljsida.

Dynamo från Two Sun är en kniv jag rekommenderar för den som gillar moderna "TFF"-knivar i toppmaterial men inte vill eller kan betala en förmögenhet för dem. På köpet får du ett stilrent utseende och god funktion. När det gäller allt utom clipet då. 

Specifikation:

Längd utfälld: 155 mm

Längd hopfälld: 91 mm

Vikt: 80 g

Bladlängd: 63,5 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: CPM S90V

Handtag: Kolfiber/TC4-titan

Lås: Ramlås i titan med låsarmsförstärkning

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - testar ett litet kraftpaket

* Det kan tilläggas att stålen är testade både för komposition och hårdhetsgrad och Two Sun erbjuder det som utlovas. 
** När det kommer till "hardcore" ståltestande finns det hela YouTube- och Instagramkonton som ägnar sig helhjärtat åt det. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre