- CRKT Mirage, en Jim Hammond-design
Ibland orkar man inte cykla. Idag orkar jag inte det så träningen får bli av annan karaktär och under tiden funderar jag på annat. Tittade lite på min knivsamling varav en del råkar befinna sig på hyllor ovanför huvudet på mig i skrivande stund och funderade på hur den representerar tid som förflutit och händelser som varit.
Ting kan faktiskt göra det - fungera som minnesankare. Memorabilia kan ta sig olika uttryck och de spetsiga föremålen för mig tillbaks till olika tidsperioder när jag tittar på dem.
Och precis som det ofta finns "skämsskivor" i de gamla LP-högarna eller CD-staplarna så finns det knivar som jag undrar över hur tusan de hamnade där och varför jag alls köpte dem. Här tänkte jag presentera en kniv som jag innehar och som i sig är skitdålig men som jag ändå inte vill skrota då den är en del av samlingen.
CRKT Mirage
På den tiden då det begav sig var det Bodenbaserade företaget
Fällkniven importör och återförsäljare av andra märken än sitt eget och vi knivintresserade satt och drägglade över katalogerna som var något unikt i Sverige. Det för året nya märket 99/2000 var Columbia River Knife & Tool, CRKT.
Ett för säsongen 99/00 nytt märke på den svenska marknaden, CRKT
En av modellerna jag fastnade för var "Apache", allra helst varianten med titanhandtag. Men den låg bortom min budget så istället vändes intresset mot en annan strömlinjeformad modell, "Mirage" som var lite mer humant prissatt. Beställningen lades och någon dag senare hade jag kniven hemma. Då som nu så har Fällkniven enastående kundservice och har alltid haft snabba leveranser. Oftast över dagen om du beställer på förmiddagen!
Så här ser den ut - CRKT Mirage formgiven av Jim Hammond
CRKT hade redan tidigt en marknadsidé som gick ut på att producera customknivmakares modeller med enklare material och tillverkning i Asien för att pressa ned priserna. Ett nisch som idag vuxit kraftigt och där förutom CRKT även Böker Plus kan nämnas som representanter. Grundidén är utmärkt då vi dödliga som inte har tillgång till oändligt med likvida medel kan få ta del av god formgivning och även av mindre god formgivning skulle det visa sig.
Redan från början var jag rätt missnöjd med kniven ifråga och den fick aldrig mycket tid i fickorna. Men jag ville verkligen tycka om den då jag lagt ned några av mina surt förvärvade slantar på den.
CRKT logga stämplad i Zytelskollorna
Det är nu en gång för alla inte en exklusiv kniv men den behöver inte kännas billig för det. Det som bidrar till det är de enkla materialen och en tveksam finish. Bladstålet är det enkla AUS-6 vilket både märks och syns och handtaget är gjort av Zytel, vilket i sig inte är ett dåligt material men här gör ytbehandlingen att det känns som billig plast. Den bidrar också till att kniven är såphal. Den ger inget fäste alls ens med torra händer och skulle aldrig fungera med lite våta eller svettiga händer. För att addera till misären så är finishen inte den bästa där exempelvis skållor och liners inte är i våg över ryggen.
Vass bakkant på obekvämt handtag
När jag ändå är inne på nackdelarna med handtagets utformning så kommer man osökt in på knivens fullständigt usla ergonomi. Vid vanligt "hammargrepp" skär utfasningen för tumpinnen in i handen rejält och den kantiga ryggen känns allmänt obekväm. Vid "sabelgrepp" med tummen på ryggen av kniven är det pekfingret som får ta stryk när urfasningen biter ordentligt och dessutom gnager både clipet och den vassa bakänden på handtaget in i mjukdelarna på handen.
Hur man än väljer att hålla kniven är den rejält obekväm. Att tälja, rensa fisk eller på annat sätt arbeta med den är helt otänkbart.
Ett uselt utformat öppningsalternativ, "gömd" tumpinne?
Handtagets utformning för oss in på nästa designmiss - kniven är mycket svår att öppna överhuvudtaget. Till skillnad från gamla tiders fällknivar så går moderna diton knappt öppna med två händer då det inte finns något blad att greppa om. I det här fallet är det tänkt att den smidiga enhandsöppningen skall ske med en därför avsedd pinne som kan nås med tummen eller annan lämplig kroppsdel. Det är bara det att den i princip är helt "gömd". den sticker inte ut något alls utanför handtaget, skållorna har ingen avfasning som underlättar åtkomst och formen på tumpinnarna är sådan att det de inte ger något särskilt grepp heller. Naturligtvis går kniven att pilla upp och det går att lära sig att hantera den hjälpligt men försök inte om du är kall och lite valhänt eller om du har vantar på dig.
Ett tämligen ogenomtänkt blad med dolkliknande egenskaper fast för klent utförande
Om man nu lyckas lirka fram kniven så dyker det upp ett mycket spetsigt och tämligen oanvändbart blad. Helt oattraktivt är det inte rent estetiskt utan tämligen elegant i sin framtoning om man bortser från den blaffiga texten. Men som sagt värdelöst då slipningen i form av en mycket hög skålslipning möter en "swedge" som är så djup och lång att den framstår som en falskegg. Lägger man därtill en bred sekundär slipfas så får man ett ytterst tunt blad och en smäcker spets. Faktum är att den främre delen av knivbladet kan fås att svikta om man använder fingrarna och troligen går den att bryta av med handkraft. Det bör tilläggas att det här inte är en filekniv med blad som skall flexa.
Själva spetsen är så delikat att en synål i jämförelse framstår som trubbig. Kruxet är att den inte håller ens för att använda på en skärbräda. Jag böjde den omedelbart när jag en gång försökte. Stålet är dessutom så enkelt och "hårt" att det inte går att bända tillbaks hursomhelst utan att det går av. Men att bladstålet, AUS-6, är enkelt kanske spelar kanske mindre roll eftersom kniven i princip är oanvändbar.
Linerlock som fungerar någorlunda
men känns rätt opålitligt
"Jimpings" utan funktion
Så förutom att handtaget är obekvämt och bladet i enkelt stål samt dåligt utformat vad mer kan sägas om kniven? Tja, clipets funktion är någorlunda acceptabel även om jag tycker att det sticker ut för mycket kniv ur fickan om det används. Det går däremot inte att flytta alls så spets nedåt är enda alternativet och vänsterhänta göre sig icke besvär.
Tilläggas bör även att kniven är rätt tung då Zytelskollorna är tämligen tjocka och kniven har icke urborrade liners i stål. Eftersom bladet är tunt bidrar det till att kniven känns obalanserad vilket förstärker det "billiga" intrycket.
Slutligen kan sägas att detta är ett gott exempel på att det inte är helt enkelt att överföra en customdesign till billigare serieproduktion med enklare material och utförande. Så trots att det står Jim Hammond på handtaget anser jag att kniven är rent skräp. Möjligen kan det också sägas att det var en relativt tidig CRKT-kniv och att de lärt sig av sina misstag sen dess. Det dröjde ett tag innan jag satsade på det märket igen och då i form av en "Ryan mod 7" även det ett samarbete som strandade. Därefter tog det ändå längre tid innan jag vågade pröva dem igen. Då med bättre resultat tack och lov.
Som kniv är "Mirage" inte mycket att ha men som "skämsskiva" i knivsamlingen är den intressant
/ J - blev betagen av en hägring
