Fredags-EDC XX

Den är död! 

Va!? Vad då? Vad har dött?

Jo, telefonen. De obligatoriska två åren har gått och därmed är både utökade abonnemangskostnader och garantier ur leken. Då lägger förstås elektriska prylar av. Det tycks vara mer regel än undantag.  I det här fallet är det batteriet som tvärdött och laddar ur på nästan ingen tid alls. Och på moderna telefoner byter man inte dem med lätthet eller knappt alls. Ny telefon krävdes således. En sådan är redan införskaffad och snart i hand. 

Men det var inte vad jag tänkt mig. När nu telefonen var avbetald hade jag föreställt mig hur jag glad i hågen levde med mitt billiga abonnemang och sparade pengar. Men icke då!

"It's Over" Så gick HTC 10an i himlen in

Annars en fredag som senare ikväll kommer spenderas i tv-soffan avnjutandes Finnkampen. I fickan hittar man idag en tolkning av en Higonokami från Katsu. Den är hypermodern med kolfiberinlägg i handtag gjort av TC4-titan och blad i D2. Den har också alla "tillbehör" som kullager och "detent" i keramiskt material, översträckningsskydd och stålförstärkning i låsarmen och det är naturligtvis en flipperkniv. Även om det är en frontflipper via en förlängd tang vilket är ett lån från de traditionella modellerna av Higonokamis. 

Som komplement tjänar en en Victorinox Pruner vilken delvis är dess raka motsats. En kniv jag verkligen gillar. Två blad varav ett är just ett beskärningsblad vilket innebär ett kort litet hawkbillblad. Det är perfekt till kartongöppning och liknande varpå man slipper tejprester och annat skräp på huvudbladet. 

Pennan är min enda "tactical pen" och kommer från Fenix. Ni vet de som även gör ficklampor och dylikt. Modellen kallas "Halberd".  

/ J - mobildödaren

"Very Manly"

- en ny kniv har landat

Eller den kom för ett par dagar sedan i ärlighetens namn. En av de första reaktionerna jag fick på Instagram var att de använder ett "olicensierat" hål. Angående det vill jag bara säga att det gör de inte alls. Jag är mycket stor fan av Spydercos knivar men de fick NEJ i domstol när det gäller "patent" på hål. Ett hål är ingenting och det kan man inte äga tack och lov. De hävdar fortfarande "Trademark" men det gäller bara för runda hål förstås. Annars bryter alla tillverkare som har någon form av hål i bladet mod det. Det är många idag, exempelvis Strider, Buck, WE-Knives, Kizer, Fox, CRKT bara för att nämna några få. 

Inte heller det här hålet är runt och bryter därför inte mot någonting. 

Manly Peak

Däremot påminner kniven i högsta grad om en äldre Spyderco i form vilket för övrigt var en av anledningarna till att jag fastnade för den. Tänk "Starmate" eller liknande. Det är också den första kniv jag äger som kommer från och är tillverkad i Bulgarien. Bara en sådan sak! Just den här är D2 versionen men för den som gillar stål och vill ha lyxigare alternativ finns både CPM154 och CPM S90V! 

Kniven är lite "old school" med sin mycket kraftiga backlock och sitt tunna blad. Den skär oerhört bra och första intrycken är goda. Men det är ingen insmickrande kniv på det sättet att den är värdelös som "fidget toy" med sitt mycket starka lås. 

Recension kommer, var så säker!

/ J - kollar österut

Knivrecension Al Mar Falcon UL

-  lätt, lättare, Al Mar UL

Al Mar är ett tämligen omskrivet märke. Särskilt med tanke på att det inte är och aldrig har varit ett av de större eller mest säljande på marknaden. Men de var trots det ett av de hetaste namnet på 80- och 90-talen och de var tidigt ute med det som senare blev "tactical folders" med modeller som SERE bland andra. De gjorde även många klassiska fastbladare som har sin plats i knivhistorien. Några nya modeller kommer inte från deras sida av naturliga skäl kanske skall tilläggas då herr Al Mar själv gått ur tiden. Fast säkert är det inte då det relativt nyligen upptäckts en skatt med en stor mängd skisser på icke släppta modeller som börjat ges ut av några olika tillverkare. Men idag skall vi kika på klassisk formgivning som inte ändrats på många år, Falcon.

Al Mar Falcon Ultra Light

Falcon är typisk i form och konstruktion för Al Mars fällknivar. Det innebär nästan alltid en backlock, nitad konstruktion och lite enklare stål. En aning tidstypiska helt enkelt. Just den här kniven ingår i en serie med rovfågelsnamn. Modellen finns i ett antal olika utföranden och byter namn beroende på storlek. Den aktuella kniven, "Falcon" är "UL"-versionen där UL förstås står för "Ultra Light", något som inte bara är snack.

Klassiskt elegant

Twitterversion: Klassisk,lätt, dyr

Blad

Den sparsmakade och eleganta designen som kännetecknar hela kniven går igen i bladet. En mycket enkel smal droppoint står för den vassa sidan av kniven. Bladet är helt flatslipat från en godstjocklek på endast två millimeter. Det är också tämligen polerat och materialet är AUS8. Formen ger en nåluddsspets och tämligen mycket egg att skära med för det modesta formatet. 

Spetsig droppoint i AUS8 försedd med högblank finish

På en sida återfinns Al Mars klassiska logga i rött och motstående sidan är omärkt sånär som på bladstål på ricasson. 

Formen och utförandet på bladet är ett föredöme för hur man gör en liten vass kniv som skär förträffligt. Det är av det skälet knivar som Opinel no 8, Douk Douk och Victorinox singelbladare har blivit så populära. De gör vad de skall på ett synnerligen effektivt vis. De är knivar som faktiskt SKÄR saker.

I det här fallet är det geometrin som är hemligheten. Tunt gods och hel flatslipning ligger till grund men även att man vågat låta bladet vara tunt bakom eggen. Den sista delen är tillsammans med grovlek de saker som det syndas med mest frekvent på moderna knivar. Av någon anledning får även små skärverktyg eggvinklar som spräckyxor. Varför är min ständiga fråga. 

Geometrin parat med tunt bladgods ger en kniv som skär mycket bra

Den här kniven är således en ren fickskalpell. Däremot kan jag tänka mig en uppgradering på stålfronten. AUS 8 är tämligen mjukt i det här utförandet och håller inte skärpan så vidare värst. Av det skälet använder jag inte den här kniven till tyngre uppgifter alls. Men mot det får alltid ställas hur lätt det är att slipa en kniv.*

Sen kan tilläggas att jag visst vet varför somliga knivar är för tjocka bakom eggen. En del av förklaringen återfinns i stålval. Nuförtiden är t ex D2 trendigt och anses bättre än just AUS8 . Men på grund av att det är grovkornigt (stora karbider) så flisar det sig gärna om det är för tunt vilket förklarar eggvinklar på många fällknivar. 

Bladet är som ni kan se i princip en skalkniv och med sitt tunna blad uppför den sig som det i köket också. Att putsa kött, strimla små grönsaker och skala frukt och grönt är den utmärkt till.

På samma vis glider det här bladet genom allt som ens påminner om papper, wellpapp och kartong. Det tar dock sin tribut från stålet och kniven behöver brynas ibland. På den punkten märks det att det inte är ett uthålligt stål vi talar om.

Spetsen bjuder på utmärkt penetration för till exempel allehanda plastförpackningsöppning. Men som ni förstår är det inget man hugger i trä med. Då lär spetsen högst troligt gå av.

Allehanda småsysslor i vardagen vare sig det är att öppna paket, pilla ut en speta ur ett finger eller skära av klädetiketter är Falcon som gjord för. Eller ja, det är den faktiskt. 

Tyngre arbeten utsätter jag den inte för framförallt därför att handtaget givet sin storlek medför begränsningar och att det tunna bladgodset inte tillåter bräckande rörelser. Och även om sådana inte görs med flit kan de uppstå exempelvis när man lossar eggen ur trä. 

Handtag

Handtaget är lika enkelt som bladet. Det utgörs av en självbärande nitad konstruktion utan ram. Två bitar micarta och sluten rygg givet låstypen. Faktum att det räcker alldeles utmärkt till en så här nätt liten kniv. Micartans inneboende styrka och tjockleken gör att handtaget inte flexar även om du klämmer hårt och provocerar det. 

Den enkla handtagsformen är gjord av svart linnemicarta

Sidorna är mjukt formade och har därför inga vassa kanter eller hörn. En aning av bladbasen sticker ut i stängt läge men den är så gott som gömd. Den kunde emellertid dolts helt för att undvika att det hamnar fickludd och annat emellan. Sådant kan faktiskt hindra en backlock från att låsa i värsta fall. 

Eftersom Falcon är nitad så kan inte pivotskruven justeras eller kniven demonteras. 

Falcon är tunn vilket kan tillskrivas avsaknaden av ram. Konstruktionen är nitad och kan inte demonteras

Ergonomiskt är kniven en fullträff för vad den är och de ramar formatet medför. Det vill säga liten och enkel. Jag får plats med alla fingrar men givet storleken fyller förstås inte handtaget handen. Men så är det ingen grovarbetare vi talar om heller. En miss finns och det är det i övrigt väl fungerande fingerskyddet som utgörs av en liten näbb på främre delen av handtaget. Den är lite för vass och känns mot handen vid vissa rörelser.

Däremot är förstås inte kniven ergonomisk ställt i relation till en Casström No 10 eller liknande eller ens de fickknivar som är mästare på området. 

Öppning och lås

Falcon öppnas i den här versionen med dubbelsidiga tumknoppar. De är suveränt placerade för blixtrande handhavande vare sig kniven snärtas fram eller smeks fram med en kontrollerad tumrörelse. Dessutom sitter de inte i vägen när det arbetas med kniven. Intressant att det gjorts rätt så länge och sedan kan det komma knivar långt efter som inte får till det på den fronten. Kunnandet fanns uppenbarligen där för många år sedan. 

Tumknopparna sticker ut en bit utanför sidorna på handtaget vilket gör dem lättåtkomliga. Dock inte så mycket att de fastnar i saker som tur är. Att de sticker ut medför tyvärr även att de kan kännas lite vassa när man skrapar handen emot dem. De kunde vara mindre distinkta i utformningen och istället mer rundade. 

Mycket effektiva tumknoppar som inte är i vägen när kniven används

Låser gör kniven med en för Al Mar typiskt backlock. Eller snarare med den variant som är hans bidrag till låsfaunan, ett "midlock". Samma typ av placering kan hittas på t ex EKA Swede 60. Falcon har ett av de bästa lås i klassen jag stött på. Finishen och funktionen är helt utan anmärkning. 

Så här go' vänner gör man ett "backlock". Skarven är knappt synlig

Möjligen kan invändas att det känns något i tummen då låset släpps eftersom fjädern är rätt kraftig relativt storleken på kniven. Det måste den vara eftersom den är kort. För att få rakare linjer har dessutom inte stålkanten rundats. En detalj som återfinns på många knivar som likt den här är tillverkade i Japan för övrigt. Det lär ses som ett tecken på precision har jag hört som förklaring till varför de inte mjukats upp alls. Jag låter det vara osagt om det är sant eller ej. 

Att bära

Behöver det sägas att den här kniven är bland de bättre som överhuvudtaget finns att bära? Först är den bland de lättaste av de lätta för sin storlek. Vi talar om 42 gram! Falcon UL är också mycket tunn med sina åtta millimeter och därtill slank. Den mäter tjugosju millimeter på höjden.  

Clipet fästs i det som annars är fånglinehål. Det kan skiftas från höger till vänster

Sen bidrar de släta micartasidorna med nära noll friktion vilket gör kniven enkel att hala fram. Det rundande akterkastellet skalar inte heller av huden på handen när den söker sig mot fickans djup. 

Även clipet är riktigt bra. Det håller den lilla kniven säkert på plats och har en riktigt bra läpp att föra över bångstyriga tygkanter. Det känns heller inte i hand tack vare att spetsen på det inte pekar utåt. Vidare är det flyttbart vilket tillsammans med låset och de dubbla tumknopparna gör kniven helt ambidextriös till alla vänsterhäntas stora glädje. 

Falcon är en kniv som inte känns med dessvärre syns i fickan

Det finns bara en enda invändning mot clipet som jag ser det. Det syns som tusan. Dels sitter kniven högt i fickan och dels återfinns en röd logo och text på det. Den reklamen kunde jag vara utan.   

Om man talar om att en kniv "inte känns förrän den behövs" är det den här kniven som avses är annars sammanfattningen.  

Sammanfattningsvis

Al Mar Falcon UL är en kniv som är aningen svår att bedöma då den är en klassiker som på något märkligt vis överlevt tidens gnagande tand. Inte lika gammal som en Buck 110 men den drar åt det hållet samtidigt som det är dess absoluta fysiska motsats i många avseenden. Men de delar ett par egenskaper. Enkla men välbeprövade material och en enkel rättfram konstruktion kännetecknar dem båda.

Det är en daterad design men det är en del av charmen i mitt tycke. Än mer klassiskt blir utseendet för övrigt om man istället för Ultra Light-versionen väljer en av de äldre med bolster och hornhandtag.   

En utmärkt kniv för de flesta uppgifter och kombinerat med något kraftigare är man rustad för allt

Det är också en kniv som är dyr i relation till de ingående materialen. Handtaget består av ett par bitar micarta och ett blad i enklare stål. Inga lager, ingen flipper, inga avancerade lösningar för att hindra låsarmar att vandra eller översträckas. Märkligt nog behövs inte alltid det. Det enkla kan vara det vackra och för övrigt det praktiska. Men som sagt du får inte så mycket finesser för dina investerade slantar.

Även om kniven är rätt kostsam så är den också ett exempel på utmärkt hantverk. En bättre nitad konstruktion än den här är svår att hitta. Övergången mellan materialen är utmärkt och det är faktiskt svårt att se skarven mellan låsarm och blad när kniven är öppen. 

Al Mar Falcon Ultra Light en jätte i lättviktsklassen

Men vad!? Ingen justerbar pivotskruv, hur skall det gå? Märkligt nog går det alldeles utmärkt. Och det går att hålla kniven ren trots att den inte går att demontera med "field-strip"-teknik. Visst, den här typen av kniv är inte den man stoppar in i buken på en älg och kör runt för att sedan kasta den på en sandstrand eller vad man förväntas göra med sina små fickknivar idag om man får tro reklammakarna. Ibland tror jag att det fokuseras för mycket på teknik och material på moderna fällknivar och för lite på faktisk prestanda. 

Av de skälen skall du inte köpa den här kniven om det är just det du söker i en kniv. De tekniska lösningarna, de senaste innovationerna och "superstål". Du skall heller inte köpa den om du är på jakt efter den mesta prisvärda kniven på marknaden. För det är den inte!

Det här är en kniv jag däremot varmt rekommenderar om du är på jakt efter ett stycke modern knivhistoria att bära i fickan. En som därtill är synnerligen praktisk och användbar trots sina många år på nacken. 

Länk till tillverkarens hemsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 42 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS8 57-59 HRC
Handtag: Micarta
Lås: Lockback

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Seki City, Japan


/ J - falkeneraren

* ett extremfall men ett gott exempel är Douk Douk. De är så mjukt härdade som 52HRC även om kolstålet i dem skulle kunna skickas upp betydligt högre på skalan. Men man ville/vill att de skall gå att skärpa mot en porslinstallrik om det är vad som finns att tillgå. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 156 "Så bra"

Två klassiker på samma bild. Eller som jag skrev på mitt Instagramkonto: En klassiker och en i vardande. Skivomslaget torde många känna igen, i alla fall om man är musikintresserad och inte är för ung. Det är Pink Floyds "Dark side of the Moon". Ett album som trots att den är en tema-skiva och har låtar som saknar refränger är en av de som legat på Billboard-listan längst av alla genom alla tider. 

"So Good"

Bilden är den första i en serie jag planerar med knivar och just LP- och CD-omslag. På något vis fick jag för mig att det var ett bra motiv. 

Kniven är Spydercos "Shaman" som i mångt och mycket är en "Native" på steroider. Större och kraftigare men även mer rundad och mjukare. En nallebjörn med Grizzlypotential. Och den är verkligen SÅ bra att den förtjänar klassikerstämpel. Men om det verkligen blir så kan endast tiden utvisa. 

Och appropå tid, idag är det är måndag och nu kör vi så det ryker! Ha en bra vecka alla människor där ute.

/ J - knivfotografen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knifereview QSP QS103A "Shark"

-  A fish among fishes?

Ever heard about the brand "QSP"? Probably not and I hadn't either before it was introduced to me on Instagram. It is a rather new brand to the international scene. Solid knives it seems but the name made me think twice. According to their website it's the initials in their slogan "Quality, Service and Price" and thereby easy to remember they claim. It might be something of a cultural clash when it comes to naming. Not as strange as "Harnds" for instance but anyway. I'll admit it's not always easy coming up with new brand names and the name is quite pronouncable. 

QSP QS-103A "Shark"

But the name isn't a lie as far as I can tell. The brand can be seen as a representative of a new wave of Chinese knives that recently showed up here in the West that offers good quality and performance in relation to price level. I might add that they answered extremely fast on mail. It seems that they like a number of other OEM-manufacturer decided to go for it and use all the knowledge and production capacity they accumulated over time and start a brand of their own. The question that remains is how well they managed?

Is QSP perhaps another contender for the budget throne?

Twitter version: A shark among sharks, a fish in the shoal but it swims fast and rather well. 

Blade

You expect certain traits from a shark such as a sharp and somewhat aggressive snout. That's the case here. When the knife is opened a rather big and very pointy droppoint is presented. It can even be argued that it is close to being a spearpoint. It measures 9 centimeters in length, is 3 centimeters tall and 3,5 millimeters thick. The looks is enhanced by a hearty swedge that runs almost the entire length of the back of the blade.

Big and pointy - rather "sharky" in appearance

The grind is flat and high. It covers almost two thirds of the height of the blade and the finish is a semi-polished satin. The logotype is pronounced but not too large so it is at least approved by me.  On the opposite side you can find steel type marked with very small font. The material is 440C. No objections there since it's a budget knife we are talking about. Personally I prefer 440C over 8Cr13MoV  even if Chinese 9Cr18MoV had worked equally well or why not 14C28N from Sandvik? But those three alternatives are more or less equivalent so it might be of less importance from a performance aspect. My experience of this particular 440C so far is that it's rather corrosion resistant but doesn't hold an edge that well. The knife requires a few strokes with the sharpening rod from time to time.

The thickness of the stock is there but isn't that notable since the blade is thinned out. The knife arrived rather sharp and shaved hair with slight pressure out of box.

When you start using the knife it soon becomes quite noticeable that this is a "modern" knife. That unfortunately means that it shares characteristics with most other large folders of this type. It is too thick behind the edge! So despite being sharp and having an almost full flat grind it doesn't cut as well as it could have. In the kitchen the Shark didn't show its most sharp set of teeth I must say. Sure, it cut tomatoes and celery and other greens decently but not with flying colors. The sharp tip came handy when peeling onions though.

The knife is obviously not suited for this area of use so I gave up quite soon. But speaking of food the household had an abundance of sturdy cardboard boxes after a recent delivery from an Internet store. "Attack" I thought. Well, things went better! The rather broad blade gives good control and the flat grind don't mess with the material too much. But the rather steep edge angle calls for a certain amount of pressure when cutting. But it works better here than in the kitchen that's for sure. 

Internet deliveries meets QSP. So-so in the kitchen, the Shark takes better care of the remains

After that I handled some hard plastics, pieces of old carpet and other more macho materials. The tip withstood a number of harder penetrations into hard plastic and slight prying without damaging. The belly and the broad blade made it easy to control cuts in tougher substances. When doing penetrating cuts I appreciate the deep finger choil, the flipper which acts like a fingerguard, the jimpings and the sturdy lock. These features makes the knife feels safe for this kind of work.

Such a large knife with this geometry is perhaps more suited for wood was a thought that crossed my mind. I looked into the matter partly by camping life and partly by garden work of sorts. Unfortunately there is a fire ban at the moment after some month of very unusual drought in my neck of the woods. So no wood processing for fire but instead some whittling. Of course it handled fresh twigs rather well, most knives with half an edge does. But it can be said that hardwood isn't this knife's area of expertise. The edge angle isn't optimized for this which makes it hard to put some force behind cuts. It can be done but not with joy.

After four heavy cardboard boxes, a couple of plastic containers and some wood sharpness started to give in

During this work the handle performed alright but didn't excel to my surprise. Despite being a real hand filler and rather wide it like many other knives, is a bit "squarish" over the neck - that is at the front of the handle. Exactly where the soft parts of your hand ends up if you really bare down on the knife.

That goes for hammer grip that is. If you instead shifts to a saber grip with the thumb on the spine of the blade the handle presents itself better. But all in all the Shark gets an over average score in the handle department. It was especially obvious when I used reverse grip for cutting some old carpet. The handle is a real handful and worked quite well even if it was a really challenging task for the poor edge.

It can also be said that the knife is somewhat handle-heavy. The point of balance is found far back in the finger choil rather than around the pivot area. This is often the case with budget folders with steel frames that is not drilled out. 

Handle

The handle of the Shark is a kind of "stick". That is a straight and rather simplistic handle that in this case are distinguished by a couple of details. First of all it's rather thick. If that is considered bad or good depends. Of course it's dependent of hand size. Personally I have no problems but if you have smaller hands it can be problematic. The other aspect is whether the knife is being used or carried. To be honest most pocketknives spend the majority of their time in the pocket and not in hand. So how they carry are rather important.

This is a substantial knife with a length of over twelve centimeters folded. Add to that a quite tall handle, a weight of 160 grams and an overall thickness of about thirteen millimeters and you got yourself a pocket filler.

A big handle that fills the hand and is good also for those with shovels for hands

If you are hard using a knife it's most often a good thing. Not as good in pocket but more on that topic later. 

The straight shape is interrupted by a couple of chamfered sections especially towards the bottom and of course a choil. The finger choil is in this case really good. Proper depth with a nice shape to it and the sides of the handle are contoured to match the choil.

Speaking of sides these are made of black G10. The knife can also be had in green if you so prefer. The texture of the G10 is medium to fine which gives adequate grip. The only objection I have is that if it feels good now this kind of texture tends to be rather slippery after some years of use. 

A couple of details worth mentioning as a token of good build quality. 
The base of the blade follows the handle contours and the jimpings are excellent

The construction is rather straight forward. One piece of sturdy steel frame, unfortunately not drilled out in any way shape or form which severely harms the overall weight. Over that sides in G10 screwed in place with Torx T5. The knife have a closed back with a backspacer that also forms a lanyard hole. It looks a bit pointy but actually works rather good in hand without poking.

The pivot screw is "semi-decorated" but thankfully it can bu adjusted with an ordinary Torx driver. The same goes for the rest of the screws. The steel quality in them are alright but I think they could go for one size bigger. Small screw heads are easy to strip even with proper tools. And it also looks a bit underwhelming on such a large knife.

The general build quality is over all splendid especially considered the price class. There are no obvious misses, bad joints or forgotten sharp corners. The screws are recessed as they should and edges are rounded and chamfered. An example of good thinking is how the base of the blade follows the shape of the handle in closed position. It's both visually appealing and softer in pocket. 

Opening and Lock

The Shark can be opened two ways. First and foremost the knife is a flipper which both the bearings and the tuning of the detent suggests. But the "parallelogram hole" isn't only for looks but can be used to open the knife. A detail that I personally really appreciates since I don't always feels like whipping out my blades with the accompanying loud noise. The alternative soft sweep with the thumb is therefore a good complement. I might add that this method works but isn't the best.The hole is partly covered and is rather small so the accessibility aren't that great.

The Shark is mainly a flipper knife but there is a hole in the blade for thumb opening

The function of the flipper is splendid and one contributing factor is how it is an integrated part of the curvature of the handle. It makes it easy to find even in the dark. The knife can be opened both by "push button" or "light switch" action. Both alternatives work equally well. For being such a substantial blade this knife has a really crisp action. But I wouldn't mind if the flipper itself were more textured. As is you can sometimes slip especially since it well  rounded and chamfered.

Another detail that indicates that this company been around for a while is that the handle have what I refer to as a "landing strip". That is the inside of the top of the frame is softened in order not to chew up your finger as it lands after the opening motion. A detail that sometimes is overlooked. 

A sturdy and well-made liner lock

The lock is a simple and functional one. A liner lock in steel. It does what it is supposed to without fuss. No play in any direction, no stick and it doesn't slide even under pressure. Well, I haven't done any "Cold Steel-testing" but you get what I mean. Negative forces on the blade don't result in the lock bar moving. Something that I think is even more important with larger knives since they invites to harder use. In order to provide for ease of access the right side of the G10-scale is recessed.

The lock can be released with the left hand too even if it's more fiddly. Lefties should be used by now I guess since this is the case more often than not.

All in all the Shark have a very secure and well functioning lock.

To Carry

Most knives have one or more weak spots and in pocket the "Shark" is on dry land. It isn't a complete joy to carry. You can feel the 160 g even if it isn't over the top regarding the rest of the measurements. The rather thick G10 and the more than three and half inch blade blade are part of the problem but foremost it's the massive steel frame that contributes to the overall weight. In this case the option could be to add a dollar or two on the price and let the CNC pass a couple of times more. There are other budget offerings that manage that so it is doable. That would also have a healthy effect on the weight distribution for a better balance.

Simply put - there is a lot of knife to carry

Then there are two areas that almost more that the absolute weight contributes to the knife feeling somewhat ungainly. In part it's the pure size of the handle with a width over half an inch and a length of 4,7 inches. And then it's how the clip is shaped. The thickness is a price to pay if you choose to make a knife that is a hand filler. It goes for other larger knives as well and classics as Buck 110 and EKA Swede 92 can serve as good examples. The difference however is that they don't have clips and comes with belt sheaths. The Shark really takes its place in the pocket! A sturdy frame and equally substantial sides takes its toll to put it simple. 

A shiny clip and definitely to much visible knife for my taste

The clip works and works well when it comes to pure function. It has good spring to it and a well shaped lip makes the knife easy to pull and put away. At least that goes for thinner summer shorts which have been the dominate garment during the heat wave we had during the test period.

Another very positive property is the relative flat shape that stops the clip from digging in to your palm during use. It might sound obvious but it's not despite how long knife clips has been around by now. Many knives fail here but not this one.

One problem with this sort of simpler standardized clips is that they often shows to much knife for my liking. Since the knife rides higher the weight also become more prominent compared to if the center of mass sits lower in your pocket.

Considering how much knife you have in your pocket there is, however, no risk of losing it. 

Conclusion

It is rather doubtful if I should have discovered this brand or at least not as soon if this knife hadn't been send to me. A fellow knife nut on Instagram had two versions of this model and thought I should became closer acquainted with QSP as a brand and gave it to me. I therefore would like to say THANKS to the person concerned.

My first impression of QS103A "Shark" was that it is quite a large knife. I had no preconceptions and was a bit surprised when seeing it in person. Sharks can be a bit overwhelming you know. I also felt that the handle was bigger, especially wider than most knives even the ones in similar size. The knife therefore felt ergonomic and good in hand but also a bit clumsy. Part of the explanation can be found in the fact that the balance isn't strictly neutral but shifted a little towards the handle. It also makes the weight more apparent. But I also noted that the handle felt comfortable in almost every grip. 

A very sturdy EDC-knife that don't mind being accompanied by something smaller

Behind the brand QSP you find the company MingHui Industrial which like many other Chinese knife producers earlier concentrated only on OEM-manufacturing and/or focused on the home market. That experience can be seen here, there is nothing about the quality that suggests that this is a newcomer. Quite contrary this knife is full of small details that clearly states that they done this before. Good examples are: the even and consistent edge, rounded edges even on the inside of the frame, chamfered hole and flipper, excellent jimpings and a sturdy well made lock. The list goes on. The knife is simply put more well built than many others with a number of well thought of details.

But sometimes I also feel that the Shark lacks something to get the highest marks. This "something" is personality I guess. The knife is a little to anonymous and besides the pointy tip it's not much that stands out. Personality in knives or rather character is something that either derives from good designers, they can be in-house or external or is something that comes with time. Which way QSP chooses remains to be seen. With this particular model they are not there yet. But it is fore sure a nice first acquaintance. 

If you like the lines and larger EDC-blades - buy it! It's hard to find better quality for the prize

One can always think about how much cooperation different knife producers have among each other or the degree of influence at least. The reason for that is that this model isn't too far from a recent knife from Rike when it comes to overall lines. That without being a copy in any way. But both of them it turn resembles an old Jim Hammond design from CRKT named "Mirage" by the way. In the same way the blade on Real Steels newly released "Havran" is very similar to this knife and that includes the "parallelogramshaped" hole. It was released after this model and are quite a bit more expensive.

I can recommend this knife as solid hard worker that actually looks more than half decent even if it's no mannequin. Or almost recommend it as "hard use", the tip is a bit too fragile for really hard tasks. But you get a proper slicer and that for a cost that keeps you from feeling sick if you happen to cut into something hard or unsuitable. But if you want maximal performance out of the blade I have to recommend a slight re-profiling of the edge. The angle makes it durable but isn't optimal for being a slicing machine. 

But QSP doesn't lie when they say that quality, service and price is their motto. So far I can agree with that. If the "P" also could stand for "personality" I would be even more happy.

Here is a link to the QSP product page!

Specification:

Total Length: 214 mm

Folded Length: 121 mm

Weight: 161 g (on my scale)

Blade Length: 90 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Steel: 440C

Handle: G10 on steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China.

/ J - diving with a shark

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 155 "Yr"

Ibland säger faktiskt en bild mer än tusen ord. Här är ett formidabelt tal!

"Dizzy"

"Hi, I'm John and I'm a Knifoholic!"


/ J - erkännande

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Nya knivar från QSP

Häromdagen kunde ni läsa om mina intryck av "Shark" från märket QSP. Upplevelsen var inte sämre än att jag har ett par nya knivar från dem att kika närmare på. Modellerna har utöver produktionsnummer även fått namn och jag kan därför presentera "Parrot", den mindre av de två samt "Phoenix". 

"Parrot", den öppna av de två och "Phoenix". Två fällknivar från QSP

Båda modellerna har handtag i G10 och färgen drar åt pansarvärnsoliv eller "military green" som jag tror den kallas. Grönt är skönt och det passar i det här fallet. Båda knivarna kommer förstås att recenseras vad det lider. 

Första intrycket är emellertid att den mindre papegojan är den jag föredrar av de två. Den har en bedräglig enkelhet som jag gillar. Förutom en recension känner jag att det är på plats med en jämförelse mellan den och någon annan budgetkniv. Jag ber att få återkomma i ärendet. 

/ J 

De kommer i flock

Det är märkligt det där. När man beställt något eller väntar hem paket i det här fallet innehållande knivar tenderar de att komma i flock.

Därför anlände ett par knivpaket på en och samma gång i förrgår. Ett i brevlådan efter att ha tillbringat tid hos farbror tullen och ett via FedEx. 

Somliga paket är mycket större än andra. Det här är definitivt mitt största från Spyderco så här långt

Det större av dem innehöll dessutom en liten flock i sig. Närmare bestämt ett set "Large SpyderThrowers". Jag var bara tvungen att ha dem eftersom jag varit på jakt efter en uppsättning bättre kastknivar en längre tid. Jag kastade mycket när jag var yngre och nu ville jag ha något att använda för att ta upp intresset igen. Bland andra har jag kikat på Condors och Cold Steels varianter och inte minst Böker Magnums Bailey Ziel II. 

Under åren har jag nog kastat allt som går att kasta inklusive stora spikar och tunna stämjärn. Knivar går till slut sönder oavsett vad de heter. Särskilt gäller det billigare kastknivar. De är sällan gjorda för de påfrestningar som uppstår när man faktiskt skickar dem in i något hårt. Det blir mycket vibrationer och särskilt gäller det om man skulle missa!

Knivarna levereras med ett mycket välsytt läderfordral

SpyderThrowers är designade av en kanadensisk knivmakare vid namn Moeller som även har kastat mycket kniv i sitt liv. De mäter runt 28,5 centimeter på längden och väger in på 290 gram styck. Materialet är 8Cr13MoV, ett stål som vanligtvis inte är något att hänga i granen men här skall det inte skära utan bara vara hållbart. Så vanliga regler för knivstål gäller ej. Hoppas nu att de inte härdat det för hårt bara så det blivit skört för då lär de gå av. 

När det begav sig brukade jag förstås kasta i skogen och mestadels använda döda träd som mål. Men nu skall jag nog tänka om och göra mig en riktig måltavla för trädgården. Det är dels lite bekvämare men det finns även andra fördelar. Träd är faktiskt mycket svårare att träffa! Det av det enkla skälet att de är runda vilket förstås gör att om du inte träffar exakt mitt på så ändras avståndet till målet och därmed träffvinkeln för kniven. Det är således svårare att få kniven att sätta sig. 

Och så här ser de ut! De finns även att få i mindre modeller. Men man bör känna till

 att små knivar är svårare att kasta särskilt på längre avstånd

Sen tänkte jag lära mig att kasta med flervarvsteknik. Eller åtminstone ett varv utifrån grepp i handtaget. Det är vad de här knivarna främst är tänkta för även om de fungerar med vad jag är van vid, nämligen ett halvt varvs rotation. Både för över- och underhandskast. Den tekniken är delvis svårare men jag tycker den är enklare att anpassa för olika avstånd. Att kasta med grepp i handtaget och ett varvs snurr kräver mycket mer exakta avstånd åtminstone inledningsvis. De här knivarna rekommenderas exempelvis att kastas med ett varv per 13,5 feet eller cirka 4 meter. 

Nu skall jag bara hitta en lämplig kandidat till tavla. Ett stycke trä, gärna en tunnare skiva ur en rejäl stock. Sen jäklar skall det tränas igen!

/ J - återuppväcker gamla intressen

Knivrecension Maserin 392

-  Maserin, Italiensk doldis

Maserin tillhör de märken som passerar under radarn ibland tycker jag mig se. Mer kända namn från Italien och Maniago är kanske Fox Knives, Lionsteel och Viper. Särskilt som de tre samarbetat med stora namn som Terzuola, Ansö och Voxnaes till exempel och dessutom tillverkar knivar åt andra i stor utsträckning. Idag skall vi emellertid ta en närmare titt på en av de mer okända modellerna från just Maserin. En liten fickkniv i lättviktsklassen. 

Maserin Carbon Linea 392

Den här knivmodellen, 392 Carboline har senare fått syskon i andra handtagsmaterial och färger. Den finns nu att få i svart och med träskollor. De säljs även under namnet "Beretta" numera och är då av någon för mig okänd anledning väsentligt mycket dyrare. Vi talar om tredubblat pris för namnbytet! Förvånande eftersom det är samma kniv gjord på samma ställe.

Twitterversion: Udda okänd Italienare, kanske en utmanare till lättviktstronen? 

Blad

Bladformen är rätt modern då den flirtar med wharncliffeformatet utan att egentligen vara ett sådant. Det är snarare en väldigt rak droppoint med en falskegg som narras med utseendet. Resultatet blir hur som haver en bit rak egg, en svag buk och en distinkt spets. Spetsen befinner sig rätt långt ned visavi handtagets mittlinje vilket gör den enkel att använda vid precisionsarbete. En detalj som inte alls är oäven för en EDC-kniv.  

Ett praktiskt och inte oattraktivt blad

Materialet är i det här kniven AUS8 men det stålet har fått ge vika till förmån för N690 i senare utgåvor. Bladlängden är under 8 centimeter och godstjockleken modest med sina 2,7 millimeter. Det känns dock som ett gott val för en liten kniv. 

Fabriksslipningen får godkänt då kniven anlände vass och med jämn egg. Tumknoppen kan för övrigt avlägsnas om man slipar kniven med system med fasta vinklar och bladet har ett "sharpening choil".

Blygsam tjocklek på bladgodset bidrar till goda skäregenskaper

När det gäller att skära i saker är bladet bra till det som det ser ut att vara bra till. Det innebär till exempel att den här kniven är en riktigt bra skalkniv. Vid så små uppgifter är det tunna handtaget snarast till fördel och de ergonomiska bristerna inte så uppenbara. Kartong och liknande bråkar tämligen omgående då stålet faktiskt inte håller eggen särskilt väl och handtaget inte passar till den sortens arbete.

Det är något som är generellt för den här kniven. Ett bra blad och ett mindre bra handtag. Bladet fungerar till och med i trä och biter relativt bra. Handtaget däremot, återkommer vi till. 

Handtag

Konstruktionen av den här lille gynnaren avviker från det gängse. Greppet är nämligen helt gjort i kolfiber och lägg därtill en ovanlig grå färg på det materialet. Mer anmärkningsvärt är emellertid att kniven saknar ram. Så här små knivar behöver inte stålram för att vara hållbara så styrkan är inte ett problem. Faktum är att inte ens större knivar alltid behöver det. Något som inte minst Cold Steel bevisat och de är sannerligen inte kända för att bygga klena fällknivar.

Handtagssidor av massiv kolfiber

De två bitarna kolfiber är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven vilket ger en öppen rygg. Förutom att det är enkelt att rengöra gör det också kniven lättare. Handtaget är inte avfasat på något vis men kolfibern är rundad. Fånglinehål finns för den som önskar det. 

Ur ergonomiskt perspektiv är det här handtaget inte någon höjdare. Sidorna är raka vilket i sig inte är ovanligt men här är de dessutom både tunna och rätt låga vilket gör att handtaget inte fyller handen. Det brukar nu inte små knivar göra generellt men det går att trolla med formatet. Det är bara att kika på knivar som Dragonfly och Pilar till exempel. Nu är de knivarna extremt bra på det området men det finns mellanting också.  

Den där aktern är inte rätt utformad och behöver rundas av

Men värre är att trots att alla fyra fingrar faktiskt får plats på längden är handtaget obekvämt. När jag håller i kniven sticker den övre bakre kanten in i handen. Dessutom får mina fingrar inte riktigt plats där de förväntas befinna sig.

Det gäller hammargrepp men så här små knivar är oftast bättre i "sabelfattningar" med tummen ovanpå bladet. Jo, då det är den här också förutom att det vassa övre hörnet då skär in än mer markant i mjukdelarna på handen. För att lägga sten till börda pressar de nedre kanterna av handtagssidorna mot fingrarna på ett obehagligt vis om kniven faktiskt används till att skära lite hårdare.

Sen kan tilläggas att glatt kolfiber är såphalt och att kniven inte har några friktionsökande åtgärder alls. Något jag förvisso inte brukar vara någon större vän av, det vet ni som följer mig men det gäller bara om handtag är välkonstruerade i övrigt. Här är det helt rakt och ger därför inget bra grepp alls. 

Öppning och lås

Den här kniven har en ovanlig öppningsmekanism eller snarare består det ovanliga i att det kan skrivas i plural, "mekanismer". Den kan nämligen öppnas på två olika sätt. Tumknopp finns och tarvar ingen närmare förklaring men den kompletteras med en förlängd bladtang som agerar frontlipper.

Knoppen är för övrigt ensidig så vänsterhänta göre sig icke besvär. Den sticker ut något utanför handtaget så den är inte omöjlig att nå trots det lilla formatet. Men den är också något kantig vilket skänker bättre grepp men även känns en smula vasst vid handhavandet. Inte någon favorit hos mig. Men eftersom allt annat på kniven är kantigt passar den in i temat.  

Sen är jag inte heller förtjust i det faktum att man måste lära sig hur man skall hålla kniven för att öppningen ska fungera smidigt. Tänker man sig inte för finns risken att den förlängda bladtangen tar emot pekfingret och bråkar med öppningsrörelsen. För att undvika det måste handen flyttas bakåt på handtaget. 

Dubbla öppningsmöjligheter

Vilket osökt för oss in på öppningsmetod två, "frontlipper". Eller det är inte en flipper per se utan mer av typen "förlängd tang" av samma typ som återfinns på friktionsknivar. Särskilt som 392an löper på tämligen sega nylonlager. Någon blixtrande snabb kniv att öppna är det inte oberoende av vilket av metoderna som väljs. Men gången är jämn om än en bit seg. 

Även låset är en smula udda då det är av samma variant som på t ex en Spyderco Military, en så kallad "nested linerlock". Det är en lösning som kommer sig av att låsarmen måste fästas i något och handtaget saknar ram. 

Väl fungerande men något svåråtkomligt lås

Låset är delvis mycket välkonstruerat. Det vill säga det sköter låsfunktionen med bravur. Inget glapp, spel eller glidande låsarm vid provokation från fel håll. Men lås skall släppas också och på den punkten är det mindre bra. Det finns ett liten försänkning i kolfibersidan som egentligen är till för tumknoppen. Den hjälper till men man får ända gräva in mjukdelarna av fingret för att komma åt låsarmen. I gengäld är den är den rätt tunn så väl där är det inga problem att få den att släppa. Någon seghet när armen skall frigöras finns inte heller. 

Att bära

Carboline 392 tillhör det ultralätta gardet. I den kategorin där knivar som Al Mar Falcon UL och Spyderco Des Horn med flera återfinns. I det här fallet innebär det en vikt på 52 gram. Av någon förunderlig anledning uppges vikten till 80 gram på Maserins hemsida. Det måste avse modellen med träskollor. Jag har kontrollvägt och strax över ett halvt hekto väger det här exemplaret!

Sen är handtaget så tunt som 9 millimeter och mäter endast 9,7 centimeter på längden så någon större plats tar inte 392an. Särskilt inte som den inte sticker iväg på höjden heller då större delen av bladet dolts i handtaget. 

Ett utmärkt clip förutom att det sitter där det sitter

Så här lätta knivar kan bäras löst i fickan men clip finns. Modellen är tämligen blank och iögonfallande men mycket väl fungerande. Det är lätt att dra och stoppa undan kniven, den sitter djupt och säkert. Så långt var det bra men mindre lyckat är att det sitter där det sitter, på höger sida med spets nedåt. Det är inte flyttbart. 

Bra i fickan med ett spetsigt undantag

Väl i fickan känns kniven inte alls som det brukar heta. Men det är sant! Men det finns smolk även i den glädjebägaren. Det är känslan som uppstår så fort du skall ha något annat i samma ficka. Kombinationen enbart spets nedåt och en förlängd tang är rent ut sagt korkad! Det sticker upp en vass tagg mitt i banan för handen. Här har någon missat att tänka helt. Testar inte designers sina modeller innan de släpper dem?

Sammanfattningsvis

Som ni kanske börjat ana är jag en smula kluven till den här kniven. På pluskontot återfinns:

• Originalitet både i form, konstruktion och materialanvändning
• Ett kompetent blad
• Oerhört lätt och smidig i fickan
• Alternativa öppningsmetoder
• Mycket bra clip

Men det balanseras dessvärre av:

• Tämligen medioker ergonomi
• Ett såphalt handtag
• De öppningsmetoder som finns är inte särskilt bra
• Clipet kan inte flyttas
• Bladtangen äter händer i fickan

Så vad vi har är en tämligen elegant kniv som utseendemässigt inte skäms för sig och som är bra i fickan så länge den får vara ifred. Väl i hand fungerar den dugligt tack vare ett bra blad men enbart till lättare uppgifter som paket- och brevöppning, kapandet av lösa trådar och liknande. 

Tämligen elegant flugviktare för mindre uppgifter

Men vi har också en kniv som är lite fipplig att öppna och som inte ligger bekvämt i handen. Styrkan hos den ligger emellertid i bladformen. Den är synnerligen praktisk för just de små arbeten som gentlemannaknivar som den här kan tänkas bli utsatta för.

Carbo Line 392 tillsammans med en av klassens "tungviktare", Al Mar Falcon UL

I övrigt känns den inte helt färdigdesignad. Det finns en rad små förbättringar jag hade gjort om jag ritat den här kniven kan jag säga. Därför kan jag inte helhjärtat rekommendera den som det är nu.

Men gillar du utseendet och vill ha en ultralätt och tämligen elegant fickkniv för småuppgifter är den inte helt fel. 

Specifikation:

Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 52 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Kolfiber utan ram
Lås: linerlock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - inte helsåld

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP "Shark"

-  en fisk bland andra fiskar?

Har du hört talas om märket "QSP"? Nä, trodde nästan inte det och det hade inte jag heller innan dess att de presenterades för mig på Instagram. Det är ett tämligen nytt märke på den internationella scenen. Bra knivar vad det verkar men namnet kan det funderas kring. Enligt hemsidan bildas det av initialbokstäverna i deras slogan "Quality, Service and Price" och skall därmed vara lätt att komma ihåg om man får tro företaget själva. Jag tycker nog det är något av en kulturkrock fullt i klass med några andra kinesiska namn som "Harnds" som har en ännu besynnerligare förklaring. Men ett namn är inte allt. 

QSP QS-103A "Shark"

Men namnet ljuger inte får medges. Märket kan härröras till ytterligare en våg av kinesiska knivar som dykt upp nyligen och som erbjuder god kvalité och prestanda i relation till prislappen. Vid kontakt har de även svarat extremt snabbt på mail kan tilläggas. Vad det verkar är det i det här liksom i flera andra fall OEM-tillverkare som beslutat göra slag i saken och utnyttja all den kunskap och produktionskapacitet som de samlat på sig över tid och börja prångla ut knivar under eget namn. Frågan är då hur väl man lyckas med den föresatsen. 

Är QSP ytterligare en utmanare till budgettronen månne?

Twitterversion: En haj bland hajar, en fisk i stimmet men 
den simmar snabbt och tämligen väl.

Blad

Av en haj förväntar man sig vissa personlighetsdrag som en vass och smått aggressiv nos. Det får man i det här fallet. När kniven öppnas möts man av ett rejält och mycket spetsigt droppoint-blad som kanske till och med närmar sig en "spearpoint" i formen. Det mäter 9 centimeter på längden är 3 centimeter högt och 3,5 millimeter grovt. Utseendet förstärks av en väl tilltagen falskegg som löper längs större delen av ryggen.

Stort och spetsigt - tämligen "hajigt"!

Slipfasen är flat och hög. Den täcker mer än två tredjedelar av bladet och finishen är en välpolerad satin. Logotypen är tämligen markant men inte för stor så den får åtminstone godkänt. På motsatt sida återfinns ståltyp med ytterst diskret märkning. Materialet i bladet är 440C. Inte mycket att orda om det stålet i budgetsammanhang. Personligen föredrar jag det framför exempelvis 8Cr13MoV även om ett 9Cr18MoV hade fungerat lika väl eller varför inte 14C28N från Sandvik. Men de tre alternativen är i princip likvärdiga så det kanske spelar mindre roll ur prestandasynpunkt. Erfarenheten så här långt är att den här versionen av 440C är rosttrögt men inte håller egg så förtvivlat bra. Kniven kräver några drag på skärpstålen ibland. 

Godstjockleken finns där men utmärker inte bladet nämnvärt då det till större delen är uttunnat. Kniven anlände sympatiskt vass och utan vidare åtgärder rakar den hår med lätt tryck.

När man sen börjar använda kniven märks tämligen omgående att det är en "modern" kniv. Det innebär att den dras med samma problem som nästan alla andra stora fällknivar av den här typen. Den är för tjock bakom eggen. Så trots att den är vass och trots att bladet har en bred flatslipning så skär den inte i närheten av vad den skulle kunna gjort. I köket är den därför ett stort njae. Visst tomater och selleri går väl an men inte med någon bravur. Spetsen däremot kommer väl till pass när det skalas lök. 

Kniven är uppenbart inte tänkt för det användningsområdet varför jag gav upp tämligen omgående. Men apropå mat så hade hushållet ett överflöd av grova kartonger efter en leverans från Matsmart. Attack!! Jodå, det gick bättre. Det relativt breda bladet ger styrsel och de flata sidorna hänger sig inte direkt på grövre material. Men den tvära eggen gör att ett visst tryck tarvas. "Bra har blivit better men bra lär det int bli" som Edvall sjöng en gång. Bättre än i köket men inte enastående.

Matsmart möter QSP. I köket var den sisådär men bättre till kartong

Sen hanterades plast och liknande material. Spetsen höll för många penetrationer i hårdplast och lätt bändade utan att ta skada. Buken och det breda bladet gjorde att det går lätt att styra tyngre snitt i sega material. Vid stick uppskattas det djupa urtaget för fingret och känslan av ett stabilt lås. Den kombinationen förstärkt av G10-sidor skänker trygghet.

En så här stor kniv med aktuell geometri är kanske anpassad för trä? Saken undersöktes dels genom campingliv där man tyvärr för stunden inte får grilla i dessa torrtider, samt att gå loss på några förbrukade trädgårdsstolar i teak. Färska kvistar går bra men annat var inte att vänta med tanke på att de flesta knivar klarar det. Annars kan sägas att trä inte heller var knivens bästa område. Eggen biter inte som den skall i torrt virke. Det är knepigt att hitta rätt vinkel för att ta i vilket ger sämre precision.

Efter fyra grövre kartonger, ett par plastburkar och lite trä började eggen ge upp skärpan

I dessa situationer får handtaget dessutom bara godkänt, inte mer. Trots att det fyller handen och är brett är det som så många andra aningen kantigt över "nacken", främre delen av handtaget. Precis där tumvecket hamnar om man verkligen tar i. Det gäller "hammargrepp" vill säga. Placeras tummen istället på bladet kommer handtaget bättre till sin rätt. Shark får i sammanhanget ändå klart högre betyg än genomsnittet. Särskilt tydligt att handtaget är fylligt blev det när kniven fattas i omvänt grepp vid styckandet av några gamla mattbitar. Det fungerade riktigt bra även om det är elakt mot eggen. 

Det kan även konstateras att kniven är något handtagstung. Balanspunkten återfinns långt bak i fingerurtaget istället för kring pivotskruven. Det är något som brukar utmärka enklare fällknivar där stålramarna inte är lättade och det gäller även här. 

Handtag

Shark har fått ett handtag á la "pinne". Ett rakt och enkelt handtag som i det här fallet utmärks av ett par saker. Till att börja med är det rätt tjockt. Om den egenskapen skall betraktas som bra eller dålig beror på. Dels är det naturligtvis avhängigt vilken storlek på händer man har. I mitt fall passar det men har man väldigt små händer eller är kvinna* kan det nog bli problematiskt. Det andra som spelar roll är huruvida kniven används eller befinner sig i fickan.

Den här kniven är tämligen substantiell med en längd på över tolv centimeter i stängt läge. Lägg därtill 160 grams vikt och en tjocklek på runt 13 millimeter. 

Ett stort handtag som fyller handen och räcker även till jättelabbar

Jobbar man lite hårdare och tar i är det ofta en bra sak. Inte lika bra i fickan men mer om det sedan. Den raka formen bryts av en ett par fasade sektioner, främst nedtill och förstås av ett "choil". Fingerurtaget är i det här fallet riktigt bra. Lagom djupt med god form och skollorna är väl svängda för att matcha rundningen. Det ger ett utmärkt fäste särskilt i kombination med de mycket bra räfflor som kniven fått på bladryggen. Något som uppskattades vid penetrerande skär som tidigare nämndes.

På tal om skollor/sidor är de i det här fallet gjorda i svart G10. De kan även fås i grönt. Den där nyansen som drar åt pansarvärnsoliv. De är medium- till fint mönstrade vilket ger adekvat fäste. Det jag kan invända är att om de upplevs som lagom nu så tenderar den typen av grovlek bli rätt hal i takt med att tid och användning tar ut sin rätt. När man nött på dem i några år brukar de bli rätt blanka. 

Ett par detaljer som utmärker god byggkvalitet. Bladet sluter tätt mot handtaget även i 
stängt läge och räfflorna på bladryggen är riktigt bra utförda!

Knivens konstruktion är annars enkel. En styck rejäl ram i stål, tyvärr inte lättad vilket bidrar till totalvikten och utanpå det skruvade sidor. I ryggen återfinns en "backspacer" som även utgör hål för fånglina. Formen ser lite spetsig ut men fungerar väl i handen utan att skära in. 

Pivotskruven är av "halvdekorerad" typ men tack och lov justeras den med vanlig torx. Detsamma gäller de övriga skruvarna. Kvalitén i stålet på dem får godkänt men jag tycker genomgående att de kunde vara en storlek större. Små skruvhuvuden är lätta att strippa av misstag även med bra verktyg. Sen ser det lätt underdimensionerat ut på en så här stor kniv. 

Byggkvaliteten är annars genomgående utmärkt. Klart över genomsnittet för budgetknivar. Det finns inga uppenbara missar, dåliga skarvar eller glömda kanter. Skruvar är försänkta som de skall och kanter rundade och fasade. Ett exempel på detaljtänkande är hur basen på bladet i stängt läge följer rundningen på handtaget. Det är både elegant utseendemässigt och mjukare i fickan.

Öppning och lås

Shark kan öppnas på två sätt. Främst är kniven tänkt som en flipper vilket märks på både kullagren och hur motståndet i "detent-kulan" stämts av. Men parallellogramhålet i bladet är inte bara för syns skull utan fungerar även det att fälla ut bladet med. En detalj som jag personligen uppskattar då jag inte alltid känner för att blixtra ut knivblad med tillhörande starka ljud. Alternativet att smyga fram bladet med tummen är ett bra komplement. Sen kan tilläggas att det "fungerar" men inte så mycket mer. Det sitter något skymt och är ganska smalt så åtkomsten är inte den enklaste. 

Shark är främst en flipperkniv men det finns ett hål i bladet för tumöppning

Funktionen hos flippern är utmärkt och en starkt bidragande orsak är hur den är en integrerad del av kurvaturen på handtaget vilket gör den lätt att hitta även i mörker. Bladet kan fällas ut både med ett tryck nedåt "push button" eller ett drag bakåt "light switch". Båda alternativ fungerar riktigt bra. För att vara ett så här stort blad har kniven en riktigt krispig öppning. Sen kunde gärna själva hajfenan, flippern, fått sig ett par räfflor för ökad friktion. Det går att glida av den som det är nu särskilt som den i övrigt är väl rundad och kanterna fasade.

Med öga för detaljer, rundad insida av ramen

Ytterligare en av de många små detaljer som tyder på lång tillverkningserfarenhet är att handtaget försetts med vad jag brukar referera till som "landningsplats". Det vill säga kanterna på ramen har mjukats upp på insidan för att inte nöta på fingret när det träffar där efter öppningsrörelsen. En viktig detalj som allt fler tillverkare får rätt. 

Ett starkt och stabilt liner-lås

Låset är enkelt och dugligt. En linerlock i stål. Den gör det den skall utan att göra väsen av sig. Inget glapp eller spel, ingen seghet när det skall släppas och det glider inte under ens stark belastning. Då har jag förvisso inte gjort "Cold Steel-test" på den men ni förstår vad jag menar. Negativ press mot bladet orsakar inte att låsarmen vandrar. Något som jag känner är extra viktigt med större knivar då de lockar till att ta i mer med. För att underlätta åtkomst har höger handtagssida gjorts lite lägre än låssidan.

Låsarmen kan släppas även med vänster hand även om det är aningen fippligare. Vänsterhänta torde vara luttrade vid det här laget. Men omöjligt är det inte. Överlag får låset på "Shark" godkänt. 

Att bära

De flesta knivar har något eller några svaga områden och i fickan är "hajen" på torra land. Den är inte helt skoj att bära. De 160 grammen känns även om det inte är överdrivet i relation till knivens övriga mått. De rätt tjocka G10 sidorna och det nio centimeter långa bladet drar sitt strå till stacken men främst är det den båda tjocka och massiva ramen som bidrar till totalvikten. Här kunde man valt att gå upp någon krona i pris och låta fräsen passera ett par varv till och lätta ramen. Det finns andra budgetmärken som klarar av den manövern så uppenbarligen är det görbart.  

Enkelt uttryckt - det är mycket kniv som skall ned i fickan

Sen finns det två punkter till som nästan mer än den absoluta vikten bidrar till att kniven känns något otymplig. Dels är det storleken på handtaget med en grovlek som raskt närmar sig en och en halv centimeter parat med över tolv centimeter på längden och dels är det clipets utformning. Grovleken är priset som får betalas när man väljer att göra en kniv som fyller handen väl. Det gäller andra större knivar också och där kan nämnas klassiker som Buck 110 eller EKA Swede 92. Skillnaden är att båda de knivarna levereras med bältesfodral. Shark fyller fickan rejält. Den är rätt hög och en grov ram försedd med likaledes grova G10 sidor bygger på bredden helt enkelt. 

För blankt clip och definitivt för mycket uppstickande kniv för min smak

Clipet fungerar och fungerar väl när det gäller att hålla kniven på plats. Tack vare god spänst och en väl utformad läpp är det heller inga problem med att dra eller stoppa undan kniven. I alla fall inte i tunnare sommarshorts vilket burits under den värmebölja vi haft under testperioden.

En annan positiv egenskap är att den relativt platta formen gör att det inte gräver sig in i handflatan då man använder kniven. Det kan låta som en självklarhet men det är det inte trots den långa tid som clip existerat på marknaden. Många knivar har stora brister på det området men inte den här.  

Ett problem emellertid med den här sortens enklare standardclip är att de ofta visar för mycket av kniven när den är i fickan för min smak. Det gör även att kniven sitter högre upp vilket är en nackdel eftersom tyngden då känns mer än om tyngdpunkten befinner sig lägre. Det är dock så mycket kniv i fickan så någon risk att tappa den inte föreligger. 

Sammanfattningsvis

Det är tveksamt om jag upptäckt det här märket eller i alla fall inte lika fort om jag inte fått den här kniven skickad till mig! En knivig vän på Instagram hade tydligen två versioner av den här modellen och tyckte att jag skulle få känna och klämma på den varpå en skänktes till mig. Ett stort TACK vill jag därför framföra till vederbörande!

Jag hade inga förutfattade meningar om vare sig modell eller märket och blev därför en smula överraskad. Mitt första intryck av QS103A "Shark" var att det är en stor kniv. Det andra var att handtaget är grövre, framför allt bredare än de flesta knivar - även de i motsvarande storlek. Kniven kändes därför mycket bra i hand rent komfortmässigt men även en smula klumpig. Bidragande till det är också att knivens tyngdpunkt inte är helt neutral utan förskjuten något åt bakänden till. Då känns tyngden betydligt mer än den annars gjort. Men jag märkte också tämligen omgående att det låg bra i handen i de flesta grepp. 

En synnerligen stabil vardagskniv som gärna får kompletteras med något mindre

Bakom varumärket QSP återfinns företaget MingHui Industrial som likt många andra kinesiska knivproducenter tidigare ägnat sig åt enbart legotillverkning eller fokuserat på hemmamarknaden. Det är något som märks då kvaliteten inte på något vis antyder att märket skulle vara nytt. Tvärtom är den är kniven full av små detaljer som tydligt skvallrar om att de varit med förr. Som exempel kan tjäna den jämna och fina slipningen av eggen, slipade stålkanter även på insidan av ramen, rundade kanter på öppningshålet, fasad framkant för åtkomst av flippern, bra utformade räfflor för tummen på bladryggen samt ett mycket stabilt och välfungerande lås. Och listan kan göras längre. Kniven är helt enkelt mer välbyggd än många andra där ett flertal detaljer är väl genomtänkta.  

Men ibland kan jag även tycka att den saknar något för att få högsta betyg. Detta "något" är personlighet. Kniven är något för anonym och förutom den vassa spetsen är det inte mycket som sticker ut. Personlighet eller snarare egenart är något som endera kommer från skickliga designers, de kan vara "in-house" eller externa eller något som kommer över tid. Vilken väg som QSP väljer att gå återstår att se. Med just den här modellen är de inte där ännu. Men den är tvivelsutan en sympatisk första bekantskap.

Gillar du stora knivar och linjerna - köp den! Kvalitén är svårslagen för prisklassen

Sen kan man klura på hur mycket samarbete eller influenser olika tillverkare har sinsemellan. Den här kniven är inte helt olik någon modell från Rike när det kommer till de övergripande linjerna. Det utan att på något vis vara en kopia. På samma sätt är bladet på Real Steels nyligen släppta "Havran" mycket likt den här kniven inklusive det parallellogramformade hålet. Den kom som sagt senare och lirar i en helt annan prisklass för övrigt.  

Som det är nu rekommenderar jag den här kniven som en rejäl grovarbetare eller större EDC-kniv som faktiskt ser helt ok ut även om den inte är någon mannekäng. Eller nästan grovarbetare förresten, spetsen är något för tunn för riktigt hårt arbete. En rejäl skärmaskin får du emellertid och det till en peng som inte gör att du gråter blod om du råkar skära i något olämpligt. Men skall du få ut maximal prestanda ur bladet får jag nog rekommendera att du slipar om det. Eggvinkeln gör den mer tålig för all del men är inte optimal för att skära riktigt bra. Det är å andra sidan en av mina käpphästar så ta det för var det är.

Men QSP ljuger inte när de säger att kvalitet, service och pris är deras ledord. Det kan jag skriva under på. Om sen P:et även kunde stå för "personlighet" också skulle jag bli ännu gladare.

Här hittar du en länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 214 mm
Längd hopfälld: 121 mm
Vikt: 160 +/-, 161 g vägd av mig
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina



/ J - skådar given haj i munnen


* som oftast, dock inte ALLTID har mindre händer än män kanske är bäst att tillägga. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre