Dagens bild nr 158 "En annan helikopter"

Det testas och skrivs om knivar för fullt på den lilla kammaren för stunden. Inspirationen flödar och formas till tankar som rinner via fingrarna ut i tangentbordet. Nyligen skrev jag om QSPs "Parrot" och från samma märke kommer inom kort en recension av en kniv kallad "Phoenix". Men näst på tur och därmed mest aktuell är en presentation av kniv från ingen mindre än Todd Begg, Glimpse 7.0. 

På gång är även en triptyk av knivar från ArtisanCutlery - ännu ett nytt märke från Kina som poppat upp. De gjorde det dessutom med en rad modeller på en gång vilket är ovanligt. Det tar ju trots allt en viss tid att utveckla en knivmodell. Särskilt om någon som helst feedback skall tas tillvara och sluttester genomföras. Det skall bli intressant att se vad de kan erbjuda. 

"Another Chopper?"

På bild i vilket fall en av de tre modellerna jag testar kallad "Apache". Som synes ultramodern och trendriktig med överdimensionerat blad löpandes på kullager och utrustad med flipper. Lite ovanligare är dock materialet i handtaget som är aluminium med inlägg av G10. Namnet vet jag inte om det kommer från indianer eller möjligen den efter dem döpta helikoptern. Tvetydigheten i "Chopper" som i huggare respektive helikopter är dessvärre lite svår att översätta varpå ordleken tvärdog. 

De andra modellerna är den ännu mer extrema "Osprey" med sitt köttyxeblad och den slanka kwaiken-liknande "Shark". Mina tankar om alla tre knivarna och ArtisanCutlery som märke återkommer jag med. Det kan ni vara säkra på. 

/ J - testar vilt

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Hä löns int ́ förklar ́ för den som int ́ begrip

Ibland vet man inte i vilken ända man skall börja. Det är inte lönt att förklara för dem som inte förstår som Stenmark sade. Men ibland får man försöka. Häromdagen var det en artikel på "Knife News" där det resonerades kring  den genomsnittlige knivintresserades köksknivsintresse och sades att det var lågt. Jag håller med om det. 

Särskilt efter igår. Då jag står i begrepp att recensera den här fällkniven från ArtisanCutlery kallad "Osprey" kikade jag på en recension på YouTube bara för att få en uppfattning om vad andra tycker om samma modell. Någonstans mitt i genomgången drar recensenten till med något i stil med "...this knife can really do some serious chopping in the kitchen". 

Jag hoppade till och undrade om jag hört fel. Men jag var tvungen att fråga i kommentarsfältet "by the way... you don't cook much do you? You don't use this tiny little folder to hack anything. It would brake quite quickly!" Och fick svaret "What the hell are you cooking???"

"Now this is a Knife" Trots att den här köttyxan från Sabatier är rätt liten är den 

gigantisk i jämförelse med den ändå tämligen tilltagna fällkniven från ArtisanCutlery.

Svaret, jo jag gillar att laga mat och i det ingår att hantera kött och fisk. Det händer att jag köpt mig en kvarts kalv vid några tillfällen, halva lamm var åtminstone förr stapelvara och ibland får jag större bitar vilt. Då måste de förstås processas på något vis. Det är är så svårt att få in dem i ugnen annars.

Men allvarligt, ska man skratta eller gråta. Snälla snälla medmänniskor, små fickknivar eller stora dito också för den delen är i största allmänhet (med några få undantag som Opinel) helt usla i köket! När skall så kallat "knivfolk", mest amerikaner måste medges, förstå det?

Har man dessutom den blekaste aning om vad man använder en äkta köttyxa (cleaver) till så faller det ovanstående samtalet på sin egen orimlighet. För den som inte vet så är en av huvuduppgifterna att hugga genom mindre ben bland annat när man hanterar stor fisk, fågel men framförallt när man hugger egna lamm- eller fläskkotletter. Försöker du göra det med en liten fickkniv får du stå där och hacka en vecka och den lär gå sönder. Några fläskkotletter med ben lär du inte få i alla fall.

Jag säger det en gång för alla. Trenden med små köttyxeblad på fällknivar är just det, en trend. Några gillar utseendet och det är gott nog. Om det säger jag inget. Men de medför ökad vikt, större volym i fickan, inget spets och i allmänhet sämre balans än i princip alla andra bladformer. De tillför utöver ett utseende absolut ingenting.

Men det är inget fel i att gilla en kniv för utseendets skull. Jag har själv många av det slaget. Bland annat ett par fällbara dolkar. Inte praktiskt alls. Men däremot blir jag lite beklämd när någon som säger sig vara recensent inte ens vet hur man använder en kökskniv och på fullt allvar hävdar att en fällkniv som uppenbart är usel till det är bra i köket.

/ J - hobbykocken

Fredags-EDC XXIII

Fredag igen och jag skall försöka njuta av den efter bästa förmåga. Det efter att jag i annat forum skrivit av mig om viktigare ting än knivar. Nämligen liv och död och hur det kan arta sig när trafik är inblandat. Den hågade kan ta del av den texten publicerad på Cycling Plus och "Cykligare". 

Men för övrigt skiner solen lokalt och dagen ser ut att arta sig väl. Hoppas innerligt att den gör det för så många som möjligt. Ha det bra och ta hand om er själva och varandra!

Fredags-EDC

Dagens fickskrot kan signeras Spyderco och Viper eller snarare Sal Glesser och Tommaso Rumici om vi skall vara petiga. Det rör sig förstås om Shaman resptektive Dan2 Två knivar jag verkligen gillar och som kompletterar varandra väl. 

Sen visar det sig att jag  inte var helt ärlig då det långt ned i vänster byxficka även hittas en Victorinox Pruner. Kniven som blivit en oväntat stor favorit och ofta bara finns där. Emellertid är den lätt att tappa och den har redan hittats tre gånger av kollegor på jobbet efter det att jag suttit och fikat i någon fåtölj. Den har en tendens att min sina runda former vilja glida ur fickan om den inte är begravd djupt nog. 

/ J - eftertänksam

Dagens bild nr 157 "Tjejkniv"

Jag lade upp en bild med titeln "Girlie Knife" på Instagram. Det råkar vara en bild på den här kniven, en Todd Begg Steelcraft-series Glimpse 7.0. I det här utförandet med handtag i G10 och kolfiber. 

Vad i hela friden menar jag med "tjejkniv"? Tja, det syftar bara till att jag råkar veta att den här lånekniven från Knivshop råkar ägas av en kvinna. Det visar mest på att den knivintresserade kan vara vem som helst. Ett faktum som ibland glöms bort i vår intressesfär. 

"Girlie Knife"

Kniven då? Jodå om den finns mycket att säga och det första jag måste erkänna är att jag är en av få i hela knivuniversum som inte till fullo uppskattar Mr Beggs formspråk. Eller för att vara mer precis - jag tål inte vissa detaljer. Det här är emellertid en av de snyggaste modellerna i mitt tycke, särskilt i det här utförandet.  

Ni ska då veta att jag om hans kända "Field Marshall" uttryckt mig som att den ser ut som en "ljummen Bullens varmkorv, lite rund och slapp. Fast med extra allt på". Jag erkänner att det var synnerligen tillspetsat och att det uttalandet kan nyanseras. 

Men med det sagt så kan konstateras att jag har vissa fördomar och synpunkter på Beggs knivar innan jag ens hanterat dem. De flesta av dem har emellertid förstärkts, både de positiva och de negativa aspekterna efter att nu ha kikat närmare på själva designen. Jag vill betona att det handlar om formgivningen så inget kommer och hävdar att "bara du känner på ett annat exemplar så...". Ett argument jag hört förvånansvärt många gånger. Det är således inte utförandet jag talar om utan formgivningen som sådan.

Det skall preciseras i en senare presentation eller kanske en "Glimpse"? 

/ J - lyxknivar till det

Knivrecension QSP Parrot

- högtflygande papegoja

Efter att ha hanterat den här kniven en kort stund rotade jag fram en annan kniv i budgetklassen ur gömmorna. En som den här påminner om och nästan kräver en jämförelse med. Det var inte bara storleken, låset, tumknoppen och den gröna färgen på mina exemplar som drog åt samma håll utan även känslan. Kniven jag letade fram var en OKC RAT2 och kniven som påminde om den är QSP Parrot. Det är den jag ämnar presentera här.  

QSP QS102-B "Parrot"

Det här är min andra kniv från kinesiska QSP och den skiljer sig en hel del från den första jag presenterade, den större "Shark". Den här kniven känns betydligt mer EDC-orienterad och mer avskalad i sin framtoning. Jag kan inledningsvis avslöja att jag faktiskt gillar den här bättre trots att den i flera avseenden är en enklare och tillika billigare kniv. En enkelhet som märkligt nog gör den mindre anonym.  

Rättfram, enkel men duglig

 Twitterversion: Parrot, en av de bästa i (den låga) prisklassen!

Blad

Bladet påminner inte så mycket om nämnda RAT2 utan mer om en Zancudo från Essee. Det eftersom det är en droppoint som ligger snubblande nära en spearpoint i utseende eftersom bladet är nästan symmetriskt. Stålet är 440C och det har försetts med en polerad satinfinish. Märkningen på den här kniven förtjänar ett omnämnande då QSP-loggan krympts och motstående sida är nästan helt steril så när som på bladstål på ricasson. Riktigt snyggt gjort i mitt tycke. 

En droppoint gjord i 440C. Inte det mest uthålliga stålet i den här tappningen

Tjockleken på bladet är 3 millimeter och det mäter 8 centimeter på längden. Slipningen är flat till hela bladets höjd vilket borde borga för en god grundgeometri. Kniven anlände väl slipad med en jämn och symmetrisk egg som även var vass. 

Egentligen är bladet så enkelt som det går. I princip är det ett förvuxet "SAK"-blad. Avstegen från det består i räfflorna på ryggen som för övrigt är riktigt bra och förstås tumknopparna för enhandsöppning. De är förtjänstfullt placerade ur vägen när man använder kniven. Det gör att man kan använda den bladlängd som faktiskt finns vilket inte alltid är fallet på enhandsöppnade knivar. 

Bladformen och utförandet har både för- och nackdelar gentemot konkurrenterna. 
Exempelvis är eggen dragen nära handtaget vilket jag uppskattar

Appropå det kan nämnas att eggen dragits nästan ända in till handtaget vilket underlättar när man tar i eller vill ha den kontroll som det innebär att ha fingrarna nära det som skärs. På bruksorienterade knivar föredrar jag det framför den amerikanska lösningen "forward choils". Att göra stora urtag för fingrar för att underlätta småarbeten medför även att när de inte används har du ett stort hål i bladet som är markant i vägen vid många uppgifter. Saker har en tendens att fastna i dem helt enkelt. 

Väl satt i arbete är mitt omdöme lite splittrat. Parrot gör det den skall och ungefär på det sätt man kan förvänta sig men dessvärre lite sämre än jag föreställt mig. Det förvånade och jag blev först inte klok på varför den uppträdde så. Till exempel skär den kartong dugligt men det går tyngre än väntat. Det finns inget som ämnet kan hänga upp sig på och handtaget har inga obekväma punkter eller andra uppenbara brister.  

Samma sak gäller vid skärandet av frukt och grönt. Det går särskilt som eggen är lång i relation till bladet och att tumknopparna är ur vägen. Men den klyver hellre än skär eller det är känslan i alla fall.

Parrot skulle vinna på tunnare godstjocklek alternativt vara något tunnare bakom eggen

I det här fallet misstänker jag att det är godstjockleken som spökar. Tre millimeter kanske inte framstår som mycket vid första anblick men bladet är inte särskilt brett och det skall jämföras med ett monsterblad som exempelvis det på Cold Steels Large Voyager, där godstjockleken är 3,5 millimeter. Papegojans konkurrent Ontario RAT2  nöjer sig med drygt två millimeter! Så visst är det skillnad i de fysiska förutsättningarna. 

Sen håller inte den här versionen av 440C skärpan särskilt väl. Det kräver regelbundet underhåll för att vara till fyllest. Lite mer uthållighet hade jag gärna sett. Ett par tre grova kartonger från Matsmart och det här bladet ville ge upp. Den nackdelen får vägas mot att det är lättslipat. Det där är alltid en avvägning särskilt i enklare knivar. 

Handtag

På något ställe såg jag att sidorna i kniven angetts som "FRN" vilket det inte är. Både på hemsidan och i verkligheten är det G10 som är aktuellt. I det här fallet i pansarvärnsoliv eller "military green" som jag tror den kallas. Sidorna har monterats på en stålram som inte är lättad på något vis. Det misstänker jag starkt har med prisnivån att göra. Det här är en budgetkniv och något får man göra avkall på.

Praktisk och fungerande men utan fanfarer

Kniven är mycket välbyggd och alla kanter är rundade och slipade. Det gäller exempelvis insidan av ram både på undersida och rygg. Ramen hålls ihop i två fästpunkter med skruvar och distanser utöver pivotskruven som är justerbar. Storleken på skruvarna är T6 för sidorna och T8 för pivotskruven. 

Formen är enkel utan krusiduller. Fäste ges av mediumstruktur på G10 sidorna och av ett väl utfört "choil", urtag för pekfingret samt "jimpings" på ovansidan av bladryggen. De senare är nästan på Spyderconivå, det vill säga ger fäste utan att äta upp fingret. Fast de på QSP "Shark" var bättre. 

Ramen är inte lättad och bladet löper på en kombination av nylon och bronslager

Parrot får godkänt på balansfronten även om den inte är perfekt till följd av den massiva ramen. Hade den lättats hade även balanspunkten förskjutits något framåt och då hade kniven blivit helt neutral vilket jag föredrar.  

Annars känns kniven tämligen livlig i handen och är bekväm att hålla i. Mycket av det kan härröras till att fingrarna hittar dit de skall, att det inte finns några vassa hörn och att änden på ryggen är rundad för att passa in i en hand. Det är extra viktigt på knivar som inte är "fullstorlek" eftersom bakänden ofta hamnar mot handflatan när kniven används. 

Sen kan tilläggas att  handtaget är rätt grovt för sin storlek. Tjockleken är 13 millimeter. Det fyller handen bra. 

Öppning och lås

Parrot öppnas med tumknoppar som är enkla till formen och synnerligen väl fungerande. De är klassiskt pyramidformade och ger bra fäste men känns aningen spetsiga särskilt efter ett tag. Det som är bra med dem är att de inte sticker ut för långt så de hakar i saker och ting samtidgit som de ändå är lätt åtkomliga utan att man behöver treva efter dem. De är också som nämnts tidigare ur vägen när man skär. Bra jobbat där QSP!

Tumknopparna är lättåtkomliga och väl fungerande men kunde rundats mer

Inledningsvis var kniven något seg att öppna och inte någon direkt glädje att fippla med. Därför plockades den tämligen omgående isär, torkades av och förseddes med en droppe olja istället för fabrikskletet. Nu är kniven blixtrande snabb. Den är nästan svår att inte snärta fram så fort "detenten" släpper sitt grepp.

Låset är inte knivens styrka. Det finns en ytterst liten tendens till spel
och jag har hört om andra som haft problem med det. Säkert är det emellertid

Låser gör kniven med en linerlock i stål. Det är utan tvekan en av mina favoritvarianter särskilt på budgetknivar. Mycket därför att enklare ramlås brukar medföra stålhandtag och därmed väsentligt mer vikt.

Låset fungerar utan större anmärkningar. Låsarmen glider inte under belastning och glapp och spel är det inget på mitt exemplar. Eller nästan inget skall jag säga. Om man öppnar kniven väldigt stilla finns en tendens till spel om bladet provoceras hårt. Låsarmen glider helt enkelt inte tillräckligt långt upp på tangen. Men som sagt låset släpper inte och när kniven öppnas i mer normal hastighet uppstår inte detta problem. 

Att bära

I fickan får den här kniven både ris och ros. På plats stannar den och den är inte omöjlig att vare sig dra eller stoppa undan. G10-sidorna är tillräckligt glatta för att inte lägga sig i förehavandet. Handtaget bygger inte för mycket på höjden men däremot är det rätt tjockt vilket gör att det ibland känns som man har en mycket större kniv i fickan. Vikten ligger däremot under hektot vilket får anses godkänt för en kniv med ett 8 cm blad. 

Ett clips som syns och fungerar vad man tycker om 
utseendet är förstås en smaksak

Clipet på Parrot får överlag godkänt. Det håller kniven på plats och fungerar att tråckla över de flesta tygkanter. En nackdel är att läppen är vinklad utåt vilket jag inte är någon större anhängare av. Det kan kännas lite vasst när man kommer åt den. I det här fallet räddas clipet av att det är så pass platt att det inte sticker ut för mycket från ytan på handtagssidan. Det gör även att det inte skär in i handen när man greppar handtaget vilket är en av mina käpphästar.

Mindre bra är dock utformningen med de dubbla skruvarna på rad som fäster clipet. Det gör att mycket kniv sticker upp ur fickan. Bra för dem som känner att det ger nödvändigt grepp för att dra kniven. Inte lika bra för oss andra som dels inte "behöver" det och dels inte vill att knivar skall synas onödigt mycket.  

Sammanfattningsvis

Som sade inledningsvis kände jag direkt att det här är en kniv som hamnar i samma segment som sin mer namnkunniga konkurrent RAT2 från OKC. I mångt och mycket tycker jag utan att gå händelserna i förväg att den klarar den jämförelsen galant och till och med överträffar nämnda kniv på vissa områden.

QSP Parrot - en praktisk kniv med mycket hög potential i sin prisklass 

Vad vi har här är en enkel rättfram brukskniv. Form och materialval andas användning och i det här fallet är det inget att skämmas för. Den gör det den skall med bravur och priset gör att man inte gråter blod om den skulle råka försnillas eller misshandlas.

Papegojan har landat. Tror bestämt att den får stanna

Men visst kan man säga att det är knivvärldens Hyundai Getz eller Toyota Corolla. Den sticker inte ut hakan på något vis. Formgivningen är inte direkt extrem och materialen enkla. Men trots det gillar jag den. Ergonomin är god och bladet allround-betonat vilket sammantaget ger en praktisk liten gynnare. Det är förstås nödvändiga egenskaper om en kniv inte är enbart för syns skull. Sen hade jag gärna sett att man minskat ned godstjockleken till 2,5 eller kanske till och med två millimeter för att göra kniven mer effektiv men redan i befintligt utförande är den bra.   

QSP Parrot är definitivt en kandidat för den som söker en enkel, välbyggd fickniv för EDC-bruk. Adderas pris till ekvationen blir den plötsligt svårslagen. Jag vet inte exakt vad den kostar i Sverige men den ligger annars runt 21$ strecket i skrivande stund. 

Länk till tillverkarens produktsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 440C, 58-60 HRC
Handtag: G10 sidor på ståram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina.


/ J - fågelskådare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XXII

Tjohoo, det var dags igen. Fredag - en dag bättre än många andra i detta nådens år 2018. Även en höstförnekare som jag måste erkänna att årstiderna har sin gång. Ett gult löv mitt i pannan på mig när jag kom ut genom dörren och en temperatur en bra bit under tio grader när jag cyklade till jobbet imorse är argument för det. Jodå, vintern kommer som de säger i "Game of Thrones". 

Fredags EDC XXII eller XII på Instagram. Siffrorna är inte kalibrerade

I fickorna hittas bland annat ett nytt läderfodral till mobilen som inte fått någon patina att tala om än. Vidare behövs det kanske skrivas något och det görs företrädesvis med den enda fräcka penna jag äger för stunden, Fenix Halberd. Höstkvällar kan vara ruffiga och ljuset i mörkret kastar Thrunites Ti Hi. 

Knivar behövs alltid och idag är det den sobra stilen som dominerar. Den nyligen recenserade Fox Terzuola med trähandtag förvaras i höger jackficka. I byxorna återfinns en Dan, närmare bestämt en kniv döpt efter knivdesignern Tommaso Rumicis kompis Dan som förolyckades. Fast det är även en fiffig akronym som står för "Daily Assorted Needs". Den här versionen med sidor i "maroon linnen micarta", eller vinröd linnemicarta på svenska. Kniven görs av italienska Viper.  

/ J - en man och hans fredag

Knife review QSP Parrot

- a bird with ambitions

After handling this knife for just a short while I searched the depth of the collection for another knife in the budget class. A knife that this knife reminded me of and almost demanded a comparison with. It was not only the size, the lock, the thumb studs and the green color on my specimens that reminded of each other but also the overall feeling. The knife I thought of was the OKC RAT2 and the knife that reminded me of it was the Parrot from QSP. It is the one I intend to present here. 

QSP QS102-B "Parrot"

This is my second knife from Chinese QSP and it differs quite a bit from the one I presented last time, the larger model "Shark". This knife feels in my view much more EDC-oriented and with a more plain image.

I can initially reveal that I actually like this one better despite being a much simpler and also cheaper knife. A simplicity that strangely enough makes it less anonymous in my eyes. 

A straightforward, simple EDC-knife

 Twitter version: Parrot,  a contender to the budget throne!

Blade

The blade doesn't remind me so much about the aforementioned RAT2 but more of the Zancudo from Essee. That because of the very symmetrical drop point that almost can be called a spear point. The steel is 440C and the finish is a nice satin. The markings on this knife deserve a special mention since the QSP-logo has been shrunk to fit the blade size and the opposite side is almost sterile except blade steel on the ricasso. I think that is a neat and classy touch.

 A droppint made out of 440C. Not the most edge-holding steel in this version 

The thickness of the blade is 3 mm and it is 8 cm lengthwise. The grind is a full flat one which should be a good foundation for a slicer. The factory edge was well executed with an even and symmetrical edge that also was sharp enough to shave hair with just slight pressure.

The blade is as simple as it gets. Basically, it is an overgrown "SAK"-blade in shape. The deviations consist of some jimpings at the base of the spine, which by the way are really good and of course the thumb studs for one hand opening. They are meritoriously placed out of the slicing path when using the knife. Something that is a pet peeve of mine, I really like to be able to use the actual blade length for work without something interfering. That is certainly not the case with all one-handed opening folders no matter price point. 

The blade shape and the execution on the Parrot have both advantages and disadvantages compared with its closest competitors. For one the edge is drawn close to the handle which is a thing I appreciate

Speaking of blade length it can be said that the blade is sharpened almost all the way to the handle. A detail that is important when you want to put some force behind a cut or strive for better control. Personally, I prefer that solution over the other, using "forward choils". Making large cut outs in the blade in order to gain precision also means that they are really getting in the way when not using them. Things have a tendency to get stuck in there. Try to cut a piece of cloth as an example.

Once I started to work with the knife my impressions were a bit twofold. The Parrot does what it is supposed to do and about the way, one can expect. But unfortunately, the knife is a little bit less efficient than I expected. It was surprising and first I couldn't understand why. For instance, it cuts cardboard rather well but the task is slightly heavier than it should be. There is nothing that the material can get stuck on and the handle doesn't have any hotspots or any other obvious shortcomings. So that is not it.

The same goes for fruit and greens. The Parrot works ok especially with the good edge to blade ratio and the thumb studs out of the way. But in this case, the blade feels a tad wedgy. It wants to force the halves apart as much as cut them when you split apples or onions. 

The Parrot could be even better with a thinner blade stock. Here compared with a RAT2

In this case, the stock thickness is the culprit I believe. Three millimeters may not seem much at first glance but the blade isn't very tall and it should be compared with say a monster-blade like the one on Cold Steels Large Voyager with a thickness of just 3,5 mm. This birds rival RAT2 uses only about 2 mm. Certainly, there is a difference in the physical conditions between the two.

In the edge holding department, this version 440C didn't impress me that much. It demands frequent maintenance to work well. I wouldn't mind a bit more endurance from the steel, to be honest. A couple of thicker cardboard boxes and this edge wanted to give up. One must however also balance this drawback with the fact this steel is very easy to sharpen. Since I used to work as a butcher when younger I mostly use free hand sharpening rods and a strop for this and it works fine on this blade.  

Handle

Somewhere I read that these handle slabs are made out of "FRN" which it's not. Both on the homepage and better yet, in reality, it's G10. In this case "military green" I think it's called. The sides are screwed to a steel frame that isn't weight relieved in any way. I strongly suspect that has to do with the price level. This is despite all a budget knife and that entails some limitations. 

A simple, practical and well functioning handle with an excellent finger choil

This knife is surprisingly well built and all edges are rounded and smooth. That also goes for the inside of the frame and lock bar. The frame is held together by two screws beside the pivot. The sizes are T6 for the body screws and T8 for the pivot, rather standard.

The shape of the handle is simple with no fuzz. The medium coarse G10-sides provides grip together with a functional and well-shaped finger choil and some "jimpings" on the spine of the blade. They are good even if the ones on "Shark" was even better, almost on Spyderco level. The jimpings gives traction without chewing on your digits.

The frame isn't drilled out and the blade runs on a mix between nylon- and bronze bushings

The balance of this bird is decent but not perfect due to the massive frame. If it had been made lighter the point of balance had been shifted slightly forward which had resulted in a neutral knife, something I prefer.

Otherwise, the knife feels rather lively in hand and is comfortable to grip. Much of that is because the fingers naturally find their way, the lack of sharp corners anywhere and the well rounded back of the handle. That feature is extra important on small to medium sized knives since the back end of the handle often ends up in the palm when in use. 

The handle is quite a hand filler for its size due to to the thickness of 13 millimeters. Since the handle is basically a stick with a finger choil it works in all grips and doesn't tell you how to hold it. That's the way I want it in an EDC-knife. Handles shouldn't have "opinions" and tell you what to do. 

Opening and lock

Parrot opens via thumb studs that functions really well. They are of a classical pyramid shape and provides good traction but feels somewhat pointy after a while. They could have been rounded off a tiny bit more. A good thing about them is that they don't protrude so much so that they end up getting caught on everything. They are also easy to find without having to fumble.

As mentioned before they are also out of the slicing path when working with the knife. Good job there QSP.

The thumb studs are easy to get to and function well but could be more rounded 

To begin with, the knife was a bit sticky to open and didn't bring any joy as a fidget toy. I, therefore, disassembled it and wiped out the factory grease and replaced it with a drop of oil. Now the knife is lightning fast. It is almost hard not to flick open once the detent let go. 

The lock isn't this knife's absolute strength. There is a minute tendency
to lock rock under some circumstances. But the lock is very secure

The Parrot is equipped with a liner lock made out of steel. It is hands down one of mine favorite lock types on budget knives. Much because simpler frame locks usually mean steel handles which spells "heavy".

The lock works and does so without major remarks. The lock bar doesn't slide under load and there is no blade play on this knife. Or to be more precise almost no blad play. IF you open the knife in a very slow fashion there is a tendency to play up and down if you provoke the blade. The spring tension simply doesn't let the lock bar travel far enough up the base of the blade. But the lock doesn't fail even during a blade whack. And if you open the knife a bit more speedy this problem doesn't occur.

To carry

In pocket, this knife has it's pros and cons. The Parrot stays in place and it's not impossible to pull out and put away. The G10 is slick enough not to interfere. The handle is not high but is rather bulky which sometimes makes it feel like you are carrying a much larger knife in your pocket. The weight is below 100 grams and that is decent for a knife with an 8 cm blade. The angle of the clip makes the knife sit rather upright in the pocket and that combined with a soft back of the handle prevents it from chewing on your hand when it searches for keys and stuff in the same pocket.

A functional but  very visible clip

The clip is decent. It keeps the knife in place and works with most fabrics. A small drawback is that the tip of the clip is slightly angled outwards which I'm not a great believer in. It can, therefore, feel a bit sharp if your hand come into contact with it. But in this case, the clip is saved by having a rather low profile so that it doesn't stick out too much. It also makes it comfortable in the hand when using the knife.

A little less good is the choice of having a double row of screws holding the clip. It makes for a lot of knife sticking out of the pocket. Good for those that feel that is necessary for a good grip when pulling the knife. Not as good for the rest of us that don't need that and don't want our knives to be seen as much.

The clip can be moved from right to left side but tip up only. Most people prefer it that way anyhow it seems. 

To conclude

As I said already to begin with this is a knife that ends up in the same category as it's more well-known rival the RAT2 from OKC. All in all, I think it can take that comparison rather well and in some areas the Parrot even surpasses the competition I must say.

QSP Parrot -  a very practical little knife with a high potential in its price category

What we have here is a simple and straightforward EDC-knife so the Parrot is not hard to classify. Both shape and materials scream usage and in this case, that's a good thing. I do what it is supposed to do and do so well and with that price tag you don't cry your heart out if you happen to lose it or hard use it.

The Parrot has landed. I think I got a new pet

But sure you can argue that this is the equivalent of a Hyundai Getz or Toyota Corolla of the knife world. It isn't provocative in any way. The design is hardly extreme and the materials are simple. But despite that I really like it. The ergonomics are good and it have an versatile blade shape which together forms a practical little fellow. Actually I much prefer the handle of this knife over the RAT2. All this is of course necessary traits for a knife not made to show off. Then I would have liked to see a small drop in blade stock thickness down to 2,5 or even 2 mm for a more cut efficient knife. But already as is the Parrots beak bites hard.

QSP Parrot is definitely a candidate for the one who seeks a simple, well-built pocket knife for EDC-usage. I you add price to the equation it is all of a sudden a serious contender in the budget class. It costs around $21 in most places as I write this.  

Link to the product page.


Specification:

Total Length: 185 mm
Folded Length: 102 mm
Weight: 90 g
Blade Length: 80 mm
Blade Thickness: mm
Blade steel: 440C, 58-60 HRC
Handle: G10 over a steel frame
Lock: Linerlock

Produced by: QSP, manufactured in China.


/ J - the birdwatcher

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Vilket erbjudande!

Gratisreklam är fint. Det tycker förstås de flesta företag och av den anledningen uppfanns t-shirts med reklamtryck. Sen lyckades briljanta marknadsförare få det att gå så långt att vi konsumenter med stolthet gör reklam för olika produkter och märken genom att bära Swoosh-symboler och sönderbitna äpplen. Nuförtiden handlar märken mycket om livsstilspositionering. 

Nästa steg är att låta konsumenten BETALA för att få göra reklam. Låter det märkligt? Tydligen inte, fast det kanske bara är i vår något begränsade knivvärld det sker? Jag är inte tillräckligt insatt i ämnet så där får någon gärna informera mig. 

Det som föranleder den funderingen är nedanstående mail. Jag har tagit bort märket och representant för att inte utlämna någon för stunden. Men jag läste det hela med ett höjt ögonbryn som till slut riskerade att hamna i hårfästet. 

"Dear reviewer.

In the past you contacted our company you were willing to join passarounds for reviewing our knives.
We have sent emails to respond, but probably there were technicall issues because recently we discovered not all emails were received by all involved.
So another attempt. We hope the technical issues are solved,

We want to do another passaround. The passarounds are meant to give you the chance to receive some of our knives to do a review/video and post it on Social Media like Youtube. After you recorded your video's you send the knives (clean and well packaged) to the next reviewer. The last in row sends them back to me. We need at least 4 reviewers. There will be 4 knives in each passaround to review.

You also send me the links to the review video's after you uploaded them.
If i received the knives back, i will start the next passaround. Every 2nd passaround we will provide one of the knives for a lottery. One of the participating reviewers can win this knife. So every second passaround i will send this knife also. The winning reviewer will be last in row so the other reviewers also can review the winning knife. 

If you want to participate in a passaround group, please send me a reply with the following data:
-Link to your Social Media Channel(s)
-Day of birth
-Full address

-Agree to the following terms/conditions: 
-Time for the review: 2 weeks after receiving the package
-When received, immediate notifying to me
-When ready, you will send the clean knives well packaged to the next reviewer and you notify me and the next reviewer with a tracking link
-No hard use of the knives because we want all reviewers be able to do a decent review/recording with clean and undamaged knives

Info that's also welcome:
-Where do you buy your knives? And if you want to buy xxxxxx knives, which dealer/reseller in your country can offer them?
-Do you have suggestions of new resellers in your country that might be interested in becoming a reseller for our brand?

I am sorry for the technical inconvenience from the past. We hope we can work together in a pleasant way. If you have questions please feel free. 

Kind Regards,"

Det bör tilläggas att jag inte alls kontaktade dem med den avsikten men det är en annan historia.

Jag var tvungen att fråga en god knivvän om jag uppfattat det hela rätt. Få se här, jag skall alltså om jag lyckats uttyda villkoren rätt:

1. Skriva recensioner (eftersom jag inte har någon aktiv Youtube-kanal) på inalles åtta knivar. Utan att ha räknat exakt på tiden det så talar vi om minimum fyra och upp till sex eller fler timmar per produkt. Det inkluderar nämligen även utan "tyngre" eller långtidstestande att testa och bära dem, skriva ned intryck, verifiera dessa intryck, skriva utkast och råtext, därefter formulera det till en läsbar produkt, fotografera, redigera och välja ut bilder, bildsätta texten samt korrekturläsning. Den proceduren gånger åtta blir runt en arbetsvecka i tid go' vänner. 

Metoden innebär utöver det tid för att hålla kontakt med företaget samt de övriga på listan samt att gå till och från postutlämningsstället. 

Därutöver tillkommer deadlines varannan vecka i flera månader för min del. Något som i högsta grad riskerar att gå ut över andra uppdrag och mina bloggar. 

2. Betala frakt. Knivarna skall skickas vidare och postpaket upp till ett kilo som är spårbara kostar med utrikes postpaket 270 kr för att ta ett exempel. Det blir för två vändor 2160 kr. Den summan kan förstås variera om man råkar hitta någon billigt paketalternativ. Men gratis är inte försäkrade, spårbara paket utomlands i vilket fall som helst. 

Vad får jag då ut av det hela? Jo, jag skulle få klämma och känna på några knivar. Det uttrycks som en "chans" att få recensera dem. Vi talar heller om några rasande exklusiva produkter utan knivar från ett reguljärt produktionsmärke. Det är vare sig handgjorda Todd Beggs, Chris Reeves eller Spyderco-protyper som är aktuella. 

Utgår det någon ersättning för den publicitet märket skulle få till exempel här men främst på mitt Instagramkonto? Oh ja, jag får delta i ett lotteri. På en kniv jag vare sig vet om jag vill ha eller värdet på. Till och med om jag vinner kommer jag gå back på den affären. Det verkar vara enklare och bättre för mig att ta de 2100 kronorna för porto, lägga till några hundralappar och köpa något jag vill ha istället. 

Allt i så fall för att jag skulle vara så kåt på att få känna på några knivar att jag betalar för det. I mitt fall, nej tack! 

Idén att jag skulle jobba gratis för att aktivt göra reklam för ett företag som jag inte ens identifierar mig med faller mellan alla stolar jag kan komma på. Ideellt arbete utför man i min värld för goda organisationer som den lokala idrottsföreningen, Barncancerfonden och Röda korset inte kommersiella företag. 

/ J - säger nej tack

Knivrecension Fox FX515W Terzuola

-  produktions-Terzuola

Den här kniven "FX-515" var min första kniv från italienska Fox och det var ett par år sedan den införskaffades. Det har dock dröjt tills nu innan jag fick tummen ur och skrev ned några tankar om den. Ibland kallas modellen även Fox "Terzuola" eftersom han råkar vara upphovsmannen bakom kniven. För den som är insatt i hans formspråk är det inte helt svårt att se. Inte minst gäller det handtagets utseende som går igen i flera modeller. 

Fox FX-515W

Det som drog mig till den här kniven var ett antal faktorer. Rent utseendemässigt är den intressant då den kombinerar en tämligen aggresiv bladform med en omvänd tantospets/smalt wharncliffe-blad med ett trähandtag utan clip. Dessutom levereras den med läderfodral. Det gör att ett "taktiskt" blad möter "ficknivsmaterial" och allt det i en slank förpackning. En spännande mix med andra ord. En annan stark faktor var namnet bakom formgivningen mr Bob Terzuola, en av upphovsmännen till hela genren "tactical folders". Utöver den här kniven har jag endast en till som han designat och det är Spydercos "Starmate". 

Twitterversion: Terzuoladesign med Fox-kvalitet

Blad

"Omvänd/reversed tanto" är en bladform som inte minst populariserades i och med Benchmades modell 940. Här är den igen i N690Co-stål vilket är ett i italienska knivar vanligt förekommande material från Böhler-Uddeholm. Karaktäristiken ligger rätt nära VG10 och 440C kan sägas lite svepande. Stålet tar generellt en riktigt bra egg och är väldigt rosttrögt. Det gäller även den här kniven. 

En modern och numera tämligen populär bladform "reversed tanto" även om 
det kan argumenteras för att det är en modifierad wharncliffe i det här fallet

Av det stålet har man åstadkommit ett blad som mäter 9 centimeter på längden och är 2 centimeter högt. Godstjockleken är i sammanhanget stillsamma 3 millimeter. Slipningen är flat och av sabeltyp, det vill säga knivens sekundäregg sträcker sig inte över hela bladets höjd. Som dekoration har bladet fått sig en "blodskåra". Engelskans "fuller" är för övrigt en mycket bättre term för den detaljen eftersom den aldrig varit menad för blod. Den fanns ursprungligen på blad, särskilt svärd för att dels lätta blad och dels göra dem starkare. På knivar fyller de mest dekorativa syften.

Ur praktisk synpunkt är just den här skåran skräp. Just beroende på det, skräp. Det fastnar nämligen där då formen på fördjupningen är tämligen kantig. Dessutom har den en tendens att fastna ibland i vissa material som exempelvis kartong. Snyggt men inte särskilt meningsfullt är omdömet om den detaljen.

Ett Terzuola-blad med en markant "fuller" eller blodskåra

Bladformen i sig ger en riktigt bra och stark spets och massor av rak egg att skära med. Däremot får du absolut ingen buk. Just på den här kniven saknar jag emellertid inte det. Det är vare sig en flåkniv eller kökskniv så det spelar mindre roll i det här fallet. Eggen är också förtjänstfullt dragen långt in mot handtaget.

Sen har man inte slarvat med ricasson. Den är rakt skuren och bladet har fått ett "sharpening choil" vilket ihop med att tumplattan kan skruvas loss gör att du lätt kommer åt att slipa kniven med allehanda slipsystem.

Bortser man från skåran i bladet är formen synnerligen praktisk och för allehanda "EDC-uppgifter", vad de nu kan tänkas bestå av, är kniven väl fungerande. 

Handtag

Det här var den ursprungliga modellen tillsammans med ett ninjasyskon med svarta FRN-handtag och svärtat blad. I motsats till den är det i det här fallet ädelträ, Ziricote, som används som skollor och modellnamnet får då tillägget "W" för "Wood". Numera finns kniven i fler versioner med fler träslag att välja mellan, olika bladalternativ och även med titanhandtag med eller utan anodisering.

En träklädd "pinne" som fungerar i alla grepp som tänkas kan

FX-515 är byggd på en stålram och förseddd med en delvis täckt rygg. I den göms fiffigt ett fånglinehål så man slipper hål i sidorna. I förbifarten kan nämnas att det tog mig över ett år att upptäcka det eftersom pinnen som skall hålla fånglinan saknas på mitt exemplar. 

Handtaget är tämligen ergonomiskt såtillvida att det är en pinne med konturer. Träet är mjukt att greppa och det har slipats och rundats väl vilket gör det bekvämt. Formen styr inte heller hur du skall hålla kniven. Handtaget är även tämligen brett vilket gör att det på den ledden fyller handen väl. Men sen är det lite för lågt vilket gör profilen aningen för rund för min smak. Personligen gillar jag handtag som är lättare att orientera i handen och som inte tenderar att rulla om man vill ta i.  

Det bör påpekas att det fenomenet bara gäller vissa grepp som exempelvis hammargrepp. Om kniven greppas med en tumme på ovansidan fungerar den utmärkt. Särskilt som tumplattan agerar helikopterplatta för tummen. 

FX-515 har en backspacer i vilken fånglinefunktionen dolts. Dock saknas den på det här exemplaret

Handtaget är rätt halt måste medges. Trä ger inte alltid bäst fäste utan former på greppet. Särskilt inte om det skulle bli fuktigt eller vått. Former bjuds det inte på i överflöd här utan endast ett "steg" som markerar mitten på handtaget och som ser till att två fingrar hamnar på vardera sida. Lite "jimping" har kniven fått och den behövs i det här fallet.

Öppning och lås

Fox W515 öppnas med en tumplatta. Den metoden är normalt ingen personlig favorit. Mycket beroende på att de ofta är stora och i vägen. I det här fallet har man låtit storleken vara modest vilket uppskattas. Den är även positionerad så att den befinner sig nära handtaget och är därmed inte i vägen när man skär.

Sen tycker jag inte att plattor är lika lätta att  hantera som de flesta tumknoppar eftersom de vanligtvis kräver mer exakt vinkel för att fungera som det är tänkt. På den här kniven är de emellertid riktigt bra. Men kravet på vinkel är lika exakt som alltid. I det här fallet innebär det att en framåtsträvande rörelse inte fungerar. Fyrtiofem grader utåt skall det vara. Då flyger bladet ut och det gör det löpandes på glidlager i brons.  

En tumplatta som faktiskt för ovanlighets skull fungerar väl

Jag sade tidigare att "fullern", blodskåran inte var meningsfull. Jag skall nyansera det uttalandet då den faktiskt kan användas till en sak. Att öppna bladet med om du inte vill nyttja tumplattan utan använda båda händerna istället. Den ger utmärkt grepp för det. Det kan tilläggas att plattan kan skruvas loss och att senare versioner av kniven levereras med en liten bit metall att skruva dit istället ifall du av på grund av lokala lagar vill ha en tvåhandsöppnad kniv. Det gäller till exempel den tyska marknaden. 

Gången är behaglig och mjuk och kniven är mycket lätt att snärta upp för den som har bråttom eller bara ser knivar som som vassa stresskulor. 

Exemplariskt utfört liner-lock

Låser gör FX-515 med ett linerlock. I det här fallet en mycket stabil och förtroendeingivande variant där armen aktiveras med auktoritet. Den uppvisar inga tendenser att glida under negativ belastning och givetvis har låset givet knivens prisläge vare sig tendenser till glapp eller spel.

Räfflor på låsarmen gör att det går att få fäste för att släppa låset utan för stora åthävor. Motstående sida har även fått sig en försänkning för att underlätta åtkomst. Sammantaget ett mönsterexempel på ett väl utfört lås av den här typen. 

Att bära

Den här versionen av kniven har inget clip utan levereras med ett läderfodral. Ett mycket välsytt sådant för övrigt. Det används ibland men sällan måste erkännas. Jag föredrar att bära kniven löst i fickan när den medförs. Den svarta versionen har clip vilket förutom färgen utgör den största skillnaden dem emellan. Den här kniven har mer karaktär av gentlemannakniv med sitt bruna läderfodral och sina träskollor.

Ett kraftigt välsytt läderfodral följer med den här modellen. Bälteshällan har snabböpning

Fodralet har en märklig egenhet. Som det är utformat är det faktiskt bättre för vänsterhänta än för högerhänta! Som kniven stoppas i nu så hamnar den åt fel håll när man drar den från höger sida. Det medför att kniven måste vändas ett varv i handen innan den kan öppnas. Inget jätteproblem men en smula märkligt val av tillverkaren kan jag tycka. Jag har löst det så att jag öppnar kniven med eggen uppåt vilket löser det hela. 

Förutom att den är rätt lång gör sig FX-515 bra i fickan. Mjukt rundade kanter och hörn samt en vikt på strax över hektot bidrar till det. Det enda som kan kännas och som man kan skrapa mot är räfflorna på tumplattan.

Sammanfattningsvis

Vad som tilltalade mig med den här kniven var egentligen två saker, utseendet och det faktum att den designats av en av de verkligt stora, Bob Terzuola. Jag ägde före den här kniven inget med honom som designer och kände att det var en brist som var tvunget att rådas bot på. 

Senare kom jag att uppskatta hantverket då det här är en mycket välbyggd kniv. Toleranserna är snäva och alla detaljer är välgjorda. Det gäller även läderfodralet även om det har sina brister som nämnts.  

Fox FX-515W, italiensk kniv till italienskt kaffe

Sen måste medges att det här är en kniv med klara begränsningar rent praktiskt. Som "gentlemanna-EDC", det vill säga för allehanda småuppgifter är den utmärkt. Lätt öppna och fälla ihop, en riktigt bra spets och mycket egg att skära med. Men där slutar även de praktiska fördelarna. Bladformen är smått aggressiv och långt vilket är snyggt men gör det även mer begränsat och mindre "publikvänlig". Lägg därtill skåran i bladet som både samlar skräp och fastnar i en hel del material. Handtaget är dessutom tämligen glatt. Men den är riktigt snygg!

Det är i det här sällskapet jag vill placera Fox FX-515, tillsammans med Benchmade 940-serien och ZT 0450

Det gör att den här kniven är ett snyggt tillskott i samlingen för den som gillar välgjorda italienska knivar men som redan har ett antal urpraktiska skärredskap i sin ägo. Samt för älskare av Terzuola förstås. 

För den som vill ha en något mer praktisk version av den här kniven skulle jag nog rekommendera drop/spear-point-versionen istället. Den ser mer praktisk ut av vad jag kan avgöra. 

Länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 110 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N6902Co
Handtag: ziricote-skollor på stålram
Lås: linerlock

Producerad av: Fox, tillverkad i Maniago, Italien


/ J - har en räv bakom örat

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XXI

Veckor kommer och går endast fredagar består. Tja, det kanske inte är riktigt sant men ändå. Idag sol. Riktigt fint höstväder faktiskt och av det skälet planeras att tillbringa lite tid utanför för konserthuset i Växjö senare i eftermiddag. Det är matmässa i staden i helgen och i den ingår bland annat en deltävling i SM i utomhusmatlagning. Det är den som lockar i parken. 

I fredagsfickorna

I fickorna hittas dagen till ära en rätt vanlig kombination. Pennan är (som vanligt) Fenix Halberd T5Ti. Ficklampan kommer från Thrunite. Karbinhaken "Sea to Summit" inköpt på XXL har tillkommit eftersom jag mycket sällan kör bil men när jag gör det tillkommer förstås en nyckel så den häktas fast med hjälp av den. Haken går förstås använda den till allehanda andra saker med. 

I knivväg gäller en Victorinox Pruner där jag verkligen uppskattar de två bladen. Det mindre beskärningsbladet är utmärkt till förpackningsöppning vilket håller det större bladet rent från bland annat tejp. Sen nyttjades det faktiskt till att avlägsna döda växtdelar från krukväxterna igår vilket kanske ligger närmare det ursprungliga användningsområdet för bladtypen. 

Den större kniven i bakgrunden är "Peak" från bulgariska Manly. En kniv jag verkligen kommit att uppskatta. Den har mycket som talar för sig. Inte minst att den är en enkel och rättfram brukskniv. 

/ J - helgaren

Knivpresentation Spyderco C184OR "Firefly"

- när bilder luras

En bild säger mer än tusen ord hävdas det. Ibland stämmer det ordstävet inte  fullt ut. I det här fallet hade jag tittat på betydligt fler bilder än en och ändå framgick inte vissa detaljer alternativt var jag bara ouppmärksam. I vilket fall resulterade det i att jag blev riktigt överraskad när jag mottog den här kniven. Den var inte vad jag förväntat mig. Om det var dåligt eller ej är svårt att svara på. 

Spyderco C184OR "Firefly"

Eftersom kniven som är aktuell för dagen, "Firefly" från Spyderco har utgått ur sortimentet och därmed inte finns att köpa i några volymer längre så får det här mer karaktären av en presentation än en regelrätt recension även om skillnaden inte är enorm. 

Eldflugan är den minsta av knivarna som sprungit ur samarbetet mellan Carey och Spyderco

Firefly är designad av Peter Carey, en knivmakare som Spyderco samarbetat med förr. Modellen som var aktuell då var Rubicon som numera finns i en reviderad version kallad Rubicon 2. Utöver den finns även Magnitude som tillika är det senaste tillskottet. Båda de modellerna är direkta produktionsversioner av hans customknivar med samma namn. Däremot är jag inte underkunnig om huruvida Firefly har någon direkt förebild eller är framtagen specifikt för samarbetet med Spyderco. 

Blad

Bladet var en av de saker som överraskade. Det är betydligt knubbigare än vad jag föreställt mig. Visst, godstjockleken på tre millimeter är inte överdriven men i gengäld är bladet inte särskilt stort heller. Det mäter 7 centimeter på längden och cirka 2 centimeter på höjden. Att bladet inte är så högt kombinerat med sättet det är slipat på gör att grovleken märks mer. På något vis drog bladet mer åt Techno- än Dragonflyhållet om man säger så och det var inte något jag förväntat mig utifrån de bilder jag tagit del av.

Firefly drar mer åt Technohållet än åt Dragonfly2 hållet 

Formen är annars en enkel droppoint där slipningen avviker från Spydercos vanliga fullt flatslipade blad. Flatslipningen är kvar men här i "saber grind"-utförande. Det innebär en slipfas på 13 millimeter. Utseendemässigt är det en hit men rent praktiskt vet jag inte om det finns några fördelar. Men vare sig slipning eller form är det som märks mest utan det är den stora tumrampen som hålet bildar.

Finishen är en snygg satin utförd med ackuratess. På en sida Spydercos logotyp i anpassad storlek och på den andra Careys. 

Droppointblad i Carey-format. Försett med Spyderco-hål och gjort i VG10-stål

Stålet är VG10 som brukligt är på Spydercos Japan-tillverkade modeller. På den här kniven är det mer än adekvat ur användningssynpunkt. Firefly är vare sig för hårt bruk eller gjord för att starta några brasor med. Så ur den synvinkeln har jag inga invändningar men ur prissynpunkt kan jag ha åsikter. Det är mycket pengar för relativt enkelt stål.

Sen är bladet inte helt praktiskt ur EDC-synpunkt heller. Mest beroende på att jag gärna vill ha en riktig spets på mina knivar. Den här drar åt vad amerikaner kallar "hard use", det vill säga den är i princip omöjlig att bryta av. Men det gör att små pilljobb blir i princip omöjliga de med och det är precis vad jag ofta använder mina minsta knivar till. 

Handtag

Handtaget utmärks framför allt av utseendet som är droppformat med en nästan spetsig akter. Mest märks dock de klarorange sidorna i polerad G10 och det faktum att kniven försetts med bolster. Inte helt vanlig detalj på Spydercoknivar. Här är de gjorda i en högkvalitativ kolfiber.

Handtaget i G10 och kolfiber ser mjukare och bekvämare ut än vad det är

Firefly är byggd utifrån en mycket lättad stålram. Den är öppen i ryggen och försedd med distanser. För storleken är den också relativt väl tilltagen. Det i kombination med sidorna gör den synnerligen stabil. Den är också extremt välbyggd men det finns saker som överraskar. En sådan är att kniven är mycket knubbigare än vad som framgår av bilder. De flesta illustrationer är nämligen tagna från sidan och inte uppifrån. Firefly mäter hela 1,3 cm över ryggen vilket är mycket för ett handtag som endast är 9 centimeter långt.

De välvda sidorna på Firefly lurar ögat. Den är faktiskt grövre än Techno!

När man håller Firefly i handen blir det rätt uppenbart att kniven är mer för syns skull än något annat. Handtaget räcker till tre fingrar och inte mer. Det är rätt halt och vare sig form eller struktur bidrar till fäste. Framåt glider man emellertid inte eftersom handtaget har ett mindre fingerskydd och den markanta knölen bildar en tumramp. Så säkerhetsaspekten är mer än täckt.

En av flera ställen som ger upphov till skav. När den änden placeras inne i handflatan känns den

Däremot är i prinicp hela handtaget en enda stor "hotspot". I alla grepp känns de skarpa kanterna som jag hela tiden återkommer till. De känns på skollorna men även på insidan av ramen och på låsarmen. Kramas kniven i hammargrepp är det ryggen som lämnar avtryck, fattas handtaget i "saber-grip" så är det pekfingret som får gnaga mot bolstret i fingerurtaget.

Så enkelt uttryckt, det här är en kniv du gör små lätta uppgifter med. Och de bör gå fort.

Öppning och lås

Öppnas gör kniven med ett för bladets storlek väl tilltaget öppningshål som därtill är lätt att komma åt. Formen på den tämligen enorma puckeln på bladet skänker emellertid karaktär eller förstör linjerna på kniven beroende på hur man uppfattar saken. Hur som haver är knölen på det här bladet mer framträdande än vanligt.

Låset är en av de detaljer som andas kvalitet

Gången är exceptionellt trevlig med en välgjord hydraulisk känsla. Jämn och mjuk vilket andas kvalitet. Något glapp eller spel existerar inte på den här kniven vare sig i stängt läge, på väg ut eller låst.

Låsdetaljen sköts av en "linerlock" i stål och den gör det med den äran. Även den mycket välgjord. Låsarmen är inte helt lätt att komma åt men här underlättar för första gången alla nittiograders hörn och ger gott fäste åt tummen. Låset är därför lätt att deaktivera. 

Att bära

Ja, hur är Firefly att bära? Både tämligen bra och rätt usel faktiskt. Det beror på huruvida man försöker bära den löst i fickan eller använda clipet. Från mästarna och tillika uppfinnarna av clip som knivapplikation brukar det sällan vara dåligt. Men här, oj oj oj. Bland de sämre jag stött på faktiskt och det vill inte säga lite.

En vederstyggelse till clip både utseende- och funktionsmässigt. Gör om och gör rätt

Det är lika uselt som några av de många experimentella varianter som Kershaw spottat ur sig under åren. Jag förstår att tanken var att det skulle matcha knivens utseende bättre än befintliga varianter. Men i det här fallet skulle man valt något av sina mindre "wire-clip" eller avstått helt. Den varianten som sitter på nu är närmast oanvändbar. Såvida du inte bär något i tunn spets eftersom läppen på clipet är minimal. Det är dessutom överlag för litet och definitivt för styvt för alla tyg oavsett tjocklek. Den är svår att ens få över kanten på ett par sommarshorts, jeans kan du glömma.

Flyttbart är det från nos till akter, på höger sida. På clipets plussida kan nämnas att det inte känns i handen när man håller kniven. Det är bland det enda som inte känns.

Här är clipet pressat över ett tunt shortstyg. 
Notera den skarpa kanten på bolstret som pekar framåt

Om du väl får kniven på plats med hjälp av ovanstående funktion kan du förbereda dig på nästa obehag. Det är kanterna på bolstret som är så markanta att du inte skojar bort dem. Kommer du åt dem är det närmast obehagligt. Så mitt bästa tips är att avlägsna clipet. Det är en dålig efterkonstruktion i alla fall.

Sen är kniven inte helt bekväm att bära ändå. Den är tämligen knubbig med undantag för bakänden som nästan är vass på grund av knivens distinkta nittiograders kanter. Det ger snygga linjer men gör den obekväm även när kniven bärs löst i fickan. Men storleken och vikten gör den ändå fullt möjlig att ha där. Jag bär den företrädesvis så när den medförs. 

Sammanfattningsvis

Jag hade förväntat mig en rätt slank uppenbarelse. Det var det nu inte. Jag hade även förväntat mig kraftigare rundning av sidorna då det ser ut så på bilder. De är för all del välvda men inte så mycket som skuggor i den polerade G10 narrar en att tro. Sen avslutas de med närmast skarpa kanter vilket definitivt inte framgått. Därav undertiteln till den här presentationen.

Firefly en välbyggd version av en idé som kanske inte var så briljant från början

Vad jag däremot fick var en exceptionellt välbyggd kniv med ett distinkt och eget uttryck. Kombinationen av formspråk och det djärva färgvalet med polerade högorange G10 sidor och därtill kolfiberbolster gör att kniven sticker ut. Sammantaget är det en snygg kniv i mina ögon även om den synnerligen markanta knölen finns där. Kniven hade sett bättre ut utan den eller att den åtminstone varit något mindre framträdande. 

Men vidare praktisk är Firefly inte. Bladet är inte tillnärmelsevis lika funktionellt som vi är vana att se från Spyderco men det är ändå ergonomin som är värst. Ett kort trefingersgrepp men närmast spetsig bakände är inte en helt lyckad kombination till att börja med. Lägg därtill att kanterna på materialen är nästan skarpa och att hela kniven är hal och det inses snabbt att handtaget inte är någon succé.

För anhängare av P Carey, kolfiber och färgen orange även om kniven i verkligheten är mörkare

Firefly är därför en kniv du köper mer med hjärtat och känslor än med förnuft. Det är ingen brukskniv och inte ens särskilt bra för EDC. Men den är på ett avigt sätt charmig, personlig och sticker ut i knivträsket. Här är det helt klart Careys formspråk och en munter färg som är säljargumentet. 

Men inte ens det räckte i längden för kniven togs tämligen raskt ur produktion och Firefly blev ingen evergreen för Spyderco. 

Länk till tillverkarens produktsida

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm
Längd hopfälld: 88 mm
Vikt: 82 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG10
Handtag: G10 med Kolfiberbolster på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Japan


/ J - knyter flugor

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre