Ny kniv - Bahco 2444

Dagens nytillskott är förvillande lik en Mora Companion eller kanske snarare en av de utgångna Mora Clipper* då formen på handtagen är identiska. Men det var det som fick mig att haja till i butiken. Särskilt som de flesta av Bahcos knivar annars är gjorda i Kina. Men inte den här, det kändes som den måste prövas då den är märkt "Made in Sweden"!

Uppenbarligen handlar det om OEM-tillverkning från Moraknivs sida. 

Bahco sida vid sida med Mora Companion

I det här här orange utförandet blir de förvillande lika
och hade blivit ännu mer så med det gamla "Clipper"-mönstret

Handtaget är av gummiaktig plast precis som på förlagan och likt den är den också riktigt överjäkligt vass direkt ur lådan. Eller i det här fallet följde det faktiskt inte med någon låda. Men å andra sidan kostade kniven en hundring också. Det skall bli intressant att se hur den står sig mot den kniv den uppenbarligen, hm, "hämtat inspiration" ifrån. Det vill säga Mora Clipper/Companion.

/ J - handlar svenskt

* Clipper gick ur sortimentet 2011 om jag inte missminner mig

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Victorinox Cadet

 - när liten är stor

I min förra recension av en kniv från Victorinox tog jag mig an den numera moderna klassikern Pioneer. Då nämndes den  här modellen, Cadet Alox, endast i förbifarten. Idag skall den dock få spela huvudfiolen. För även om Cadet till formatet är mindre så tror jag faktiskt att den säljer bättre än storebror.  

Anledningen är enkel. Det finns inte något annat multiverktyg på marknaden som kan matcha den ifråga om storlek och vikt i relation till användbarhet. Särskilt inte om pris adderas till ekvationen. Då åstadkoms en liten gigant!

Victorinox Cadet Alox

Cadet är en ultratunn tvåradig Victorinox

En liten kuriosadetalj kring den är modellen är att den föregåtts av en "Cadet II" som faktiskt kom tidigare än "Cadet". Men den döptes om när den nuvarande Cadet hamnade i sortimentet. I den usprungliga kniven var nagelfilen ersatt med ett litet pennblad. Det har även funnits en mycket begränsad upplaga om femtio exemplar kallad "Cadet Plus" där man lade till ett extra lager vilket innehöll en såg. 

Utöver standardversionen som ni ser här ingår den i serien av knivar som varje år släpps i en begränsad upplaga i en utvald färg. Vad gäller nyanser kan nämnas att under åren har kniven släppts i ytterligare en rad olika färger. 

Handtag

Victorinox Cadet tillhör 84 mm modellerna vilket refererar till längden. Den mäter 8,3 mm över ryggen. Höjden mätt över där knivbladet sticker ut är 23 mm. Sidorna är gjorda i Alox, det vill säga hårdanodiserad aluminium. Den ursprungliga Cadet hade mer ribbformade mönster än det idag standardiserade rutmönstret som hittas på alla Alox-modeller. 

Handtagsformen känns igen vid det här laget. För den som vill gravera något finns en platta för ändamålet

Precis som är fallet med storebror så skänker aluminiumsidorna kniven en något mer lyxig känsla än plastversionerna. På köpet får man bättre fäste än vad motsvarande cellidor-sidor erbjuder. Dessutom är de extremt hållbara. Ytan är mycket motståndskraftig mot repor och om möjligt ger det mest en snygg patina med åren. Och vi talar år här. 

Cadet är för liten för att fylla upp handen men är trots det bekväm att arbeta med

Storleken gör förstås att den inte fyller handen lika väl som den större Pioneer men det är något som man får ta för att få till det här extremt lätta och kompakta verktyget. Trots det kan man greppa kniven med hela handen och därmed skära förvånansvärt tunga saker. Det är ett mycket enkelt handtag men med en form som överlevt tidens prövning och visat sig vara inte bara bra utan enastående. Särskilt gäller det som ytan ger ett gott grepp vid användandet av samtliga verktyg. Men det är klart, ordet "ergonomi" kanske inte kan användas i sammanhanget.  

Därtill kan sägas att den mjukt rundade formen gör den till den ultimata fickkniven. 

Knivblad

Knivbladet på Cadet är imponerande på så vis att det är så mycket blad instoppat i ett litet format och att det visar sig vara kapabelt till mer än vad man kan förledas att tro. Bladet mäter på den här modellen 63 mm varav 55 mm är egglängd. Som högst är bladet 12 mm och godstjockleken ligger på 2 mm.

Formen är förstås Victorinox vanliga drop point och den är har en lika sedvanlig v-slipning. Fabrikseggen var på det här exemplaret mycket bra. Riktigt vass och som oftast tunn och jämn. 

Ett klassiskt Victorinox-blad i något mindre utförande

I bladet hittas förstås Victorinox standardstål som brukar anges som X55Cr14 eller din 1.1410. Ett stål som främst har två positiva egenskaper. Den ena kommer sig av att härdningen ligger i det lägre spannet och hamnar mellan 54-56HRC. Det gör bladet extremt lättslipat. Du kan i princip slipa det här bladet mot vad som helst. Av samma skäl kan du behöva bryna det tämligen ofta om du skär mycket. Den andra och mer överskuggande fördelen med det här stålet är att det är riktigt riktigt rosttrögt. Har du sett många schweizerknivar med bruna blad? Nä, trodde inte det utan det kräver lång och systematisk misshandel för att uppnå. Stålets inneboende egenskaper förstärks av ett rejäl polering för att göra det så rostfritt. Samma behandlning har alla verktyg samt ryggfjädrarna fått.  

Sedan skär Cadet alldeles förträffligt. Förutom en vass egg så hjälper det fullt flaslipade bladet till, särskilt som godtjockleken är så tunn som två millimeter. Det gör att faktiskt att det här bladet skär relativt bra genom det mesta även när det inte är rakbladsvasst. Något som kraftigare knivar generellt är mycket känsligare emot. Sen är spetsen på det här exemplaret mycket bra vilket inte alltid är fallet med Victorinoxknivar. Det gör den användbar till precisionsarbete. Sticka hårt med den rekommenderar jag inte då kniven saknar lås. Den lilla buk som finns på bladet hjälper också till genom att det är lättare att vinkla handtaget och samtidigt skära mot exempelvis en skärbräda, en stock eller något annat planare underlag.  

Det tunna bladet glider genom kartong även när det inte är helt nyvässat. Notera den jämna och fina fabrikseggen

Men innan man skär skall man få ut bladet och hur man än vänder och vrider på sakfrågan så är Victorinox rätt omoderna. De är slip joints, det vill säga saknar lås samt kräver en nagelskåra för att få ut blad och verktyg. Särskilt påtagligt blir det för mig som är nagelbitare och därmed inte förfogar över något att nyttja för att öppna mitt verktyg. Tacknämligt nog sticker det ut mycket blad ändå för att jag med nypan skall kunna få ut det.

Motståndet är som vanligt med knivar från alplandet, perfekt. Förutom klockor är de här knivarna en av orsakerna till att man talar om schweizisk precision. Det är bara att öppna respektive stänga den här kniven så både känner du och hör varför det epitetet uppkommit. 

Verktyg och funktioner

Cadet tillhör det tvåradiga gardet av knivar i Victorinox sortiment. Här är de dessutom extra tunna då man valt att utgå från tunnare bladgods än i de större modellerna. Totalt hamnar man som sagt på väsentligt under en centimeter i total tjocklek. Som alla Alox-knivar saknar Cadet de tillbehör som annars återfinns i plastsidorna som tandpetare och pincett. Det ger ett rent utseende samt gör att alla verktyg fälls ut från samma sida.

Det här är hela bestyckningen redo för en bredsida

De åtta funktionerna är fördelade på fyra olika verktyg. Därtill räknas nyckelringshållaren som en funktion av Victorinox. Inalles blir det således nio funktioner räknat på det viset. Knivbladet är som på nästan alla Victorinoxknivar* själva huvudredskapet. På god andraplats hittas förstås öppnarna som även dubblerar som skruvmejslar. Den stora mejseln, som för övrigt har samma mått som på storebror, går även att använda till en rad alternativa användningsområden. De som kommer närmast till hands är till exmpel som skrapa eller ett mycket litet bräckjärn för häftklammer, möbelstift, märlor och liknande. Öppnaren som hör till den mejseln är den mycket effektiva kapsylöppnaren. Troligtvis den bästa på marknaden som sitter på ett multiverktyg.  

Den stora flatmejseln har som vanligt halvvägsstopp vilket gör att man kan vinkla handtaget för mer kraft. Den är också mycket användbar
som skrapa eller litet bräckjärn

På motsatt sida hittas fortfarande en konservöppnare. En funktion som jag tror kommer att försvinna med tiden. Dels används inte konserver i samma utsträckning längre och dels kan de flesta idag öppnas på annat vis. Men den som finns är mycket effektiv och när man behöver en dylik är oftast behovet stort. Den mindre skruvmejseln som avslutar verktyget är däremot mycket mer ofta använd av mig personligen. Den fungerar nämligen även utmärkt till stjärn/Phillips-skruvar också. 

Den mindre flatmejseln går även att använda till annat

När det visade sig att man kunde fila annat än naglarna
blev jag mer vänligt inställd till filen

Det sista verktyget Cadet är utrustad med är en kombinerad nagelfil/nagelpetare. Något som för mig närmast kan räknas som ett hån, ett uppsträckt långfinger. Men efter att ha börjat använda den här lilla rackaren till kniv så har jag upptäckt att likt alla andra verktyg på Victorinox-knivar så har de alternativa användingsområden. Det är endast fantasin som sätter gränserna. I det här fallet har jag kommit på att de kan användas för att fila till både plast och till och med G10 om så behövs. Det samt att spetsen faktiskt kan avändas på mycket små stjärnskruvar. 

Slutsats

Honnörsordet för dagen är "minimalism". Victorinox Cadet Alox är en personifikation i knivhamn av det uttrycket. Eller åtminstone bland multifunktionsverktyg. Handtaget i sig själva andas enkelhet och materialet har en självklarhet i hand. Det ger bra fäste, ser bra trevligt ut och är hållbart. Det fungerar helt enkelt. Samma sak gäller för själva bestyckningen av det här multiverktyget. Det har det mesta av det man behöver och det är inte mycket i vardagen som den här lilla kniven inte klarar av. 

Visst finns återkommande teman när det gäller invändningar mot Victorinox. Stålet är enkelt och så verkar det förbli. De kan vara något svåra att öppna utan tillgång till naglar och de flesta modeller saknar clip.  

Men i gengäld kan invändas att de är mycket prisvärda. Cadet Alox kostar i Sverige runt 375 kr. För de pengarna får du en anmärkningsvärd byggkvalitet. Ta gärna en slipjoint från ett känt märke som Spyderco eller Benchmade och placerad den sida vid sida med en Cadet och jämför. Det lär bli rätt  jämnt skägg och på vissa områden vinner Victorinox. De kan sin sak helt enkelt. Det finns en orsak till att de är världens största fällknivstillverkare. 

Och avsaknaden av clip och annat som sticker ut möjliggör det här extremt kompakta formatet och vikten på under ett halvt hekto. Det gör att det inte är några som helst problem att kasta in den här kniven i vilken ficka som helst och glömma bort att den finns där till du behöver den, som det brukar heta.    

Cadet är den stora lilla verktygslådan från Victorinox

I formatet finns ytterligare ett par styrkor inbakade. En är hur pass bra den här kniven skär i relation till yttermåtten vilket överraskar. En annan styrka är hur acceptabel en sådan här kniv är i diverse sociala sammanhang. Med sitt klassiska utseende och lilla blad skrämmer den inte folk. Tvärtom väcker logotypen ofta igenkännande leenden. 

Konkurrens finns förstås och ett avvägande som alltid måste göras är huruvida man vill utgå från ett multiverktyg byggt kring en tång eller en kniv försedd med kompletterande verktyg. I den här klassen tycker jag frågan är enklare att besvara än i de större storlekarna då en så här liten tång i praktiken inte är mycket att ha. Antalet funktioner i relation till storlek och vikt hos Cadet är svårslagen.  

Sedan finns förstås andra Victorinox-knivar. En nära släkting till Cadet är "Recruit". I den har filen ersatts av ett knivblad precis som på den ursprungliga Cadet-modellen. Därutöver har den de vanliga tilläggen som följer med cellidor-sidorna i form av tandpetare och pincett. 

Med Cadet fås istället en tunnare profil, bättre fäste, mer slitstark yta och i mitt tycke snyggare och mer klassiskt utseende. Kopplat till ordet klassisk är även att det ett möjligt samlarobjekt trots att det är ett rent verktyg. De många färgalternativen och årsknivar utgör grunden för det. 

Victorinox Cadet är ett måste för den knivintresserade och för alla andra

Utan att överdriva allt för mycket så är en Cadet ett måste för varje knivsamlare. Och om inte just den här modellen så en eller flera andra Victorinox. Eller förresten det gäller om du inte är ett dugg intresserad av knivar heller för den delen. De här små multiverktygen har verkligen mejslat ut sin nisch och i den är det inte  många som ens är i närheten av kvalitén och den prisvärdhet de erbjuder. 

Specifikation Victorinox 0.2601.26 Cadet Alox

Längd: 84 mm
Höjd: 23 mm
Bredd: 8 mm
Vikt: 46 g
Handtag: Alox
Lås: inget, slipjoint

4 verktyg, 9 funktioner:

• Knivblad
• Konservöppnare
• Liten flatmejsel, 3 mm
• Kapsylöppnare
• Stor flatmejsel, 6 mm
• Vajerskalare
• Nagelfil
• Nagelrengörare
• Nyckelringsfäste

/ John

* Det finns faktiskt Victorinoxverktyg utan knivblad

Fredags-EDC LXXVII

Det här året, kan det inte bara gå och dö? Jag börjar tröttna på det mesta nu. Mig själv, vädret, mörkret och den här tiden samt hela 2020. Att inte få träffa de man vill och hälsa på familj, vänner och bekanta tar på humöret för min del. Särskilt när jag inte kan träna som jag tänkt heller. Allt sammantaget läggs på hög. Särskilt när jag till och med har familj som fått Covid. Inte roligt alls! 

Det är bara konstatera att den här julen kommer att bli annorlunda än den brukar för många människor. Men å andra sidan gör det inte mig något som jag känner för tillfället. Vad mig anbelangar så kan man lika gärna hoppa över det hela. Men något litet jäkla juljus får det väl tändas. 

Victorinox Cadet

Och kanske måste man köpa sig en julekniv? Fan vet, men en sak vet jag och det är att i fickan återfinns för tillfället en Victorinox Cadet. Min enda EDC-kniv för tillfället. Å andra sidan sitter jag hemma och skriver idag så det vete tusan hur man skall räkna. Jag har några hundra knivar inom armlängds avstånd, räknas de som "EDC" då? 

Men jag har faktiskt hunnit med att använda den lilla Cadeten två gånger innan frukost! Båda gångerna för förpackningsöppning, först kaffe sedan ost. 

En recension av den kniven är för övrigt det jag sitter och skriver på!

/ J - vill dra täcket över huvudet 

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS268

I dessa mörka tider behövs C-vitamin. Eller egentligen är det väl D-vitamin som saknas när det är mörkt? Men vitamintillskott behövs i vilket fall som helst. Därför skall man äta apelsiner så här års. Det är sedan gammalt. Eller kanske det mest beror på att de brukar vara billigare på vintern, vad vet jag. Men det var så det lät när jag växte upp i alla fall. 

För att pigga upp mig skaffar jag därför orangefärgade knivar istället, det är det närmaste apelsiner jag kommer och de är lättare att skala. Ellet det vete tusan förresten. Men den här anlände i kartong och inte i krympplast i alla fall. 

Kniven kommer från Two Sun och heter...ja, den heter inte ett dugg vad jag vet. Two Sun som kommit igång så bra med att döpa knivar. Men Wong-Design är den som står för formgivningen och modellbeteckningen är TS268.

Two Sun TS268

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här kniven egentligen. Det återstår väl att se men första intrycken är spretiga. Den är hyfsat bekväm att hålla i, bladstålet kommer från Sandvik och handtaget är gjort i G10 på en stålram i 420 som också utgör en liner lock. Så inga konstigheter så långt. Därtill löper bladet på kullager i keramik och kniven kan öppnas endera med en frontflippper eller mycket stora tumknoppar. 

Men den är tämligen, ful får jag väl säga. Harmonin mellan blad och handtag är inte helt optimal. Lite balans uppnås genom att bladet är markant bredare än handtaget. Det senare är dock väsentligt längre, allt för att rymma en mycket tilltaget finger choil. Men det kunde varit mycket värre. Det vill säga om de uppgivna måtten varit korrekta.

En liten kuriosa är att bladet mäter 75 mm,  i alla fall enligt alla webb-sidor. Det av den enkla anledningen att den då är godkänd för försäljning på fler platser i världen, inklusive Kina. Vi som har mätstockar, måttband, skjutmått, linjaler eller bara bra ögonmått kommer fram till att bladet är snarare närmar sig 9,5 cm varav 8 cm är egg. 

/ J - Nyknivshusse

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review QSP Leopard

  

-  it was bound to happen

It is a good looking little bugger was my first thought when I saw this knife in pictures. It had that sleek look that I fall for lately. It was enhanced by the long elegant line that extends all the way from the tip to the end of the handle. An arch that gives a certain harmony to the whole creation. All crowned with handle sides of micarta and good steel. Not much to complain about in other words. The knife I'm talking about is called Leopard and comes from QSP.

QSP 135-C Leopard

Leopard is a relatively new knife from  QSP. An abbreviation that stands for "Quality Service Price". The name sounds much better if you go for the shortening instead of reading it out loud. However, I can testify that they stand for the message itself.

As is often the case with QSP, this knife is available in a couple of different designs. A model has carbon fiber sides or rather that laminate that consists of G10 with a thin sheet of carbon fiber on top. The micarta, on the other hand, is a sympathetic linen micarta in either green or gray, depending on how you prefer your cat.

A Leopard wearing green micarta fur

Twitter version: QSP Leopard, the 2/3 knife that gives you two-thirds brilliance and one-third confusion

Blade

Leopard boasts a sleek and stylish drop point blade. The length of the blade is eight centimeters, of which 77 mm is a sharp edge. Fairly efficient use of blade length in other words. The height is 22 mm and the blade stock is three millimeters thick.

The finish is satin and the blade is crowned by a slightly rounded back. There you also find some grooves for better grip. The marking is extremely discreet with QSP's logo in a mini format on the ricasso on the presentation side and blade steel on the other. Very nicely done!

Leopard offers a nice looking and also very good knife blade

Initially, I said that the steel was good. In this case, it means that it is 14C28N from Sandvik that is the starting point. By "good" I mean that it is competent budget steel. It does not rust easily, takes a good edge, and keeps it reasonably well. But above all, it is easy to grind. A property that is sometimes forgotten in the era of  "super steels".

In this case, QSP has managed the properties well and they have crowned it all with a decent factory edge. It is smooth and centered and reasonably sharp. Not the best I came across from QSP though. There is a small miss, the blade has a tendency to show a "smile" as it is sometimes called. The reason is that the edge doesn't clear the plunge line. 

The steel is 14C28N from Sandvik

This is a knife blade that cuts really well in stuff. Properties such as thin blade stock, pointy tip, and a full flat grind combined with good steel provide a solid foundation. In materials such as cardboard of different thicknesses and paper, this blade is even excellent. The same goes for plastic and the like at, for example when open packaging. The penetration ability is excellent. The needle-sharp tip penetrates most things with ease.

The blade is even decent for carving

In fact, the blade gets approved in most areas no matter what you cut. The problem is that it does not make much sense to focus on this area because the limitations of the knife are found elsewhere. To test the knife "harder", as in cutting for longer periods of time and doing some proper carving, is in principle impossible or at least not at all convenient. The reason for this can be found below.

Handle

As mentioned, this cat is available in a couple of different variants. You can choose a carbon fiber / G10 laminate in the handle sides or as here linen micarta. It is in turn available in two different colors, gray or green. The Micarta is of good quality and is both chamfered and ground. It gives a very comfortable surface and it does well both in pictures and in reality. 

The linen micarta that adorns the handle is well-made and of good quality

The way the knife is built is not much to talk about as it is both relatively simple and well-executed. Leopard has an internal steel frame that is provided with holes to reduce weight. The construction is then partially open in the back with a small backspacer in black G10. It has got a slight gear pattern. A distinctive detail is that the frame rises slightly above the handle sides. Something that can sometimes be sympathetic as it can help round off the handle. In this case, it's not so good.

The knife is held together with two small screws in size T6 in addition to the adjustable pivot screw. On the presentation side of it, you can see QSP's decorative and now typical screw head, but on the back/lock side, you find a regular T8-head. Since QSP's pivot screws are D-shaped, there is no problem with either loosening or adjusting them.

The back is mostly open

The shape of the handle itself is slim with a slightly curved back. It extends from a rudimentary finger guard which is reinforced by the small flipper tab at the front, via a sweeping line to a small platform at the rear. The handle ends with a tip. A lanyard hole has also been incorporated there.

Then here is the giant Achilles heel of this knife. The comfort is lousy already when the knife is held and the ergonomics even worse. Unfortunately, there is no nicer way to put it. No matter how I do it, there is no way to grasp this handle that feels good. It may be that my hands are unique, but considering all the previous positive experiences from QSP Knives, I do not think that is where the problem lies.

The length itself is not a problem, but if the index finger is placed behind the finger guard/flipper tab not much space remains and what is narrows at the back.
This makes the knife want to slide out of the hand if the handle is held tight

A normal hammer grip does not work at all. If the hand is placed where it is intended, with the index finger behind the finger guard, only room for three fingers remains. The little finger ends up on the angled rear end of the handle. Which is perhaps the point, what do I know? But in that grip, the hand ends up both far behind the edge and the pivot point of the knife and besides, the clip cuts really create a hot spot when you take a firmer grip on the knife. The result is a blade that is difficult to control and uncomfortable. Not good at all!

To create more space, the hammer grip can be moved slightly forward so that the index finger instead of behind ends up over the flathead flipper tab. The grooves there seem to have a purpose. But then an empty space arises under the fingers because the handle is not high enough to fill the hand. Also, the contact with the clip in this position is even more uncomfortable as both the "loop" where the clip bends and the tip digs into the hand. 

Nothing gets better in saber grip because space is still just as cramped.
Since the photo is taken holding the knife in the left hand one problem is avoided

And in a saber grip, it does not get much better. If the knife is intuitively gripped, the thumb ends up on top of the pivot screw because the finger guard pushes the hand backward. That grip is really tiresome because the handle tapers backward whilst being curved. It makes it feel like the knife wants to escape out of your hand like a slippery soap. That feeling is reinforced the harder you hold, paradoxically. A feeling I suspect is even worse on the more slippery carbon fiber version. This grip is only usable to poke with and again only three fingers fit and the clip is uncomfortable. If the grip is instead adjusted so that the thumb rests on the intended grooves, the control over the blade will be good, but the impact of the clip will be even worse.

These are the only reasonably functioning ways to hold this knife. But in the first with the index finger over the flipper tab, the clip feels even more.
The last picture illustrates the only way for me to hold the Leopard

The one grip that actually works fine is when the index finger is placed on the back of the blade, but it is not a particularly versatile grip so it does not save the handle.

Opening and Lock

Leopard opens with a flipper that tricks you. It looks like any flipper tab even though it is lower and more discreet than average. What is deceiving is that it can not be used at all by pushing down, despite the elongated surface being provided with attractive grooves that just look like they want to be pushed.

In fact, this is basically a front flipper. It is made to be pulled back and nothing else.

A discreet and very effective flipper tab once you have learned how to use it

Once you have figured that out, this knife is exceptionally fast. The geometry with a flipper tab placed in front of the pivot point in combination with ceramic ball bearings gives the desired result. It is also fairly intuitive to find the tab. Just follow the front of the handle and pull your finger back and the grooves make for a safe ride. It's hard to miss an opening with this knife. Overall, this is one of the cat's main strengths.

A liner lock in steel

Leopard has a liner lock in steel. Thus, no lock bar reinforcements or overtravel stops are needed. The lock is relatively easy to access and disengage. The lock bar is not overly strong and the rounded polished surface has been given a little pattern to give a better grip. The micarta slab on the opposite side has also been recessed to facilitate access to the lock.

The lock works flawlessly. A detail that QSP has made themselves known for. This lock is very stable and not least secure. It never happens that the knife fails to lock and it does not slip even with a lighter "spine whack", ie it can handle loads even from the wrong direction on the blade. Something good for making the knife safer if you poke or drill with it, for example.

To Carry

Weight and outer dimensions are very pocket-friendly, I must say. A length of just over ten centimeters is certainly a fairly common measure, and not excessive. Then the knife is fairly slim with 2,7 centimeters in height and a width of 1,3 centimeters. The weight ends up at a low 82 grams.

A clip that includes a couple of misses. It digs into the hand when the knife is used and the screws protrude and steal space. The worst thing, however,
 is that the tip points outwards!

The clip is a fold-over steel clip that allows the knife to sit fairly deep in the pocket without being a real "deep-carry" clip. The tension is good and keeps the knife in place. The size of the ramp is also decent. The clip is fairly easy to get over the edge, even on jeans or work pants. So far so good, but now one of the disadvantages of the clip is discovered. It is held in place with a couple of tandem-mounted T6-screws. The placement or rather sort of screws are not very well thought through, however. The problem with them is that they are neither recessed nor flat. This means that they steal space where the fabric should be. 

Another and worse sin has been committed to that the tip of the clip points outwards. It is a big shortcoming in my opinion and something I never appreciate on any knife. It is completely unnecessary and gives a clip that is directly uncomfortable to hold. Especially when the handle is shaped the way it is. The small size of the tip saves the situation a little. But it's still not good. 

To Conclude

Leopard was not quite what I was hoping for compared to what I saw online. Pictures can always be deceiving, which was proven in this case. I really liked the slim look with its harmonious lines. This especially applies to what the line from the back of the blade and all the way to the end of the handle looks like. Micarta is also a material that gives a little luxury and flair to most things so it looked really nice on paper. 

The materials in general are also more than decent for the price class. QSP does not usually skimp on them and they didn't this time either. Handle in linen micarta as mentioned, blade in Swedish Sandvik steel, and ceramic ball bearings. Not bad, especially considering the really good build quality. The Q in QSP cannot be commented on.

Both appearance and material choice thus speak in Leopard's favor.

I thought the Leopard was a given as it resembled two other knives I have in my collection both in shape and size,
Viper Key and Steel Will Sedge

So does the blade. Not only is it neat and proportionate with the rest of the knife with a sweeping plunge line that enhances the overall looks of the knife. It also cuts damn well! Relatively thin stock paired with a full flat grind gives excellent results. This is especially true of the needle-sharp tip. Overall, this is a very good knife blade, not least for EDC use.

The blade is really good for EDC use, too bad it is not matched with an equally good handle

But it is the handle that really messes it up. I do not know what went wrong at the design stage but it did not turn out well. Obviously, people with different sizes of hands have not been allowed to try the handle before it went into production. But I have asked my girlfriend to test the handle as a representative of someone with smaller paws than me and she did not like it either. Maybe it works for really small Asian hands, that's more than I can tell. In any case, it doesn't fit my hands at all. 

The handle is too small even though it measures over ten centimeters in length, which is usually enough for most folding knives. QSP also has several other models with roughly the same dimensions but significantly more space for the hand so it is not that they can not do better. Knives like  Parrot, Hawk, and Penguin are proof of that.

The feeling of insufficient size is aggravated by the shape as the handle tapers backward, which makes it feel like the whole knife is striving forward and wants to jump out of the hand if you grip it harder. All aggravated by a clip that really gnaws into the soft parts. And that even before you start using the knife. It is uncomfortable to both hold and use. 

As it is now, I can hardly use the knife. Only for very light tasks such as opening a package or cutting a string. In that role, however, it is very sympathetic as the flipper opening is lightning fast and the knife is also easy to close. So there is nothing wrong with the action.

QSP Leopard, a nice and well-built knife in good materials but for hands other than mine

It was bound to happen I wrote as a subheading. This is the first time I did not like a knife from QSP. Overall, it is otherwise one of my favorite brands actually. They have repeatedly proven that what the abbreviation stands for is true.

But all in all, I can not recommend Leopard, at least not to a person with larger hands. But the knife still looks very good and is well built with fine materials. So if you have small hands and only demands very light duties from your everyday companion, it's not a bad knife. 

Specification:

Length Overall: 185 mm

Length Folded: 105 mm

Weight: 82 g

Blade Length: 80 mm

Blade Thickness: mm

Blade Steel: Sandvik 14C28N

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - not convinced

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Karesuandokniven Galten

 - kniven från norr

Mer nordiskt än så här blir det inte. Karesuandokniven brukar ibland hävda att de troligen är världens mest nordliga knivtillverkare. Och långt norrut hittas de då den lilla byn Karesuando ligger norr om polcirkeln. Men den nordligaste tillverkaren är de faktiskt inte då norska Knivsmed Strömeng AS hittas i Karasjok vilket är beläget ytterligare ett tjugotal mil i rakt nordlig riktning från Karesuando sett. Men även de gör bra knivar i samma anda och tradition kan väl tilläggas. 

Med tanke på det är kanske typen av knivar som kommer från Karesuando inte heller förvånande. Det är bruksknivar för jakt, fiske och friluftsliv med rötter i svensk och samisk tradition. Men de har på senare tid breddat sitt modellprogram till att vara mycket omfattande och inkludera de flesta typer av eggverktyg inklusive fällknivar och yxor. 

Karesuandokniven Galten

En sak är extra glädjande med Karesuandokniven och det är att de tillverkar sina knivar i Sverige. Det finns som bekant inte många som gör det vid sidan av enskilda knivsmeder och knivmakare. I mångt och mycket sker deras tillverkning dessutom för hand. 

Den här modellen kallas för Galten och det är särskilt roligt för mig att testa den här kniven just nu då jag skaffade min första kniv från Karesuandokniven, "Järven", för exakt trettio år sedan.

Galten presenteras på Karesuandoknivens hemsida som en jaktkniv. Men eftersom den är en typisk nordisk allroundbetonad friluftskniv så ligger den även till grund för Karesuandoknivens överlevnadsknivspaket. Den förses då med tändstål och vassare rygg för att kunna användas ihop med det.

Galten är en kniv som lämpar sig utmärkt för allehanda friluftsliv

Twitterversion: Karesuandokniven Galten, svensk knivdesign när den är som bäst!

Blad

Galten är en mediumstor fastbladad kniv med för sorten rätt typiska proportioner på knivbladet. Det innebär en längd på runt en decimeter, närmare bestämt 95 mm, en höjd på 23 mm och bladets tjocklek är 3,2 mm.  

Finishen är polerad vilket medför vissa fördelar som att korrosion har svårare att få fäste. Den enda nackdelen är väl egentligen att den är svårfotograferad för oss som skall skriva något om den. I övrigt gillar jag utförandet. På bladet återfinns företagsnamn och logga men inget mer. Ryggen är mjukt rundad vilket gör att man inte kan använda tändstål mot den i originalutförande. Men i gengäld är den väsentligt mer täljvänlig utan skarpa kanter eftersom det går att placera tummen på bladryggen nära spetsen och trycka till utan att det gör ont. 

Ett blad med klassiska proportioner

Stålet man använder sig av är Sandvik 12C27. Måhända inte det mest exklusiva på marknaden men i gengäld ett av de stål som använts mest både av Morakniv och många andra stora europeiska tillverkare, inte minst franska sådana under många år. Det innebär att man vid det här laget vet hur man skall härda och värmebehandla det här stålet för att få ut det mesta av det. Av vad jag kan bedöma behärskar även Karesuandokniven tekniken då Galten håller skärpan väl för att vara gjord av ett relativt mjukt stål.  

Slipningen är en traditionell "Scandi grind" som det numera kallas vilket innebär en v-formad slipfas utan sekundäregg. Ibland även kallat "0-egg". Vinkeln på slipningen ligger på 20 grader.

Och på tal om skärpa så var Galten riktigt välslipad när den anlände. Dessutom svarar stålet väl på att striglas vilket gör det lätt att hålla skärpan på bladet. Själv använder jag mig främst av riktstål eller ett gammalt läderbälte och Autosol för att underhålla mina knivar. 

Stålet är Sandvik 12C27 och slipningen "skandinavisk"

Jag har förvisso inte tagit ur någon älg med kniven trots epitetet jaktkniv men väl ägnat mig åt allehanda hushållsbestyr både hemma och i skogen, tagit hand om återvinning och trädgårdsavfall och inte minst täljt en hel del. Sådant som den här typen av knivar ofta används till. 

Sysslor i och kring hemmet inkluderar att skära i material som tunnare papp, flyttkartong, förpackningsplast, snöre, rep, buntband, tejp, tyg och i det här fallet även golvmatta i plast. Sen testar jag alltid mina knivar även på hårdplast (dunkar eller PET-flaskor), packband i plast samt gummislang. Det senare för att ge geometrin och eggen något att bita i både bokstavligt och bildligt. Det är ett extremt material att skära. 

Att Galten är bra att skära kött och stycka fågel med kommer kanske inte som någon överraskning. Men att den klarar tomater, lök och morötter riktigt dugligt också är mer en välkommen bonus. Särskilt när det är sådant som dyker upp vid utomhusmatlagning. Den kan förstås inte konkurrera med för uppgifterna dedikerade köksknivar men gör verkligen inte bort sig. Galten är trots allt en kniv med scandi grind. 

Ett specialfall av av camping och friluftsliv eller vad som ofta går under samlingsnamnet "bushcraft" nuförtiden är eldförberedelser. Till det är Galten tämligen bra men förstås inte helt perfekt. Den rundade ryggen gör att man får använda något annat till tändstålet, själv nyttjar jag ofta baksidan av sågen på en kompletterande Victorinox. Eller så får man ta en fil/slip och skärpa till en sektion av ryggen om så önskas. Av samma skäl kan man inte använda ryggen som skrapa. Men att splinta ved och hyvla spån är kniven ruskigt bra till. Bladgeometrin biter oerhört bra i trä och eggen är lätt att kontrollera. Inte minst på grund av det välgjorda handtaget. Spetsen är stark nog för att man inte skall behöva oroa sig för den när den behöver avlägsnas ur ett trästycke eller om man skall bända loss en bit trä. 

Eggen biter utmärkt i det mesta och är riktigt bra för träbearbetning

Detsamma gäller kniven som helhet. Jag har endast ägnat mig åt mycket lätt "batoning" det vill säga att spräcka ved genom att hamra på bladet med hjälp av en annan träbit. Kniven är för fin för det i mitt tycke men hållbarheten behöver man inte frukta för. Det trots att den inte har det som så många ofta kräver nuförtiden, en fulltångekonstruktion. Istället har Galten en "lång tånge" vilket innebär att den mäter nästan hela handtagets längd. Det ger styrka så det räcker till och blir över för all normal knivanvändning. 

Handtag

Ett bra blad tarvar förstås ett bra handtag för att kunna nyttjas till fullo. Det får man verkligen här. Åtminstone för mina händer kanske skall tilläggas. Handtaget är gjort av mörklaserad masurbjörk. Det ger ett handtag som både är bekvämt, hållbart och inte minst snyggt! Sen för trähandtag det goda med sig att de snabbt blir varma i kallt klimat när man använder kniven i kylig väderlek. Något som ständigt är en närvarande faktor på våra breddgrader. Är det inte minusgrader så är det regn och fukt som dominerar. 

Handtaget av björk kröker sig svagt vilket följer handen väl

Mot bladet återfinns ett fingerskydd i 2,5 mm tjock mässing. Ett enkelt tillskott som kanske inte är helt traditionellt. Men det fyller sin funktion och dess blygsamma format gör att det inte är i vägen när man brukar kniven. 

Sett ovanifrån avslöjas att handtaget sväller på mitten

Galten har ett mycket "kurvigt" handtag vilket tar extra tid i produktionsledet misstänker jag. Det sväller på mitten både sett uppifrån och i längsled. Därtill är det högre på mitten för att fylla handen bättre samt vidgar sig in en klassisk "anknäbb" mot bakänden till för att hindra att kniven glider ur handen. Även bakänden på handtaget är tredimensionellt format. 

Ett mycket välformat handtag som tillåter alla tänkbara grepp och ger ett gott flöde mellan dem

För just mig formligen smälter den här kniven ihop med handen. Den är riktigt bekväm att båda hålla i en kort stund och arbeta med längre perioder. Kort sagt, ett riktigt bra handtag med god ergonomi. 

Fodral

Galten har fått en kostym av två millimeter tjockt nötläder. Den bruna nyansen matchar handtaget och är därtill välsytt. På framsidan har man pressat in Karesuandoknivens logga. I överkant hittas en förstärkning som hjälper till att hålla kniven på plats. I det här fallet sker med hjälp av friktion, fodralet saknar spänne eller liknande fästandordning. Galten har inget "snäpp" som vissa sameknivar men sitter ändå säkert på plats. Det är inga problem att vända upp och ned på fodralet och skaka lätt utan att kniven faller ur. Jag har aldrig känt att det skulle föreligga någon risk att tappa kniven när man rör sig  i skog och mark. 

Ett enkelt men välsytt fodral

Invändigt hittas ett plastskydd som skyddar bladet och gör att fodralet bättre håller formen. Både plast och läder har ett dräningshål i botten som låter vatten rinna ut. 

Upphängningen sköts av en läderögla fäst med två nitar

Läderöglan som fungerar som bälteshängare sväljer bälten med upp till 45 mm bredd. Själva öglan är 30 mm bred och är fastsatt med två nitar.  

En detalj jag uppskattar är att kniven inte sitter för högt på bältet. En del modernare fodral med fästen av Tek lock -typ har en tendens att sitta så att handtaget träffar bäraren i sidan med jämna mellanrum. I sådana fall blir det särkilt påtagligt då jag har lite extra sida att träffa. Med en löst hängande kniv är det också lättare att sätta sig ned då den kan slinka undan. 

Slutsats

Jag hade en tämligen god uppfattning om vilken typ av kniv det här var redan från början då jag faktiskt äger några modeller från Karesuandokniven sedan tidigare*. Men trots det blev jag positivt överraskad. Bladet var precis så bra som jag hoppats på, sunda proportioner, vasst och med bra bett i det mesta men framförallt trä. Därtill är det lättunderhållet. 

Handtaget däremot överträffade mina förväntningar. Mycket för att det förutom att vara snyggt passade min hand mycket bra. Det är alltid lite av ett vågspel att forma handtag då det skall passa många typer av händer. Av det skälet är det alltid bra om man kan känna och klämma på en kniv innan köp. Men som ni vet är det ofta inte möjligt. 

Handgjord i Norrland. Det inte bara låter rustikt och välgjort, det är det också!

Och trots att risken att halka inte är så stor med det här handtaget kompletteras det med ett fingerskydd. Det är gjort i mässing vilket inte bara är smakfullt och praktiskt utan för även med sig fördelen att det skyddar mot onda andar om man får tro Samisk tradition. 

Det fjärde materialet i det här paketet är läder och det återfinns i fodralet. Det är enkelt men väl fungerande och snyggt. Läder har också den trevliga egenskapen att det ser bättre ut med tiden när det utvecklat lite patina. Det femte materialet är tacknämligt gömt inne i slidan och det är plast. Men det fyller sin funktion och gör att fodralet håller bättre. 

Tillverkningskvalitén är riktigt god på den här kniven och det är även passformen genomgående. Den enda invändningen jag har är att det är något litet avstånd mellan blad och fingerskyddet på en sida. Det ser ut som en glipa men är inte det tack och lov och det är inget som påverkar funktionen alls utan är en rent visuell detalj. Jag har fått förklarat för mig att det kan uppstå vid stansning av blad under vissa omständigheter. 

Karesuandokniven Galten, din följeslagare i skog och mark

Sammantaget får man i Karesuandokniven Galten en riktigt bra kniv i klassisk skandinavisk stil för blandat friluftsliv vare sig det  handlar om jakt, fiske, camping, svampturer cykelsemester, vandring eller paddling. Sen kanske ni har noterat att jag vid flera tillfällen återkommer till "ser bra ut". Förutom att vara praktisk är Galten nämligen en kniv som lockar ögat. Det är något som faktiskt spelar roll i mitt tycke. 

Därmed rekommenderar jag den här kniven varmt både för den som vill ha en brukskniv med lyxig känsla eller en kniv att pryda samlingen med. Eller varför inte som 40-årspresent till den inbitne jägaren? För den gåvan får man i så fall betala från 1400 SEK och uppåt.** 

Specifikation:

• Totallängd: 210 mm
• Bladlängd: 95 mm
• Godstjocklek: 3,2 mm
• Stål: Sandvik 12C27, HRC 58
• Vikt: 94 g enbart kniv, 161 g med fodral (vägd av mig)
• Handtag: Björkmasur, betsad + mässing
• Fodral: Läder

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - med smak för det norrländska

* Närmare bestämt Järven, Haren och Uraka.

** Enligt Prisjakt i skrivande stund i slutet av november 2020