Böker & Burnley = SANT

- snabbpresentation, Böker Plus "Kihon"

Idag skall saker göras något annorlunda mot vad brukligt är. För det första så här den här presentationen ett resultat av ett samarbete mellan Knivigt värre och Wanderoo. Det är första gången så det känns lite speciellt. Säg hej till Wanderoo allihopa. Om är ett gästspel eller ej det får framtiden utvisa. 

För det andra så är det här inte en regelrätt recension utan mer av vad som i Youtube-kretsar brukar betecknas "Table top Review". Eller kort och gott en genomgång på ren svenska. Orsaken är enkel - kniven skall färdas vidare till lycklig ägare vad det lider och jag har därför inte använt den alls. Men det måste erkännas att det kliar i fingrarna så här i lediga helgtider. Särskilt som den är kniven faktiskt vill skära i saker. Det har den sagt mig, jag lovar. 

Från Kwaiken till "Kihon"

För de flesta kniventusiaster är det känt att det förra samarbetet mellan Böker och Lucas Burnley mynnade ut i "Kwaiken" en kniv med lika ren som spännande design och som med rätta gjort sig ett namn. En kniv som även blev en av Böker Plus absoluta storsäljare. Den kom senare i flera versioner med olika handtagsmaterial och öppningsmetoder och den sista upplagan innebar att den krympte och vi fick en "Mini Kwaiken" att sukta efter. Så modellen är ingalunda obsolet än. 

Kihon är tänkt att bli modellen som får det otacksamma jobbet att agera uppföljare till en succé. Formspråket är inte alls svårt att känna igen med det lätt japaninspirerade bladet och de tämligen strikta linjerna. I relation till Kwaiken så är den här kniven mer kompakt och handtaget har något mer substans. Det är inte utan att jag tycker mig känna igen förhållande mellan blad och handtag från den gamla Kershawkniven "Starkey Ridge", även den i titan. 

Burnley har öga för detaljer och Böker har förvaltat dem väl

Första intryck är viktiga sägs det och kan appliceras även på Kihon. När jag med stor entusiasm öppnade lådan var det med en aning skepsis jag såg kniven för första gången. Visst, snygga linjer, något industriellt kantig med sitt sparsmakade geometriska mönster i titansidan men också... titantråkig! 

Det intrycket ändrades eller snarare nyanserades raskt när jag fick kniven i hand och kunde granska den lite mer ingående. Det bör påpekas att kniven är riktigt lätt. För en fällkniv som kan visa upp över åtta och en halv centimeters blad är 113 gram inte tungt! Det har Böker lyckats åstadkomma genom att handtagssidorna förutom att vara i titan är kraftigt urfrästa på insidan. Troligen är det även en av faktorerna bakom att Kihon är så välbalanserad. Den ligger riktigt bra i hand och känns kvick och livlig. Allt annat än tråkig med andra ord!

Lägg märke till hur väl bladtangen följer handtaget i stängt läge

Men det är när man fäller ut den som det stora leendet bryter fram. Jag brukar inte uppehålla mig alltför mycket vid det som ibland kallas "action" - att fälla ut och ihop knivar. Men omväxling förnöjer så nu skall jag det! För det här är utan tvekan en av de bästa produktionsflippers jag stött på. Den är bättre än t ex ZT 0450 och placerar sig i topp med konkurrenter som Kizer Ursa Minor bara för att nämna några få. 

Tumknopp/bladstopp eller flipper, fart premieras när det gäller att fälla ut bladet

Kihon kan öppnas med de dubbelsidiga tumknopparna, som egentligen inte är tumknoppar alls utan utanpåliggande bladstopp. Dock går det inte att göra det långsamt på grund av stark "detent". Huvudsakligen är kniven dock tänkt att öppnas med den föredömligt diskreta flippern. Den är nästan helt perfekt utformad. Vad menar jag med det? Jo, den sticker inte ut alltför långt vilket därmed inte stör knivens linjer eller stjäl utrymme i fickan. Utseendet harmonierar även väl med det övriga formspråket.  Däremot är den för kantig och vass och blir därmed en "hackspett" i fickan mot andra saker som förvaras där. 

Men funktionen...den är eh..., UTMÄRKT. Det spelar ingen roll hur du närmar dig "uppdraget". Om du föredrar att trycka på flippern eller dra den bakåt och oavsett vilket finger som används eller hur kniven hålls. Bladet far ut som det löpte på lager....vilket det gör för övrigt.  De väl avvägda räfflorna gör även att fästet är adekvat för att man inte skall slinta. Den här kniven är omöjlig att misslyckas med när det kommer till öppning. 

Här har Burnley/Böker lyckats få till den heliga treenigheten bakom en lyckad flipper. God geometri både i flipperns utformning och placering i relation till bladet, väl avvägt motstånd "detent" samt mjuk gång under öppningsrörelsen. 

Och om leendet vid det här laget vuxit sig till ett brett grin hotar det att få huvudet att ramla av när kniven skall fällas ihop. Då blir Kihon riktigt sympatiskt. Men dess emellan har vi ett lås som är perfekt. Stabilt, ingen tendens till glapp eller spel och hundraprocentigt varje gång och saknar helt all lockstick. I sammanhanget kan sägas att jag tidigare stött på knivar från Böker Plus som inte varit lika perfekta så det här var en bekräftelse på att de kanske lärt sig. 

Mycket bra titanramlås. Ingen seghet, glapp eller

spel samt extremt lätt att komma åt och släppa

För att fälla ihop kniven räcker det med att man tittar hårt på låsarmen. I alla fall känns det så. Den bjuder på ett svagt, mjukt och jämnt motstånd sen tar den verkliga magin vid. Bladet är nämligen inte en fingergiljotin och faller inte av egen tyngd. Trycket från låsarmen håller det på plats men de minsta lilla rörelse får bladet att silkesmjukt med ett svagt väsande att krypa tillbaks i sitt bo. Så skall ett ramlås göras konstaterar jag varefter kniven öppnas och stängs en gång till och sen ännu en gång. 

Handtaget är så bekvämt som den här typen av sidor tillåter

Handtaget är bra på det där viset som enkla raka handtag ofta är när dimensionerna i övrigt är väl genomtänkta. De talar inte om för dig hur kniven skall fattas utan det bestämmer du själv. Kanterna på Kihon är fasade och det som skall vara slipat och rundat är det på den här kniven. Gott så. Ergonomiskt får kniven mer än godkänt även om den inte briljerar. Det är svårt för knivar som är så här pass smala och med helt raka sidor och öppen konstruktion att göra det. För lite anläggningsyta mot handen när man tar i helt enkelt. Annars fungerar samtliga grepp utan anmärkning och särskilt "sabregrip" med en tumme på ovansidan och bakänden på kniven inne i handen premieras. Sen uppskattar jag verkligen att Burnley låter bli att besudla sina knivar med avarter som "jimpings". 

Konstruktionen är så enkel det är möjligt utan att vara ett integralhandtag. Två titansidor hophållna av en enda skruv med distans förutom pivotskruven. Inte ens en stoppinne återfinns i handtaget eftersom tumknopparna sköter den funktionen. På låssidan hittar du ett översträckningsskydd av Hinderer-typ. I bakänden har handtaget försetts med ett rektangulärt hål för fånglina. 

Skall någon kritik riktas mot finishen så bör jag påpeka att den som köper den här kniven bör gilla stentumling, För det är vad kniven strävar mot av sig själv. Varje liten repa eller "snigelspår" syns direkt. Även på det här exemplaret som inte ens är använt eller buret. Personligen har jag inget emot det men den som inte uppskattar patina bör nog titta på något annat. 

Clipet är litet men fyller sin funktion. Låg vikt och mager kropp gör kniven bekväm i fickan

De raka sidorna, den låga vikten och en tämligen blygsam profil gör att den här kniven knappt känns i fickan. Väl där hålls den på plats av ett litet springclip i stål. Det sköter sin funktion men man får se till att kniven verkligen hamnar på plats innan man släpper den. Den släta titanytan i kombination med det rätt korta clipet gör att kniven troligen kan få för sig att rymma annars. En nackdel för den vänsterhänte är att clipet inte är flyttbart alls från sin enda position, höger sida, spets uppåt. Det kan demonteras inget annat. 

Ett uppkäftigt blad fast på ett lågmält vis. Burnley hämtar inspiration från japan och Böker hakar på det lågmälda och minskar storleken på logotypen, tack för det!

Sen är frågan vad det är som så blixtsnabbt kommer fram när man kliar det här husdjuret bakom öronen. 

Ett riktigt jäkla bra blad helt enkelt. 

Bladformen är i mitt tycke mycket attraktiv. I princip är det en vanlig droppoint som försetts med samma typ av falskegg/"swedge" som exempelvis Kershaw Camber. Det vill säga den smalnar av över ryggen för att sedan bli bredare igen mot spetsen till. Det ger en mycket stark spets som här dessutom är riktigt användbar. Spetsig liksom. På det där spetsiga viset. Ja, ni förstår. 

Men det som särskiljer det här bladet från de flesta droppoints är hur eggen är formad. Den är nyfiken och önskar omgående en date med spetsen. Därför strävar den uppåt i en buk redan från start vid hälen. Anhängare av Wharncliffes göre sig icke besvär då längden rak egg därmed är noll.  

Stålet är VG10 som så ofta på Böker Plus-knivar och bladet är  flatslipat över nästan hela bladets bredd. Utförandet är bra med jämn och konsekvent slipning. Finishen är en attraktiv tvåtonssatin som jag uppskattar förutom att den som fixat poleringen råkat slinta lite mot spetsen till och orsakat en liten fläck. Sen lider den här kniven av samma problem som i princip alla moderna fällknivar. Den är något tjockare bakom eggen än vad den behövt vara. Men hur det påverkar funktionen vet jag inte. 

Samlat intryck

Skall jag våga mig på någon form av sammanfattning av den här Böker Plus tolkningen av en Lucas Burnley skapelse så lyder den ungefär så här: 

Visst, Kihon är lite musgrå. Det går inte att förneka. Färgsättningen är bokstavligen grå och sen har den raka sidor av titan. Det är försedd med ramlås med tillhörande översträckningsskydd. Det är även en flipper vars blad löper på kullager. Därmed går det inte att bortse från att den med automatik hamnar i ett fack. I det här fallet 1A för moderna flippermatade fällknivar. Så konstruktionsmässigt är den inte det minsta originell.

En kniv som passar till en smakrik kopp lungo

Så varför skall man kika extra just på den här kniven och inte välja någon av de andra i den snårskog av liknande konstruktioner som finns på marknaden?

Tre saker utmärker den här kniven och tilltalar de dig är det bara att slå till:

•  "Gråheten" är här smakfullt utförd. Burnley har sinne för detaljer och den skenbara enkelheten döljer en del finesser. Därför tycker jag att kniven är mer stilren och elegant än tråkig. Den kan dock anklagas för att vara anonym. Åtminstone till bladet flyger ut. 

• "Action" på den här kniven är anmärkningsvärd. Flippern är väl utformad, toleranserna små och lagren löper precis så lätt som de skall. I ena sekunden finns inget blad i nästa är det där. Den som förutom en kniv även söker mekaniska stresskulor att hantera i TV-soffan lär inte bli besviken. Särskilt som bladet smyger och gömmer sig lika smidigt som det jagas fram. Intrycket däremellan är solitt. 

• Sen var det själva bladet! Det är allt annat än tråkigt. Det har snarare en tämligen djärv linjeföring förankrad i japansk tradition. Utseendet är tämligen sparsmakat och framhävt med en tvåtons satinfinish och diskreta loggor. Till råga på allt så ger en bra slipning, dugligt stål och goda dimensioner ett blad som jag visst skulle kunna tänka mig att använda mycket och ofta i diverse EDC-funktioner.

"Kihon", från Böker Plus

Den här kniven känns därmed som ett givet köp för den som vill komplettera sin samling Kwaikens i hyllan där hemma eller den som vill ha en modern fällkniv i stilrent utförande och gillar Burnleys flirt med japanska klingor. Eller varför inte bara vad jag tror mig veta kan vara en riktigt bra EDC-kniv.

Söker du fart och fläkt i form av färg får du söka dig någon annanstans.

Kniven köper du från Wanderoo och länk till aktuell kniv hittar du här!



Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 113 mm
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3,4 mm
Ståltyp: VG10
Handtagsmaterial: titan
Låstyp: ramlås
Vikt: 113 g

Designer: Lucas Burnley



/ J - ger Böker Plus en chans till

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Böker Plus "Nano" (Little Big Knives)

- när ett namn betyder något

Bökers "Nano" är en liten kniv med tämligen unik design som är mycket lik sin förlaga till utseendet. Den här kniven skulle därför även kunnat presenteras under rubriken "Designsamarbeten" då det är en samproduktion mellan Dave Curtis och Böker Plus. Men det kompakta formatet gjorde att jag ville presentera den i relation till andra liknande knivar.

En Curtis till kaffet?

Det här är en kniv jag köpte mest på grund av utseendet vilket i ärlighetens namn inte är ett helt ovanligt förfarande. Storleken och den bulldogslika uppsynen tilltalade mig. Enligt Böker är syftet att vara en liten praktisk EDC-kniv till förmånligt pris. Jag kan väl tillägga att den fungerar bra som aptitretare under tiden man samlar ihop till de ca 300 dollar och uppåt som en original Curtis Nano kostar om det är den man suktar efter. Vid närmare eftertanke finns det nog andra alternativ för mig i den prisklassen.

Som vanligt finns kniven att få i ett flertal olika utföranden. Nano finns t o m i något så ovanligt som två grundversioner där en är en framelock och den andra en slipjoint. Det gäller både Bökers version och customversionen.

Böker Plus Nano

Det här är en s k begränsad upplaga (nåja) med svart blad och brunt grepp. Standard är annars med grönt eller svart grepp och det har även gjorts varianter med orangefärgade handtag. Även om min färgkombination känns sober så är jag intresserad av en version med svart handtag eftersom jag tycker att de tumlade bladen är betydligt snyggare och man ser slipfaserna bättre.

Första intrycket är annars att det verkligen är en solid liten kniv som har sina förtjänster men även sina brister.

Blad

Utseendemässigt handlar det om ett kompakt brett blad med en egg som är rejält svängt uppåt. I princip utgör hela eggen en enda lång buk vilket ofta är ett bra sätt att förstärka skäregenskaperna hos korta blad. Det i kombination med vinkeln mellan blad och handtag gör att en större del av eggen nyttjas när man skär vilket är bra.

Annars får bladet väl betraktas som en modifierad droppoint som nästan närmar sig en Sheepsfoot i formen om eggen varit rakare. Fast i det här fallet hade jag nog föredragit en annan bladform eftersom man då kanske fått till en duglig spets. För skall jag vara ärlig finns det i princip ingen spets alls på den här kniven som den är utformad nu. Den som finns är nästan oanvändbar vilket är ett stort aber. Dels är den inte särskilt uttalad och dels krävs det en mycket brant vinkel på handen för att den ens ska komma i kontakt med ämnet som skall skäras. Följaktligen är den här kniven komplett usel till att t ex öppna förpackningar med vilket är en inte helt ovanlig syssla för en fickkniv i min ägo. Det är en rejäl plump i protokollet.

Den spetsen skrämmer ingen

Stålet är det välkända 440C som verkar ha fått aningen dåligt rykte på sistone. Det är i allmänhet ett helt godkänt stål om det behandlas väl. Jag tycker mig se att folk på forum och i recensioner understundom blandar ihop de olika 440-stålen. Det enklaste av dem - 440A är skräp som knivstål men lättarbetat och billigt. Det betydligt mer avancerade 440C är ett fullt dugligt stål som däremot använts mycket genom åren av många customknivmakare särskilt innan de s k "superstålens" intåg på marknaden.

Bökers variant och härdning av 440C får för det mesta godkänt. I det här fallet kan jag inte riktigt uttala mig om hur kniven uppträder på längre sikt då jag inte slipat om den än eller använt den så mycket att den blivit slö av det skälet.

De här texterna har för övrigt mer karaktären av presentationer än regelrätta recensioner som kräver betydligt mer användningstid för att bli vägledande enligt mitt förmenande.

Det aktuella bladstålet är Bökers version av 440C

Slipningen på bladet är riktigt snygg och jag hade därför föredragit den tumlande icke svärtade versionen för att den skulle synas bättre. Kniven är märkt med "Böker Plus" och bladstål på ena sidan och Curtis logotyp på andra sidan.

Den ursprungliga skärpan var inte mycket att skryta med. Fabrikseggen var inte helt slö, snarare pappersskärarvass men knappast något man vill försöka raka sig med och så var det där med spetsen.

Handtag

Zytel* kan ibland kännas billigt, det är trots allt ett plastmaterial, men den tredimensionella strukturen som är aningen Ansö-lik gör i det här fallet att den känns mer arbetad och aningen mer exklusiv. Utöver utseende erbjuder det även ett visst mått av ökat grepp. Eftersom det är en framelock-konstruktion finns det bara en skolla på presentationssidan och låssidan utgörs av stål som synes och är i den här versionen svartfärgat.

Presentationssidan i Zytel och motstående sida i stål

Nano är som namnet antyder en liten kniv endast 12 cm lång i utfällt läge. Ergonomin verkar dela knivfolket i två läger. Några säger att den är utmärkt andra att den är usel. Jag placerar mig mellan de två ytterligheterna och lutar mot att den är någorlunda bra. Dvs några greppvarianter fungerar utmärkt andra sämre. Att omdömena spretar beror på förväntningarna misstänker jag. Kniven är som sagt inte stor och greppet är anpassat för tre fingrar inte mer och i relation till det är är handtaget inte alltför pjåkigt. Det möjliggör även ett flertal olika grepp där bl a omvänd fattning för uppåtgående snitt och fattningen med kniven i nypan för sidledes skärande är riktigt bra eftersom handtagets kurvatur följer handflatans form väl och man kommer nära bladet på den korta kniven. Även ett trefingergrepp med tummen på bladet är riktigt bra. Men naturligtvis kan du inte få ett bra "hammargrepp" med hela handen för tyngre arbeten då handtaget är för litet för det.

Skruvat handtag med kraftig kurvatur

Handtaget är skruvat med torxskruvar för den som är lagd åt demonteringshållet. Kniven har inget hål för fånglina av det enkla skälet att med den här formen på handtag får det inte plats.

Öppning och lås

Kniven är inte helt lätt att öppna vilket föranlett några personer på youtube att hävda att den är tvåhandsöppnad vilket inte är helt sant. Den kräver emellertid lite teknik och är inte blixtsnabb ens när man vant sig vid den men det är inte omöjligt att öppna med en hand. Öppningshålet i bladet i form av en oval är aningen för litet vilket gör att det nöter onödigt mycket på tummen. Motståndet i stängt läge är också så starkt att det krävs kraft för att fälla ut bladet. Det för det goda med sig att det inte är någon risk för att bladet skulle börja fällas ut i fickan. Blodbad i fickan i kön inne på Coop är helt muntert kan jag meddela utifrån egen erfarenhet. 

Låset på den här versionen är en framelock i stål vilket väger mycket jämfört med linerlocks i samma storlek. Skall jag vara helt ärlig har jag svårt att förstå den extrema vurmen som råder för framelocks. De verkar svårare att få till korrekt funktionsmässigt, de är som sagt tyngre och de ändrar hur handtaget känns när de låser. Skollor är ofta snyggare och risken finns alltid att man klämmer till låsarmen när man fäller ut dem vilket ökar trycket på bladet och gör det svårare att fälla ut.

Stål är förvisso tungt men har den fördelen att det är mycket solitt och inte slits på det vis som titan kan göra. Sen är det förstås avsevärt mycket billigare.

Framelock i stål

Förutom att öppna är Nano även lite onödigt tung att stänga. Låsarmen är svår att komma åt eftersom den inte sticker ut så mycket i relation till motstående liner och även här bjuder kraften i stålet motstånd. Kniven låser rätt sent och var inledningsvis seg. Det kan ha med min svarta version att göra misstänker jag. Kniven låser dock oerhört stabilt och har lossnat väsentligt efter en tids användning och är betydligt mjukare nu. Det går inte att känna något glapp i bladet vare sig i höjd- eller sidled.

Att bära

Kniven är ytterst kompakt med en knubbig och bred profil och känns tung i relation till storleken. Rent faktiskt gör de 80 g den väger inte den till någon tungviktare men det skall ställas i relation till det korta bladet. Detta gör att det blir lite blandade omdömen kring hur den är att bära.

Formatet gör att den exempelvis lätt och ledigt ryms i en myntficka i ett par jeans. Men bredden gör som sagt att den tar upp mycket plats i relation till hur mycket blad man får på köpet. Så om det är en prioritet bör det tas i beaktande vid införskaffande.

Customkänsla på hårkorsclipet

Clipet är en ovanligt trevlig detalj då det är Curtis egna "Crosshair"-design med utskuren logotyp. Det lär vara så att han förutom att ha designat dem även tillverkar dem åt Böker. Det är en god reklampelare för Curtis då han tydligen även säljer utrustning för "waterjet cutting". Förutom att vara snyggt att se på fungerar det utmärkt vilket kanske är en bättre egenskap. Men även här går åsikterna isär de finns de som säger att de tappat kniven på grund av för sladdrigt clip. Det problemet har inte jag upplevt.  

Sammanfattningsvis

Nano får blandade omdömen om man kikar på olika recensioner på nätet och även jag känner mig lite kluven inför den här kniven vilket avspeglas i det faktum att jag gillar kniven men inte bär den lika mycket som tycker om den.

Det är i grund och botten en mycket stabil och välbyggd kniv särskilt med priset taget i beaktande. Bra bladcentrering, inga obearbetade kanter och hörn och inget glapp i bladet tillsammans med jämna slipfaser gör att kvaliteten känns genomgående god. Den är också rejält stadig särskilt i relation till de diminutiva måtten. Tilläggas kan att det är en kniv som inte skrämmer någon utseendemässigt och därför kan användas i närvaro av andra utan att den väcker uppståndelse vilket också är en egenskap som gör den mer fickvänlig. Åtminstone om man tillbringar tid i befolkade områden.

Det är också i mitt tycke en snygg kniv eller snarare kanske den har ett intressant utseende. Den är inte särskilt elegant men har ett eget uttryck. Men den dras också med några tydliga nackdelar som vikt/längdratio och avsaknaden av spets som gör att den faller till föga i jämförelse med en del av konkurrenterna. Även låset har sina brister då kniven är hård och en aning fipplig att öppna och stänga. Annars är låsmekanismen ytterst pålitlig. 

Med det sagt återstår att konstatera att det här är en kniv som du köper om du vill ha något med ett personligt och unikt utseende och gillar Curtis customknivar men inte har möjlighet eller lust att lägga de summorna på den här modellen. På köpet får du en relativt bra fickkniv som är  men som i princip saknar spets och är aningen tung.

Specifikation:

Längd utfälld: 121 mm
Vikt: 80 g
Bladlängd: 48 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 440C
Handtag: Zytel
Lås: Framelock

Producerad av: Böker Plus, tillverkad i Kina

Mer information hittar du här.


/ J - letar vidare efter det stora i det lilla

* Zytel tillhör kategorin FRN-material (Fiber Reinforced Nylon) - fiberförstärkta plaster och är DuPonts varumärke.