Dagens skratt!

- fallosskämt är alltid lika roliga

Är det någon av er läsare som kommer ihåg en bil från Japan som fick byta namn innan den släpptes i Sverige? Om ni inte gör det kan jag upplysa om att modellen var Honda Fitta. 

Nu upptäcktes debaklet innan den började säljas och den fick istället heta "Jazz" på den här marknaden. Det finns en orsak till att många bilmärken nöjer sig med sifferkombinationer som modellbeteckningar. Volvo V70 känns tryggare i det avseendet. Även om det inte heller alltid är problemfritt så är det åtminstone inte lika fullt med fall(os)gropar. 

Och vid närmare eftertanke borde nog CRKT - Columbia River Knife & Tool också gjort på det viset. För det här namnet på deras enligt egen utsago "badass" Khukri är inte helt lyckat. 

Om ni klickar på bilden och läser texten till höger så ser ni vad den heter. Jo, den heter så, de har döpt den till KUK!

Ännu roligare blir det när de använder just ordet "badass" för att marknadsföra den då det lite fritt kan översättas till "stenhård" på vårt eminenta språk. Ja och sen kan tilläggas att det påpekats för dem i flera olika forum av bland andra undertecknad. De valde att bortse från det. 

Någonting säger mig att den inte kommer sälja så ruskigt bra i Sverige. Med undantag för dem med mycket humor och självironi då. Fast modellen ser inte ut att rikta sig till en målgrupp känd för just de egenskaperna. 

/ J - lättroad

Knivrecension CRKT "Summa"

- utgången McGinniskniv

Den dominerande knivtrenden här på bloggen verkar stå fast och den är att många av de knivar jag presenterar har några år på nacken. De är inte sista skriket helt enkelt. Men det må så vara.

Förklaringen är helt enkelt att jag sällan skaffar knivar direkt när de kommer ut på marknaden. Det har jag vare sig intresse eller ekonomisk möjlighet att göra. En annan delförklaring är att jag först för något år sen kom på att jag kunde presentera dem i text och bild här. Därför blir förhållandet mellan nya knivar och gammal skåpmat som den blir. I vilket fall som helst är de ofta det första som skrivs på svenska om respektive kniv har jag noterat. Det gäller även i detta fall.

CRKT Summa

Föreliggande kniv är en skapelse signerad Gerry McGinnis som är en tämligen ung custom-knivmakare*. Den här modellen, "Summa", gavs ut av Columbia River Knife & Tools 2009 och är numera tagen ur produktion. Så den som önskar inneha en dylik får söka sig till begagnatmarknaden.

En modern tolkning av en Laguiole? Likheterna finns där

Kniven ifråga är en fullvuxen kniv med ett nio och en halv centimeter långt blad och en totallängd på över tjugoen centimeter utfälld. Den var därmed den största i en fyrklöver McGinnisknivar från CRKT där de mindre döpts till "Premonition", "Tuition" och minstingen "Schrimp". Utöver det har företaget även släppt "Notorious" ihop med McGinnis.

Blad

Bladfomen är en lång slank droppoint med svag s-formad egg och en falskegg på ovansidan. Det som utmärker bladet är dock den extremt utförda skålslipningen som nästan börjar direkt vid bladryggen och har en tämligen aggressiv vinkel. Den gör också att kniven som helhet bli mycket lätt. 

Bladgodset är tre millimeter över nacken men tunnas ut tämligen omgående vilket ger lite stål bakom eggen och därmed god geometri för skärande. Av samma skäl blir spetsen tämligen delikat vilket gör den bra för precisionsarbete men också en smula bräcklig.

En lång svagt s-formad egg

Stålet i kniven är det nuförtiden så vanligt förekommande kinastålet 8Cr14MoV och är här härdat till runt rc58. Härdningen är inte oäven och den här kniven håller skärpan någorlunda även om den förstås inte är lika uthållig som ett bättre stål. Av samma skäl är den inte heller särskilt svårslipad. Tack och lov är "recurve"-eggen inte så uttalad att det stör sliparbetet. Vet inte hur jag skall ställa mig till s-formade eggar. Å ena sidan så förstår jag teorin bakom dem och de ger snygga blad. Å andra sidan är raka eggar lättare att arbeta med och framförallt lättare att slipa.  

Som vanligt är det alldeles för blaffiga loggor och grov text på produkter från CRKT

Vad gäller bladet kan konstateras att det liksom resten av kniven är visuellt tilltalande med ett rejält undantag och det är den förbannade texten. Loggorna är som vanligt hos CRKT överdrivet stora och utförda i märkligt valda typsnitt. Jo, jag förstår reklamvärdet men jag behöver ändå inte tycka om det! Mitt ideal är om inte sterila blad så åtminstone smakfulla och helst diskreta loggor. Är det ingen på det företaget som vet någonting om layout och design? Titta bara på namnet "Summa" på bilden ovan. Det stämmer inte alls överens med det övriga uttrycket. 

Något som däremot bidrar till en mer exklusiv och arbetat känsla är den mjukt rundade bladryggen vilket även harmonierar med övriga mjuka former på kniven. Finishen på bladet är annars en polerad satin vilket inte är oäven men även drar till sig fingeravtyck. 

Handtag

Handtaget är konstruerat med micartaskollor skruvade på en ram av stål. Linnemicartan är uppbyggd av flera lager i blått och svart. Effekten framträder tydligt eftersom handtaget är tredimensionellt format och dessutom polerat. Det ger djup i färgen och en extremt mjuk känsla. Däremot ger det förstås inget grepp att tala om. 

Nu är det inget som stör mig eftersom det här är ett väl tilltaget handtag på över tolv centimeter vilket ger gott om plats för alla fingrar oavsett handstorlek. Dessutom förstärks greppet som vanligt på den här typen av knivar då flippern utgör handskydd i utfällt läge. Vid basen av bladryggen finns de numera nästan obligatoriska räfflorna men de är mer kosmetiska än användbara på den här kniven. 

Ett mjukt ergonomist grepp i tvåfärgad polerad micarta

En udda detalj är att knivens ram är blåanodiserad. Huruvida det är snyggt eller ej kan man tvista om. Bra är däremot att ramen är urborrad vilket bidrar till att hålla vikten nere på kniven. Även om den extrema skålslipningen på bladet bidrar mer i det fallet skulle jag tro.  

Fördelen med stål i ramen är förstås att det styvar upp konstruktionen och det gäller även den här kniven som trots att den är lång och slank inte flexar i sidled ens om den provoceras. 

Blåfärgade liners i stål utgör knivens stomme

Handtaget är ergonomiskt och känns bra i handen mycket tack vare de välvda sidorna och de runda formerna. Ryggen på greppet har en partiell "backspacer" i plast. Kniven har inget hål för fånglina och heller ingen möjlighet att fästa någon på annat vis.

Öppning och lås

Den här kniven öppnas enbart med en flipperfunktion. Den saknar tumknoppar, hål eller andra öppningsanordningar. Möjligen kan den fällas ut med två händer men det är lite besvärligt eftersom det inte finns mycket blad att greppa i hopfällt läge och att det bjuder på visst motstånd. Fördelen i det här fallet är att det är en av de bäst fungerade billiga flippers jag varit i närheten av. Den fungerar både om den används som "knapp" eller om man drar fingret i en bakåtsträvande rörelse. Båda sätten ger samma säkra resultat varje gång och bladet formligen flyger ut. Detta är anmärkningsvärt då jag sett i ett par olika videos att andra haft problem med öppningen på den här kniven.

En gigantisk flipper som dock fungerar och inte nöter hål på kläderna

Den stora, med betoning på stora, nackdelen är att flippern är ack så ful. Stor, klumpig och påtaglig men i alla fall mjukt rundad så den inte är i vägen i fickan vilket ofta är fallet med den sortens lösning annars. Faktum är att de flesta knivar med flipperöppning har en tendens att äta hål i fickorna efter ett tag på grund av de utstickande metalldelarna. Även skarpa hörn på G10-skaftade knivar äter effektivt upp byxtyg vad det lider.

Jag är inte generellt förtjust i flippers av bland annat de skälen. Men här fungerar den som sagt väl och en annan fördel med konstruktionen är att det inte finns några utstickande delar på bladet som är i vägen när man skär i något. 

En tämligen tunn linerlock fungerar som bladspärr

Bladspärren är en linerlock i stål. En enkel beprövad konstruktion för billigare knivar. Även i det här fallet fungerar det väl även om själva låsarmen är rätt tunn. Nu tillhör jag inte de personer som vänder upp och ned på mina knivar och bankar skiten ur dem så det upplever jag oftast inte som ett problem. Faktum är att jag aldrig fått en lås på en kniv från någon etablerat märke att fallera. Av det skälet kan jag tycka att diskussioner kring bladspärrars styrka kan få en smula teoretisk karaktär. 

Att bära

Den här kniven påminner något om en Spyderco "Police" på det sättet att det är en lång kniv med mycket blad men som på grund av en slank uppenbarelse inte stjäl så mycket utrymme i fickan.

Ett fungerande clip som kamoflerar sig väl mot blå mörkblå jeans

Det som gör kniven lättburen är att den har mjukt rundande hörn och polerat grepp. Det gör att kniven nästan glider på plats och är lätt att hala fram. Däremot är knivhandtaget rätt tjockt vilket gör att avtrycket i fickan ändå blir större än ovan nämnda klassiker. 

Clipet är en mycket synlig historia då det är blankt och blått vilket å andra sidan väl harmonierar med resten av knivens utseende. Det kan endast bäras för högerdrag med spetsen nedåt. Det är inte särskilt flexibelt men går inte att lösa på annat sätt på grund av den slanka designen med det avsmalnande greppet. Fördelen med det är att inte hela skollorna blir fulla med hål. 

Funktionen på clipet är delvis bra. Det gör att kniven är lätt att få plats och hålls kvar där. Det som är mindre bra är att det visar för mycket på kniven. Det är mycket styvt och hade varit för hårt om det varit annat material i skaftet. Som det är nu fungerar kombinationen av polerad micarta och spänst väl.

Sen kan tilläggas att clipet inte är i vägen och orsakar obehag när kniven används. Den positiva detaljen kan tillskrivas både clipets utformning men även längden på handtaget vilket ger gott om utrymme. 

Sammanfattningsvis

McGinnis formspråk tilltalar inte för alla och jag själv känner mig kluven inför det. De andra knivar han gjort för CRKT tycker jag inte blommar ut helt. Jag har själv "Tuition" och "Premonition". Men Summa är en i mitt tycke mycket elegant kniv. Det större formatet gör att linjerna kommer mer till sin rätt. 

En tämligen elegant formgiven kniv, bortsett från flippern då

Sen finns det begränsningar med den här kniven. Clipets placering gör att kniven endast kan bäras på ett sätt vilket bland annat krånglar till det om man råkar vara vänsterhänt. Lägg därtill att bladet är en "recurve" det vill säga kniven har en svagt s-formad egg vilket dels ger särskilda egenskaper vid användning och dels är något svårare att slipa. Kniven har också en mycket aggressiv skålslipning och det enda öppningssättet är en flipper. Sen är handtaget mycket slankt. Slår man ihop dessa egenskaper så förstår man att det här inte är en kniv som är kompatibel med allas smak. 

På pluskontot finns att den är lätt, särskilt relativt storleken. Det ger mycket egg att arbeta med utan att man behöver släpa runt på ett bojsänke. Kniven är också mycket lätt att öppna med den utmärkta flippern och lika lätta att fälla ihop och stoppa undan tack vare ett smidigt lås och det släta och mjuka handtaget. Summa känns också mycket välbalanserad och kvick i handen. Något som är särskilt viktigt när man har blad som här närmar sig tio centimeter.  

Det är också en mycket elegant kniv och den har ett genomtänkt uttryck vilket inte är helt vanligt på knivar i den här prisklassen. Såtillvida känns den exklusiv. De flödande linjerna, tvåfärgade micartan, rundade bladryggen och anodiserade detaljerna bidrar till att göra den intressant.

Men sen var ju kruxet att den inte går att köpa längre. 

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr14Mov, 58-59 HRC
Handtag: Micarta, polerad

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina

Här en länk till CRKTs hemsida


/ J - rotar på knivhyllan efter gamla fynd

* Liksom vi andra dödliga har han en tendens att bli äldre men han var i tjugoårsåldern när den kniven släpptes vilket får anses ungt i sammanhanget. Hans customknivar kan köpas för i storleksordningen 700-1000 dollar.

Knivrecension CRKT "Swindle"

- ett nytt grepp på en klassiker

Den kniv jag tänkte presentera idag kommer från CRKT och är deras relativt nya "Swindle". Det är i vissa avseenden en ovanlig kniv då den baseras på ett traditionellt knivmönster som försetts med moderna material och lösningar.

Här en klassisk "Swayback" från mästaren på dylika knivar Tony Bose

Typiskt för det här knivmönstret* är att handtaget är tjockare mot bakändan, vinkeln mellan blad och handtag är positivt samt att bladet skall vara en wharncliffe.

"Swindle" är en nytolkning av den här klassiska knivtypen. Mannen bakom modellen är den Hawaiibaserade knivmakaren Ken Onion som förutom sina customknivar tidigare designade knivar åt Kershaw men numera återfinns hos Columbia River Knife & Tools. Egentligen är jag inte helt förtjust i hans vanliga stil som jag ofta tycker är något överarbetad som på knivar som "Ripple" och "Eros". Dessutom är nästan alla knivar han ritar försedda med s-formade eggar som kan vara svåra att slipa. Men trots det har några av hans modeller hittat in i samlingen och det här är en av dem.

CRKT Swindle

Orsaken till inköpet är att kombinationen av detaljerna från historien kombinerat med moderna linjer och ett mycket stilistiskt utseende väckte min nyfikenhet. Bladet är helt dolt när kniven är hopfälld vilket bidrar till de rena dragen. Det förstärks av det mycket speciella clipet som är placerat på handtagsryggen. Därtill är kniven försedd med en flipper för utfällning av bladet och "IKBS"-kullager för att det skall gå extra smidigt.

De klassiska swaybackdragen i modern tappning

Blad

Efter att bladet flygit fram avslöjas en modifierad wharncliffe gjord i ett av de kända budgetstålen från kina - 8Cr14MoV. Ett stål vilket inte briljerar på något område men som åtminstone kan betraktas som dugligt i sammanhanget även om det inte är mitt favoritstål. Önskas ett bättre bladstål kan man titta på den andra något dyrare modellen av "Swindle" med räfflat handtag som är försedd med ett 12C27 från Sandvik istället. Bladet är modifierat såtillvida att en klassisk wharncliffe har en helt rak egg medan den här kniven har en svagt svängd egg vilket ger en liten buk.

Tolkning av en wharncliffe. Här med skålslipning i kinastål

Basen på bladryggen är försedd med mjuka och tämligen ineffektiva räfflor. De är mer till för orientering än för att ge ökat grepp. Annars är bladryggen rundad vilket ofta är en detalj som återfinns på betydligt dyrare knivar. Det ger en arbetad och aningen mer exklusiv känsla.

Eggen är skålslipad med tämligen hög sekunder slipfas. Men bladet är tämligen grovt med sina 3 mm tjocklek givet höjden på bladet vilket ger en rätt tvär slipfas och eggvinkel trots det. Det innebär att skäregenskaperna inte alls är optimala. Jag hade utan tvekan föredragit en tunnare godstjocklek med kanske 2,5 mm eller t o m ned mot 2 mm för ökad prestanda**. Det hade inte heller skadat om bladet varit fullt flatslipat vilket även varit mer traditionellt "korrekt".

En ytterst duglig spets men annars tämligen medioker bladgeometri 

Så länge kniven används till arbeten som kräver mycket spets och att skära genom tunnare ämnen som t ex rep/snöre så är den utmärkt. Men i material som kartong eller papp är den inte alls bra. Här framträder begränsningarna med skålslipningar när de appliceras på så här slanka blad.   

Jag testade den även i köket där den faktiskt är komplett usel. Vinklarna gör att kniven uppträder som en kil och att försöka skära igenom rotsaker med den är hart när omöjligt. Föredrar nästan en spräckyxa i det fallet.

Sen kan tilläggas att skärpan på originaleggen var fullt godkänd. Kniven är vass så det är inte däri problemet ligger. Det är själva geometrin som inte är bra helt enkelt.

Handtag

Handtaget är en massiv stålhistoria med en mjuk och behaglig finish och en sober titangrå yta. Utseendet är rent med få skruvar och hål bland annat tack vare att kniven är försedd med invändigt bladstopp och saknar de extra hål flyttbara clip ger. Pivotskruven är justerbar som sig bör. Kniven finns även i en något mer påkostad version där sidorna är mer arbetade och försedda med längsgående räfflor. Men jag föredrog trots allt det enklare utseendet som den här versionen har.

Ett slätt handtag i 2Cr13-stål

Kniven känns relativt tung givet måtten och bladlängden även om den faktiskt på vågen väger in under hektot och därmed inte diskvalificerar sig som fickkniv.

Om handtaget kan annars sägas att det är förvånansvärt ergonomiskt. En slät handtagsform med välvda sidor både fyller handen bättre, gör att den ser mer arbetad ut samt gör den lättare att bära. Formen kräver dock lite tillvänjning. Men den "positiva" vinkeln och omvända krökningen på handtaget gör att greppet faktiskt känns större i handen än det skulle gjort annars.

En mycket slimmad förpackning

Till skillnad från traditionella clip bidrar det här till att förbättra greppet istället för att skära in i handflatan och utgör en del av handtaget samt gör att det "sväller" mot änden enligt den traditionella formen på knivmönstret.

Öppning och lås

Kniven öppnas med en välkonstruerad flippermekanism även om jag egentligen inte är förtjust i den konstruktionen från början. Jag har en praktisk invändning som går ut på att det är svårt att själv bestämma hur kniven skall fällas ut - långsamt eller snabbt och en estetisk. Jag gillar inte att de sticker ut från handtaget i stängt läge helt enkelt. Sen vill jag inte alltid ha den "säkerhetsmarginal" som flippern innebär när bladet är utfällt och de fungerar som fingerskydd. Och vid närmare eftertanke gillar jag inte heller att det blivit så trendigt att nästan alla moderna fällknivar görs som "flippers".

En liten men fungerande flipperlösning står för öppningen

Här är dock flippern föredömligt liten och försedd med några få och adekvata räfflor för ökat fäste. Och den fungerar faktiskt utmärkt.

En av orsakerna till det och att köpa den här kniven var att jag var nyfiken på några av de lösningar som den inkorporerar. Den främsta är kanske "IKBS" (Ikoma Korth Bearing System) vilket är ett för knivar anpassat kullager som bladet löper emot. Det fungerar precis lika bra som det är tänkt. Kniven är riktigt mjuk och kvick att öppna och det känns nästan som den är fjäderassisterad trots att den inte är det. Ett litet tryck på flippern och bladet är på plats.

Sen kan diskuteras om det är någon god idé att ha den typen av komplicerade lager i en kniv överhuvudtaget. Förvisso blir kniven såväl lättöppnad som mycket stabil i sidled med är det vist att förse ett bruksföremål med fler små rörliga delar än nödvändigt? Vad händer över tid om det kryper in fukt i dem, finns det risk för korrosion, kan det komma in damm och grus i dem? Det får framtiden utvisa. Första intrycket är emellertid mycket positivt.

Låset är en framelock i stål

Låset är en intressant historia på så sätt att det delvis fungerar utmärkt och är snyggt utfört. Det är en "framelock" i stål som låser bladet riktigt hårt. Det går inte ens att provocera fram glapp eller spel ens som man greppar bladet  och tar i. Låset ger en mycket stabil kniv helt enkelt.

Det stora invändningen är att det inledningsvis var jäkligt hårt att släppa. Fjäderspänningen var stark och kanten är på tok för skarp. Av utseendeskäl är kanterna på handtaget dessutom i linje med varandra så det är inte lätt att lirka in fingertoppen däremellan. Det gjorde att kniven slet rätt bra på fingertopparna i början. Efter ett tags användning har dock låsarmen mjuknat något och är nu mer bekväm att hantera. Kanten däremot är som den är, för vass för min smak.

Att bära

Själva formen på kniven ger utmärkt bärkomfort med sina släta mjuka sidor som dessutom är välvda. Avsaknad av vassa kanter och hörn gör den mycket lätt att bära. Så långt inga konstigheter. Vikten är som sagt något hög givet knivens storlek men ändå inte så mycket att det blir påtagligt i fickan även om det finns många lättare kandidater på marknaden.  

Sen kommer vi till en av de mer innovativa inslagen på den här kniven och det är clipets utformning. Istället för att använda en mer traditionell lösning så valde Ken Onion att konstruera ett fjäderbelastat clip som fäster i bakänden på handtaget och sträcker sig över ryggen som en skorpionstjärt istället för på sidan som är mer brukligt. Resultatet är ett clip som är mycket estetiskt, passar väl ihop med knivens övriga linjer och som är riktigt bekvämt när kniven befinner sig i handen.

Ett nydanande clip som är en integrerad del av helheten. Det är fjäderbelastat och fäster i bakänden av handtaget

Men hur fungerar det då? När jag såg lösningen på bild trodde jag inte alls på den måste jag medge. Senare såg jag diverse recensioner och omdömen där de sade att det faktiskt fungerar och några röster var t o m riktigt entusiastiska och påstod att det var excellent.

Men jag vill väl hävda att sanningen som vanligt ligger någonstans mittemellan. När kniven hamnar rätt i fickan, vilket i det här fallet innebär längst bak i vecket så fungerar det någorlunda. Det vill säga om tyget inte för styvt. För det clipet gör är att det böjer tyget runt kniven när det går. Det fungerar inte om tyget är hårt eller fickan för vid. Med andra ord behöver konstruktionen perfekta förhållanden för att fungera. Annars inträffar precis det man kan befara när man tittar på hur det är konstruerat. Kniven vrider sig i fickan och vill ställa sig på tvären och tar då förstås upp mer plats samt blir obekväm att bära.

Så under vissa förhållanden fungerar det utmärkt annars inte alls. Betyget blir därför högt för innovation, utseende och känsla i handen men inte lika bra för grundfunktionen att hålla kniven på plats i fickan.

Övrigt

Den första känslan är att kniven har något udda balans och den kommer sig av handtagets särskilda form kombinerat med handtag i rf-stål. Knivens omvända krökning och det tunga greppet i relation till bladet gör att det känns lite som om kniven vill vända sig i handen när man håller den löst eller balanserar den på fingrarna. Inte så mycket att det inverkar på funktionen men det känns aningen ovant och lite märkligt inledningsvis. Efter en tids användning kan jag dock meddela att det i mångt och mycket är en vanesak och numera tänker jag inte på det.  

Sammanfattningsvis

Egentligen gillar jag nog inte "Swaybacks" som knivmönster även om det finns en viss raffinerad elegans över flera av de klassiska mönstren och jag hade definitivt inte haft något emot att äga kniven på bilden som inledde den här texten. Men det finns för mig egentligen bara en fördel med grundtypen som sådan och det är att den är mycket bra i omvända grepp med eggen upp där man skär saker mot sig - som trädgårdskniv exempelvis. Men det är ändå något som lockar ögat med formen får medges.

Utseendet är dock en av "Swindles" främsta tillgångar. Inte minst i stängt läge är kniven en enda flödande om än udda linje. Designen förstärks av detaljer som integrerat clip, rundad bladrygg, välvda handtagssidor och sober färgskala.

CRKT Swindle - en elegant uppenbarelse

Det var det tillsamannas med de tekniska lösningarna som lockade till köp som sagt. I ett billigt men snyggt paket har man lyckats klämma in en ny variant av lösning på clip, lagrat blad och internt bladstopp.

Allt sammantaget gör kniven intressant men knappast fulländad. Materialen är tämligen enkla och jag hade önskat ett bättre bladstål även på versionen med slätt handtag och det hade gärna fått vara flatslipat. Handtaget är tämligen tungt men ett dyrare material som titan hade drivit upp priset rejält. Men vikten är inte bara en nackdel. Det bidrar för all del till att kniven känns solid och välgjord.

Det här är en fickkniv för den som söker en elegant strömlinjeformad tolkning av ett klassiskt knivmönster med flera moderna lösningar. En välbyggd fickkniv för små arbeten utan större krav på skäreffektivitet. Det är inte en kniv för den som söker en fickskalpell som går att ta i med.

För i ärlighetens namn finns det betydligt bättre bruksknivar för fickan men inte så många som är lika eleganta i sin framtoning i den här prisklassen.



Specifikation:

Längd utfälld: 190 mm
Vikt: 94 g
Bladlängd: 81 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr14MoV, HRC 58-59
Handtag: Stål, 2Cr13
Lås: Framelock

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina

Länk till tillverkarens produktblad för kniven.


/ J - lurad?

* man talar ibland om "mönster" (jfr patterns) när man talar om fällknivar eftersom delarna till de tidiga massproducerade fällknivarna skars ut från metallark efter just mönster.
** Jfr med ett "Kinamärke" som t ex SRM som utgår från ett 2 mm bladgods i samtliga sina "EDC"-knivar.