Perspektiv

Det här inlägget inspirerades av en kommentar jag lämnade på en artikel skriven av Mr Sculimbrene, mannen bakom EverydayCommentary. En suvären knivblogg som jag varmt rekommenderar. Det som fick mig att reagera var dels att jag höll med honom i sak men även att det alltid går överstyr när folk saknar perspektiv. Något som han delvis försökte rätta till med sitt inlägg. För er som inte orkar läsa hela texten handlar det i korthet om varför man skall räkna med Gerber som märke trots att det inte är så omtalat eller snarare nedskrivet i knivkretsar, särskilt de on-line.    

Men som vanligt gäller att amerikaner alltför ofta förutsätter att de är störst på allt. De är etnocentriska och glömmer bort resten av världen. Det är verkligen något som gäller vårt intresse, knivar. Jag vet inte hur många gånger jag i olika ordalag påpekat för anhängare av si och så märke att bara för att de är kända i vår snäva krets av intresserade så betyder inte det att någon annan hört talas om dem. 

Fast just det förhållandet gäller Sverige också. Om ni inte tror mig kan ni väl fråga några släktingar och arbetskollegor eller träningskompisar om de hört talas om Chris Reeve. Låt mig uttrycka det så här, jag  skulle bli ytterligt förvånad om ni fick något annat svar än "är det en skådis?" Sedan kan ni fortsätta testet genom att säga "Hinderer" eller "Microtech" och ni lär få en imitation av en fågelholk till svar. 

Äldst är också störst när det kommer till amerikanska knivtillverkare

Nåväl, om vi läser vad Sculimbrene faktiskt skriver så inleds texten med följande konstaterande: 

"People in the IKC have a misconception about many knife companies. They think that the major brands, Spyderco, Chris Reeve, and the like are “big companies.”"

Där vill jag flika in att jag anser att han har fullkomligt rätt. Det är de INTE. Tvärtom är de tämligen små företag i genomsnitt jämfört med de flesta andra tillverkningssektorer. Det gäller oavsett hur man räknar, antal sålda produkter, antal anställda eller omsättning.

Så vilka tror ni är störst i USA om vi börjar där? Är det månne några av de som det talas mest om på svenska Facebook-sidor och många forum, märken som Microtech, Spyderco Hinderer eller kanske Cold Steel? Trodde ni det trodde ni fel. De är faktiskt riktigt små. Spyderco hamnar väl på ungefär sjunde plats bland knivmärken i USA, Microtech på elfte plats tätt följda av Cold Steel på tolfte, sett till omsättning. Hinderer finns inte med på någon lista alls.

Men ett mer budgetorienterat märke som CRKT inriktat på att sälja många fast något billigare knivar eller kanske namnkunniga Benchmade som både saluför dyrare knivar och säljer volymer, de måste väl ändå vara störst? Fel igen. De största (som i högst omsättning och flest antal anställda) är SOG, Buck och Leatherman. De omsatte enligt officiella siffror 2019*:

1. Leatherman Tool Group, INC $89,025,724
2. Buck Knives INC $63,631,917
3. SOG Specialty Knives and Tools LLC $55,927,734 

Som en jämförelse hamnar Sveriges egen gigant, Morakniv på ca: $19,58 miljoner USD för samma år. Det placerar dem över Spyderco (15 miljoner USD), Colonial (12,5 miljoner USD) och Emerson (10 miljoner USD) men strax efter Gerber som i den listan hamnar på $23,556,678. Det sätter saker och ting i perspektiv inte sant? Sverige är verkligen ingen stor marknad men trots det lyckas Morakniv hävda sig gentemot flera mycket namnkunniga amerikaner.

Men sen snubblar vår ärade EverydayCommentary på sina egna fötter då han direkt slår fast att:

"Gerber is the 600 pound gorilla of the knife world—they are the largest knife company in the world and they are a truly big company."

Han avlutar även texten med att återigen konstatera:

"And here is the thing—when you are the largest knife company in the world /../"

Där blev det lite fel. Han jämför äpplen och päron i sin iver att föra fram sin poäng. Den poäng jag trots allt höll med om. Han kallar Gerber för knivvärldens trehundrakilos gorilla och säger att de är störst i världen. Jag vet inte om det är för att han resonerar annorlunda, mäter allt som görs inom hela Fiskars-koncernen eller bara räknar den amerikanska marknaden. Inget av det framgår av texten och i ljuset av det förefaller uttalandet mig lite märkligt. Låt mig förklara.

Vid närmare granskning har han nog hela Fiskars-koncernen i åtanke och enligt deras årsedovisning omsatte de över 100 milj USD 2019**. Om det är de finansiella musklerna han avser är de förstås störst. Då kan påpekas att i Fiskarsfamiljen ingår numera även Kongelig Dansk och Rörstrand till exempel, det vill säga porslinstillverkning. Eftersom Fiskars är finskt och tillverkar andra produkter än knivar inom koncernen så borde i så fall KAI med de amerikanska knivmärkena Kershaw och ZT räknas på samma vis och det görs inte i det här fallet. De skulle i så fall ha en omsättning på över 400 milj USD*** och därmed slå Fiskars med hästlängder. Eller åtminstone i runda slängar vara nästan fyra gånger så stora.

Liknelsen i sig kanske ändå håller sträck då Gerber är stora och framförallt är de större än vad de framstår som i alla knivdiskussioner online. Men då glömde han i hastigheten bort de som verkligen är stora i sammanhanget. De riktiga jättarna på området som får Leatherman med flera att likna kattskit när det kommer både till omsättning, antal anställda och mängden sålda produkter. Överlägset störst i knivvärlden är Victorinox!

Slår du ihop omsättningen för Leatherman, Buck, SOG, Benchmade, CRKT, Gerber, Spyderco, Emerson, Microtech, Cold Steel och Ontario Knife Company så är de fortfarande inte i närheten av Victorinox. Uppgifterna om dem varierar något då deras finanser inte är publika men ligger kring 483 milj USD!****

Jämfört med det framstår inte vare sig Gerber eller Leatherman sig som särskilt stora och de enda som kan konkurrera i sammanhanget är KAI. I ärlighetens namn kan sägas att Victorinox nu för tiden säljer mer än bara multifunktionsverktyg de också men att huvudprodukten fortfarande är knivar.

Sen kan nämnas att eftersom siffror inte är tillgängliga är det också svårt att veta hur stor en kinesisk tillverkare som SRM egentligen är. De gör både egna produkter under flera varunamn och OEM-tillverkar åt både kinesiska och västerländska märken. Förutom att sälja på de amerikanska och europeiska marknaderna så gör de knivar för den egna inhemska marknaden vilket torde göra dem till en rätt stor aktör även vid en internationell jämförelse. Är man stor inom den kinesiska tillverkningsindustrin är man helt enkelt stor oavsett måttstock.

Siffror kan förstås variera och med "störst" kan avses lite olika saker som antal anställda, störst omsättning, flest sålda produkter etc. Men hur man än jämför så är själva poängen att de på internet mest omtalade varumärkena långt ifrån är de största oavsett hur man räknar.

/ J - ingen räknenisse

* Sammanställt här: http://giangabriel.com/blog/2019/thebig13

** Mina siffror är hämtade från Nasdaq, http://www.nasdaqomxnordic.com/

*** Siffran är omräknad från Yen och kommer från KAI Groups hemsida, https://www.kai-group.com/global/en/about/company.html

**** Enligt Wikipedia låg det runt 510 miljoner CHF (ungefär samma i USD) 2014. Min siffra är hämtad från Dun & Bradstreet (https://www.dnb.com/business-directory/company-profiles.victorinox_swiss_army_ag.ebd25c1aae50e21235f82416714f521f.html 

Fredags-EDC LXX "Fånglina"

Idag är det attans nära en "Fredag den trettonde-känsla". Om nu fredag den 14e kan räknas som nära. Datum kanske måhända är lite mer digitala? Endera så är det den trettonde eller inte. Anledningen till att jag kom att tänka på det var dagens EDC. Fånglinan på bilden påminde mig av någon anledning om en hartass och sådana bärs av skrockfulla personer som turbringande amuletter. Nu har jag aldrig sett någon bära en  men det sägs så i vilket fall. 

Och för mig är fånglinor, särskilt om de bärs med tillhörande dekorationer, ungefär lika meningsfullt som en avskuren extremitet från en flyfotad gnagare. Så även på det viset påminner de om varandra.

Jo, jag förstår att de kan vara bra om man vill fiska upp en liten kniv ur en rymlig fickas mörka djup eller för att förlänga greppet på samma miniatyrkniv. Sen fyller de en mer akut funktion om man befinner sig till sjöss och inte vill använda sin klenod som ofrivilligt fiskedrag eller om man jobbar på hög höjd och inte vill att någon därnere skall drabbas av akut huvudvärk. Så visst finns det användningsområden även om de nuförtiden mest används för att hänga dödskallepärlor på. 

"Fånglina"

Att jag alls släpar omkring på en bit flätad fallskärmslina beror på att jag hittade den i väskan. Den är avlägsnad från min Victorinox Hunter Pro. En kniv som är en rejäl pjäs och näppelingen tarvar förlängning av handtaget. 

Annars är bestyckningen idag något mer verktygsinriktad. Mycket beroende på att jag ämnar vara lite praktisk om några timmar. Det skall donas lite i en trädgård och klippas en hysterisk mängd gräs bland annat. Det mycket lilla multiverktyget kommer från Kutmaster och heter Minimaster. Hela 16 funktioner förpackade på sex centimeter eller så. Det här är originalversionen gjord av Utica i New York. Det finns gott om kopior av modellen. Det större är mer minimalistiskt och kommer från Leatherman. Modellen är Freestyle CX (pensionerad modell) och funktionerna är nedbantade till tång och knivblad. Kniv från Spyderco och det är den ursprungliga Sage-modellen. Ficklampan kommer från Olight och har den fiffiga finessen att den har en magnet i rumpan vilket gör att den exempelvis kan fästas i motorhuvar och dylikt. 

/ J - letar efter tur

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XLV

Fredag igen tycks det. Den här veckan har försvunnit och dessvärre inte av någon god anledning. Det har varit rejält struligt på den personliga fronten kan jag avslöja. Desto bättre att det finns andra fronter som till exempel den här! 

Knivarna har rullat in på sistone och jag är i full färd med att bära, testa, fotografera och naturligtvis skriva om dem. Det i samarbete med framförallt Knivshop och Ruike Sverige. 

Pennan glöder därför eller snarare tangentbordet. Jag hamrar in mina digitala hieroglyfer med viss frenesi. Några knivar testar jag lite hårdar andra blir mer utvärderade och kommenterade. 

"There is no E in my EDC"

För dagen bärs den här eminenta uppsättningen. Pelican från QSP Knives kallas den övre modellen. Det är en mycket välgjord tolkning av en stor wharncliffe. Handtaget är av "Flax" vilket är en tolkning av linnemicarta. Bladet är är S35VN och det löper på kullager. Som komplement hittas i min högra ficka på hoodien en Kershaw Dividend. Jag har oftast en lätt kniv där som kan nås även om man sitter ned. Divident är en modell som växer kan jag säga. Den är tämligen enkel och därmed inte så extraordinär men välgjord även den. Sen hänger en liten Leatherman Style CS från en byxhälla. 

Det kan tilläggas att jag "fuskar" på edc-fronten idag. Som vanligt bär jag nämligen med mig en messenger-bag även om jag för dagen faktiskt inte cyklar. I den återfinns ytterligare ett flertal knivar. 

Dels någon form av multiverktyg som tillhör basutrustningen. För stunden är det min tämligen nya Ruike LD41B. Ett utmärkt mutiverktyg att med sig för övirgt. Dels återfinns ett par stycken testobjekt nedstoppade för utvärdering. De är knivar jag är lite mer rädd om så de får husera i vadderade fodral i det här fallet.  

/ J - fredagar sig

Fredags-EDC XIX

Fredag igen. Tiden går och endast knivar består. Eller det vete tusan men det är klart att samlar man på flintknivar så. Minns att mina första svärföräldrar hade några riktigt fina sådana, av museikvalitet upphittade i Danmark på femtiotalet. Brukade känna och titta på dem och beundra hantverket. De kunde sina saker på stenåldern också. Välbalanserade och riktigt vassa. Inte illa efter några tusen år! 

Idag är det lite modernare. Inte mindre än 2 x CPM S30V. Jo, det råkar vara det i den här versionen av Techno även om jag har för mig att CTS XHP är vanligare. 

"Sturdy Carry"

Dagen till ära bär jag två knubbisar. Förutom Spyderco Techno har en Shaman hittat sin plats. Den är och förblir en favorit som ständigt återkommer. En jäkla sympatisk bekantskap helt enkelt. Sen får de båda samsas med en liten Leatherman som hänger i en bälteshälla. Det är saxen jag vill åt. Allt skall inte skäras av helt enkelt. 

Det här skrivs på en lunchrast och efter den är det dags att bege sig ut i värmen igen. Växjö ståtar med över trettio grader i skuggan även idag. Inte som förra veckans värmerekord då termometern var uppe och snuddade vid 34 jäkla grader! Det händer bara inte att den är staden ligger i topp i sol- och värmeligor. Normalt återfinns vi i botten i samma division när det gäller nederbörd som Borås och någon mätstation i Lappländska fjällen. 

Intressant är att det enligt prognoserna uppges att "imorgon blir det svalare". Det har det sagts hela veckan och det har inte inträffat än. Runt tjugofem har utlovats. Rena svalkan vilket vore ytterst välkommet. 

/ J - halvsmält

Fredags-EDC XVII

Så var det fredag igen. Inte nog med det solfan skiner också! Det räcker för att höja livsandarna hos de flesta eller åtminstone i alla fall mig. Sen har den riktiga värmen inte anlänt noterades i morse när jag cyklade till jobbet. I sandaler nota bene. Fyra grader och bara tår, risken för fotsvett är minimal. 

I fickan en gammal klassiker, Benchmades 943 även om det förstås är modell 940 som är storsäljaren  med sin "reversed tanto"-spets. Själv tycker jag clippointen på den här är betydligt snyggare och dessutom gillar jag mina spetsar. Den ackompanjeras som vanligt av en riktigt liten kniv och som så ofta är det Spydercos Manbug. Särskilt i det här utförandet är det en liten skalpell. Stålet i den här sprintrunversionen är laminerat HAP40 som tar en ruskig skärpa. 

Fredagsprylar

Av bara farten fick även en ficklampa följa med. Mest för att den satt i byxorna. Den troliga användningen för den en solig vårdag som den här närmar sig noll procent med hög fart. Därtill en Leatherman. Det är mest saxen jag vill åt faktiskt. Det och att den likt Manbug är helt "sheeplefriendly" och därmed inte skrämmer ens den mest rabiata motståndare till eggföremål. 

Sen var det här med min BM 943. Jag är inte lika förtjust i BM som alla andra på grund av den och några till. Jag har haft för många småproblem med för många modeller för det. Min gamla AFCK har utvecklat spel då den har en linerlock i titan, Ascent är bara en skitmodell som tappade fästet till clipet tämligen omgående och den här, ja den har en tendens till att glappa. Eller nja, jag kan välja mellan tämligen seg öppning och inget glapp i sidled eller mjuk och snabb axis-känsla med blad som inte sitter riktigt fast. Justeringsmånen däremellan tycks handla om mikrometer. Synnerligen irriterande eftersom jag har två Griptilians med otroligt bra gång och lås.  

Just nu öppnas kniven mest med en lugn tumrörelse, det är nämligen det enda som går. Men glappar gör den inte. 

/ J - fredagssolskensglad

Fredags-EDC XII

Ljus är temat för dagen. I det här fallet fotoljus. Det är inte lätt att vara bloggare utan ljusbox så här års. Visst, det går att experimentera med ficklampor, lång slutartid och annat för att ta effektfulla bilder i mörker. Men de kanske passar bäst på Instagram och liknande plattformar. Skall man ha illustrationer till en knivrecension och vill förklara något om lås kanske det passar bättre med en bild på just den detaljen och då är det bra om det går att uttyda vad bilden föreställer. 

Kruxet är att när man kommer hem nuförtiden är det jäkligt grådaskigt eller rent av mörkt om solen inte skiner vilket den för all del gör för stunden. Det omöjliggör några vilda fotoexkursioner i trädgården. 

Mörkret har därför lett till att jag sitter på två knivpresentationer som jag gärna vill dela med er men som inte är försedda med bilder ännu. Några finns förstås då jag brukar ta foton efterhand men en komplett uppsättning är det inte. Därför får de snällt vänta med publicering till solen behagar skina även en eftermiddag när jag har tid. 

"Fredags EDC - låg sol"

På dagens EDC-bild är det därför ett lågt sidoljus som är aktuellt. Solen råkar befinna sig där så det är inte så mycket att göra något åt. 

Annars är det trotjänaren Yojimbo II som agerar "dagens kniv" med gott sällskap av en liten Douk Douk. En kniv som för övrigt skall recenseras även den. En Leatherman Freestyle hänger med då man aldrig kan veta när en tång eller avbitare är bra att ha. 

Sen måste erkännas att det finns ytterligare någon kniv i min väska och att i högra jackfickan bor för stunden Fox Slim Dragotac. Den gör ju sig så bra mot en skinnjacka!

/ J - söker med lykta efter ljus

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XI

Och så har då ytterligare en vecka börjat lida mot sitt slut. Arbetsvecka bör väl betonas. Fast när jag tänker efter inser jag att det är fasligt många yrkesgrupper och människor som jobbar även helger, även jag en gång i tiden. Så då vete f-n vart veckan befinner sig i för tillstånd och vart i den kalendariska soppan fredagen befinner sig. 

Min vecka är åtminstone snart slut. Det är även jag kan tilläggas. En veckas jädra feber gör ingen vare sig glad eller pigg. Sen har livet bjudit på sina törnar som det understundom plägar göra. Själen har fått blåmärken. Därför hoppas jag innerligt att ni alla har det så mycket bättre på den fronten! 

I vilket fall vill jag passa på att önska er alla en trevlig och kanske vass helg! 

Dagens skarpa kompanjoner på bilden består av:

• en arg japan, varför vet jag inte men namnet är "Raging Jap", och modellen RJ5
• en lugnare amerikansk polack i den Slyszdesignade Spydercoklassikern Techno
• samt en helt avslappnad jänkare i form av Leathermans Skeletool CS

De två nedre är högst troligen bekanta för de flesta men den övre kniven tror jag inte många känner till. Likt sin Spydercokollega på bilden är den trots Japanskt ursprung tillverkad i Taichung. Och utan att föregripa kommande recension allt för mycket kan jag intyga att kvaliteten motsvarar ursprungsorten. Det är en riktigt välbyggd liten gynnare som bjuder på glädjande små detaljer här och var och någon liten kulturkrock. Allt förpackat i ett EDC-vänligt format. 

Spännande är det hur som haver med ett nytt märke från Japan tycker jag. 

/ J - funderar kring fredagars placering i veckan


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC VIII

Fredag igen och det är nog inte många som är ledsna för det. Eller jag tar tillbaks det uttalandet då de kan uppfattas stötande av några. Det finns människor som arbetar när andra inte gör det, som är sjuka som...ja, inte vill att det skall bli helg helt enkelt. 

Så "TGIF" gäller inte alla men mig i det här fallet. I fickan idag hittas en skönhet - MCustas Tactility. Japanska precision klädd i sin bästa stass bestående av handtag i kvittenträ och med damaskblad. Vacker men med bra sting i gadden. 

Fredags EDC, MCusta Tactility Elite, SRM 702 och Leatherman Style CS

Men en kniv kan inte vara ensam och som sällskap fick den idag en liten kines i form av San Ren Mu 702. En kniv som inte så lite påminner om Spydercos Des Horn. Den sistnämnda är å andra sidan väldigt lik en kniv från Schweiziska Klötzli designad av Wimpff. Men det skall vi inte tala högt om. Ja, knivvärlden är ibland inte så stor. 

MCustan får bo i byxan, SRM i jackan och sen vill jag ha en liten sax så en Leatherman hänger och dinglar vid bältet. 

(skrivet på frukostrasten, något skall man ju göra när man dricker kaffe. Bilden däremot togs imorse)



/ J - kaffesörplar

Dagens bild nr 71 "Supertool"

Mitt första multiverktyg var den här i sammanhanget klassiska modellen . Jag fick tag i den via en bekant som kunde inhandla dem till inköpspris via en fotoaffär (!) han jobbade i och gav mig ett bra paketpris på en lyxwalkman, en Sony DD, ja det var så länge sedan och den här pjäsen. 

Jag föredrog väl inte svart egentligen men det var det som erbjöds så det var inte mycket att välja på i det fallet. 

"Super Tool"

Modellen är en original Super Tool från Leatherman. Redan tidigt lyckades jag förstöra spärren på bladet genom att försöka spänta ved med den. Det var innan jag lärt mig att man skall släppa spärren på fällknivar innan man brukar våld med dem. Sen kan tilläggas att spärren på den här är en mycket primitiv liten "läpp" i metall som inte erbjuder mycket motstånd. 

Lite senare rök även skäret på avbitaren som på de här tidiga varianterna vare sig är av högkvalitativt stål eller utbytbara. De höll åtminstone inte "pianovajerstandard" varpå en bromsvajer på en cykel blev för mycket. 

Sen kan tilläggas att stålet i knivbladen är mycket mjukt och inte håller skärpan för fem öre. Trots det var den här under många år ofta buren och brukad. Faktum är att det ett tag var nästan den enda verktygslåda jag ägde. Bland annat så förfärdigades en TV-bänk av en gammal Ivarhylla från IKEA med hjälp av sågen. 

Numera återfinns den mest i bilen där den får agera back-up.

/ J - lullar nerför memory lane

#aliaspostmortem #knivigtvarre