Recension QSP Walrus

 

-  en kniv med både för- och nackdelar

Dags för en närmare titt på Walrus. En kniv från QSP som berikar min knivsamling såtillvida att den tillför något som jag inte har så mycket av. Det är inte låset, öppningsmetoden eller handtagsmaterialen då de är synnerligen frekvent förekommande. Inte heller märket då det blivit ett av mina "husmärken". Nej det är bladformen som är det närmast unika i sammanhanget. Något jag var inne på redan vid presentationen av den här kniven.

En QSP som tillför något ovanligt till knivsamlingen

Likt många knivar i QSPs katalog kan Walrus fås i olika utföranden. Men precis som jag tycker att bladtypen är en smula avvikande verkar de tycka likadant då det faktiskt bara finns tre stycken att välja på. Det skall jämföras med t ex Canary Folder och Penguin som finns i tio respektive femton varianter. Det finns en Walrus med handtag i jade/natural G10 och två Micarta-versioner. 

Vad de har gemensamt är att de är lågt prissatta. Riktpris på QSPs hemsida ligger under 50$.

QSP Walrus

Kortversion: QSP Walrus, den ergonomiska kniven med det uppkäftiga bladet, det blixtrande handhavandet och det dåliga clipet. 

Blad

Det som är det ovanliga med den här kniven är som sagt bladet. Det är vad som brukar beskrivas som ett persiskt blad eller på engelska "trailing point". Spetsen strävar helt enkelt uppåt. Något som på den här kniven förstärks rent utseendemässigt av en lång falskegg. 

Längden på bladet är 86 mm vilket gör att kniven inte är enorm stor men heller inte liten. Formen gör dessutom att bladet ser en smula längre ut. Men det är kanske inte så konstigt då eggen är en centimeter längre än bladet. Tjockleken på bladet är 3,5 mm och höjden som mest strax över 25 mm. 

Bladformen är distinkt med sin "trailing point" eller sin persiska form

Stålet är ett D2-stål. Inte mycket att orda om i den här prisklassen. Det är dugliga allroundstål men som alltid höjer jag ett varningens finger för att de inte är rostfria. Även om det ordet i grund och botten är missvisande så tenderar D2 att korrodera en smula snabbare. Det märks inte i vintertider men väl om du är svettig på sommaren och bär kniven nära kroppen eller befinner dig i saltare klimat som nära kusten eller ute på havet. 

Finishen är en i efterhand polerad stentumling. Enkel och snabb att göra vilket håller priset nere samtidigt som det inte ser alltför oäven ut och döljer eventuella repor tämligen väl. 

Stålet som används är D2

Bladformen ger en kniven vissa karekteristika när den används. Ett sådant här blad ger en lång egg och en mycket markant buk. Det gör det perfekt till långa svepande snitt. Något som gör att bladtypen ofta hittas i ett knivset avsett för slakt och djurhantering. Det är i grund och botten ett flåblad vi talar om. 

En annan effekt är att man får en distinkt spets som dock inte hittas där den "brukar" vara. Det vill säga för en drop point i närheten av centrumlinjen för kniven eller för en Wharn cliffe eller annan typ av blad med rak egg väsentligt lägre än så. 

Rent praktiskt medför det att vissa uppgifter måste utföras på annat vis. Snitt där man nyttjar främre delen av bladet, exempelvis "draw cuts" mot ett platt underlag mot en skärbräda får inte samma effekt som man är van vid. Men ännu tydligare blir det när du skall snitta upp en en bit tejp och öppna en låda. Enklast är då att vända kniven upp och ned och använda baksidan på spetsen. Något jag för övrigt inte sällan gör ändå för att inte av misstag råka snitta upp vad som är inuti paketet. 

Handtag

Ett första intryck av handtaget var att det kändes förbaskat bekvämt. Det kan dels tillskrivas formen men även skollorna. Det är ett tämligen stort handtag som mäter 12 cm på länden. Särskilt när det kombineras med en tjocklek på 13,5 mm. Höjden är mer blygsam, 22,8 mm. Men sammantaget gör det att handen fylls väl. 

Sidorna är gjorda av ovanligt grov kanvas-Micarta

Konstruktionen är rättfram med en rejäl stålram som är lättad invändigt. Den höjer sig en smula över skollorna vilket rundare greppet en smula trots att sidorna i övrigt är platta. De är dock fasade i kanterna. Handtaget är delvis öppet i ryggen men där hittas en partiell back spacer i vad jag tror är G10. den har försetts med räfflor för bättre fäste. Försänkt i den hittas även ett hål för fånglina. Det är väl tilltaget och har inga problem med att härbergera exempelvis 550-fallskärmslina. 

Konstruktionen är enkel och rättfram

Utanpå ramen hittas sidor i extra grov Micarta. Den har med flit lämnats i det skicket för bättre fäste vilket faktiskt fungerar. Sättet de är fästa på avslöjar dock att det här är en budgetkniv. Två mycket små T6-skruvar med runda huvuden står för den detaljen. Inget som tål allt för mycket skruvande kan tilläggas. 

Handtaget är ruskigt bekvämt att hålla i och även tämligen ergonomiskt när man väl arbetar med kniven

Det inledande intrycket, att kniven är sympatisk i hand blir ännu bättre när man arbetar med den. Handtaget är tämligen ergonomiskt. Till det bidrar både handtagsmaterialet, bredden men inte minst själva formen. Handtaget följer insidan på handen genom att vara tämligen rundat. Det skjuter rygg så att säga. Därtill hittas en fördjupning på ovansidan där tummen vilar bekvämt i ett sabelgrepp. Motsvarande fördjupning finns även på undersidan för pekfingret. Även den detaljen fungerar utmärkt. 

Jag kan faktiskt inte komma på något grepp som det här handtaget inte fungerar med. 

Öppning och lås

Det måste sägas med en gång att trots att det här är en av de lägre prissatta knivarna från QSP så är öppningen och gången extremt bra. Det uppnås förstås genom att låta bladet glida på keramiska kullager som brukligt är från det här företaget. Men också genom att ha en mycket väl intrimmad detent-kula. 

Flippern är låg och diskret samt fungerar väl om än bara om den dras rakt bakåt

Det ger tillsammans med god geometri från flipperfenan en extremt snabböppnad kniv. Fenan är för övrigt mycket låg och diskret och räfflorna på framsidan av den ger gott fäste samtidigt som de talar om hur den skall användas. I all enkelhet kan den enbart dras bakåt. Trycker du nedåt händer helt enkelt inget. Gör du rätt däremot händer desto mer. Bladet exploderar ut vare sig du vill det eller inte. 

Det går inte att få kniven halvvägs utfälld även om du försöker. 

Det här är ett riktigt bra liner-lås

Låsarmen är lätt att komma åt

Låset är okomplicerat men oklanderligt utfört. Det är en enkel liner lock i stål. Det ger en pålitlig låsfunktion som kanske inte är det allra starkaste på marknaden rent principiellt. Men stålramen och därmed låsarmen är 1,6 mm tjock vilket räcker till och blir över rent praktiskt. 

Låset glider inte vid normal användning och heller inte vid en smula provokation som lättare slag mot ryggsidan på bladet. Låsarmen är föredömligt lätt att nå och släppa. Sedan kommer den bästa delen och det är känslan när bladet glider på plats så fort den passerat kulan. Bladet är inte helt fritt fallande men nära, vilket jag tycker är bättre. Den här typen av känsla hittas normalt på väsentligt mycket dyrare knivar. 

Att bära

Jag skall inte påstå att Walrus är bråkig i fickan för det är den inte. Men det är inte knivens bästa område heller. Tolv centimeter på längden och en viss rondör gör att det är en del handtag som skall ned där. Vikten är dock acceptabel eller till och med bra med tanke på knivens övriga mått. 

Inget favoritclip, det är blankt och inte snyggt i mina ögon samtidigt som kniven sitter högt

Materialet stör inte heller. Även om Micartan betecknas som "grov" i säljtexterna på hemsidan så är den inte närheten av exempelvis G10 när det kommer till den biten. 

Men sedan kommer vi till det som drar ned både intrycket av kniven liksom hur den känns att bära på. Det är clipet som faktiskt inte är bra alls! Utseendet är inte mycket att säga om, möjligen att jag tycker att det är lite trist. Men som sagt det är ingen dyr kniv. Spänsten räcker dessutom till för att det skall fungera vad gäller den aspekten och detsamma kan sägas om själva rampen. Det inverkar inte heller på ergonomin. Sedan tog det positiva slut. 

För en gångs skull var inte tillverkningskvalitén den bästa. Det här clipet rör på sig i sidled

Formen och positioneringen gör att det sticker upp lite för mycket kniv ur fickan för min smak. Men det är en smakfråga och inget som sänker clipet. Det gör däremot det faktum att det inte sitter fast! För det första så lossnar skruvarna hela tiden och det gör ingen glad att det är samma dimension som på de skruvar som håller sidorna på plats varpå man inte vågar ta i när de skall dras åt. Framförallt inte om och om igen. Men även när man gjort det och applicerat lite Loc-Tite så rör sig clipet ändå i sidled. Skruvhålen matchas helt enkelt inte av skruvdimensionen. Det är rätt mycket rörelse det handlar om också. Det är nästan från en sida av handtagssidan till den andra!

Sammanfattningsvis

Valrossar är speciella varelser. Faktiskt inte alltid så trevliga som de kan framstå. Gör en sökning på nätet och läs på lite om hur de äter så förstår ni vad jag menar. Jag misstänker att det de bidragit med i det här fallet är formen på bladet som efterliknar formen på deras betar. Annars hittas ju den här bladformen vanligen på mycket varmare breddgrader. 

Hur som haver gör det Walrus till en udda fågel i QSPs sortiment. Eller snarare så brukar deras katalog bestå av knivar döpta efter fåglar och den här är det inte. Ursäkta att jag glider iväg. De har haft några väsenligt mer udda knivar i katalogen tidigare men de har nu utgått. De sålde inte alltför väl misstänker jag. 

Walrus är inte en oäven EDC-kniv

Hur Walrus kommer att sälja kan jag inte sia om. Den har några saker som talar för sig och några emot. Först har vi en trevlig kombination av lågt pris, dugliga material och ett förträffligt handhavande. Det är inte många knivar i den här prisklassen som matchar den på det området. 

Sedan var det hur den känns i hand. Mycket sympatisk är ett sätt att uttrycka det. Så långt inga skuggor över kniven. Särskilt inte som även låset bidrar till en stadig känsla. Men så är det något med polerade stålramar som gör att knivar känns lite billigare. Särskilt när de kombineras med försvinnande små skruvar med runda huvuden. 

När det sedan kombineras med ett clip som är uselt blir det inte lika roligt. Det här är en få gånger jag stött på en produktionsmiss hos QSP. Clipet lossnar direkt och drar du åt skruvarna är de strax lösa igen. Lösningen med gänglåsning fungerar inte då själva skruvhålen inte är matchade med skruvdiametern. 

Förutom att det är irriterande ger det ett allmänt dåligt intryck. 

QSP Walrus i regnblöt vårskog

Nu kan det vara så att jag fått tag i ett måndagsexmplar och att det inte gäller för alla andra knivar. Om så är fallet är det här en allmänt trevlig budgetkniv med en för mig inte så attraktiv bladform. Men vet du med dig att du gillar en nålvass spets som pekar uppkäftigt uppåt och älskar blixtrande "action" till en duglig penning så skall du kika på Walrus en gång till. 

För en gångs skull stämmer dessutom  tillverkarens riktpriser någorlunda med vad du får betala för knvien när den anlänt Europa. I det här fallet betyder det att den kan hittas från någon femhundring eller så.

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 206 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 119 g (vägd av mig, uppgiven vikt 119)

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: D2

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - inte överförtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Al Mar SERE Operator 40

Idag skall jag presentera något så intressant som en nygammal kniv. Vad menar jag med det? Jo, den här modellen har tillverkats förut och dessutom i flera olika upplagor. Bland annat hittas den tillverkad av TOPS* för några år sedan och så naturligtvis av Al Mar själva när det begav sig. Ursprungsmodellen hade inte de tre genomgående tuberna för att fästa handtagssidorna med och var en aning större. I övrigt är den här utgåvan och originalet mycket lika. 

Kniven är som rubriken talar om är SERE Operator 40 som nu tacknämligt är tillbaks i sortimentet. 

Al Mar SERE Operator 40

Det räcker med att titta på måtten så förstår ni att det här är en både allroundbetonad och mycket väl genomtänkt brukskniv. Förvisso ser den en smula aggressiv med sitt spearpoint-blad eller som Al Mar väljer att kalla det "talon", vilket för de flesta andra avser en helt annat bladform. Men studeras eggens utforming, höjd på slipfas samt längd och tjocklek på bladet så börjar ni närma er en kraftigare Morakniv, säg Bushcraft Black till exempel även om den här kniven är äldre. 

SERE Operator mäter nämligen inte mer än 203 mm i sin helhet och bladet är 4" eller drygt en decimeter långt. Det ger en så låg vikt som 275 g med fodral och själva kniven hamnar på 177 g. Inte illa för en heltångekniv. Sedan finns den här kniven i en storlek mindre med ett 3" långt blad istället för den som önskar det. 

En modern klassiker är tillbaks i produktion!

I bladet hittas D2-stål med en uppgiven hårdhet av 59-60HRC och handtaget är gjort av polerad G10. Sidorna är fästa med tre stycken ståltuber. Finishen är god.

Fodralet är gjort av kompositplast och kommer med en variant på Tec-Lok fäste som passar det mesta från skärp och bälten till ryggsäckar och stridsselar. 

Sammantaget ett mycket intressant paket och i mina ögon är det en förbaskat snygg kniv. En modern klassiker. Jag ser fram emot att testa och recensera den här under den vår som förhoppningvis snart är här på riktigt. 

Al Mar

/ J 

*En variant som dock avviker från originalet på ett flertal punkter. 

New Knife - Viper Knives Orso 2

It must be said that this knife is quite similar to another creation from Jens Ansø that I previously reviewed, the MKM Goccia. That model, in turn, is strongly reminiscent of Fox Ziggy. There are, of course, explanations for that.

Apart from the easily recognizable design language, they have in common that they are production versions of Jen's custom knives. The same applies to the Orso, which shares a name with the custom knife of the same name. To make that model available to more people, he has once again chosen to collaborate with Italian Viper Knives.

Viper Orso 2 CG

Although this model, as I said, strongly resembles mainly Goccia, there are several differences. For starters, the blade on the Orso is a straight blade instead of a drop point. Neither is the blade steel the same. In this case, a steel type is found that is completely new to me, Lohmann LO-QPM20-4. It's a powder steel of some kind hardened to 59-61HRC. It will be interesting to see how it performs!

However, the material on the presentation side is the same, at least in this version of Orso. Here you will find canvas-Micarta. But as is so often the case with knives from Viper, they are available in several different variants. In this case, no less than six. Everything from completely black knives to knives completely made of titanium.

Orso 2 is a frame lock variant of the predecessor

By the way, that's where the difference between Orso and Orso 2 comes in. The latter is a frame lock, unlike the first edition which is a liner lock. Concretely, this also means that the lock side of this knife is made of titanium. The same material is also found in both the milled clip and the back spacer.

The length is just over twenty centimeters, 208 mm of which the blade is 87 mm long. The weight of the knife in this version is 125 g.

As you already understand, I appreciate Jen's style in general and this one in particular. I have pretty high expectations for this knife and the Viper usually doesn't disappoint. But I will return with a report regarding the outcome a little later.

Viper Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Viper Orso 2

Det måste tillstås att den här kniven är tämligen lik en annan skapelse från Jens Ansø, den av mig tidigare recenserade MKM Goccia. Den modellen påminner i sin tur starkt om Fox Ziggy. Det finns förstås förklaringar till det.

Förutom det lätt igenkännbara formspråket har de det gemensat att de är produktionsversioner av Jens customknivar. Detsama gäller Orso 2 som delar namn med customkniven med samma namn. För att göra den modellen tillgänglig för fler har han återigen valt att samarbeta med italienska Viper Knives.

Viper Orso 2 CG

Även om den här modellen som sagt starkt påminner om främst Goccia så finns ett flertal skillnader. Till att börja med är bladet på Orso rakt blad istället för en drop point. Inte heller är bladstålet detsamma. I det här fallet återfinns ett stål som är helt nytt för mig, Lohmann LO-QPM20-4. Ett pulverstål av något slag som härdats till 59-61HRC. Det skall bli intressant att se hur det uppträder!

Materialet i presentationssidan är emellertid detsamma, åtminstone i det här utförandet av Orso. Här hittas kanvas-Micarta. Men som så ofta är fallet med knivar från Viper så kan de fås i ett flertal olika varianter. I det här fallet inte mindre än sex stycken. Allt från helt svarta knivar till knivar helt i titan. 

Orso 2 är en frame lock-variant av föregångaren

Det är förresten där skillnaden mellan Orso och Orso 2 kommer in. Den senare är en frame lock till skillnad från första utgåvan som är en liner lock. Det innebär konkret även att låssidan på den här kniven är gjord i titan. Samma material hittas för övrigt även i såväl det frästa clipet som i back spacern. 

Längden är strax över tjugo centimeter, 208 mm varav bladet är 87 mm långt. Vikten på kniven är i det här utförandet 125 g.

Som ni redan förstått uppskattar jag Jens formspråk i allmänhet och det här i synnerhet. Jag har rätt höga förväntningar på den här kniven och Viper brukar inte göra mig besviken. Men jag återkommer med en rapport rörande utfallet lite senare. 

Viper Knives

/ J - i jämförelsetagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXVIII

Fredags-EDC i backspegeln får det väl bli eftersom det inte alls är fredag när jag skriver det här. Förklaringen är dock enkel. Vanligen plitas de inläggen under frukost- eller lunchrasten på jobbet på fredagarna. Men inför helgen som var fanns inte tid till det. Eller rättare sagt, tid fanns men inte ork. Jag blev sjuk helt enkelt. Det var så jäkla tydligt när det kom. Först blev jag väldigt varm. Sedan frös jag. Därefter började jag svettas så det kom pärlor i pannan trots att jag bara stekte fläsk. Dagens lunch var nämligen husmansklassikern fläsk med löksås. 

Efter det var det bara att åka hem och lägga sig. Det gjorde jag också. Bokstavligen och där stannade jag med feber hela helgen. Tur det var en del skidor på TV att ta del av. 

Scandi grinds från Brisa

Av det skälet användes inte knivarna jag hade på mig/med mig en enda gång. Eller jo, ETT snitt gjordes med fälllkniven då fläskpaketen skars upp. Det var den dagens insats. 

Kniven som nyttjades var den lilla Birk 75 från finska Brisa. I väskan hittades dessutom en liten fastbladare som komplement. Kwaiken 90 är namnet. Båda knivarna stoltserar med en "scandi grind". Det är det enda som binder dem samman. Just Kwaiken är annars rätt unik då det är något av en fusion mellan japanskt och skandinaviskt. Även om tanto-spetsen är mer av den "amerikanska" typen. Den som förvisso inte är amerikansk men ändå populariserades där. Utmärkt och charmig kniv för övrigt. 

Nu skall jag fortsätta att kurera mig. Det innebär mest att sova, dricka te och försöka skriva en stund när jag orkar. 

/ J - febrig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Sencut Glidestrike

  

-  large, thin and broad-bladed

Once again, it seems I'm the first in the world. Or at least the searchable part of it. First with what, you might wonder? Well, to publish a written review of a certain knife. On YouTube, there are always people who have something to say already a few minutes after a model is released or, not so rarely, before it is available on the market.

The knife I couldn't find a written review on is the Sencut Glidestrike. Now I definitely didn't get it because there were no reviews. Rather, the reason was that it was unusually large and bold to come from Sencut. The blade particularly stood out, which combined with the price made it an interesting knife.

Sencut Glidestrike

The Glidestrike is currently available in four different versions, two of which have black blades. This version is also available with a black handle in addition to the green one. The satin-bladed knives have either black handles or natural G10. Then we ran out of options.

In any case, you get a knife with a really wide blade that opens with a thumb hole, locks with a liner lock, and has G10 sides. It sounds rather generic. The question is, is there more to discover?

The Glidestrike surprises by being an unusually substantial knife from Sencut

Short version: Sencut Glidestrike, a big and bold everyday companion that is surprisingly easy to carry.

Blade

In my presentation of this knife, I wrote that two things attracted interest and the blade shape was one of them. As can be seen, it's a sturdy, wide clip point.

Sturdy mainly refers to the height, which is a whopping 35 mm. It becomes especially noticeable with the handle, which is quite slim. The blade length is a hair under 95 mm. The thickness, however, is not excessive, the blade measures 2.9 mm. That stock is then thinned by a very high flat grind (around an inch or 25.4mm) to an impressive 0.4mm behind the edge. Again, Sencut/Civivi succeeds with that detail. 

The large clip-point blade is blackened in this design

The blade steel is 9Cr18MoV, a steel that Sencut often uses. It's a domestic Chinese steel that I actually like. It looks and feels like the 14C28N for example, although for various reasons I prefer the latter. The blade is in this case coated black, but I don't really know which method was used. It has, after a few months of usage proven durable.

The steel used is 9Cr18MoV

In fairness, drop points are often more practical with slightly sturdier tips than the average clip point. But in terms of appearance, this type of blade isn't bad at all and you get a very good tip to work with. I'm still not one of those people who pry with a folding knife. If that type of work is to be performed with a knife at all, I do it with a fixed-bladed one.* Other tip-related tasks, however, the Glidestrike is very good at. The tip is thin and sharp without being brittle. Excellent for penetrating cuts, not least in plastic materials that are ubiquitous in our modern existence.

Otherwise, the knife is excellent for the type of cut where you want the extra control that a wide blade provides. The other day I used it to thin cabbage leaves for "kåldolmar" (Swedish version of dolma). I know, a very specific and non-folding knife task. But Glidestrike had to show off and did great. Otherwise, there is a lot of packaging opening at work that the knife had to work with. It is then mainly about materials such as cardboard and plastic. Then I always test knives in wood and fabric to get a more complete picture of how they behave.

In general, it can be said that Glidestrike is an excellent blue-collar worker. Something that is well in line with both the size of the knife and perhaps the price range. 

Handle

If you have only seen the Glidestrike in pictures that show it from the side, you will be surprised the first time you hold it in your hand. The handle is noticeably thin. Across the back, the knife measures 12 mm. Sure, there are even thinner knives, but they rarely have handles that are thirteen centimeters long and hide a blade that approaches ten centimeters in length. The height of the handle is 25 mm.

The handle material is medium-coarse G10

Either the material or the way the knife is built is exotic. Inside the knife is a steel frame that is greatly weight reliefed. It is also made so that it rises ever so slightly above the sides. They are made of G10 with a medium coarse structure. It provides a reasonably good grip without being the roughest on the market. The sides are screwed in place with two size T8 screws along with the adjustable pivot screw of the same size.

Incidentally, it is one of the very few cardinal sins committed by Sencut. The pivot screw is not D-shaped but has two heads, which is not the best solution because it requires two torx keys if they start spinning. Now the friction is usually enough that it is only required to tighten on one side, but still.

The knife is open in the back and the frame is heavily milled out

The shape of the handle is apparently very simple. Fairly straight with a slight curvature. The only deviation is a well-placed recess for the index finger. It has received a substantial chamfer, which makes it softer against the finger.

The balance is good and the weight is relatively low

The long handle provides many grip options

In addition to the fact that the handle is long from the start, the grip options are increased by a recess that acts as a combined sharpening/finger choil. That particular function works perfectly here. This also applies to the entire handle. It is as ergonomic as a handle this thin can be. In addition, it really fits all hand sizes. The fact that it is slim means that even relatively small hands can use the knife, while the length means that even larger hands can fit. Certainly, you have to grip a little harder around the handle. A very big plus in this context is that there is no hook/beak or similar towards the end of the handle that limits the grip possibilities. Sometimes such a function can be good for locking the knife in the hand, but at the same time, it steals available space.

Opening and Lock

A blade hole is what is used to open this knife. That and nothing else can be added in these times of knives with multiple opening methods. Now, I don't mind, rather the opposite. Apart from the blade, that was one of the reasons why I found the Glidestrike interesting. Flipper knives in all glory but I actually prefer thumb opening.

The oblong blade hole used to deploy the blade is heavily chamfered at the edges

The thumb hole is actually quite small and the edges are also bevelled. It certainly makes it comfortable to handle but also a bit more slippery. Here, however, it works well. Especially as the recess for the index finger in the handle also makes it easier to access the hole.

Once you have poked the soft parts of your finger into the hole, as that is the only thing that will fit, it is extremely easy to open the knife. The resistance in the detent ball feels so light that I first suspected that the blade would be able to be shaken out with a flick of the wrist, but this is not the case. It is just so light that it is barely felt. This in turn means that the knife can be opened slowly for those who prefer it, alternatively flicked with either thumb or forefinger for those who are in more of a hurry.

The fact that the action is so smooth is of course also because the blade runs on ball bearings.

The liner lock does what it's supposed to do with gusto

The lock is as straightforward as the rest of the construction. In this case, a somewhat untrendy liner lock has been chosen. But it's good and it does what it's supposed to. It falls into place with some authority and does not slide once activated. Not even under fairly heavy pressure from the wrong direction, i.e. towards the back of the blade. It is also exceptionally easy to reach and release. No negative objections whatsoever to the lock, in other words. This is how to make a good liner lock!

Although not much of the lock bar is visible, the lock is easy to release

The blade on the Glidestrike is, despite being thin, quite heavy, I might add. This causes it to slide into place when the lock bar is released and the blade has passed the detent ball. So much so that it's best to move your fingers away if you don't want to get bitten.

To Carry

Believe it or not, Glidestrike is a substantial knife. But two things distinguish it. One is that it is relatively light. The second is how it was mainly achieved, by making it thin. The last, of course, affects how it feels to carry.

But it is also very high. It's "Spyderco high" in the pocket. The Glidestrike measures 40mm in height. And since, as I said, it has a handle of thirteen centimeters, there is quite a lot of knife that needs to be tucked away in a pocket.

The clip is quite large and therefore fits this model

Once there, it sits perfectly without moving or getting in the way of anything else. The knife is also very easy to pull and put away. An important detail for an EDC knife as many of the small everyday tasks involve drawing your knife, making a cut or two, and then putting it away again. Of course, that quality is not as important if you are out in the outdoors and have to build a camp, debone a couple of fishes, or cut up an animal.

Plenty of room for fabric

The fact that the knife feels good in the pocket can also be attributed to the clip. Like everything else on the Glidestrike, there's nothing special about it. But one of Sencut's basic clips fulfills its function here. It is a deep-carry black spring steel clip which means that very little of the knife is visible in the pocket.

It is mounted with two T6 screws that sit in tandem, which means that the clip does not move. It is certainly not recessed in the side of the handle, there they have saved some processing time and therefore money, but the screw heads are flat, which means that the space is still enough. 

The tension and the ramp are also decent. It can be added that because the handle is so long, the tip of the clip does not get in the way when working with the knife. A problem that can appear on smaller knives but also depends on the user's hand size.

To Conclude

Big and bold are two impressions that come back during this review. Having said that, the knife is not that big and not to be forgotten, it is easy to carry as it is not excessively heavy and above all thin and comes with a good clip.

The reason it feels that way is that it is larger than most other models from both Sencut and sister brand Civivi. The fact that it's something positive doesn't just come from the fact that variety is the spice. I belong to those who often use EDC knives with slightly smaller blades, around 76mm/3". But sometimes something more solid is needed, even if that is not the main argument either.

It is instead that there are actually people with very large hands. For them, the supply is drastically reduced if they are to have something that suits them. This especially applies to more budget-priced knives. But here is a very viable option!

As a daily companion, the Glidestrike is large and reliable

What do you then get for your invested pennies, which then are not too many? Specifically around 50 Euros in Europe and about the same amount in dollars. Well, you get the usual Sencut build quality which means it's very high for the price range. In this case, for example, quality G10 that actually provides traction, flat screw heads, a well-functioning clip, and a really good lock.

But above all, they know how to process knife blades so that they are thin behind the edge. They dare to trust both the steel and their customers. Now only more brands will follow that example. The result is a knife that cuts damn well and is easy to work with. That also applies in this case. With its thin edge and sharp tip, the Glidestrike is good for detail work, while the large, wide blade and ergonomic handle make it a good all-round knife, even for those who need to handle heavy-duty tasks.

Sencut Glidestrike isn't bad as an outdoor folding knife either

For those reasons, I can only recommend this knife. It may not be extraordinarily designed but it is well built, easy to use, and doesn't cost an arm and a leg. Then it was good for all kinds of hand sizes too. That's a big bonus, pun intended.

Sencut Knives

Specification:

Length Open: 224 mm

Length Folded: 129 mm

Weight: 121 g (weighed by me, stated 123,3 g)

Blade Length: 95 mm

Blade Thickness: 2,9 mm

Blade Steel: 9Cr18MoV

Handle: G10

Lock: Liner lock

Produced by: Sencut, made in China

/ J -

And don't even try "what if" arguments. I never end up in a desolate place miles from civilization and have to pry open an abandoned safe I happen to find there that contains the only items necessary for survival. Nor do I have to drive the point into a tree and use my folding knife as an improvised ladder. Or some other made-up scenarios.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 275 "På väg hem"

"Knives and Bikes" är namnet på det Instagramkonto som jag driver kopplat till det här intresset. Sedan har jag några till kan jag avslöja sådär i förbifarten. Ett specialiserat på knivkastning och ett kopplat till min cykelblogg "Cykligare" till exempel. 

Anledningen till att jag nämner det är att det var länge sedan det fanns några bilder som direkt anknöt till namnet. Men plötsligt händer det som de säger i reklamen. 

"På väg hem"

Skall bilden få ett mer konstnärligt namn så får det bli "På väg hem". Mest beroende på att det är sant. Bilden togs just på väg hem. Förvisso via en omväg men ändå. Det blev inget arbete idag. Efter en konsultation hos kirurgen fick jag besked om att en litet ingrepp planeras inom tre månader. Gott så men nattsömnen innan rök kan jag meddela. 

Kniven som återfanns i fickan idag var den här lilla fällbara dolken designade av Michael Zieba. Namnet är Flame Light och det är MKM som gör den. 

Nu skall jag gå och slipa lite knivar åt min fru. Sådana som hon behöver i arbetet. 

/ J - på väg hem

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Sencut Glidestrike

 

-  stor, tunn och bredbladig

Ännu en gång verkar det som jag är först i världen. Eller åtminstone den sökbara delen av den. Först med vad då undrar vän av ordning? Jo, att recensera en kniv skriftligt. På YouTube finns alltid folk som har något att säga redan någon minut efter att en  modell släppts eller inte så sällan innan de finns till försäljning. 

Kniven jag inte hittade någon skriflig recension är Sencut Glidestrike. Nu skaffade jag för all del inte den för att det inte fanns omdömen. Orsaken var snarare att den var ovanligt stor och djärv för att komma från Sencut. Särskilt utmärkte sig bladet vilket i kombination med priset gjorde det till en intressant kniv.

Sencut Glidestrike

Glidestrike finns för närvarande i fyra olika utföranden varav två har svarta blad. Den här versionen  kan även fås med svart handtag utöver det här gröna. De blanka satin-bladen har endera svarta handtag eller sidor i natur G10. Sedan var det slut med alternativ. 

I alla fall får man en kniv med ett rejält brett blad som öppnas med tumhål, låser med en linerlock och har G10-sidor. Det låter tämligen generiskt. Frågan är om det finns mer att upptäcka? 

Glidestrike överraskar genom att vara en ovanligt substantiell kniv från Sencut

Kortversion: Sencut Glidestrike, stor och djärv vardagskompanjon som är förvånansvärt lättburen.

Blad

I min presentation av den här kniven skrev jag att det var två saker som väckte intresse  och bladformen var en av dem. Som synes en stadig, bred clip point.

Med stadig avses främst höjden som är hela 35 mm. Det blir extra påtagligt i relation till handtaget som är tämligen slankt. Bladlängden är hårsmån under 95 mm. Tjockleken är däremot inte överdriven, bladet mäter 2,9 mm på den ledden. Det godset tunnas sedan ut genom en mycket hög flatslipning (runt en tum eller 25,4 mm) till imponerande 0,4 mm bakom eggen. Återigen lyckas Sencut/Civivi med den detaljen. 

Det stora clip point-bladet är i det här utförandet svärtat

Bladstålet är 9Cr18MoV, ett stål som Sencut ofta använder sig av. Det är ett inhemskt kinesiskt stål som jag faktiskt gillar. Det uppträder och känns lite likt 14C28N till exempel, även om jag av olika anledningar föredrar det sistnämnda. Ytbehandlingen är i det här fallet svart men jag vet inte riktigt vilken metod man använt sig av. Den har åtminstone så här efter några månader visat sig slitstark. 

Stålet som använts är 9Cr18MoV

I ärlighets namn kanske drop points ofta är mer praktiska med lite mer robusta spetsar än den genomsnittliga clip pointen. Men på utseendefronten är den här typen av blad inte dumma alls och på köpet får du en mycket bra spets att arbeta med. Jag tillhör ändå inte dem som bänder med en fällkniv. Skall den typen av rörelser alls skall utföras med en kniv gör jag det med en fastbladad sådan.* Övriga spetsrelaterade uppgifter är dock Glidestrike mycket bra på. Spetsen är tunn och vass utan att vara skör. Utmärkt för penetrerande snitt inte minst i plastmaterial som är allestädes närvarande i vår modena tillvaro. 

I övrigt är kniven utmärkt till den typ av snitt där man vill ha den extra styrsel som ett brett blad ger. Häromdagen för att tunna ut vitkålsblad till kåldolmar. Jag vet, en mycket specifik och icke fällknivsaktig arbetsuppgift. Men Glidestrike fick bekänna färg och klarade sig utmärkt. Annars är det mycket förpackningsöppning på jobbet som kniven fått arbeta med. Det handlar då främst om material som kartong och plast. Sedan testar jag alltid knivar i trä och tyg för att få en mer samlad bild av hur de uppträder. 

Generellt kan sägas att Glidestrike är en utmärk grovjobbare. Något som ligger väl i linje med både knivens storlek och kanske prisklass. 

Handtag

Har du enbart sett Glidestrike på bilder som visar den från sidan så kommer du bli förvånad första gången du håller den i handen. Handtaget är nämligen påtagligt tunt. Över ryggen mäter kniven 12 mm. Visst, det finns ännu tunnare knivar men de har sällan handtag som är tretton centimeter långa och gömmer ett blad som närmar sig en decimeter. Höjden på handtaget är 25 mm. 

Handtagsmaterialet är mediumgrov G10

Vare sig material eller sättet kniven är byggd på är exotisk. Inuti kniven hittas en stålram som är kraftigt lättad. Den är också gjord så att den höjer sig aldrig så lite över själva sidorna. De är gjorda av G10 med mediumstruktur. Det ger ett rimligt gott fäste utan att tillhöra de grövsta på marknaden. Sidorna är skruvade på plats med två skruvar i storlek T8 jämte den justerbara pivotskruven i samma storlek. 

Den är för övrigt en av mycket få kardinalsynder som begåtts av Sencut. Pivotskruven är inte D-formad utan har två huvuden vilket inte är den bästa lösningen eftersom det tarvar två torxnycklar om de börjar snurra. Nu brukar friktionen räcka till för att det enbart skall krävas att man drar åt på en sida men ändå. 

Kniven är öppen i ryggen och ramen mycket lättad

Formen på handtaget är som synes mycket enkel. Tämligen rak med en ytterst svag kurvatur. Det enda som avviker är en välplacerad fördjupning för pekfingret. Den har fått en rejäl avfasning vilket gör den mjukare mot fingret. 

Balansen är god och vikten relativt låg

Det långa handtaget ger många greppalternativ

Förutom att handtaget redan från början är långt utökas greppmöjligheterna av att det finns en fördjupning som agerar sharpening/finger choil. Just den funktionen är utmärkt. Det gäller för övrigt hela handtaget. Det är så ergonomiskt som ett så här tunt handtag kan bli. 

Därtill passar det verkligen alla handstorlekar. Att det är slankt gör nämligen att även relativt små händer kan använda kniven medan längden gör att även större händer får plats. Förvisso får man då greppa lite hårdare kring handtaget. Ett mycket stort plus i sammanhanget är att det inte finns någon krok/näbb eller liknande mot slutatet av handtaget som begränsar greppmöjligheterna. Ibland kan en sådan funktion vara bra för att låsa kniven i handen men samtidigt stjäl det tillgängligt utrymme på längden. 

Öppning och lås

Ett bladhål är vad som används för att fälla ut det här bladet. Det och inget annat får nästan tilläggas i dessa tider av knivar med multipla öppningsmetoder. Nu har jag inget emot det utan snarare tvärtom. Det var förutom bladet ett av skälen till att jag fann Glidestrike intressant. Flipperknivar i all ära men jag föredrar faktiskt tumöppning. 

Det avlånga bladhålet som används för att fälla ut bladet är kraftigt fasat i kanterna

Tumhålet är faktiskt rätt litet och dessutom är kanterna fasade. Det gör det förvisso bekvämt att hantera men även en smula halare. Här fungerar det emellertid väl. Särskilt som fördjupningen för pekfingret i handtaget även gör det lättare att komma åt hålet.

När man väl pillat dit mjukdelarna på fingret, då det är det enda som får plats så går det extremt lätt att öppna kniven. Motståndet i detent-kulan känns så lätt att jag först misstänkte att bladet skulle gå att skaka ut med en handledssnärt men så är inte fallet. Den är bara så lätt att den knappt känns. Det gör i sin tur att kniven kan öppnas långsamt för den som föredrar det alternativt snärtas fram  med endera tumme eller pekfinger för den som har mer bråttom. 

Att rörelsen är lätt och gången så mjuk beror förstås också på det faktum att bladet löper på kullager. 

Liner låset gör vad det skall med bravur

Låset är lika okomplicerat som resten av konstruktionen. I det här fallet har man valt ett något otrendigt liner-lås. Men bra är det och det sköter sig med den äran. Det faller på plats med viss auktoritet och glider inte när det väl är aktiverat. Inte ens under rätt rejäl press från fel håll, det vill säga mot baksidan på bladet. Det är också föredömligt lätt att nå och släppa. Inga som helst negativa invändningar mot låset med andra ord. Det är så här man gör ett bra liner lock!

Trots att inte så mycket av låsarmen är synlig är låset enkelt att släppa

Bladet på Glidestrike är trots att det är tunt rätt tungt kan tilläggas. Det gör att det glider på plats när låsarmen släppts och bladet passerat detent-kulan. Så mycket att det är bäst att flytta på fingrarna i förväg om du inte vill bli biten.

Att bära

Tro inget annat, Glidestrike är en substantiell kniv. Men två saker utmärker den. En är att den är relativt lätt. Det andra är hur det främst uppnåtts, genom att göra den tunn. Det sista påverkar förstås hur den känns att bära. 

Men den är också mycket hög. Den är "Spyderco-hög" i fickan. Glidestrike mäter 40 mm på höjden. Och eftersom den som sagt har ett handtag på tretton centimeter är det rätt mycket kniv som skall ned i fickan. 

Clipet är tämligen stort och passar därmed på den här modellen

Väl där sitter den utmärkt utan att röra sig eller vara i vägen för något annat. Kniven är också mycket enkel at dra och stoppa undan. En viktig detalj för en "EDC-kniv" då många av vardagens små uppgifter innebär att man halar fram sin kniv, skär ett snitt eller två för att sedan stoppa undan den igen. Den egenskapen är förstås inte lika viktig om du är ute i skog och mark och skall bygga ett läger eller rensa ett par tre fiskar eller stycka ett djur. 

Som synes dugligt med utrymme för tyg

Att kniven känns bra i fickan kan också tillskrivas clipet. Liksom allt annat på Glidestrike är det inget särskilt med det. Men ett av Sencuts grund-clip fyller här sin funktion. Det är ett svart fjäderstålclip av "deep-carry"-typ vilket gör att mycket lite av kniven är synligt i fickan. 

Det är monterat med två T6-skruvar som sitter i tandem vilket gör att clipet inte rör sig. Det är förvisso inte försänkt i handtagssidan, där har man sparat lite bearbetningstid och därmed pengar men skruvhuvudena är platta vilket gör att utrymmet räcker till ändå. Räcker till gör även spänsten och rampen. Tilläggas kan att eftersom handtaget är så långt hamnar inte spetsen på clipet i vägen när man arbetar med kniven. Ett problem som kan dyka upp på mindre knivar men som även är avhängigt användarens handstorlek. 

Sammanfattningsvis

Stor och djärv är två intryck som återkommer under den här recensionen. Med det sagt är kniven inte så förbaskat stor och icke att förglömma, den är lättburen då den inte är överdrivet tung och framförallt tunn och försedd med ett bra clip. 

Orsaken till att det känns så är att den är större än de flesta andra modeller från både Sencut och systermärket Civivi. Att det är något positivt kommer sig inte bara av att det är kul med omväxling. Jag tillhör själv dem som ofta använder mig av EDC-knivar med något mindre blad, kring 76mm/3". Men ibland behövs något stadigare även om inte heller det är det främsta argumentet. 

Det är istället att det faktiskt finns människor med mycket stora händer. För dem minskar utbudet drastiskt om de skall ha något som passar. Särskilt gäller det mer budgetprissatta knivar. Men här är alltså ett alternativ!

Som daglig kompanjon är Glidestrike stor och pålitlig

Vad får man då för sina investerade slantar som då inte är alltför många. Närmare bestämt kring femhundringen i Europa. Jo, du får sedvanlig Sencut-byggkvalitet vilket innebär att den är väldigt hög för prisklassen. I det här fallet innebär det exempelvis G10 som faktiskt ger fäste, platta skruvhuvuden, ett väl fungerande clip och ett riktigt bra lås. 

Men framförallt kan de biten med att bearbeta blad så det blir tunna bakom eggen. Att våga lite på både stålet och sina kunder. Nu skall bara fler märken följa det exemplet. Resultatget blir en kniv som skär förbaskat bra och är lätt att arbeta med. Det gäller även i det här fallet. Glidestrike är med sin tunna egg och vassa spets bra för detaljarbeten samtidigt som det stora, breda bladet och ergonomiska handtaget gör det till en bra allroundkniv även för den som behöver ta i tu med slite tyngre sysslor. 

Sencut Glidestrike är inte oäven som friluftsfällkniv heller

Av de skälen kan jag inte annat än att rekommendera den här kniven. Den kanske inte är extraordinärt formgiven men den är välbyggd, smidig att använda och kostar inte skjortan. Sedan var den ju bra för alla typer av handstorlekar också. Det är en bonus. 

Sencut Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 224 mm

Längd hopfälld: 129 mm

Vikt: 121 g (vägd av mig, uppgiven 123,3 g)

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 2,9 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Sencut, tillverkad i Kina

/ J 

Och försök inte ens med "tänk om"-argument. Jag hamnar aldrig på en öde plats miltals från civilisationen varpå jag måste bända upp ett övergivet kassaskåp som jag råkar hitta där och som innehåller de enda föremålen nödvändiga för att överleva. Inte heller måste jag drämma in spetsen i ett träd och använda min fällkniv som improviserad stege. Eller några andra hittepå-scenarion. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre