Dagens bild nr 121 "En hög med virke"

Handtagsmaterial finns det många av. Bland annat av det skälet har jag en serie på mitt Instagramkonto döpt till "Handle Materials". För stunden har metallhandtag återigen fått sig ett uppsving som i vissa kretsar dominerar så starkt att man kan tro att det är det enda som finns att tillgå. 

Från början var det brons, koppar och stål som gällde på fällknivar. De fick senare konkurrens av diverse konstmaterial med otaliga plastvarianter i täten. Idag kan de heta saker som Zytel, GRN, Grivex, FRN, GFN och så vidare. Det handlar i alla fall om fiberförstärkta plaster. De i sin tur har konkurrens av superversionerna av konstmaterial som olika kolfibervarianter, G10 och Micarta. Det senare är för den som inte vet en hög med tyg, papp eller annat material som dränkts med lim under tryck och värme. Ja, mycket förenklat då. 

Det som står för metallhandtagens uppsving är diverse titanlegeringar. De gör metallknivarna lättare än fordom och därmed mer attraktiva.

Förutom att det finns många varianter på material finns det förstås även oändliga former, mönster och ytbehandling. Det är troligen därför naturmaterial alltid kommer att vara tilltalande. Vid sidan om eller kanske snarare parallellt med de ovan uppräknade materialen lever ben, horn och inte minst trä sitt eget lilla liv. 

Vad det bland annat ger är ett personligt tilltal. Den ena träbiten är inte den andra lik. De skiljer sig sinsemellan i struktur, ådring och mönster. Charmen i icke uniforma utseenden helt enkelt. 

Det är därför, gissar jag, som det på dyrare knivar är populärt att förutom forna tiders damasksmiden i bladet även inkorporera material som Timascus och Mokuti. Det är varumärken för olika varianter av mönstrade titanbaserade material. De har ådring och karaktär nästan som trä men blänker förföriskt för den som vill bejaka sin inre skata

"Pile of Wood"

Dagens bild valde jag att kalla "Pile of Wood" och visar några knivar som låg närmast vid fototillfället med just trä i skaft och handtag. 

Där återfinns "trä" som Bucks "Dymond wood" och "Cherry Wood" vilket inte alls är massivt trä utan laminat. Sen hittas "Quince Burl Wood" eller kvitten och Cocobolo på MCustaknivarna som ingår i högen. Enzokniven har skaftsidor i masurbjörk och i customkniven från ML-Knives återfinns lönn. Ekas knivar görs med stabiliserat trä i vad som idag kallas för "integral" om det görs i metall, det vill säga ett helt stycke. I det här fallet är träslaget Bubinga. Sen har Viperkniven längst ned försetts med skollor i valnöt och Foxkniven "Ziricote". 

Underst en Joker i leken...bokstavligen och den har olivträhandtag. 

/ J - känner sig träig

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 97 "Spanskt kaffe"

Den mest spanska kniven av dem alla - Navaja! De flesta är säkert bekanta med att order "navaja" egentligen bara betyder fällkniv eller för att vara ännu mer exakt, rakkniv. Men det har även kommit att syfta till den här typen av kniv som ursprungligen kommer från Andalusien. Särskilt om det är en "ratcheting/carraca Navaja" vilket i sin tur härrör från det ljud som uppstår när du öppnar den här typen av kniv då låsarmen glider över fördjupningarna i bladtangen. 

Knivtypen förekommer i alla storlekar och det har genom historien funnits veritabla monster på över sextio centimeter - hopfällda! De bars i ett snöre över ryggen. Storleken förklaras som så ofta med lagar även om vi nu är tillbaks på sjutton och artonhundratal. Det lär ha varit så att inte vem som helst fick bära svärd i delar av Spanien. Några begränsningar för knivar fanns däremot inte vilket ledde till en intressant utveckling. Det fanns även knivfäktningsskolor som lärde ut hur man bäst använde dem. 

"Spanish Coffee"

Tyvärr har jag inte hittat någon gyllene medelväg när det gäller kvalitet på de här knivarna. Exemplet ovan är en "Joker" och deras 28 centimeters variant gjord i mässing och olivträ. Godkänd kvalitet men inte mer även om bladet har lite spel upp och ned i öppet läge. Dessutom slår eggen i ramen om kniven stängs för hårt och bladet är av enklaste stål. Tror att det är 440A i den här.

Alternativ finns men är oftast handgjorda och kostar därefter. Har någon ett tips på ett mellanläge så vore jag tacksam. Jag känner till märken som Cudeman, Joker, Nieto och Martinez. Alla enklare varianter. 

/ J - no hablo

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 19

För att göra alla och envar förbryllade finns det många knivar på marknaden som döpts till "Mouse". Uppenbarligen ett populärt namn att skänka små eggredskap. Redan på åttiotalet hade jag en liten billig kinakniv med det namnet. Den var en kopia av eller kanske till och med en förlaga för en modell från Spanska Joker som har ett flertal möss med olika päls på programmet än idag. En sådan köpte jag för länge sedan till min dåvarande fru för övrigt. Den  tog en av katterna över då det visade sig att de är galna i lukten av olivträ. Men det är en annan historia. 

Förlagan till Spydercos modell "Techno" är kanske mer känd i sammanhanget och  är en customkniv från Marcin Slysz med namnet, ja - ni har nog gissat det - MOUSE.

Sen finns den här kniven tillverkad av Bladetech och som synes formgiven av Tim Wegner. För att komplicera det hela ytterligare är den i sin tur övertagen från just Spyderco vars modell C49* var mer känd som - Mouse! 

"Peel an Orange"

Kniven finns i ett flertal versioner med olika bladkonfigurationer och färg på handtagen och just den här är vald för att addera färg till knivhögen. Stålet är AUS8 och kniven är faktiskt flatslipad. Den ser kanske fickvänlig och duglig ut. Men det tycker inte jag att den är så det är en kniv som inte bärs alltför ofta. 

/ J - låter fällan slå igen

(Kniven finns presenterad här!)

*RÄTTELSE! Tack vare uppmärksam läsare har jag fått information om att "Mouse" i det här fallet hade modellbeteckningen CX11! "My mistake" då jag tog uppgiften ur huvudet. C49 är i själva verket Tim Wegner Jr.


#aliaspostmortem #knivigtvarre