Knivrecension Böker Plus "Exskelibur"

- Designersamarbeten VIII, Skellern

Idag skall jag presentera en kniv som funnits med ett tag både på marknaden och i min samling och som skyltar med ett intressant namn och kanske en ännu mer intressant form och teknik. Namnet Exskelibur är närmast ett anagram som involverar kung Arthurs berömda svärd och de två upphovsmännens namn, Mike Skellern och Fred Burger. De två herrarna är sydafrikanska knivmakare där framförallt Skellern är känd för sina eleganta fickknivar.

Böker Plus Exskelibur

Han är förresten även omtalad för att vara läkare, ägare av en bananplantage samt vara en mycket god historieberättare. En herre med många strängar på sin lyra med andra ord.

Kniven har plockats upp i Böker Plus tämligen omfattande knivkatalog där en allt stadigare strid av kända knivmakares namn dyker upp. "Plus"-segmentet är för övrigt Bökers Kinaproducerade mellannivå på knivar. De mer exklusiva varianterna görs fortfarande i Solingen, Tyskland och släpps under det ursprungliga namndet Böker Treebrand. Utöver det finns även deras Argentinska fabrik och knivarna är då märkta "Böker Arbolito" samt lågbudgetserien "Böker Magnum" som liksom Plusmodellerna görs i Kina.

Den ursprungliga Böker Exskelibur kom i två storlekar varav jag tänkte presentera den större och nu finns de även som en version två kallad Exskelimoore I och II. De har handtag i olika träslag (svartek, ek, cocobolo, och lönn) istället för G10.

Blad

Kniven ståtar med ett riktigt vackert droppointblad - enkel tilltalande form när den är som bäst. Förhållandet mellan handtag och blad är nog så nära 1:1 som det kan bli på en fällkniv och bladet är hela nio centimeter långt. Det har försetts med en väl genomförd halvt polerad satinfinish.

Svårfotograferat blad i semipolerad satinfinish

Bladet ser flatslipat ut men är faktiskt en skålslipning med extremt stor radie. Det är bara att konstatera att det är skillnad på olika typer av skålslipning. Den här varianten gör t ex att man slipper den påtagliga "rygg" som annars bildas mellan övergången mellan slipfas och flatdel av bladet och som ger upphov till ökad friktion vid genomgående skär. Den flacka slipfasen kombinerat med ett bladgods på under tre millimeter och den klassiska formen på bladet gör kniven till ett riktigt bra skärredskap.

En numera tämligen polerad egg avslutar en flack skålslipning

Sen får väl tilläggas att den inte var särskilt skarp när den kom men är nu försedd med en duglig egg och det kan konstateras att det går att få kniven mycket vass.

Som så ofta hos Böker plus är stålet angivet som 440C. Ett vid det här laget något omodernt material men som ändå kan betraktas som ett dugligt "midrange"-stål vars brister och förtjänster jag varit inne på vid ett flertal tillfällen. Men och det finns ett stort men i det här fallet, det kan ifrågasättas huruvida detta verkligen är 440C och inte dess kinesiska motsvarigheter 9Cr13MoV eller kanske 9Cr18MoV. Jag har nämligen svårt att tänka mig att Böker skulle exportera stål till Kina enbart för att  montera ihop knivarna och sedan skeppa tillbaks dem. Det är dock inte ett helt omöjligt scenario eftersom det görs på andra håll av andra märken* men  känns inte så troligt givet prisklassen på Böker Plus-knivarna. Men oavsett vilket som är aktuellt är det ändå ett fungerande alternativ med tanke på priset enligt mig. Sen kan det diskuteras om ärligheten i märkningen om så är fallet.

Upphovsmannen samt ståltyp kan läsas på motstående sida av bladet

Stålsnobb är jag inte men anser ändå att stålkvalitén bör anpassas till det tänkta användningsområdet samt förstås spegla priset på kniven. Det är ett problem jag har med märken som t ex Al-Mar där man får betala runda summor för ett så enkelt stål som AUS8.

Varför så stor logga?

Bladet är för övrigt diskret märkt med "China" på bladtangens undersida. Tyvärr är inte den övriga märkningen lika försynt. Bökers Plus blaffiga logotyp förfular ett i övrigt elegant blad. På motstående sida återfinns upphovsmannens namn.

Handtag

Exskelibur har ett riktigt bekvämt grepp och det första som slår mig är hur luftigt lätt kniven känns i handen med tanke på hur pass stor den är och att sidorna upplevs väldigt mjuka. De är tillverkade i slipad men inte polerad svart G10 och är behagligt välvda. Det är något jag annars saknar på många moderna fällknivsskollor - en tredimensionell känsla.

Ett i min hand mycket komfortabelt grepp i slipad G10

Knivens låga totalvikt på under hektot kan tillskrivas återhållsamhet vad gäller tjocklek på bladgods samt handtagskonstruktionen. Kombinationen av lagom dimensionerade, inte för kraftiga skollor och det faktum att kniven bara har en liner som dessutom är i titan minskar vikten avsevärt. Det bör kanske i sammanhanget påpekas att den här lätta konstruktionen gör att kniven inte är lämpad för allt för hårda arbetsuppgifter. Men det gäller å andra sidan alla fällknivar.

Något som är mindre bra är att kniven är hopfäst med inte mindre än tre olika varianter av skruvar. Torx för sidorna, en specialskruv till pivotskruven och stjärnskruvar till clipet. Mitt exemplar och de senaste utgåvorna levereras med en extra nyckel så du själv kan ändra spänningen på pivotskruven vilket är tacknämligt. Jag avskyr ovanan att göra pivotskruvar med specialhuvuden som är i princip hopplösa att försöka justera.

Udda pivotskruv som dock levereras med särskild nyckel

Konstruktionen är inte öppen i ryggen  utan har ett mellanlägg i G10. Där kan man även se den anodiserade linern samt ett rödfärgat fiberinlägg vilket enbart är kosmetiskt men ger en personlig touch till utseendet.

Likt clipet är den enda linern anodiserad i blått

Den nästan skandinaviskt enkla och raka formen på handtaget gör den lätt att greppa i ett flertal olika fattningar.

Öppning och lås

Det här är en enhandsöppnad kniv som fälls ut på ett ovanligt vis. Den förlängda bladtangen fungerar som en variant på flipper och med lite övning kan bladet skickas fram rätt fort. Annars är det lättare att fälla ut den lugnt och värdigt och bland känns det bara rätt med vissa knivar. De skall inte flippas utan snarare smygas fram med stil. För att underlätta åtkomst av flippermekanismen är toppen på handtaget avrundat. Den kan användas med såväl tumme som pekfinger och vänster eller höger hand. Det här är den första modell av kniv jag stött på med den här varianten på enhandsöppning.

Ovanlig och estetiskt smakfull lösning på enhandsöppning som möjliggörett blad utan hål, tumknoppar eller diskar

Efter lite tillvänjning fungerar lösningen utmärkt

Bladet låses med en tämligen slank linerlock i titan. Det återstår att se hur den slits över tid. Min erfarenhet av samma konstruktion** hos min gamla Benchmade AFCK  är att det mjukare titanet slits mot det härdade stålet i bladet. De mer påkostade lösningarna brukar idag ha endera stålinlägg i låsarmen eller karbidförstärkta ytor på titanet för att komma till rätta med det problemet.

Mycket välkonstruerad linerlock i titan som efter ett tags användning fungerar perfekt och inte lider av det

spel som drabbat en del Bökermodeller

Inledningsvis fungerar den dock väl och låser utan glapp och spel vilket inte alltid är fallet med knivar från Böker Plus tyvärr. Men pivotskruven måste justeras mycket noggrant. Den kan spännas hårt varpå allt glapp i sidled försvinner men då blir kniven rätt motig att öppna och den finns faktiskt en mening med det. Orsaken står att finna i de tyska knivlagarna som säger att en fällkniv med lås inte får vara enhandsöppnad. Eftersom den här kniven inte har någon demonterbar disk eller tumpinne vilket annars är en vanlig lösning på det problemet på knivar avsedda för den tyska marknaden blev alternativet att göra så här istället. Spänns pivotskruven blir kniven nämligen tvåhandsöppnad.

Släpps spänningen för mycket uppstår ett litet glapp i sidled men kniven förvandlas till en mycket snabb gravitationskniv.

Att bära

I all enkelhet kan konstateras att det här är en av de mest lättburna knivarna i den här storleken jag stött på. Den är extremt bra därvidlag - ett snyggt och diskret clip med utmärkt funktion parat med ett handtag med mjuka former, rundade hörn och ringa totalvikt bidrar till det.

Blåanodiserat titanclip

Clipet är gjort av titan och anodiserat till samma blålila nyans som låset. Det är en färg som ger personlig touch samtidigt som det smälter ihop utmärkt med vissa nyanser av mörkt jeanstyg och gör kniven mycket diskret. Funktionen är god och håller kniven på plats utan att vara för hård att få loss. Det går inte att skifta sida på det men väl flytta upp eller ned. Just den här kniven föredrar jag att bära med spets nedåt eftersom clipet då stör greppet mindre. Sen är jag helt ointresserad av hur fort det går att få fram kniven vilket annars brukar anges som argument för det ena eller andra sättet att bära knivar med clip. Det enda som är av intresse är att det går lätt, att kniven inte fastnar på vägen så jag slipper släppa vad jag nu håller i andra handen.

Sammanfattningsvis

Exskelibur är en minimalistisk och snygg kniv som jag tycker mycket om. Personligen tycker jag det är ett exempel på en mycket lyckad massproducerad utgåva av en customkniv.  Den eleganta formen kombinerat med bra materialval ger en utmärkt fickkniv som dock kan upplevas som något stor för några däribland undertecknad ibland.

Lätt, elegant om än något storvuxen kompanjon

Storleken gör att jag även är intresserad av lillebror för att få ett ännu fickvänligare format och gärna då en "Exskelimoore" för de snygga träslagens skull. Exempelvis lönn, som är en av varianterna, ger en särskild lyster som jag uppskattar. Nackdelen med den mindre varianten lär dock vara att den utstickande tangen som fungerar som öppningsmekanism på min kniv inte sticker ut lika mycket vilket i princip förvandlar den till en tvåhandsöppnad kniv. Ett intryck som förstärks av nagelskåran på bladet på den versionen.

Men någon gång blir det nog en sådan trots allt. Mycket vill ha mer. 

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10, slipad
Lås: Linerlock i titan

Producerad av: Böker Plus, tillverkad i Kina


/ J - uppskattar det enkla i livet, som en god kniv till kaffet

* Ett exempel är Spyderco som ofta använder amerikanska Cruciblestål i de knivar som görs i Taichung Taiwan.

* *Även min "Whale" från Böker Plus har samma konstruktion. Den har dock inte utvecklat något spel än efter något års innehav.

Knivrecension Ontario Utilitac II

- i skuggan av släktingar

I skuggan av sin mest kända fällknivsmodell "RAT 1" så har Ontario Knife Company även släppt en kniv döpt till Utilitac II som inte alls fått samma uppmärksamhet som sin gnagarkusin men som förtjänar sin stund i rampljuset.

Ontario Knife Company's Utilitac II

På sätt och vis rör de sig i samma kretsar även om de inte är identiska på något vis. Knivarna kostar ungefär lika mycket även om Utilitac II är något billigare och det handlar om knivar med syntetmaterial i skollorna byggda på en ram av stål och som är utrustade med linerlocks och samma clipdesign. De har nästan exakt samma typ av bladstål och båda är större stabila fällknivar. Utilitac är dock något mer kortvuxen än kusinen.  

Orsaken till att Ontario vände sig till Joe Pardue för att fortsättningsvis designa deras Taiwantillverkade fällknivar var nog att samarbetet med Jeff Randall lär ha tagit slut*.

Upphovsmannen Joe Pardue som följer i faderns Mel Pardues fotspår

Den här kniven finns i två bladkonfigurationer. En med droppointblad och en med tantoblad. De kan sedan kombineras med endera en kantigare handtagsform eller den mer rundade jag valde. Kniven kan även fås med svärtade blad på sant amerikanskt manér. Det ger totalt sex grundversioner som kan fås med eller utan kombinationsblad med tandad sektion för den som gillar att såga i saker.  

Den här versionen har tantoblad, det rundade handtaget samt satinfinish och slät egg

En orsak förutom nyfikenhet på bladformen för mig att välja en tantoversion den här gången var att jag tycker att droppointversionen som har en s-formad egg med falskegg på toppen är tämligen snarlik den av mig tidigare recenserade Lambertdesignen "Shockwave" och omväxling förnöjer som bekant.  

Sen kan väl erkännas att tantobladet rent estetiskt troligen gör sig bättre i kombination med det kantiga handtaget men där fick det praktiska sinnelaget ta över rodret ett ögonblick då jag inte är förtjust i den handtagsformen. 

Blad

Det kan klargöras direkt att min preferens när det gäller bladtyper ur praktisk synvinkel är en enkel droppoint med uttalad spets och rejält med buk, liten eller ingen ricasso samt gärna fullt flatslipad om det kan fås. Men det innebär inte att nyfikenheten på andra varianter av bladtyper och slipningar försvunnit och den här avviker definitivt från det ovan beskrivna grundidealet.  

Just den här kniven kan som sagt fås i olika konfigurationer och jag blev av ett par olika skäl intresserad av den här kombinationen blad/handtag. Det är en amerikansk tanto vilket innebär att den är kantigare och rakare än sin japanska förlaga. Bladtypen populariserades under nittiotalet av främst Lynn Thompson med sitt Cold Steel som propagerade hårt för den här varianten och till och med sägs ha uppfunnit den vilket inte är sant för övrigt. En av fördelarna är att man får en mycket stark penetrerande spets men det finns gott om nackdelar förknippad med formen också. Bland annat kan de vara svårslipade och buken på eggen försvinner med allt vad det innebär. En del av hypen har förstås med utseende att göra men det är nu en annan fråga. 

Ett brett flatslipat blad

Det som fick mig att överväga den var som jag nämnde förut ett estetiskt ställningstagande men även nyfikenhet på bladformen som sådan eftersom jag inte äger många tantos. I det här fallet rör det sig om en ovanligt kompakt spets som närmast är trekantig och med det följer att de två eggarna som bildas har samma slip- och eggvinkel. Det är också ett ovanligt brett blad som är flatslipat. Allt sammantaget gör bladet intressant. 

Amerikansk tanto i ren form

Knivstålet är angivet som AUS 8A och utförandet är en halvpolerad satinfinish som är tämligen attraktiv men drar åt sig fingeravtryck som det hade betalt för det. 

Stålet är japanska AUS 8A

Bladryggen är formad till en ramp och den är försedd med skåror för ökat fäste. De är inte alltför aggressiva och ger grepp utan att äta upp fingrarna. Men jag hade föredragit om de inte varit där alls måste medges. 

Handtag

Liksom RAT-knivarna är Utilitac uppbyggd kring en ram av stål som blästrats till en mattgrå nyans. Knivens liners är inte urborrade på något vis och det bidrar förstås till att kniven blir tyngre än den varit annars. Men vikten i det breda bladet gör att kniven ändå upplevs välbalanserad. Det är en tämligen tung kniv med sina lite drygt 150 g men det ger mer en känsla av stabilitet än klumpighet i det här fallet.

Ett bastant tämligen handfyllande grepp

På ramen är svarta skollor i Zytel skruvade med två stycken torxskruvar på var sida. En sak som är värt att notera på pluskontot är att clipet inte är i vägen för greppet och trycker onödigt mot handen. 

Konstruktionen är inte öppen utan det finns ett mellanlägg på ryggsidan gjort av plast. Kniven är försedd med två stoppinnar för bladet av roterande typ, dvs de sitter löst klämda inne i ramen. Fördelen med den lösningen är att de slits jämnare och därmed inte ger upphov till glapp i låset efter en tids slitage. Nackdelen i det här fallet är att den faktiskt sitter så löst att de rasslar. Inget som stör funktionen men det irriterar en smula på en annars tyst kniv.

Skruvade skollor i Zytel, hål för clip i alla fyra hörnen

och ett mindre hål för fånglina

Om handtaget kan sägas att det fyller handen väl och ger god ergonomi även om det inte är extraordinärt bra. Hade ryggsidan varit aningen rundare och sidorna fått lite mer välvd form så hade det varit ruskigt nära perfektion däremot. 

Öppning och lås

Utilitac II är en kniv som är riktigt riktigt bra att öppna. Mycket tack vare en välplacerad lättåtkomlig tumknopp långt från handtaget och en bra öppningsvinkel som möjliggörs av det breda bladet. Generellt sett är jag inte överförtjust i pyramidformade tumknoppar men här är de inte så uttalade och fungerar därför väl. De är för övrigt dubbelsidiga och därmed användbara även med vänster hand. 

Tumknoppar som är rätt placerade och därmed 

föredömligt lättåtkomliga utan att haka i allt  

Med rätt moment på pivotkruven så har du en kniv som är i avsaknad av glapp och spel samtidigt som den öppnar mycket lätt och har ett blad som faller in av egen vikt när du släpper låset. Det är inte illa för en kniv i den här prisklassen. Det åstadkoms med bra toleranser, ett tungt blad och glidlager i brons.  

Pivotskruven skiljer sig åt från t ex RAT då Utilitac har en "D-formad" honskruv som gör att bulten inte behöver mothåll vilket gör den mer lättjusterad. 

Kniven låser med en mycket bra linerlock. Stabil och kraftig, säker samt lätt att släppa. Väl utförd helt enkelt. För att underlätta att släppa låset är låsarmen försedd med urfräsningar vilka är bra gjorda. De ger grepp utan att riva av skinnet från fingertoppen. Det här är tillsammans med bl a knivarna i RAT-serien och en rad Spydercos orsaken till att jag ofta föredrar en välgjord linerlock i stål framför flera andra varianter av lås. 

Ett mycket väl utfört lås som fungerar perfekt

Att bära

Utilitac II är faktiskt riktigt ok att bära beroende på vilka byxor som den skall finnas i. Clipet är bra och gör att det mesta av kniven försvinner ned i fickan och formen på kniven gör att den inte känns för kantig. Men i lättare sommarbyxor eller benfickor på shorts så känns vikten och oavsett klädesplagg går det inte komma från att det är en rätt stor kniv. Den är lika tjock som RAT 1 och är bredare så den tar plats.

Ett enkelt fungerade clip i svart utförande 

Clipet som för övrigt påminner en aning om Benchmades variant och är identiskt med storebror RAT med det undantaget att den versionen bär Randalls trekantiga logotyp. På båda knivarna kan det flyttas till alla fyra hörn av handtaget. Det är tacknämligt svart så det inte blir så iögonfallande.

Att använda

Kniven skär papper, papp och kartong förträffligt. Flatslipningen och den raka eggen fungerar utmärkt i både tunnare och tjockare material. Den smyger inte igenom papper med en viskning men den väser försiktigt och tar sig igenom varje gång utan att fastna och hacka.

I plastmaterial som petflaskor, tjockare förpackningsplast etc skär den också riktigt bra och där fungerar även tantospetsen väl. Trots sitt utseende är Utilitac II inte alls dum i köket. Rak bred flatslipad egg fungerar utmärkt till t ex rotsaker och spetsen går bra att använda till "pushcuts" i mindre morötter mm. Knivens breda blad och slipning gör att den till viss del uppträder som en kökskniv när man skär i mjukare saker som sallad och tomat. Tänk kinesisk klyvare i miniformat.

Ett rejält handtag och stabil känsla gör att den inte skämmer bort sig i trä heller. Tumknopparna är bra placerade och avsaknaden av ricasso gör att man kan skära relativt nära handtaget med kraft vilket underlättar. Vinkeln på eggen gör också att kniven "biter" bra.

Sammanfattningsvis

I skuggan av RAT-knivarna smög Ontario ut den här modellen i ett par olika konfigurationer. Och det får väl medges att de vänder sig till delvis samma målgrupp. De som söker en något större, stabil fällkniv med goda resurser för att ta  hand om det mesta.

Skillnaden dem emellan ligger förutom i bladformen även i att handtaget på UII är något högre och därmed fyller handen något bättre. Den har även något greppigare yta för bättre fäste. RAT 1 har i gengäld längre handtag. Det är också mindre handtag framför pekfingret på Utilitac vilket gör att man kommer närmare ämnet när man skär.

Vad du får i Utilitac II är tämligen goda material och riktigt bra byggkvalité vilket kan exemplifieras genom utmärkt bladcentrering, stabilt lås och vass fabriksegg. Nu vet jag inte om jag haft tur eller om jag bara valt mina Ontariomodeller med omsorg men samtliga mina fyra fällknivar därifrån (RAT 1, två stycken RAT 2 och Utilitac II) har hållt samma goda fit & finish och jag börjar därför bli en rätt bra ambassadör för dem.

Ytterligare en fullträff i de lägre prisklasserna från Ontario

I all enkelhet kan därför sägas att Utilitac II är en bra och framförallt oerhört prisvärd kniv. Det aktuella priset ligger mellan 25-30 dollar. För den som inte gillar tantoblad väljes med fördel någon av de andra kombinationerna.

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Vikt: 156 g. vägd av mig
Bladlängd: 82,6 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: AUS 8A, 56-58HRC
Handtag: Zytel
Lås: Linerlock


Producerad av: Ontario Knife Company, tillverkad i Taiwan

Mer information på Ontarios hemsida hittar du här!


/ J - kniviot

* "RAT" står för Randall Adventure Training. 

Knivrecension Benchmade 943

- Den perfekta fickkniven del 13

Är man liksom jag intresserad av fällknivar är det svårt att inte ständigt vara på jakt efter den "perfekta" fickkniven. Kniven som har allt. Den som skall göra att man slutar leta efter fler. Sen kan villigt erkännas att jakten ofta är betydligt roligare och mer intressant än eventuellt slutresultat och därmed ett mål i sig och den här serien texter och presentationer är ett uttryck för det.

Jag tror många med samlarmentalitet kan känna igen sig i den känslan det är bara objekten för passionen/besattheten som varierar.

Benchmade 943 Osborne

Faktorer som spelar in vid bedömningen av en kniv är förstås storlek, mått, vikt, detaljer, material, design och hur lätt den är att bära. Kniven får gärna vara något mer än summan av delarna och sen skadar det inte om kniven ifråga har något extra som gör att den höjer sig över mängden. Ibland sitter karaktären i detaljerna

Rent konkret och praktiskt märks det genom att det inte behövs mycket för att en kniv skall hamna i fickan för en tids utvärdering men för att få stanna där krävs det betydligt mer. Något av en personlighet. Ibland är det för att en kniv är urbota praktisk ibland är det något annat mer svårdefinierat som lockar.

En slank uppenbarelse

Det var den tanken som fick mig att snegla lite extra på Benchmades Warren Osborne-designade 940/943 som vid det här laget är klassiker som har hunnit få några år på nacken. Att de fortfarande efter mer än tio år finns kvar i sortimentet säger en hel del om knivens kvalitéer. Det som främst fått mig att tveka är nog priset. Benchmades knivar är dyra i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nu valde jag i och för sig att köpa den direkt från USA vilket oftast blir betydligt billigare av olika skäl.
   

En annan kandidat från Benchmades katalog var den lika klassiska McHenry & Williams 710, modellen som var först att förses med det berömda Axis-låset. Jag tvekade mellan de två men 943 känns mer som en fickkniv då den är mindre i formatet och framför allt slankare vilket tilltalade mig mer för stunden.

Blad

Det första som slår en när man fället ut Osbornes 943 är dess eleganta och visuellt mycket slående blad. Den effekten uppnås av en modifierad clippoint som är nästan "rak" där den övre falskeggen är lång och uttalad och börjar tidigt på bladet. Det ger en spetsig och smal bladform som inte ger mycket buk så den som föredrar mer av den varan får titta på någon annan kniv. Vad det däremot ger är en kapabel spets och en lång rak egg.

Ett väldigt rak clippoint med liten buk

Vill man ha en starkare spets väljer men den mer udda bladformen som följer med modellen"940" som är en variant av omvänd tanto och kanske ett vanligare utförande av den här kniven. Handtaget är då grönt istället för svart.

Slipningen är givet formen på bladet en tämligen hög flatslipning som är ytterst väl utförd och under ytbethandlingen kan sliplinjerna svagt urskiljas.

Vad som inte är lika väl utfört är slipningen av själva eggen om man skall vara kritisk och det tycker jag man har rätt till i den här prisklassen. Själva skärpan var godkänd men inte perfekt. Kniven rakade hår men inte utan tryck när den anlände. Men den dras med samma problem som några av mina andra Benchmadeknivar - något för branta vinklar på eggen. Det kommer jag att ändra på när jag slipar om den. Det är trots allt ingen yxa. Jag har inte mätt vinklarna men en snabb sökning på nätet bekräftar att jag inte är ensam om att tycka så. Sen kan man funderar över varför ett välrenommerat företag som Benchmade väljer att göra på det viset med en kniv av den här typen? Är det månne för att så många väljer att utföra tortyrtest på sina knivar oavsett typ och storlek och sen publicera resultatet på youtube?

Sen har fenomenet tydligen varit värre tidigare och Benchmade har förbättrat slipvinklarna på de senare generationerna av knivar.

Flatslipat blad i S30V

Den andra invändningen har med vinkeln på eggen att göra som inte är helt konsekvent ut mot spetsen där den vänstra sidan är något brantare än den högra. Det är inte mycket det handlar men går att urskilja. Återigen en petitess men värt att notera givet priset på kniven.

Bladet har en markant klack ned mot basen som underlättar slipning trots att uttaget inte är till för det. Kniven har ingen uttalad ricasso vilket gör att eggen är tämligen balanserad i relation till bladlängden. Även ration blad/handtag får väl godkänt i min bok.

Det här är min första erfarenhet av Benchmades version av det normalt utmärkta S30V. Annars är det ett stål som är frekvent förekommande på många av de bättre Spydercomodellerna och där har jag kommit att uppskatta det som det goda knivstål det är. Det tar en egg, håller den och är inte helt omöjlig att slipa om även om det tar tid eftersom det är hårt. Rostar inte så illa heller har jag märkt på min Military som varit med på mången tur i vått tillstånd. Men rostfritt är det inte utan visar tydligt att rosttröga stål inte skall förväxlas med "rostfritt" som är en utopi.

Ytan på 943-bladet är en mycket väl utförd satinfinish som ger ett gråaktigt sobert utseende och känns aningen glatt.

Handtag

Handtaget följer bladets form väl och det skapar en bra harmoni utseendemässigt. Jag gillar den slanka formen och det var ett av mina skäl till att köpa kniven - att den inte tar upp så mycket plats i fickan och är lättburen. Dessutom är det jäkligt snyggt!

Bekväma och snygga sidor i 6061-T6 aluminium

Skollorna är gjorda i svartanodiserad aluminium på en halv ram i 410-stål. Mellan de svarta sidorna finns en backspacer i blåanodiserad titan vilket ger en exklusiv touch som förstärks av att ramen på insidan är polerad så färgen speglas där.

Lyxig detalj: insidan på den partiella ramen är polerad så backspacern i titan reflekterar sig där

Ytan på aluminiumet är skulpterat med en tydlig tredimensionell känsla där kanterna på handtaget är fasade vilket ger en behagligt välvd yta. Mönstret gör nästan så det ser ut som kniven har bolster.

Sidorna är skruvade med så många som fyra skruvar och med tanke på låskonstruktionen så blir det många smådelar om kniven skall demonteras. Något jag i och för sig inte är någon jättevän av även om det händer att jag av nyfikenhet plockar isär en kniv då och då. Hål för fånglina finns inte på den här kniven.

 

Mellanlägget i ryggen är gjort av blåanodiserad mönstrad titan

Greppet är långt men inte "biffigt" tack och lov. Den senaste trenden med totalt överdimensionerade knivar kan förvisso ge variation och ibland vara rolig men inte på en fickkniv i mitt tycke. Särskilt svårt har jag för tjocka handtag som jag inte är någon vän av. Handtaget ger gott om plats för alla fingrar och fungerar bra i de grepp jag kan komma på och använder*.

Kniven har mycket gott fäste som följd av handtagets form som hindrar att man glider ut på bladet. Sen har greppet en lätt "kritaktig" yta som är sträv på samma sätt som exempelvis min Pro-Tech Godfather. Det uppnås genom att ytan blästrats till en matt finish. Förmodligen kommer både den samt hörnen och kanterna på kniven slitas mer över tid och möjligen ge sämre grepp men mer patina. Det återstår att se.

Öppning och lås

Det är trots allt en Benchmade och med det namnet följer vissa förpliktelser och en är att den skall vara lätt och smidig att öppna och stänga. Och det är den här kniven - särskilt nu när jag slitit in den under ett par veckors användning.

Från mitt håll fanns en farhåga om att tumknopparna befann sig för nära handtaget när jag såg bilder på kniven. Jag hade inte haft möjlighet att hantera kniven innan jag köpte den. Och faktiskt så gör de det men eftersom balansen i bladet och motståndet i låset är så väl avvägt så flyger bladet ut nästan utan ansträngning ändå. Tumknoppen sticker upp precis lagom mycket och har väl avvägt mönster för att ge fäste nog för att fungera korrekt. Dessutom är den helt rätt placerad för att ge lagom mycket hävstång utan att sitta mitt på bladet och vara ivägen vid arbete när bladet är utfällt.

Kniven är i all enkelhet extremt snabböppnad och tack vare låskonstruktionen är den nästan lika snabb att stänga igen.

En bra tumknopp som dock sitter och löper mycket nära handtaget

Väl ute låser bladet med det vid här laget berömda Axislåset från Benchmade. Om det låset kan man säga mycket men det fungerar utmärkt. Låser stabilt och säkert och är lätt att släppa. En invändning är dock att det är lite fippligt och det skadar inte om man är van vid knivar för att det skall vara helt smidigt att hantera. Det är en av mina favoriter men jag är inte lika förbehållslöst positiv som några andra recensenter jag stött på. Det har även sina nackdelar. Det kräver tillvänjning och består av små delar som dels kan gå sönder dels kan bli igenkletade med smuts. Men nu är det mer teoretiska invändningar. Jag har rent praktiskt aldrig upplevt problem av det slaget med min mini Griptilian eller för den delen mina Ganzo och Enlan/Bee med samma typ av lås.

Benchmade Axislock. Bakom bulten kan "omegafjädrarna" som håller den på plats skymtas

Bladet har inget spel eller glapp vilket jag krasst förutsätter av en kniv som kostar 182 dollar. Men det brukar heller inte vara något problem med Axis-lås. Skulle den glappa är förstås pivotskruven justerbar.

Den genomgående konstruktionen av låsbulten på Axislåset gör att kniven enkelt kan stängas med en hand och det fungerar såväl för höger- som vänsterhänta. Det i kombination med flyttbart clip och dubbelsidiga tumknoppar gör kniven helt ambidextrös.

Att bära

Nu kommer vi till en av Osborne 943s verkliga styrkor - bärkomforten. Kniven är extremt lätt och smidig att bära. Helt enkelt en av de bästa i den här storleken. Den har en slank profil eftersom det redan tunna bladet nästan är dolt i handtaget och tumpinnarna är placerade nära greppet och därmed inte kräver lika mycket plats som t ex Spyderhålet som även Benchmade använder på vissa modeller. Kniven är även tunn med en tjocklek på endast 10,4 mm och det ger ett diskret avtryck i fickan. Lägg därtill en ringa vikt på strax över 80 g och du har en vinnare.

Benchmades standardclip, bra men lite överdimensionerat för det här handtaget

Det finns heller inga skarpa hörn eller utstickande delar på handtaget vilket gör det smidigt att plocka upp andra prylar ur fickan även när kniven befinner sig där. En nog så viktig detalj i alla fall som jag använder fickknivar.

Kniven är utrustad med Benchmades svartmålade standardclip. Samma typ som återfinns på t ex Griptilian och Mini-griptilian. Det är enkelt, stadigt och fungerar väl. Nackdelen är den målade ytan som skavs relativt lätt och att det inte är lika elegant och snyggt som resten av kniven. Sen känns det inte som det passar kniven helt eftersom det är i relation till handtaget känns alldeles för brett.

Övrigt

I handen känns kniven ytterst välbalanserad och lätt. Det är de två intryck som dominerar. Egg-geometrin ska tydligen vara ändrad till det bättre jämfört med tidigare modeller men jag tycker fortfarande att den är något brant. Jag har under en kortare tid burit kniven och förstås testat den på diverse material även om jag inte hunnit långtidstesta den.

Intressant är att den inte skär papper lika bra som den rakar hår. På kartong och liknande material fungerar den bra men briljerar inte. Orsaken till det står att finna i det smala bladet som trots flatslipningen ger rätt brant vinkel på eggen. I plastmaterial och arbeten med spetsen är den duglig och till allehanda småsysslor i köket är den riktigt bra. Tomater, lök, vitlök, purjo och potatis som jag prövade på var lätta att processa. Slipningen och relativt tunt gods hjälper till där.

Men något med eggvinkeln gör att den inte riktigt vill bita i trä. Det är tvunget att vrida handen och "attackera" ämnet vilket inte känns helt bra. En slipning med lätt omprofilering borde kunna lösa det.  

Sammanfattningsvis

I 943 Osborne lyckas Benchmade förena goda material med utmärkt formgivning och riktigt bra toleranser och passform och resultatet är en exceptionellt trevlig fickkniv som är extremt lätt. Den råkar också vara en av de snyggaste jag har. Det var som sagt det där med mervärde jag nämnde tidigare.  

Jag är positivt överraskad över att märka att det som såg alldeles utmärkt ut på papper lever upp till förväntningarna även i verkligheten. Allt fungerar och gör det bra och jag förstår därför varför den här modellen har levt kvar länge i Benchmades katalog.

Benchmade 943, ännu en god kandidat för fickan

En av de stora nackdelarna är dock priset. Det här är ingen billig kniv och det gör att förväntningarna och kraven ökar men även konkurrensen. I den här prisklassen finns många hungriga antagonister som även de ståtar med bra material och god passform och byggkvalité. En har jag redan presenterat här tidigare i Spydercos "Sage 1". Blandar man sen in det något diffusa greppet "prisvärdhet" i ekvationen så ökar urvalet rejält och fler konkurrenter lägger sig i kampen.

Men den är utan tvekan en kandidat till "Den perfekta fickkniven", om den är det för alla kan jag inte svara på. Men den finns med där i toppen utan tvekan. Det är en ruskigt kompetent fickkniv som har förvisso har sina brister men även en stor portion personlighet.

Specifikation:

Längd utfälld: 199 mm
Vikt: 82,2 g
Bladlängd: 86,3 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: S30V, 58-60 HRC
Handtag: Aluminium, 6061-T6 över liners i 410 stål, backspacer i titan
Lås: Axis

Mer info på Benchmades hemsida här.

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - söker efter knivvärldens Mercedes

* Uttrycket på engelska är väl närmast: Hammer/reverse hammergrip, pinchgrip, sabergrip/reverse sabergrip, fillipinogrip, ice-pick.

Knivrecension Bladetech "Mouse Lite" (Little Big Knives)

- pigg gnagare?

Dags för nästa knivpresentation i "Little Big Knives"-segmentet. Det vill säga små kompakta knivar där arbetsförmågan är tänkt att vara större än vad första anblicken ger vid handen. Uttrycket skapades ursprungligen av Spyderco med sin "Salsa" som inte längre är i produktion men som bidrog till att skapa en trend i delar av knivvärlden. Bakgrunden var bl a att anpassa sig till en politiskt korrekt omgivning där allt fler lagar och regler styr längden på knivblad.* Men det är nu ett helt annat ämne. Ett ämne som finns anledning att återkomma till då idiotin och inkonsekvensen bakom några av lagarna inte vet någon gräns. 

Bladetechs "Mouse Lite"

Den här kniven är egentligen en miniatyriserad version av Tim Wegners och  Bladetechs "Pro Hunter Magnum". Eller snarare så var den ursprungliga "Mouse" det. Den kniven var ett samarbete mellan Spyderco och Wegner och när de gick skilda vägar tog Blade-Tech över produktionen av "Mouse II" som var en kniv med G10 handtag och ett i sammanhanget så exklusivt stål som S30V. Den modellen lades dock ner troligtvis för att den var för dyr för en såpass liten kniv. "Lite" är en mer plånboksvänlig version med samma mått och karaktäristik men med betydligt enklare material.

Blad

Tack vare det "Byrd"-lika hålet i bladet så påminner det till det yttre om en Spydercodroppoint även om Bladetechs variant har lite mer buk. Den lilla musen har förutom ölmage även en rejält spetsig nos vilket jag är glad för. Det är en egenskap jag saknar t ex hos Böker "Nano" som jag tidigare skrivit om. En bra spets underlättar alltid vid små pilljobb och förpackningsöppning vilket är två saker som den här typen av knivar kan tänkas användas till. 

En bra musnos. Vem som ligger bakom formgivningen är svårt att missa

Vad som utmärker bladet är att det trots sin korta längd på under fem centimeter är mycket användbart. Av bladlängden på 49 mm är 45 mm egglängd. Bladet är kraftigt med en godstjocklek på över tre millimeter. En nästan helt full flatslipning hjälper dock till att förbättra skäregenskaperna väsentligt. Annars hade jag nog tyckt att bladgodset varit överdimensionerat. Vid närmare eftertanke tycker jag nog att det är det ändå. 

Bladryggen är försett med räfflor för ökad friktion

Det här är en liten kniv för små arbeten men som även är stabil nog att ta i med vilket vidgar användningsområdet. Sen är det alltid så att det finns klara begränsningar med så kort egglängd. Och här måste jag invända att jag inte är förtjust i den usla ration mellan bladlängd och handtag. Kombinationen av ett böjt handtag och att pivotskruven sitter långt in relativt storleken på kniven gör att det inte får plats så mycket mer blad.

Handtag

Handtaget är gjort av FRN som tacknämligt inte har försetts med något chassi i stål vilket håller totalvikten nere. Ytan på sidorna är inte särskilt grovt mönstrat vilket jag uppskattar. Det sliter mindre på kläder och gör kniven lättare att hala fram. Lika frekvent som en del förordar extremt grepp och "jimpings" lika ofta tänker jag påpeka att det för det mesta är helt onödigt och bara förfular samt gör knivar mer obekväma vid normalt arbete. Särskilt gäller detta små vardags/fickknivar av det här slaget. Enda tillfället jag kan tänka mig att extremt grepp är nödvändigt är vid tunga arbeten i våta och extremt varma/kalla miljöer där svett eller valnade händer kan vara ett problem. Och det är inte aktuellt för den här sortens kniv.

Musen kröker rygg och fyller därmed handen bättre

Likheterna med Bökers "Nano" blir ännu tydligare i hand än på bild

Formen på handtaget är sånär som på en på en liten utbuktning mellan fingrarna tämligen likt den tidigare recenserade Böker Plus Nano när den väl ligger i handen. En sådan form gör att även mindre handtag fyller handen bättre. Nackdelen med den här Bladetechkniven är att rampen på bladet tvingar tummen bakåt istället för att vila naturligt på ovansidan på bladet eftersom kniven är så kort. Det gör att greppet blir något sämre än vad det kunde vara. Det känns som musen vill smita ur handen. För att kompensera för det så har man istället en möjlighet att flytta hela handen framåt och placera tummen på främre delen av bladet istället även om detta inte känns lika bekvämt. Dessutom upplevs det då som pekfingret vill vandra ut på eggen. En inte helt bekväm känsla. Det ger dock bra kontroll vid precisionssnitt.

Handtaget finns att få i olika färger och jag valde orange av två skäl. Dels vill jag ha fler knivar som bryter av mot det traditionellt svarta som trots allt dominerar samlingen och dels är det en rätt praktisk färg när det gäller att hitta knivar om man tillfälligt förlagt dem. Detta sagt med min salig borttappade Fällkniven U2 i åtanke.

Öppning och lås

Mouse Lite är inte den mjukaste kniven att öppna. Sättet på vilket bladtangen är skuren för att möjliggöra ett halvvägsstopp när kniven skall fällas ihop gör att öppningsrörelsen blir så ojämn att kniven "knycker till" när den fälls ut. Det i kombination med det kraftiga låset gör att kniven kräver rätt mycket kraft för att öppna särskilt med tanke på hur liten den är. Så det är uppenbarligen inget man snärtar fram. Inledningvis kändes den även något grusig vilket i och för sig försvunnit nu.

Hopkrupen mus. Inte lika symmetrisk som Spydercos "Equilibrium"  i hopfällt läge, men nästan

Låset är en Lockback som är bra och extremt starkt, kniven riktigt smäller till när den låser i öppet läge. Den har dock samma problem som de flesta lockbacks oavsett tillverkare. Det går att provocera fram en smula spel och upp och ned även om det i det här fallet är närmast teoretiskt. Det är inget som märks vid vanligt användande och definitivt inget som inverkar på funktionen.

En mycket kraftig backlock står för låsningen

Halvvägsstoppet som annars är en vanlig funktion på klassiska slipjoints förhindrar att kniven slår igen över fingrarna när kniven stängs och fungerar här bra.

Att bära

Märkligt nog gillar jag inte att bära den här kniven. Yttermåtten och vikten säger att kniven är liten och lätt och därmed bekväm att ha med sig. Men av någon anledning upplever jag det inte så. Jag tror det beror på att den är relativt grov över ryggen särskilt med den av clipet adderade tjockleken. Det i kombination med att den här kniven precis som "Nano" är bred i hopfällt läge pga det krökta handtaget gör att den känns klumpig i fickan. En så här liten kniv skall inte kännas så här mycket. Många andra knivar jag har med de här måtten försvinner helt i fickan och finns där utan att man tänker på dem tills dess att man behöver dem.

Clipet kan skiftas från höger till vänster sida men inte till framändan av handtaget vilket inte spelar så stor roll i det här fallet. Valfrihet är förvisso bra men ibland blir jag trött på alla hål i skollorna och sidorna på knivar som det ger upphov till. Och i det här fallet är kniven så liten och lätt så frågan är om clipet är nödvändigt över huvud taget. Fördelen med clip är att man inte behöver fumla så mycket i fickorna efter sin kniv utan hittar dem snabbare. Sen tillhör inte blanka polerade clip mina favoriter. De syns för mycket.

Ett clip jag inte är helt vän med, för blankt och för starkt

Sammanfattningsvis

Styrkan hos "Mouse Lite" är personligheten parat med ett kraftigt blad med funktionell flatslipning och vass spets. Och som många andra små knivar i den här klassen så har den fördelen att den inte skrämmer folk om de ens ser att man fäller ut kniven och använder den. Det är ett attribut som inte är helt oviktigt i dagens sociala klimat.

Fördelarna skall vägas mot ett par rejäla nackdelar. Främst handlar det om den förbaskade öppningen vilken är tung samt känns märklig med sitt kantiga mittstoppsläge. Det är nästan så det avskräcker från att använda kniven. Sen är det clipet som är alldeles för hårt och för uppseendeväckande med sin blanka yta.

Men även greppet lämnar en del övrigt att önska och tillhör inte mina favoriter.  

En liten mus på språng

Sammantaget kan väl sägas att det här är en kniv jag vill tycka om mer än jag gör. Det finns helt enkelt andra knivar i kategorin och prisklassen som är betydligt bättre. Nu var inte priset avskräckande då den inte kostar mer än strax över tjugo dollar.

Med på köpet följde för övrigt en liten miniatyrficklampa som är riktigt bra för att vara en gratisprodukt och den sitter numera på min nyckelknippa. I vinterdunkel och under mörka kvällar är det inte dumt alls att ha en lampa för att lysa upp sitt kombinationslås på cykeln har jag noterat.

Specifikation:

Längd utfälld: 125 mm
Vikt: 56 g
Bladlängd: 49 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Zytel
Lås: Backlock

Producerad av: Blade-Tech, tillverkad i Taiwan


/ J - utvärderar sin relation till små gnagare

* Vilka kan anta groteska proportioner. Värst är de, förutom här hemma, i Danmark där det förutom begränsning i bladlängd finns förbud mot att bära en kniv som kan öppnas med en hand eller ha bladlås. Störtlöjligt! Företag som t ex Spyderco har dock anpassat sig till detta och gett ut knivar riktade mot specifika länder med knivar som "UKPK" som är anpassad efter brittiska knivlagar och "Pingo" för Danmark.

Knivrecension SanRenMu M1

- en udda fågel

Dagens recensionsobjekt från SanRenMu har klara element av det jag efterlyst i senare tids knivtexter. Det handlar om en fällkniv formgiven och tillverkad i Kina med ett eget uttryck och dessutom med en bitvis innovativ konstruktion.* Vad vi har framför oss är en så ovanlig kombination som en enhandsöppnad slipjoint med öppen handtagskonstruktion.

Utöver den tämligen unika kombinationen så har handtaget en tämligen mjukt flödande form vilket ger ett särpräglat utseende som är svårt att förhålla sig neutral till. Sammantaget ger det en kniv som väcker intresse.

SanRenMu M1

SRM M1 är inte heller särskilt frekvent förekommande på nätet. Det finns mycket få tillgängliga recensioner av den här kniven så jag tänkte bidra med en.

Dagens något udda fågel - ful eller snygg?

Första intrycket av den här kniven var att den är lite större än förväntat. Mycket beroende på att de flesta andra SanRenMu knivar är mindre i formatet helt enkelt. Det andra intrycket var att handtaget har en något suspekt form. Det tredje var en överraskning som kom när jag öppnade den eftersom jag faktiskt trott att det var en linerlock jag köpt och det visade sig vara en slipjoint. Anledningen till missförståndet står att finna i att kniven är öppen i ryggen och därmed saknar den fjäder som normalt håller bladet öppet på en sådan typ av kniv.

Blad

Bladet på den här kniven är en slank droppoint med en hög skålslipning och en svagt s-formad egg. Innan någon praktiskt lagd person sätter i halsen efter den inledande beskrivningen vill jag påpeka några viktiga detaljer. För det första är skålslipningen mycket flack och hög vilket gör att den i det närmaste uppträder som en flatslipad dito. För det andra är inte s-formen på eggen särskilt uttalad. Även om "recurves" inte är mitt förstahandsval när det gäller eggformer så känns det rätt naturligt på den här kniven då det följer handtagets flödande linjer.

M1 är försedd med ett 8 cm droppointbald i 8Cr13MoV-stål

En detalj som normalt återfinns på betydligt dyrare knivar är att hela bladryggen är mjukt rundad. Det gör kniven behagligare i fickan, ser bättre ut och är mjukt att vila tummen mot om så behövs. 

Ryggen har försetts med några spår frästa närmast rampen för tummen men de är nedslipade och endast till för att hjälpa till med orienteringen och inte för att bidra med ökat grepp vilket jag är glad för eftersom det inte alls passat in på den här kniven. 

Kniven är också genomtänkt på så vis att tumknoppen befinner sig relativt nära handtaget när bladet är utfällt vilket tillsammans med sättet slipfasen är utförd på gör att man kan skära med kraft relativt nära greppet. Den har också föredömligt liten ricasso. 

Den rundade ryggen på bladet ger en arbetad och exklusiv känsla

Eggen var bra redan från tillverkaren och rakade hår med lätthet. Den är även snyggt slipad med jämna ytor ända fram mot spetsen, något som ofta missas på billigare knivar. Eftersom stålet är den numera välkända 8Cr13MoV så behöver det skärpas med jämna och lite tätare mellanrum än finare stål. Men i gengäld är det ytterst lättslipat. 

Kniven är utmärkt till allehanda vardagssysslor och fungerar faktiskt även till något tyngre arbeten som trä tack vare bladet på åtta centimeter och det välformade handtaget. Det går att ta i med en här kniven om så behövs. 

Handtag

Kniven har ett stålchassi med en öppen konstruktion uppbyggd med två distanser utöver befintlig pivotskruv och bladstopp vilket inalles blir fyra kontaktpunkter. Kniven känns stadig och rejäl utan att vara för tung. Den väger in på exakt hektot, både uppgiven och av mig kontrollerad vikt. Stålkonstruktionen har några hål för att göra dem lättare men de är inte så tilltagna. Vad som är anmärkningsvärt är att kniven är skruvad med T6 torxskruvar som är härdade! Det kanske inte framstår som något anmärkningsvärt men det är en påtagligt steg uppåt i kvalité jämfört med många andra knivar från Kina.

Det är ett långt handtag med gott om plats för fingrarna även för dem med större händer. Det avspeglas i ett inte optimalt förhållande mellan bladlängd och handtag. Själva greppet består av skollor i svart polerad G-10 vilket ger en mycket mjuk och behaglig yta. Kniven har hål för fånglina. 

En ovanlig form på greppet som följer handen väl

Handtaget har som synes på bilderna ett mycket speciellt nästan organiskt utseende som faktiskt fungerar mycket bra. De lite udda formerna följer handen och ger ett ergonomiskt grepp. Särskilt tydligt blir det när man greppar kniven i "saber grip" dvs lägger tummen i den för ändamålet avsedda fördjupningen fram mot bladryggen. Men handtaget fungerar även bra i andra grepp. 

Välvda skollor ökar komforten och ser lyxigt ut

De välvda sidorna gör att kniven ligger bra i handen och ger definitivt en mer arbetad känsla som bidrar till att kniven känns mycket mer exklusiv än vad den är. 

Öppning och lås

Det här är en kniv riktad mot de som är högerhänta eller möjligen vänsterhänta med mycket bra motorik. Det framgår dels av att clipet inte är flyttbart men framförallt av att den ensidiga tumknoppen endast är åtkomlig från höger sida och inte kan skiftas.

Åtkomsten av tumknoppen underlättas av att det frästs en fördjupning i skollan vilket är nödvändigt eftersom knoppen befinner sig mycket nära handtaget när kniven är stängd. Utförandet är utmärkt och fungerar väl så länge man inte ska komma åt den med handskar på. För det hade det behövts rejälare doningar. Men där får användingsområdet "EDC" tas med i beräkningen. Det här är inte avsett att vara en kniv för skogen.

Tumknopp för högerhänta och föredömligt mjuka "jimpings"

Annars är kniven lättöppnad och glider relativt lätt dock med ett visst motstånd eftersom det är - en slipjoint! Kniven har således inte lås i traditionell mening utan bladet hålls i utfällt läge av ett fjädermotstånd. Det här överraskade mig rejält eftersom jag inte läst på ordentligt och trodde kniven var en vanlig "linerlock". 

Sen kom överraskning nummer två - det är en slipjoint med en låsliknande funktion! När man fäller ut kniven hörs ett distinkt klick. Bladet hålls i position fast den inte har någon fjäder i ryggen på handtaget vilket annars är den traditionella lösningen.

Här trodde jag från början att jag skulle hitta en linerlock!

Avsaknad av lås gör att konstruktionen blir mycket öppen

Det här är nu en mycket intressant konstruktion då det gör att bladet känns lite säkrare i utfällt läge än en kniv helt utan lås samtidigt som det rent tekniskt inte finns något mekaniskt som måste släppas för att fälla in bladet.

Här visas kniven i demonterat skick bild tagen från Aliexpress

Lösningen kan inte vara helt billig att tillverka eftersom den har dubbla fjädrande "detent balls" för att hålla kniven stadigare i såväl öppen som stängd position. För att det här skall fungera krävs även rätt små toleranser i materialen.

Att bära

De mjuka sidorna och slanka profilen gör att den trivs förträffligt i fickan och har därför fått tillbringa mycket tid där. De hundra grammen kniven väger är inte heller för mycket för den här storleken på kniv.

Ett clip jag gillar med undantag för storleken

Det skedformade clipet på den här kniven är riktigt bra. Spänsten är god och hade kanske varit för stark om inte ytan på handtaget varit så polerad men här fungerar det utmärkt. Spetsen är mjukt rundat och riskerar därmed inte att haka i saker och ting.  Dessutom stör clipet inte greppet vilket är nog så viktigt. Utseendemässigt fungerar även de mjuka formerna ihop med resten av kniven.   

Enda nackdelen jag kan komma på är att det är blankt och brett och därmed syns. Sen kan tilläggas att det inte heller är flyttbart men det är heller inte nödvändigt av tidigare nämnda skäl. 

Sammanfattningsvis

M1 är en riktigt bra och rolig fickkniv med några ovanliga lösningar som ger ett genomtänkt och exklusivt intryck särskilt med tanke på prisklassen.

Det är inte ofta man hittar en kniv som kostar strax över tjugo dollar som har den här graden av arbete nedlagt. Lager i brons, rundade bladryggar, välvda skollor, polerad G10 och härdade skruvar är annars detaljer som återfinns på dyrare knivar. Lägg därtill  ett ovanligt "lås" och en egen formgivning och en intressant kniv blir resultatet. 

En ovanligt stilfull kniv från Sanrenmu

Om man sedan uppskattar estetiken eller rent av tycker att den är anskrämlig är förstås en smaksak. Själv tycker jag att den är intressant och lockar ögat. 

Det här är helt klart en fickknivskandidat för den som vill ha en billig kniv med för prisklassen extraordinär finish och ett originellt utseende och som fungerar väl för allehanda vardagssysslor. 

Specifikation:

Längd utfälld: 193 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC 57-58
Handtag: G10
Lås: slip joint

Producerad av: SanRenMu, SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - Kinaknivsbotanist

* Det kan tilläggas att ett nytt helkinesiskt märke dykt upp på nätet "Carson Tech Labs" men det rör sig om midtechknivar i 400-700 dollarklassen.