fredag 20 mars 2015

Knivtweak

- Hur tomten fixades!


Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Det är oftast inget bekymmer om man nu inte råkar sitta och rita saker i ett cad-program på en fabrik någonstans. Då är det viktigt att man mäter rätt. I det här fallet är missen inte så farlig eftersom det råkar vara en kinaproducerad fällkniv det handlar om. Ingen hamster eller annat försöksdjur dog i processen. Men jag är glad för att det inte är en bro, ett tåg eller ännu värre ett flygplan den här mannen skissat på.

Som jag skrev i den tidigare presentationen så är jag extremt nöjd med den här kniven i nästan alla avseenden utom ett. En mycket störande detalj som nu är åtgärdad.


Dissekerad tomte

Så här ser en "Gnome" ut när den är isärplockad. Den är mycket enkelt konstruerad. Två titansidor varav en är försedd med en utskuren låsarm med tillhörand "detent ball", vad det nu kan tänkas heta på svenska. Allt sammanhållet av en enda skruv förutom pivotskruven. Den är för övrigt av "D-typ" så den inte roterar när man justerar den vilket är bra. Bladet är kullagrat med två lager. Det ger exemplariskt mjuk gång och noll glapp. 


Hur man förstör en annars bra egg

På bilden ovan har jag illustrerat den lilla men ack så irriterande missen. Bladet gick i infällt läge emot den enda sammanhållande skruven. Detta är ett fenomen som inte är helt ovanligt på en del mer klassiska mönster då traditionella knivar är gjorda med enklare material och metoder och därmed inte alltid har samma precision som de moderna om de inte är handgjorda förstås. Men det är desto ovanligare på en kniv av den här typen.  I det här fallet smäller bladet i hårt nog för att skada eggen varje gång kniven fälls ihop. Något som jag erfor efter några dagars användande.  

Nu så - hemsnickrat men fungerande

Lösningen blev möjligen en smula grovhuggen från min sida men den fungerar. Jag demonterade kniven, avlägsnade skruven och slipade den i princip platt på en sida. Det tilläts eftersom skruven är försedd med dekorränder och det därmed fanns en del extra gods att ta av. Nu finns det tillräckligt luft mellan egg och skruv för att inte eggen skall förstöras. 

Tomten är hel igen. 


/ J - inte knivtweakare på heltid

torsdag 19 mars 2015

Knivrecension "Gnome" (Little Big Knives)

- Kines med rysk stamtavla


Det här är en mycket intressant kniv. Både till utseende, utförande och inte minst sett till bakgrund. Bakom formgivningen ligger Anton Malyshev, en rysk industridesigner som enligt egen utsago med Gnome ville åstadkomma en kniv i "Spyderco Techno-klassen" men försedd med flipperöppning istället för tumhål. Hans plan var att formge några knivmodeller för framtida så kallad "mid-tech" produktion. Det vill säga knivar som tillverkas i små kvantiteter delvis för hand även om det i huvudsak rör sig om maskinell produktion.

En av dessa modeller var "Gnome" och bilder av den lades upp på Instagram i syfte att få feedback på utseende och funktion. Dessvärre för Anton insåg några kinesiska tillverkare potentialen direkt och började producera den omgående. Eftersom modellen inte var patenterad eller skyddad på något vis hamnade den i en gråzon som gjorde det möjligt att tillverka den helt lagligt.

Så här såg originalet ut på de bilder som delades på Instagram

Redan sen tidigare rådde det en viss kontrovers kring modellen som sådan på några knivforum då det från vissa håll hävdades att grundmodellen redan på skisserna var för lik både Curtis "F3" och Direwires modell "90" vilket jag för övrigt inte alls håller med om. Då hade jag undvikit "Gnome" som pesten eftersom Direwire inte gör knivar utan tegelstenar med någon form av egg. 

Och här produktionsversionen av Malyshevs "Gnome" 


Eleganta linjer i titanförpackning

Malyshew själv säger nu att projektet är ett avslutat kapitel för hans del och den som vill kan köpa kniven varthelst de önskar. Något jag gjorde och är glad för! Resultatet är nämligen en helt underbar fickkniv som är överkomlig även för den som inte har vunnit på lotto.  


Blad


Bladet är föredömligt enkelt utformat och riktigt elegant trots att det är brett. Enkelheten är för övrigt något som ofta kännetecknar just ryska knivar. De rör sig ofta i samma härad som skandinaviska blad särskilt när det kommer till fastbladare. Här rör det sig dock om en fällkniv och en klassisk droppoint. Godstjockleken är 3,5 millimeter vilket inte är extremt tjockt men ställt i relation till bladets storlek gör det kniven ytterst robust och släktskapet med inspirationskällan "Techno" blir påtaglig även om den här är tunnare.

Bladet är en föredömligt enkel droppoint

Det som räddar skäregenskaperna är en utmärkt geometri med en mycket hög, nästan full flatslipning. Primäreggen blir trots det tämligen bred eftersom det finns rätt mycket gods kvar bakom eggen. Där kunde den varit något tunnare enligt mig. Men geometrin tillsammans med spetsens utformning ger emellertid ett mycket starkt blad helt i klassens anda. 

Material är uppgivet som D2 vilket är ett verktygsstål som i knivkretsar gjorts känt bland annat genom customknivtillverkare som Bob Dozier. I det här fallet är det svårt att uttala sig om sanningshalten i uppgifterna om stålsort. Det har hänt att kinesiska tillverkare använder sig av den inhemska motsvarigheten till utländska stål och märker bladen med något annat. Det gäller exempelvis "440C" som i österländsk tappning inte sällan egentligen är 9Cr14MoV. I det här fallet är kniven och bladet helt sterilt och saknar märkning. Det finns ingen direkt anledning att misstänka att de ljuger om stålet då D2 inte är särskilt dyrt eller exklusivt.

Och det kan tilläggas att allt mer och fler knivstål importeras av kinesiska fabriker inte minst som de ofta är OEM-tillverkare åt västerländska märken. 

En hög flatslipning med en uttalat urtag för fingret kännetecknar 
det här bladet som försetts med en attraktiv tvåtonsfinish

Eggen var väl slipad och kniven kom riktigt vass. Det vill säga helt initialt för tämligen omgående dök det upp ett rejält problem som yttrade sig som en växande skada på eggen. Mitt på buken formades efter hand en platt yta - en tydlig skada som uppkom när kniven öppnades och stängdes. 

Det var ett problem som helt enkelt orsakades av en misskalkylering vid tillverkningen. Den enda sammanhållande bulten hade ett mönster som stack ut för långt och kom i kontakt med bladet när det stängdes. Det är numera åtgärdat av undertecknad och jag ämnar återkomma med ett separat inlägg om hur det gick till. 

Såhär får det inte se ut...

Själva eggen är föredömligt dragen ända fram till handtaget eller snarare urtaget för pekfingret i det här fallet vilket ger utmärkt kontroll när man skär saker och ting samtidigt som det gör kniven lättslipad.

Bladets utseende har annars en exklusiv air med den tvåtonade ytbehandlingen. En välslipad satin på de flata ytorna och en elegant tumlad yta på slipfasen ger ett arbetat intryck. Sen gör det mig inget att såväl kniv som blad är helt sterila och inte nedlusade med text och blaffiga logotyper. Vissa tillverkare har en tendens att vilja författa noveller på sina blad.


Handtag


Det här är en kniv som är extremt skön att hålla i. Den fyller handen på ett utmärkt sätt särskilt som storleken tas i beaktande. Det är en konst i sig att få en kniv som mäter under sexton centimeter utfälld att kännas så rejäl i hand. Gnome motsvarar och överglänser till och med Cold Steels "Mini Tuff Lite" på det området och det vill inte säga lite. 

Ett riktigt bra utformat grepp som fyller handen väl

Kniven är tydligt konstruerad för att greppas med ett finger framför flippern vilket inte är helt vanligt. Gör man det sitter den som gjuten och det styrande fingret är extremt nära bladet vilket ger utmärkt kontroll för alla former av detaljarbeten. Det gör också att tummen naturligt hamnar på ovansidan av bladet och i kontakt med de därför avsedda räfflorna som här är bra utförda. Handtagets form gör också att det trots det ringa formatet är lätt att få plats med alla fingrar. Önskas längre räckvidd kan handen flyttas bak på handtaget men då får endast tre fingrar plats och i mitt tycke känns inte det greppet lika säkert. 

Profilen är tämligen tunn givet titansidorna på fyra millimeter

Materialet i handtaget är titan och i det här fallet en legering som kallas "TC4" vilket är den kinesiska benämningen på Ti-6AL-4V. Tjockleken är 4 millimeter per sida vilket ger ett robust grepp som väl matchar knivens övriga mått och tanken bakom. Finishen följer bladet i det att den är tvåtonad med en polerad satinyta på de flata delarna och en mattare och mörkare blästrad finish på de avfasade kanterna. Ytan är snygg men  en fingeravtrycksmagnet får erkännas. Den polerade titanytan ger inget fäste i sig men det står den utmärkta formgivningen för istället. De släta ytorna gör också att kniven är lättare att bära samt hala fram och stoppa undan.

Kniven är mycket enkelt konstruerad vilket ger ett mycket öppet handtag

Konstruktionen är öppen och så enkel den överhuvudtaget kan bli på den här typen av kniv. Gnome är hopskruvad med en överdimensionerad pivotskruv som justeras med en vanlig skruvmejsel. Utöver det finns endast ett ytterligare sammanhållande distans som är skruvad från två håll. Den har försetts med ett dekormönster.

Knivhandtaget saknar hål för fånglina. 


Öppning och lås


Kniven är en dedikerad flipperöppnare och det finns inga andra sätt att fälla ut bladet på. I gengäld är det en av de bästa i genren jag haft förmånen att stöta på. Det beror på en kombination av en mycket bra utformad flipper, ett väl avvägt motstånd från låsarmen och förstås inte att förglömma - kullager. Jo, det här bladet löper på dubbla delvis kapslade lager och resultatet blir en våldsamt snabbt blad som löper mjukt och som öppnar på varje försök. 

Flippern är effektiv och gör det den skall

Kniven är försedd med en framelock som är stadig och rätt konstruerad. Men den saknar skydd mot att man översträcker låsarmen när bladet släpps vilket man får tänka på när man använder kniven. Låset är annars stabilt, snabbt och svarar med ett distinkt "klack" när bladet fälls ut. Det har heller inget av den sega känslan som vissa titanlås kan ha även på dyrare knivar. Det är helt enkelt föredömligt utfört. Bravo! Det är någonting som till exempel Böker borde snegla på då de är notoriskt ökända för att missa den detaljen även på sina lite finare knivar. Men även mer exklusiva märken än så drabbas av den företeelsen kan väl tilläggas.

Låsgeomtrin är rätt utförd vilket gör att den både låser säkert och 
är lätt att släppa

Spel och glapp förekommer inte alls hos Gnome trots den extremt lätta gången. Pivotskruven kan också justeras tämligen hårt tack vare kullagren vilket ytterligare förstärker känslan av styrka.


Att bära


Jotack, så här bra kan det vara. Kniven är i all enkelhet mycket lätt att bära. Med en vikt på ett hekto, ett superbt clip och en slät titanyta mot textilier blir resultatet bra. 

Ett riktigt favoritclip. Snyggt, lagom spänstigt och framförallt
känns det inte i handen när man greppar kniven

Clipet är i blästrad titan vilket gör det både diskret utseendemässigt och lagom spänstigt. Det håller kniven väl på plats utan att den sticker ut för mycket även om någon centimeter av handtaget syns. Det är skruvat med endast en skruv som kompletteras med en styrtapp för att det inte skall vingla i sidled. Det ger kniven ett föredömligt rent utseende. 

Det bästa med clipet är dock att det överhuvudtaget inte känns när man greppar kniven. Även designen smälter väl ihop med knivens övriga tema. Elegant presentation parat med god funktion helt enkelt. Det bevisar att Anton Malyshev vet vad han pysslar med. 

Det släta materialet i handtaget gör att Gnome är mycket lätt att såväl dra som stoppa undan. Längden gör också att fingret naturligt hamnar på flippern när man tar fram kniven. 


Sammanfattningsvis


Det har nog framgått med all önskvärd tydlighet vid det här laget att jag uppskattar den här kniven. Och jag vill betona att jag gör det. Det är utan tvekan en av de finare fickknivarna jag äger sett till funktion, passning och tillverkningskvalité och hur lätt den är att handha och bära. Detta trots att den är helt anonym och inte tillhör de mest exklusiva.  

Men det är efter mitt "supertweak" kan tilläggas. Innan dess var det en mycket bra kniv med en stor brist som var tvungen att åtgärdas. Hade det inte varit för att säljaren befann sig i Kina hade jag skickat tillbaks den. Men med de leveranstiderna är det ett rätt omständligt projekt även om garantin tillät det. Sen misstänker jag att med tanke på hur grov feldimensioneringen var så kan det vara ett generellt problem med den här modellen och inte bara det här exemplaret.  

Opererad tomte och fickfavorit

Efter åtgärden är kniven dock inte långt från fickknivsperfektion och det till ett ytterst förmånligt pris givet att det rör sig om en kniv med material som titan och D2 och är försedd med kullager.

Gnome gör verkligen skäl för epitetet "Little Big Knife". Väl i hand sitter den som gjuten och den känns genomgående rejäl helt enkelt. Den har också visat sig fungera utmärkt till diverse arbeten. Det här är en kniv jag rekommenderar till alla som vill ha en stor liten kniv med bra ergonomi som andas lyx och flärd utan att kosta skjortan. Det är av uppenbara skäl inte en kniv för den som föredrar mer traditionella konstruktioner och material och inte heller för den som letar prestige i kända märken. 

Det enda som kastar en skugga över kniven är att det inte är en helt svartvit historia bakom formgivningen och vem som står bakom tillverkningen men med Antons egna ord "/../ it makes me proud that my design was faked so fast"


Specifikation:

Längd utfälld: 158 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: D2, 59-60 HRC
Handtag: TC4 titan
Lås: framelock

Producerad av:  möjligen Y-start? tillverkad i Kina


/ J - undersöker de rysk-kinesiska relationerna

tisdag 17 mars 2015

Jag - en clown?

- Funderar på ny yrkeskarriär


Det är bra om man kan hålla sin omgivning på gott humör. Ibland sker det ofrivilligt och det är väl då det blir roligast. Sen är slapstickhumor ganska kul. Om man inte slår sig alltför illa vill säga. Jag verkar inte vara helt oäven på området om jag får säga det själv. 

Häromdagen var jag och fikade med en god vän och passade på att öva mina talanger. Allt gick väl bra fram till dess att jag skulle gå och hämta påtår. Vi satt en trappa upp på det anrika konditoriet Askelyckan och jag begav mig en trappa ned för att fylla på innehåll i de två muggarna. 

Kaffeblå är ingen gångbar färg

Allt hade troligen förlöpt väl om det inte vore för den olyckliga kombinationen av en gammal smal trappa med små trappsteg och mina clownskor. Eller nja, det är det väl inte clownskor per se men det är ett par Converse som är något nummer för stora och därmed långa. Behöll dem för att de är orange och fina!

Därför bar det sig inte bättre än att jag när jag nådde det överst trappsteget på något vis fastnade med mina snabelskor och stöp handlöst framåt på magen. Under luftfärden flög halva innehållet i de två kaffemuggarna ut i en vid både och hamnade på golvet och jag i en hög ovanpå. På något mirakulöst sätt lyckades jag behålla greppet om båda kopparna och undvika att ha sönder dem eller tippa ut resten av innehållet. 

Kaffet på golvet torkade jag dessvärre upp med min tröja eftersom jag låg och krälade på det. Jag fick en rejäl smäll och det smärtade i knät och en armbåge ett tag men jag är tämligen robust byggd så sådant bekommer mig sällan. Mest var det stoltheten som fick sig en törn. Den ömmade rejält efteråt!

Den stackars servitrisen som blev vitte till episoden undrade hur det gick. Jotack, sade jag. Sen noterade jag att hon inte behövde torka upp på golvet efter mig eftersom jag redan stått för den detaljen.

Tyvärr var det en tröja jag tyckte mycket om som fick agera skurtrasa. Den har den filosofiska texten "Born to Cycle (Forced to work)" tryckt på bröstet.

Ljusblått och kaffe går inte ihop märkte jag. Inte ens "rosa" biter på det kan jag låta meddela.

Efteråt tyckte min käraste att jag luktade kaffe. Eller så använde hon ordet "stank" jag minns inte riktigt.


/ J - utför kaffestunt

torsdag 12 mars 2015

Getingfri!

- Hyposensibiliseringen är klar



Det kändes nästan lite vemodigt när jag lämnade det landstingsglättiga väntrummet med sina offentliga möbler för sista gången. I fem år har jag regelbundet tillbringat tid där var sjätte vecka. Ibland oftare än så. 

Allt för att slippa dö fler gånger. En och halv gång får räcka. Insekter och bilar har varit de vanligaste orsakerna för mig att tulla på mina nio liv. Nu får jag leta efter andra hot.

Det börjar bli ont om liv

Getingar är inte att leka med för allergiker som jag. Märkligt det där, jag tål allt mig veterligt utom de små svartgulrandiga jävlarna. Kanske därför jag inte gillar AIK heller. Eller för att jag inte gillar fotboll, det kan spekuleras i. 

Men nu är jag äntligen fri! I den meningen att jag inte behöver rycka till varje gång jag hör ett intensivt surrande när jag ute och trampar i skogen. Vare sig jag eller mina närmaste har alltid varit helt trygga med att mig harvande bakom stock och sten och över sommarängar med de flygande sexbenta mördarmaskinerna vakande i luften likt biologiska drönare.

Nej tack, jag kör!

Första och sista gången jag tog sprutan på morgonen för övrigt. Annars har det varit en eftermiddagsaktivitet. Lär bli en sömnig dag. Dosen motsvarar 20-25 getingstick på en gång så den tar lite på kroppen. Därför får man inte ägna sig åt någon fysisk aktivitet samma dag. Det var därför jag igår lite kryptiskt skrev att det blev påtvingad vila. 

Sommarn här kommer jag!


/ J - tagit sig en geting

tisdag 10 mars 2015

Traditionella fällknivar - RR Halfhawk


Egentligen är namnet på den här kniven, "Halfhawk", inte det minsta rättvisande då det faktiskt inte alls handlar om ett hawkbillblad, inte ens till hälften, utan om en regelrätt sheepfoot. Därmed avlägsnar sig kniven från det som brukar betecknas som "Pruning knives" och blir snarare en "Cotton sampler" eller "Rope knife" till sin karaktär. Det förstnämnda är annars klassiska trädgårdsknivar vars särpräglade bladform är särskilt anpassad för att trimma buskar och träd med.

Ramen har däremot de kännetecken som brukar åtfölja en "Hawkbill" med sitt "Swayback"-utseende och droppform och faktum är att det är exakt samma ram som Rough Rider använder till sin äkta Hawkbill.

Rough Rider Halfhawk


Den karaktäristiska raka eggen på ett sheepfoot-blad namnet till trots

"Halfhawk" ingår i Rough Riders "Coal Miner"-serie som är tänkt som en hyllning till de amerikanska kolindustriarbetarna. Serien kännetecknas av svarta bolster för att matcha kol-temat och att de har texten "Coal Miner" stämplat* på bladet. Även askarna som medföljer knivarna avviker från övriga serier. 

Sekundärbladet är ett tämligen kraftigt pennblad


Fit & Finish
- Bolstret är tillverkad i vit mässing/nickelsilver och har en dekorationsrand vilken känns igen från flera knivserier från Rough Rider.

- Skollor, "Coal Miner"-serien har alla svarta skollor i "jigged bone". På den här kniven är de tjocka samt väl och jämnt färgade. 

- Ram, Kniven är försedd med en ram och distans av mässing och den är helt genomgående så att de två bladen är åtskilda vilket eliminerar risken för att bladen skall repa varandra. Båda bladen är någorlunda centrerade men drar konsekvent en smula åt höger.

- Passning, Kniven är överlag välbyggd men det finns några skönhetsfläckar. Om kniven hålls upp mot ljus skiner det igenom mellan bolster och ram på något ställe. Ryggsidan är heller inte alltigenom jämn. Däremot är övergången mellan skollor och bolster ovanligt bra och nitarna fint polerade. 

- Slipning, Båda bladen är vassa men något grovt slipade och huvudbladets slipfas på höger sida är något bredare mot spetsen. Efter en omgång med strigel blev eggen betydligt bättre. Särskilt tydlig blev effekten på det stora bladet. Eftersom stålet är mjukt och grundslipningen godkänd svarar kniven snabbt på behandling med läder och slippasta.  


Walk & Talk
- Pull, Det breda huvudbladet är lätt att greppa med nypan så egentligen är nagekskåran nästan överflödig här. Själva motståndet är rätt stort men hävstången och greppet på det större bladet gör att det är lättöppnat. Själva fjädern är nog annars en sjua. Det blir inte minst tydligt på pennbladet som är riktigt besvärligt att få ut. Samma motstånd från fjädern som på det stora bladet men mycket mindre hävstång.

- Walk and Talk, Den här kniven har utmärkt gång och känns smidig och mjuk och båda bladen har ett tydligt halvvägsstopp. De smäller till högst tillfredsställande såväl i öppet som i stängt läge.


Stay & Play
- Stay, Bladen hålls väl på plats av de kraftiga fjädrarna och de är ovanligt stabila.

- Glapp och spel, Det finns inget spel i bladen i öppet läge utan bladen känns som de skall. Däremot kan som på så många klassiska slipjoints med ramar i mässing ett flex tvingas fram om man bänder kniven kraftigt i sidled. Inte många av de här anrika konstruktionerna klarar samma misshandel som moderna stål- eller titanramar gör. Det är ingen invändning mot den här kniven per se utan mer en reflektion över konstruktionen och att vissa saker faktiskt har utvecklats.   

"Coal Miner"-serien är utgiven som en hyllning till gruvarbetare


Sammanfattning


Bladkonfigurationen på den här kniven är egentligen genial. Rough Rider har valt att sätta ett sheepfoot-blad i en hawbill-ram vilket ger ett mindre fotavtryck än vad kniven skulle haft annars även om det fortfarande är tämligen substantiellt. Sen har de kompletterat det med ett överdimensionerat pennblad vilket är utmärkt om behovet att penetrera något känns överhängande. Enda nackdelen med det förfarandet är att handtaget blir något tjockare än en enbladig kniv men det är nästan försumbart i sammanhanget eftersom kniven ändå är rätt stor.

Sen har den här typen av handtag något rakare sidor än vad jag föredrar. Det gör att kniven känns fyrkantig i handen på något vis trots droppformen. Med det sagt så är handtaget stort nog för att ge ett rejält grepp och bladet kraftigt nog för att orka med även lite tyngre arbetsuppgifter. En duglig brukskniv helt enkelt. Sheepfoot-blad har den styrkan att de är utmärkta till långa raka snitt. Den raka eggen biter då extra bra i materialet. 


Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Hawkbill
Referensnummer: RR12840
Längd hopfälld: 101 mm, 4"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  70 mm, 2 3/4", Sheepfoot
Sekundärblad: 57 mm, 2 1/4", Spear
Etsning blad: Coal Miner
Text tang: RR hästsko/RR1284 china
Skollor: Coal black jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - går under jord

* Med någon form av "PAD-skrift" vilket innebär att färgen är sammanfogad kemiskt med metallen och inte bara stämplad på ytan

måndag 2 mars 2015

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish


Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.


Fit & Finish
- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.


Walk & Talk
- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play
- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög


Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med


Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld


Sammanfattning


Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.


Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 
** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg.