Knife Review Brisa Borka 90

  -  a foldable bushcraft knife

I have had another smaller folding knife from Brisa for a long time, which at the time was called Enzo. To be clear, it is not Brisa who changed their name, but they changed their knife brand to better reflect who is behind it. The older model I have is a Birk 75. A knife that is available both with a full flat grind blade and as on my knife with "scandi grind". The latter was very unusual at the time and it is still not something you see every day even though more brands have followed since. 

I also glanced at the larger variant, its big brother or, given the names, perhaps rather its father. Brisa Borka 90 is a large and sturdy knife that aims directly at the great outdoors where Birk has more the character of an EDC knife.

Brisa Borka 90

Brisa is a company located on the Finnish Baltic coast, more specifically Jakobstad. In addition to making knives, they sell everything that is associated with knife-making.

Their current lineup stretches from kitchen knives via fixed blades for hunting, fishing, and bushcraft to folding knives in different formats. Today's revies object, Borka 90, is their biggest folding knife.

A solid handle paired with an equally sturdy blade provides a robust folding knife

Twitter version: Brisa Borka 90, a sturdy folding knife for outdoor life born in the vast forests of Finland

Blade

One of the most distinctive features of Borka 90 is its blade and that is mostly due to the way it's sharpened, which is not the most common in the world of folding knives as I mentioned. But it is also a quite sturdy blade for belonging to a folding knife. It measures 9 cm in length, is 2.4 cm high and the thickness is 3.25 mm. If you perhaps recognize the proportions, it's not so strange. They are very close to a Mora Robust for example. Or other classic Scandinavian knife models for that matter. Here, Brisa has chosen to go for well-proven knowledge in terms of dimensions.

Borka 90 offers, as the name suggests, a 90 mm long knife blade

The grind is, as mentioned above, Scandinavian or more correctly a saber grind without a secondary edge or "zero grind" as it is called in English. The advantage is that it bites extremely well in wood of all kinds and that the tip becomes very strong on a blade ground this way. The disadvantage is that the bevels are low and steep, which gives wedge-like characteristics that almost crack some other materials. Slicing carrots, for example, is not a favorite task for this type of knife.

The factory edge on this knife was exemplary with a very smooth, centered, and sharp edge. No complaints whatsoever. As I often say, edges can be reground but how they arrive is a measure of precision in manufacturing and quality control. 

The steel used is N690Co, which is European steel from Böhler/Uddeholm that has approximately the same qualities as Japanese VG10. This means that it is very stainless, takes a keen edge but does not hold it for extremely long. It can be hardened to high numbers (in kitchen knives often around 60HRC) but is kept a little softer here even though I do not know the exact hardness. But it is wise to make a knife that is to be used in carving and whittling a little softer.

The finish on the blade is a nice polish and the marking is very discreet. Brisa's logo and knife steel in very small text on one side of the blade, other than that it is totally clean. 

The blade has a "Scandi grind" and discreet markings

Once put to work, Borka does not offer any surprises. It behaves just like any Morakniv. That is, the blade excels when it comes to cutting wood of all kinds, whether it is dry wood or fresh slats. You can carve everything from a simple barbecue stick to a walking staff or an extra tent pole. But also engage in proper woodcraft if you are so inclined. The edge bites well and it is easy to find the right angles for precision cuts.

One of the first tasks my knife was subjected to was to kill a Christmas tree

However, it is not the ultimate knife when it comes to simple tasks like cutting an apple. It almost cracks the fruit rather than cuts it because of the grind. However, the same problem is not experienced when it comes to cuts that do not extend all the way through whatever you are cutting. Then the sharp edge takes over. Therefore, Borka also works well to cut meat for instance. 

But like all sharp knives, it works for the most part. It's just not the best at everything. Cardboard, plastic, and other "everyday materials" Borka handle well. When it comes to EDC tasks other properties set the limits instead, such as this is not the fastest knife to pull, open, fold, and put away again. 

On the other hand, the tip is extremely capable of everything you might need a tip for. It is both sharp and strong. It is no problem to pry it loose from a piece of wood or to remove a splinter from a finger if so needed. 

Handle

In addition to the blade, the large and spacious handle is something that distinguishes Borka. The total length over the back is 12 cm, of which 10 cm is grip-area. The handle offers a pronounced finger guard and ends with a beak that prevents you from slipping when, for example, carving or performing other heavier knife work. At the rear end, there is also a hole for a lanyard. It is large enough to hold the standard 550 parachute cord that is often used for such things. 

The large handle has sides in brown-green micarta

The construction itself is solid as a bulldozer. The frame is made of steel that has not been lightened and on the outside, there are sides in brownish-green Micarta. They are worth an extra mention as they are both attractive with their distinct pattern and are nicely worked with a curved three-dimensional surface. They are screwed to the outside of the frame with three small T6 screws. There I would have liked to see a bit larger screw heads. They are easy to strip when they are this petite. The knife is made with a hidden pivot screw requiring that the sides be removed if you need to tighten or center the blade. The latter is, incidentally, perfect from the factory. I can add that it's needed, as the tolerances between handles and blades are very small.

The blade is well centered, which is lucky as the tolerances are small

The back of this knife is not open due to the type of lock. The great advantage of having a completely covered back on a folding knife handle is that the contact surface against the hand increases. It is something that is first noticed when you put a little force behind cuts as when working with wood, heavy rope, and the like and these are exactly the tasks that this knife can be used for. 

Borka offers a spacious handle that works in most grips

The handle easily swallows my hand in size "large" and it is also possible to use the knife with gloves on if desired or needed. However, it is not completely optimal for those with smaller hands. Something that was pointed out by my lady who when she tested it said that "my hand just slides around". She did not experience that she got the same good grip as me.

Otherwise, Borka is most comfortable in the strongest grips such as hammer grip and reverse grip for "draw cuts". Then, of course, it is excellent to grip the knife in a saber grip or place a forefinger on the blade, but it is not quite as comfortable as the slightly pointed stern feels a bit against the inside of the hand.

Opening and Lock

Borka 90 opens mainly with thumb studs and some effort. This means that it requires a strong thumb since the main way to open the blade offers a bit of resistance. The thumb studs are placed close to the handle, which I personally appreciate as they are not in the way when working. On the other hand, it does not provide the same leverage when the knife is to be opened, and then the strong spring tension from the lock is added. It is no problem to open the knife. It just does not belong to the smoothest in that regard.

The thumb studs are barrel-shaped and are placed close to the handle. Alternatively, there is a nail nick to facilitate opening

On the other hand, it is completely in line with the type of knife in question. It's as far away from "fidget toy" as it gets. This is a serious edged-tool for outdoor activities. Opening method number two is even more in line with that thought. The blade has a nail nick for those who use such. I must admit that I think it's redundant since there are working thumb studs. The notch is, however, large and deep enough to be grasped with your fingertips. Luckily, because if you try to put a fingernail in there it will break. 

The lock is strong but has a slight play up and down

The lock on this knife belongs to the stronger standard "back locks" that I have encountered. The Tri-Ad version of this lock type is, as most people know, a bit stronger. But among the more conventional ones, Borka is just beaten by Lionsteel TM1 in my collection. This means a solid lock bar, a strong spring, and a lot of contact surface against the blade. The latter means that you have to lift the lock quite high for it to release. As I said, it is a strong lock and even if it is possible to close the blade against a leg or something else, I definitely prefer to do it with two hands. The sound it makes is a muffled confidence-inspiring one.

There is a tiny problem with the lock. Laterally, it is as rigid as it should be, no play at all. There are also no gaps between the frame, handle sides, and lock bar. But up and down there is a small movement that can be felt, as it often does on back-locks. In this case, a little more than I am really happy with and it is enhanced by the lock bar sinking slightly inside the handle when the knife is opened. It is a detail that can be improved upon.

To Carry

Borka does not aim to be a small and flexible EDC knife. If you still want to use it as such, you can of course do it, but be aware of a substantial piece of hardware in your pocket. As I said, the length is 12 cm and it is also backed up by a thickness of 14 mm. The height is 31 mm. The same features that make it comfortable to work with making it less good to carry around. The weight is stated at 141 g on the website but on my scale, it weighs 132 g. It is positive when it goes in that direction.

The clip is of a fairly standard type and very strong. It works well thanks to the smooth scales under it

The clip is made of stainless steel and quite ordinary. The finish is polished, which nicely matches the blade. The spring tension is very strong and it could have been a problem if it were not for the fact that the Micarta used in the handle is quite smooth. It is not polished but well sanded and after a period of use, it becomes even softer. Therefore, it is no major problem to neither pull nor put Borka back in the pocket after use.

The clip can be removed if you feel like carrying the knife loosely in your pocket or buy the case that is available as an extra accessory. It can also be moved to the left side for those who need or prefer it that way. Since EDC isn't the main focus here is a bit of handle visible when the knife is carried. Just under an inch or so. 

To Conclude

I think this knife can be quite polarizing. Not because the design is extreme or because the color scheme is crazy or the materials are strange. But because, on the contrary, it is extremely traditional, if it wasn't foldable, it could be any Scandinavian knife. It can be seen when you place it next to a Mora Robust for example. This is also reflected in the choice of materials and construction. A micarta of good quality and well-established middle-class steel. In the same way, a back-lock is one of the most established solutions for folding knife safety available. 

The dimensions of both the blade and the handle are close to, for example, a Mora knife

But what distinguishes the Borka 90, in general, is that it is a well-built quality knife. All details such as a centered blade, a strong lock, and a really good factory edge are in place. To this can be added that the contoured and well-sharpened handle sides are a joy to hold and work with. It gives the knife a more exclusive feel than the average work knife. A couple of small details could have been better in my opinion and one is the precision of the lock. There are no malfunctions or safety shortcomings connected to it, but the small play up and down annoys me. Another is that the corners, especially the ones at the back are a bit too sharp for my liking. Fortunately, that it is easily remedied with a few minutes of sanding. 

Finns are known to be one of the few people in the world who drink more coffee than us Swedes. They are also known for making very good knives. Borka is a good example of that

But the great finesse and argument for this knife are that it is foldable. Here you have an alternative for those who are looking for such a knife with classic Scandinavian grind and do not want to sacrifice the performance it brings when it comes to "bushcraft" whether it involves hunting, camping, canoeing, mushroom picking, hiking, or other outdoor activities. 

I have, of course, tested it as an EDC knife as well, but in that area, it has its shortcomings. First, it is fairly bulky to carry around even if the weight itself is not dissuasive. Secondly, it's not the easiest knife to open. The thumb studs require that you press at the right angle and the strong spring tension must be overcome. In addition, the knife is most easily closed with two hands. In all simplicity, this means that it is not the quickest knife to deploy for a quick cut or two. But it was not intended as such either. 

Brisa Borka 90 where it best belongs, in the forest!

If, on the other hand, you are looking for a large and solid folding knife to carry in your pocket on a stroll in the great outdoors, Brisa Borka 90 is definitely a candidate worth considering. You buy it in most well-stocked online stores, or directly from  Brisa's. The price is then 146 €.

Specification:

Length Overall: 209 mm

Length Folded: 119 mm

Weight: 146 g

Blade Length: 90 mm

Blade Thickness: 3,25 mm

Blade Steel: N690Co

Handle Material: Micarta

Lock: Back lock

Produced by: Brisa, made in Finland

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SOG Ultra XR

- en lättviktsjuvel

Hur märket SOG skall uttalas varierar lite över tid. Ibland som förkortningen och ibland vill de att den skall läsas ut. Det är det senare som gäller för stunden. Hela namnet blir då Studies and Observations Group. Jag har försvinnande få knivar av dem vilket är något jag ämnar rätta till. Men en av orsakerna till att jag inte har fler är faktiskt deras sista försök att göra en riktigt lätt kniv. Modellen hette SlimJim och av den har jag XL versionen. Det finns mycket att säga om den, det mesta är mindre bra. 

Men när SOG nu lanserar en helt ny serie knivar varav en extrem flugviktare där allt är uppgraderat i relation till de äldre knivarna. Då blir jag allt lite nyfiken. Modellen heter Ultra XR. 

SOG Ultra XR

I vilken kategori kniven skall placeras är inte svårt att lista ut. "Ultra" i det  här fallet syftar till vikten som är extremt låg och pressar gränserna för vad en EDC-kniv kan vara. Och det är just där den hör hemma. Som en ett verktyg att ha i fickan utan att den märks till dess att den behövs. Det finns dock rätt många knivar som siktar åt det hållet. Men inte många som har de här fina materialen med den här vikten och är så här extremt tunn. Visst finns det knivar som är nästan lika lätta men inte som ståtar med ett så här kompetent blad. Så totalt sett är det både en lockande kombination och också en attraktiv pjäs.  

Ultra XR bjuder på mycket attityd i liten förpackning

Twitterversion: Lätt, lättare, SOG Ultra XR. En av de lättaste EDC-knivarna som finns!

Blad

Bladet på den här kniven är en av de bästa bitarna med hela kniven. För är det något som SOG kan så är det att göra snygga blad samt slipa dem väl. Även när modeller i övrigt har varit sisådär är de detaljerna alltid väl utförda. Så även i det här fallet. Ultra XR bjuder på ett distinkt clip point-blad som mäter 7 cm på längden och 2,8 cm på höjden. Godstjockleken är modesta 2 mm. Ett måste för att få ned vikten till de nivåerna som eftersträvas. Den "klippta" delen på bladet är helt rak och utseendet förstärks av en markant falskegg. 

Väl synligt är förstås även hålet i bladet för öppning av kniven samt den rad av tämligen mjuka räfflor som återfinns på bladryggen för att tummen eller pekfingret skall ha någonstans att vila. 

Finishen är lite speciell och kallas "graphite". Den mörkgrå ytan har visat sig motstå repor tämligen väl även om den blivit skavd vid öppning. På bladet återfinns tämligen mycket information inklusive hela namnet både som förkortning och utskrivet. Men i det här fallet ser jag inte det som något negativt då det gjorts med en metod så att det nästan bara är synligt i vissa vinklar och därmed inget som sticker ut. 

Ett clip point blad som både är snyggt och praktiskt

Som stål har SOG valt S35VN och man understryker att det är "cryo"-behandlat vilket innebär att det kylts ned rejält i värmebehandlingsprocessen. Om det bidrar till de goda egenskaperna eller ej är svårt att svara på då S35VN generellt är ett fint stål och det tunna bladet är extremt väl slipat. Fabrikseggen är riktigt elegant med hyfsat jämn höjd och vinkel samt god centrering med endast en liten tendens till "kälkbacke" vid ricasson. Den ger för övrigt tack vare låstypen ett utmärkt "sharpening choil" för framtida slipningar. 

Slipningen är för övrigt en sabelslipning vilket nästan är ett måste med ett så här tunt blad. Som det är nu är spetsen riktigt tunn i vilket fall som helst. 

Stålet är S35VN som fått en grå yta av TiNi

Som EDC-kniv är Ultra XR riktigt sympatisk. Alla de där småsysslorna som tarvar ett bra knivblad men inte kräver våldsam styrka är den här knivens forte. Inte minst har jag märkt det efter att ha behövt pilla ur ett antal spetor ur händerna efter att ha tillbringat mycket tid i skogen med knivkastning. Då uppskattas den ringa vikten och inte minst den tunna och vassa spetsen. 

Den är heller inte oäven till att skära kartong och liknande. Det tunna bladet och det faktum är att det är S35VN det handlar om gör att det är lätt att se till att kartonger går ned i återvinningen. På samma vis är den bra på att kapa rep och tamp så länge det inte är för kraftiga doningar det handlar om. Där sätter handtaget gränserna tämligen omgående. Av samma anledning har jag inte gett mig på att skära i trä med den här kniven. Det överlåter jag åt någon som är mer masochistiskt lagt. 

Handtag

Det mest unika med SOG Ultra XR är handtaget. Från sidan är det inte mycket som avslöjar det udda formatet. Ett handtag i kolfiber har vi sett förut. Även om det är mycket fin kolfiber i det här fallet. Men när Ultra vänder andra kinden till försvinner den nästan. En så här tunn kniv i det här materialet har jag aldrig sett tidigare. Tjockleken eller snarare dess motsats om det finns en sådan är extrem. Den mäter bara bara 5,7 mm totalt! Sen tillkommer förstås skruvhuvuden och inte minst ett clip till det. 

Formen är enkel och närmast lådliknande. Tämligen fyrkantig med andra ord fast en svag sväng på undersidan gör att handtaget sväller baktill och i framkant finns ett tydligt fingerskydd. Så i alla enkelhet fungerar det efter omständigheterna väl. På längden mäter det 8,9 cm och höjden är relativt väl tilltagna 2,7 cm. Det är nästan ett måste för att åstadkomma något att greppa kring. Sedan hjälper clipet till att fylla handen. Dess tilltagna storlek och form hjälper snarare än stjälper i det här fallet vilket är ovanligt. 

Kniven har sidor i kolfiber 

För att få kniven så tunn har man utgått från en konstruktion där sidorna är självbärande utan ram. Dessutom mäts de till ynka 1,5 mm i tjocklek. Trots det är de tämligen styva. Det går att få sidorna att fjädra om man trycker hårt på mitten av handtaget. Men kniven är kort och den flexar ingenting i ryggen eller kring pivotskruven där det betyder något och det är inget som märks när kniven nyttjas.

Ur den här vinkels syns en del av förklaringen till den extremt låga vikten.
Sidorna saknar ram och är extremt tunna

Handtaget är förstås öppet i ryggen för att få ned vikten. Sidorna är monterade med två distanser förutom pivoskruven och de är skruvade med kanske de minsta skruvarna jag sett på en fällkniv. Huvudena är T4 och pivotskruv, clip samt låsbult är av storlek T6. I vanliga fall hade jag sagt att det är för klent men i det här fallet är det ingenting jag invänder emot. Jag tillhör inte dem som känner att jag måste montera ned knivar i tid och otid. Vet du med dig att du gör det vill jag höja ett varningens finger. Så små skruvhuvuden lär bli utslitna fort även om kvalitetsverktyg används. 

Du kan hålla kniven i hammargrepp men som synes får lillfingret ont om plats. Bäst är Ultra XR när den hålls i nypan eller i sabelgrepp. Balansen är helt neutral

Men det går inte att trolla med knäna. Det vore därför att ta i att säga att den är kniven är ergonomisk. Den är däremot betydligt mer komfortabel att arbeta med än vad den ser ut att vara. Det relativt höga handtaget gör sitt bästa för att kompensera för de extrema måtten i övrigt och clipet hjälper som sagt till. Det gör att det går att hålla kniven i ett hammargrepp utan problem  men den gör sig bättre i sabelfattning med en tummen på bladryggen. Allra bäst fungerar den dock med ett styrande pekfinger på bladet eller i ett sidledes grepp i nypan. Då är det extremt tunna handtaget snarare en fördel än en nackdel. Och eftersom det här är en EDC-kniv för lättare uppgifter är det ett umärkt sätt att greppa den. 

 Öppning och lås

Något jag gillar med Ultra XR är att den är inte öppnas med vare sig flipperfena eller tumknopp. Det hade stört formatet på den är kniven. Flipper genom att förstöra utseendet och en tumknopp genom att sticka ut för mycket. Det avlånga hålet fungerar väl för att fälla ut bladet då det är lätt att hitta och ger en bekväm båge för tummen. Mindre bra är att eftersom kniven och även bladet är så tunt måste man ta spjärn mot handtaget samt trycka tummen nedåt och sedan utåt för att lyckas med att öppna kniven. Att bara föra tummen framåt går inte, då halkar man. Konsekvensen blir att bladet pressas mot insidan av handtaget och gnids mot det varje gång kniven fälls ut. Så små är toleranserna.  

Bladhålet är avlångt, smalt och väl fasat och kanske inte det bästa på marknaden

Inledningvis var Ultra XR faktiskt inte helt angenäm att öppna. Den kändes en smula "grusig" och bladet gled inte helt lätt. Lite olja och en stunds arbete löste det mesta av det. Men det ligger i sakens natur att den är typen av lås gör att öppningen inte blir helt friktionsfri. Fjädertrycket från låsbulten agerar nämligen detent också. Men det är klart, precis som alla andra liknande lås kan man använda det för att gravitationsöppna kniven också. Det är bara att släppa låset och snärta till med handleden så blixtrar bladet fram. 

På samma vis kan kniven stängas. Annars kan det göras lugnt och stilla också även om det kräver lite fipplande. Bakänden på kniven placeras inuti handen samtidigt som tumme och långfinger greppar runt låsbulten och frigör låset under tiden trycker man till bladet med långfingret och det glider igen. 

SOGs lösning på ett lås med tvärgående bult kallas XR

Själva funktionen hos låset är annars mycket god. Bladet är helt stumt i sidled även om en svag rörelse kan provoceras fram i höjdled. Något som är tämligen vanligt med lås som bygger på en parallellgående bult som XR och Axis till exempel. För att slippa det helt skulle man behöva ha extremt kraftiga fjädrar som trycket låsbulten mot bladet vilket skulle leda till andra problem. 

Att bära

Att bära ja, vad skall man säga om det? Kanske att det inte blir bättre än så här. Den här är en av få knivar som kan konkurrera med en Al Mar Falcon UL Ti på det området. Den är förvisso bredare men i gengäld tunnare. Vikten är ynka 37 gram och när det kombineras med att vara den tunnaste kniv jag äger samt ett utmärkt clip så blir resultatet lysande. 

Det breda clipet är utmärkt och är även tänkt att kunna dubblera som sedelklämma

Storleken på clipet är väl tilltaget i det här fallet. Det finns emellertid flera anledningar till det. Som nämnts tidigare hjälper det till såväl att fylla ut handen och angera stödpunkt när kniven skall öppnas. Därtill kan lägga att det kan dubblera som sedelklämma då kniven i övrigt är så liten och diskret. Även om sedlar inte är särskilt vanliga i åtminstone den här delen av världen längre. 

Materialet i clipet är titan och det är ett "loop over" clip fäst i bakänden och på insidan av handtaget. Det är flyttbart vilket gör kniven helt ambidextriös då både öppning och lås även kan hanteras med vänster hand. 

Tack vare sin tilltänkta dubbelroll som sedelklämma har clipet generöst med utrymme under och en rejäl ramp vilket gör att det passar vilka byxor som helst inklusive grova frilufts- eller arbetsbyxor. Eller kanske snarare kanten på innerfickan i en kavaj i det här fallet. 

Så här ser kniven ut när den sitter i en benficka

Clipet låter kniven sitta helt dold i fickan och inget av handtaget är synligt när kniven bärs. Däremot är clipet iögonfallande då det som sagt är stort. Själva finishen är en antracitgrå som matchar bladet tämligen väl även om den här ytan är blankare. Längst ut hittas en logotyp men den är diskret applicerad att man får anstränga sig för att se den. 

Sammanfattningsvis

Ultra XR var en kniv som faktiskt överraskade mig en smula. Trots att jag läst på eller i alla fall trodde jag gjort det så blev jag likt förbaskat överrumplad över hur tunn och lätt kniven är. Sen kom vi lite på kant med varandra då jag tyckte att öppningen var en smula besvärlig. Det lilla bladhålet kräver rätt vinkel och teknik för att fungera. Sen var kniven något kärv inledningsvis. Sen krävde det tunna handtaget sin tillvänjningsperiod det också. Förlåtande var dock den generella byggkvaliteten och inte minst utseendet som jag gillade från första stund. 

Men efter ett tag började kniven växa utanför sina diminutiva mått och idag används den riktigt friskt av mig. Den sitter ofta i benfickan på mina byxor och har därför åkt tvättmaskin mer än en gång då den inte märks om man inte verkligen känner efter. 

Ultra XR är en kniv som gör sig bra ihop med en espresso, liten och svart som den är

Till skillnad från gångna tiders lättviktare har Ultra XR genomgående försetts med toppmaterial. Kolfiberhandtaget håller högsta klass, bladet är gjort i S35VN som cryo-behandlats och låset är väl genomtänkt och fungerande. 

Märkningen är väsentligt mer diskret än tidigare. SOG gjorde sig ett tag kända för att formligen överrösa sina modeller med logotyper och text. De återfanns på handtagssidor, blad, clip och eventuella fodral. I det här fallet hittas förvisso namnet på såväl blad som clip men det är diskret och snyggt utfört. Ett väsentligt steg framåt i alla fall mina ögon. 

Det härär en självbärande kniv utan ram. Men den är faktiskt styvare än Benchamde Bugout som är en annan lättviktskonkurrent som fick en del kritik för att flexa för mycket i ramen. Men till skillnad från dem så har SOG valt att inte göra handtaget i FRN utan i väsentliget hårdare kolfiber. Och förutom att fungera väl så är det ett snyggt material vilket osökt för oss in på utseendet. 

SOG Ultra XR, en EDC-kniv för den stilmedvetne som söker något extremt lätt som inte alla andra har

En av Ultra XR största styrkor är nämligen hur väl den passar in i en EDC-utrusting för den stilmedvetne. Det nätta formatet och den exklusiva framtoningen gör den till en utmärkt daglig kompanjon även för den som inte tillhör de kniventusiasterna. Av samma skäl är det också en utmärkt gåva, varför inte till någon som fyller jämnt? 

Specifikation:

Längd utfälld:  160 mm

Längd hopfälld: 89 mm

Vikt: 37 g (vägd av mig, uppgiven 34g)

Bladlängd: 71 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: CPM S35VN, TiNi beläggning

Handtag: Kolfiber

Lås: XR lock

Producerad av: SOG, tillverkad i Kina

/ J - goes lightweight

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Hibben Knives Throwers II

Bland billigare kastknivar får nog sägas att Gil Hibbens skapelser är tämligen kända. Ett par av hans modeller som t ex Competition Thrower och Pro Thrower kanske till och med kan räknas till mittensegmentet av kastknivar tillsammans med de här kallade Hibben Original Throwers II. 

De här tillhör den mindre kategorin kastknivar och därmed smidigare för den bakgårdskastning som jag nämnde när jag presenterade knivarna från Max Knives. De här tillhör samma kategori men är väsentligt mer arbetade. Ja och kända, det var en liknande modell som "Chef Ryback" kastade i kabyssen i filmen Under belägring. 

Gil Hibben Throwers II

Det här setet levereras med ett mycket välsytt fodral i läder

Det innebär lite mindre knivar som jag avser att träna mestadels "no spin" med även om det naturligtvis inte blir enbart den tekniken. Jag har testat den här modellen förut då jag har en god vän som äger orginalmodellen. Om den här modellen kan sägas att den roterar långsammare än den ser ut att göra och är helt neutralt balanserad. Därmed är den inte helt optimal för alla "no spin" tekniker som till exempel Skanf, men jag tror det kan fungera tämligen väl ändå. Särskilt på kortare avstånd. 

För att vara kastkniv kom den här modellen märkligt nog med egg! Varför de i säljtexterna har lagt till att den kan dubblera som jaktkniv förstår jag inte. Visst kan den det men varför i hela fridens namn då? Fem minuters hårt arbete med fil och sandpapper sedan var de eggarna en saga all. De var nämligen hyffsat vassa och därmed inbjöd de till att vara en olycka i vardande. Ska jag kasta något med egg på skall det vara större knivar så man kan hålla fingrarna borta från dem. Och man tränar definitivt inte med knivar med  egg på. 

De här knivarna är 21,6 cm långa, 5 mm tjocka och väger in på 162 g. Kastegenskaper och mer detaljer skall jag gå närmare in på vid kommande recension av knivarna. 

 J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LXXXVI

Egentligen hade jag tänkt att skriva det här stycket väsentligt mycket tidigare idag. Jag har nämligen drabbats av ett mycket modernt och märkligt fenomen. En dag extra ledighet på grund av Corona. Hur det kommer sig är en invecklad historia men det måste vara det enda positiva som finns med den rådande situtionen. Några soliga timmar att disponera efter eget huvud med andra ord.  

Den extra lediga dagen har tillbringats i min lilla trädgård bakom lägenheten med intensivt knivkastande. Först hade jag bara tänkt hålla på en stund sen visade det sig att jag glömt bort tiden och närmare fyra timmar hade förflutit. Det blev närmare ettusen kast eller 998 stycken för att vara exakt. 

En liten paus på mitten blev det när nästgrannen som är pensionär hört lite mystiska ljud och undrade vad som stod på. Han tyckte det verkade skoj och konstaterade att när han studerade någon gång på sextiotalet så fanns det en kastarklubb i en källare i närheten av där han bodde. Där kastades såväl kniv som yxa. Och så mindes han att alla barndomens western-filmer innehöll Tomahawk-kastande. Han var därför inte alls främmande inför fenomenet och ställde nyfikna frågor kring knivarna och kastteknik. 

"Fox Friday"

Men innan jag började hiva järnskrot i en stackars granskiva så hade jag ett par ärenden nere på stan. Ja, "nere" blir det i mitt fall eftersom stadsdelen Norr där jag bor i Växjö ligger en bit högre upp än centrum. Under tiden bar jag då de här sympatiska knivarna från Fox Knives i fickorna. En Tur och en Bastinellidesignad Shadow. Den fick även hänga med resen av dagen och befinner sig fortfarande i fickan. Men fler behöver jag inte med tanke på att jag har hela knivsamlingen inom ett par meters avstånd. 

/ J - siktar på tavlor och mot helg

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Brisa Borka 90

 -  en fällbar friluftskniv

Jag har sedan länge en annan mindre fällkniv från Brisa som på den tiden hette Enzo. För att vara tydlig är det inte Brisa som bytt namn men de ändrade sitt knivmärke för att bättre avspegla vilka som ligger bakom det. Den äldre modell jag  har är en Birk 75. En kniv som kan fås både med fullt flatslipat blad och som på mitt exemplar med "Scandi grind". Det senare var mycket ovanligt på den tiden och det är fortfarande inget man ser var dag även om fler märken följt efter. 

Redan då sneglade jag även på den större varianten som är dess storebror eller med tanke på namnen kanskes snarare dess far. Brisa Borka 90 är en stor och rejäl kniv som siktar direkt mot vistelse i skog och mark där Birk har mer karaktären av en EDC-kniv.

Brisa Borka 90

Brisa är ett företag som återfinns vid den finska östersjökusten, närmare bestämt Jakobstad. Förutom att tillverka knivar så är de mycket stora inom allt vad knivmakar- och slöjdmaterial heter. 

I modellprogrammet idag finns allt från köksnivar via andra fastbladare för varierande arbetsuppgifter till fällknivar i både grövre och slankare format. Det här är deras största fällkniv.

Ett rejält handtag parat med ett lika stadigt blad ger en robust fällkniv

Twitterversion: Brisa Borka 90, en rejäl fällkniv för uteliv född i de finska skogarna

Blad

En av de mest utmärkande dragen hos Borka 90 är dess blad och det beror mest på slipningen som inte är helt vanlig i fällknivsvärlden som sagt. Men det är även ett rejält blad för att sitta på en fällkniv. Det mäter 9 cm på längden, är 2,4 cm högt och grovleken är 3,25 mm. Om ni tycker att ni känner igen proportionerna är det inte så konstigt. De ligger väldigt nära en Mora Robust till exmpel. Eller andra klassiska skandinaviska knivmodeller för den delen. Här har Brisa valt att gå på väl beprövad kunskap vad gäller mått. 

Borka erbjuder som namnet antyder ett 90 mm långt knivblad

Slipningen är som sagt skandinavisk eller mer korrekt en sabelslipning utan sekundäregg eller "zero grind" som det kallas på engelska. Fördelen med en sådan är att den biter oerhört bra i trä av alla de slag och att spetsen blir mycket stark på ett blad slipat på det viset. Nackdelen är att själva slipfasen är låg och brant vilket ger en kil som närmast spräcker en del andra material. Att slanta morötter t ex är ingen favorituppgift för den här typen av kniv. 

Fabrikseggen på den här kniven var exemplarisk med en mycket jämn, centrerad och vass egg. Inget negativt alls att anmärka på där. Som jag brukar säga, eggar kan slipas om men hur de anländer är ett mått på precisionen i tillverkningen och kvalitetskontrollen. 

Stålet som nyttjas är N690Co vilket är ett europeiskt stål från Böhler/Uddeholm som håller ungefär samma kvalitet som japanska VG10. Det innebär att det är mycket rosttrögt, tar en god egg men att den inte håller den hur länge som helst. Det kan härdas hårt (i köksnivar kring 60HRC) men hålls här lite mjukare även om jag inte vet exakt vilket hårdhet som är aktuell. Men det är vist att göra en kniv som skall bändas med i trä en smula mjukare. 

Finishen på bladet är en snyggt polerad yta och märkningen är tacknämligt diskret. Brisas logotyp samt knivstål i mycket liten text på bladets ena sida, annars är det rent. 

Bladet har en "skandinavisk" slipning 

Väl satt i arbete bjuder inte Borka på några överraskningar. Den uppträder precis som vilken Morakniv som helst. Det vill säga bladet briljerar när det kommer till att skära trä av alla de slag vare sig det är torrt virke eller färska slanor. Det går att tälja allt från en enkel grillpinne till en vandrarastav eller en extra tältpinne. Men även att slöjda loss ordentligt för den som är lagd åt det hållet. Ja eller utöva "bushcraft" vilket är begreppet i tiden. Eggen biter bra och det är lätt att hitta rätt vinklar för precisionssnitt. 

En av de första uppgifterna mitt exemplar utsattes för var att avliva en julgran

Däremot är det inte den ultimata kniven när det kommer till enkla uppgifter som att skära ett äpple. Den spräcker nästan hellre frukten än skär den. Samma problem upplevs dock inte när det handlar om snitt som inte är genomgående. Då tar den skarpa eggen över. Därför fungerar Bork även bra att skära kött med för den som ägnar sig åt det. Men som alla vassa knivar fungerar den till det mesta. Den är bara inte bäst till allt. Kartong, plast och andra vardagsbetonade material klarar kniven väl men här är det snarare andra detaljer på kniven som sätter begränsningarna som att den inte är den snabbaste att fälla ut och in. Spetsen däremot är synnerligen duglig till allt vad man tänkas behöva en spets till. Den är både vass och stark. Det är inga problem att bända loss den ur en vedbit eller att avlägsna en tunn speta ur fingret. 

Handtag

Utöver bladet är det stora och rymliga handtaget något som utmärker Borka. Totallängden över ryggen är 12 cm varav greppyta för fingrarna är 10 cm. Handtaget bjuder på ett markerat fingerskydd och avslutas med en näbb som förhindrar att man glider när man exempelvis täljer eller utför annat lite tyngre knivarbete. I bakänden finns även ett hål för fäste av fånglina. Det är stort nog för att rymma standard 550-fallskärmslina som ju ofta används till just dylikt. 

Det stora handtaget har fått skollor i brungrön micarta

Själva konstruktionen andas bulldozer då den är extremt stabil. Ramen består av stål som inte lättats och utanpå den återfinns skollor i grön Micarta. De är värda ett extra omnämnande då de dels är attraktiva med sitt tydliga mönster och dels är fint arbetade med en välvd tredimensionell yta. De är skruvade på utsidan av ramen med tre stycken små T6-skruvar. Där hade jag gärna sett att man gått upp en storlek vad gäller skruvhuvudena. De är lätta att dra sönder när de är så nätta. Sättet kniven är gjord med dold pivotskruv kräver nämligen att sidorna avlägsnas om man behöver spänna eller centrera bladet. Det sistnämnda är för övrigt perfekt från fabrik. Det behövs kan jag för övrigt tillägga då toleranserna mellan handtag och blad är mycket små. 

Bladet är väl centrerat vilket är tur då det inte finns mycket marginal till handtagssidorna

Ryggen är täckt på den här kniven på grund av låstypen. Den stora fördelen med att ha en helt täckt ryggsida på ett fällknivshandtag är att kontaktytan mot handen ökar. Det är något som först märks när man lägger en smula kraft bakom snitten som när man skär i trä och det är precis sådana uppgifter som den här kniven kan tänkas användas till. Det är det som tillsammans med skåran där bladet huserar som är begränsningen vad gäller fällknivars komfort. 

Borka bjuder på ett rymligt handtag som fungerar i de flesta fattningar

Handtaget sväljer lätt min hand i storlek "large" och det går även att använda kniven med handskar på om så önskas eller behövs. Däremot är den inte helt optimal för den med mindre händer. Något som konstaterades av min dam som när hon testade den sade att "min hand bara glider omkring". Hon upplevde inte att han hon fick samma fäste som jag. 

Annars är Borka bekvämast i de starkaste greppen som hammargrepp och omvänt grepp för "draw cuts". Sedan går det förstås utmärkt att greppa kniven i ett sabelgrepp eller lägga ett pekfinger på bladet men det är inte fullt lika komfortabelt då den något spetsiga aktern känns en smula mot insidan på handen. 

Öppning och lås

Borka 90 öppnas framförallt med tumknoppar och viss möda. Med det menas att det inte är helt lätt. Huvudsättet att fälla ut bladet bjuder nämligen på en smula motstånd. Tumknopparna sitter nära handtaget vilket jag i och för sig uppskattar då de inte är ivägen när man skär. I gengäld ger det inte samma hävstång när kniven skall öppnas och sedan tillkommer fjäderkraften från det starka låset. Det är inga problem att öppna kniven. Den tillhör bara inte de mjukaste på det området. 

Tumknopparna är tunnformade och är placerade nära handtaget. Som alternativ finns en nagelskåra i bladet

I gengäld ligger det helt i linje med vilken typ av kniv det rör sig om. Den är så långt bort från "stresskula" som det går. Det här är ett seriöst eggverktyg till för att jobba lite längre stunder med. Öppningsmetod nummer två skvallrar ännu mer om det. I bladet finns nämligen en nagelskåra för den som nyttjar sådana. Jag kan väl tycka att det är onödigt när det faktiskt finns tumknoppar. Skåran är stor och djup nog för att man skall få grepp om den med fingertopparna. Tur är väl det för försöker du pilla in en nagel där lär den gå av.

Låset är starkt men har ett litet spel i höjdled

Låset på den här kniven tillhör de kraftigare av standard-"back locks" som jag har stött på. Tri-Ad versionen av den låstypen är som de flesta vet snäppet starkare. Men bland de mer konventionella är Borka bara slagen av Lionsteel TM1 i min samling. Det innebär en grov låsarm, stark fjäder och mycket kontaktyta mot bladet. Det senare gör att man måste lyfta låset tämligen högt för att det skall släppa. Det är som sagt ett starkt lås och även om det går att stänga bladet mot ett ben eller något annat så föredrar jag helt klart att göra det med två händer. Ljudet den ger ifrån sig då är ett dovt förtroendeingivande "klack". 

Ett litet aber finns med låset. I sidled är det stumt som det skall vara, inget glapp alls. Det finns heller inga springor mellan ram, handtagssida och lås. Men upp och ned finns ett litet spel som det kan göra på back-locks. Här är det lite mer än jag är riktigt nöjd med och det förstärks av att låsarmen sjunker något innanför handtagssidorna när kniven är utfälld. Det är en detalj som kan förbättras.  

Att bära

Borka siktar inte på att vara en liten och smidig EDC-kniv. Vill man ändå använda den som sådan får man räkna med en rätt stor klump i fickan. Längden är som sagt 12 cm och det backas dessutom upp av en tjocklek på hela 14 mm och till det kommer clipet. Höjden är 31 mm. Samma egenskaper som gör den bekväm att arbeta med gör den sämre att bära omkring på. Vikten är uppgiven till 141 g på hemsidan men på min våg väger den 132 g. Det är positivt när det går åt det hållet. 

Clipet är av standardtyp och mycket starkt. Det fungerar väl tack vare de släta sidorna under

Clipet är av standardtyp i rostfritt stål. Finishen är polerad vilket matchar bladet på ett snyggt sätt. Fjäderkraften är mycket stark och det kunde varit ett problem om det inte vore för att micartan under det är tämligen slät. Den är inte polerad men välslipad och efter en tids användning blir den ännu mjukare. Därför är det inga större problem att vare sig dra eller stoppa undan Borka efter användning.

Clipet kan avlägsnas om man känner för att bära kniven löst i fickan eller köpa till det fodral som finns som extra tillbehör. Det kan också flyttas till vänster sida för den som behöver eller föredrar det. Eftersom det som sagt inte är EDC man satsar på med den här modellen sticker det upp en del handtag ur fickan när kniven bärs. Runt två centimter handlar det om. 

Sammanfattningsvis

Jag tror att den här kniven kan vara rätt polariserande. Inte för att designen är extrem eller att färgställningen är galen eller materialen märkliga. Utan för att den tvärtom är synnerligen traditionell, om den inte vore fällbar skulle det kunna vara vilken skandinavisk kniv som helst. Det syns när man lägger den bredvid en Mora Robust till exempel. Det avspeglas även på materialvalet och konstruktion. En micarta av god kvalitet och ett väl etablerat mellanklass-stål. På samma vis är back-lock en av de mest etablerade lösningar på fällknivssäkerhet som finns.  

Måtten både på blad och handtag ligger nära t ex en Morakniv

Men det som utmärker Borka 90 generellt är det är en välbyggd kniv. Alla detaljer som ett centrerat blad, ett starkt lås och en riktigt bra fabriksegg är i sin ordning. Därtill kan läggas de formade och välslipade handtagssidorna är en fröjd att hålla i och arbeta med. Det skänker kniven mer exklusiv känsla än den genomsnittliga arbetskniven. Ett par små detaljer kunde varit bättre i mitt tycke och en är precisionen i låset. Det finns inga funktions- eller säkerhetsbrister kopplat till det men det lilla spelet i höjdled irriterar mig en smula. En annat är att hörnen, särskilt de baktill är något för skarpa för min smak. Lyckligtvis är det lätt åtgärdat med ett par minuters sandpapprande. 

Finnar är kända för att vara ett av få folk som dricker mer kaffe än vi svenskar. De är också kända för att göra mycket bra knivar. Borka är ett bra exempel på det

Men den stora finessen och argumentet för den här kniven är att den är fällbar. Här har du ett alternativ för den som söker en sådan kniv med klassisk skandinavisk slipning och inte vill göra avkall på den prestanda det medför när det kommer till "bushcraft" vare sig det innebär jakt, campingliv, kanotturer, svampplockning, vandring eller annat friluftsliv. 

Jag har förvisso prövat den som EDC-kniv också men på det området har den sina brister. För det första är den tämligen volumiös att bära omkring på även om vikten i sig inte är avskräckande. För det andra är den tungöppnad. Tumknopparna kräver att man pressar i rätt vinkel och fjädern till låset måste övervinnas. Dessutom stängs kniven lättast med två händer. Det innebär i alla enkelhet att den inte är den kvickaste kniven att hala fram för ett snabbt snitt eller två. Men så var den inte tänkt som det heller. 

Brisa Borka 90 där den bäst hör hemma, i skogen!

Söker du däremot en stor och rejäl fällkniv att ha med dig i fickan på strövtåg i skog och mark så är Brisa Borka 90 definitivt en kandidat värd att ta i beaktande. Köper den gör du i de flesta välsorterade webb-butiker, eller direkt från Brisas hemsida. Priset ligger då på 146€.

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 119 mm

Vikt: 146 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,25 mm

Bladstål: N690Co

Handtag: Micarta

Lås: Back lock

Producerad av: Brisa, tillverkad i Finland

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre