Knivrecension Böker Plus "Exskelibur"

- Designersamarbeten VIII, Skellern

Idag skall jag presentera en kniv som funnits med ett tag både på marknaden och i min samling och som skyltar med ett intressant namn och kanske en ännu mer intressant form och teknik. Namnet Exskelibur är närmast ett anagram som involverar kung Arthurs berömda svärd och de två upphovsmännens namn, Mike Skellern och Fred Burger. De två herrarna är sydafrikanska knivmakare där framförallt Skellern är känd för sina eleganta fickknivar.

Böker Plus Exskelibur

Han är förresten även omtalad för att vara läkare, ägare av en bananplantage samt vara en mycket god historieberättare. En herre med många strängar på sin lyra med andra ord.

Kniven har plockats upp i Böker Plus tämligen omfattande knivkatalog där en allt stadigare strid av kända knivmakares namn dyker upp. "Plus"-segmentet är för övrigt Bökers Kinaproducerade mellannivå på knivar. De mer exklusiva varianterna görs fortfarande i Solingen, Tyskland och släpps under det ursprungliga namndet Böker Treebrand. Utöver det finns även deras Argentinska fabrik och knivarna är då märkta "Böker Arbolito" samt lågbudgetserien "Böker Magnum" som liksom Plusmodellerna görs i Kina.

Den ursprungliga Böker Exskelibur kom i två storlekar varav jag tänkte presentera den större och nu finns de även som en version två kallad Exskelimoore I och II. De har handtag i olika träslag (svartek, ek, cocobolo, och lönn) istället för G10.

Blad

Kniven ståtar med ett riktigt vackert droppointblad - enkel tilltalande form när den är som bäst. Förhållandet mellan handtag och blad är nog så nära 1:1 som det kan bli på en fällkniv och bladet är hela nio centimeter långt. Det har försetts med en väl genomförd halvt polerad satinfinish.

Svårfotograferat blad i semipolerad satinfinish

Bladet ser flatslipat ut men är faktiskt en skålslipning med extremt stor radie. Det är bara att konstatera att det är skillnad på olika typer av skålslipning. Den här varianten gör t ex att man slipper den påtagliga "rygg" som annars bildas mellan övergången mellan slipfas och flatdel av bladet och som ger upphov till ökad friktion vid genomgående skär. Den flacka slipfasen kombinerat med ett bladgods på under tre millimeter och den klassiska formen på bladet gör kniven till ett riktigt bra skärredskap.

En numera tämligen polerad egg avslutar en flack skålslipning

Sen får väl tilläggas att den inte var särskilt skarp när den kom men är nu försedd med en duglig egg och det kan konstateras att det går att få kniven mycket vass.

Som så ofta hos Böker plus är stålet angivet som 440C. Ett vid det här laget något omodernt material men som ändå kan betraktas som ett dugligt "midrange"-stål vars brister och förtjänster jag varit inne på vid ett flertal tillfällen. Men och det finns ett stort men i det här fallet, det kan ifrågasättas huruvida detta verkligen är 440C och inte dess kinesiska motsvarigheter 9Cr13MoV eller kanske 9Cr18MoV. Jag har nämligen svårt att tänka mig att Böker skulle exportera stål till Kina enbart för att  montera ihop knivarna och sedan skeppa tillbaks dem. Det är dock inte ett helt omöjligt scenario eftersom det görs på andra håll av andra märken* men  känns inte så troligt givet prisklassen på Böker Plus-knivarna. Men oavsett vilket som är aktuellt är det ändå ett fungerande alternativ med tanke på priset enligt mig. Sen kan det diskuteras om ärligheten i märkningen om så är fallet.

Upphovsmannen samt ståltyp kan läsas på motstående sida av bladet

Stålsnobb är jag inte men anser ändå att stålkvalitén bör anpassas till det tänkta användningsområdet samt förstås spegla priset på kniven. Det är ett problem jag har med märken som t ex Al-Mar där man får betala runda summor för ett så enkelt stål som AUS8.

Varför så stor logga?

Bladet är för övrigt diskret märkt med "China" på bladtangens undersida. Tyvärr är inte den övriga märkningen lika försynt. Bökers Plus blaffiga logotyp förfular ett i övrigt elegant blad. På motstående sida återfinns upphovsmannens namn.

Handtag

Exskelibur har ett riktigt bekvämt grepp och det första som slår mig är hur luftigt lätt kniven känns i handen med tanke på hur pass stor den är och att sidorna upplevs väldigt mjuka. De är tillverkade i slipad men inte polerad svart G10 och är behagligt välvda. Det är något jag annars saknar på många moderna fällknivsskollor - en tredimensionell känsla.

Ett i min hand mycket komfortabelt grepp i slipad G10

Knivens låga totalvikt på under hektot kan tillskrivas återhållsamhet vad gäller tjocklek på bladgods samt handtagskonstruktionen. Kombinationen av lagom dimensionerade, inte för kraftiga skollor och det faktum att kniven bara har en liner som dessutom är i titan minskar vikten avsevärt. Det bör kanske i sammanhanget påpekas att den här lätta konstruktionen gör att kniven inte är lämpad för allt för hårda arbetsuppgifter. Men det gäller å andra sidan alla fällknivar.

Något som är mindre bra är att kniven är hopfäst med inte mindre än tre olika varianter av skruvar. Torx för sidorna, en specialskruv till pivotskruven och stjärnskruvar till clipet. Mitt exemplar och de senaste utgåvorna levereras med en extra nyckel så du själv kan ändra spänningen på pivotskruven vilket är tacknämligt. Jag avskyr ovanan att göra pivotskruvar med specialhuvuden som är i princip hopplösa att försöka justera.

Udda pivotskruv som dock levereras med särskild nyckel

Konstruktionen är inte öppen i ryggen  utan har ett mellanlägg i G10. Där kan man även se den anodiserade linern samt ett rödfärgat fiberinlägg vilket enbart är kosmetiskt men ger en personlig touch till utseendet.

Likt clipet är den enda linern anodiserad i blått

Den nästan skandinaviskt enkla och raka formen på handtaget gör den lätt att greppa i ett flertal olika fattningar.

Öppning och lås

Det här är en enhandsöppnad kniv som fälls ut på ett ovanligt vis. Den förlängda bladtangen fungerar som en variant på flipper och med lite övning kan bladet skickas fram rätt fort. Annars är det lättare att fälla ut den lugnt och värdigt och bland känns det bara rätt med vissa knivar. De skall inte flippas utan snarare smygas fram med stil. För att underlätta åtkomst av flippermekanismen är toppen på handtaget avrundat. Den kan användas med såväl tumme som pekfinger och vänster eller höger hand. Det här är den första modell av kniv jag stött på med den här varianten på enhandsöppning.

Ovanlig och estetiskt smakfull lösning på enhandsöppning som möjliggörett blad utan hål, tumknoppar eller diskar

Efter lite tillvänjning fungerar lösningen utmärkt

Bladet låses med en tämligen slank linerlock i titan. Det återstår att se hur den slits över tid. Min erfarenhet av samma konstruktion** hos min gamla Benchmade AFCK  är att det mjukare titanet slits mot det härdade stålet i bladet. De mer påkostade lösningarna brukar idag ha endera stålinlägg i låsarmen eller karbidförstärkta ytor på titanet för att komma till rätta med det problemet.

Mycket välkonstruerad linerlock i titan som efter ett tags användning fungerar perfekt och inte lider av det

spel som drabbat en del Bökermodeller

Inledningsvis fungerar den dock väl och låser utan glapp och spel vilket inte alltid är fallet med knivar från Böker Plus tyvärr. Men pivotskruven måste justeras mycket noggrant. Den kan spännas hårt varpå allt glapp i sidled försvinner men då blir kniven rätt motig att öppna och den finns faktiskt en mening med det. Orsaken står att finna i de tyska knivlagarna som säger att en fällkniv med lås inte får vara enhandsöppnad. Eftersom den här kniven inte har någon demonterbar disk eller tumpinne vilket annars är en vanlig lösning på det problemet på knivar avsedda för den tyska marknaden blev alternativet att göra så här istället. Spänns pivotskruven blir kniven nämligen tvåhandsöppnad.

Släpps spänningen för mycket uppstår ett litet glapp i sidled men kniven förvandlas till en mycket snabb gravitationskniv.

Att bära

I all enkelhet kan konstateras att det här är en av de mest lättburna knivarna i den här storleken jag stött på. Den är extremt bra därvidlag - ett snyggt och diskret clip med utmärkt funktion parat med ett handtag med mjuka former, rundade hörn och ringa totalvikt bidrar till det.

Blåanodiserat titanclip

Clipet är gjort av titan och anodiserat till samma blålila nyans som låset. Det är en färg som ger personlig touch samtidigt som det smälter ihop utmärkt med vissa nyanser av mörkt jeanstyg och gör kniven mycket diskret. Funktionen är god och håller kniven på plats utan att vara för hård att få loss. Det går inte att skifta sida på det men väl flytta upp eller ned. Just den här kniven föredrar jag att bära med spets nedåt eftersom clipet då stör greppet mindre. Sen är jag helt ointresserad av hur fort det går att få fram kniven vilket annars brukar anges som argument för det ena eller andra sättet att bära knivar med clip. Det enda som är av intresse är att det går lätt, att kniven inte fastnar på vägen så jag slipper släppa vad jag nu håller i andra handen.

Sammanfattningsvis

Exskelibur är en minimalistisk och snygg kniv som jag tycker mycket om. Personligen tycker jag det är ett exempel på en mycket lyckad massproducerad utgåva av en customkniv.  Den eleganta formen kombinerat med bra materialval ger en utmärkt fickkniv som dock kan upplevas som något stor för några däribland undertecknad ibland.

Lätt, elegant om än något storvuxen kompanjon

Storleken gör att jag även är intresserad av lillebror för att få ett ännu fickvänligare format och gärna då en "Exskelimoore" för de snygga träslagens skull. Exempelvis lönn, som är en av varianterna, ger en särskild lyster som jag uppskattar. Nackdelen med den mindre varianten lär dock vara att den utstickande tangen som fungerar som öppningsmekanism på min kniv inte sticker ut lika mycket vilket i princip förvandlar den till en tvåhandsöppnad kniv. Ett intryck som förstärks av nagelskåran på bladet på den versionen.

Men någon gång blir det nog en sådan trots allt. Mycket vill ha mer. 

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10, slipad
Lås: Linerlock i titan

Producerad av: Böker Plus, tillverkad i Kina


/ J - uppskattar det enkla i livet, som en god kniv till kaffet

* Ett exempel är Spyderco som ofta använder amerikanska Cruciblestål i de knivar som görs i Taichung Taiwan.

* *Även min "Whale" från Böker Plus har samma konstruktion. Den har dock inte utvecklat något spel än efter något års innehav.

Knivrecension Ontario Utilitac II

- i skuggan av släktingar

I skuggan av sin mest kända fällknivsmodell "RAT 1" så har Ontario Knife Company även släppt en kniv döpt till Utilitac II som inte alls fått samma uppmärksamhet som sin gnagarkusin men som förtjänar sin stund i rampljuset.

Ontario Knife Company's Utilitac II

På sätt och vis rör de sig i samma kretsar även om de inte är identiska på något vis. Knivarna kostar ungefär lika mycket även om Utilitac II är något billigare och det handlar om knivar med syntetmaterial i skollorna byggda på en ram av stål och som är utrustade med linerlocks och samma clipdesign. De har nästan exakt samma typ av bladstål och båda är större stabila fällknivar. Utilitac är dock något mer kortvuxen än kusinen.  

Orsaken till att Ontario vände sig till Joe Pardue för att fortsättningsvis designa deras Taiwantillverkade fällknivar var nog att samarbetet med Jeff Randall lär ha tagit slut*.

Upphovsmannen Joe Pardue som följer i faderns Mel Pardues fotspår

Den här kniven finns i två bladkonfigurationer. En med droppointblad och en med tantoblad. De kan sedan kombineras med endera en kantigare handtagsform eller den mer rundade jag valde. Kniven kan även fås med svärtade blad på sant amerikanskt manér. Det ger totalt sex grundversioner som kan fås med eller utan kombinationsblad med tandad sektion för den som gillar att såga i saker.  

Den här versionen har tantoblad, det rundade handtaget samt satinfinish och slät egg

En orsak förutom nyfikenhet på bladformen för mig att välja en tantoversion den här gången var att jag tycker att droppointversionen som har en s-formad egg med falskegg på toppen är tämligen snarlik den av mig tidigare recenserade Lambertdesignen "Shockwave" och omväxling förnöjer som bekant.  

Sen kan väl erkännas att tantobladet rent estetiskt troligen gör sig bättre i kombination med det kantiga handtaget men där fick det praktiska sinnelaget ta över rodret ett ögonblick då jag inte är förtjust i den handtagsformen. 

Blad

Det kan klargöras direkt att min preferens när det gäller bladtyper ur praktisk synvinkel är en enkel droppoint med uttalad spets och rejält med buk, liten eller ingen ricasso samt gärna fullt flatslipad om det kan fås. Men det innebär inte att nyfikenheten på andra varianter av bladtyper och slipningar försvunnit och den här avviker definitivt från det ovan beskrivna grundidealet.  

Just den här kniven kan som sagt fås i olika konfigurationer och jag blev av ett par olika skäl intresserad av den här kombinationen blad/handtag. Det är en amerikansk tanto vilket innebär att den är kantigare och rakare än sin japanska förlaga. Bladtypen populariserades under nittiotalet av främst Lynn Thompson med sitt Cold Steel som propagerade hårt för den här varianten och till och med sägs ha uppfunnit den vilket inte är sant för övrigt. En av fördelarna är att man får en mycket stark penetrerande spets men det finns gott om nackdelar förknippad med formen också. Bland annat kan de vara svårslipade och buken på eggen försvinner med allt vad det innebär. En del av hypen har förstås med utseende att göra men det är nu en annan fråga. 

Ett brett flatslipat blad

Det som fick mig att överväga den var som jag nämnde förut ett estetiskt ställningstagande men även nyfikenhet på bladformen som sådan eftersom jag inte äger många tantos. I det här fallet rör det sig om en ovanligt kompakt spets som närmast är trekantig och med det följer att de två eggarna som bildas har samma slip- och eggvinkel. Det är också ett ovanligt brett blad som är flatslipat. Allt sammantaget gör bladet intressant. 

Amerikansk tanto i ren form

Knivstålet är angivet som AUS 8A och utförandet är en halvpolerad satinfinish som är tämligen attraktiv men drar åt sig fingeravtryck som det hade betalt för det. 

Stålet är japanska AUS 8A

Bladryggen är formad till en ramp och den är försedd med skåror för ökat fäste. De är inte alltför aggressiva och ger grepp utan att äta upp fingrarna. Men jag hade föredragit om de inte varit där alls måste medges. 

Handtag

Liksom RAT-knivarna är Utilitac uppbyggd kring en ram av stål som blästrats till en mattgrå nyans. Knivens liners är inte urborrade på något vis och det bidrar förstås till att kniven blir tyngre än den varit annars. Men vikten i det breda bladet gör att kniven ändå upplevs välbalanserad. Det är en tämligen tung kniv med sina lite drygt 150 g men det ger mer en känsla av stabilitet än klumpighet i det här fallet.

Ett bastant tämligen handfyllande grepp

På ramen är svarta skollor i Zytel skruvade med två stycken torxskruvar på var sida. En sak som är värt att notera på pluskontot är att clipet inte är i vägen för greppet och trycker onödigt mot handen. 

Konstruktionen är inte öppen utan det finns ett mellanlägg på ryggsidan gjort av plast. Kniven är försedd med två stoppinnar för bladet av roterande typ, dvs de sitter löst klämda inne i ramen. Fördelen med den lösningen är att de slits jämnare och därmed inte ger upphov till glapp i låset efter en tids slitage. Nackdelen i det här fallet är att den faktiskt sitter så löst att de rasslar. Inget som stör funktionen men det irriterar en smula på en annars tyst kniv.

Skruvade skollor i Zytel, hål för clip i alla fyra hörnen

och ett mindre hål för fånglina

Om handtaget kan sägas att det fyller handen väl och ger god ergonomi även om det inte är extraordinärt bra. Hade ryggsidan varit aningen rundare och sidorna fått lite mer välvd form så hade det varit ruskigt nära perfektion däremot. 

Öppning och lås

Utilitac II är en kniv som är riktigt riktigt bra att öppna. Mycket tack vare en välplacerad lättåtkomlig tumknopp långt från handtaget och en bra öppningsvinkel som möjliggörs av det breda bladet. Generellt sett är jag inte överförtjust i pyramidformade tumknoppar men här är de inte så uttalade och fungerar därför väl. De är för övrigt dubbelsidiga och därmed användbara även med vänster hand. 

Tumknoppar som är rätt placerade och därmed 

föredömligt lättåtkomliga utan att haka i allt  

Med rätt moment på pivotkruven så har du en kniv som är i avsaknad av glapp och spel samtidigt som den öppnar mycket lätt och har ett blad som faller in av egen vikt när du släpper låset. Det är inte illa för en kniv i den här prisklassen. Det åstadkoms med bra toleranser, ett tungt blad och glidlager i brons.  

Pivotskruven skiljer sig åt från t ex RAT då Utilitac har en "D-formad" honskruv som gör att bulten inte behöver mothåll vilket gör den mer lättjusterad. 

Kniven låser med en mycket bra linerlock. Stabil och kraftig, säker samt lätt att släppa. Väl utförd helt enkelt. För att underlätta att släppa låset är låsarmen försedd med urfräsningar vilka är bra gjorda. De ger grepp utan att riva av skinnet från fingertoppen. Det här är tillsammans med bl a knivarna i RAT-serien och en rad Spydercos orsaken till att jag ofta föredrar en välgjord linerlock i stål framför flera andra varianter av lås. 

Ett mycket väl utfört lås som fungerar perfekt

Att bära

Utilitac II är faktiskt riktigt ok att bära beroende på vilka byxor som den skall finnas i. Clipet är bra och gör att det mesta av kniven försvinner ned i fickan och formen på kniven gör att den inte känns för kantig. Men i lättare sommarbyxor eller benfickor på shorts så känns vikten och oavsett klädesplagg går det inte komma från att det är en rätt stor kniv. Den är lika tjock som RAT 1 och är bredare så den tar plats.

Ett enkelt fungerade clip i svart utförande 

Clipet som för övrigt påminner en aning om Benchmades variant och är identiskt med storebror RAT med det undantaget att den versionen bär Randalls trekantiga logotyp. På båda knivarna kan det flyttas till alla fyra hörn av handtaget. Det är tacknämligt svart så det inte blir så iögonfallande.

Att använda

Kniven skär papper, papp och kartong förträffligt. Flatslipningen och den raka eggen fungerar utmärkt i både tunnare och tjockare material. Den smyger inte igenom papper med en viskning men den väser försiktigt och tar sig igenom varje gång utan att fastna och hacka.

I plastmaterial som petflaskor, tjockare förpackningsplast etc skär den också riktigt bra och där fungerar även tantospetsen väl. Trots sitt utseende är Utilitac II inte alls dum i köket. Rak bred flatslipad egg fungerar utmärkt till t ex rotsaker och spetsen går bra att använda till "pushcuts" i mindre morötter mm. Knivens breda blad och slipning gör att den till viss del uppträder som en kökskniv när man skär i mjukare saker som sallad och tomat. Tänk kinesisk klyvare i miniformat.

Ett rejält handtag och stabil känsla gör att den inte skämmer bort sig i trä heller. Tumknopparna är bra placerade och avsaknaden av ricasso gör att man kan skära relativt nära handtaget med kraft vilket underlättar. Vinkeln på eggen gör också att kniven "biter" bra.

Sammanfattningsvis

I skuggan av RAT-knivarna smög Ontario ut den här modellen i ett par olika konfigurationer. Och det får väl medges att de vänder sig till delvis samma målgrupp. De som söker en något större, stabil fällkniv med goda resurser för att ta  hand om det mesta.

Skillnaden dem emellan ligger förutom i bladformen även i att handtaget på UII är något högre och därmed fyller handen något bättre. Den har även något greppigare yta för bättre fäste. RAT 1 har i gengäld längre handtag. Det är också mindre handtag framför pekfingret på Utilitac vilket gör att man kommer närmare ämnet när man skär.

Vad du får i Utilitac II är tämligen goda material och riktigt bra byggkvalité vilket kan exemplifieras genom utmärkt bladcentrering, stabilt lås och vass fabriksegg. Nu vet jag inte om jag haft tur eller om jag bara valt mina Ontariomodeller med omsorg men samtliga mina fyra fällknivar därifrån (RAT 1, två stycken RAT 2 och Utilitac II) har hållt samma goda fit & finish och jag börjar därför bli en rätt bra ambassadör för dem.

Ytterligare en fullträff i de lägre prisklasserna från Ontario

I all enkelhet kan därför sägas att Utilitac II är en bra och framförallt oerhört prisvärd kniv. Det aktuella priset ligger mellan 25-30 dollar. För den som inte gillar tantoblad väljes med fördel någon av de andra kombinationerna.

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Vikt: 156 g. vägd av mig
Bladlängd: 82,6 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: AUS 8A, 56-58HRC
Handtag: Zytel
Lås: Linerlock


Producerad av: Ontario Knife Company, tillverkad i Taiwan

Mer information på Ontarios hemsida hittar du här!


/ J - kniviot

* "RAT" står för Randall Adventure Training.