Knivrecension Pro-Tech Godfather

- Brutalt elegant estetik i mörk förpackning

Jag har alltid gillat vissa former av tekniska prylar och gadgets. När det gäller knivar så innebär det att de gärna får vara hopfällbara och att det inte gör något om de kan öppnas på något fiffigt vis. Steget till fjäderdrivna knivar är därför inte särskilt långt. Redan som ung väckte den här typen av knivar intresse hos mig och vem har inte fascinerats av alla filmskurkar som fällt fram sina knivar med ett hörbart "klick"? Av det skälet var de första knivarna jag inhandlade på nätet för många år sen av den typen och jag har därför ett antal i samlingen. Mer om dem vid senare tillfälle.

Pro-Tech Godfather

Present till en gudfar?

Vissa föremål väcker ett omedelbart habegär när man ser dem, knivar är inget undantag. Pro-Techs "Godfather" var ett sådant för mig. Knappast köpt för att den är ruskigt bra att ha med sig på fjället eller på skogspromenaden. Den är för all del helt ok att skära med tack vare ett bra stål och ett inte alltför tjockt blad som är ruskigt vasst. Men att kalla den praktisk är att sträcka sig för långt. Den är bara införskaffad för att den är estetiskt tilltalande. Jag gillar linjerna helt enkelt. Redan när jag första gången såg den on-line så blev det en "drömkniv" för mig och jag visste att den var tvungen att inkorporeras i samlingen vid något tillfälle. Det här var i eBays yngre dagar och den här typen av knivar var fortfarande tillåtna att handla med där och då. Sen kom 11:e september och någon ansvarig på eBay  fick för sig att en kniv omedelbart blev farligare om det fanns en fjäder i den, ganska befängt när man tänker efter men det är nu en annan historia. Tyvärr tillät inte ekonomin vid den tiden att jag köpte någon av de lyxigare versionerna. Den här är därför ett "basutförande". De finns att annars att få i allehanda varianter med olika material i handtag och finish på blad.

Handtag i T6-6061 aluminium, sidorna frästa ur ett stycke och sammanfogade med torxskruvar

Faktum är att den förmodligen inte ens är särskilt bra till det den ser ut att kunna användas till. Spetsen är nålvass och mycket tunn, inga parerskydd eller fördjupningar för fingrarna finns och aluminiumhandtaget är förvisso inte halt men bjuder heller inte på något stadigt grepp. Så att hugga eller sticka med den vore direkt olämpligt, vilket det för övrigt är i vilket fall som helst av en massa andra orsaker. Men den ser skrämmande ut vilket på tal om tidigare filmgangsters har utnyttjats några gånger på vita duken där den från stund till annan förekommer som rekvisita.

Rena linjer i enkel design. En modern variant av den klassiska stiletten

Som de flesta moderna fällknivar är den utrustad med ett clip. Den här varianten är bra utformad men det kraftiga stålet är för starkt vilket gör att kniven sitter lite väl tight. Det i kombination med ytbehandlingen gör den mycket svår att få upp ur en ficka vilket för all del har den fördelen att man inte tappar kniven i brådrasket. Något som är bra att veta när det gäller knivar i den här prisklassen. Spänsten i clipet gör också att det nöter på handtagets aluminiumyta och det uppkommer skavmärken tämligen omgående. 

Urstarkt clip på "Godfather"

Förhållandet mellan bladlängd och handtag är så nära 1:1 som det kan bli på den här typen av kniv och Pro-Tech lyckas klämma in ett över tio centimeter långt blad i kniven. Det och den slanka utformningen av handtaget som är frästa ur ett stycke flygplansaluminium bidrar till den brutaleleganta looken.

Bladformen är i princip en bajonettslipning med falsk toppegg

"Godfather" är en kniv med ett distinkt utseende som tydligt är baserat på influenserna från den klassiska italienska stiletten. Här i modern tappning med moderna material i både handtag, blad och fjäderkonstruktion. Bladstålet är det beprövade amerikanska 154CM och handtaget är gjort i T6-6061 aluminium. Den svarta versionen har en ytbehandling med DLC. Låset är av "buttonlock"-typ vilket innebär att det är aktiveringsknappen som även tjänar som lås i både stängt och öppet läge. Kniven har en mycket kraftfull fjäder och är en av de snabbaste i den här storleken som jag känner till. Den öppnar därför med ett tämligen karaktäristiskt ljud ett skarpt "tchaKLACK". Det är inte bara Harleyägare som är förtjusta i ljuden från sina leksaker. 

Beprövat stål i form av 154CM svärtat med DLC

Passform och utförande på den här kniven är liksom på alla Pro-Techs knivar i absoluta toppklass. Det finns inget att anmärka på. Toleranserna är oerhört små och det finns absolut inget glapp i bladet trots att det rör sig om en springkniv med "buttonlock". Detsamma gäller för min "Stinger" från samma företag som jag använt som fickkniv i många år  nu utan att den utvecklat något spel.

Rikta den spetsiga ändan ifrån dig...

Inte en genompraktisk brukskniv men den är ruskigt kul! Ett trevligt inslag i samlingen för den som gillar klassiska linjer i modern förpackning. En "high-tech"-stilett med den högsta kvalité som går att få bland icke customknivar.

Specifikation:

Längd utfälld: 244 mm (9,6inches)
Vikt: 113 g (4ounces)
Bladlängd: 101 mm (4inches)
Godstjocklek: 3,2 mm (0,125inches)
Bladstål: 154CM, ytbehandling DLC (diamondlike carbon)
Handtag: T6-6061 aluminium

Producerad av: Pro-Tech, tillverkad i USA


/ J - Gudfar flera gånger om

Knivrecension Spyderco C122GPBL "Tenacious"

- Den perfekta fickkniven del 5

I den femte delen av "jakten på den perfekta fickkniven" så blir det åter hälsningar från Golden Colorado och familjen Glesser, ägarna till Spyderco. Jag kan väl inte anklagas för att recensera de mest nyutkomna knivarna  på marknaden så här långt men här följer ändå en presentation av "Tenacious". 

Spyderco är ett intressant märke då de understundom går sina egna vägar.  Under sina mer än trettio år i branschen har de lyckats pricka in det som krävs för att åstadkomma moderna fällknivsklassiker som "Worker", "Police", "Endura" och "Para-Military II" bara för att nämna några. En i raden av succéer är "Tenacious". Den har blivit något av en jämförelsestandard för andra stora knivmärkens budgetmodeller* på senare tid. Det är inte så konstigt då det är en kniv i lagom storlek för de flesta ändamål med dugliga material som G-10 i handtaget och ett hyfsat budgetstål. Lägg därtill en praktisk bladform, mjuk öppning och ett bra lås till ett överkomligt pris och du har en bästsäljare. Att den sen har en Spydercologga skadar inte heller.

Dagens recensionsobjekt, Spyderco Tenacious

Kniven ingår i en serie som Spyderco valt att kalla "Value line folders" och Tenacious kom 2008. "Familjen" består idag av storebror "Resiliance" som är ett riktigt monster, sen har vi den mindre ursprungsmodellen "Tenacious" och småsyskonen "Persistance" och "Ambitious". De här knivarna är alla producerade i Kina med kinesiskt stål för att hålla kostnaderna och därmed priset nere. De bygger på framgångarna Spyderco har haft med sin "Byrd-line" som är lite enklare knivar. I "Value-line" är materialen i princip desamma men byggkvalitén något högre, garantierna bättre och det är mer uttalad Spydercodesign på dem med bland annat det runda öppningshålet. Idén med budgetknivarna är inte att Spyderco ska konkurrera med sig själv och de bättre knivarna utan att tillfredsställa efterfrågan från dem med lite mindre plånbok misstänker jag. 

Min "Tenaciousfamilj", minstingen "Ambitious" saknas

Det dröjde tämligen länge innan jag skaffade den här kniven. Den första i serien jag köpte var den lite mindre "Persistance" som jag tyckte hade en storlek som skulle göra att den passade som fickkniv. Inköpt i Sverige från "Knivbutik.se" för att stödja åtminstone någon butik på hemmaplan även om det blir dyrare än att importera själv. Nöjd med kniven, särskilt den smidiga öppningen samt hur lätt den var att stänga med en hand så lades nästa beställning. Då jag var inne i en tillfällig "storknivperiod" så blev det "Resiliance". En bra kniv på många sätt men som sagt stor, inget man halar fram på öppen gata. Hade egentligen inte tänkt skaffa fler i serien men så fick jag syn på den här "sprintrunversionen" av Tenacious. Den blå färgen avgjorde det hela. Var tvungen att ha den här moderna klassikern.

Tenacious i blått

Bladformen är en variant av Spydercos typiska lövformade med flatslipning ända från ryggen ("FFG"). Stålet är det numera i enklare knivar nästan standardiserade kinastålet 8Cr13MoV. Det är ett stål som sägs vara jämförbart i komposition med AUS8 eller kanske snarare AUS6 dvs ett budgetstål men som med rätt härdning inte skäms för sig även om man får vara beredd att slipa det då och då. Formen på bladet gör att det blir en bra, mjuk men inte så uttalad buk på kniven och en kapabel spets. Slipningen och det breda bladet bidrar till att kniven är lätt att använda och ger utmärkta skäregenskaper i framför allt mjukare material.  Flatslipningen återfanns från början på Spydercos dyrare knivar (t ex Military, Endura, Delica) men finns nu även på de billigare modellerna. Jag har faktiskt kvar fabrikseggen på kniven och har därför ingen erfarenhet av att slipa den. Men givet stålet torde den vara tämligen lättslipad. Har bara striglat eggen än så länge. Här märks det dock att det är en lite enklare kniv. Eftersom tid är pengar och de sista handlagen på en egg ofta görs förhand så är inte eggen perfekt. Vänster slipfas är mycket jämn och fin medan höger inte är det. Men det är inget som inte går att rätta till med lite arbete och ett slipsystem.

Typisk Spydercoform på bladet

Gjort av ett mycket vanligt kinesiskt budgetstål

Sen kan en övergripande fråga som jag lär få anledning att återkomma till ställas; behöver knivgodset vara så tjockt? Jämför man t ex med en EKA 88 eller för den delen Spydercos egen "Centofante III" så är Tenacious överdimensionerad vilket gör att den skär sämre när man gör genomgående snitt i olika material. Det är inget specifikt för Spyderco som märke utan gäller de flesta tillverkare. Det finns helt klart en trend på marknaden som lutar åt kraftiga överdimensionerade fällknivar och det finns en nackdel med det. Alla vassa knivar skär så länge enbart eggen är i kontakt med ämnet som bearbetas men det gäller även yxor och andra redskap! Det är först när man skall skära igenom något på riktigt som egg- och bladgeometri kommer in i handlingen. Då märks det om det finns extra gods i bladet! Som sagt, jag ber om att få återkomma i ämnet.   

Kniven är mycket vass även om eggarna inte är helt perfekta.

Skållorna på Tenacious är gjorda i G-10 och här har Spyderco lyckats med att få till ett lagom grovt material som ger grepp men inte så hög friktion att det äter upp byxorna helt. Storleken på handtaget passar mig rätt väl. Det ger ett stadigt grepp utan att vara för stort som på storebror Resiliance. Den av bladformen givna tumrampen är försedd med räfflor och ger ett naturligt stöd för tummen. Handtaget är någorlunda bekvämt men kunde vara bättre. Det är någonting med formen som gör att jag inte riktigt kommer överens med det ändå. Jag tror att det är små detaljer som att kanterna är en aning vassa  på t ex ryggen och ned mot låset trots att de är avfasade. Det märks tydligare i vissa grepp än andra som när kniven hålls i "hammargrepp" utan tumme mot bladryggen. 

Kniven är byggd med "liners" i stål vilket gör den starkare samt styvare men också tyngre än om de inte varit där. De är förvisso lättade genom att onödigt material borrats ur vilket är bra för en kniv i den här prisklassen. Men det kan diskuteras huruvida de överhuvudtaget är nödvändiga på en kniv som främst saluförs som en "EDC"/fickkniv. Det går att göra varianter på detta tema som är lättare, t ex "Militarys" "nested liner" där själva låsmekanismen är i stål men sammanfogad med handtaget i G-10. Det är dock betydligt dyrare att åstadkomma. 

Lagom storlek på handtag men inte riktigt lika bra som andra Spydercomodeller

Bra textur på G-10 skållorna ger fäste utan

att bli för strävt

Att öppna kniven går smidigt även om den inte tillhör några av de mjukaste knivarna jag äger därvidlag. Bladet löper någorlunda lätt och Spydiehålet är min favorit bland system för enhandsöppning. Lätt att hitta även när det är mörkt eller om man är lite fumlig pga frusna fingrar eller har handskar på sig. Ännu enklare är det eftersom Tenacious har ett extra stort hål. Glidlagren i kniven är faktiskt av fosforbrons vilket är ovanligt för prisläget. Men de är lövtunna och därför förstärkta med extra bussningar i mässing, det återstår att se hur de håller. Nu använder jag för all del inte fällknivar till några tyngre arbeten generellt. Skall det bändas använder jag för ändamålet adekvat verktyg och skall det skäras mycket i trä så använder jag tex någon av mina moraknivar eller någon annan kniv med fast blad. Något jag dock märkt som jag tror har med de tunna lagren att göra är att det är svårt att hitta lagom pivotspänning. När kniven är stadig i sidled är den också lite trögare att öppna. Löper den riktigt lätt uppstår å andra sidan ett litet glapp. 

Kniven har en robust linerlock-konstruktion som låser utan anmärkning. Det återstår att se hur de kommer att slitas över tid och vad det kommer att göra med toleranserna. Men för stunden låser den lika solitt som jag har kommit att förvänta mig av Spyderco. Detsamma gäller för övrigt samtliga av mina tre knivar i serien.  

Ett perfekt exempel på hur en Linerlock skall göras

Clipet är Spydercos vanliga timglasformade som även återfinns på deras dyrare knivar. Det är ett av marknadens bäst formade clip från det företag som sägs ha uppfunnit konstruktionen. Materialet i dem på knivarna i "Value-line" är däremot av märkbart enklare standard än vad jag är van vid. Sämre spänst i stålet har  kompenserats med tjockare gods vilket ger ett mindre smidigt clip som därför satt lite väl tight från början. Det var jag tvungen att korrigera.  Finishen är mycket snygg även om den polerade blanka ytan syns väl mot byxtyg när man bär kniven. Kanterna är mjukt rundade så de inte fastnar i något. Det sistnämnda är viktigt då det förutom att det riskerar att böja ut clipet på kniven även kan mörda exempelvis lacken på en bildörr! Det kan också monteras i alla fyra hörn av handtaget beroende på preferenser. 

Spydercos ordinarie timglasformade clip men i enklare utförande

Med Spydercos enklare knivar blir det tydligt att kvalitetskontroll från företag är viktigare än i vilket land de tillverkas. Alla mina knivar i Tenaciousserien har god byggkvalitet och passform i materialen. En sak är dock lika usel som på i princip alla knivar jag har hanterat med ursprung i Kina och det är kvaliteten på skruvarna. Man får vara extremt försiktig om man exempelvis vill ändra clipets placering eller spänna pivotskruven. Skruvarna verkar vara gjorda av mjukost.

Några klara nackdelar finns med Tenacious och resten av knivarna i serien. Små designdetaljer som gör dem något "sämre" än andra Spydercomodeller. De är på intet sätt dåliga produkter men matchar inte riktigt andra knivar från märket. Ett exempel på detta och kritik jag riktar mot alla knivarna i serien, särskilt "Persistance" med något kortare handtag än Tenacious, är att där man placerar pekfinger och tumme, runt det för mig så "viktiga" urfasningen för främre fingret ("choil") är de lite överdimensionerade - för tjocka och klumpiga. Det gör att knivarna saknar den där precisa ergonomin som gjort Spyderco berömda. Ett utmärkt exempel på hur detta istället skall göras är handtaget på "Delica 4" eller "Endura 4".

En annan kritik som kan riktas mot Tenacious är att den är vid och därmed tar mycket plats i fickan. Det beror på en kombination av ett brett blad (32 mm) samt ett stort handtag. Spydercos knivar är ofta rätt breda från början i och med att de skall ha plats för hålet i bladet även om undantag finns. Här förstärks det av att den delen av handtaget är tämligen bastant det med. Kontrasten blir tämligen slående om den t ex jämförs med den i allt annat större "Endura 4".

Nu kanske det låter det som om jag inte uppskattar knivarna i Tenaciousfamiljen. Men det gör jag. Det är bra knivar med sedvanlig Spydercokvalitet till någorlunda priser. Jag skriver någorlunda då det förstås beror på varifrån de införskaffas. Den svenska prisbilden ser nu ut som den gör. Sen görs det ibland gällande att Tenacious skulle ge fantastiskt mycket mer för pengarna än vad prislappen säger och att den egentligen borde kosta mer etc. Det håller jag inte med om fullt ut. Det är förvisso en Spyderco men det är också en kniv med inte alltför avancerade material, t ex ett enkelt bladstål, inte lika fint stål i clipet etc så den är nog rimligt prissatt (i USA) skulle jag säga. Kniven är gjord i Kina och väljer man istället att köpa ett kinesiskt märke (t ex SRM eller Enlan) så får du en likvärdig kniv med samma material till väsentligt lägre pris!

Spyderco Tenacious, prisvärd men inte utan konkurrens

Så visst får man betala en del för att få Spydercologgan. Men med den följer också en genomtänkt kniv uppbackad med bra kundservice. Kniven kan därför rekommenderas men inte helt utan förbehåll.


Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: G10
Låsning: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

Mer detaljerad spec här.


/ J - feelin' kind of blue

* Något som är vanligt idag. Böker har "Böker Magnum", Spyderco sin "Byrd-line" och Tenacious-serien och Benchmade har köpt märken som "H&K" samt "LoneWolf" som de använder som märken i budgetsegmentet.

Knivrecension Ka-Bar 4082 "Phat Bob"

- Designersamarbeten III, Dozier 

Bob Dozier är en av knivvärldens mest välkända profiler och i min tredje presentation under rubriken "Designersamarbeten" kommer en av hans Ka-bar producerade knivar "Phat Bob" att avhandlas.

Efter att ha sett och läst en hel del om Doziers customknivar så föddes ett visst habegär som det så ofta gör. Det var något med de bedrägligt enkla linjerna som redan på bild ser ut att passa min hand. Bob har tillverkat handgjorda knivar sen 1960 så han har haft tid att finslipa detaljerna på sina modeller och det märks. Hans knivar är ett utmärkt exempel på devisen "form follows function". De flesta av hans knivar är inriktade på jakt och fiske men han gör även andra sorter exempelvis riktade mot militär användning.

Dozier orginal, DK-SK Folding Pro Skinner

Det var det som tillsammans med att handtaget var av micarta och inte svart som väckte intresse för Ka-Bars modell KA-4082. För det är till syvende og sidst en fråga om pengar. Bob Doziers original kostar runt $575 och den serieproducerade versionen har ett riktpris från Ka-Bar på $70 men går att få billigare genom t ex eBay-butiker eller Knifecenter där normalpriserna ligger runt $50. Och för de pengarna får man en mycket välbyggd kniv med många av de specifika dragen från ursprungsmodellen om än i enklare material och förstås inte samma finish.

Ka-Bars version "Phat Bob", mod KA4082

Samma knubbiga svepande mjuka linjer som originalet

Handtaget är riktigt bekvämt och passar min hand utmärkt. Jag skulle kunna tänka mig lite mindre aggressiva "jimpings" på bladryggen som alltid. Det ger förvisso ett gott fäste för tummen men orsakar också ömhet när kniven brukas. Formen är annars generös med ett tjockt handtag som fyller handen bra. Mjuka linjer ger också ett mjukt men stabilt grepp och skållorna är välvda vilket bidrar till ökad komfort. Micarta är ett av mina favoritmaterial när det kommer till knivhandtag. Det är skönt att hålla i och åldras med värdighet. Efter en tids användande och slitage får det dessutom en härlig patina. En av de få invändningarna jag har mot handtaget är att clipet känns mot handflatan om man inte kommer helt rätt i greppet.

Grön kanvasmicarta  i handtaget

Bekvämt grepp, sånär som på clipet

Kniven var riktigt vass redan från start. Bladstålet är det välbekanta AUS-8 här härdat till ca RC59. Den lite "knubbiga" formen på bladet och den relativt tjocka nacken är bedräglig. Den skär överraskande bra! Orsaken står att finna i den utmärkta bladprofilen. Det här är en av de bästa skålslipningar jag sett prov på överhuvudtaget. Den är mycket hög och tämligen djup vilket ger ett mycket tunnare blad än vad det först verkar som. Eftersom kniven är tunn bakom eggen är den närmast köksknivslik i sin profil. Det gör förstås att den blir mindre robust men mer "kniv" i mitt tycke. Bladet som är en modifierad "droppoint" har en lätt polerad satinfinish.

Droppoint blad i AUS-8 med utmärkt skålslipning

Den tunna pladprofilen gör att Phat-Bob skär ruskigt bra

Mitt exemplar ger lite motstånd när man öppnar kniven. Det är troligen något som kommer att rätta till sig med ytterligare tids användning. Den glider inte helt lätt men toleranserna är små och det finns i gengäld inget glapp eller spel överhuvudtaget i bladet. Låsningen, en "linerlock", är riktigt bra och lätt att släppa och den säkrar bladet med ett ljudligt och betryggande "klack". Glidlagren är i det ofta använda materialet fosforbrons men jag vet inte hur tjocka eller vida de är då jag inte demonterat kniven.

Kraftig och bra linerlock

Clipet är flyttbart för att även vänsterhänta skall kunna bära kniven. Varför förstår jag dock inte eftersom urfasningen i skållorna, vilken möjliggör smidig åtkomst till enkelsidiga tumpinnen, återfinns enbart på en sida av handtaget. Tumpinnen i sig själv är däremot flyttbar. Det vore därför bättre att producera en separat version för vänsterhänta. Som det är nu förfular bara det tomma fästet för clipet micartaskållorna.  På den här punkten borde den serieproducerade kniven följt orginalet!

Rejäla "jimpings" för fäste. Ensidig tumpinne som dock går att skifta till andra sidan  

Överlag kan sägas att det är en mycket bastant kniv. Den är relativt tung för sin storlek men den ger också mycket i gengäld. Den skär riktigt bra och den polerade micartan, ett ok clip och formen på den hopfällda kniven gör att den passar bra i fickan och är lättburen trots sin vikt. 

De gröna micartaskållorna ger en skön "vildmarkskänsla" enligt mig. Materialvalet och formen på kniven andas uteliv och jakt. Den känns inte så aggressiv i sin framtoning utan är mer att betrakta som en stabil fickkniv. Ytbehandlingen på handtaget gör att kniven känns insliten redan från början. Finishen är överlag hög men någon liten miss finns i framförallt micartan som kanske inte heller är av den högsta kvalitén men ändå fullt duglig.

Finishen är genomgående god

Det här är den första kniven jag äger från Ka-Bar men inte den sista**. Deras modellprogram har varit och är rätt inriktad mot fastbladare och militära knivar både för de som faktiskt använder dem och de som önskar att de kunde. Några fällknivar har funnits men inget som direkt lockat mig tidigare.

En robust pjäs som skär som en skalpell

Phat Bob är ytterligare ett exempel på ett lyckat samarbete mellan kända knivmakare och större knivmärken och var för mig en positiv överraskning. För en rimlig peng får man bra kvalitet och framför allt förlagans designförtjänster.

Specifikation*:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 148 g (5,2 oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3,2 mm (0,125")
Bladstål: AUS8, HRC58-59
Handtag: Green Canvas Micarta
Lås: LinerLock

Mer info här.

Producerad av: Ka-Bar, tillverkad i Taiwan


/ J - customrecensent,  d v s mina recensioner skrivs för hand i begränsad upplaga

*Något förbryllande är att det på nätet förekommer flera olika uppgifter om t ex bladlängd (uppgivet 3" eller 3,12") och vikt (5,2, 5,3 eller 5,6oz) Det bör också tilläggas att kniven finns att få i en begränsad upplaga med D2-stål och svart Micarta istället. 

**I skrivande stund väntar jag efter beställning på "Ka-Bars Dozier Hunter", en något enklare variant med handtag i zytel som kommer att recenseras vid senare tillfälle. 

Knivrecension SOG Twitch II

- Den perfekta fickkniven del 4 

Den som är på jakt efter en liten smidig fickkniv och inte råkar ha en knivsamlande galning i närheten att få råd ifrån söker lämpligen på nätet. Väl där kommer vederbörande snart  stöta på märket SOG och särskilt deras modell "Flash I" som är flitigt recenserad och ofta hyllad, inte minst på youtube. Det är då lätt att tänka - den slår vi till på.

Det var ungefär så jag resonerade en gång i tiden. Men där pausar vi bandet ett ögonblick så ska jag krångla till det något. SOG Flash har i mina ögon nämligen ett mycket stort aber och några små. Den är vansinnigt ful och känns plastig med ett märkligt format handtag som inte passar mig och då spelar det mindre roll vilka andra eventuella fördelar den kan tänkas ha. Det enda jag skulle tänka på är att jag har en ful och trist plastbit med plåtblad i fickan. Dessutom har Flash-modellerna gjort sig kända för att ha mer spel än en kammarorkester. 

Det var av de orsakerna jag från början sneglade på en annan i mitt tycke mycket snyggare kniv i SOGs sortiment, Twitch. Som intresserad av knivar är det några märken man måste pröva på, SOG är ett av dem. Det tog några år innan jag beslutade mig men till slut blev det en Twitch II som jag här tänkte beskriva i närmare detalj.

SOG Twitch II

Twitch II är en i mitt tycke sofistikerad kniv som utstrålar en känsla av hi-tech. Den är inte en direkt efterföljare till "Flash" men de har vissa gemensamma drag som exempelvis formatet. Men Twitch är bättre på flera punkter där jag tycker att  Flash faller till föga. Handtaget är mer ergonomiskt och i bättre material. Den är lättare att öppna med sin "flipper" och framför allt andas den elegans. Den valda modellen "II" tycker jag har den bästa storleken för "EDC" i familjen. Twitch I är en mindre kniv och "XL" som namnet antyder större medan minstingen "Blink" i princip är en sedelklämma med knivblad. Men av någon anledning gillar jag den sistnämnda ändå så den lär nog införskaffas i framtiden. Sen har det även gjorts varianter med tantoblad samt med annat material i handtaget, någon form av plast. Som med många populära knivar finns det ett antal varianter att välja på.

Enkla linjer

Ett tunt blad i kombination med tämligen tunna sidor i handtaget gör det här till en slank kniv som inte tar mycket plats i fickan. Den är inte någon lättviktare för sin storlek mycket beroende på att SOG valt att ha stål-liners under aluminiumgreppet vilket jag tycker är en onödigt kraftig konstruktion. Det finns därför många gram att spara men totalviken tillsammans med materialen, utformningen och ett ok clip gör den ändå lättburen. 

Sofistikerad hi-tech i slank förpackning, Twitch II

Handtaget är gjort i anodiserad 6061-T6 aluminium med en finish som nästan känns blästrad. Den är inte helt polerad men inte heller sträv. Ytan ger därför tämligen bra fäste i sig. Det är en liten kniv men handtaget har en form som gör den hyfsat komfortabel att arbeta med ändå. Mest naturligt känns att greppa den med tummen på ovansidan av kniven och den ger då ett bra trefingergrepp. Ett exempel på hur den tämligen fyrkantiga formen anpassats är urgröpningen för tummen på ovansidan av handtaget. Själva flippern fungerar som halkskydd när kniven är utfälld. Kniven är även försedd med ett litet hål för fånglina. Något jag personligen inte är någon större vän av och därför nästan aldrig använder. Sammantaget kan sägas att kniven har ett bekvämt grepp för sin storlek men kanske inte är något jag skulle använda för att tälja Emils etthundra trägubbar.

En liten detalj som kan påpekas är att hälen/basen på bladet sticker ut i hopfällt läge. Det är något jag generellt inte gillar på fällknivar. Den riskerar att fastna och dessutom samlar det smuts. Men i det här fallet så är hälen i alla fall rundad och den hakar inte i saker och ting.

Tämligen bekvämt handtag 

Det som däremot kan fastna är tumpinnarna då de sticker ut en aning utanför handtaget. Det gör dem förvisso lätta att komma åt och använda men gör att de då och då fastnar i kanten på fickor. Placeringen av dem är dock utmärkt, de är inte i vägen när man brukar kniven. 

En riktigt bra bladform för vardagsbruk i AUS8

Bladformen är kanske knivens största tillgång. Twitch II har ett elegant "droppointblad" med flat slipfas/FFG** och SOGs vanliga kvalitet på primäreggen vilket borgar för mycket goda skäregenskaper. Det finns fördelar när man arbetar med så breda blad som t ex Spyderco ofta har med sina lövformade blad men SOGs smalare variant på Twitch gör att kniven tar mindre plats i fickan. Den får en slankare profil helt enkelt.

Bladstålet däremot är inte så mycket att hänga i granen. AUS8, i alla fall i den versionen, håller av någon anledning inte skärpan särskilt väl. Den var vass när den kom, den går lätt att bryna upp men den blir fort slö och då använder jag den bara till småsaker bör påpekas. Ytan har dock en snygg satinfinish.

Den stora pivotskruven döljerfjädern till S.A.T. Kombinationen backlock och flipper kräver en udda lösning

Öppningen kan ske på flera sätt då kniven har både "thumbstuds" och en "flipper". Kniven är också assisterad med SOGs S.A.T (SOG Assisted Technology) vilket gör den mycket snabböppnad. Både flippern och tumpinnarna kan användas med höger och vänster hand.

Inledningsvis var kniven rätt seg att fälla ut och fastnade t o m halvvägs ibland. Efter användning är den nu dock mycket kvick. Den låser utmärkt och har inget spel eller glapp i sidled. Eller det kanske är en liten sanning med modifikation. Som nästan alla "lockbacks" kan man provocera fram en mycket liten rörelse upp och ned om man greppar bladet och handtaget och vickar hårt. Jag har däremot inte upplevt problem med att SOGs speciella pivotskruv (som innehåller en spiralfjäder till SAT) skulle ge upphov till glapp i sidled. Det är annars ett problem många beskriver. Mitt exemplar har därför även nära perfekt bladcentrering. Kan vara så att jag haft tur eller så har SOG åtgärdat problemen på något sätt. Det tycks annars vara en återkommande kritik mot deras fällknivar generellt. 

Ovanlig lösning ger många lager

Twitch II är något så ovanligt som en kniv med både "backlock" och flipper. Det här är den enda knivmodellen som jag känner till som har den kombinationen. Det kräver en speciallösning som innebär att låsarmen är delad och därmed sträcker sig runt själva flippern. Det fungerar men en liten nackdel blir de många "lager" som kniven därmed får, sex stycken närmare bestämt. Det påverkar inte funktionen och komforten i kniven då det är väl utfört. Däremot blir det många små skrymslen och vrår för smuts att leta sig in i för att inte tala om vätskor. Så just matberedning kanske skall undvikas med den här kniven. Annars fungerar den rätt bra som skalkniv har jag noterat. 

Kniven går att demontera men det är inget jag rekommenderar då den innehåller många små delar. Det för också med sig nackdelen att den "skallrar" lite i stängt läge. Några extra blir det bland annat av den andra låsfunktionen som kniven är utrustad med. Det består av en liten glidplatta som förhindrar att den ordinarie låsarmen kan röra sig och därmed spärrar kniven i respektive hopfällt och utfällt läge. Den är tänkt att lugna folk som är oroliga för att den assisterande funktionen ska göra att kniven öppnas i fickan***. Den är dock helt onödig på den här kniven då det krävs rätt mycket kraft och rätt vinkel för att aktivera kniven. Väl framme låser bladet stabilt och den finns ingen risk att det skulle ge sig. Som alla enhandsöppnade knivar med den här typen av lås är det lite pilligare att fälla in med en hand men det går bra med lite träning.

Bra clip och extra säkerhet på Twitch II

Clipet är brett och fungerar bra. Särskilt bra är att det är lätt att greppa när man skall dra kniven, handen hamnar då i en naturlig position för att använda flippern utan att byta fattning. Det är ett ganska styvt clip så det är ingen risk att man tappar kniven. Det går också att flytta från höger till vänster sida men inte upp eller ned. 

Som helhet gillar jag SOG Twitch II då den har flera starka sidor. Den är lätt att bära som fickkniv mycket beroende på storleken som för övrigt är riktigt bra när det gäller "EDC". Bladlängden duger till det mesta och bladformen gör den till ett utmärkt litet skärredskap. Twitch II är dessutom mycket lättöppnad med sin flipper och SAT-funktion. Men den har även några nackdelar. Den är lite tung för sin storlek om man nu bryr sig om det. De många delarna i konstruktionen gör den känslig för smuts och  svårare att rengöra. Enligt flera recensenter har det funnits problem med utförandet när det gäller fit och finish. Men mitt exemplar är riktigt välgjort med mjuk och smidig öppning, bra lås, centrerat blad och allmänt bra passform. Satinfinishen på bladet och det gråanodiserade handtaget gör att kniven ger ett elegant intryck och de tekniska lösningarna gör den intressant. 

Snygga detaljer på en bra liten kniv

En kniv jag förordar för den som gillar snyggt förpackad teknik som är lätt att bära och skär riktigt bra. En utmärkt liten fickkniv helt enkelt!

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm (6,2 inches)
Vikt: 73,7 g (2,6 ounces)
Bladlängd: 67 mm (2,65 inches)
Godstjocklek: 2,5 mm (0,1 inch)
Bladstål: AUS8
Handtag: Aluminium 6061-T6, anodiserad grafitgrå

Producerad av: SOG, tillverkad i, tja den uppgiften är svår att komma åt

Mer produktinformation här


/ J - i akronymland, gillar SOG utrustad med S.A.T som EDC

*Särskilt av "Nutnfancy" som på sin youtubekanal använder den som referens till det mesta.
** "FFG - Full Flat Ground" - bladet är slipat som en hel fas med endast en mindre sekundäregg.
*** Den enda kniv jag har som öppnar sig i fickan ibland och därmed är lite farlig är Kershaw Chive. Annars är det ett ickeproblem. Snarare större på fällknivsmodeller med dålig "detent", att trycket på bladet i stängt läge inte är starkt nog för att hålla bladet på plats. Det har inget med eventuell assistans att göra.

Knivrecension Ontario RAT-1

- Några synpunkter på en ytterst prisvärd kniv

Det är dags att presentera en av senare års kanske mest populära "budgetfällknivar" Ontario Knife Company's* modell RAT 1. Det är en kniv som är rikligt representerad i recensioner framför allt på youtube** där den i allmänhet fått lysande omdömen från den dag den kom ut på marknaden fram till idag. Frågan är om den är så bra som det sägs och vad i så fall som höjer den över mängden? I vilket fall blev jag nyfiken på kniven ifråga och beslöt mig för att köpa en. Jag har nu haft den i något halvår och tänkte dela med mig några av mina erfarenheter. 

Inledningsvis kan jag slå fast att jag till största delen instämmer i hyllningen av den eniga kritikerkåren  och anser att det är en riktigt bra kniv och jag tänkte belysa några av dess förtjänster här. 

Ontario RAT 1 - budgetkändis

Med sina 140 gram är kniven en tämligen solid historia. Om det upplevs som man har ett blysänke i fickan eller om vikten ger ett intryck av stabilitet handlar förstås om tycke och smak. För mig är vikten på knivar i sig oftast inte av större betydelse men det är förstås situationsbundet och tendensen den senare tiden har för min del gått mot lättare och mindre knivar. RAT 1 är en stor kniv med en längd på över 21 cm utfälld och ett blad på närmare 9 cm. Storleken gör dock att den fungerar till nästan allt och har få begränsningar. Men en av dem är att det är inget du sliter fram offentligt för att dela en apelsin. 

En bladform blir nästan inte mer okomplicerad och enkel än så här. Ett klassiskt droppointblad gjort i japanskt AUS-8 med en godstjocklek på 3 mm. Det relativt tunna bladet, flatslipningen och det faktum att tumpinnarna inte är i vägen gör att den här kniven skär utomordentligt bra i de flesta material. Ontario listar faktiskt bladvinkeln på sin hemsida vilket är ovanligt och de uppger den till 35 grader. Primäreggen är riktigt bra och jämnt slipad.

En jämn och bra slipning på ett klassiskt blad i AUS-8 som nästan har lite "retro-känsla"över sig

Det här är en kniv du kan använda till allt från småjobb som att öppna kuvert och paket, skära tejp, rep o dyl via matberedning till tyngre jobb som jakt, fiske och enklare täljarbete. Kniven kom riktigt vass från fabrik, det finns inget att anmärka på där. Givet att det inte är den finaste stålsorten på marknaden så får man vara beredd på att skärpa kniven tämligen ofta. Härdningen av Ontarios AUS-8 verkar dock vara relativt bra såvitt jag kan bedöma. Jag har stött på sämre härdningar.  

RAT 1 kanske inte vinner något skönhetspris men är ytterst praktisk

Jag valde satinfinish på bladet framför svart även om det varit snyggt i kombination med de svarta skruvarna och clipet i kontrast mot det ljusa handtaget. Men Ontarios  bladbehandling är tyvärr ökänd för att vara dålig och därmed släppa fort. Satinfinishen däremot är riktigt bra och nästan polerad vilket möjligen även det kan vara lite opraktiskt då det lätt blir fläckar på bladet. Men det bidrar också till att kniven blir snyggare! Kniven skär riktigt bra men kunde som många USA-designade knivar ha ändå lite mindre stål bakom eggen. Bladet är inte överdrivet kraftigt och det är FFG men i en sådan vinkel att eggen ändå blir tämligen tvär som gradtalet ovan säger. Så med små ändringar på bladgeometrin kunde den varit än bättre!

Det kan tilläggas att bladet är helt centrerat. Det påverkar inte funktionen på en fällkniv om bladet är exakt i mitten av handtaget i hopfällt läge men det agerar som en god indikator på byggkvalitet. I det här fallet är den utmärkt. 

Handtaget på RAT 1 är en öppen konstruktion med skållor gjorda i ett plastmaterial kallat "Nylon 6" som är fästa med fem torxskruvar på en bärande konstruktion i stål. Just den här kniven är i färgen "Desert Tan" men kniven finns att få i ett flertal färger och givetvis i svart. Det råder ibland lite förvirring kring vilket material det egentligen handlar om. Ibland nämns G-10, imiterad G-10 och även Zytel men det är alltså ingetdera och Ontario uppger att det är Nylon 6 på sin hemsida. Det lär för övrigt vara samma material som Glock använder till många av sina pistoler och är således beprövat och hållbart. Den öppna ryggen hålls ihop av fyra stycken sprintar utöver bladstoppet vilket ger en stadig kniv. Detta förstärks av de kraftiga stål"liners" som är knivens kärna men det är också det som bidrar till den relativt höga vikten eftersom de inte är lättade över huvud taget.

Rundade hörn ger bättre bärkomfort

Den öppna ryggen i kombination med det enkla linerlåset gör kniven lätt att hålla ren. Bara att skölja eller blåsa ur och sen låta torka. En av de främsta fördelarna med kniven är den goda greppergonomin som delvis kan tillskrivas det långa och tämligen vida handtaget. Det sker naturligtvis på bekostnad av hur lätt det är att bära kniven. Den är en aning i vägen när man har den i fickan det måste medges. På plussidan däremot kan adderas att alla kanter och hörn är rundade vilket gör att man får ned handen i fickan ändå. En annan detalj som bidrar till bra grepp är den generösa urfasningen för pekfingret (fingerchoil) som ger ett excellent grepp. Det är något jag alltid studerar noga när jag betraktar handtag. Det kan nästan inte bli för mycket av den varan i mitt tycke. Jag anser att det är betydligt viktigare än "jimping"/räfflor för bra fäste. De räfflor som finns på den här kniven återfinns på låsmekanismen och tumrampen på bladet och är bra. Grova nog för att ge lite fäste men avrundade nog för att inte orsaka ömhet. Handtaget är stort nog även för dem med större händer att få ett rejält fyrfingersgrepp runt. Ytan på nylonskållorna är ganska glatt, något jag uppskattar generellt och även på den här kniven. Jag föredrar en mjukare känsla i greppet än att det känns som det är täckt med sandpapper.

Öppen konstruktion, lättare att hålla rent men en aning mindre komfort än varianter med "backspacers".

Clipet på kniven är svart och ytan målad så den lär bli nött med tiden. Det här är inte något samlarobjekt direkt så lite patina lär inte skada kniven. Funktionen är utmärkt, kniven hålls kvar som den skall och clipet är lagom styvt så att det även går att dra kniven. Detta förstärks av att mönstret på handtaget inte är så agressivt något som även räddar byxorna. Clipet går att flytta till alla fyra hörn och fungerar således för såväl höger- som vänsterhänta. Om kniven bärs som jag har den med spetsen uppåt så sticker lite mer av kniven upp än vad som är fallet om man vänder på den. Men den är acceptabelt diskret oavsett hur den bärs. Dock känns clipet mindre mot handen i aktuellt läge.

"Randall's Adventure and Training"-logga på clipet

Att öppna kniven går extremt lätt och känslan är överraskande mjuk. En del av förklaringen kan återfinnas i de fina glidlagren i fosforbrons som pivotskruven vrider sig kring och en del av de välplacerade lagom stora tumpinnarna. Inte alltför sällan placeras dessa för nära handtaget vilket gör det knepigare att komma åt med tummen och därmed fälla ut kniven. Formen på dem är lite spetsiga men de ger adekvat grepp. De är dubbla för att kunna öppnas med båda händerna. Bladet kan snärtas fram med tummen eller öppnas mjukt, båda sätten fungerar. Det går att också att justera spänningen på pivotskruven om behovet finns. Den är för övrigt lite ovanlig då det är en dubbel pivotskruv som kan kan skruvas från båda håll. 

Bra placerade tumpinnar

...som ger bra grepp trots pyramidformen

Väl ute så låses bladet med en "linerlock". Låsningen är distinkt och det sker med rätt mycket metall bakom bladet så det känns stabilt. Det här är faktiskt den variant på lås jag håller högst. Titan och "framelocks" i all ära men de har en tendens att "klicka" lite, att ge en seg känsla framför allt när låset skall släppas om det inte är perfekt utfört vill säga. Det är något jag upplevt på många knivar men inte alls i samma utsträckning med linerlocks i stål. 

Hela låsarmen liggger an men det finns utrymme att slita in kniven utan att den vandrar över

Bladet har inte det minsta glapp eller spel åt något håll i öppet läge vilket är något jag annars kan reta mig extremt mycket på. Trots den solida låsningen är den mycket lätt att frigöra. Den modesta räfflingen på låsarmen och rätt motstånd i fjädern gör att kniven är lika lätt att stänga som att öppna.

Ontario RAT 1 är en kniv som är mycket svårslagen i sin "klass" - stora robusta fällknivar. Konkurrensen är dock tämligen hård med motstånd som t ex utmärka Spyderco Tenacious, flera modeller från Kershaw och några kinesiska utmanare vilka jag kommer att recensera senare. RAT 1 är dock lite större och kraftigare än de flesta av motståndarna i samma prisläge. 

Att köpa den här kniven är väl investerade pengar då du får mycket för dem. Men allt är inte positivt. Kniven är något klumpig att bära på grund av sitt tjocka handtag och sin vikt. Hade kniven borrats ur och andra material använts så hade kniven blivit lättare men alla arbetsmoment hade förstås påverkat priset i negativ riktning så det är alltid en avvägning. Stålet är inte heller det bästa men härdningen gör det dugligt och handtaget är av plast. G-10 är att föredra som material då det ger bättre grepp framför allt om man är kall eller fuktig om händerna eller om man jobbar med handskar på. Men återigen hade det gjort kniven en aning dyrare.

RAT 1 - en rejäl brukskniv

Bortser man från de nackdelarna så återstår en utmärkt allroundbetonad fällkniv. Den är välbyggd med centrerat blad och med för prisklassen väl valda material. Den anlände riktigt vass, den öppnar mjukt och låser som ett bankvalv. Trots sin storlek kan den fungera som "EDC"-kniv men även som en rejäl brukskniv i skog och mark. Lägger man till priset i ekvationen så blir slutomdömet att det är en av de bästa knivarna i klassen.

I Sverige får man betala ca 450kr (t ex från Knivbutik.se) och på eBay brukar priset ligga runt 30$ exklusive frakt o dyl. Jag köpte min från utmärkta "Knifecenter". 

Specifikation:

Längd utfälld: 216  mm (8,5 in)
Vikt: 140g (5 oz)
Bladlängd: 88,9 mm (3,5 in)
Godstjocklek: 3 mm (0.12 in)
Bladstål: AUS8
Handtag: Nylon 6
Lås: Linerlock

Producerad av: Ontario Knife Company, tillverkad i Taiwan


/ J - gör knivskarpa  reflektioner?

* Namnet kommer inte från Ontario, Kanada som man kan tro utan från Ontario County, New York.
** Några exempel återfinner du här, här och här.
*** Som numera går att köpa under namnet "Esee knives".