Inför den sista dagen...

Ytterst få kommer att sakna det år som skrevs 2020 misstänker jag. Någon stackars vilseledd sate finns det säkert som vann ett par miljoner på lotto samtidigt som den personens alla nära, kära och bekanta höll sig friska. Vi andra ligger lågt i våra skyttegravar i kriget mot allt. 

Det var året då de utrikespolitiska galenskaperna  och sorgligheterna både från GBR och USA avlöste varandra och främst var det året då alla lärde sig stava till P A N D E M I och därtill blev ungerfär hälften av världens befolkning epidemiologer på kuppen. Åtminstone i Sverige och enligt egen utsago. 

Personligen avskyr jag det här året även av andra skäl. Jag har haft ett riktigt skitår som med en liten lucka på mitten för andrum sedan blivit allt sämre under hela hösten och vintern av olika anledningar. Inte har den sinnesstämningen blivit bättre av att det varit en av de solfattigaste vintrarna någonsin. Eländet har kulminerat nu under helgdagarna. Därför längtar jag verkligen efter ett nytt år även om det bara handlar om symbolik. Och en viss förhoppning inför det nya finns. Möjligen beroende på att det inte kan bli så mycket värre än det gamla. 

Sist och troligen minst. Fred Perrins La Griffe var den sista kniven som trillade in 

Men ett fenomen i min tillvaro är synnerligen märkligt. Desto sämre livet känns på andra plan desto bättre går "knivlivet". Absurt namn men något skall man ju kalla det. Kanske beror det på att jag flyr in i mina intressen när allt annat är besvärligt. Fördelen är att det till exempel lett ut i skogen på mången runda för att testa knivar på olika vis och inte minst fota dem. På kuppen har lite frisk luft drabbat mig och det lär vara nyttigt.  

En sammanfattning av mitt knivår på Instagram i form av de nio mest populära bilderna

Det har också lett till att knivsamlingen/högen förökat sig. Jag har faktiskt inte riktigt vågat kika efter i vilken omfattning det skett men viss likhet med spridningshastigheten för Covid föreligger. Ni vet celldelningen som resulterat i texter med rubriken "Ny kniv - xxx". Men om man gör ett överslag tror jag att det passerat femtio. 

Men även om jag hyser vissa blygsamma förhoppningar inför 2021 om en bättring på det personliga planet så såg jag ett mycket bra inlägg på Instagram idag förmedlat av #argabibliotekstanten. Ett som sammanfattar läget mycket bra tycker jag. 

Och med de visdomsorden vill jag trots allt tillönska alla trogna läsare, tja och engångsläsarna också för den delen, 

ett riktigt gott nytt år! 

Vi synes på andra sidan morgondagens tolvslag!

/ J - firar stillsamt

Dan före den udda dopparedagen

Ur led är tiden men trots det haltar den på i så pass god fart att det hunnit bli jultider. Det har till och med hunnit bli dan före dan. Något som brukar innebära att allt är hektiskt i förberedelser inför den stundande julfriden. Kanske ibland så stressig att julfriden inte ens infinner sig för många. 

Men i år ser allt annorlunda ut. Det blir inga besök hos familj och släkt. Det blir inget resande vare sig söderut eller norrut. I alla fall inte för min del. Till skillnad från alla idioter som bestämt sig för att skidsemester i Åre är en god idé så drar jag mitt strå till stacken och stannar hemma. Nej, det är inte roligt men det är nödvändigt. Alla tycks inte ha uppfattat att vi har en pågående pandemi i världen. De är av uppfattningen att den gäller någon annan.  

Något annat som inte är roligt är vädret. Så långt bort från julstämning som det kan bli där jag bor. Det är grått, milt och fuktigt. Ett tecken i tiden då det är det varmaste året sedan dylika mätningar startade i det här landet runt 1860. 

God jul trots allt!

Men riktigt allt är inte onormalt och hemskt. Julgran har införskaffats och klätts och hela huset doftar av mat. Skinka kokas, Brantevik- och löksill är ordnad och det doftar kryddpeppar från köket där sambon gör julköttbullar för tillfället. Lite senare skall jag koka och griljera revben samt koka gröt till Ris á la Malta. Maten får stå för traditionerna. 

De märkliga tiderna har också gjort att jag befinner mig hemma vilket har har gjort att jag haft mer tid att både ge mig ut och testa knivar samt skriva om dem. En av de som hanns med var den här gynnaren passande nog kallad Galten från Karesuandokniven. En riktig juvel visade det sig. Med tanke på dess nordliga ursprung tyckte jag den kunde passa för en julhälsning. 

Så oavsett hur din jul ser ut vill jag passa på att önska dig och de dina en både god och framförallt frisk jul. Ta hand om er därute!

/ J - hjular inte av glädje

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivpresentation Spyderco Hungarian

Idag skall jag presentera en kniv som både kommit och gått i Spydercos katalog. Kniven är en av de modeller som ingår i deras "Ethnic-Series" och de görs alltid under begränsad tid. Så för den som tycker att de här exotiska linjerna är tilltalande får söka sig till begagnatmarknaden.

Spyderco C173GP

Utseendet på den här kniven är mycket distinkt och det kanske inte är så konstigt då den ingår i vad Spyderco kallar sin "Ethnic series", knivar som avspeglar och hyllar olika knivtraditioner runt vårt klot. Som namnet skvallrar om hittas ursprunget till den här kniven i Europa, närmare bestämt Ungern. Grundmönstret kallas Fejesgörbe och kännetecknas av sitt kraftigt rundade bolster. Något som också namnet anspelar på. Just den här varianten är formgiven av den ungerske arkitekten och kniventusiasten Gábor Szakonyi. 

Spyderco Hungarian med sin särpräglade profil

Blad

För ovanlighets skull har inte Spyderco behövt göra några större eftergifter till bladformen för att deras trade mark, det runda hålet, skall passa in. Även traditionella Fejesgörbes har den här bladprofilen med en rygg som först höjer sig något för att sedan slutta svagt ned mot den spets som avslutar en lång och tämligen rundad egg. Det som skett är att Gábor valt att göra den första delen lite brantare och därmed utpräglad än vanligt. 

Kniven är inte liten på något vis utan ståtar med ett blad som är strax över nio centimeter långt och det mäter 26,5 mm som högst. Godstjockleken däremot hålls ned till tre millimeter vilket får anses tämligen tunt i relation till storleken på blad. Särskilt med tanke på hur grova knivblad tenderar att vara nuförtiden. 

Spydercos och Szakonyis tolkning av ett klassiskt Fejesgörbe-blad

Stålet i den här kniven är inte det vanligaste men så är Spyderco också känt för att experimentera vilt med olika stålsorter, särskilt på senare tid. I det här fallet rör det sig om ett av Carpenter Steels bästa produkter för knivtillverkning kallat XHP. Ett stål som dock inte alltid är så lätt att få tag på vad det verkar då det ibland dyker upp hos vissa tillverkare för att sedan försvinna*. 

Finishen är den för Taichung-fabriken rätt vanliga grova satinen. Det de sista slipränderna nästan lämnas kvar. Den är dock mycket jämn och snyggt utförd. Detsamma gäller fabrikseggen på det här exemplaret för övrigt. Ett litet sharpening choil finns för framtida slipning och den sträcker sig föredömligt utanför ricassons räckvidd.

Bladet försett med designerns logotyp är gjort av CPS XHP

Trots den stora buken befinner sig spetsen på det här bladet någorlunda i mittlinjen av kniven vilket gör den lättkontrollerad så länge du bara sticker med den. Skall du skära med bara spetsen blir det knepigare som med alla knivar med kurvig egg. Det kräver att du vinklar handleden extremt mycket.  

I gengäld blir bladet desto bättre vid svepande skär inte minst mot en skärbräda till exempel. Något som inte känns alltför avlägset om jag spinnaer vidare på knivens utseende. Formen påminner inte så lite om en del klassiska modeller från Frankrike. Knivar av Laguiolle-typ till exempel. De knivarna har historiskt alltid varit allroundknivar med visst fokus på matberedning bland fåraherdar till exempel. Ost, bröd och grönsaker behövde förstås skäras. Till dylikt är även Spyderco Hungarian riktigt bra. Ja, bland får vet jag inte men för att förbereda mat. Ett helt flatslipat blad i excellent stål och med en riktigt vass egg ligger till grund för det.    

Handtag

Handtaget på den här kniven är nog ett av Spydercos snyggare enligt mitt tycke. Materialen är G10 och stål så de är inte extravaganta i sig. Men linjerna är desto mer tilltalande liksom sättet materialen har använts på. Ramen är av stål och är modest lättad med några hål på insidan. Konstruktionen är öppen i ryggen och där återfinns tre distanser jämte en liten tub som agerar fånglinehål. En stabil konstruktion med andra ord. 

Ett för knivtypen klassiskt handtag, här gjort i polerad G10 med bolster i stål

Utanpå ramen hittas sedan bolster, även de gjorda i stål samt handtagssidor i G10. Det som gör dem speciella är dels hur väl polerade alla material är samt hur välvd formen är. Sidorna är kraftigt rundade och den välvda ytan planar ut mot bolstret till som förvisso också är rundat men inte lika kraftigt. Något som bilderna kan narra en till att tro. 

Därefter har både bolster och G10 polerats. En behandling som G10 sällan får men när det görs på det här viset ser det nästan ut som det har ådring. Bolstren är snygga men de är notoriska fingeravtrycksmagneter och är svårfotograferade. 

Formen på handtaget är tradtionell med lätt krökt rygg som övergår i en kraftigare sväng baktill. På mitten sväller greppet något villket fyller handen bättre. Bolstret utgör fingerskydd och bildar även en naturlig tumramp. 

Till skillnad från föregångarna är Hungarian öppen i ryggen

Väl i hand så är Hungarian bra men inte riktigt i närheten av vad jag misstänker att originalen är. Några av de moderna påfunden gör att den inte kan matcha dem. Ett sådant är att de är slip joints vilket gör att ryggen är hel. Här är handtaget öppet vilket ger mindre anläggningsyta mot handen. Något som känns extra mycket i det här fallet eftersom det är en Taichungkniv. Det innebär att alla kanter är tämligen markanta. Till exempel är vare sig insidan på ryggen eller undersidan på handtaget särskilt väl rundade. Förklaringen lär ha att göra med något kulturellt. Att skarpare kanter är ett tecken på hög precision. Fan tro´t. Visst är precisionen hög men kanterna på den här kniven behöver rundas för att bli riktigt bra. 

Det andra som känns en smula är clipet. Inte mycket i ärlighetens namn men trots allt. På orignalen finns de inte alls. Om man kramar det här handtaget i hammargrepp så känns det en smula och detsamma gäller sabelgrepp. 

Sen vet jag inte om alla Fejesgörbe har så distinkta hörn på sina bolster. De kunde mjukas upp de också även om det troligen inte skulle se lika bra ut. Dessutom gör formen på dem i kombinationen med en ricasso att handen hamnar ett par centimeter ifrån det som skall skäras. 

Öppning och lås

Bladhålet på den här kniven fungerar utmärkt. Det är lagom stort men framförallt rätt placerat för att vara lätt att hitta och använda. Det vare sig det är ljust eller mörkt, kallt eller varmt, med eller utan handskar. Som vanligt med Taichung är kanterna även här en smula vassa. Men det är mest av godo då det ger bättre fäste. 

Spydercos sedvanliga hål är i det här utförandet ganska vasst men väl placerat

Knivbladet löper på fina bronsbussningar vilket ger en lätt hydralisk känsla när kniven öppnas och stängs. Inte den oljade iller som kullager ofta ger upphov till. Den här kniven både öppnas och stängs bäst med en smula värdighet. Men det är inga problem att snärta upp den om så önskas. 

Ett extremt väl utfört liner lås

Låsfunktionen sköts av en liner lock i stål. Funktionen hos den är god. Bladet hålls på plats utan rörelser åt något håll och inte heller glider låsarmen under belastning. Däremot är den svår att nå. I syfte att hålla utseendet rent och i det här fallet traditionellt har man valt att "gömma" låsarmen inne i ramen så att säga. Det gör att man får lirka in mjukdelarna på tummen för att hitta den. När man väl gör det möts man av några räfflor som gör att man inte glider av. Men tyvärr är de en aning för skarpa för att få högsta betyg. Det var det där med kanter, Spyderco. 

Att bära

För att vara en stor kniv är Hungarian mycket civiliserad i en ficka. Handtaget mäter förvisso över tolv centimeter på längden och är 15 mm tjockt men det är mjukt rundat och ytorna som sagt polerade. Själva höjden på kniven hamnar på 35 mm som mest. Vikten är 125 gram. 

Clipet är unikt för den här modellen för att matcha det svängda handtaget

Clipet på den här kniven är lite av ett standardclip fast ändå inte. Det vill säga storleken på rampen och spänsten känns som Spydercos normala "skedclip" men själva formen avviker. Dels är clipet krökt för att passa formen på handtaget och dels har det ett halvmåneformat hål för att släppa igenom fånglinan. Det sistnämnda är jag glad för eftersom det annars hade ställt till det med placeringen av clipet. 

De detaljerna gör även att clipet för ovanlighets skull inte är flyttbart. Annars brukar Spyderco få till den detaljen ändå. Men eftersom handtaget hade sett ut som det angripits av termiter i så fall är jag glad för att de avstod. 

Sammanfattningsvis

Hungarian liksom sina andra släktingar i Ethnic-serien är en kniv med ett mycket personligt utseende. En kniv som kanske köps mer för att den är elegant än för att den är praktisk. Fast egentligen är det ju just det den är, praktisk alltså. Bladet är synnerligen kompetent med sitt fina stål, flatsslipning från tre millimeters gods, distinkta spets och rejäla buk. Handtaget är bra det också även om jag som sagt är säker på att originalen därvidlag är bättre i de flesta fall. Kniven är även lätt att få ned i och upp ur en ficka och den är lättöppnad. 

I övrigt tycker jag nog att Spyderco lyckats ovanligt bra med den här kniven när det gäller att representera en knivtyp. Den ser ut som en Fejesgörbe. På samma vis lyckades de med sin Pattada som ser ut som den Resòlza från Sardinien den representerar. Det tycker jag inte man kan säga om exempelvis Schempp Bowie, Kriss, and EuroEdge som är andra modeller ur samma serie. 

Ett rejält arbetat handtag och en av Spydercos mest välbyggda modeller

Men även solen har sina fläckar. I det här fallet handlar det mycket om att den är gjord i Taichung Taiwan. Det medför förvisso att den är ytterst välbyggd, en av de bästa till och med. Den fina gången i bladet som för övrigt är helt centrerat, den fina fabrikseggen, de eleganta övergångarna mellan materialen och den goda polishen är exempel på det. Där finns inget negativt att invända mot. Sen toppas allt med små detaljer som att skruvarna som håller sidorna respektive bolstren på plats är av olika färg. Allt för att slutresultatet skall bli så attraktivt som möjligt. 

Men sen var det de vassa kanterna! Eller vassa är de väl egentligen inte men för distinkta för min smak. Du hittar dem på ryggsidan av bladet, insidan av ramen på både över- och undersida samt på insidan av hålet. De hade bara behövt runda dem aldrig så lite. Jag lovar att ingen hade misstänkt dem för bristande precision ändå. Det här är en extremt välgjord kniv. 

Hade det här varit en brukskniv för mig så hade jag åtgärdat det hela själv. Men som det är nu är det inte en kniv jag använder alltför ofta. Men från stund till annan händer det så "mint condition" kan inte längre användas om den då någon repa hittas här och var. Det gäller inte minst det väldigt polerade bolstrets högsta punkter. 

En modern tolkning av Fejesgörbe, Spydercos Hungarian

Men det går inte att komma ifrån att det här är en riktigt snygg kniv. Det brukar nästan de flesta som avskyr bladhål också gå med på. Kanske för att den utöver det inte ser ut som en traditionell Spyderco måhända? I vilket fall som helst gillar jag kniven och har inga planer på att sälja den. 

Anledningen till att jag nämner det är att den inte längre går att köpa ny då den är tagen ur produktion. Vill man ha den här något udda fågeln får man bege sig ut på jakt på begagnat marknaden. 

Specifikation:

Längd utfälld: 215 mm

Längd hopfälld: 123 mm

Vikt: 125 g

Bladlängd: 92 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: CTS-XHP

Handtag: polerad G10 på stålram

Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan

/ J - tolkar en tolkning

* Så har varit fallet med både Spyderco och Cold Steel till exempel. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

L'original

Intet nytt under solen heter det fast kanske borde man säga att "det mesta har gjorts förut" istället. Några nya saker tillkommer förstås även om antalet faktiska nyheter minskar. Det gäller exempelvis många mekaniska uppfinningar, bland annat de kopplade till cyklar. Ett område som jag är tämligen bekant med. Sådant som är modernt nu som heldämpade eller kedjelösa cyklar experimenterades det med redan på 1800-talet till exempel. Men uttrycken ovan kan i högsta grad även appliceras på vårt kära knivintresse också. 

Ibland kommer det dock något snille och tänker ut något som inte funnits förut eller kanske snarare ett nytt användningsområde för något som redan fanns. Ett av de bästa exemplen på det är troligen Spydercos användning av ett hål i bladet för att öppna en fällkniv. Hål i blad förekom tidigare från stund till annan men inte med den baktanken. Et voila, något nytt och unikt var fött. 

Ibland är stegen inte lika extrema men ändå väldigt typiska. Ett sådant skall jag skriva om idag och det är en kniv vid namn "La Griffe" eller klon som det heter på svenska. Upphovsman är franske Fred Perrin.

Originalet, Fred Perrin La Griffe Noir

Inte heller den kniven innehåller något fundamentalt nytt men kombinationen av tre element gör den mycket distinkt i utseendet och därmed unik.  

• Det är mycket liten fastbladad kniv med kort blad, i original en wharncliffe
• Den har ett så kallat pistolgrepp
• Den har ett markant hål för ett finger i bladet

Det är fingerhålet som är det mest utmärkande draget för kniven men det var näppeligen det första av sitt slag i världen. Hål för fingrar har funnits i både kniv och svärdshandtag förut i historien. Utseendet på den här kniven med de här tre uttalande detaljerna kanske tarvar en förklaring men det är helt enkelt ett resultat av devisen "form follows function". 

I det här fallet måste man kanske veta något om upphovsmannen för att hänga med i svängarna. Till saken hör att Perrin är en man med många strängar på sin lyra. Han är förutom knivsmed och formgivare även före detta kommandosoldat samt livslång utövare av diverse kamparter. Och det är här La Griffe kommer in i bilden. Den har en praktisk sida också men den är snarare en bonus. Trots sitt ringa format är det nämligen i grund och botten en självförsvarskniv. Av det skälet ville Perrin ha en liten kniv som var lätt att dölja samt bära varpå den alltid är tillgänglig. Ni vet enligt tanken att "den bästa kniven är den man har med sig".

För att den ändå skulle vara så effektiv som möjligt behövde den en rejäl spets och en egg som biter hårt. Men den behövde även ha ett så säkert grepp som var möjligt för storleken, därav pistolgreppet. Det gör också att du kan gömma handtaget inne i handen så du kan stöta eller jabba med kniven vid behov. Men det främsta kännetecknet, det stora hålet, fyller ett dubbelt syfte. Det gör dels att du i princip inte kan tappa kniven eller bli avväpnad men också att du kan öppna handen för att greppa någon/något samtidigt som du behåller kniven i handen. Det är i det senare det går att väva in en praktisk aspekt. Du kan förstås  öppna en kartong, och sedan flytta den för att ta nästa kartong utan att lägga ifrån dig kniven även om det inte var huvudsyftet. 

Storleken på bladet har även den en brutal men genomtänkt förklaring. Förutom att det gör kniven lätt och smidig att bära så gör det även att det är svårare att oavsiktligt skada någon riktigt allvarligt. Om du tar en titt på traditionella stilettinspirerade knivar som Fairbairn/Sykes och alla moderna derivat därav, allt från Gerber Mk II till moderna dolkar som Extrema Ratio Suppressor eller stridsknivar som Ka-Bar m fl så är de stora eller åtminstone långa. Sticker du ett hål i någon med ett sådant blad blir det inte självförsvar utan mord, möjligen dråp i en senare rättegång. Risken att du skall döda eller lemlästa någon med ett mycket litet blad är mindre enligt upphovsmannen. 

Klon som inspirerat många

Så orginalet till alla de knivar av den här typen som finns på marknaden är alltså utformat av Fred Perrin. 

Därefter har det gjorts många kopior, några kloner och ett flertal fullt legitima samarbeten på temat. Några sådana ligger Spyderco bakom. De gillar ju hål i knivblad redan från början och har vid flera tillfällen samarbetat med Fred. Bland annat genom modellen PPT men framförallt genom att Sal Glesser blev inspirerad av La Griffe när han designade först SPOT och senare Swick som dessutom släppts i flera generationer. Eftersom de är ett hyvens företag så har de även betalat royalties till Perrin fast de inte behövt då inget patent finns.* 

Även Cold Steel tyckte idén var cool och även de hade den goda smaken att tala om varifrån idén kom när de gjorde sin Point Guard. Eftersom de trots allt är Cold Steel växte den förstås avsevärt i storlek. 

Förutom Perrins egna customversioner av kniven har även Warren Thomas gjort varianter av den här kniven i sin speciella stil där han blandar kolfiberblad med titaneggar. Även det har skett under öppna förhållanden i samförstånd. 

Men sedan kommer vi till de som inte har det minsta hyfs över huvudtaget. Är de månne kineser tänker någon? De kopierar ju allt. Jodå, det finns knivar med fingerhål i handtaget därifrån också, senast från Two Sun för att nämna någon tillverkare. Men de knivarna är inte det minsta lika La Griffe för övrigt så det är inget att säga något om. Det är en annan knivmodell helt enkelt. Detsamma gäller exempelvis Gerbers Remix som också har ett gigantiskt hål för pekfingret. Där återfinns inte problemet då de knivarna bara utnyttjar ett av de tre fundamenten. Ett som dessutom är urgammalt.   

Att skitföretag som Smith & Wessons knivavdelning stjäl vilt det vet vi så att de gjorde en "H.R.T Bear Claw" var kanske inte oväntat. Det är en La Griffe-kopia med något uträtat handtag. 

Nä istället kan man läsa om CRKTS 2510 "Bear Claw" att Russ Kommer som "designat" den kniven hade självförsvar för kvinnor i åtanke. De säger på sin hemsida bland annat att "He thought a knife that was easy to grip and hard to lose would be a big hit, and since he made the first Bear Claw™". Så gulligt av dem att lägga till ett litet "TM" på slutet när kniven i den spetsiga versionen är nästan identisk med La Griffe eller snarare den av Emerson-tillverkade versionen med talon-blad. Bara med den skillnaden att när Ernie också tyckte att idén var lysande efter att ha träffat Fred Perrin så frågade han om lov. Därefter lade han till sin personliga knorr på modellen i och med den konkava eggen. Russ Kommer påstår att "His original concept was a self-defence knife for woman that would be lightweight, easy to access and control".

Den bara råkade bli närmast en karbonkopia på en La Griffe både vad beträffar utseende och funktion. Som sagt inget fel i det om man medger varifrån inspirationen kommer ifrån men att påstå att man hittat på grundmönstret själv är synnerligen magstarkt.

Riktigt lika illa är det inte med SOG som släppte "Snarl" vilket är en licenstillverkad version av Brous Blades Silent Soldier. En kniv som är "designad" av Jason Brous. Det enda han gjorde var att ta en La Griffe och lägga till ytterligare fingerhål så var hans formgivarinsats klar. Ja, sen har förstås M-Tech kopierat dem båda genom att släppa en budgetkniv som ser likadan ut fast med tantospets. Men det var bara väntat. De även en ren La Griffe kopia komplett med rak egg och krökt pistolgrepp.    

På senare tid har även mer anrika Amare poppat upp med sin A-Max vilket är en uträtad, rak La Griffe.

Med detta vill jag ha sagt att jag inte har något emot att vare sig enskilda personer eller företag inspireras av varandra. Den eviga diskussionen om vem som fakt iskt har kopierat vem kan ibland gå lite väl långt, särskilt i diskussionsforum på nätet. Kniven är en av människans äldsta redskap och det mesta har faktiskt gjorts. Därav följer att mycket måste bli mer ellre mindre likt något som funnits förut. Men när man hämtar så klara karaktärsdag från andra förlagor som i de exemplen jag givit ovan blir det hela en smula löjligt när man påstår att man hittat på modellen själv.  

Så kontentan blir, låt dig gärna inspireras men tala om av vem!


/ J - rätar inte ut knivar men frågetecken

Vilket det för övrigt inte heller gör på Spydercohålet. Det är däremot ett TM eller trade mark för Spyderco men det är något annat. 

Fredags-EDC LXXIX

Det blev många X i det romerska talet som markerar att det här är det 79e inlägget under den här rubriken, "Fredags-EDC". Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Men det vete tusan hur roligt någonting är just nu. Vare sig världsläget eller Corona-situationen är något som man känner att hurra för. Alla sätter sin tillit till vaccinen och visst kommer de att fungera. Men tyvärr ligger det ett tag framåt i tiden tills de är distribuerade och har fått önskad effekt och under tiden gäller det att vi alla hjälps åt efter bästa förmåga. Det innebär för min del att det jobbas hemifrån och att jag i princip inte träffar några människor alls utanför de allra närmaste i den lilla sfär som är min "coronabubbla". 

"The Knot"

I ett desperat försök att muntra upp mig själv djupdyker jag i de flesta intressen jag har. Däribland knivar. Just för stunden är det Civivi som gäller. I det här tre goda exempel på vad de kan erbjuda. Ni hittar den omedelbara succén Elementum, en ovanligt lång slipjoint i Fracture och inte minst den senaste i samlingen för min del, Ortis. 

Ta väl hand om er go' vänner och håll både er och era medmänniskor friska!

/ J - dyker

#knivesandbikes  #knivigtvarre 

Ny kniv - Fred Perrin La Griffe

Klon, eller "La Griffe" på franska är en kniv designad av en mycket färgstark herre vid namn Fred Perrin. Han har en tämligen brokig bakgrund som jag kommer att gå närmare in på i en senare text kring den här kniven. 

La Griffe är en kniv är gjord för att vara så lätt att bära som möjligt enligt devisen "att den bästa kniven är den som man har med sig". Sedam är syftet med den lite speciellt. Även detta kommer att avhandlas mer ingående vid annat tillfälle. Men förutom att vara lättburen är en formen ett resultat av tanken på att man skall kunna använda handen för att greppa med utan att släppa eller tappa kniven. Därav fingerhålet i handtaget. 

Fred Perrin La Griffe Noir

Kniven är en serietillverkad version av Perrins handgjorda customknivar. Tillverkaren är franska Max Knives. La Griffe är i det här utförandet tillverkad av ett tre millimeter tjockt stycke 440C. Det ger en extremt lätt kniv som inte väger in på mer än 37 gram och låga 47 gram inklusive fodral. Sedan finns en begränsad upplaga i D2 för den som föredrar det. 

Kniven mäter 12 cm på längden och det mejselslipade bladet är strax under fyra centimeter långt. I det här utförandet är kniven svart med stentumlad finish. Fodralet är av kydex och leveraras med kedja att hänga kring halsen. 

Sammantaget är det här en mycket intressant liten gynnare som det skall bli roligt att stifta närmare bekantskap med. 

/ J - bättrar på franskan

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Civivi Ortis

- Civivi heading for another success

There is no doubt that WE Knives is constantly aiming for new segments of the knife market. First, they established themselves as manufacturers of knives with very high and consistent quality. This in turn meant that, in addition to their own creations, they were increasingly hired by all sorts of other companies and designers to make knives for them.

Some time passed and then they launched the budget brand Civivi towards the end of 2018. Since then, everything has gone like clockwork and a steady flow of knives has been released under that name and the popular models are constantly keep coming in new versions. This in turn has raised prices a bit, and the answer from WE are somewhat unusual, they released yet another budget brand called Sencut. The latter is supposed to be entry-level models while Civivi takes over the middle class.

And it is in this segment we find today's review item called Ortis. 

Civivi C2013C Ortis

Like most of Civivi's models, Ortis can be had in several versions. In addition to the four color schemes that are available at the time of writing, it is also available in a luxury version with a pattern-welded blade and silver twill-carbon fiber in the handle.

But whether it will approach Elementum which exists in more than ten versions so far remains to be seen and probably depends on how big of a success this knife will be. The shoes of Elementum is rather hard to fill since it was one of the models that really accelerated Civivi's reputation. Then they have recently released a series of knives with a similar look. First the more traditional Appalachian Drifter and then the larger Dogma followed by Ortis.

Ortis is both stylish, practical, and well-built

Twitter version: Civivi proves with Ortis that successes like Elementum and Baklash were not a coincidence.

Blade

Ortis offers a classic clip point. Nothing wrong with that. As I often say, if you are looking for a versatile blade and not aiming at a specific task, it is either that or a drop point that applies. In this case, Civivi has continued with the theme from several other models and that gives a result that is both appealing to look at and to use. The finish is in this case blackened and stone tumbled.

The blade is 3.25 inches long, which translates to an uneven 82.6 mm. The height is about an inch, or to be more precise 25.3 mm according to my caliper. The thickness is a more even figure of 3 mm.

A classic clip point blade with a hole that reflects the lines in an appealing way

The blade material is Chinese in the form of 9Cr18MoV. A steel that is part of a group that is sometimes a little condescendingly referred to as "number steels" in an internet context, which is not very fair.* In fact, 9Cr is fairly good steel. It takes a good edge at the same time as it is both easy to grind and quite stainless. However, it is not on par with the really advanced materials when it comes to being able to stay sharp. But in my experience, it is in full parity with, for example, Japanese VG10 and European N690.

The factory edge on this specimen was good but the edge bit better after I sharpened it. The hardness is stated to be in the range 57-59 HRC and I would guess based on how it feels to work with, that it is in the middle of that range.

The hollow ground blade is made of Chinese 9Cr18MoV steel

Ortis is a knife that has been used on a wide variety of materials during the test period. As recently as yesterday, I used it to cut meat for a casserole, which included removing gristle on a larger veal thigh. Something that it handles quite well, especially in this regrind configuration. The belly of the blade facilitates sweeping cuts and the hollow-ground blade measures around half a millimeter behind the edge. Two good properties when doing these kind of jobs. Overall, that makes this knife decent for smaller kitchen tasks. That said, the ones who know me by now also know what I think about pocket knives in the kitchen. They don't belong there except perhaps for opening packages. Not least for hygiene reasons.

Then I acted as a mover during the test period and it has meant a lot of cutting in both tape, cardboard, and padding of all kinds. In these situations, I am also pleased that the knife is easy to pull and open besides being a good cutting tool. For example, when you lie on your back under an adjustable bed and tape power cords, you do not want any hassle when you trying to open your knife. 

For more mundane or rather recurring chores, Ortis is excellent. The sharp and easy-to-control tip is really good for puncturing stubborn packaging materials for instance. The blade is also large enough for most common tasks. Yes, a little depending on what your everyday life looks like, of course. Also, the knife works well for lighter tasks in the forest, around the campsite. But if I'm going to carve something, I prefer something more substantial. This mainly applies to the handle, which is unsolicited bring us to the next point. 

 

Handle

The handle does not offer any surprises, but the work is, as expected, very well done. The foundation is a very lightened steel frame that rises slightly over the sides. The back is mostly open with a small backspacer towards the end of the handle. It is fastened with two screws that together with the adjustable pivot screw hold the knife together.

Ortis offers a surprisingly sympathetic FRN handle

On the outside of the frame, you will find sides of FRN, or "quality plastic" as you might put it. We are talking about some form of fiberglass reinforced nylon. A very good material from a practical point of view as it is both durable and easy to shape during production. The big downside is that it isn't nor feels exclusive but more often a bit boring.

The sides of the Ortis are softly rounded and vaulted. To give a little better grip, they have been provided with a pattern of fine lines. In contrast, the plastic is smooth around the pivot screw, which gives the illusion of a bolster.

The small lanyard hole is hidden from view in the backspacer

Let us dwell at the handle for a moment. A couple of details show that some thought and effort were put into making this knife even if it's not expensive. One such is how the FRN-sides feel. They give a very compact impression and less of the plastic feeling that is otherwise common for obvious reasons. But an even better example is how well rounded and polished the frame is. No sharp edges or corners as far as can be seen. Furthermore, the backspacer is screwed from both sides, which is preferable, and the screws are also equipped with slightly beefier T8 heads, which guarantees a longer service life. It also means that one driver is enough to disassemble the knife as long as you do not touch the clip. Besides, all screws are blackened to be less visible. Another clever detail is how the lanyard hole is hidden at the back end so we, who do not use such features, do not have to see them at the same time as it is there when needed. The only negative is that is a tad to bit small to fit a standard 550-paracord through there. 

The balance is very neutral and the handle is really comfortable, albeit slightly on the small side

The handle measures just over 10.5 cm in length of which 9.5 cm is the grip area. That length is enough for me to be able to get a grip with all four fingers, but barely. And since the knife is relatively slim and not excessively high either, it does not fill up the hand. For me a slightly taller handle would have been preferable. But that is always a trade-off as it would have adversely affected the appearance.

When it comes to grip comfort, the handle is really good. The soft shapes make it easy to change grips if needed and the handle does not favor any special way of holding the knife, but all variants work well.

Opening and Lock

Civivi not only knows how to build a flipper knife. They excel in that game. Ortis is a knife that is extremely quick to open. It stems from a combination of fine ball bearings and a good geometry with the flipper tab located in front of the pivot point. Add to that the tab is slightly tilted forward, which enhances that effect. The most important component, however, is how to tune the detent ball, which in this case is to perfection. In fact, it is so well balanced that the knife can very well be opened via the blade hole also for those who want to open their blade more discreetly.

A flipper tab that is as small as it is effective. If it is pulled back, that is

The flipper tab is also small and discreet, which means that it does not scare other things that share pocket space with your knife, which is excellent. Then it is equipped with fairly distinctive grooves, which provides good grip and safe handling. The finger don't slip on this tab. So far, I have not failed to open this knife once.

The only thing that can be objected to the flipper tab is that it does not work if it is pushed downwards but only when pulled back. If you press down in a push-button motion, nothing happens.

A very well made liner lock

When it comes to the precision with which the lock is made, it is noticeable that Civivi is part of the WE family. There are no negative comments at all. This is a liner lock that is made with great skill. The result is a blade that does not move in any direction and a lock bar that neither travels when the blade is under pressure nor is stuck when it is to be released. At the same time, the lock bar is easy to access and some well-placed grooves mean that you do not slip off with your thumb when the lock is released. The lock bar protrudes slightly so that it is easier to reach but not so much that it disturbs the grip otherwise. This lock is exemplarily. 

To Carry

Ortis is not a large knife and it is also round in shape. Features that make it great to store in a pocket. The handle measures 10.7 centimeters in length, is 1.3 centimeters wide and the height ends up at 2.5 centimeters. Sure, it is a flipper knife, but in this case, the tab is as small and discreet as it can be, although the top, due to the grooves, can be a bit sharp if you hit it.

The weight is a mere 82 grams. In this case, the phrase "every little helps" seems appropriate. Much of the light weight can be attributed to the sides of FRN. No matter what you think of that material, it's lightweight. Also, the steel frame is greatly weight relieved, which of course contributes. Add to that that the backspacer is short and the blade is hollow-grind with a big hole in it. If you combine all those factors, the end result will be good.

This knife comes with a really good clip

The clip is simply put very good. The only thing that prevents it from being perfect is that like many deep carry-type clips that are attached to the far back of the handle, it can be felt in the hand at certain grips. This is also the case here. But it comes with the clip type and is thus not a mistake but something that comes with the territory. 

The screws on the clip are countersunk

Otherwise, there are only good things to say about it. Civivi remembered that clips should not have tips that are tilted outwards at the same time as there is a fairly large ramp that handles the edges of pockets. There is plenty of space under it even for thicker fabrics such as jeans or work pants. Also, Civivi has made an effort to countersink the screws that hold it in place so that none of that space is lost. That detail also contributes to the fact that the entire space can be used to get the knife deeper in the pocket and means that the fabric does not get stuck when you have to pull out your knife.

To Conclude

WE Knives is not only known for maintaining a very high quality of its own products but is therefore also frequently hired by many others in the industry as OEM manufacturer**. The good thing about that is that it spilled over to Civivi. Of course, the materials are simpler. Instead of mostly titanium and super steels, you get G10 and FRN as well as blade steel in lower price ranges. But obviously, they know where to put the savings and where to put an extra dollar or maybe yuan/renminbi in this case.

When it comes to Ortis, the extras have been placed on a very good blade in a steel that is one of the best "number steels" as well as fine ball bearings and a well-made clip. Besides, there are several well-executed details such as countersunk screws for the clip that, by the way, do not have a tip pointing outwards, beveled edges on the hole in the blade, rounded edges on the frame, effective grooves on the flipper tab, a sharpening choil worth the name and a very lightened frame. Of course, all this raises the overall impression. This is how to build budget knives!

Whether Ortis will reach Elementum's levels remains to be seen, but the potential is there!

In this case, those features are combined with one of the best handling experiences I had in a long time. The knife is quick to draw and lightning-fast to open and very easy to close. Ortis is also stylish with one of the most elegant markings in the class. The steel type is written on the blade but so discretely that it has become something of a sport to even find it. And the only clue to which brand we are talkning about is the C on the pivot screwhead. 

But the best thing is probably that Ortis is also a very good tool. When it comes to the blade, there is an air of Buck 112 over it. In a good way, I might add. There is something about the proportions and the way it is ground that gives that feeling. But otherwise, the shape, the blade hole, and the blackened finish make it very dissimilar to said knife. In fact, I think this blade is better. The hollow grind does not leave much steel behind the edge and that property is combined with a well-executed factory edge. Simply put, this knife cuts very well. 

Possibly I wished Ortis was a little bigger. Not necessarily because I need a longer blade but want a slightly fuller handle. In particular, I would have liked it a little higher to approach perfection. As it is now, it's borderline too small for my hand size. But still on the right side of the border.

Then I wouldn't say no to slightly better materials. The steel, 9Cr18MoV, I do not mind as it is good quality. But I would rather have seen Micarta or at least G10 in the handle for that extra feeling that the FRN does not give even if it's a practical material. But in return, this is one of the better-executed FRN handles I have come across. Especially as it is well-shaped and is equipped with slightly larger screws and has a hidden lanyard hole as a bonus.

Otherwise, the handle is extremely sympathetic. It is simple but well designed with rounded shapes and soft edges. All parts of the steel frame are rounded in the right places and there are thus no sharp and uncomfortable corners. The only thing that is noticable is the clip in some grips. Somethingthat is difficult to avoid with a deep carry clip. 

Civivi Ortis, an affordable EDC-knife that suits most people and can handle most tasks

I note that Civivi has done it again. This knife is generally as sympathetic as Elementum in my opinion. Yet another success is what I foresee for this model. 

Ortis is therefore a knife I highly recommend for those who want to try a model from Civivi or just want a damn good knife for everyday use at an attractive price.  

A link to Civivi's Amason store

Specification:

Length Overall: 190 mm

Length Folded: 107 mm

Weight: 82 g

Blade Length: 83 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 9Cr18MoV

Handle: FRN, steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Civivi, made in China

/ J - impressed

* The 440 family of steels are usually given the same treatment, even though there is a significant difference between a simple 440A and a significantly more advanced 440C. The same relationship applies to AUS6, AUS8, and AUS10.

** OEM stands for Original Equipment Manufacturer and simply means that they also manufacture products for other brands.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 237 Det mest italienska

Vissa bilder, dofter och i det här fallet smaker biter sig fast i minnet. Det här är rätt mycket Italien för mig. Just kombinationen av solmogna tomater, vitlök och basilika är något speciellt. Sen råkar de dessutom spegla den italienska trikoloren på ett utmärkt sätt. 

I förbifarten kan nämnas att basilikabladen ingick i en större kruka som senare fick sällskap av vitlöken, pinjenötter blandat med mandel, en skvätt olivolja, lite salt och peppar och mycket parmesan. I ljuv förening blev det en god pesto av det hela. Tomaterna ugnsbakades i låg värme för den där extrema sötman. 

"The Most Italian"

Nästan lika italiensk är kniven i det här fallet. Den kommer från Fox Knives med säte i Maniago. Där är även kniven tillverkad. Det som gör att den inte är helt italiensk är att den är designad av  fransmannen Bastien från Bastinelli Knives. 

Den kallas Slim Dragotac Piemontes och är en friction folder. Den saknar därmed helt lås eller fjäder. Trots det en mycket sympatisk EDC-kniv som därtill försetts med djärva linjer och är tillverkad i bra material.  

/ J - med smak för det italienska

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Civivi Ortis

 -  Civivi upprepar succén

Det är ingen tvekan om att WE Knives ständigt siktar mot nya segment av knivmarknaden. Först etablerade de sig som tillverkare av knivar med mycket hög och jämn kvalitet. Det gjorde i sin tur att de förutom de egna alstren blivit allt mer anlitade av allehanda andra företag och designers för att tillverka knivar åt dem. En tid förflöt varpå de lanserade sitt budgetmärke Civivi mot slutet av 2018. Därefter har det gått som tåget och knivarna som släpps under det namnet blir allt fler och de populära modellerna kommer ständigt i nya utföranden. Det har i sin tur drivit upp priserna något varpå de i dagarna gjort något ovanligt genom att släppa ytterligare ett budgetmärke kallat Sencut. Det sistnämnda är att tänkt att vara inträdesmodeller medan Civivi tar över mellanklassen. 

Och det är där vi hittar dagens recensionsobjekt kallad Ortis.  

Civivi C2013C Ortis

Likt de flesta av Civivis modeller finns Ortis i flera versioner. Vid sidan om de fyra färgställningar som finns i skrivande stund kan den även fås i lyxutförande med mönstervällt blad och silver twill-kolfiber i handtaget. 

Men om den kommer att närma sig Elementum vad gäller uppfinningsrikedom återstår att se och beror nog på hur stor succé den här kniven blir. Möjligen kan jag tänka mig att den har svårt att slå sig in i den klassen då den modellen gick i bräschen för Civivis succé. Sen har de släppt en rad knivar med liknande utseende på sistone. Först den mer traditionella Appalachian Drifter och sedan den större Dogma som följdes av Ortis. 

Ortis är både snygg, praktisk och välbyggd

Twitterversion: Civivi bevisar med Ortis att succéer som Elementum och Baklash inte var en slump. 

Blad

Ortis bjuder på en klassisk clipoint. Inget fel i det då jag ofta brukar hävda att om man söker ett allroundbetonat blad är det endera det eller en droppoint som gäller. I det här fallet har Civivi fortsatt med temat från flera andra modeller och det ger ett resultat som är både tilltalande att se på och att använda. Finishen är i det här fallet svärtad och stentumlad. 

Bladet är 3.25 tum långt vilket blir det något udda 82,6 mm. Höjden är ungefär en tum vilket blir 25,3 mm enligt mitt skjutmått. Tjockleken är jämnare siffra på 3 mm. 

Ett klassiskt clip point-blad med ett bladhål som speglar linjerna på ett tilltalande vis

Bladmaterialet är kinesiskt i form av 9Cr18MoV. Ett stål som ingår i en grupp som ibland lite nedlåtande brukar omnämnas "bokstavsstål" i internetsammanhang vilket inte är särskilt rättvisande.* Faktum är att 9Cr är ett tämligen bra stål. Det tar en god egg samtidigt som det är både lättslipat och rosttrögt. Det är emellertid inte i paritet med de riktigt avancerade materialen när det kommer till förmåga att hålla skärpan. Men enligt min erfarenhet är det i full paritet med t ex japanska VG10 och europeiska N690. 

Fabrikseggen på det här exemplaret var bra men eggen bet bättre efter det att jag slipat om den. Hårdheten uppges ligga i spannet 57-59 HRC och skulle jag gissa baserat på hur det känns att slipa så misstänker jag att det ligger i mitten av det spannet. 

Det skålslipade bladet är gjort av kinesiskt 9Cr18MoV-stål

Ortis är en kniv som fått pröva på det mesta under testperioden. Så sent som igår använde jag det till att skära till grytbitar till en köttgryta vilket inkluderade att avlägsna kappan på ett större kalvytterlår. Något som den i sin omslipade konfiguration klarade med den äran. Den buk som finns tillåter svepande skär vilket underlättar i de här situationerna och det skålslipade bladet mäter runt en halv millimeter bakom eggen vilket gör att det skär bra. Överlag gör det att den här kniven inte är oäven till mindre köksuppgifter även om ni som känner mig vid det här laget vet att jag inte anser att fällknivar hör hemma där. Inte minst av hygienskäl. 

Sen har jag agerat flytthjälp under testperioden och det har inneburit en hel del skärande i både tejp, kartong och stoppning av allehanda slag. I de här situationerna är jag även glad för att kniven är lätt att dra och öppna ut förutom att den skär bra. När man till exempel ligger på rygg under en ställbar säng och tejpar elsladdar vill man inte ha något krångel. 

Till mer vardagliga eller snarare återkommande sysslor är Ortis utmärkt. Den vassa och lättkontrollerade spetsen är riktigt bra till att punktera envetna förpackningsmaterial med. Bladet är dessutom lagom stort för de flesta vanligen förekommande uppgifter. Ja, lite beroende på hur din vardag ser ut förstås. Därtill fungerar kniven även bra till lättare uppgifter i skogen. Men skall det täljas vill jag ha något mer substantiellt. Främst gäller det i handtagsväg vilket osökt för oss till nästa punkt på programmet. 

Handtag

Konstruktionen av handtaget på Ortis bjuder inte på några överraskningar men arbetet är som väntat mycket väl utfört. Grunden är en rejält lättad stålram som höjer sig en smula över sidorna. Ryggen är mestadels öppen med en liten backspacer mot änden av handtaget. Den är fäst med två skruvar och det är de tillsammans med den justerbara pivotskruven som håller samman kniven. 

Ortis bjuder på ett förvånansvärt sympatiskt FRN-handtag 

Utanpå ramen hittas sidor av FRN, eller "kvalitetsplast" som man kan uttrycka det lite vanvördigt. Det handlar om någon form av glasfiberförstärkt nylon i vilket fall som helst. Ett mycket bra material ur praktisk synpunkt då det är både hållbart och lättformat. Den stora nackdelen är att det inte är eller känns exklusivt utan oftare en smula tråkigt. 

Sidorna på Ortis är mjukt rundade och välvda. För att ge lite bättre fäste har de försetts med ett mönster av fina linjer. Som kontrast är plasten slät runt pivotskruven vilket ger illusionen av ett bolster. 

Det lilla fånglinehålet är gömt utom synhåll i back spacern

Här är det dags att stanna upp något då det finns fina detaljer som visar på att en del omsorg lagts ned på handtaget trots att det inte är en dyr kniv det handlar om. En sådan är hur FRN-sidorna känns. De ger ett mycket kompakt intryck och mindre av den plastiga känsla som annars av naturliga skäl är vanlig. Men ännu tydligare är hur väl rundad och slipad ramen är. Inga vassa kanter eller hörn i sikte. Vidare så är back spacern skruvad från båda håll vilket är att föredra och skruvarna är dessutom försedda med lite grövre T8-huvuden vilket borgar för längre livslängd. Det gör dessutom att det räcker med en mejsel för att demontera kniven så länge du inte rör clipet. Alla skruvar är dessutom svärtade för att synas mindre.

Sen får man inte glömma hur fiffigt ett fäste för fånglina gömts i bakänden så vi som inte använder dylika slipper se dem samtidigt som det finns där vid behov. Möjligen kan det vara något litet och du pillar inte en 550-fallskärmslina där utan problem. 

Balansen är mycket neutral och handtaget riktigt bekvämt om än något litet

Handtaget mäter något över 10,5 cm på längden och av det är 9,5 cm greppyta. Den längden räcker till för att jag skall kunna få till ett grepp med alla fyra fingrar på plats. Men det är inte så mycket mer. Och eftersom kniven är relativt slank och inte överdrivet hög heller så fyller det inte upp handen. Ett något högre handtag hade varit att föredra i mitt fall. Men det där är alltid en avvägning då det menligt hade inverkat på utseendet. 

Vad gäller greppkomfort är handtaget riktigt bra. De mjuka formerna gör att det är lätt att skifta grepp om så tarvas och handtaget favoriserar inget särskilt grepp utan alla varianter fungerar bra. 

Öppning och lås

Civivi inte bara behärskar hur man bygger en flipperkniv. De brilljerar i den grenen. Ortis är en kniv som är extremt kvick att öppna. Det kommer sig av en kombination av fina kullager och en god geometri med flipperfenan placerad framför pivotpunkten. Lägg därtill att fenan lutar något framåt vilket förstärker den effekten. Den viktigaste komponenten är dock hur man trimmat detentkulan vilket i det här fallet är till perfektion. Faktum är att den är så väl avvägd att kniven mycket väl kan öppnas via bladhålet också för den som vill smyga ut sitt blad på ett mer diskret vis. 

En flipperfena som är lika liten som den är effektiv. Om den dras bakåt vill säga

Flipperfenan är dessutom liten och diskret vilket gör att den inte skrämmer andra saker som befinner sig i samma ficka som kniven vilket är utmärkt. Sen är den försedd med rätt markanta räfflor vilket ger bra fäste och ett säkert handhavande. Den här flipperfenan halkar man inte av i brådrasket. Jag har hittills inte misslyckats med att öppna den här kniven en enda gång. 

Det enda som kan invändas mot flipperfenan är att den inte fungerar om den trycks nedåt utan endast när den dras bakåt. Trycker du nedåt (push button) så händer ingenting. 

Ett mycket väl utfört liner lock

När det gäller precisionen med vilken låset är tillverkad märks det även här att Civivi är en del av WE-familjen. Det finns inga negativa anmärkningar alls. Det här är en liner lock som är utförd med stort kunnande. Resultatet blir ett blad som inte rör sig i någon riktning och en låsarm som vare sig vandrar när bladet belastas eller som sitter fast när det skall släppas. Tillika är låsarmen lätt att komma åt och några välplacerade räfflor gör att man inte halkar av med tummen när låset släpps. Låsarmen sticker upp en smula så att den är lättare att nå men inte så mycker att den stör greppet i övrigt. Låset är helt enkelt föredömligt utfört.

Att bära

Ortis är ingen stor kniv och den är även rund i formerna. Egenskaper som gör den utmärkt att förvara i en ficka. Handtaget mäter 10,7 centimeter på längden, är 1,3 centimeter brett och höjden hamnar på 2,5 centimeter. Sen är det en flipperkniv men fenan är i det här fallet så liten och diskret som den kan bli även om toppen kan vara en smula vass om man kommer åt den på grund av räfflorna. 

Vikten är låga 82 gram. I det här fallet passar uttrycket "många bäckar små". Mycket av den ringa vikten kan tillskrivas sidorna av FRN. Oavsett vad man tycker om det materialet är det lätt. Dessutom är stålramen kraftigt lättad inuti vilket förstås bidrar det med. Lägg därtill att back spacern är kort och bladet skålslipat med ett hål i. Slår du ihop alla de faktornerna blir slutresultatet bra. 

Den här kniven ståtar med ett riktigt bra clip

Clipet på den här kniven är helt enkelt förbaskat bra. Det enda som hindrar det från att vara perfekt är att det likt många clip av deep carry-typ som är fästa långt bak på handtaget kan kännas i handen vid vissa fattningar. Så är fallet även här. Men det kommer med cliptypen och är på så sätt inget misstag utan något som man nästan får ta med i beräkningarna i det här fallet. 

Skruvarna på clipet är försänkta 

I övrigt finns bara gott att säga om det. Man har kommit ihåg att spetsar inte skall peka utåt på clip samtidigt som det finns ett tämligen väl tilltagen ramp att föra över kanterna på fickor. Det finns gott om utrymme under det även för tjockare tyg som jeans eller arbetsbyxor. Dessutom har man från Civivis sida bemödat sig att försänka skruvarna som håller det på plats så inget av det utrymmet går förlorat. Den detaljen bidrar även till att hela utrymmet kan nyttjas för att få kniven djupare i fickan och gör att tyget inte fastnar när man ska hala fram sin kniv. 

Sammanfattningsvis

Moderföretaget är inte bara känt för att hålla mycket hög kvalitet på sina egna produkter utan anlitas därför även flitigt av många andra i branchen som OEM-tillverkare**. Det sympatiska i den kråksången är att det smittat av sig även på Civivi som budgetmärke. Visst är materialen enklare. Istället för mestadels titan och superstål får man G10 och FRN samt bladstål i lägre prisklasser. Men uppenbarligen vet man vart man skall sätta in besparingarna och vart man skall lägga en extra krona eller kanske yuan/renminbi i det här fallet. 

När det kommer till Ortis har krutet lagts på ett mycket bra blad i ett stål som är ett av de bästa "bokstavsstålen" samt fina kullager och ett välgjort clip. Dessutom finns ett flertal väl utförda detaljer såsom försänkta skruvar på clipet som för övrigt inte har en clip-spets som pekar utåt, fasade kanter på hålet i bladet, rundade kanter på ramdelarna, effektiva räfflor på flipperfenan, ett sharpening choil värt namnet samt en mycket lättad ram. Allt detta höjer förstås totalintrycket. Det är så här man skall bygga budgetknivar! 

Om Ortis kommer att nå upp till Elementums nivåer återstår att se men potentialen finns där!

I det här fallet kombineras de delarna med en av de bästa handhavandeerfarenheterna på länge. Kniven är lätt att dra och blixtsnabb att öppna samt mycket lätt att stänga. Ortis är även lätt att stoppa undan igen. Den är dessutom snygg med en av de mest eleganta märkningarna i klassen.  Stålet står på bladet men så diskret att det har blivit något av en sport att ens hitta det och vilket märket är skvallrar bara pivotskruven om. 

Fast det bästa är nog att Ortis även är ett mycket bra verktyg. När det kommer till bladet vilar det en lätt känsla av Buck 112 över det. På ett bra sätt kan tillägas. Det är något med proportionerna och sättet det är slipat som ger den känslan. Men i övrigt är vare sig form, bladhålet eller det svärtade bladet det minsta likt sagda kniv. Faktum är att jag tycker det här bladet är bättre. Den rejäla skålslipningen ger inte mycket stål bakom eggen och det kombineras med en väl utförd fabriksslipning. Kniven skär riktigt bra helt enkelt. 

Möjligen hade jag önskat att Ortis var något större. Inte nödvändigtvis för att jag behöver ett längre blad utan mer med avseende på ett kraftigare handtag. Särskilt hade jag önskat det något högre för att närma sig perfektion. Som det är nu är det på gränsen med min handstorlek. Men fortfarande på rätt sida gränsen. 

Sen hade något bättre material inte skadat. Stålet, 9Cr18MoV, har jag inget emot då det är god kvalitet. Men jag hade hellre sett Micarta eller åtminstone G10 i handtaget för den där extra lilla känslan som inte FRN ger även om det är praktiskt. Men i gengäld är det här en av de bättre utförda FRN-handtagen jag stött på. Särskilt som det är välformat och är försett med lite grövre skruvar samt har ett gömt fånglinehål som bonus.  

Annars är handtaget synnerligen sympatiskt. Det är enkelt men väldesignat med rundade former och mjuka kanter. Alla delar på stålramen är slipade på rätt ställen och det finns därmed inga vassa och obehagliga hörn. Det enda som kan kännas en smula är clipet i vissa grepp. Något som dock är svårt att undvika med deep carry-clip. 

Civivi Ortis en prisvärd EDC-kniv som passar de flesta och till det mesta

Jag konstaterar att Civivi gjort det igen. Den här kniven är generellt lika sympatisk som Elementum i mitt tycke. Ytterligare en succé är vad jag spår i och med den här modellen. 

Ortis är därför en kniv jag myckt varmt rekommenderar för den som vill känna på en modell från Civivi eller bara vill ha en förbaskat bra brukskniv till ett tilltalande pris. 

Här hittar du Civivis egen Amazon-butik

Specifikation:

Längd utfälld: 190 mm

Längd hopfälld: 107 mm

Vikt: 82 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: FRN på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - fyndaren

* Samma styvmoderliga behandling brukar 440-stålen få trots att det är väsentlig skillnad på enkelt 440A och väsentligt mer avancerat 440C. Samma förhållande gäller AUS6, AUS8 och AUS10. 

** OEM står för Original Equipment Manufacturer och innebär i all enkelhet att de även tillverkar produkter för andra varumärken. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre