Skottdagskniv

Man blir ju helt förvirrad. Eller man och man, jag blir helt förvirrad. Vanligen brukar jag presentera mig som datumdyslektiker men det här är ännu värre. Plötsligt är det för många dagar i en månad också. 

Allt bara för att tropiska år och kalenderår inte matchar. Dags för en revolution, paradigmskifte och en ny kalender. Den Johnianska kalendern föreslår jag lite blygsamt. Där tar vi inte hänsyn till detaljer som månader, veckor och dagar utan håller förhåller oss aningen friare till koncptet tid. 

Fördelen med det hela är emellertid att man kan utse en skottdagskniv. Det får bli Spyderco Techno som tilldelas den äran. 

Spyderco Techno, skottdagskniv 2020

Bilden är en äldre sådan och jag tror att den möjligen publicerats även här någon gång i forntiden. Men jag gillar den så den får vara med idag också. Det är något med kombinationen av blodröd ros, svart läder och titan. 

Någon får gärna övertala mig till att jag behöver "tvåan" också. Av någon anledning har jag fått för mig att jag inte skulle uppskatta den lika mycket som sin föregångare. Bladet är förvisso snyggt men det där lilla rudimentära fingerskyddet den försetts med ser ut att stjäla utrymme från greppytan. Det är ett stort NO NO för mig eftersom jag med nöd och näppe får plats på handtaget som det är. 

/ J - förvirrad

Knivrecension CH Knives Toucans Edge

-  en nykomling fast ändå inte

Nya kinesiska knivmärken går det tretton på dussinet av nuförtiden. I alla fall kan det kännas så ibland. Men det kan också konstateras att för den knivintresserade lever vi i en intressant och spännande tid. Många av dem är nämligen riktigt bra och det ger oss mer att välja på helt enkelt. Det som återstår att se däremot är vilka som etablerar sig, blir klassiska och finns kvar om tio eller tjugo år och vilka som försvinner. Ja och om CH Knives tillhör ett av dem.  

CH Knives Toucans Edge G10

Dagens presentation är nämligen en kniv från dem döpt till Toucans Edge. Det enligt CHs hemsida även om bladet endast säger "Toucans" vilket känns något förvirrande. Det eftersom det är engelskt plural av tukan som är en färgglad fågel med jättenäbb. Så frågan är om det är ett plural- eller ett genitiv-s som egentligen är aktuellt på bladet. Det är endast en kniv det handlar om och således borde det vara Toucan eller kanske bestämd form the Toucan. Men om bokstaven s står för ägande så betyder det att fågeln endera är beväpnad eller att den har egg. Något förvirrande är det i vilket fall. 

Apropå märkning så har varumärket CH faktiskt funnits ett tag men endast varit tillgängligt via diverse kinesiska säljplattformar. På senare tid har de dock expanderat och finns nu både i USA och Europa hos ett flertal återförsäljare. I sverige säljs de av Wanderoo.

Bakom CH återfinns en av flera knivtillverkande bröder. Ett mer känt märke finns också i familjen, Rike Knives. CH är för de första bokstäverna i grundarens namn för övrigt. Han heter Chen Ping. 

En rejäl wharncliffe från kinesiska CH Knives

Twitterversion: CH Toucans, välgjord kniv som förtjänar epitetet "budget".

Blad

Formen på det här bladet är rätt snygg i mitt tycke. En wharncliffe med dragning åt sheepsfoot-hållet givet proportionerna och ryggens utformning. Bladet är stadigt och rejält. Nio centimeter långt och närmare fyra centimeter högt (37 mm). Godstjockleken är rätt maffig den också med närmare fyra millimeter. Det gör bladet tämligen massivt vilket i sin tur behöver balanseras på något vis och slår man ihop de egenskaperna får man förklaringen till varför den här kniven är en tungviktare. Men det är att gå händelserna i förväg.

Finishen på bladet är en satin hävdas det på hemsidan. I verkligheten är ytbehandlingen faktiskt mer avancerad än så med en längsgående satin på de flata delarna av bladet vilket kontrasterar  mot resten som faktiskt är stentumlat. Ytan är bra på så vis att den är klart motståndskraftig mot repor. Men åtminstone på det här exemplaret är det således två ytbehandlingar.

Ett inte bara stabilt utan även mycket välslipat wharncliffe-blad

När det kommer till material så bjuder inte CH Knives på något revolutionerande alls. Det innebär D2 kort och gott. Eller måhända en kinesisk motsvarighet, något jag låter vara osagt. Den minnesgode läsaren kan nog erinra sig vad jag tycker om det materialet. Visst, det är inget större fel på D2. Men att använda ett stål som kräver underhåll och kan rosta på en kniv som skall bäras ofta och dessutom nära kroppen även på sommaren när man kanske är varm och lite svettig är ingen god idé. Det är bara något knivindustrin fått för sig att vi konsumenter tycker.

Något som skall framhållas är att kniven kom med en riktigt bra fabriksegg. Något som inte är givet i  prisklassen. Den var mycket vass och därtill både symmetrisk och jämn i höjd. Man har även från CHs sida lyckats med att få till ett sharpening choil som sträcker sig utanför plunge line vilket underlättar framtida slipande av det här bladet. Enkla detaljer förvisso men som ofta missas på väsentligt dyrare och mer kända knivmodeller.

Slipa skall väl förhoppningsvis inte behöver göras alltför ofta då D2 och i dess olika manifestationer brukar gå att hålla rätt hårt. Uppgiven hårdhet från fabriken saknas emellertid så vad de siktat på vet jag inte. Jag har under testperioden hållt mig till att strigla eggen. 

Materialet är D2 och finishen mer avancerad än vad hemsidan uppger

Tyvärr stämmer inte de 3,3 mm jag såg angivet för bladgodset på något ställe. Det hade förbättrat prestandan väsentligt. Men trots det överraskade den här kniven positivt. Den höga flatslipningen tunnar ut bladet tillräckligt mycket för att den skall vara smidig att hantera porösa material som kartong och dylikt med. Och se på tusan, Toucans klarar till med att finhacka lök. Det var mer än jag trodde att den skulle vara kapabel till. Som jag brukar påpeka, det är inte där fällknivar hör hemma men jag låter dem gå ett par ronder i köket för att dels få mer tid med dem och dels för att det ger anledning att skära i fler ämnen än bara kartong och trä.

Ännu bättre är att Toucans faktiskt fungerar till uppgifter som kanske ligger närmare till hands. Den har fått agera allt från tapetkniv till spackelskrapa vid något tillfälle eftersom sovrummet vidgörs för tillfället. Skall man skära bort bitar av gammal tapet så är inte wharncliffe-blad så dumma konstaterade flickvännen som stod för arbetet.

Handtag

Ska man göra något enkelt skall man inte krångla till det. En tautologi javisst men i det ligger sanningen att inte stöka till det för sig. På Toucans Edge hittas därför ett par platta sidor av medium- till finmönstrad svart G10 utanpå en stålram som lättats en smula invändigt. Sidorna har fått ett enklare fräst spår som dekoration.

Kniven är av modern skruvad konstruktion och fäst i tre punkter utöver pivotskruven. Det finns ett par detaljer som tyder på att någon tänkt till. En är att alla skruvar är T8 och en annan är att tuberna som skruvarna är dragna i ryggen försetts med kanter så de låser bättre. Det gör konstruktionen starkare.

En något ovanlig detalj är att kniven saknar egentlig stoppinne för bladet. Här nyttjas istället backspacern för det ändamålet. Något som borde vara minst lika stadigt som alternativet. 

Ett rymligt och tämligen välformat handtag av  G10

Just backspacern kan vi uppehålla oss vid ett tag då den tillsammans med pivotskruven utgör ett blickfång. Skruven har fått sig ett enkelt spårmönster medan ryggen skimrar i blått. Förutom att det här är snyggt för det med sig att det ger ett bekvämare grepp om kniven än vad öppna konstruktioner gör. Det passar det robusta formatet. Men främst fyller det en annan funktion. Metallen i ryggen hjälper till att balansera det massiva bladet. Balansen på kniven hittas därför mitt i fördjupningen för pekfingret strax bakom pivotskruven.

En färgklick finns i form av en back spacer i blått

Komforten är riktigt bra och inte blir det sämre när man går till attack med kniven. På träbitar, mattstumpar och intet ont anande repändar får jag skyndsamt tillägga så ingen anmälning mot mig och bloggen inkommer. Det stora handtaget rymmer utan problem hela min hand och lite till. Det innebär att handskar inte är något problem det heller. Längden på greppytan är 9,5 cm och behövs det kan även änden nyttjas varpå ytterligare någon centimeter tillkommer.

I hand är Toucans Edge riktigt sympatisk

Den rejält tilltagna bredden på hela 15 mm gör att kanterna på handtaget inte känns på samma vis som på smalare knivar. Med det följer även att anläggningsytan kring tumgreppet är större liksom kontaktyan mot lillfingret. De två punkter som mycket tryck hamnar på om man tar i med ett knivhandtag så att det börjar vilja rotera i handen. Sammantaget är Toucans Edge en ergonomisk kniv.

Öppning och lås

Ibland stöter man på de som inte kan bestämma sig. Det gäller vem som än designat den här kniven. Det är svårt att veta vem då det är en s k in-house design. Skall vi ha tumknoppar? Eller skall vi slå till på de nu så populära "front flipper"-öppnade knivarna? Nä, vi tar både och löd förmodligen svaret då det var där man hamnade. Båda fungerar dugligt även om front flipper-fenan måste röras i en rätt vid båge på grund av det breda bladet. Kniven fungerar bäst att öppna med de dubbelsidiga tumknopparna i mitt tycke. De har också den sympatiska egenskapen att de är ur vägen då man skär med kniven. 

Varför välja? Toucans Edge kan öppnas både med tumknoppar och en front flipper

Bladet löper glatt på kullager som nästan alla knivar nuförtiden. Här kunde jag varit utan den finessen men visst det ger en smidig gång det går inte att förneka. Efter det att jag justerat den bör tilläggas eftersom lagren från fabrik var så hårt spända att de klickade och kändes grusiga. Att justera dem var inte heller helt lätt då pivotskruven satt hårt och är av frispinnande sort som dessutom kräver två T8 mejslar för att hantera. Inte den smidigaste lösningen. Här märks det att kniven inte är den mest avancerade. Att dylika missar görs är inte ovanligt när det kommer till billigare knivar.  Men en detalj som det inte snålats på är att den här kniven faktiskt har multi row bearings, alltså flerradiga kullager. Det är inte ofta det hittas på budgetknivar. De är dock i stål och inte i keramik. 

Sen blir bieffekten av sådant här tungt blad parat med kullager att kniven tämligen enkelt kan gravitationsöppnas med en  lätt knyck på handleden. Så egentligen finns tre öppningsmetoder.

En enkel men stabil liner lock

Låset är lite mindre ambivalent än öppningen och det är jag glad över. En stabil liner lock i stål överraskar vare sig negativt eller positivt. Låset fungerar och känns som det skall. Det vill säga pålitligt utan noterbart glapp eller spel i bladet när kniven är utfälld.

Den är inte överjäkligt att släppa heller. Gott om utrymme i ramen och en svag försänkning av motstående sida underlättar åtkomst av låsarmen. Däremot märks det återigen på små detaljer att det här är en kniv i budgetsegmentet. Ramen och även låsarmen är förvisso rundade och slipade men någon avfasning eller några räfflor för bättre fäste finns inte. På så vis spars lite bearbetningstid här och var. 

Att bära

En bjässe är vad det här är i fickan. Ofta sägs om fällknivar att de "inte känns förrän de behövs". Den här pjäsen representerar motsatsen. Det finns inget sätt att undgå att märka den här kniven där den sitter. Den är 1,5 centimeter grov, handtaget hela 12 centimeter långt och kniven mäter inte mindre än 4 cm på höjden! Lägg till 168 gram och du har en riktigt stor kniv. Inget anonymt över de måtten alls. 

Clipet fungerar men får inga extra poäng för utseendet

Clipet gör situationen en aning bättre. Det är om än lite trist utseendemässigt faktiskt bra. Det fjädrar som det skall, det har en ramp som gör att det passerar kanterna på fickor med viss ackuratess och det känns inte när man använder det. Mycket av det kan tillskrivas att det sitter en bit in på handtaget. Det gör att den bakre kanten inte skär in i handloven som en del för övrigt goda "deep ride"-clip kan göra. 

Clipet är stort blankt och väldigt synligt

Clipet visar lite för mycket kniv för min smak och det är blankt och utan estetiska fördelar men det kan jag leva med så länge funktionen är god. Några som inte kan leva med det är emellertid vänsterhänta människor. Clipet kan inte flyttas alls. Det används på höger sida med bladspets uppåt eller inte alls. 

Sammanfattningsvis

Vad blir då omdömet av mitt första möte med en kniv tagen ur CH Knives instegsnivå? Den som hittar sina likar i den nästan oändliga oceanen av knivar från Kina utrustade med D2-blad, linerlås och G10-handtag. De är för övrigt nästan lika vanliga som sina dyrare kusiner TFFs (Titanium Frame lock Flippers). Ja, några intryck blir i alla fall tydliga.

Ett är att Wharncliffe-blad fortfarande är på modet. Det märks inte minst hos märken som är lite ängsliga. Det vill säga inte har en helt klar egen profil utan hakar på andra. Det får väl sägas gälla CH Knives också. Således har de några varianter på programmet och det här känns som en av de mer renodlade knivarna på temat. Så där har du argument nummer ett, det är en kniv för dig som gillar stora knivar med Wharncliffe-blad. 

Toucans är en rejäl kniv

Ett estetiskt skäl således. Håll kvar vid den tanken för det lilla som lagts på utseendet är väl gjort. Balanserade proportioner överlag, ett par mönster på pivotskruven och G10-sidorna och framförallt en färgklick i den blåskimrande back spacern ger något för ögat. Detsamma gäller de två kontrasterande finisharna på bladet.

Gillar du utseendet och går vidare därifrån får du en kniv som faktiskt är riktigt bekväm att hålla i och arbeta med. Ett generöst handtag som inte förstör något genom att krångla till det  försett med G10 sidor av lite enklare sort. Men de fungerar.

Bladet skär dessutom bättre än vad det första intrycket ger vid handen. Den spets som finns är vass och stark, en hög slipfas gör att Toucans är mer praktisk än vad åtminstone jag initialt trodde. Så inte heller på det området finns några kraftiga invändningar. 

Toucans (Edge), en kniv för den som gillar bastanta Wharncliffe-blad men vars kassa är begränsad

Sedan går det inte att komma undan elefanten i rummet. Och då menar jag bokstavligen. Det här är en heffaklump! Kniven är stor i fickan, den är lång, bred, hög och tung. I hand är den något mer förlåtande mycket tack vare rätt neutral balans. Något som är minst lika betydelsfullt som vikt brukar jag hävda. Men måtten är inget som kan nonchaleras. Det här är inte en liten diskret fickkniv. Så är det som eftersöks bör Toucans Edge undvikas.

Men önskas en rejäl kniv som du inte är det minsta rädd för att gå loss på det där du sparar dina lite finare fällknivar från så kan det här vara en god kandidat. Inte minst som vi inte ens har talat om en av knivens främsta förtjänster. Det är priset, du får in skrivande stund betala 349 kronor från Wanderoo för den här kniven. Det går inte att komma ifrån att det är jäkligt prisvärt i mina ögon.  

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 168 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,92 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: CH Knives, tillverkad i Kina

/ J - botaniserar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

En tanke om graaler

Jag är medlem i en sympatisk Facebookgrupp kallad "Echo Delta Charlie Network" och i den dök idag upp en intressant betraktelse som inspirerade till följande svar eller text. Gruppen har ofta ett veckotema och nu gäller "graaler" och det var kring det temat som inlägget rörde sig. 

Den lätt religiöst doftande liknelsen "graal" handlar i det här fallet om knivar som är närmast ouppnåeliga av olika skäl. Ofta är det prislappen som är hindret men det kan också vara att de är svårtillgängliga eller kanske ännu vanligare sällsynta. I vilket fall symboliserar de det närmast ouppnåeliga eller om man är samlare, kanske till och med slutmålet. För att göra en analogi till filatelins underbara värld, ett gult tre schilling banco. 

En gång i tiden var det här en dubbel-gral för mig. Den var då den köptes för dyr för mig och den både var och är sällsynt. En Buck 110-Autoconversion.

Själv har jag förvisso graler (som det också kan stavas) i den meningen att det finns många knivar jag skulle vilja ha men som ligger utom min ekonomiska räckvidd. Den är mycket kort kan tilläggas. Det innebär att jonglera med knivar för tiotusentals kronor styck som det finns de som gör aldrig kommer att vara aktuellt i mitt fall vare sig jag gillar dem eller inte. Det är inte ens något "surt sa räven" över det då det är ett annat universum vad mig anbelangar. 

Men det största hindret återfinns inte där utan på ett helt annat plan. Jag är intresserad av knivar, inte av samlandet i sig. Det betyder att själva "jakten", känslan att få tag i något ovanligt som så många beskriver som närmast ett rus är närmast helt ointressant för mig. Jag har inte någon "bara den sista av den här utgåvan", "bara en i den här årgången", "måste ha en av den här designern" etc att sträva emot. 

En annat tidig gral med fjäderkraft var den här modellen från Pro Tech kallad Godfather

Så nyfikenheten och möjligheten att utforska styr helt riktningen varåt jag riktar mitt intresse för stunden. Alldeles för tillfället har jag återupptäckt Victorinox till exempel. Det är knappast några exklusiva knivar. Men nog finns det graaler att hitta för samlaren av dem ändå. 

Visst, eftersom jag har så många knivar skulle jag kunna sälja en majoritet av dem för att finansiera inköp av ett par få riktigt exklusiva knivar istället. Kanske till och med custom och/eller handgjorda knivar. Då skulle jag hamna i en liknande situation som trådskaparen befann sig i. 

Till vilken glädje för mig? Skulle det vara vetskapen om att jag minsann har en äkta XXX hemma? För i fickan skulle de då inte återfinnas. För mig är faktiskt 1500-2000 kr mycket pengar. Att sitta och klämma på EN kniv med kanske tiodubbla det värdet skulle inte göra mig gladare alls faktiskt. Sen kan i förbifarten noteras då jag har hanterat ett antal så kallade "mid techs" vid det här laget att "the point of diminishing returns" i många fall passerats redan vid 4-5000 kronor vad mig anbelangar. Det vill säga jag blir nästan alltid besviken på knivar som trots att de är riktigt fina inte alls givit mig tillräckligt mycket extra för att jag skall tycka att det ger mig något. 

Så frågan är då vad som är en graal för mig? Svaret blir nog att det varierar över tid och inte är helt knutet till ekonomiskt värde. På min ständiga lista finns allt från vintage Spyderco till moderna Pro-tech. Men även klassiska knivmodeller som en Gerber Mark 1 och så vidare. Men de är inte tillräckligt lockande för att jag skall sälja av allt jag innehar för att skaffa dem. 

Med erfarenhet kommer ibland vishet. Därför är jag helt säker på att nyhetens behag efter ett tag skulle avklinga även med högstatusobjekt.  

/ J - på jakt men inte efter heliga bägare

Ny kniv - Victorinox Pioneer X

I vågen av för mig nya knivar från Victorinox följde även den här med, en Pioneer X.  Det är en något utökad version av grundmodellen i serien. 

När det gäller de korsförsedda knivarna från det lilla alplandet så brukar de kategoriseras utifrån ett par kriterier. Ett är mått och då talar vi om längd mätt i hopfällt läge. Den här sorteras till 93 mm knivarna. Ett annat är handtagsmaterial. Det vanligaste för Schweizerknivar är plast men även trä är ett alternativ numera och sen finns den här Alox-serien med sidor i aluminium. Det tredje kriteriet är hur många rader verktyg de har. I det här fallet är tre. 

Således är Pioneer X en 93 mm treradig Alox-kniv.

Victorinox Pioneer X

Det är där den skiljer sig från sin snäppet enklare kusin Pioneer. Tillägget "X" ger en extra rad vilket erbjuder möjliget att stoppa in en sax också. Just den här saxen är tämligen kraftig och tillverkad med sedvanlig schweizisk precision. I och med det tycker jag den är riktigt användbar. Hur mycket det än bär mig emot att erkännad det finns det situationer där en sax är bättre än ett kniblad. 

Jag kommer att återkomma med en recension av den här klassiska skönheten vid senare tillfälle!

/ J - med berg i blick

#knivesandbikes  #knivigtvarre #victorinox #victorinoxsweden

Ny kniv - Victorinox Spartan

Känslan har smugit sig på under en längre tid. Känslan att min knivsamling innehöll ett par knivar från Victorinox för lite. Sedan gammalt har jag en en trotjänare som ofta följt med i vandringsryggsäckens lock. Passande nog är det modellen Rucksack. Därefter har ett par små Classic införskaffats liksom en Army 2 och slutligen en Pioneer. Både de sista i Alox-serien, det vill säga de med aluminiumhandtag. Men utöver dem har det varit tunnsått. 

Så ett par modeller kunde gott komplettera dem. Som den här kallad Spartan. 

Victorinox Spartan, svart

Spartan har i stort sett samma mått som Pioneer. Men eftersom Aloxmodellerna inte har några ryggmonterade verktyg och inte heller några tillbehör i själva skollorna så har Spartan fler applikationer trots att båda knivarna är tvåradiga. Den har en något enklare pryl men i gengäld ståtar den med ett extra knivblad, tandpetare, pincett och korskruv. Sen går inte att komma ifrån att det är något billigare också. 

Nyttan av korkskruvar nuförtiden kan alltid diskuteras men de kan faktiskt användas för annat småpill också. Ett extra knivblad, i det här fallet ett litet pennblad kan också vara bra att ha. Mest för att alltid ha tillgång till ett riktigt vasst och rent blad för de där små "mikrokirurgiska" ingreppen. Ni vet, pilla ut en speta, fixa nageltrånget eller vad det nu kan vara.

Sen lockar alltid svart och blankt. Återstår att se hur länge den finishen varar.

/ J - på spaning efter de kors som flytt


#knivesandbikes  #knivigtvarre #victorinoxsverige

Dagens bild nr 201 EKA Swede 86

Den nästan helt okände mindre brodern. Ibland hamnar vissa familjemedlemmar i skuggan av andra. Så är fallet med den här kniven. Jo, rubriken skvallrar om vad kniven heter men hur många känner igen den?

"EKA Swede 86"

Många knivintresserade svenskar är nog mer bekanta med EKA Swede 88 som är storebror till den här modellen. Siffrorna anger förresten bladlängd och på det följer att den här modellen är något mindre. Men den största skillnaden ligger inte längd eller övriga mått. Det som verkligen skiljer dem åt är att det här är en slipjoint. Den saknar således lås. Men i gengäld har den en av de kraftigaste ryggfjädrar jag stött på. Den känns så säker som en kniv utan lås kan göra. 

I övrigt är den mycket lätt, skär bra och är skön att hålla i. Det är en bra kniv helt enkelt.

/ J - låser mig inte 

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC LVII

Min nya kompis heter Ziggy. Det är trevligt med nya vänner. Även om de är föremål. Jag behöver ingen terapeut, jag kan prata med mina knivar. 

Nej, så illa är det inte även om jag ibland själv undrar hur det står till. Dagen till ära tämligen bra faktiskt. Lite träningsvärk från gårdagens sejour på gymmet men annars så står sig den gamla kroppen också. 

Ziggy och jag

Kniven heter annars mycket riktigt Ziggy och är ett samarbete mellan Fox av Jens Ansø. Förlagan är hans customkniv med samma namn. Jens formspråk finns där med drag av mer extreme blad han formgett fast här i nedtonad version. Även hans karakteristiska mönster på handtaget återfinns här. Materialet är kolfiber. 

Annars den synnerligen sympatiska Pioneer. Victorinox behöver kanske ingen närmare presentation men det här är 2019 års begränsade Alox-upplaga. Att det blev just den och inte en standard förklaras mest av ett mycket bra pris på en utförsäljning. Sen var faktiskt champagne/guld versionen snygg också. För ljuset i tillvaron står Olight S1 mini  för. En riktigt bra ficklampa som kompletterar min Thrulite TiHi. Den senare har nämligen en detalj som det visade sig att jag inte alltid vill ha, det är en "twist" eller vrid-lampa. Olight har en hederlig knapp istället. Det och ett uppladdningsbart batteri. 

Glad fredag på er go' vänner!

/ J - knivviskaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Civivi Elementum

-  ett litet mästerverk

Tidlös och elegant eller en smula tråkig? Gränsen mellan de disparata åsikterna kan ibland vara hårfin och skönhet ligger i betraktarens öga som det heter. Eftersom jag införskaffat den här kniven kan ni nog lista ut åt vilket håll jag lutar angående det visuella.

Anledningen till att jag inleder med att tala om utseendet är att det i all sin enkelhet är slående. Vissa varumärken lyckas väl med marknadsföring genom design. Vem minns inte 80-talets Bang & Olufssen? Eller köksprylar från Alessi för att inte tala om Apples produkter. Alla har de ett formspråk som gör produkterna  lätta att känna igen även på avstånd. Det gäller produkter från Civivi också. De har på relativt kort tid lyckats etablera sig med en serie knivar som rönt stor framgång. En del av den framgången tror jag kan härröras till ett konsekvent och lätt identifierbart formspråk.

Den aktuella representanten har de döpt till Elementum och den är en av de mindre modellerna.

Civivi C907A Elementum

För den som inte är bekant med Civivi kan berättas att det är WE-Knives budgetmärke. Som många andra större knivtillverkare nuförtiden kompletterar de sitt ordinare sortiment med en rad knivar i något enklare material och utförande som släpps under annan flagg. Om Civivi kan dock sägas att de snabbt gjort sig ett namn på att inte tulla på vare sig kvalitet eller utförande och står sig väl jämfört med de flesta andra knivar på marknaden. Det är material och komponenter som är av enklare karaktär. 

Civivi har ett tydligt formspråk som matchas av god prestanda

Twitterversion: Civivi Elementum, sällsynt mycket kniv för pengarna. 

Blad

Liksom allt annat på den här kniven är bladet sparsmakat. Det innebär utöver ett enkelt yttre att det saknar all form av märkning. Inga logotyper, ingen designerautograf, ingen ståltyp utan helt blankt. Sen är formen mer drop än vad som är vanligt på en drop point. Bladet drar åt spear point hållet med sin nästan symmetriska spets.

Bladet mäter ungefär 3" på längden vilket mer exakt blir 75 mm. Höjden är 22 mm och tjockleken tacknämligt tunna 3 mm. Jag är mycket glad för att man från Civivis sida inte ökade godset till 3,5 mm vilket många tillverkare tyvärr gör närmast slentrianmässigt oavsett tänkt användningsområde. Finishen är en blank satin.

Ett helt sterilt blad i drop point-kostym

Stålet är inte mycket att orda om. Det är D2 och om det säger jag som jag brukar, att jag föredragit något annat mer rostfritt material. Men i ärlighetens namn skall sägas att trots att den här kniven burits och brukats tämligen ordentligt så har bladet inte fått några fläckar. Ännu skall väl tilläggas. Min gissning är att den tämligen polerade ytan ger ett visst skydd.

Prestandamässigt uppger Civivi ett så högt HRC-intervall som 59-61. Det kan nog ligga en viss sanning i det då eggen har visat sig hålla riktigt bra. 

Materialet är D2 och det har skålslipats ordentligt

En annan detalj som utmärker bladet är dess förmåga att skära väl. Något som knivar från moderskeppet, WE, inte är lika kända för. De brukar har tjocka blad och nästan lika tjocka eggar. Det var det där med att utan eftertanke fläska på med grova material för utseendes skull.

Här överträffar budgetversionen faktiskt många av sina dyrare kusiner. Det tunna godset på Elementum får via en rejäl skålslipning en ännu tunnare egg. Det gör att den här kniven inte bara ser bra ut, den är bra också.

Den är vad som på engelska brukar kallas en slicer, dvs en kniv som skär riktigt bra. Egentligen borde det vara en självklarhet för fickknivar men bisarrt nog är det inte alltid det nuförtiden.

Det här bladet fungerar väl till allt du kan tänka vilja använda en liten kniv till. Allt från kartong till äpplen och tomater. Den fungerade även utmärkt att skära av och skala högtalarkabel med då lite oxid skulle avlägsnas. En så här liten och nätt kniv är perfekt till den sortens precisionsarbeten.

Annars är den duglig till alla småuppgifter som dyker upp i vardagen. 

Handtag

Elementum kan fås i en lång rad olika material och efter det att försäljningssuccén var ett faktum har den exploderat i ännu fler. Det här är emellertid en av basmodellerna i svart G10. Det är enkelt och praktiskt men jag hade föredragit versionen i mörkt trä av utseendemässiga skäl.

Sidorna är föga överraskande fästa på en stålram som är öppen i ryggen. Den är ihopsatt med två skruvar utöver pivotskruven och de sträcker sig genom två distanser som återfinns mot bakänden av handtaget. Där finns även ett litet fånglinehål som på ett föredömligt vis inkorporerats i designen. Det gör att det vare sig stör utseendet eller förstör placeringen av clipet vilket annars dessvärre är vanligt.

Handtaget är mycket välformat i all sin enkelhet

Mer överraskande är hur pass lättad stålramen är. Öppnas kniven hittas i princip ett fackverk av metall. Det bidrar till den låga totalvikten och är en snygg detalj på en kniv som inte kostar mer än så här.

Den tunna kniven har en rejält lättad ram

Handtaget mäter totalt något över en decimeter på längden. Av det är 9,5 cm greppyta. Det räcker för att hela handen skall få plats eftersom man valt att inte förse kniven med finger grooves eller forward finger choils och annat som komplicerar det hela. Eller nja, ett litet choil finns och kan användas för den som vill smyga fram på handtaget. Flipperfenan utgör ett litet fingerskydd och bakom det utgör undersidan på handtaget en mjukt svepande linje. Handtaget sväller lite mot bakänden till vilket hjälper till att fylla handen bättre. 

Trots det ringa formatet ligger Elementum bra i handen

G10-materialet ger en smula fäste men den här varianten tillhör inte de strävaste. Ännu lite mer grepp ges av ett par räfflor vid bladryggens bas. Handtagets form är något mer rundat eftersom ramen höjer sig en smula över sidorna. En detalj som jag hört att folk ibland irriterar sig på. Här bidrar det mest till bättre komfort. 

Öppning och lås

Elementum är en flipperkniv och en förbaskat bra sådan. Här har man tack vare god geometri och precision i tillverkningen lyckats åstadkomma en kniv som har samma kvickhet och lätthet i handhavandet som mångdubbelt dyrare knivar.

Flipperfenan är liten och diskret vilket gör att den inte irriterar när kniven befinner sig i fickan. Den är lätt att hitta och räfflorna den försetts med gör att fingret inte halkar av. Hastigheten är inte den snabbaste på marknaden men kvick nog och framförallt pålitlig. Det är svårt att inte öppna den här kniven när man väl försöker. En bidragande orsak är motståndet från detent-kulan är väl avstämt.

En annan positiv detalj är att när låset släpps kan kniven fällas ihop direkt utan att kulan bjuder på ett andra motstånd. 

Så här gör man flipperfenor, övriga tillverkare se och lär

Låset är en enkel linerlock som dock som resten av kniven är mycket välgjort. Själva låsarmen tar rätt tidigt på det här exemplaret men ligger an med cirka 70 procent av sin bredd. Det ger ett stabilt lås som inte ger upphov till glapp eller spel. Inte heller fallerar det vid lättare slag mot baksidan av bladet, alltså negativ belastning. 

En liner lock i stål står för säkerheten

Låsarmen är lätt att komma åt då den sticker ut en smula i relation till resten av ramen. Den har även fått sig en omgång räfflor för bättre fäste. De är föredömligt gjorda då de rundats så att de vare sig stör resten av ergonomin på kniven eller skrapar tummen när låset skall frigöras. 

Att bära

I fickan är Elementum en dröm. Lätt med rundade former och någorlunda slätt material i sidorna. Lägg därtill ett utmärkt clip och du har en kombination som knappt kan bli bättre.

På längden mäter kniven en dryg decimeter hopfälld och tjockelen är tunna 11 mm. Höjden är även den blygsam med 2,8 cm. Elementum väger in på 79 gram. Den tillhör således lättviktsgardet och dessutom väger den ett par gram under uppgiven vikt.  

Lika bra som flipperfenan är clipet som fungerar utmärkt

Clipet är helt enkelt mycket bra. En enkelt springclip som verkligen fungerar. En bra ramp/läpp gör det lätt att fästa kniven vid en ficka och lagom mycket utrymme under gör att de flesta tyger inklusive jeans kan rymmas där.

Utseendet är neutralt och i det här fallet svart med någon utskärning som dekor. 

Kniven sitter djupt och säkert i fickan

Utformningen av clipet låter kniven dyka djupt ner i fickan där den sitter både säkert och diskret. Visst kan man påpeka att skruvarna kunde vara försänkta för att göra clipet optimalt men det är petitesser och inget som märks när kniven bärs.

Det känns heller inte särskilt mycket i handen när kniven används under längre tid på grund av att det är litet. Något känns det dock om man kramar hårt om handtaget i hammargrepp. Det är i princip ofrånkomligt med deep carry-clip av den här typen.

En nackdel finns och det är att clipet inte är flyttbart. Något som krånglar till det för den som är vänsterhänt eller bara föredrar att bära kniven på vänster sida. 

Sammanfattningsvis

Anledningen till att jag har just den här versionen är att jag fick ett mycket bra erbjudande. Ett gott pris för en begagnad men oanvänd kniv. Den tidigare ägaren sökte något ännu mindre att ha i fickan och blev överraskad över att den var större än han trott. Det kan dock tilläggas att det inte är någon monstruös kniv utan snarare något som hamnar i samma klass som t ex Spyderco Chaparall. 

En kniv som den för övrigt i mångt och mycket kan jämföras med även om Spydercon är en dyrare kniv. Den är dock en aning bättre på vissa parametrar i och för sig. Den skär ännu bättre, har ett ännu bättre clip och så vidare. Men det som talar för Elementum är att det inte finns många knivar som slår den på fingrarna när det gäller prestanda och byggkvalitet i förhållande till prislapp.

I Europa kostar Civivi Elementum runt 750-850 kr och priset i USA ligger på ca 50$. 

Civivi Elementum är en av kungarna i prisklassen

För de pengarna får du väldigt mycket fickkniv. I paketet ingår till att börja med en tidlös och stilren design. Och appropå ren så är hela kniven steril så när som på logotypen på pivotskruvshuvudet. Ett mycket uppskattat val, i alla fall från undertecknad som inte är helt förtjust i överdriven affishering på knivar.

Sen får du byggkvalitet på högsta nivå med utmärkt passning i materialen och matchande finish. Bladet är centrerat, fabrikseggen välslipad och låset är stabilt och pålitligt. Kanter och hörn är bra rundade på till exempel bladrygg och insidan av ram och till och med fånglinehålet.

Med på köpet följer även ett utmärkt clip. Frågan är varför så många tillverkare krånglar till just den detaljen? Det har visat sig att det enkla är bäst i det här fallet och det har Civivi tagit fasta på.

Därefter kommer vi till de riktiga fördelarna. Förutom att vara snygg så är Elementum även ett verktyg. Den ligger väl i handen även om det är en kniv inriktad på den mindre uppgifterna. Vidare är bladet riktigt dugligt. En bra spets och ännu bättre egg. En skålslipning tunnar ut ett redan relativt tunnt gods. Resultatet blir en kniv som skär riktigt väl och gör det länge tack vare D2-stålet. Visst, det kunde varit förnämare men då hade också priset stuckit iväg. Något får man trots allt göra avkall på i den här prisklassen.  

Både elegant och praktisk, Elementum är en vinnare!

Så i all enkelhet utnämner jag Civivi Elementum till en av de bättre knivarna i den här kategorin som släpptes under 2019. För den som söker en fickkniv av modernt snitt som inte skäms för sig vare sig utseendemässigt eller prestandamässigt är det bara att slå till! Det här är en kniv som jag utan det minsta dåligt samvete kan rekommendera. 

Specifikation:

Längd utfälld: 177 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 79 g (uppgiven 81g)

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2, HRC 59-61

Handtag: G10 på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - instämmer i hyllningskören

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Fox Ziggy

Italienska Fox har i sitt sortiment en rad knivar som härstammar från vår kära superduo från Danmark, Jesper Voxnaes och Jens Ansø. I det här fallet är det herr Ansø som är aktuell. 

Tidigare existerande alster från honom tillverkade av Fox är modellerna Flipper, Zero och Mojo. Tre knivar som skiljer sig väsentligt åt sinsemellan. En kniv med mycket specitellt blad samt titan eller träskollor och som namnet antyder en flipperfena, en liten tvåhandsöppnad back lock med FRN-handtag och knubbigt blad samt en lika knubbig bjässe med tumknoppsöppning i Mojo. Inte mycket gemensamt dem emellan alls. 

Ziggy däremot drar mer åt Flipper-hållet men är mindre extrem i sitt uttryck. Inget recurve-blad eller  pistolgrepp och så är den dessutom något mindre. En aning mer bruksorienterad skulle man kunna säga. 

Fox FX-308 CJB Ziggy

Ziggy delar förutom namn de övergripande linjerna med sin customförlaga. Men samtidigt känns det som en fusion mellan flera Ansømodeller då originalet är mer kompakt och därmed inte har lika slank profil. Sen hade de som så ofta är fallet med knivar från honom helt galna assymetriska slipningar.  

Foxversionem är snällare i sitt formspråk men det gör den även till en kompetent brukskniv. Det märks att en skicklig formgivare varit i farten. Det är många detaljer som är genomtänkta på den här kniven. Det är även något som Fox skickligt förvaltat. Produktionskvaliteten är genomgående hög och det syns på slutresultatet.

Appropå syns är det här en helsvart version med en bladbeläggning kallad Idroglider. Skollorna är av kolfiber och bladstålet är N690.

/ J - gillar rävar


#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LVI

Datumdyslektiker, kan man vara det? Jag brukar hävda det i vilket fall som helst. Min förmåga att komma ihåg datum och para ihop veckor, månader och andra tidsangivelser till begripliga format är kan man uttrycka det, något begränsad. Därför fick jag för mig att det var fredag den trettonde idag fast det var igår. Ja, inte fredag då men väl den trettonde. Otursdatumet får anstå till nästa månad. 

Jag är inte vidskeplig men det känns ändå bra på något vis. 

Fredags-EDC

I fickan hittas dagen till ära tre riktiga fullträffar signerade Cold Steel, Civivi och Victorinox. Modellerna är Broken Skull, Elementum och Swiss Army 2 även känd som Pioneer Pruner i USA. Eftersom solglimtar har skymtats vid horisonten struntade jag i ficklampan. Eller ja, det är inte riktigt sant utan snarare ligger den kvar i jackfickan och fick därför inte vara med på bild. 

Min repiga penna fick däremot vara med. Stridsärren fick den under testperioden då jag testade glaskrossarfunktionen. Testet visade sig att volframspetsar fungerar utmärkt mot glas men att mjukare titan inte klarar sig lika väl. 

Glad fredag på er go' vänner!

/ J - datumdyslektikern

#knivesandbikes  #knivigtvarre 

Nya knivar - CH Knives

Det är något av en världspremiär det här. Eller ja, åtminstone för mig här på bloggen så en ganska begränsad värld får medges. Det som har premiär är märket CH Knives.

Det är ett märke som faktiskt har varit med ett tag även om det troligen inte klingar så bekant för de flesta. Jag kommer ihåg dem från ett antal år tillbaka då fenomen som Aliexpress och DH-Gate var nya. Jag liksom många andra surfade omkring där och lade ströbeställningar på billiga knivar. Allt var inte piratkopior och förfalskningar även om det var och är ett påtagligt inslag dessvärre. Bland de något finare märkena med egna modeller fanns CH. De hade ett antal titanhandtagsförsedda knivar på programmet men inte så mycket mer. Jag minns att de ståtade med stora dödskallar i relief vilket inte riktigt är min smak. De var också i mitt tycke något för dyra för att satsa på. Kinamärkena hade inte slagit igenom än och bevisat sin kapacitet. 

Därefter har de levt något i skuggan av mer etablerade kinesiska märken. Men nu har de gjort en nysatsning för att ta sig in på såväl den amerikanska, europeiska och svenska marknaden. I Sverige hittas de bland annat hos Wanderoo  och det är i samarbete med dem jag presenterar de här två knivarna. Även det ett kärt återseende förresten, sist det begav sig var det en Böker Kihon som var aktuell.

Sen vill jag tillägga att det finns en intressant historia bakom CH Knives men den finns det anledning att återkomma till senare. 

CH 3511

CH Toucans Edge*

Vad vi har framför oss är två rejäla budgetknivar eller lägre prissatta kanske skall sägas. För en blygsam peng får man vad vid en första anblick är gediget byggda knivar med blad i D2 och handtagssidor i G10. En vid det här laget beprövad formel. Efter att ha hanterat dem ett kortare tag är intrycket att de är rejält prisvärda.

Det är inte alltid fallet med budgetknivar nämligen. Dessvärre händer det att på vägen från tillverkningsort till vårt kära fosterland förvandlas den där ytterst privärda kniven till en inte fullt lika bra affär för oss konsumenter. Varpå olika utländska recensenters utläggningar om "årets budgetkniv i 30-40$ klassen" klingar lite tomt när de i butik kan kosta det dubbla för oss. 

Men mina damer och herrar, inte i det här fallet! Det lovar gott. 

Jag återkommer med en recension av var och en så snart jag har hunnit testa dem. 

/ J - i testartagen

* Vad nu en färgglad jättenäbbad fågel från Sydamerika skall med en egg till. Men då borde namnet haft en genitivapostrof. Det kliar i fingrarna att ändra stavningen men det skall vara så. Nu heter kniven istället Tukanernas egg vilket är ännu märkligare. Särskilt som tilllägget "Edge" endast står på hemsidan men inte på bladet. Men i så fall heter kniven "Tukaner" i plural vilket blir minst lika märkligt. 

Knife Review QSP Worker

-  the return of the Sheeps foot

Also in 2020, it's moden to mix new and old. The trend since a few years is definitely still a thing. More and more knive makers have realized this and so did QSP. But to be honest most of this knife is modern. It's mostly the blade shape and perhaps the classic lock back combined with two handed opening that reminds of old times.

This combination is found on this knife called Worker. It was released during the latter part of last year.

QSP 128-C Worker

The knife is designed by Arthur Brehm who is a German Youtube profile and outdoor enthusiast. At first glance, this knife is somewhat reminiscent of a modern interpretation of an "Anchor messer" in my mind. Blade and handle shape have features therefrom, although Worker is not a copy in any way. The question then is whether this is a seaman's knife with clip or whether there is more to be found lurking under the surface?

Blade

It's not every day you get to present a genuine Sheep foot on a modern knife. A more commonly used cousin to this blade shape are Wharncliffes in different variations. A basic Wharncliffe has a back that slopes down to meet a straight edge. The Sheep foot does the same thing but with a much steeper angle and normally more rounded curve and first after having the spine of the blade running parallell with the edge. It gives a blade with a long straight edge but that basicall lacks a tip. Unless you consider a sharpened ninety degree corner a tip. But that is precisely why this blade shape once was developed, to avoid hurting animals with a sharp point.

A classic Sheeps foot. A blade shape more common on rescue knives today

This interpretation is 8,8 cm long and 2,2 cm high. The blade thickness is 3,5 mm. The finish is a semi-polished satin and the material used is Böhlers N690-steel. The look is very harmonious as it is reflected in the shape of the handle which gives overall elegant lines. There is a nail nick in the blade but it is somewhat redundant since the blade runs extremely smooth on ball bearings.

At some point there have been critique aiming at QSPs branding. At this knife it is subtle and well made. The logo can be found at the ricasso and on opposite side you will find Brehms signature and steel marking. Besides that the blade it sterile. Good!

Close to nine centimeters om full flat ground Böhler N690 steel

Generally, this blade type is good for all tasks that require a blade that cuts well but does not penetrate. This is also why many sailor knives traditionally looked like this. So that they could cut off ropes and cords without accidentally sticking the knife through a sail. Today, they are usually found on knives aimed at rescue personnel and the like. They are even more common in the kitchen because Santokus is a variant on the same theme. And then you find it on this knife!

About that, I feel a bit indecisive. In my reviews I often talk about how much I appreciate a good tip on my EDC-knives. And that's why I don't consider Worker to be optimal for that role. But in return you get a lot of edge to work with without having to be as careful with where you have the end of the blade. Thus, a security aspect is added to the function. However, it is not a trait I feel is very important to me.

But what the shape also gives is that what remains of the "tip" is incredibly strong. This allows you to really use the entire edge of the blade without being afraid of damaging a thin tip. You can also use sawing movements without risking poking holes everywhere. That finesse is even more appreciated when using serrated edges like on rescue knives.

Not only the tip is strong but also the rest of the blade. Three and a half millimeters stock thickness on a blade that is not more than 2 cm high and full flat ground doesn't give the thinnest blade. In fact, it's about the same proportions as a Mora Bushcraft to give you an idea.

That contributes to make this, not the best knife for apples and fruits. That is not for any food really. The blade is sharp but the blade too wedgy for these kind of jobs. By the way, the factory got a pass for me. It was more than decent.

If you instead focus on the knife's name "Worker", you will also find it's strengths. This knife is more at home when you need to apply som force. I tested to shred some left over carpet and a few pieces of rubber to give the knife some challenges. Tasks that this knife takes seriously and handles with ease. It gets even better when you start cutting wood. Then a smile spread across my face. The handle is comfortable and the edge bites nicely. The whole knife feels nimble and you really feel where the edge is.

The same goes for rope of different kinds and thicknesses. As expected plastic containers, bottle and the like isn't this knife's forte. Sure, you can cut most stuff but then I miss a proper tip.

Handle

One sligthly unusual thing about Worker is that it is fairly solid. That is, the frame isn't weight relieved despite being of steel. It gives a strong knife for sure but it also affects the balance. But it's not too bad after all. The point of balance is found just behind the bolster. So a little handle heavy but not much.

The bolster is by the way made of steel as well since they are an integral part of the frame. The  scales are made of wood but can also be had in classic jigged bone colored green. Otherwise, the knife is also available in more robust and modern materials such as G10 and a G10 / carbon fiber laminate. 

Frame and bolster made of brushed steel and screwed sides of wood

The wood is snake wood which belongs to the family Mulberry plants and is often used for violin bows and such. It is a very hard wood from parts of central America and it's known for its deep red color and dramatic grains. It is sure good looking and on this particular knife the fitting between the bolser and sides are close to perfect.

Good but not as good is the fitting between the frame and the lock bar at the back. It's decent but a little light can be seen through the knife if it's held to a light source. A classic test to see how well made a lock back is. One less good thing, the inside of the frame on this knife was almost sharp. I felt like I hade to fix it with some sandpaper. It should have been done from the factory. 

The lock back means that a closed construction. With that 
follows a big advantage, increased contact area against your hand

Otherwise, both bolsters and sides are elegantly vaulted. The knife is a screwed construction for the ones who like to dissassemble their sharp objects every now and then. But a warning is in place. This is a lock back and one equipped with ball bearings at that so the effort requried to get the knife back together is a bit higher than usual.

The Worker feels good in hand when you hold it. The ergonomics when cutting with the knife is also enjoyable. Mr. Brehm has diligently chosen to stick to the simplest possible shape.

The advantage of such an approach is that less that can go wrong. Because of this, all grips works. The ever so gentle curve in the handle combined with a small palm swell makes the knife stay in hand. But it must be said that wood in this polished version is a bit slippery so if you want more of a "hard use"-knife and feel the need of more traction I would recommend going for the G10 version instead.

It there is any negatives or rather input, it is that the bolster could be even more rounded or beveled on the top. But then agian, it is difficult when the handle is not wider than this. And by virtue of its width, it might be appropriate to point out that all knives that say they are aimed at heavier tasks should avoid open frames. Simply because it gives less contact area between knife and hand. Here a
a closed back is advantageously chosen instead.  

Opening and Lock

Worker is something as unusual as a two-handed knife that easily can be opened with one hand. The nail nick and the absence of flippers / thumb studs / disks are of course a clue to how it is supposed to be operated. But since the blade is so smooth to open and quite a bit of blade is protruding from the handle, the thumb can be placed against the nick and then you can slow rolll the knife open.

Of couse, the knife can be opened with two hands as well.

Often when it comes to tradtional knives terms like "walk and talk" are used. On this knife the walk gets 9/10. It can hardly be much smoother on a back lock knife. "Pull" or rather the detent is also real light on this one. In fact, with a hefty wrist snap, you can gravity open this knife. 

The formost use of the nail nick is when the knife is one hand manoeuvred

Whether ball bearings should be a thing or not on folding knives or not can be discussed, especially on one named Worker. But in this case, as mentioned, it provides an alternative way to open the knife which can be beneficial. But from a practical point of view, a couple of robust phosfor bronze washers would have been better. It's much less chans of dirt making a mess of your knife the simpler the construction is.

That being said, the tolerances are so fine in today's ball bearings that you almost have to drop the knife in the sand for it to start making funny noices. And if you do, any folding knife starts to protest, bearings or not.

A back lock with long lever and light tension

The lock is a well-made back lock that is characterized by a fairly low spring tension. It both makes for smooth action but also for a lock that is very easy to disengage. It's good to know because it makes the knife a bit aggressive, if I put it that way. If the pressure of the lock bar is removed the blade falls freely and very quickly. And if the blade is facing down, the knife will bite you. This means that this knife must be handles with some care or else there might be blood. 

To Carry

This knife can be carried in a couple of different ways. Worker comes with a clip but as a supplement a simple but well-sewn leather sheath in included in the package. By all means, it fits the style of knife but is not what I prefer. 

A simple but effective spring clip that allows the knife to ride deep in pocket

Then the knife is not so heavy with its 121 g that it cannot be carried loosely in a pocket either. By the way, it can be noted that the knife weighs exactly what the specification says. The round shapes also mean that it is not too much in the way.

The spring steel clip have a well balanced tension. It also lets the knife sit deep in a pocket which, in addition to being discreet, also reduces the risk of the knife being dropped. Something that is especially important for a forest to be used outdoors.

The clip can not be moved but is mounted in a right handed, tip-up configuration.

But left-handed, do not fear! As with all two-handed knives, it does not really matter, because the only thing that happens if you change the knife to the other side is that it sits in the pocket with the blade spine facing forward instead of backwards Of course, you can still pull the knife and open it with your free hand. And the lock is completely ambidextrous too.

To Conclude

Perhaps I chose the wrong material going for wood scales on this knife. It was done for purely aesthetic reasons and I still think the knife look damned good. And to some extent, it flirts with historical knives with this same look that had handles of natural materials such as wood, horns or bones.

But what it does is trick the eye a bti or rather play with the notion of what kind of knife it is. This is actually a knife that deserves its name, this is a Worker. 

A good looking knife that live up to its name, Worker

The first detail that gives it away is that there are no concessons in order to make it more fidget friendly. What's that you might wonder. Well, tragically enough, that factor is often a big part in designing modern folding knives today. In this area the manufacturers are listen ing to what I refer to as the "the loud few"*.

Here, the designer Brehm has instead focused on a combination of function and legality. That is, he has tried to accommodate those countries where you cannot have knives that have both locks and can be opened one-handed. Something that applies in his native Germany for example. The result was a two-handed knife with a sturdy back lock. Not the latest on the market but well proven and functioning.

A thing that, at least to me, tells that this knife is not primarely intended as an EDC-knife is the format. It is a little too big with its almost nine centimeters of blade which is also a little too thick for being the perfect fruit cutter. But above all, Worker lacks a proper tip. It means that you have to add a small secondary EDC-knife like a SAK or the similar to properly manage all the small tasks at hand.

But instead we have a proper worker bee. The heavier, the better as long as we are talkning about cutting and not prying of course. After all, it is a foldning knife. But that makes Worker grows with  the tasks. It made me glad to find out that I was able to whittle and carve wood with this knife.  

QSP Worker, a knife for the mushroom season and other outdoor acitivites. Beware, these mushrooms are just an illustration

All in all, I believe that Arthur Brehm and QSP succeeded in their intention to create a "Worker". This knife has some personality in a time when a lot is streamlined and not least titanium gray. At several points it deviates from the prevailing norm. What has been borrowed from modern trends are the ceramic ball bearings that provide a smooth action and of course the clip which today is considered by many to be a necessity.

The form is a flirtation with seaman's knives from the past and with that comes both pros and cons.

For me, for the reasons stated above, this is not the optimal EDC-knife. Instead, I see it as a good companion for camping or why not for those who  work outdoors? The price is around € 85 at the time of writing.

Here is link to the product page!

Specification:

Length open: 196 mm

Length folded: 108 mm

Weight: 121 g (weighed by me)

Blade length: 88 mm

Blade thickness: 3,5 mm

Blade steel: Böhler/Uddeholm N690

Handle: Snake wood scales on steel frame

Lock: Back lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - keep on workin'

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre