Ny kniv - Cold Steel Mini Tac Bowie

Den här versionen av en "neck knife" var från början en kniv med tantoblad. Det kunde sedan fås i endera en sågtandad version eller med slät egg. Den har funnits på marknaden ett bra tag och verkar vara en säljande produkt för Cold Steel med tanke på att den numera även kan fås i det här utförandet kallat Mini Tac Bowie. Det nya är förstås det i mitt tycke mycket snyggare clip point bladet!

Cold Steel Mini Tac Clip Point

Designen kan annars tillskrivas Andrew Demko som under lång tid var chefdesigner för Cold Steel. Materialen som använts tillhör inte de mest exklusiva men känns ändå väl valda och påverkar naturligtvis prisbilden i positiv riktning. Den här lilla gynnaren kan fås för kring en femhundring för närvarande. 

Materialet som använts för handtaget är ett fiberplastmaterial kallad Griv-Ex som hittas i en hel del av Cold Steels produkter. Handtaget är mycket distinkt utformat med ett djupt urtag för pekfingret. Här misstänker jag att Herr Demko möjligen kan ha sneglat lite på en Fred Perrin-design. 

Det 92 mm långa bladet är gjort av kinesiskt 8Cr13MoV. Kanske inte det dyraste stålet men det är ändå gångbart, särskilt som det är mycket rostfritt och är lätt att slipa. Eggen var som ofta är fallet med Cold Steel riktigt bra. 

Fodralet är gjort av ett annat plastmaterial vid namn Secure-Ex. Även det hittas i många fodral från det här företaget. Det håller kniven på plats med ett rejält snäpp. En nödvändighet då den är designad för att bäras i en rem eller kedja runt halsen. 

Därmed förstås även att det inte är en extremt stor kniv det handlar om. Totallängden ligger kring 17,5 cm med en vikt på mycket låga 82 gram. 

Sammantaget är de första intrycket att det är en gedigen och kompent liten kompanjon. 

Knivshop.se

 

/ J - fördjupar sig i Cold Steel katalogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel Mini Leatherneck Clip Point

Cold Steels  knivar kallade "Leatherneck" är ursprungligen en tolkning av en klassisk Ka-Bar, den ikoniska amerikanska stridskniven. Cold Steels variant kom med två typer av bladform, det för stilen typiska Clip point-bladet samt deras kända American Tanto. Det finns i familjen även en Bowie-utgåva numera. En stor pjäs som sig bör. 

Men sedan finns en trio av knivar i miniformat konsekvent döpta till Mini Leatherneck. Förutom de nämnda bladtyperna kan den även fås med ett tve-eggat dolkblad. 

Cold Steel bjuder på en miniutgåva av en känd förlaga

Den här versionen har dock en clip point som mäter 89 mm vilket ger en totallängd på strax över sjutton centimeter, 172 mm. Då bladet gjort av 8Cr3MoV inte är tjockare än 3 mm så blir vikten så låg som 94 gram. Det gör att kniven möjligen kan användas som "neck knife". Men det kan diskuteras. Varför ämnar jag addressera i kommande recension. 

Cold Steel Mini Leatherneck Bowie

Hur som haver är det här en liten, rolig och tämligen praktisk gynnare från Knivshop för den som inte vill släpa omkring på en full stor Ka-Bar men ändå få lite vibbar av den typen av kniv. Sedan går inte sticka under stol med att prislappen är tilltalande. 

 

/ J - goes mini

#knivesandbikes #knivigtvarre

Med lite distans...

- Soulthrower Open 2024 - ett eftermäle

Med lite distans kan man få perspektiv på saker och ting sägs det. Fan tro't! För med fel distans kan man också missa en knivtavla kan konstateras. Dessutom OM och OM igen. 

Det är ämnet för dagens inlägg som handlar om Soulthrower Open 2024 som gick av stapeln för snart tre veckor sedan. Egentligen hade jag tänkt skriva om händelsen tidigare men det har varit fullt upp och sedan blev jag sjuk. Därtill är jag inte riktigt säker på hur jag skall sammanfatta det hela då det för mig blev en mycket märklig historia. 

Om man inte anländer Arboga fredagkväll innan knivkastning kan man få se stan utan regn!

Alternativ två är en kryssning på Hjälmare kanal en dag senare, då regnar det mindre!

Först kan vädret avhandlas. Det är snabbt gjort då det var exakt detsamma som varje gång vi varit i Arboga, jag och min fru. På fredagar regnar det, på lördag är det strålande sol och på söndagen öppnar himlen sig igen. Så även den här gången. Enda skillnaden var att vi kom lite tidigare och därför såg lite sol på fredagen samt lämnade senare på grund av en kanalkryssning och därför fick ytterligare sol på näsan. 

Tävlingarna och lekarna i full gång under Soulthrower Open 2024

Coutanqe är ett av de spel man kan delta i

Inledningsvis vill jag poängtera att jag var mycket väl förberedd. Inget kastande under vintern samt vårvintern förbyttes i ivrigt tränande månaderna innan. Resultaten veckorna innan pekade formmässigt rakt uppåt och personliga rekord slogs på löpande band.* Kastlivet kändes bra. Det var kul att kasta kniv helt enkelt. 

Jag bollade även med min kära fru/coach kring mental inställning. Förra året lyckades jag nämligen lägga ett första kast på marken...från 3m...rotationskastning! Sådant får bara inte hända. Det är även rätt svårt att förbereda sig på då det helt enkelt inte sker på träning. Nu praktiserades tanken på att det visst kan hända och att det i så fall återstår många kast att reparera det på. Tävlingen/kasttrundan, jag föredrar att se den så, fortsätter ETT kast i taget till man är färdig. Varje kast är viktigt. 

Så här gick det på delar av uppvärmingen, den känslan höll dessvärre inte i sig!

Men så blev det förstås inte. Första momentet var rotationskastning. Inte min starkaste sida men jag gillar det och har blivit tämligen bra på träning. Så jag såg ändå fram emot det hela. Den känslan varade inte länge. Redan på uppvärmningen infann sig lätta panikkänslor. Likt första året jag tävlade fick jag inte till distanserna! Det var något som inte stämde med avstånden. Efter att ha justerat både bakåt och framåt utan att närma mig en lösning började så poängräkningen. 

De två första kasten var femmor och bättre inledning kan man inte få. Sedan hände det där...igen. Det som inte skall hända på det avståndet. En kniv på marken. MEN, nu skulle den rätta mentala inställningen rädda mig var det tänkt. Strunta i det missade kastet, ta nästa och andas lugnt! Det gjorde jag. Och missade även på fyra meter, samt fem. För att inte tala om sex och sju och sedan var den dagen förstörd vad gäller rotationskastning. 

Eländet fortsatte och jag kände mig plötsligt inte säker på något avstånd. Jag missade omkring var tredje kast. Det spelade ingen roll hur lugnt jag tog det mellan kasten och hur många djupa andetag som togs. 

Den första tävlingen var bara att glömma helt enkelt. Första läxan. Glöm det dåliga, fokusera på det bra och så tar vi nästa! Vädret var strålande och stämningen bland deltagarna på topp. Det smittade av sig. 

Särkastningar sker i regn, det är sedan gammalt

Problemet var bara att min känsla inte blev bättre. På inkastningen fick jag omedelbart problem med mina knivar. De jag använde var Zitoon Knives The Devil's Claw och de är tämligen tunga. Här var uppvärmningsbanorna försedda med nya tavlor av tall. Tyvärr var det en kombination som gjorde att mina knivar ungefär två gånger av tre studsade baklänges ur tavlan alternativt träffade för att sedan försmädligt vända sig ned mot marken och trilla ur. Det var något med tavlorna som gjorde dem "studsiga" på något vis. Som att de fjädrade. PANIK, nu var goda råd dyra!

Jag bytte till mina reservknivar, Big No Reload från samma tillverkare. De är lättare! Men tyvärr var det ju inte dem jag tränat med under föregående månader. Förvisso kastar jag med de knivarna ibland men inte alls lika mycket. Sedan visade sig att jag blev lite "fintad". Tävlingsbanornas tavlor var av gran och kändes helt annorlunda. 

Ricky från England kastar mot ilsk viking. Siluett-kastning pågår

Även det här momentet blev uselt för min del. Det sämsta resultat jag presterat bland andra människor helt enkelt. Det kanske säger något att mitt resultat från Walk Back yxa blev högre än både Rotation kniv och No Spin. Då ÄGER jag inte ens några yxor och har aldrig tränat. Det här var min fjärde gång jag kastade över huvudtaget och då ägaren behövde sina yxor fick jag byta till andra låneyxor jag aldrig hållt i fem minuter innan start. 

Mitt största problem var och är att jag inte vet vilka lärdomar som skall dras. Att det rör sig om en mental kollaps är ställt utom allt tvivel. Men vad det beror på vete tusan. Jag var nämligen inte nervös. Inte så att jag märkte det i alla fall. Med tanke på hur illa det gick så var humöret ändå på topp. Jag njöt av det fina vädret och att umgås med alla trevliga kastare. Där och då lekte livet men inte kastningen. 

Jag har fortfarande inte lyckats lista ut vad jag gjorde för fel. Dagen efter, när yxkastningen var över stod jag och Jukka Jansson och bollade idéer och kastade lite No Spin och då gick det precis så väl som det kan. Att det inte går lika bra på tävling som på träning är förstås ingen hemlighet. Det gäller alla. Därför räknade jag med att poäng kring 180-200 var realistiskt i No Spin och åtminstone en bra bit över 200 i rotation. De siffrorna var jag inte i närheten av. Jag kastade kring hälften av de poäng jag är van vid. 

Medaljer och tävlingsknivar

Några tröstpriser fick jag dock med mig. I just Walk Back No Spin kom jag trea efter vår käre Alan "Drop Bear" Wickham från Australien och nämnda herr Jansson från Finland. Sedan drog jag till med tredje plats i långdistanskastning kniv med 11,40m. Tyvärr satte jag förvisso ett kast som mätte över 13 m också men en decimeter för lågt. Min sista medalj var en förstaplats i No Spin Silhouette. Något kunde jag tydligen pricka. 

Det märkliga jag nämnde inledningsvis var att jag dels kände mig på relativt bra humör under hela tiden utom just när de dåliga omgångarna pågick. Före och efter infann sig sinnesfrid igen. Dels att jag inte lyckats lista ut vilka fel som begicks. Jag vet helt enkelt inte vad jag skall träna på. Förutom möjligen på fler tävlingssituationer. Men det är inte så lätt. Jag hade velat åka till UKATs VM som just gått av stapeln i England men hade inte råd. Siktar på att delta nästa år i Tjeckien istället. 

Men summeringen blir att själva helgen var fantastisk men att min kastning var usel. Så kan det gå!

/ J - medioker

* Exempelvis tangerades personbästa på 3m rotation 104p, sattes ett flertal Walk Back rotation kring 250 p med de två bästa på 255 p (Personligt rekord på träning 258p). Vidare satte jag prydliga personbästa i No spin som exempelvis 91 p från 5 m, 97 p från 4 m och 101 p  från 3m samt sist men inte minst No Spin Walk Back 233 p!   

New Knife - QSP Unicorn

Let me introduce a knife from QSP named Unicorn. It's one of my latest knives from a favorite brand and as the name suggests, it's a bit rare. The animal is known to be notoriously difficult to find and the same applies if the search area is limited to my knife collection even though I own at least one other knife model with the same name.

QSP Unicorn unicorn as it arrives. They are among the few companies that actually have the actual knife on the accompanying sketch

What is odd in my case is neither the opening method, the lock nor the materials. The knife opens with a blade hole, well or barely but we can come back to that, which is one of my favorite ways to lure a knife blade out. There is also a flipper tab for those who want to use one instead. It was the first box checked in the list for trendy knives, alternative ways to get the blade out.

Also, "button locks" aren't new anymore, even if QSP wasn't the first with them they tried it before.* But they're trendy! It was box number two checked.

Then there were the materials. Steel is found in the clip and Micarta is found in the handle, which is one of my favorite materials. The knife is also available with two-tone G10 in several combinations for those who prefer other materials. The blade steel is not surprising either, 14C28N is a frequently used steel with recognized good properties for the price range.

QSP Unicorn

So many more materials are not present except possibly the ceramic in the bearings and the detent ball. Nor are the drilled holes in the handle completely original. QSP has done it before in, for example, its Canary series.

No, what is a bit odd is the blade shape. Certainly called a drop point and maybe technically it is, but in that case, it is damn close to what is usually called a straight blade. In this case, it gives a broad blade with a strongly pronounced belly and not so much of a tip. A shape I don't usually prefer on my knives.**

Most of the time, my EDC knives are somewhat pointier and don't have as wide blades. But this one might pleasantly surprise me, who knows? However, the handle is very comfortable to hold so there is at least a good base to stand on.

I'll be back with a report on how this fantasy horse compares to other animals in the knife collection.

QSP Knife

/ J - in search for mythical beasts

* My first personal experience with that type of lock came from a Böker Speedlock from the late nineties.

** Although of course, I have a number with a similar shape, not least the Two Sun Dynamo

#knivesandbikes #knivigtvarre 

The Forbidden Picture and the way forward

- about the relationship between Instagram and the blog

In the beginning was Instagram. At least for those who liked to share photos. Not films, not film clips, and not "tweets", but mainly photography in all its forms. A lot has happened since then. Unfortunately, I must say.

The forum grew and I jumped on the bandwagon rather late. To this blog (and initially my bike blog) I linked an account which I therefore named "knifeandbikes". An account that did well and initially grew by around 1000 followers per month. From the very beginning, of course, things did not go so quickly, but the development steadily accelerated in a positive direction. It continued until I had just over twenty-three thousand followers. Then something happened that made all further "organic" growth impossible.

Suddenly Meta got the idea that they should compete with, among others, TikTok, whereupon films began to be awarded at the expense of images. In addition, they became greedy and wanted even more money, which made it very difficult to get posts seen without paying for them. What they call "promotion". Meta wants you to market your images via them, not via quality. Previously, good photos and well-chosen hashtags would have been enough and people found you anyway.

Shortly thereafter, all growth on my account and most others that touched our interest, knives, simply died.

One might be led to believe that this is an innocent picture of a small pocket knife in front of the Arboga Stream, but no!

Then it went downhill even faster. It started with so-called "shadow bans", which means that certain content is  not flagged as forbidden, but is hidden by the algorithms anyway. It can be about both individual posts and entire accounts. After that, it got worse and many many accounts, including mine and large manufacturers of knives, were hidden for all but followers. A phenomenon that has since affected people on and off. Images are flagged as inappropriate or containing violence or nudity even if, in my first case, they depicted a bunch of pine trees in backlight.

The latest in the negative development is that a large number of images and their "hashtags" are banned altogether. The seemingly innocent image above is a good example. Picturesque I thought, life-threatening from Meta's point of view. In this case, there are mainly two # that stick out in the robot eyes of the algorithms. One is the brand itself. Civivi and thus #civivi is not feasible at the moment. The same goes for #knifephotography which was another tag I used. 

Therefore, the image above is "forbidden". Only those who follow me can see it. But not everyone who does it either, but only those who actively scroll through their feed and usually look at my pictures. It's also not searchable, it can't be seen in general feeds and it can't be found as a recommendation even if you as a user would like that type of image.

Is it brutal or does it show something forbidden? No, It is IG or rather Meta that is behind them and Facebook that decided that all knife-related content is violent or at least condoning violence.

This also applies to images depicting a small and very green folding knife against the background of parts of a medieval center in Arboga. Sure an extremist environment, don't you think?

This picture just looks innocent to the untrained eye. One can imagine that it represents a wooden block on a slanted table standing in a meadow. But no...it was marked #knifethrowing which is forbidden. Consequently, it is on par with any ISIS image online

Of course, the development has consequences for those interested in knives and all kinds of other objects with a point or edge, whether it is about HEMA, collecting Japanese swords, or something similar. Hunting pictures and the like have always been prohibited, so anyone interested in that has always had to look elsewhere.

But unfortunately, that means it's getting harder and harder to navigate the biggest platforms like Facebook and Instagram and everything else owned by Meta. Starting over on another platform is of course a possibility, but not the easiest thing to do. Especially not when you have invested a lot of time over many years to build up an account with all that goes with it.

It doesn't just apply to me, of course, but to many of the small businesses that have become dependent on these channels for marketing. In those situations, it is not fun when rules and policies are changed completely arbitrarily. This applies, for example, to many small manufacturers of knives who have seen this as an excellent way to reach and communicate with their customers.

For that reason, I will continue to focus primarily on this blog. The posts are neither trending nor going viral but those who are interested can find them through searches or by just following me. In addition, the texts remain, they do not disappear in the noise that is a feed you scroll through. In addition, it grows slowly but surely. In the past year, it has grown to around 10-11 thousand readers per month. And that number is steadily going in the right direction. 

So I hope you join me on the journey ahead!

/ J - primary blogger, secondary Instagrammer

Review Karesuandokniven Pältsa

  

-  a great little knife

Karesuandokniven's latest and now only folding addition to the catalog seems quite traditional at first glance. The first thing that is seen is either the very nice wooden handle or the substantial leather sheath, depending on how the knife is carried.

If you then note that it is a lock back and that it also has a typical "Scandinavian" grind, the knife seems easy to categorize. All that remains is to see if it is as effective as it looks, you may be led to believe, but then you are deceiving yourself. This knife offers more than that and there are subtleties to discover.

Karesuandokniven Pältsa

This is not Karesuandokniven's first attempt at making folding knives. However, I have tested or even handled their previous contributions to the area called Nallo and Singi. There was something about them that didn't attract me, I must admit. The models didn't feel that elaborate was the impression I got from the pictures.

It is different with Pältsa. Here we have a knife that is very well designed and exudes competence even from a distance. In addition, the help of experts in the field has been taken. Building folding knives is more complicated than manufacturing fixed blades. Therefore, this is a collaboration between Italian Fox Knives and Karesuandokniven where the former are responsible for the mechanism.

Then Karesuandokniven contributes with the rest of the build, northern Swedish "know-how" in general and also adds traditional materials such as reindeer horn, wood, and leather. The end result is a knife that is both stylish and solid.

Pältsa is seemingly simple but hides subtleties

Short version: Karesueandokniven Pältsa - Tradition meets modern technology in beautiful harmony. A utility knife that is just as nice to look at as it is to use.

Blade

In terms of appearance, this blade is as Swedish or possibly Scandinavian as it gets. The shape is a drop point without excesses. The length is a well-balanced 75 mm and the height is 20 mm. These are proportions that are recognizable from more than one small classic hunting knife from this part of the world. Then they have chosen to keep the thickness down to a remarkable 2 mm, which I am very happy about. It improves the cutting properties significantly compared to if another millimeter had been added, which many manufacturers do today for some inexplicable reason. Perhaps the reason is all the destruction tests found on YouTube. But for normal knife use, no more is needed. At least not on a small pocket knife.

The blade is as simple as it is a capable drop point

In my opinion, Karesuandokniven has previously taken a few shortcuts in terms of steel selection. This has especially been the case if price has been added to the equation. A path they now departed from. Peltsa can be obtained in several different variants and the blade steels vary depending on what is chosen. In the version with a Micarta handle, 12C27 is found, which is a slightly simpler steel, but it is a slightly simpler knife in general. In addition to that, there is also Pältsa with blades in both ELMAX and Damasteel Nordic Light. The latter is found in the very most exclusive edition of the series. In addition to being very stylish, the patterned steel is stainless.

But in this knife, another really competent knife steel from Swedish Damasteel is found in the form of RWL-34. Here raised to around 61 HRC which is excellent! Now, I don't have any equipment to examine hardness, but considering how the blade behaves over time, I have no reason to mistrust the data.

The blade in this version is made in Swedish RWL-34

Then the edge is a chapter in itself. A positive one. The factory edge on this specimen was very good. Incredibly sharp, smooth, and centered. In addition, the hardening seems to keep what it promises as it keeps the sharpness for a really long time. This is what is now usually referred to as Scandi grindor a zero edge without a secondary bevel if you like. 

That type of grind can sometimes bring some disadvantages. For example, that they have a tendency to crack fruits such as apples and materials with a similar texture instead of cutting them. Usually, they are superior when it comes to handling wood in different varieties. But, and it's a big but, there are ways around the downsides. As I said, one of them has been used here. Karesuanodkniven has understood that the blade must be thin! That feature makes this a veritable pocket scalpel, albeit with much better steel than surgical instruments usually have.

It is noticeable when the knife is put to work. As usual, the knife has been brought to work and various packaging materials are found there in large quantities. Especially when deliveries arrive on Mondays, there is a lot of cardboard and plastic to be handled. Peltsa is also very good for that kind of task. The thin blade slides through cardboard without much resistance. This also applies to thicker double-walled boxes, I've noticed. The handle is certainly small but provides enough support for the user to be able to put some pressure behind the incisions when needed.

What keeps it from being a really good "job" knife for me is that it requires two hands to open. Often I stand there with a three-kilo bag of crushed tomatoes in one hand and then I want to fold out the blade with the other hand. Here I have to think about opening the knife first, then grasping both the thing to be cut and the knife. Not impossible, but I've gotten used to skipping that part. 

Otherwise, Pältsa cuts exactly as expected, i.e. damn well in wood. This applies to both fresh birch slats and dry wood. A frequent and heavy duty that my pocketknives are assigned to is tidying up throwingknife targets. This means that all dry chips around the bullseye must be removed. It's like shaving an Ent. And this knife does it well despite its small size.

Handle

The first thing you notice is, of course, the nice wooden material on the sides. This knife has a handle of Masur birch which gives the personal grain. Of course, no wooden handle is the same, and this is especially true of this type of wood. If for some inexplicable reason, you don't like it, beech is available instead, or Micarta for those who prefer man-made materials. The wooden handle is also treated with beeswax.

The handle is 98 millimeters long, 14.3-17.9 mm thick, and builds at most 23.9 mm in height. Not an enormously large knife, in other words, but very "in-between", which also feels Swedish.

The handle is well-shaped and provides a good grip

Then we get to one of those things I hinted at at the beginning of the review. That the knife offers more than what is visible. Namely, there are a couple of things that are extremely unusual and possibly completely unique. It's about the material combination in the handle. The frame is made of carbon fiber! Of course, I have knives wholly or partially made of that material, but not one constructed in this way. Especially not when the spacer is made neither of carbon fiber nor of wood but of reindeer horn! Also a first for me.

Here you can see the unusual combination of a back lock, a partially open back, and an backspacer

The result is both stylish and light. A combination of carbon fiber and wood also provides a torsionally rigid knife that does not flex. Not even when used for tough work, such as working with dry wood.

The handle is not large but works for my large size hands. But that's just

The handle of the Pältsa is three-dimensionally shaped to the extent that it not only has a small finger guard against the blade, a bulge in the middle, and a small beak further back but also swells in the middle. Overall, it provides a very good grip.

The size is also sufficient for my hands, size large, but if you know that you have huge mittens, the knife is possibly too small. Otherwise, the handle is not so overly shaped that it makes any grip impossible. On the contrary, all the most frequent grips work great.

In the handle, there is also a hole for a lanyard and the knife comes with a leather cord with and added decorative bead made of reindeer horn.

Opening and Lock

When it comes to opening, Pältsa is as traditional as it gets. You use your two hands and simply open the knife. No flipper fins, front flippers, thumb studs, or blade holes. Incidentally, it would only have disturbed the low-key and clean aesthetic. It also protrudes enough blade to pinch without having to add a nail nick. A detail I can happily do without since it most collects filth anyway.

Enough blade protrudes to provide a good grip when the knife is to be folded out

The opening is very sympathetic with a blade that slides easily and smoothly. But it certainly wasn't like that from the beginning. When I got the knife it was bad. The pivot screw was tightened really hard and the knife felt both tough and gritty. The blade was not centered though. It felt a little unnerving but that was a problem that was easily solved by releasing the pressure on the adjustable pivot screw and then retightening it a bit.

That and a certain amount of wear and tear has given good results. Now the knife is very pleasant to handle and the movement is soft and smooth.

Pältsa features a backlock

Pältsa comes with a back lock as mentioned earlier and it performs well. It holds the blade in a firm grip and it is easy to release. Sometimes the spring force can be so strong that it is almost painful to release that type of lock but not in this case. Then all knives equipped with back locks are a little sensitive to dirt. If a piece of lint ends up in the locking notch, the blade does not lock properly. However, it is very easily fixed.

To Carry

Pältsa belongs to those knives that come with a leather sheath. Possibly depending on the knife missing a clip. An accessory that many nowadays consider absolutely indispensable. But the fact is that there are advantages to being without them as well. Apart from the fact that knives are usually prettier, ergonomics are improved. No clip, no chafing in the hand.

Peltsa comes with a strong well-stitched sheath

However, I mostly carry the knife in the sheath when it is in a bag. Mostly to protect the knife against abrasive metal objects such as keys and the like. When I bring Pältsa, it is usually loose in a pocket. It is not a very large knife, as the handle dimensions imply. But even better is that it is a very light knife.

A knife with a fairly thin blade, and a carbon fiber frame, mostly open in the back and equipped with wooden sides will not be heavy. The total weight is a meager 68 g! It's impressive regardless of which folding knife we're talking about. Especially one with this ergonomic handle.

That, combined with the well-rounded corners, makes Pältsa quite comfortable in a pocket. However, there is the usual problem that arises if a knife without a clip is placed in a trouser pocket, that they like to lie crosswise. But it can be avoided if the sheath is used. It is made of high-quality leather and is well-stitched. The lock snaps into place with a strong push button and the belt attachment takes belts up to five centimeters wide.

To Conclude

This folder from Karesuandokniven is the result of a distinguished mix of tradition and innovation in my eyes. Combining the simple and harmonious lines of a classic Swedish hunting knife with what it means in both ergonomic and practical terms with modern technology is an excellent move. Of course, the fine RWL steel contributes the most, while the carbon fiber frame provides a smooth ride even without bearings and also contributes to a light knife. 

The reindeer horn in the insert is mostly a fun detail, but it also ties the knife together with both the region it was made in and older times. A stylish and fun addition.

For me, the outcome of the meeting was not a foregone conclusion. I had no previous experience with folding knives from this company from the far north and was therefore curious. Especially as their knives do not belong to the low-price segment. After all, they are premium knives manufactured in part by hand in Sweden.

The price varies slightly depending on which version is chosen. The most luxurious one costs almost six hundred dollars, but then you get a really exclusive steel. The simplest edition ends up around 180 $. This is the intermediate edition with a price tag of around 280$ depending on the exchange rate.

The Karesuandokniven Pältsa is an excellent companion on all summer adventures!

For that money, however, you get a knife with several positive features. I have focused on the practical ones with an excellent blade in noble steel and a handle with good ergonomics.

In addition to that, the proportions make the knife very attractive. Several people I have shown the knife to and who got to feel it have expressed it in various positive terms. And therein lies something of the secret, this knife has "it" in the form of a charm that is somewhat difficult to describe. That, of course, makes it an excellent gift for any hunter, outdoorsman, or person interested in knives.

I highly recommend it!

Karesuandokniven

Specification:

Length Overall: 170 mm

Length Folded: 98 mm

Weight: 68 g

Blade Length: 75 mm

Blade Thickness: 2 mm 

Blade Steel: Damasteel RWL-34

Handle: Wood, arctic birch on a carbon fiber frame

Lock: Back Lock

Produced by: Karesuandokniven, made in Sweden, partly in Italy

/ J - is thinking about the midnight sun

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Unicorn

Låt mig presentera en kniv från QSP döpt till Unicorn. Det är en av mina senaste knivar från ett favoritmärke och som namnet antyder är den en smula originell. Förlagan är kända för att vara notoriskt svåra att hitta och detsamma gäller om sökområdet avgränsas till min knivsamling även om jag äger minst en knivmodell till med samma namn.

QSP Unicorn som den anländer. De tillhör de få företagen som faktiskt har den aktuella kniven på den medföljande skissen

Det som är udda är i mitt fall vare sig öppningsmetod, lås eller material. Kniven öppnas nämligen med ett bladhål, tja eller knappt men det kan vi återkomma till, vilket är ett av mina favoritsätt att trolla fram ett knivblad. Därtill finns en flipperfena för den som vill nyttja en sådan istället. Det var första krysset i rutan för trendiga knivar, flera alternativa sätt att fälla ut knivbladet.

Sedan är inte heller "button locks" nya längre även om QSP inte var först ut med dem.* Men trendiga är de! Det var kryss nummer två. 

Sedan var det materialen. Stål hittas i clipet och i handtaget återfinns Micarta som är ett av mina favoritmaterial. För den som föredrar andra material finns kniven även att tillgå med tvåfärgad G10 i ett par olika kombinationer.  Inte heller bladstålet överraskar, 14C28N är ett frekvent använt stål med erkänt goda egenskaper för prisklassen. 

QSP Unicorn

Så många fler matieral finns inte förutom möjligen keramiken i lagren och "detent"-kulan då. Inte heller handtagets urborrade hål är helt originella. QSP har gjort det förut i exempelvis sin Canary-serie. 

Nej, det som är lite udda är bladformen. Förvisso kallad en drop point och det kanske det tekniskt är men den ligger i så fall förbaskat nära vad som brukar kallas ett rakt blad. Det ger i det här fallet ett brett blad med en kraftigt uttalad buk och inte så mycket till spets. En form jag vanligen inte föredrar på mina knivar.**

Oftast är mina EDC-knivar något spetsigare och har inte lika breda blad. Men den här kanske överraskar mig positivt, vem vet? Hur som haver är  handtaget mycket bekvämt att hålla i så det finns åtminstone en bra grund att stå på. 

Jag återkommer med en rapport om hur den här fantasihästen kan mäta sig med andra djur i knivsamlingen.

QSP Knife

/ J - letar fabeldjur

* Min första personliga erfarenhet av den typen av lås kom från en Böker Speedlock från slutet av nittiotalet. 

** Även om jag förstås har ett antal med snarlik form, inte minst Two Sun Dynamo

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Den förbjudna bilden och vägen framåt

 - om relationen mellan Instagram och bloggen

I begynnelsen var Instagram. Åtminstone för dem som gillade att dela främst bilder. Inte filmer, inte filmsnuttar och inte "tweets" utan främst fotografering i alla dess former. Mycket har hänt sedan dess. Dessvärre måste jag tillägga. 

Forumet växte nämligen och jag hoppade på tåget tämligen sent. Till den här bloggen (och inledningsvis min cykelblogg) kopplade jag ett konto som därför döptes till "knifeandbikes". Ett konto som gick väl och inledningsvis växte med cirka 1000 följare per månad. Från allra första början gick det förstås inte så fort men utvecklingen accelererade snabbt i positiv riktning. Det fortgick till jag hade strax över tjugotretusen följare. Då hände något som omöjliggjorde all vidare "organisk" tillväxt. 

Meta fick för sig att man skulle konkurrera med bland andra TikTok varpå filmer började premieras på bekostnad av bilder. Därtill vill de gärna ha mer pengar varpå det blev mycket svårt att få ut bilder till en bredare publik utan att betala för dem. Det de kallar för "promotion". Meta vill att man skall marknadsföra sina bilder via dem, inte via kvalitet. Tidigare hade det räckt med bra bilder och väl valda hashtags och folk hittade dig i alla fall. 

Strax därefter tvärstannade all tillväxt på mitt konto och de flesta andra som berör vårt intresse, knivar. 

Man kan förledas att tro att det här är en oskyldig bild på en liten fickkniv framför Arbogaån men icke!

Sedan gick det ännu fortare utför. Det började med så kallade "shadow bans" vilket innebär att visst innehåll förvisso inte flaggas som förbjudet men i vilket fall döljs av algoritmerna. Det kan handla om både enskilda inlägg som hela konton. Därefter blev det värre och många många konton, inklusive mitt och stora tillverkare av knivar spärrades för alla utom följare. Ett fenomen som sedan dess drabbar folk lite till och från. Bilder flaggas som olämpliga eller innehållande våld eller nakenhet även om de som i mitt första fall föreställde ett gäng tallar i motljus. Det faktiska innehållet struntar robotorna i.

Det senaste i den negativa utvecklingen är att en stor mängd bilder och deras "taggar" är bannade helt och hållet. Den till synes oskyldiga bilden ovan är ett gott exempel. Pittoresk tyckte jag, livsfarlig ansåg Meta. I det fallet är det framförallt två saker som sticker i robotögonen på algoritmerna. Den ena är märket i sig. Civivi och därmed #civivi är nämligen inte gångbart för stunden. Detsamma gäller #knifephotography vilket var en annan tagg jag nyttjade. 

Därför är bilden ovan "förbjuden". Endast de som följer mig kan se den. Men heller inte alla som gör det utan bara de som aktivt skrollar igenom sitt flöde och brukar titta på mina bilder. Den är heller inte sökbar, den går inte att se i generella flöden och den går inte att hitta som rekommendation även om du som användare skulle gilla den typen av bilder. 

Är den brutal eller visar den något förbjudet? Nej, Det är IG eller snarare Meta som står bakom dem och Facebook som bestämt att allt knivrelaterat innehåll är våldsamt eller åtminstone våldsbejakande. 

Det gäller även bilder föreställande en liten och mycket grön fällkniv mot bakgrund av delar av ett medeltida centrum i Arboga. Extremistiskt så det förslår. 

Den här bilden ser bara oskyldig ut för det otränade ögat. Man kan få för sig att den föreställer en träkubbe på ett snett bord stående på en äng. Men icke...den var märkt #knifethrowing vilket är förbjudet. Följaktligen är den i klass med vilken ISIS-bild som helst

Utvecklingen får förstås konsekvenser för den som är intresserad av knivar och allehanda andra föremål med spets eller egg vare sig det handlar om HEMA, samlande av japanska svärd eller något liknande. Jaktbilder och dylikt har alltid varit förbjudna så den som är intresserad av det har alltid fått söka sig annorstädes. 

Men tyvärr betyder det att det blir allt svårare att röra sig på de största plattformarna som Facebook och Instagram och allt annat ägt av Meta. Att börja om på en annan plattform är förstås en möjlighet men inte det lättaste att göra. Särskilt inte när man investerat mycket tid under många år för att bygga upp ett konto med allt vad som därtill hör. 

Det gäller inte bara mig förstås utan många av de små företag som blivit beroende av de här kanalerna för marknadsföring. I de situationerna är det inte roligt när regler och policies ändras helt godtyckligt. Det gäller exempelvis många små tillverkare av knivar som sett det här som ett utmärkt sätt att nå och kommunicera med sina kunder. 

Av det skälet kommer jag fortsätta att primärt satsa på den här bloggen. Inläggen är vare sig trendande eller blir virala men de som är intresserade kan hitta dem genom sökningar eller genom att helt sonika följa mig. Därtill finns texterna kvar, de försvinner inte i det brus som är ett flöde man scrollar igenom. Dessutom växer den sakta men säkert. Det senaste året har det vuxit till kring 10-11 tusen läsare per månad. 

Så jag hoppas ni hänger med på resan framåt!

/ J - primärt bloggare, sekundärt Instagrampostare

Ny kniv - Cold Steel Counter Point 1

Häromdagen skrev jag om "nedslag i katalogen" och då var det Cold Steel som avsågs. Först ut i "testerian" är den här modellen kallad Counter Point 1. Som allt annat de gör finns den här kniven i ett flertal olika versioner. Särskilt som det inte är en ny modell. Idag finns den i tre baskonfigurationer där bladen är 3,4 eller 6 tum långa. Det här är mellandmodellen som med sitt tio centimeters blad inte är en liten kniv. Då kan ni själva föreställa er hur stor 6"-kniven är. En sann Cold Steel-produkt. 

Cold Steel Counter Point 1

Materialen i kniven är inte de mest exklusiva men mycket väl valda. Stålet i bladet är AUS10 vilket är det finaste i den serien. En av de främsta egenskaperna är att det är mycket motståndskraftigt mot korrosion. Men med just tillägget "10" skall det vara ett par snäpp upp rent generellt från AUS8 som är ett mer frekvent använt stål. Det är nytt för mig så det skall bli spännande att se hur länge det håller skärpan. 

I det väl tilltagna handtaget hittas Griv-Ex vilket är någon form av polymerplast. Kanske inte det roligaste av material men mycket slitstarkt och praktiskt. 

Det råder ingen tvekan om varifrån inspirationen till den här kniven kommer, det är en fällbar dolk!

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar och låser med det så ofta använda Tri-Ad Lock. Ofta kallat ett av världens starkaste lås för fällknivar. Det kan väl alltid diskuteras med min erfarenhet är att det är ruskigt bra. Inte minst för att det inte utvecklar spel i bladet över tid vilket andra back locks kan göra. 

Sedan måste väl något sägas om själva formen på kniven. Arvet från en klassisk stilett i det typiska bajonettslipade bladet är tydligt och det råder ingen tvekan om att det här är en fällbar variant av en stöveldolk. Men tittar man på bladet isolerat så ser man att det i princip är ett vanligt flatslipat blad med medelhög slipfas och en ovanligt aggressiv falskegg. Tämligen praktiskt trots allt!

Kniven kommer från Knivshop och den här Cold Steel-satsningen är ett samarbete med dem. Jag är nämligen nyfiken på att se hur CS nyare knivar står sig mot de lite äldre jag har. 

 

/ J - kyler sig med kallt stål i sommarvärmen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Karesuandokniven Pältsa

 

-  en stor liten kniv

Ytligt sett är Karesuandoknivens senaste och numera enda fällbara tillskott i katalogen tämligen traditionell. Det som syns först är endera det mycket snygga trähandtaget eller det rejäla läderfodralet beroende på hur kniven bärs. 

Om man sedan noterar att det är en lock back och att den därtill har en typisk "skandinavisk" slipning så verkar kniven enkel att kategorisera. Återstår bara att se om den är lika effektiv som den ser ut kan man förledas att tro men då bedrar man sig. Den här kniven bjuder på mer än så och det finns finesser att upptäcka. 

Karesuandokniven Pältsa

Det här är inte Karesuandoknivens första försök att göra fällknivar. Jag har dock inte varit i kontakt med deras tidigare bidrag till området kallade Nallo och Singi. Det var något med dem som inte lockade mig måste jag erkänna. Modellerna kändes inte så genomarbetade var det intryck jag fick från bilder. 

Annat är det med Pältsa. Här har vi en kniv som är mycket väldesignad och andas kompetens redan på avstånd. Därtill har man tagit hjälp av experter på området. Att bygga fällknivar är nämligen mer komplicerat än att tillverka fastbladare. Därför är det här ett samarbete mellan Italienska Fox Knives och Karesuandokniven där de förstnämnda står för själva mekanismen. 

Sedan står Karesuandokniven för norrländskt "know how" i övrigt och adderar även tradtionella material som renhorn, trä och läder. Slutresultatet blir en både snygg och gedigen kniv. 

Pältsa är till synes enkel men döljer finesser

Kortversion: Karesueandokniven Pältsa - Tradition möter modern teknik i skön harmoni. En brukskniv som är lika sympatisk att betrakta som att nyttja. 

Blad

Utseendemässikt är det här bladet så svenskt eller möjligen skandinaviskt det kan bli. Formen är en drop point utan excesser. Längden är väl avvägda 75 mm och höjden 20 mm. Det är proportioner som känns igen från mer än en liten klassisk jaktkniv från den här delen av världen. Sedan har man valt att hålla ned tjockleken till anmärkningsvärda 2 mm vilket  jag är mycket glad för. Det förbättrar skäregenskaperna väsentligt jämfört med om det lagts på en millimeter vilket många tillverkare gör idag av någon outgrundlig anledning. Måhända är orsaken alla förstörelsetest som hittas på Youtube. Men för normal knivanvändning behövs inte mer. I alla fall inte på en liten fickkniv.  

Bladet är en lika enkel som duglig drop point 

Karesuandokniven har i mitt tycke tidigare tagit lite genvägar vad beträffar stålval. Särskilt har det varit fallet om pris adderats till ekvationen. En ovana de nu frångått. Pältsa kan fås i ett flertal olika varianter och bladstålen varierar beroende på vad som väljs. I versionen med Micarta-handtag hittas 12C27 vilket är  ett  något enklare stål men det är en något enklare kniv rent generellt. Utöver det finns även Pältsa med blad i både ELMAX och Damasteel Nordic Light. Det sistnämnda hittas i den allra mest exklusiva utgåvan i serien. Förutom att vara mycket snyggt så är det mönstervällda stålet rostfritt. 

Men i den här kniven hittas ett annat riktigt kompetent knivstål från svenska Damasteel i form av RWL-34. Här uppskrämt till kring 61 HRC vilket är utmärkt! Nu har jag ingen apparatur för att undersöka hårdhet men med tanke på hur bladet uppträder över tid har jag ingen anledning att misstro uppgifterna.

Bladet i det här utförandet är gjort i svenskt RWL-34

Sedan är slipningen ett kapitel för sig. Ett positivt sådant. Fabrikseggen på det här exemplaret var ruskigt bra. Oerhört vass, jämn och centrerad. Dessutom verkar  härdningen hålla vad den lovar då den håller skärpan riktigt länge. Själva slipfasen är vad som numera brukar kallas skandinavisk eller en nollegg utan sekundäregg om man så vill. Det vill säga endast en slipfas. 

Den typen av slipning kan ibland medföra vissa nackdelar. Exempelvis att de har en tendens till att spräcka frukt som äpple och material med liknande textur istället för att skära dem. Vanligen är de överlägsna när det kommer till att hantera trä i olika varianter. Men, och det är ett stort men, det finns sätt att kringgå nackdelarna. En av dem har man som sagt nyttjat här. Karesuandokniven har förstått att bladet skall vara tunt! Den egenskapen gör att det här är en veritabel fickskalpell, fast med mycket bättre stål än kirurginstrument brukar ha. 

Det märks när kniven sätts i arbete. Som vanligt har kniven fått följa med på jobbet och där hittas diverse förpackningsmaterial i stora mängder. Särskilt när leveranserna anländer på måndagar blir det mycket kartong och plast som skall hanteras. Pältsa är mycket bra även för den sortens uppgifter. Det tunna bladet glider igenom kartong utan särskilt mycket motstånd. Det gäller även tjockare dubbelväggiga lådor kan konstateras. Handtaget är förvisso litet men ger tillräckligt med stöd för att användaren skall kunna lägga lite tryck bakom snitten när så behövs. 

Det som hindrar den från att vara en riktigt bra "jobbkniv" för mig är att den kräver två händer för att öppna. Ofta står jag där med en trekilos påse krossade tomater i en hand och då vill jag gärna fälla ut bladet med andra handen. Här måste jag tänka på att öppna kniven först, sedan greppa både det som skall skäras och kniven. Inte omöjligt men jag har vant mig av med det momentet kan jag notera. 

I övrigt skär Pältsa precis som väntat, dvs förbaskat bra i trä. Det gäller både färska björkslanor och torrt virke. En frekvent och tung uppgift som mina fickknivar utsetts för är att putsa kastknivstavlor. Det innebär att alla torra flisor kring bullseye måste avlägsnas. Det är som att raka en Ent. Och det klarar den här kniven väl trots sitt lilla format. 

Handtag

Det första som syns är förstås det snygga trämaterialet i skollorna. Den här kniven har ett handtag av masurbjörk vilket ger den personliga ådringen. Inget trähandtag är förstås det andra likt och särskilt gäller det den här typen av trä. Tycker man av någon outgrundlig anledning inte om det så finns istället bok att tillgå eller Micarta för den som föredrar konstmaterial. Trähandtaget är behandlat med bivax för övrigt. 

Handtaget är 98 millimeter långt, 14,3-17,9 mm tjockt och bygger som mest 23,9 mm på höjden. Inte en enormt stor kniv med andra ord men väldigt "lagom" vilket även det känns svenskt. 

Handtaget är välformat och ger ett bra grepp

Sedan kommer vi till en av de där sakerna jag antydde i början av recensionen. Att kniven bjuder på mer än vad som är synligt. Det är nämligen ett par saker som är extremt ovanliga och möjligen helt unika. Det handlar om materialkombinationen i handtaget. Ramen är nämligen gjord i kolfiber! Knivar helt eller delvis i det materialet har jag förstås men inte en konstruerad på det här viset. Särskilt inte när mellanlägget inte är gjort vare sig i kolfiber eller av trä utan i renhorn! Även det en första för mig. 

Här syns den ovanliga kombinationen av en back lock, delvis öppen rygg och ett mellanlägg

Resultatet är både snyggt och lätt. Kombinationen av kolfiber och trä ger dessutom en vridstyv kniv som inte flexar. Inte ens när man skär tungt som i torrt trä. 

Handtaget är inte stort men fungerar till mina händer i storlek large. Men det är precis

Handtaget på Pältsa är tredimensionellt format så till vida att det inte bara har ett litet fingerskydd mot bladet till, en utbuktning på mitten och en liten näbb längre bak utan även sväller på mitten. Totalt sett ger det ett mycket gott grepp. 

Storleken räcker till även för mina händer sin storlek large men vet man med sig att man har mycket stora labbar så är kniven möjligen för liten. I övrigt är handtaget inte så kraftigt format att det omöjliggör något grepp. Tvärtom fungerar alla de mest frekventa greppen utmärkt. 

I handtaget hittas även ett hål för fånglina och kniven kommer som synes med en lädersnodd som försetts med en dekorativ pärla gjord av renhorn. 

Öppning och lås

När det kommer till öppning är Pältsa så traditionell den kan bli. Man tager sina två händer och fäller ut kniven helt enkelt. Inga flipperfenor, front flippers, tumknoppar eller bladhål. Det skulle för övrigt bara ha stört den avskalade rena estetiken. Det sticker dessutom ut tillräckligt med blad för att man skall kunna nypa kring det utan att behöva addera en nagelskåra. En detalj jag gärna klarar mig utan. Den samlar mest på sig skräp i största allmänhet. 

Det sticker ut tillräckligt med blad för att ge ett gott grepp när kniven skall fällas ut

Känslan när kniven öppnas är mycket sympatisk med ett blad som glider lätt och smidigt. Men så var det sannerligen inte från början. När jag fick kniven var det illa. Pivotskruven var hårt åtdragen och kniven kändes både seg och lite "grusig" i gången. Bladet var trots det inte centrerat. Det kändes en smula nervöst men var dock problem som lätt löstes genom att släppa på trycket i den justerbara pivotskruven och sedan dra åt den lite igen. 

Det tillsammans med en viss tids nötning har gett gott resultat. Nu är kniven mycket sympatisk att hantera och gången är mjuk och smidig. 

Låser gör kniven  med en back lock

Låset är en back lock som nämnts tidigare och som sådant sköter det sig bra. Det håller bladet i ett fast grepp och det är lätt att släppa. Ibland kan fjäderstyrkan bli så kraftig att det nästan är smärtsamt att släppa den typen av lås men icke i det här fallet. Sedan är alla knivar utrustade med back locks en smula känsliga för smuts. En bit ludd i låshacket och bladet låser inte som det skall. Det är dock mycket lätt åtgärdat. 

Att bära

Pältsa tillhör de där knivarna som kommer med ett läderfodral. Möjligen beroende på att kniven saknar clip. Ett tillbehör som många nu för tiden anser vara helt oumbärligt. Men faktum är att det finns fördelar med att vara utan dem också. Frånsett att knivar vanligen är snyggare utan så är förbättras ergonomin. Inget clip, inget skav i handen. 

Pältsa kommer med ett kraftigt välsytt fodral

I fodralet förvarar jag dock mest kniven när den befinner sig i en väska. Mest för att skydda kniven mot skavande metallföremål som nycklar och dylikt. När jag bär Pältsa är det oftast fritt i en jack- eller byxficka. Det är nämligen inte en särskilt stor kniv som handtagsmåtten ovan skvallrade om. Men ännu bättre är att det är mycket lätt kniv. 

En kniv med ett tämligen tunt blad, ram i kolfiber, mestadels öppen i ryggen och försedd med träskollor blir heller inte tung. Totalvikten ligger på 68 g! Det är imponerande oavsett vilket fällkniv vi talar om. Särskilt en med det här bekväma handtaget. 

Det kombinerat med de väl rundade hörnen gör Pältsa tämligen bekväm i en ficka. Dock finns det sedvanliga problemet som uppstår om en kniv utan clip placeras i en byxficka, att de gärna vill lägga sig på tvären. Men det kan undvikas om fodralet nyttjas. Det är gjort av högkvalitativt läder och är välsytt. Locket snäpper på plats med en kraftig tryckknapp och bältesfästet tar bälten upp till fem centimeters bredd. 

Sammanfattningsvis

Karesuandoknien Pältsa är en resultatet av en förnämlig mix av tradition och nytänkande i mina ögon. Att kombinera de enkla och harmoniska linjerna hos en klassisk svensk jaktkniv med vad det innebär i både ergonomiskt och praktiskt hänseende med modern teknik är ett excellent drag. Mest nytta gör förstås det fina RWL-stålet medan kolfiberramen ger en mjuk gång även utan lager och bidrar därtill till en lätt kniv. Renhornet i mellanlägget är mest en kul detalj men som även binder samman kniven med både trakten där den är gjord och äldre tider. Ett snyggt och roligt tillskott. 

Pältsa är en riktigt sympatisk liten fickkniv

För mig var dock inte den positiva slutsatsen given. Jag hade inga tidigare erfarenheter av fällknivar från det norrländska företaget och varför därför nyfiken. Särskilt som deras knivar inte tillhör lågprissegmentet. Det är trots allt premiumknivar tillverkade delvis för hand i Sverige. 

Prisläget varierar lite beroende på vilken version som väljs. Den lyxigaste kostar närmare sjutusen men då får du ett riktigt exklusivt damaskstål på köpet. Den enklaste utgåvan hamnar kring tvåtusen kronor. Det här är mellanutgåvan med en prislapp kring tretusen kronor. 

Karesuandokniven Pältsa är en utmärkt följeslagare på sommarens alla äventyr!

För de pengarna får du dock en kniv med ett par rejäla fördelar. De praktiska har jag varit inne på med ett utmärkt blad i ett förnämligt stål och ett handtag med god ergonomi. 

Utöver det gör proportionerna kniven mycket attraktiv. Flera jag visat kniven för och som fått känna på den har uttryckt det i olika positiva ordalag. Och däri ligger nog något av hemligheten, den här kniven har "det" i form av en charm som är något svår att beskriva. Det gör den förstås till en utmärkt present till vilken jägare, friluftsmänniska eller knivintresserad person som helst. 

Jag rekommenderar den varmt!

Karesuandokniven

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 98 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 2 mm 

Bladstål: Damasteel RWL-34

Handtag: trä, masurbjörk på kolfiberram

Lås: back lock

Producerad av: Karesuandokniven, tillverkad i Sverige, delvis Italien

/ J - tänker på midnatsssol

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre