Kastmånaden juni

Det har varit en stormig månad. Då är det inte vädret jag har i åtanke eftersom det på den fronten mestadels varit ett massivt högtryck här liksom på många andra platser i Sverige. Däremot har det hänt mycket kring mig personligen och tyvärr har det varit mycket död på sistone för att uttrycka det frankt. Förutom min vän jag skrev om härförleden fick jag tyvärr ett närmast identiskt besked några dagar senare rörande en kollega som jag känt i något år och pratat med dagligen. Även han har gått bort och är saknad. 

Men känslostormar måste hanteras och ett av de sätt jag gör det på är att försöka ägna mig åt vardagliga saker som jag skulle gjort ändå. I det ingår bland annat att kasta kniv, särskilt som de repetetiva rörelserna och utomhusvistelsen har en terapeutisk verkan på mig. 

Därmed har det blivit lite kastande även den här månaden även om siffrorna inte på något vis är extrema. Särskilt inte som ryggskottet som var aktuellt även förra månaden dröjer sig kvar och visar sitt fula tryne med jämna mellanrum. Tack och lov rör det sig dock i rätt riktning. 

Även den här månaden är det mina Woodpeckers från Pierre Cazoulat som är de mest använda knivarna. Här i en tavla som börjar bli sliten och då är det den bättre av två

Den här månaden kastades det i tid 42 timmar och det hanns med i runda slängar 14100 under den tiden. Tiden råkar vara nästan identiskt med förra månaden lustigt nog. 

Den här måltavlan sjöng på sista versen. Det bör påpekas att den redan är vänd varpå delen där knivarna sitter är så tunn att den fjädrar och Bullseye efterhand har flyttats ned för att inte hamna hålet. 

Kvoten av kast per tidsenhet är inte så hög numera då jag dels kastat en del Walk Back vilket inkluderar skrivande mellan kastomgångarna samt lite längre distanser vilket helt enkelt inbjuder till att gå mer varpå färre kast hinns med. Sedan är kvalitet att föredra över kvantitet för det mesta. Även om vissa moment helt enkelt måste nötas in. 

Dags att bättra på träffytan!

En ny björkskiva som legat och dragit ett par timmar i sjön får påbörja sin karriär som mål

Särskilt viktigt har nötandet blivit då jag av någon anledning gått bakåt vad gäller utveckling av vissa tekniker och distanser. Något slags hjärnmos som gör att t ex kast från sju meter inte fungerat överhuvudtaget på några dagar. Hoppas det är en fas av mer övergående karaktär. 

Mest nyttjade är även den här månaden mina Woodpeckers från franska Pierre Cazolat. Det beror på att det är mina huvudsakliga knivar för Walk Back rotationskastning. Sedan följer Patriot Daggers från WL Custom Blade och Excalibur och Stinger från Acejet. Stinger är fortfarande mina främsta knivar för "No Spin" eftersom det var mina första knivar inriktade mot den genren och därmed de jag behärskar bäst. Excalibur är mycket allround och därför kan användas att leka med när man exempelvis vill variera tekniker och avstånd. 

• Pierre Cazoulat Woodpecker: 4934 
• Acjejet Excalibur: 1490 
• WL Custom Blade Patriot Dagger: 1219 
• Acejet Stinger: 1170 
• Acejet Guillotine: 700 
• Graf Knives T1 Personal: 605 
• Throwingzone Scalpel: 550 

Utöver de här knivarna har det kastats mindre volymer med t ex Graf Knives T5 Juggle, B1 Classical Bowie och T2 Bowie, Spyderco Throwers L, Wulflund Vengeance och Biting Metal Bug Osetr TZ.

/ J - kastomanen

Ny kniv - QSP Legatus

Om den förra kniven jag presenterade med avsändare QSP hade en tämligen exklusiv framtoning med sitt handtag i "aluminum foil carbon fiber" och blad i S35VN så är den här kniven ytterligare ett par snäpp upp i hierarkin.

Jag går så långt som att hävda att det här är den lyxigaste produkt som QSP har åstadkommit så här långt. Kniven kallas för Legatus.

Förutom ett glatt klistermärke hittas ytterligare förvaring inuti den stadiga asken

Det som skymtar är resultatet av ett samarbete mellan DBW och QSP

Legatus är en kniv som är ett resultat av ett samarbete mellan två herrar vid namn Cees Kaan och Toni Oostendorp från holländska DBW eller Dutch Blade Works och QSP. 

QSP Legatus 136-B

Resultatet är spektakulärt. Designen är djärv men ändå elegant. Snygg att se på men praktisk. För att genomföra projektet har man inte direkt snålat på materialen heller. Eller vad sägs om ett handtag i titan med inlägg i en mix av kolfiber/färgad G10. De inläggen hittas dessuom på båda sidor av handtaget och inte bara på presentationssidan vilket annars är vanligare även på finare knivar. 

Addera keramiska lager och detent-kula, ett så kallat "skulpterat" titan-clip och inte minst ett blad i Böhler M390 till mixen och ni har en synnerligen kompetent kniv. Inte minst som den förefaller mycket välbyggd och att den är en fröjd att både fälla ut och ihop. Den känns även mycket bekväm i handen vid en första bekantskap.

Enbart positiva första intryck med andra ord. Återstår att se om den lever upp till förväntningarna den skapat. Något säger mig att den gör det. 

/ J - förväntansfull

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - EKA RTG-1

It was a long time ago since I presented a new knife from Swedish EKA here on the blog so it could be on time was my thought. The last time I reviewed something from them, it was one of their at this classic folding knife models in the form of a Swede 92. The most modern model I looked at was a Swede 8, which certainly belongs to the later generation of knives from Eskilstuna but is hardly new to the market. It was four years since I wrote about it and it was not completely new then either.

But now it is not just my "fault". In fact, EKA has not been very good at releasing new models or keeping up with trends for that matter. But something has changed and with it, some new knives have seen the light of day.

One of the latest is this fixed blade named RTG-1. A knife I thought looked interesting the first time I saw it. It made me associate with knives like Fällkniven F1 or maybe A1 and especially the Finnish Peltonen's Sissipuukko M07.

EKA RTG-1, a proper "Swedish American"

RTG-1, which incidentally stands for "Ready To Go", is an odd bird to be included in EKA's range. Otherwise, classic folding knives and some fixed blades that previously had a clear focus on hunting and outdoor life dominate. I am thinking of knives like EKA Swingblade and Nordic W12 for example.

Against this background, this and a few other models stand out by belonging to the modern "tactical" style. It can be discussed whether it is an advantage or a disadvantage and what should be included in that concept, but often it is about marketing that includes the military, possibly police (mainly in other countries than Sweden), and rescue personnel of all kinds. Sometimes they are called military knives, sometimes survival knives.

Well-designed knives do well as outdoor tools

But if they have a healthy design and are well made, you have a real tool ready for most things that can be expected to meet a knife. That was what I thought I saw in the pictures on RTG-1. The knife is solid without being overly large, the blade is simple and looks competent in my eyes. The materials seem well chosen as well. The handle sides in this version consist of black G10 and the blade is 1095 carbon steel with a coating. Those who think they recognize the type of somewhat rough surface from, for example, an ESEE are quite right. For example, if you turn on a "Candiru" and read, it says "Rowen". They are the ones who make this knife for EKA as well.

If you are unsure, it says "made in the USA" on the box as well, just in case. In other words, it's not something they are trying to hide. In this case, it also means a quality stamp and the first impression of the knife is very good. It feels solid, it is well balanced with a really sharp factory edge and the sheath is a very well-made one in Kydex. 

I look forward to testing this knife!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Att försöka kasta bort sorgen

Repetetivt. Upprepande, om och om igen. Samma rörelse, samma steg. Gå fram till tavlan, bända ur de tre knivarna och återvända till utgångspunkten och sedan göra om allt igen. Som en låt på repeat. 

Inte tänka, bara vara. Solen skiner tror jag. Från klarblå himmel tror jag. Jag är lite som i ett töcken. Någon timme tidigare fick jag ett mycket tungt besked. 

På väg hem från Parketten stoppade en handledare mig och sade "jag skulle vilja byta några ord med dig". Tonen förstod jag inte, hon lät så allvarlig och jag som just önskat alla en glad midsommar och allt det där innan man går på helg. Alla hade varit så glada och uppåt, midsommarlunchen pågick för fullt där inne. Sedan sade hon kort "E är död". Jag stängde av, ville inte förstå, tänkte "jag känner ingen E". I nästa sekund letade min förvirrade hjärna upp en äldre bekant med samma namn. Han kan inte vara borta tänkte jag sedan. Hon upprepade namnet men lade till efternamnet den här gången och förklarade att hon inte ville att jag skulle få nyheten genom tidningen. Då förstod jag fast jag inte ville. Tacksam för att hon tog på sig den tunga rollen att förmedla.   

Allt blev grått

En vän är borta. Han har inte alltid mått så bra och de sista månaderna har vi inte setts eller hörts av. Sist vi träffades var han hemma hos oss en kväll mitt i veckan och drack te. Vi bjöd in till middag på lördagen efter. Han kom aldrig. Jag försökte ringa honom, inget svar. Senare messade jag och skrev att jag förstod. Inget svar på det heller. Ytterligare ett par försök att nå honom följde veckan efter utan framgång. Jag åkte även hem till honom. Famlade i minnet efter portkoden som av någon obegriplig anledning fastnat. Men det var ingen som öppnade. Efter tre försök, tror jag det var, nästkommande veckor så gav jag upp för stunden. Sådana perioder har inträffat förut. De går över. Tiden läker sår. Det var vad jag trodde. 

Jag satt en lång stund i bilen efter de tunga orden. Sedan åkte jag hem till andra goda vänner då jag behövde se ett par vänliga ansikten. Sambon var på sin praktiplats och henne kunde jag först tala med senare. Jag ringde även min bror. Han har en förmåga att få mig lugn på något vis. 

Sedan tänkte jag. Gör något normalt. Gör något du skulle gjort om vädret var så vackert som det säkert var. Så det gjorde jag. På väg ut till sommarstugan där jag kastar spelade radion och Bob Marley sjöng Three little Birds mer känd som "Don't Worry about a thing". Han gillade musik min vän, var lite av en audiofil. Vi reste till Kalmar och Brunbys HiFi för att kolla på högtalare vid något tillfälle. Ett glatt minne. 

Jag kunde knappt tänka alls. Kände mig tom. Men funderade över tiden. E och jag var jämngamla, han ett år äldre. Vi är väl inte till åren komna? Vad hände? Planer fanns, han skulle ju visa mig hur man spelar golf. Han hade tidigare varit instruktör. Vi skulle ju sitta där med en kopp te i hans fåtöljer och tjata om livet, böcker och allt annat som vi gjorde. Se på Youtube-klipp och äta för mycket glass. Han gillade glass. Hockey, tänkte jag sedan. Vi gick på Lakers-matcher. Jag som inte ens gillar Hockey men han fick låna säsongsbiljetter ibland och det var roligt att göra saker ihop. 

Precis innan jag svängde höger in på tomten till stugan mötte jag ett ekipage som på något sätt personifierade tidens gång. En gammal Volvo 140 i en osannolikt ful mintgrön färg som drog en lika gammal Adria husvagn i blått och vitt. En kombination som skar sig men de var troligen frått tidigt sjuttiotal precis som vi. Ett snett sorgligt leende drog över mitt anlete. 

Jag vet fortfarande inte vad som hände och konstaterar att det inte är så ofta man möter nya människor i vuxen ålder som det bara klickar med. 

Jag saknar dig vännen!

New Knife - QSP Otter

It's been a while since I introduced something new from one of my favorite brands, QSP. The Chinese challenger has gone from clarity to clarity in my opinion. One of the things I thought they did correctly was that they did not start with a gigantic range.

On the contrary, they started on a rather modest scale and expanded from there. Today, the catalog has swelled considerably, especially as it has adopted a concept of success used by some other manufacturers by having a large number of versions of the knives that are most popular. This has been done, for example, with the Penguin and Hawk models.

"Have a Knife Day" QSP says. Their slogan is otherwise "Better Knife, Better Life"

An extra nice detail is that the specification card actually portrays the knife in question

But today's knife is not only new to me but also one of the latest knives that QSP has released. In this case, the model has not been named after a bird, which is otherwise common in their case, but instead Småland's (where I live in Southern Sweden) landscape animal, the otter. As I am a naturalized Smålander, it, therefore, suits me well to present QSP Otter. 

QSP Otter 140-A1 where the numbers mean that the knife comes with sides made of aluminum foil carbon fiber 

This knife is not available in quite as many versions. Yet, should be added as it probably depends on the sales success, I suspect. It is now available in four versions, of which this is the 140-A1. It stands for a knife that has a blade with a two-tone satin finish and a handle made of carbon fiber with elements of aluminum foil. It gives a dramatic pattern that is the carbon fiber's answer to patterned welded steel. If you do not like the color scheme, the knife is also available with a black blade or with copper instead of aluminum in the handle. 

The exclusive material in the handle is matched by the fine blade made in S35VN. Very good steel that is shaped to a nice drop point blade with influences from a Wharncliffe.

The design is elegant and what stands out is, as I said, the pattern in the handle. Otherwise, the knife opens with a flipper tab, comes with ceramic ball bearings and the blade is secured with a liner lock. 

Overall, the first impression is that this is a very well-made knife that surprised me somewhat by being very small. A review is planned by this little beauty!

/ J - interested

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - EKA Nordic W12

Av bara farten blev det ytterligare en kniv från EKA. För några dagar sedan presenterade jag en relativt ny skapelse från dem i form av den smått brutala RTG-1. En kniv som andas militär och överlevnad. En kniv för de tuffaste förhållanden och de stora utmaningarna oavsett vad de kan tänkas bestå av.   

Dagens kniv är förvisso också en fastbladare men med en annan inriktning. Här är det snarare traditionellt friluftsliv med vandring, camping, jakt och fiske som varit i fokus under designstadiet. Resultatet av den ansträngningen blev Nordic W12. 

EKA Nordic W12

Ett namn som kanske klingar bekant för några vilket inte är så konstigt då kniven hunnit vara med ett bra tag vid det här laget. Nu är det dags för mig att ta en närmare titt på kniven. 

Även Nordic W12 är en kniv som är byggd för rejäla tag. Något som heltångekonstruktionen och den (nästan) skandinaviska slipningen med tillhörande robusta spets skvallrar om. Men där RTG-1 bjöd på G10 kommer den här kniven med skollor i mörkt trä och den mer "taktiska" knivens fodral i Kydex är här ersatt med ett läderfodral. 

Eller läder och läder förresten, det står i beskrivningen att den kommer med en "påkostad läderslida". Det ställer jag mig tveksam till då det inte ens verkar vara äkta läder utan framstår som ett "bonded/composition"-läder. Alltså ett tunt material gjort av pressade läderfibrer som uppstår som restprodukt vid annan tillverkning. I vilket fall är det av tvivelaktig kvalitet och något jag kommer att diskutera ingående vid senare tillfälle. 

Tyvärr bidrog det till att göra det första intrycket av kniven en smula kluvet. Jag gillar det övergripande utseendet men förstår inte vissa designval, som varför man inte valt att faktiskt använda sig av en riktig skandinavisk slipning och som sagt att inkludera det här påsliknande fodralet med usel passform till en i övrigt snygg kniv.

En recension följer! 

/ J - drar till skogs med sin kniv

#knivesandbikes #knivigtvarr

Ny kniv - QSP Otter

Det var ett tag sedan jag presenterade något nytt från ett av mina favoritmärken, QSP. De kinesiska uppstickarna har gått från klarhet till klarhet enligt mig. En av de saker jag tyckte gjorde rätt var att de inte började med ett gigantiskt sortiment. 

De började i tämligen blygsam skala och utökade därifrån. Idag har katalogen svällt betydligt, särskilt som man anammat ett framgångskoncept som används av några andra tillverkare genom att ha ett stort antal versioner av de knivar som är mest populära. Så har man till exempel nyligen gjort med modellerna Penguin och Hawk. 

"Have a Knife Day" önskar QSP som annars har parollen "Better Knife, Better Life"

Extra sympatiskt är att i QSPs fall föreställer det kort med specifikationer som medföljer den aktuella kniven

Men dagens kniv är inte bara ny för mig utan även en av de senaste knivarna som QSP släppt. Modellen har i det här fallet inte döpts efter en fågel vilket annars är vanligt i deras fall utan istället Smålands landskapsdjur, uttern. Då jag är naturaliserad smålänning passar det mig därför väl att presentera QSP Otter. 

QSP Otter 140-A1 där siffrorna innebär att kniven kommer med kolfiberskollor med inslag av aluminium

Den här kniven kan inte fås i fullt lika många versioner. Än kanske skall tilläggas då det lär bero på försäljningsframgången misstänker jag. Nu finns den i fyra versioner varav det här är 140-A1. Det står för en kniv som har ett blad med en tvåtons satin-finish på bladet och ett handtag gjort av kolfiber med inslag av aluminiumfolie. Det ger ett dramatiskt mönster som är kolfiberns svar på damascus-smide eller mönstervällt stål. Gillar  man inte färgställningen finns kniven även att tillgå med svart blad eller med koppar infällt i handtaget istället. 

Det exklusiva materialet i handtaget matchas av det fina bladet gjort i S35VN. Ett mycket gångbart stål som här hamnat i ett drop point-blad med influenser från en Wharncliffe. 

Designen är elegant och det som sticker ut är som sagt mönstret i handtaget. I övrigt öppnas kniven med en flipper, är försedd med keramiska kullager och låser med ett liner lock. 

Överlag är första intrycket att det här är en mycket välgjord kniv som överraskade mig något genom att vara mycket liten. En recension är planerad av den här lilla skönheten!

/ J - intresserad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CIII

Tänk om saker och ting bara kunde fungera? Hur sympatiskt vore inte det? I förrgår var det en sådan dag när inget riktigt ville sig. Bland annat var det en ny box, förlåt hub till TV:n som skulle installeras. Allt var väl och bra förutom att det inte gick. Förs trodde jag att det var motsvarande "SBT"-skit bakom tangenterna, men först efter att såväl min sambo och en trevlig herre från Tele2s kundtjänst jobbat häcken av sig i två timmar så var det till slut löst. Och så jag på ett hörn förstås. Nu har vi TV igen. 

Det är en jäkla tur att de numera kan fjärrstyra kameran på mobilen så de faktiskt kan se vad man gör och inte enbart  behöva lita på kunden när  det sägs att sladden sitter på rätt ställe. Fast det gjorde den. Problemet var mer av karaktären som löstes med metoden "vi startar om processen fyra gånger för det borde gå".

Sedan var det knivar. Det borde väl vara enklare att hantera kan man tycka. De skall ju ändå inte installeras. Men i det här fallet har ett paket har anlänt Sverige lät tullen meddela mig. Eller snarare Postnords tullavdelning i Örebro för att vara korrekt. De kräver en hel del information från mig för att vidarebefordra försändelsen. De litar tydligen inte på det som faktiskt står på paketet. 

Problemet är bara att jag inte vet vem som skickat det. Således är deras krav på innehållsförteckning, pris, kvitto, orderbekräftelse och annat helt omöjligt att svara på. Jag har fått ett paket men kan inte ta emot det för att på de ovanstående frågorna om innehåll svarar att på A vet jag inte och på B svarar jag C. 

Vi får se hur det fortlöper. 

"Small and Black"

En av få saker jag vet är att jag försov mig i morse och att jag därför bär den lilla kniv som satt i fickan på shortsen. Den följde med av bara farten. En Kershaw som är liten men naggande god. Det är en Launch 4. Av samma skäl har jag en ficklampa på min person. Det är verkligen inte för att "prepperlikt" vara förberedd för alla eventualiteter utan mer beroende på att den fanns i benfickan på samma byxa. Solen skiner med pondus idag så den kommer högst troligen inte användas alls. Så övertänkt var den kombinationen med andra ord. 

Plånbok i den andra benfickan och den lär behövs då bilfan måste tankas. Ni vet själva hur ont det gör! Men blir det ingen bensin blir det långt att ta mig till kastbanan och då blir det ingen knivkastning idag som tänkt var. 

/ J - fredagsförvirrad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - EKA RTG-1

Det var inte igår jag presenterade en ny kniv från EKA här på bloggen så det kunde vara på tiden var min tanke. Sist jag recenserade något från dem var det en av deras vid det här klassiska fällknivsmodeller i form av en Swede 92. Den mest moderna modellen jag tittat närmare på var en Swede 8 vilket förvisso tillhör den senare generationen av knivar från Eskilstuna men knappast är ny på marknaden. Det var fyra år sedan jag skrev om den och den var inte helt färsk då heller. 

Men nu är det inte enkom mitt "fel". Faktum är att EKA inte varit särskilt bra på att släppa nya modeller eller att hålla sig ajour med trender för den delen. Men något har förändrats och med det har några nya knivar sett dagens ljus. 

En av de senaste är den här fastbladaren som döpts till RTG-1. En kniv jag tyckte såg intressant ut redan första gången jag såg den. Den fick mig att associera till knivar som Fällkniven F1 eller kanske A1 och framförallt finska Peltonens Sissipuukko M07. 

EKA RTG-1, en tvättäkta Karl-Oskar eller svensk-amerikan om man så vill

RTG-1 som för övrigt lär stå för "Ready To Go" är en udda fågel för att ingå i EKAs sortiment. Där dominerar annars klassiska fällknivar och några fastbladare som tidigare haft klar inriktning mot jakt och friluftsliv. Jag tänker då på knivar som EKA Swingblade och Nordic W12 till exempel. 

Mot den bakgrunden sticker den här och några stycken andra modeller ut genom att tillhöra den moderna "taktiska" stilen. Det kan diskuteras om det är en för- eller nackdel och vad som skall läggas i det begreppet men ofta handlar det om marknadsföring som inkluderar militär, ev polis (främst i andra länder) och räddningspersonal av allehanda slag. Ibland kallas de militärknivar, ibland överlevndsknivar. 

Väldesignade knivar gör sig bra som friluftsverktyg

Men har de sund design och är välgjorda har du ett rejält verktyg redo för det mesta som kan tänkas möta en kniv. Det var vad jag tyckte mig se i bilderna på RTG-1. Kniven är rejäl utan att vara överdrivet stor, bladet är enkelt och ser kompetent ut i mina ögon. Materialen förefaller väl valda de också. Handtagssidorna i den här verisonen består av svart G10 och bladet är 1095-kolstål försett med en beläggning. De som tycker att de känner igen typen av något sträv ytbehandling från t ex en ESEE är alldeles rätt ute. Vänder man t ex på en "Candiru" och läser så står där "Rowen". Det är de som gör den här kniven åt EKA också. 

Är man osäker står det för säkerhets skull "made in USA" på kartongen också. Det är med andra ord inget man hymlar med. I det här fallet innebär det dessutom en kvalitetsstämpel och det första intrycket av kniven är mycket gott. Den känns rejäl, den är välbalanserad med riktigt bra fabriksegg och fodralet är ett mycket välgjort dito av Kydex.

Jag ser fram emot att testa den här kniven!

/ J - spanar åt Eskilstunahållet

#knivesandbikes #knivigtvarre

Några tankar angående Eurothrowers regler

Det här inlägget kan mycket väl förvandlas till ett öppet brev till Eurothrowers och högst troligen blir det så. Det är nämligen en del saker jag inte förstår med deras nya regelverk som skulle trätt i kraft till årets VM/Big Throwers Meeting. Eller mer korrekt, det är några ändringar jag inte förstår mig på. Till i år har de nämligen ändrat villkoren för vilka knivar som får användas i tävling i deras regi. Det gäller dock inte alla kastsätt och moment utan enbart no-spin. 

Exempel på knivar som inte är tillåtna om de nya reglerna tillämpas strikt, Wulflund Vengeance, Throwingzone Scalpel och Acejet Guillotine

De nya reglerna är mycket svåra att hitta men söker man och funderar på att delta i årets inofficiella VM som skulle gått av stapeln i Tyskland så hittar man dem länkade på samma sida. Jag skrev "skulle" eftersom det är inställt då både den ort där det var tänkt att hållas samt reservorten i Frankrike sagt nej på grund av pandemin. Detta trots att evenemanget inte skulle gå av stapeln förrän senare i år. 

De nya reglerna för 2022

Hur som haver, de nya reglerna* för no spin-knivar stipulerar följande:

The Knives 3.1 

• Only knives are to be thrown in this no-spin event. 

• 3.2 For this no-spin event, the lower bound restrictions for a throwing knife from the standard rules do not apply. 

• 3.3 A knife can not be a no-spin throwing knife for this event if it fails any of the following preconditions: - Minimum weight 195g. - Has clearly distinctive blade and handle. - Blade comprises at least 30% of the total length. - Width at least 2cm for a stretch of at least 5cm (anywhere on the knife). 

• 3.4 The event tests the mastery of specific throwing techniques. Therefore the following limitations are imposed: - Prohibited are all devices stabilising the flight, such as feathers, wings or ribbons. - Prohibited are throwing aids such as Atlatl spear throwers, slings, or strings that impart rotation. The throwing aids include the Spanish Gyro throwing knives. Due to a number of factors (finger acting as spear thrower, stabilising rotation along the longitudinal axis), those throwing knives fly with the tip steadily pointing towards the target, thus reliably sticking independently of the distance or the skill of the thrower. 

• 3.5 No-spin throwing knives will be marked with a "N" upon knife registration

Reglerna för knivar att användas till rotationskastning är däremot väsentligt mycket friare. Där räcker det med tre kriterier. De säger att  "Only knives with a rigid blade, longer than 23cm and with a blade narrower than 6cm" är tillåtna. Sedan var det inget mer. Synnerligen kort och koncist formulerat. 

De får inte vara för korta, inte för breda och bladen får inte vara mjuka, vad det nu innebär. Bredden förstår man då en schysst vässad spade skulle täcka hela tavlan och därmed träffa samtliga poängzoner samtidigt. Längden känns godtycklig men inte många vill kasta med kortare knivar i vilket fall som helst. I övrigt får de vara långa eller tämligen korta, lätta eller tunga, med eller utan handtagssidor etc. 

Således går det utmärkt att ta valfri kniv som idag används för no-spin och använda för rotationskastning men inte tvärtom.  

Icke tillåtna knivmodeller

Anledningen att jag adresserar ämnet är att de här regleringarna kommer att ställa till stora problem för de som idag kastar no-spin. Det gäller såväl många kända profiler och deras egendesignade alster som amatörer som använder deras produkter. Knivar man tränat med under mer eller mindre lång tid kan plötsligt bli inaktuella för tävlingssammanhang. 

Antingen har man från Eurothrowers sida med flit velat attackera ett flertal tillverkare/designers med framgångsrika modeller bakom sig eller så åkte barnet ut med badvattnet. Utan att anstränga mig alltför mycket kan jag nämligen hitta många kända knivmodeller som inte uppfyller ett eller flera av de nya kriterier som fastställts. 

Exempel på knivar tänkta för no-spin som inte uppfyller alla de krav som Eurothrowers satte upp inför för VM 2022

• Throwingzone Scalpel, Proton, Wayflyer och Bolt
• Prince Steel Knives Arrow och Jack of all Trades
• Graf Knives Dart och T3 Nospin
• Acejet Stinger, Hornet, Raven I, Kunai och Guillotine
• Wulflund Vengeance, Arrow och Top Dog 
• Flying Steel Starship, Moonship, Amulet, Vayu, North Wind, Talisman och Shur-Knife
• Yggdrasil Knives Huginn
• Bimknives Teardrop och Arrow, 
• DXB Sport Perun II och Veles

Ni som kan era kastknivar märker att det handlar om framförallt knivar som utgår från Tom Toms kända Arrow-modell och derivat/vidareutvecklingar av den här modellen från bland andra Adam Celadin. Men inte enbart då även modeller med olika upphovsmän från Storbrittanien, Frankrike, Ryssland, Indonesien och USA också hamnar under bilan. 

De flesta av de här knivarna har "eggar" som är kortare än en tredjedel av knivens längd då de oftast hålls till spetsen av rent praktiska skäl. Det finns ingen anledning att göra dem längre. De skall ju ändå inte skära något och i de flesta fall är de ändå mest symboliska.

Det är troligen det här man från Eurothrowers sida vill undvika i tävlingar. En "Bo Shuriken", hemtillverkad i det här fallet. 

Men den regel som nästan alla stupar på är att de skall ha ett "distinkt blad och handtag". Det är för det första en  mycket luddig formulering och sedan är frågan varför? För att promota knivar av "Osetr"-typ? Den enda orsak jag kan föreställa mig är att man vill undvika Bo Shurikens eller "raka kaststjärnor" som det klumpigt blir översatt till svenska. Alltså spikliknande kastvapen. Men det var där barnet försvann med badvattnet. Det fåniga är att så fort det läggs till någon form av rudimentärt parer/fingerskydd i designen så kan det hävdas att det är en avskiljare mellan vad som är blad och vad som är handtag även om formen är identisk på båda sidor. Som exempel kan Acejet Excalibur tjäna då den modellen har den typen av detalj. Däremot skiljer inget i tjocklek eller bredd på handtag respektive blad vid parerskyddet. 

Problemet är bara att för att kunna nyttja en del no-spin-tekniker så krävs att knivarna är släta för att pekfingret skall kunna glida längs med handtagsdelen på kniven vid släppet av densamma. Parerskydd kan även vara ivägen då  man kastar instinctive half spin

Den här modellen, Acejet Excalibur är eventuellt godkänd då den är försedd med ett symboliskt parerskydd som avgränsar "blad" från handtag. Då blir även bladet längre än vad eggarna antyder med automatik

De här knivarna från Acejet, Biting Metal och Graf Knives är alla godkända då de har handtag i den bemärkelsen att de är lägre än bladet som i sin tur accentueras av en "egg" som dock inte möts och därmed inte är vass. De är exempel på knivar av "Osetr"-typ

Eftersom reglerna är så luddigt formulerade så uppstår även frågan om vad som krävs för att en kniv skall leva upp till dem? Att man förstör knivens utseende genom att modifiera dem något?

Låt mig ta ett exempel. Acejet Stinger är en av modellerna som missar två av kraven. De är betydligt tyngre än de stipulerade 195 grammen och de är bredare än 2 cm under en sträcka av minst 5 cm vid bakänden/handtaget. De kraven är således uppfyllda. Men sedan stöter vi på patrull då "eggarna" som ändå inte möts och därmed per definition ändå inte är eggar men som ändå utgör "bladet" INTE motsvarar en 1/3 av knivens längd. Inte heller är övergången mellan blad och handtag tydligt då det inte finns någon. Den är därmed bannlyst! 

MEN kniven kan förstöras utseendemässigt och därmed göras helt regelenlig om jag uppfattat det hela korrekt. Först förlänger man de fyra eggarna cirka en centimeter med lämplig fil och vips var det kriteriet uppfyllt. De motsvarar nu en tredjedel av knivens längd. OM det nu är eggarna som räknas som blad vill säga, det anges inte i reglerna. Lösningen riskerar att bli ful men godkänd.  

Godkänd respektive icke godkänd Stinger? Det är frågan som återstår att se

Sedan karvar man ett rutmönster i bakänden för att markera att det är handtaget. Tyvärr försämrar det kastegenskaperna då man inte vill ha en sträv yta på en no spin-kniv gjord för slide-tekniker. Tummen befinner sig nämligen på sidan av handtaget vid dylika kast. 

Det går också att provocera genom att ställa sig frågan hur FÅ streck som krävs för att det skall räknas som ett "distinkt handtag". Är hela ytan uppruggad och mönstrad måste det gälla som handtag. Det finns andra helstålsknivar som t ex somliga "neck knives" som ser ut på det viset. Men räcker två spår i metallen eller kanske åtta eller är det vid sexton, sjutton streck som gränsen går? Ytterligaren fråga som väcks är om mönster räknas som handtag utgör då resten av kniven utan den detaljen blad? 

Själv tycker jag nog att den delen man håller kniven i och som inte är vässad är handtag. Men det räcker uppenbarligen inte för Eurothrowers. Ja, om man inte kastar rotationskastning förstås. I det fallet behöver kniven inget "distinkt" handtag alls. 

Det här är Dismissal 14" från Condor. En kniv som är fullt tillåten för rotationskastning men inte för no spin-kastning, även om den förvisso är usel till det

En kniv kan med andra ord vara godkänd för rotationskastning men inte tillåten om du kastar den utan att den snurrar i luften. 

Det är synnerligen oklart vad gränsen går gällande utformningen på blad/handtag och det förefaller mig vara tämligen uppenbart att de som hittat på det här påfundet inte vet ett dugg om att formulera den här typen av dokument. 

Problem som följer om de nya reglerna tillämpas

Det som händer om de här reglerna tillämpas är att en hel kategori av kastknivar förklaras ogiltiga, i klartext innebär det alla av "Arrow"-typ jämte många andra smalare modeller. Det är många som kastar med knivar som skulle vara persona non grata och bland dem några riktigt kända och bra kastare. Osökt kommer jag att tänka på Thomas "Tom Tom" Hampich från Tyskland, Adam Celadin från Tjeckien och Henry Guillaume från Frankrike. 

Sedan skulle det inte vara extremt svårt att från tillverkarnas sida inkorporera de förändringar jag föreslog som hemsnickeri ovan i sina produktionsknivar. Men då följer att alla som redan investerat pengar i knivar måste köpa nya. Om de vill tävla vill säga. 

Två knivar med snarlika mått och vikt där en är tillåten och den andra inte. Scalpel har förvisso ett distinkt handtag men "bladet" är för kort och kniven för smal medan Corsica underst är modellerad efter en klassisk "Vendetta"-kniv och är aningen bredare

Som amatör men sneglandes mot årets SM i knivkastning undrar jag vilka knivar jag skall träna med? Just nu använder jag mig av både Guillotine och Stinger från Acejet samt Scalpel från Throwingzone. Alla tre tillhör dem som inte är tillåtna på tävling om man från svenskt håll anammar Eurothrowers regler. Fast det här är mina favoritknivar måste jag i så fall växla till knivar jag inte kastat med lika mycket. 

Jag är lite nyfiken på om det är fler än jag som funderat kring det här och om någon möjligen sitter inne med några svar?

/ J - bakom knivar och tangentbord

* Reglerna hittas här (20220605 kl12.25): 

https://www.knifethrowing.info/big_european_throwers_meeting.html och kan laddas ned i PDF-format. 

Som det var tänkt och som det blev

Planeringar är till för att ändras antar jag. I alla fall blev det så. Tro det eller ej men jag har faktiskt en plan för i vilken ordning jag publicerar saker och ting här på bloggen. Det blir bäst så när man skall hålla isär tre bloggar och tre olika Instagram-konton.

Här var det till exempel tänkt att jag skulle ha skrivit en "Fredags-EDC" igår. Det blev inte av. Idag hade jag tänkt skriva en liten text och om ny kniv som även den anlände igår. Så blev det inte heller. 

Men det som blev var en riktigt trevlig sommardag utomhus. Fylld med knivkastning i mitt fall. 

Några av dagens knivar, Guillotine från Acejet

Faktum är att jag kastade nästan fem och en halv timme effektiv tid. Lägg sedan till några kaffepauser och en smula bad på det och du får en heldag. Sedan får man inte glömma de tre ofrivilliga uppehåll som uppstod när jag för tillfället tappade bort några knivar. Min nyinköpta metalldetektor hade jag dock glömt hemma. Så redskapen som användes var fötterna, en kastkniv och sedermera en rejäl räfsa. Men knivarna kom fram i alla fall. Marken där jag kastar är rätt hård så de har svårt att gömma sig. 

Kaffe på improviserat bord

En udda kastkniv

En liten teaser om vilken ny kniv det handlar om kan ses här. Tillverkaren hävdar att den är näst intill oförstörbar och att man kan bända med bladet. Sådana påstående är till för att testas så jag använde den till att kasta med en stund. En aktivitet som ofelbart knäcker klena knivar. Men nu missade jag inte så effekten på kniven av träffarna blev inte så stor. Hel är den i alla fall fortfarande!

/ J - knivkastaren

 

Review Lionsteel M2M

  - when small becomes great!

Sometimes things just feel right. It can be about important parts of life like love and it can be about slightly less important things like gadgets. In this case, of course, it's a knife. In other words, not just any gadget.

The moment I got it in my hand, I realized that this knife was something right up my alley. There are so many details that are as they should be on this model. It has been named M2M and comes from Italian Lionsteel.

Lionsteel M2M

The designer behind this knife is Molletta or Mikele Pensato as he is actually called. He is a familiar name to anyone who likes Lionsteel as he often designs knives for them. In fact, they are behind a larger part of their current catalog. This time, however, he has not been completely alone and in addition, M2M has been developed from an earlier version.

Unsurprisingly, the first version was called M2 and was Lionsteel's smallest fixed blade. It was produced with feedback from an outdoor forum, MCKF, and is still in the range.

However, it is quite important areas that have been overhauled to version two because they include the handle, the blade, and the sheath or simply put everything! What remains is the basic shape of the knife. However, the handle has become larger, more 3D sculpted and the blade has been given upgraded steel. The leather sheath has been given a more advanced attachment system, among other things.

The current version is available in different versions where handle material and color vary. The choice is between canvas-Micarta in three colors, black as here, natural, or green. If you want wooden handles instead, you can choose between Santos or olive wood. The latter feels close at hand for a knife made in Italian Maniago.

M2M, is a small but sturdy knife that can handle most outdoor activities

Twitter version: With the model M2M, Lionsteel and Molletta have made a real hit. Anyone looking for a small extremely competent outdoor knife does not need to look any further.

Blade

Why complicate things that work? This is how Molletta and Lionsteel seem to have reasoned because the blade on the M2M is the simplest imaginable. A drop point in its purest form. A shape that has many benefits when it comes to these proportions. The relatively wide blade gives a fairly strong belly which is good for sweeping cuts. At the same time, the shape provides a good piece of a straight edge to work with and a strong tip. Since the ricasso is modest, the edge also extends almost all the way to the handle where you have the most power and control. Despite this, Lionsteel has made a small and correctly executed "sharpening choil" that facilitates future grinding.

The blade of M2M is 9 cm long, 3.4 cm high and the blade thickness is 4 mm. This gives a sturdy blade that is still small and versatile. The finish is a semi-gloss satin and the marking is discreet and nicely done. Lionsteel Italy and blade steel on one side and Molletta's logo on the other.

A simple drop point is always right, especially when you want to achieve a practical all-round knife

The grind is not complicated either. This is a full flat ground blade  In addition, as thin as 0.6 mm behind the edge. A factory edge that was really good by the way. Sharp as heck. They should be happy with it from Lionsteel's side.

It is not that strange that they can afford a thin edge. The steel used is the finest imaginable since Lionsteel opted to use M390. I probably would not have thought the same if the knife had been larger and intended for chopping, for example. But in such a small blade that is really suitable for slicing, it is an excellent and also exclusive choice of steel. It is also the first upgrade from the original version which had simpler D2 tool steel in the blade.

The blade is made out of M390 steel

For those who do not know, M390 is steel from Böhler Uddeholm that is usually counted as what is sometimes a bit carelessly called "super steels" in the online knife community. In short, this means that the steel has rather extreme properties. It is resistant to rust and stains while at the same time having a very good edge holding capability. It is also durable. But as I said, maybe not if you are going to chop with it because it is not as tough and impact resistant as say, carbon steel.

There are a few disadvantages with this steel in small knives, but there are a few flies in the ointment. Firstly, it is expensive, which of course affects the price of the end product, and secondly, it requires good sharpening tools or a lot of time and patience to re-sharpen A warm recommendation is therefore to maintain the edge regularly so you do not have to do it from scratch. That's also why I was so happy with the nice factory edge from the manufacturer.

It is not a kitchen knife, but it cuts very well and is therefore excellent for simpler outdoor cooking or, as here, only for cutting dried meat.

M2M is something as sympathetic as a knife from other latitudes than our own that cuts well in wood. It may not match the absolute best woodcarving knives with Scandi grinds if you are going to compete in Dala horse manufacturing, but it will not come far behind. And in return, it is significantly better at much else. The wide blade allows you to use it as a small skinning knife if you are a hunter and the flat grind makes it decent for outdoor cooking, for example.

Then the combination of good geometry and excellent steel means that this knife cuts well in most things. More than that is not needed. It becomes especially clear when cutting nylon or hemp rope. Dirty rope like my current test piece that was previously the anchor line for a boat contains most things including sand so it wears on an edge. Then it is noticeable if it is a simpler or more advanced steel that is found in your knife. But in these specific cases, what I said above applies. Maintain your knife regularly so you do not stand there with a dull knife with its fine "super steel" in the field. They can be a bit awkward to regrind as I said. Especially for those who are used to an old Mora knife with softer steel.

Otherwise, there are not many disadvantages with the blade. For example, it did not show any stains or other tendencies to corrosion during this test period. The tip is also capable. Sharp but wide which makes it more durable.

Handle

The other area that has undergone a remake is, as I said, the handle. Specifically, it means two things in relation to the first version, it has become longer and has a more curvy figure. The shapes make the handle feel better in the hand and provide better ergonomics, Lionsteel claim. I have no reason to distrust them without having tried the original. This handle is exceptionally good.

The handle sides of Micarta are screwed in place on top of the full tang

The handle has not only become longer but the previously flat sides have been shaped for better grip and comfort

The length is now 11.2 cm, the thickness is 2 cm, and the height is measured at 2.9 cm. As stated in the introduction, the material can be either wood or Micarta. Canvas Micarta is used and it is one of my favorite materials for knife handles. It is certainly not a natural material but it still ages with dignity by developing patina and personality over time. In addition, it is almost indestructible, although it may not be quite as durable as G10. On the other hand, the micarta has a structure that both gives a comfortable feeling to the hand and a better grip when properly treated like this.

The sides are screwed in place with two sturdy screws with torx heads. At the back of the handle is a lanyard hole that takes a standard 550-paracord. In addition, a smart little detail is found there. The slightly protruding rear end of the tang has been left sharp on the sides to be used as a scraper for fire steels. An excellent solution that does not affect ergonomics while you do not have to use the blade for the purpose.

Although the M2M is a small knife, it is a dream in the hand. I have only positive things to say about the handle. It works in all grips you can think of and it fits a number of different hand sizes. In other words, the knife has passed the "wife test", which means that it has been tested by a hand smaller than mine

As I said, I do not know how the original feels in the hand but M2M is exceptionally good. The length of the handle allows my hand to fit in an exemplary way while it is not abnormally large. The full shape with its bulge in the middle fills the hand in a sympathetic way and the slightly curved back follows the palm well. Then there is both a finger guard and a small beak towards the end that help to keep the hand in place when it gets slippery or cold. In addition, the pattern that the Micarta has been given contributes to better traction.

The shapes of this handle are well balanced. The finger guard is there but is not so big that it gets in the way when you cut against flat surfaces or when you have to get closer to the blade for a pinch grip. The handle fills the hand without feeling thick etc. 

This in turn makes ALL grips I tested work great, hammer grip, saber grip with a thumb on the blade back, "Filipino" with the thumb further out on the blade, pinch rip, with a forefinger on the spine, and reverse grips. 

But even though the knife does well in my hand, it also fits smaller hands. I let my partner test it and she liked it too!

Sheath

Lastly, the sheath was trimmed a bit from the previous version. What has happened is that it has been reinforced from the original single stitch to now have double stitches. Something that feels very secure from a sustainability point of view, especially on such a small sheath. Then it has been supplemented with two detachable leather straps that are screwed in place.

The sheath has double seams, which makes it extra sturdy

The extra leather loops give great freedom of choice in how the knife can be worn or attached. It can, for example, be traditionally worn on the belt either high or low, M2M can also sit horizontally in so-called "scout carry" or attached to a backpack or other equipment. Depending on taste.

Not my favorite way to carry a knife but "scout carry" at the lower back works great

The case is also fairly easy to attach to a carrying strap to a backpack. But since the leather loops are screwed in place, it takes a while to remove if necessary

The material in the sheath is thick leather and it is well sewn even if the seams are not the nicest I have seen as they are quite thick given the size of the sheath. The knife is held in place with a traditional strap with a snap around the handle. It does what it's supposed to. Because it is leather we are talking about, the knife does not sound or slide when sheated. With the strap in place, the knife gets nowhere, and it is very secure.

As you can see, there have been some small cuts in the leather, although I am very careful about that. You must be careful to miss the upper loop, fold away the strap for the handle and keep the knife at the right angle when returning your knife to the sheath

One detail is important to keep in mind, however, and that is that you are careful when you put away your knife so you do not cut open either the sheath, the belt loop, or the strap for the handle. The latter would like to spring back and end up near the edge. But if you are not in an extreme hurry but are a little careful, there are no problems.

Conclusion

With M2M, Lionsteel has, in my opinion, made a smash hit! I do not have much negative to object to at all. First of all, the knife is nice to look at! Of course, it can be objected that the proportions of a knife are generally even nicer when the blade is slightly longer than the handle, but here the lines are found where they should be! Then the sheath can fool you. Before the knife is drawn, one almost wonders how there should be any blade at all on the knife, it looks so short when it is in the case.

M2M is a real hit in my opinion. Small and thus flexible, functional, and not tedious to rest your eyes on either

But the main advantages are found elsewhere than in appearance. M2M is both sympathetic to hold and work with. There are not many knives in my arsenal that can match this handle in relation to the size of the knife.* It is simply very well designed and thus provides excellent ergonomics.

When you also find a blade of this dignity at the other end of the knife, you can only be happy! A simple, stylish shape gives a blade that just cuts and cuts no matter what material it is presented to. M2M handles everything from simple outdoor kitchen duties via everyday materials such as plastic and the like to rough rope and not least wood. A relative of mine who is an avid hunter took a look at it and stated that it would be very good as a smaller hunting knife as well.

Then the sheath is quite advanced. Especially to be in leather and not of Kydex or a combo case of the two materials. Here, Lionsteel started from a traditional sheath but modernized it to suit today's requirements.

Sure, the leather sheath has a few small things that could be improved. One of them is that it now requires the user to be very careful when returning the knife to the sheath if you do not want to damage it and especially the strap that holds the knife in place. But the function itself is really good and the many options for attaching and carrying the knife should make most users happy.

Lionsteel M2M is an outdoor knife that suits most users and most challenges

In summary, it can only be said that I can really recommend this knife to anyone who is interested in a smaller all-around knife that can handle all forms of outdoor life. Then it can also be used for everyday use thanks to the small format, even if it may not be something you bring into the office. But if everyday life means that you are outdoors a lot, it is also a good EDC knife.

On Lionsteel's website, the M2M in this version costs € 188, and a Google search suggests that the stores are a bit cheaper than that. 

Specifications:

Length Overall: 203 mm
Blade Length: 90 mm
Blade Thickness: 4 mm
Steel: M390
Weight: 166/249 g with and without sheath (weighed by me)

Handle Material: Micarta
Sheath: Leather

Produced by Lionsteel, made in Italy


/ J - really delighted

* Some model from Karesuandokniven like Uraka does, but otherwise not many.