Knivrecension - Civivi Mini Elementum

- liten och exklusiv

Häromdagen recenserade jag en kniv tillhörande den mindre kategorin. Men den kniven var av annat slag, en "modern traditional", en slipjoint fast med moderna material. Kniven som presenteras i den här recensionern tillhör en helt annat kategori, en nedkrympt version av en större kniv. Det är nu ett mycket vanligt förfarande bland knivtillverkare. Ibland sträcker de sig till och med så långt att de ger ut en större version av en befintlig modell. Så gjorde faktiskt Civivi i det här fallet då de först släppte Elementum. Den kom sedan i ett flertal versioner och efter ett tag i en utgåva med en annan låstyp, en "button lock". Den kniven var också större än originalet. De vände således på ordningen.

Men sedan var det dags för en Mini Elementum att se dagens ljus. Det är den kniven jag ämnar presentera här.

Civivi C18062Q-1 Mini Elementum

En annan diskussion är vad som menas med begrepp som "mini" respektive "mikro". Språkbruket eller snarare praktiken skiljer sig åt mellan olika tillverkare. Det är skillnad på vad Medford och Coldsteel avser när de talar om mini och när andra gör det för att exemplifiera. Men så kan man även släppa knivar under epitetet "mikro". Så har t ex Cold Steel gjort i ett par fall och då har beteckningen var tillämplig.* 

Anledningen till att jag nämner det exempelet är att jag tagit del av ett flertal reaktioner bland annat på Instagram där det påpekas att den här kniven, Mini Elementum är väsentligt mycket mindre än de trott. 

En liten men mycket stilfull kniv från Civivi

Twitterversion: Civivi Mini Elementum, en välbyggd och snygg kniv där "mini" dock verkligen skall betonas med allt vad det innebär! 

Blad

Bladformen känns förstås igen från originalet, fattas bara annars. Formatet är emellertid krympt. Rent konkret innebär det i det här fallet en bladlängd på 4,6 cm. Höjden på bladet är 1,4 cm och tjockleken är modesta 2,2 mm. Proportionerna är därmed kvar och det ger ett mycket elegant och harmoniskt blad. 

Typen är en drop point som drar åt spear point-hållet med sin nästan symmetriska form. Som vanligt är Civivi extremt sparsmakade med text och loggor. Om du har mycket god syn kan du hitta bladstålet på ricasson, nära handtaget på låssidan. Det är det enda. 

Sedan måste jag tala lite extra om bladfinishen då den ingår i hela knivens tema och är en av orsakerna till att priset inte är det lägsta. I det här fallet har man valt att ha en rätt grov längsgående slipning som är gjord för hand! Det är inte vanligt för knivar utanför customscenen även om rätt många knivtillverkare fortfarands har människor inblandande i exempelvis slipandet. 

Det grå knivbladet har fått sig en handslipad, rätt grov finish vilket  harmonierar väl med resten av kniven

Utöver utseendet så är det just den biten som är riktigt bra med det här bladet. Det skär riktigt bra, överraskande bra till och med. Orsakerna är flera. Till att börja med är eggen riktigt bra och vass. Det kommer sig förutom av att hantverket får godkänt av en rejäl skålslipning. Det gör att bladet är tunt bakom eggen. Dessuom är godstjockleken endast strax över två millimeter från början. 

Stålet som hittas i bladet är svenskt, 14C28N från Sandvik

Sedan skall stålet inte glömmas bort. Trots det dimunitiva formatet har man valt att använda sig av Sandviks 14C28N vilket är ett i mitt tycke mycket bra stål i mellanklassen. Det håller skärpan väl men framförallt är det lättslipat och tar en egg snabbt. Därtill är det rosttrögt. 

Spräckande av vedkubbar kanske inte är Mini Elementums forte men till små uppgifter är den bra

Till att spräcka ved eller som det numera heter med anglosaxiskt språkbruk "batoning" är den här kniven kanske inte ultimat. Men till vardagens alla små uppgifter är den mycket bra. Sedan kan jag väl tycka att den liksom de flesta knivar i den här klassen är lite för små på så vis att de nästan kräver att man bär mer än en kniv för att täcka eventuella behov. Just den biten har jag som inbiten knivnörd inget att invända emot men för andra kan det vara en smula opraktiskt. Bladlängden men även handtagsstorleken sätter ändå vissa gränser för vad som är praktiskt. 

Men inom de ramarna är den här kniven excellent. Rejäl konstruktion, bra stål och ännu bättre geometri gör att det här lilla bladet skär utmärkt. Snören, tunna rep, tejp, kartong, paketöppning, och annat pyssel ligger nära till hands.  

Handtag

Handtaget och  hela kniven känns förvånansvärt stabil och ger ett intryck av tyngd. Det kanske inte är så konstigt då kniven faktiskt är tämligen tung relativt sett. I faktiska tal är den förstås inte det. Den väger precis över 40 gram. Vikten härrör från att det här är en helmetallkniv. Låssidan är gjord av stål och presentationssidan är i det här fallet gjort av mässing. 

Presentationssidan är gjord av mässing    

Konstruktionen är liksom övriga designspråket mycket sparsmakad. De två sidorna hålls samman av den justerbara pivotskruven jämte en skruv i bakänden av handtaget som är dragen från låssidan rakt in i presentationssidan. Ett förfarande som fungerar då det inte är mjukt titan det handlar om. Skruvstorleken är T8 respektive T6. 

Skruvarna är som vanligt på Civivi-knivar mycket snygga. Den mindre har ett platt huvud som gömts i sidan på kniven. Pivotskruven har fått den vanliga C-loggan och är D-formad vilken gör den lätt att justera eller demontera. 

Konstruktionen är som många frame locks öppen i ryggen

Mini Elementum är öppen i ryggen och där hittas en snyggt formad timglasformad distans. I bakre änden har man också åstadkommit ett fånglinehål. Det är nästan ett måste i det här fallet. Dels för att kniven är liten och behöver fiskas upp ur fickors djup men även för att kniven även är tänkt som en nyckelringskniv. Det medföljer till och med en sådan i asken! En snygg detalj som gjorts för att en sådan skall fungera bättre är att man valt att göra handtaget tunnare baktill vid fånglinehålet för att inte en fånglina eller ring skall sticka ut onödigt mycket. 

Då flipperfenan som även agerar fingerskydd stjäl lite utrymme återstår plats för två fingrar

Tja, vad skall man säga om hur kniven upplevs i hand? Att den är liten är väl det första intrycket. Det här är en tvåfingerskniv för mig, inte mer. Storleken kunde gett plats till tre fingrar men en flipper stjäl lite av det utrymmet och det som blir kvar är ca fem centimeter. Det gör också att kniven inte direkt kan fattas i fler grepp än med tummen på bladryggen om man vill försöka få lite tryck bakom eggen. Utöver det kan man lägga ett pekfinger på bladet också alternativt fatta kniven i nypan och skära sidledes. 

Öppning och lås

Mini Elementum är en liten kniv och den är försedd med en flipper. Jag har stött på knivar tidigare som försökt sig på den kombinationen med mindre lyckat resultat. Här fungerar det emellertid utmärkt. Mycket beroende på att Civivi är kända för att ha oklanderlig precision i tillverkningen. Det gäller även den här kniven. Det medför en flipper som är väl avvägd i storlek och placering. Den har också fått ett par välbehövliga räfflor för bättre fäste för pekfingret. 

Mini Elementum är en lektion i hur man gör en extremt liten flipper som ändå är effektiv

Därtill har man från Civivis sida trimmat moståndet i "detent"-kulan till perfektion. Det ger ett snabbt och kvickt blad när man aktiverar flipperfenan. Det kan för övrigt göras både genom att dra fingret bakåt eller pressa nedåt, vilket som känns mest bekvämt för användaren. Bladet går till och med att fälla ut med viss press på låsarmen. Något som ibland är ofrånkomligt på små knivar då det inte finns mycket att greppa kring. Det går dock bättre om man tänker på att inte pressa in låsarmen när kniven skall öppnas. 

En annan bidragande faktor förutom geometri och motstånd är de kullager den här kniven har försetts med. Jo, den har faktiskt det. Väldigt små kullager kan tilläggas. 

Ett ramlås i stål står för säkerheten

Låset är ett ramlås i stål. På den här kniven är det mycket väl utfört. Det låser säkert, som i varje gång kniven öppnas samt stabilt. Det vill säga bladet har inget kännbart glapp i sidled eller spel i höjdled när det är öppet. Inte heller glider låsarmen om man pressar på ryggen av bladet. På mitt exemplar ligger ca sextio procent av låsarmen an mot bladet. Men med tanke på arbetsuppgifternas karaktär har jag ingen oro för att låset inte skall hålla knivens livslängd.  

Låsarmen är tämligen lätt att komma åt. Det skall ställas i relation till utrymmet. Precis som kniven är bra att skära med i relation till storlek så kan det samma sägas om hur lätt låset är att släppa. Det är lätt för att vara på en liten kniv. I vanliga fall behövs inte något översträckningsskydd på ramlås i stål men här skulle det nästan behövas ett då den är så liten. Det finns en risk att trycka ut låsarmen för långt. 

Att bära

Som synes har Mini Elementum inget clip. Det hade inte fått plats helt enkelt. Det går inte att göra ett sådant i den här storleken och fortfarande få det funktionellt. Fördelen med att inte ha clip är att det möjliggör ett mer symmetriskt utseende. I vanliga fall brukar det också ge bättre ergonomi men i fallet med så här små knivar är det nästan tvärtom. De kan hjälpa till att fylla ut handen. 

I det här fallet får man nöja sig med att droppa kniven i en ficka alternativt fästa den vid en nyckelknippa. Det senare är inget för mig då jag inte vill ha en hel klump sittande fast vid min kniv när den skall användas eller tvingas ta loss den när det är aktuellt. Båda motverkar effektivt tanken på att ha en enhandsöppnad kniv för övrigt. 

Här är orsaken till att kniven är så lättburen. Det bör påpekas att original-Elementum inte är någon stor kniv det heller

Vikten är som sagt 40 g. Inget som känns i en ficka och särskilt inte när det fördelas på strax under sex och en halv centimeter. Snarare är det så att den har en tendens att försvinna. Jag har t ex tappat den både i en soffas oändliga djup och i bilen när jag suttit ned och haft byxor med lite grundare fickor. Något att tänka på. 

Ett fånglinehål som kan behövas. Det är snyggt gjort med kanter som är tunnare baktill

Därför är det här nog en av få knivar jag överväger att sätta en fånglina på. Mest för att förhindra att den tappas. Sen kan det nog behövas för att hitta den snabbare när den skall nyttjas. 

Sammanfattningsvis

Inledningsvis nämnde jag begreppet "mini" ställt mot "mikro" och det är där jag hamnar i mitt slutliga omdöme om Civivi  Mini Elementum. Kanske "mikro" hade varit ett mer passande epitet. Särskilt som den ursprungliga Elementum inte är någon stor kniv alls. Faktum är att jag tagit del av ett par berättelser via Instagram om personer som gett uttryck för en besvikelse så stor att de lämnat tillbaka kniven. Det baserat på att de kännt sig lurade av bilder jämfört med hur den ter sig i verkliheten. 

Möjligen kan man tänka på att läsa beskrivningen en gång till innan man trycker på köp-knappen. Men det är ett generellt problem med internethandel, att man saknar möjlighet att känna och klämma på produkterna. Därför känns det som om jag har ett visst ansvar därvidlag. Att förmedla intryck så att övriga köpare möjligen får en smula stadigare grund att stå på .

Mini Elementum är en bra EDC-kniv då den knappast väcker någon uppmärksamhet ens i ett lunchrum

Att Civivi satsat på det lilla bladet gör att den trots det diskreta formatet fortfarande skär bra. Så bra som ett blad i den här storleken kan göra vill jag nog påstå. Ett bra stål har fått en effektiv skålslipning och man har nyttjat hela bladets längd för att åstadkomma en så lång egg som möjligt. Man har också använt sig av ett bra stål som behandlats väl i allt från härdning till slipning. 

Mässing är ett material jag tidigare skytt som pesten. Inte för att det inte är snyggt, för det är det! Utan för att det är svintungt och det är inte ett element jag önskar tillföra en fickkniv. I en så här liten kniv ger dock  mest en känsla av stabilitet och sen skänker det förstås ett visst utseende. Särskilt när det fått en handslipad finish som i det här fallet. En sak går nämligen inte att bortse ifrån, Civivi Mini Elementum är en riktigt snygg kniv! Tycker man inte det får man nog uppsöka en optiker snarast. Linjerna är harmoniska och det förstärks av hur finishen på såväl handtag som bladet är utförd. En riktigt lyckad kombination. 

Civivi Mini Elementum är en synnerligen attraktiv liten krabat

Frågan är emellertid om det räcker? En kniv med ett slående utseende, i fina material och som håller mycket hög tillverkningsstandard borde räcka till för att rendera toppbetyg. Men så var det formatet och den inverkan det har. 

Jag tror nämligen att det är där den springande punkten återfinns. Mini Elementum narras lite. Eftersom den är så lik förlagan på bild ger den intrycket att vara ännu mer kapabel än vad den är. Detsamma gäller när man håller i den. Den skär ju faktiskt bra och känns mycket stabil. Men bara ställt i relation till att det är en "tvåfingerskniv". Det begränsar naturligtvis uppgifterna som kniven kan användas till.  Så frågan som kvarstår är om det här är en gimmick eller en seriös kniv? Egentligen tror jag att den frågeställningen hade kunnat undvikas om man istället döpt den till "Mikro Elementum" och därmed kanske tonat ned förväntningarna lite. Lite åt det håller drar presentationen på en del sidor som säljer kniven där den benämns "nyckelringskniv"**. Ett smart tillägg till annonseringen. 

Men priset kvarstår även i det fallet och det skrivs till 50$ i riktpris på Civivis hemsida vilket i Europa blir ungefär detsamma ut i butik, ca 50€. Därför ser jag den här kniven dels som ett måste för den som samlar på Civivis men kanske viktigare, som en utmärkt gåva! Den är både snygg, lyxig och liten nog att inte skrämma en icke-knivfantast. Det gör den till en bra present i mina ögon. 

Civivi on Amazon 

Specifikation:

Längd utfälld: 110 mm

Längd hopfälld: 63,5 mm

Vikt: 40 g

Bladlängd: 46,5 mm

Godstjocklek: 2,2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC

Handtag: Mässing

Lås: Frame lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - ser det stora i det lilla

* En kniv jag genast tänker på är Micro Recon. Med ett blad på fem centimeter är den i samma storleksklass som Civivi Mini Elementum. 

** Exempelvis gör nederländska Knivesandtools.com så.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Ruike S11

- liten och välbyggd

Riktigt små knivar har förstås funnits länge. Ibland har det till och med hänt att tillverkare gör något extremt litet för att demonstrera sin hantverksskicklighet och sträckt sig ända ned till miniatyrer. Det är en sida av myntet, den andra handlar om att många sysslor faktiskt inte kräver en stor kniv. Till att öppna ett brev i de sällsynta fall de fortfarande förekommer eller kanske ett paket, samt att avlägsna en etikett från en nyinköpt skjorta krävs bara en vass egg. Den behöver inte vara lång. 

Fast om eggen är gjord av kvalitetsstål och korrekt härdad håller den skärpan längre och om handtaget är välbyggt känns kniven bättre även om den är liten. Formatet kan sedan kombineras med ett annat begrepp,"modern traditionals". Det innebär i all enkelhet klassiska fickknivar, inte sällan "slip joints" fast med några avvikelser från det traditionella. Exempelvis är de ofta skruvade istället för nitade och materialen i såväl blad som handtag är uppdaterade.

Det är precis den sortens kniv jag ämnar presentera här då den är både liten och försedd med moderna material, Ruike S11.

Ruike S11-G

I den här kniven har Ruike använt sig av kvalitetsmaterial trots att det främst rör sig om en komplementkniv. En  mycket liten kniv tänkt för nyckelknippan eller liknande. Det handlar om svenskt stål från Sandvik som dessutom härdats väl samt G10 i handtaget. Allt byggt kring en fint behandlad stålram. Detaljer som känns igen från betydligt större och och för all del, dyrare knivar. 

I S11 får vi från Ruike en enkel men duglig fickkniv

Twitterversion: Ruike S11, liten men naggande god komplementkniv för nyckelknippan som klarar det mesta som inte kräver ett långt knivblad. 

Blad

Ruike S11 bjuder på en liten delikatess i bladväg. Formen är inte mycket att orda om, det är en klassiska drop point även om den är snubblande nära en spear point i exakt samma anda som exempelvis en Victorinox. En variant som även kallas "pen blade" i mindre utförande. Så det är ingen tvekan om vart man sneglat efter inspiration. Men det är inget dåligt i det här fallet. Det är en bra form på ett litet blad. 

Bladet mäter 52 mm på längden varav hela 50 mm är egg vilket är tacknämligt. Bladet är strax över centimetern högt, närmare bestämt 12 mm och så tunt som 2 mm. 

Bladet närmar sig ett klassiskt pennblad i formen

Bladet har fått sig en omgång med polermaskinen vilket ger en högglansfinish. Något som hjälper till med rosttrögheten. Märkningen som återfinns på bladet består av Ruikes logotyp på en sida och på andra sidan hittas modellbeteckningen, S11 följt av en bokstav som står för färgvalet. Sen har man även lyckats klämma in ståltyp och tillverkningsmånad jämte ytterligare en logotyp, ett stiliserat "RK". Varför man behöver två loggor förstår jag inte. Men i gengäld är de små till storleken så det är inget jag irrirerar mig på. 

Materialet är något så ovanligt som 12C27 från Sandvik. Själva stålet är förstås inte ovanligt men att hitta det i så här små knivar är något mer sällsynt.  Det är ett kvalitetsstål även om de inte tillhör de dyrare. För oss svenskar är det mest känt som "moraknivsstål". 

I övrigt kan tilläggas att kniven är tunn bakom eggen och när det paras med en godstjocklek på två millimer blir det bra. Särskilt som fabrikseggen var mycket vass. Den är därtill tämligen jämn vilket ger ett gott betyg. Helt perfekt är den inte då en sida håller brantare vinkel än den andra. Det finns även antydan till ett litet "smile" mot ricasson till. Urtaget som underlättar framtida slipning kunde gått fått vara aningen större. Men det är ytterst lite och utförandet är trots allt bättre än vad många andra tillverkare lyckas med. 

Svenskt stål, 12C27 från Sandvik, hittas i det polerade bladet

Satt i arbete överraskar den här lille gynnaren på ett positivt vis. Förhoppningen var förstås att den skulle skära bra men det är alltid sympatiskt när förväntningar uppfylls. Här har  man tagit en godstjocklek på två millimeter och via en skålslipning fått ned den till kring 0,4-0,5 mm bakom eggen. Det gör att S11 lätt glider igen rep och liknande så länge de inte är för tjocka förstås. Med små knivar får man göra omtag och givet formatet kan man förstås inte åstadkomma någon direkt kraft att lägga bakom snittet. 

Det går faktiskt att strimla kartong med den här lille gynnaren. Handtaget är det som är begränsande

Men som "fickskalpell", att användas vid allehanda små ingrepp i vardagen är den utomordentligt funktionell. Särskilt när både konstruktion och känslan i det lilla bladet inger förtroende. Jag har även testat att tälja till några grillpinnar och det går faktiskt över hövan bra. Givet förutsättningarna då är det bäst att tillägga. Det som är knivens styrka är förstås saker som paketöppning, att skära av tejp och snören, sprätta upp brev, skära till grillsnöre till en stek (jag råkade göra det), avlägsna seg plast som omfamnade en bit salami och så vidare. 

Sedan är det en slipjoint så jag sticker inte gärna med kniven och om man gör det gäller som vanligt att man är aktsam och gör det i rätt vinkel för att inte bladet skall fälla ihop sig. 

Handtag

En av de största tillgångarna som S11 har är att den är byggd som vilken stor kniv som helst. Det gäller inte bara bladet utan även handtaget. Här hittas en stålram på vilken det har skruvats skollor i G10. Allt är gjort med god passning och precision vilket ger ett solitt intryck. Exempel på det är hur ramen både polerats, precis som bladet, samt hur alla hörn och kanter är mjukt rundade. 

Skollorna är gjorda av G10

Förutom den märkning som hittas på bladet har man lyckats trycka in ett serienummer på ryggfjädern. Exakt vad det skall vara bra för övergår mitt förstånd men skall man nu nödvändigtvis ha det med på kniven så är det näst bästa stället. Bäst vore inuti kniven. Men likt övrig text är den  mycket liten. 

Ryggen utgörs av bladfjädern

G10-materialet som använts i sidorna på kniven är av god kvalitet. Det medför en viss struktur som ger friktion och därmed bättre fäste. Det är bra på en så här liten kniv. Sidorna är skruvade på plats med T6-skruvar. 

I bakänden av kniven hittas ett fäste för fånglina eller snarare för en nyckelring i det här fallet. En sådan är till och med inkluderad i köpet. Det ger en klar indikation på hur tillverkaren tänkt sig att kniven skall klassificeras. 

Handtaget ger plats för ett trefingersgrepp

Handtagsformen är enkel och något annat vore dumt med tanke på formatet. I gengäld fungerar den bra. Den här kniven kan greppas relativt stadigt. Formen gör att att alla sju centimeter som handtaget mäter kan användas till att hålla kring. Men trots det räcker utrymmet bara till tre fingrar. Men det är en bra trefingerskniv. Inte den bästa, men bra. 

Öppning och lås

S11 är en fickkniv av klassiskt snitt även om sättet den är hopsatt på är modernt. Klassisk betyder tvåhandsöppning. För att underlätta förfarandet har bladet försetts med en rejäl nagelskåra. En del tycker att det förfular knivar eller rättare sagt blad men det är trots allt praktiskt. Till och med för mig som är nagelbitare då jag kan använda skåran för att få bättre fäste med nypan som jag använder för att öppna kniven. 

En nagelskåra utgör öppnngsmetod

Motståndet på en slipjoint brukar benämnas "pull" och med tanke på hur liten kniven är bjuder den på relativt god kamp. Graderingen hamnar kring 5 av 10. Det här bladet hoppar inte ut av sig själv.

Själva gången är mjuk och motståndet som ryggfjädern bjuder på sätter jag kring 4-5 det också. Ljudet den lilla kniven åstadkommer är fullt tillfredsställande.

Det betyder i klartext att i utfällt läge sitter bladet relativt stabilt. Ryggfjädern är stark nog för att jag inte skall känna mig orolig. Den är fullt jämförbar med t ex en Victorinox Cadet för er som testat den kniven. Men sedan är det förstås en slip joint med allt vad det innebär. Man sticker inte med en sådan kniv och viss försiktighet rekommenderas när man brukar kniven så man inte av misstag stöter till baksidan av bladet för hårt. S11 saknar nämligen det halvvägsstop som annars är vanligt på den här typen av knivar. 

Att bära

En kniv som väger in på futtiga 30 gram och mäter 9x14x70 millimeter tar förstås inte mycket plats eller gör väsen av sig vare sig den återfinns på en nyckelknippa eller i en ficka. Inte heller spelar handtagsmaterialet någon roll för hur kniven känns att bära i så här liten skala. Möjligen kan sägas att det är positivt att det inte är ett metallhandtag då det inte lika lätt uppstår skrapmärken eller "snigelspår".

Det är i den här lättburna klassen av mikroknivar som S11 återfinns

Ruike S11 bärs endera som beskrivningen antyder på en nyckelknippa eller löst i fickan. Vill man bära den fäst vid något finns ett därför avsett nyckelringsfäste. Själv bär jag den löst av den enkla anledningen att jag inte är någon större anhängare av stora knippor. Sen är jag så lyckligt lottad i  tillvaron att jag heller inte behöver släpa omkring på särskilt många nycklar.

Det största problemet med att bära den här kniven löst i en ficka är att komma ihåg att man har den där. Visserligen lägger den sig på tvären men yttermåtten är så dimunitiva att den ändå inte märks. Det gör också att den kräver att man rotar lite i botten av fickan för att hitta den. Det kan upplevas som en smula frustrerande när man t ex sitter ned. Knivar med clip har skämt bort oss och gjort oss vana vid att knivar är mer lätttillgängliga. 

Sammanfattningsvis

Ruikes modell S11 är en kniv som trots det diskreta formatet kan sorteras i facket "modern traditionals". Det är en enkel, enbladig slip joint vilket stilmässigt gör den traditionell samtidigt som material och konstruktion ger den moderna touchen. Här hittas både G10 och Sandvik 12C27. Sedan bör påpekas att de övriga knivarna i Ruikes "S-serie" har fler funktioner och således är små multiverktyg att jämföras med schweizerknivar.  

Kniven är skruvad och inte nitad. Något som inte är helt vanligt på äldre tiders fickknivar. Skruvarna är förstås små men det är något jag inte har några problem med när de återfinns på en liten kniv. Särskilt som det är en slip joint. De bör inte demonteras i tid och otid i vilket fall som helst. Det är att be om trubbel.

Stålet är inte bara ett gott svenskt stål i mellanklassen om man får uttrycka det så utan även väl behandlat vad det verkar. Kniven har hållt skärpan väl under testperioden. Eftersom eggen är tunn och stålet inte extremt hårt är den lätt att underhålla med en strigel. 

Ruike är en liten kniv som skär bättre än man tror

S11 är en modell som tillhör de där knivarna som skär lite bättre än man tror. Det har dykt upp några sådana på sistone och det är jag tacksam för. För hur sympatisk en Victorinox Classic än är så går den i princip inte att skära något med. Den här kniven behärskar å andra sidan det momentet trots liknande dimensioner. En egenskap som den delar med knivar som exempelvis Spyderco Manbug och Civivi Mini Elementum.  

S11, enkel och smakfull som en espresso

Apropå slip joints så brukar man i samband med dem tala om vissa specifika ting. Ett sådant är hur de låter. I det här fallet åstadkommer S11 ett tillfredsställande starkt snäpp när ryggfjädern faller på plats i både yttre och inre läge. Bladets gång är tämligen mjuk och framförallt jämn. Således får avdelningen "walk and talk" fullt godkänt. Även precisionen i bygget får godkänt. Det finns inga glipor mellan ram och ryggfjäder och övergången mellan sidorna och ramen är snyggt utförda. Bladet är centrerat med fin finish och allt på handtaget är rundat och slipat. 

Kniven kommer dessutom med en femårsgaranti. Det räcker till för det här formatet,  har S11 inte packat ihop och gett upp vid laget lär den inte göra det senare heller är min bedömning. 

Sedan kan tilläggas att den slitna klyschan "att den försvinner till du behöver den" stämmer så väl att jag vid ett flertal tillfällen tappat bort den och vid åtminstone ett tillfälle tvättat kniven i maskin då den lätt glömms bort i botten av en ficka. Det är både en för- och nackdel med andra ord. 

Ruike S11 är en nyckelringskniv som bjuder på god kvalitet

Sammantaget gör det att det känns som om Ruike satsat på kvalitet trots Lilliput-formatet. Det är en intressant touch som inte tillhör de vanligaste. En eloge till Ruike för den insatsen. Särskilt som S11 inte är en särskilt dyr kniv. Några av de andra i jämförelsebilderna ovan kostar både två och tre gånger mer. I Europa kostar den här kniven från 170 kr och uppåt. Ett bra och stadigt alternativ som komplement till en något större kniv eller för den som inte känner att de behöver mer. 

Knivgrossisten

Specifikation:

Längd utfälld: 122 mm

Längd hopfälld: 70 mm

Vikt: 30 g

Bladlängd: 52 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: Sandvik 12C27N

Handtag: G10

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J - satsar stort på smått

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Brisa Nessmuk

En finsk tolkning av en amerikansk klassiker, kan det vara något? Jag misstänkte det i alla fall och har alltid varit fascinerad av just Nessmuk som knivtyp. Den är så pass ovanlig att när man listar bladtyper så brukar den räknas som en egen kategori. Utseendet kännetecknas av att bladet faktiskt är bredare framtill än vid bladbasen och att det har en spets som starkt påminner om en typisk slakt- eller styckarkniv. Det i sin tur har sin alldeles naturliga förklaring då inspirationen tros ha varit "buffalo skinners" eller flåknivar. 

Historien börjar för ca 130 år sedan med en bok om snickeri och camping signerad Georg Washington Sears som i mångt och mycket kan sägas vara upphovsmannen bakom uttryck som "bushcraft" och "wilderness survival" som det heter i modern tappning och anglosaxiskt språkbruk. Namnet Nessmuk lär för övrigt betyda "träanka" på Algonquin-språket och skall enligt historien vara namnet på en ung man från Narragansett-stammen som Sears blev vän med och som blev hans lärare i jakt, fiske och uteliv. 

Det här är finska Brisas tolkning av en Nessmuk. 

Brisa Nessmuk

Den här kniven kan fås i ett par olika tappningar där Brisa bland annat erbjuder handtag i Micarta. Fast jag kunde inte låta bli att tycka att en så här klassisk modell med rötter i slutet av 1800-talet gör sig bäst med naturmaterial. Därför hittas här skollor i björk. Det är dock stabiliserat trä så det är så gott som lika tåligt som konstmaterial. I förbifarten kan sägas, även om det är att föregå kommande recension, att handtaget är oerhört bekvämt att greppa. Är det hälften så skönt att arbeta med så är det en höjdare. 

Appropå material så hittas i bladet ett stål jag inte stött på förut och som jag varit nyfiken på. Det är en tämligen känd kolstålsvariant med beteckningen 80CrV2. Det är ett stål som är känt för att både ta och hålla en egg exceptionellt väl samtidigt som det är mycket slagtåligt. Därför återkommer det ofta i knivar som riktar sig mot såväl uteliv som militär användning. Det torde vara utmärkt för den här typen av kniv med andra ord. 

Fodralet är tämligen enkelt men välsytt och gjort av tjockt läder. Sammantaget ett mycket tilltalande paket som det skall bli roligt att testa i skog och mark. 

/ J - hittas bakom en gran

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Condor Dismissal 14"

Condor Tool & Knife Dismissal 14" representerar en sorts kniv jag inte hade bekantat mig med tidigare. Det är två saker som gör att den sticker ut i min lilla samling kastknivar. För det första har den en tydlig "pilform", föreställ er en förvuxen dartpil. Andra typer av kastknivar har ofta lövformade blad eller ser mer ut som en vanlig jakt eller friluftskniv alternativt är de modellerade efter Bowieknivar. 

För det andra är inte balanspunkten helt där jag är van vid. Formen ger möjligen en ledtråd till vart den kan tänkas befinna sig. Men mer om det lite senare. 

Condor Dismissal

Som alla Condors produkter är de tillverkade i El Salvador vilket är tämligen exotiskt bara det. Jag känner då inte till några andra knivmärken därifrån. Min tidigare erfarenhet av deras knivar säger mig att de inte är lyxiga smycken utan robusta verktyg och det borde vara en utmärkt grund även för kastknivar. 

Utseende och mått

Dismissal är en kniv designad av Joe Flowers och finns i ett par olika storlekar varav den här är den största. Den mäter 14 tum vilket översatt blir 35,5 cm. Det gör att den tillhör den större eller åtminstone längre skolan av kastnivar. Generellt kan det sägas att det finns två, eller möjligen tre grundstorlekar som är aktuella. Då undantar jag historiska eller etniska kastvapen av olika slag. 

Antingen ligger kastknivar i spannet 23-26 cm vilket är typiskt för många ryska men även europeiska kastknivar eller så hamnar de i den i USA vanligare skolan med längder på 12-14 tum. Maxlängd i flera organisationer i nordamerika är 16 tum för övrigt. Den tredje klassen skulle vara kompromisserna mellan de skolorna med längder kring 30 cm eller 12". Där hamnar för övrigt den kortare versionen av den här kniven. 

Dismissal i 14" utförande väger in på 330 g

Handtaget är långt och relativt smalt

Bredden är som mest 3,8 cm och som smalast, vid handtaget 2,3 cm. Tjockleken på godset är 5 mm. Vikten blir därmed 330 gram vilket gör det här till en "medeltung" kastkniv, om man kan uttrycka det så. 

Inledningvis nämnde jag att utseendet påminner om en pil. Men visst, den typen av utseende ligger inte alltför långt borta från de mer lövformade bladen heller. Men här är bladet smalare, spetsen mer uttalad och handtaget längre. I produktbeskrivningen säger man att "bladet" är 8" eller 203 mm långt. Det är väl mest en definitionsfråga eftersom kniven inte har ett blad i egentlig mening. Förutom själva spetsen där falskeggarna återfinns. Det är i alla fall vad Condor kallar dem. De är för övrigt 9,5 cm långa. Själv tyckte jag nog att de var på gränsen till för vassa när kniven var ny och de rundades av mig efter ett tags användning. Det är inte det att man skär sig på själva eggen när man håller i bladet utan det att de tenderar att bli jackade av andra knivar varpå graderna som uppstår skär inte bara i själen utan även i handen. Desto tunnare eggarna är desto lättare uppstår de jacken.  

I övrigt hittas fem stycken indexeringshål i  handtaget och en fräst skåra längs kniven av samma skäl. Det uppskattas då det gör det lättare att känna vart kniven befinner sig i  handen när man kastar. 

Material

Det finns ett par tre kategorier stål som de flesta bättre kastknivar är gjorda av. Fjäderstål av olika varianter är en och en annan är kolstål. Det är det sistnämnda som gäller här. Mer exakt 1075 som i det här fallet fått ett skyddande lager av svart epoxy för att skydda mot rost. Beläggningen fungerar i det avseendet och den har varit relativt hållbar. Men all beläggning försvinner från kastknivar förr eller senare, ofta förr.

Dismissal har tämligen distinkta eggar som med tiden får sina smällar

Av det skälet har kniven numera inte den grova men snygga och jämna finish den kom med. Nu har den fått sina ärr och krigsskador. Spetsen har blivit rundad, eggarna jackade och det skyddande ytlagret har sina repor och jack den med. Särskilt kring alla kanter eftersom man är tvungen att slipa bort de vassa grader och metallspån som uppkommer ibland. 

Att kasta

Dismissal är en modell som utan tvekan lämpar sig bäst för klassisk rotatationsteknik. Som jag brukar säga, allt med en spets och ibland föremål utan spets också, går att att kasta med alla tekniker. Det är bara mer eller mindre lätt och mer eller mindre roligt att göra det. Så visst går det att använda Dismissal även som "No Spin"-kniv men det är inte vad kniven är bäst för. 

Dismissal är lätt att kasta rotationskast från handtaget med och sätter sig djupt oavsett om du kastar mot ändträtavlor eller plank

Rotationskast

Att den här kniven har en klart yxlik karaktär var det första som slog mig under premiärkasten. Sedan dess har intrycken nyanserats men det grundläggande intrycket består. Mycket beroende på kombinationen av längd, viktfördelning och sättet varmed den rör sig i  luften. 

Balanspunkten återfinns i mitten av kniven räknat i centimeter men upplevs framtung pga det långa handtaget

När man lärt sig att hantera det är Dismissal mycket säker på främst korta avstånd (läs tre meter). Det är bara att fatta kniven tämligen långt ut på handtaget och lugnt och bestämt vända på kniven och den kommer att sätta sig i tavlan, det tämligen hårt också. Det är alltså en kniv som är lätthanterad vid ett varvs rotation. Det som kräver en smula tillvänjning är att balanspunkten inte är helt neutral utan förskjuten mot spetsen till. Dismissal är således något framtung. Eller det är i alla fall känslan med den form kniven har. 

Kniven behöver fattas tämligen långt ut och upprätt för att hinna runt ett varv på tre meter

Samma fattning och vinkel är aktuell för kast på 4 och 6 meter

Av samma skäl är den även trygg på fem meters distans och två varvs rotation. Utmaningen kommer när man kastar på fyra och sex meter och vänder på kniven för att fatta den i bladet. Där tycker jag inte alls att den här kniven är lika sympatisk. Den går förstås att kasta men formen gör att greppet känns en smula konstruerat. Det här tillhör inte de där knivarna där fattningen kring handtaget och bladet upplevs likartade. I vilket fall inte som jag kastar, det vill säga med "handskaksfattning". Men det är klart om du nyttjar "pinch grip" som jag sett att några gör spelar det mindre roll. I mitt fall får jag den relativt vassa eggen mot tumvecket vilket jag inte är helt bekväm med. Särskilt inte efter att eggarna fått sig några rejäla jack vilket de alltid får på knivar som är nästan slipade som jag var inne på tidigare. Samma problem har för mig uppstått med t ex Spydercos Spyderthrower och Cold Steels Sure Flight som båda har eggar, särskilt den sistnämnda modellen. De tenderar att se ut som grova bågfilar efter ett tags användning. 

Half Spin

Formen på Dismissal är den begränsanden faktorn vid kast med halv rotation. Military Half Spin till exempel är lättare med knivar som har dolkformade klingor eller åtminstone raka blad. När de som här sväller mot spetsen till blir det mer komplicerat. Särskilt som balanspunkten ligger förskjuten mot bladet. Både Military och Instinctive half spin är enklare med knivar som är endera neutrala eller allra helst baktunga. Då vänder sig kniven naturligt vid en senare tidpunkt i flykten vilket gör det lättare att avståndsbedöma kastet. I det här fallet är det betydligt svårare. 

Att sikta med det långa smala handtaget som flyter ihop med bladbasen och ha vikten delvis i handen gör att den här kniven för mig känns obekväm att kasta halvsnurrstekniker med. Men visst går det med en stadig tumme på bredsidan. Men särskilt kul är det inte. 

Allt går att kasta med Military Half Spin men det här är ingen favorit för ändamålet

Instinctive-fattning med en pekfinger på bladryggen anser jag nästan är uteslutet för alla dubbeleggande kastknivar. Att låta fingertoppen glida över en egg som kan vara lite sågtandad efter misshandel är inget jag önskar göra. Någon gång går bra men skall man träna något krävs många repetitioner och man kan inte inspektera knivarna mellan varje kast. 

No Spin

Här bör det inledningsvis påpekas att skall du tävla i No Spin så är de här knivarna ett dåligt val eftersom de efter kommande regeländring från Eurothrowers sida 2022 kommer att vara olagliga. Enligt de nya reglerna måste eggen på kniven utgöra minst en tredjedel av knivens längd och det kriteriet är den här modellen långt ifrån att uppfylla. 

Men det är nog inte aktuellt i vilket fall som helst då den här kniven verkligen inte är avsedd att kastas på det viset. Det är svårt på gränsen till hopplöst att göra det förutom på mycket korta avstånd (kring 2m). Ökas avståndet får du vara bra skicklig för att nå framgång. Det skall dock inte hållas emot modellen då det är en kniv uttalat inriktad mot rotationskastning. 

Sammanfattning

Med Dismissal 14" har Condor Tool & Knife åstadkommit en tämligen klassisk kastkniv för rotationskastning. Föredrar man i grund och botten andra tekniker så har de knivar för de ändamålen också. Joe Flowers har även designat modellerna "Full Spin" och "Half Spin" vilket är knivar med mindre uttalat pilform och vars namn gör det uppenbart vad de är tänkta för. De är för övrigt kortare och tjockare vilket faktiskt gör dem tyngre trots det mer kompakta formatet!

Som många produkter från Condor är det här en något grovhuggen kniv men av god kvalitet. De har inte alltid det där lilla extra i finpolering och finish. Men i en kastkniv är det nästan helt oväsentliga egenskaper då de inte ser nya ut efter några träningspass i vilket fall som helst. 

Materialet är välvalt med kolstål som hållts tämligen mjukt och försetts med en skyddande epoxy-beläggning eller vad epoxy powder coating annars kan tänkas heta på svenska. Den fungerar utmärkt då jag aldrig haft rostproblem med den här kniven. Beläggningen håller också relativt väl. Innan man börjar slipa på den vill säga.  

I övrigt kan väl om utseendet sägas att det är en kastkniv vare sig mer eller mindre. Själva grundtypen tycker jag inte är särskilt tilltalande ur ett rent estetiskt perspektiv. Det är en metallpinne med eggar. I princip en bredare version av en Bo-Shuriken. Det är förstås en högst subjektiv upplevelse.

Men eggarna var någorlunda jämna och symmetriska och därmed fick slipningen godkänt och beläggningen på kniven i övrigt var snyggt gjord även den. Så på själva utförandet har jag inget negativt att anmärka. 

Condor Dismissal, en kniv för den som gillar långa knivar för rotationskastning

Efter att ha testat den här kniven under något halvårs tid blir min dom att för min teknik så är jag tämligen säker på att jag skulle föredragit den kortare varianten. Med tanke på att tjockleken är densamma och även utseendet i övrigt misstänker jag att den är mer neutral i balansen. Det i kombination med mindre långsmal form borde göra den mindre yxlik. Men det är spekulationer från min sida. Men snyggare blir den i vilket fall som helst. 

Med det sagt är den större versionen av Dismissal en bra kastkniv. Den är bara inte för mig helt enkelt. Skall knivar var så här långa vill jag inte att mer än hälften av dem skall se ut som ett långt skaft och handtaget är dessutom något för tunt för min smak. Sen uppskattar jag inte helt hur den känns att kasta från bladet. 

Dismissal är en kniv för den som ägnar sig åt rotationskastning, gärna vill ha större knivar och företrädesvis kastar från handtaget. Men jag skulle ändå rekommendera att överväga den mindre varianten. Den är dessutom några slantar billigare. Knivarna kostar kring 350 kr för den mindre och 400 kr för den här modellen.  

Vill du bli återförsäljare för Condor? Kontakta knivgrossisten!

Specifikation:

Stål: 1075, kolstål

Längd: 35,5 cm (14")

Bredd: 38/23 mm blad/handtag 

Tjocklek: 5 mm (0,2")

Vikt: 330 g

Balanspunkt: 16,5 cm från spetsen

/ J - 

#knivesandbikes #knivigtvarre