Kastmånaden maj

Det är dags att summera maj månad ur knivkastningsynpunkt. En något snäv inriktning på en bloggtext kan tyckas då andra skriver krönikor om världens tillstånd inkluderande flyktingsituationen, kriget i Europa, brexits konsekvenser samt att klimatet är åt helvete och att "alla politiker är dumma".  

De stora frågorna tänker jag intensivt på ett stund i taget sedan släpper jag dem. Annars blir jag tokig tror jag! Låt oss fly in i våra intressen en stund för att finna ro och återfå sinnesfrid och därmed kraft att hantera resten.  

Men det här märkligt att det alltid är något som skall hamna i vägen för planeringen. Förra gången jag skrev något på temat var det Covid och den här gången är det ett ryggskott. Det inte bara hindrade kastandet periodvis utan gjorde även att jag inte kunde cykla i den usträckning jag hoppats på. 

Mina mest använda knivar under maj, Pierre Cazoulat Woodpecker

Trots detta blev det en del knivkastande. En stadig arbetsvecka tillbringades på min kastbana eller 40 timmar och 20 min för att vara exakt. Eller ja, egentligen är det mer då jag inte räknar in vissa moment. Under den tiden hann jag i vilket fall som helst hiva iväg järnskrot 16985 gånger.

Kring sjutton tusen kast kan låta mycket eller lite beroende på referensramar. Men i mitt fall är det inte särskilt mycket men det förklaras delvis att det varit fokus på Walk Back vilket dels tar längre tid eftersom man måste gå mer samt att jag antecknar resultaten. Det momentet tar sin lilla tid det också. Men mest beror det på anledningen jag nämnde inledningsvis. Den har nämligen bidragit till att jag inte kunnat kasta som jag vill ens när jag varit på banan. 

Även de här knivarna från Acejet motioneras flitigt

Den absoluta majoriteten är kastade med Woodpecker från Pierre Cazoulat. De är mitt förstaval för rotationskastning i disciplinen Walk back men är även de knivar jag värmer upp* med vilket resulterat i 6402 kast. Sedan har mina nya Throwingzone Scalpel fått kring 1700 kast. Att de inte nyttjats mer beror på att de var inte aktuella förrän i mitten av månaden. Något mer tid har Acejet Excalibur fått med ytterligare något hundratal kast, 1798 stycken. Mest för att de är så flexibla och kan användas till nästan alla typer av kastning, Military half spin, No spin, rotationskastning och både under och överhandskast. Ytterligare ett snäpp upp hittas två andra modeller från Acejet, Guillotine med strax över tvåtusen kast och Stinger med 2100 kast. De är fortfarande  mina "nummer ett" när det kommer till No spin även om både giljotinerna och skalpellerna snabbt har blivit ett hot mot dem. Något mindre blir det med WL Custom Blade Patriot Spinner. De använder jag mest för precisionskast från 3m. Sedan har det kastats spridda skurar med andra modeller också från stund till annan. 

De här nykomlingarna från Throwingzone arbetar sig in i statistiken de också. Modellen kallas Scalpel

Nu är snart sommaren här och med gårdagens väder kunde man tro att det nästan inträffat. Men bara nästan. Idag är det gråmulet och en svalare. Men frågan är om det inte kan bli några kast ändå. I så fall stämmer inte siffrorna ovan. Det är nackdelen med att summera något i förtid. Det kanske gäller världens tillstånd också? Jag hoppas det i alla fall. 

/ J - återfallskastaren

* Woodpeckers är även de tyngsta knivar jag äger vilket gör dem lämpliga för ändamålet. Vikten är ca 460 g. 

Fredags-EDC CII

Tiden går och det fort också. Det var något jag noterade när jag skrev rubriken på det här inlägget och insåg att det var det hundraandra i ordningen. 

Om dagen finns mycket att säga. Min egen är högst miserabel beroende på missar hos min vårdcentral vilket resulterat i medicinstrul. Sådant är aldrig kul särskilt inte som det får tämligen långtgående konsekvenser förutom den kraft det tar på kort sikt. En viss förhoppning om lösning finns dock.  

Och i världen ser det ut som det gör. Men i övrigt är det klämdag för många och lediga människor är ofta glada människor. Mindre ledig är min sambo som skriver ett prov på sin kockutbildning idag. En tumme eller två håller jag för henne. 

Ute regnar det. Eller så skiner solen, det beror på i vilket femminutersintervall jag väljer att titta ut. Sådant är vädret och läget i Växjö i skrivande stund. 

Civivi Lumi och Conspirator

I fickan hittas en favoritkombination för stunden. Knivarna kommer från Civivi och den mindre är den av Justin Lundquist designade Lumi. Den störrer är min senaste och tillika favorit från det här märket och den är döpt till Conspirator. Den ståtar med ett handtag i Micarta, extremt mjuk gång till följd av keramiska kullager och en "button lock" som låsningsmekanism. Sedan har man i det här utförandet klämt till med ett Damascus-blad eller snarare mönstervällt rostfritt stålblad som är osedvanligt snyggt med sin svart/blanka finish. 

Vanligen föredrar jag omönstrade blad men det här var riktigt attraktivt. Conspirator är min favoritmodell från Civivi så här långt måste tillstås. 

/ J - blivande Civivian?

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Fred Perrin La Griffe

- en användbar "neck knife"

När den här kniven en gån presenterades skrev jag "den bästa kniven är den man har med sig" och det är en devis som fortfarande passar dagens recensionsobjekt. La Griffe designad av fransmannen Fred Perrin är en kniv som är mycket lätt att bära. En av mycket få så kallade "neck knives" som faktiskt tämligen ofta återfinns runt halsen i sin kedja. 

Fred Perrin La Griffe

Faktum är att den här knivmodellen har uppnått sådan kultstatus att den kopierats vilt. Inte bara av obskyra kinesiska företag utan även av märken som CRKT som hade mage att påstå att Russ Kommer designat den för dem. Även Brous Blades har "inspirerats" av dem liksom SOG och Amare. Mer legitima samarbeten där snarlika knivar släppts finns från Cold Steel och inte minst Spyderco med vilka Perrin har samarbetat för övrigt. Sal Glesser designade exempelvis Swick och Spot med La Griffe som förebild. 

Om detta har jag skrivit en mer detaljerad text kallad "L'original". Men i vilket fall som helst är det en modern klassiker vi har att göra med. Den här versionen av La Griffe är gjord av franska Max Knives och har släppts i begränsad upplaga om 600 knivar. Samma modell finns nu att köpa i ett annat utförande gjord i D2-stål istället. Även det är en begränsad utgåva. Så hur "begränsad" den är kan väl diskuteras. 

Den här svarta versionen är en "begränsad" upplaga. 

Twitterversion: La Griffe, originalet från Fred Perrin för den som söker en liten lätt "Neck Knife"!

Blad

Det finns tre saker som definierar La Griffe och gör utseendet mycket distinkt. En av dem är bladformen. Kniven finns både i customutförande och som produktionskniv med flera olika bladalternativ och numera även storlekar. Originalversionen var emellertid en Wharncliffe. 

Bladet mäter något över 40 mm på längden och själva eggen är 40 mm lång. Eftersom bladet i princip utgör en triangel är formen kraftigt avsmalnande. Den högsta höjden vid basen är 26 mm. Bladgodset och därmed hela kniven är 3 mm tjock. 

Wharncliffe-bladet är typiskt för den första versionen av La Griffe. Perrin själv har sedan dess tillverkat den med många andra bladtyper 

Stålet i det här utförandet är 440C vilket inte längre tillhör de finaste på marknaden även om det tidigare var ett stål många customknivmakare använde sig av. Men tiden går och stålen har utvecklats. Med det sagt är det inte illa valt till den här sortens kniv. Det är inte så hårt att det riskerar att det lilla bladet får jack. Den egenskapen gör det också kniven lättslipad. Särskilt som La Griffe är chisel ground eller mejselslipad som det heter på svenska. Det vill säga enbart slipad på en sida. 

Bladet är mejselslipat, d v s det har bara en slipfas på en sida

Sedan behövs inget superstål i den här sortens kniv då den knappast används till något som kräver mycket skärande under längre tid. Det här är en kniv som används för små snabba skär som att öppna paket, strimla en kartong, skära av snören, tunnare rep och buntbad etc. 

Det går dock inte att ducka för vad La Griffe ursprungligen är tänkt för, nämligen självförsvar. Hur främmande den tanken än kan kännas i en svensk kontext så förhåller det sig så. Bladet är utformat för att bita så hårt som möjligt med tanke på storleken och att inte orsaka dödliga skador om man skär någon med det. Av samma skäl har kniven en rejäl spets som penetrerar utmärkt men inte så djupt. 

Men översätts de egenskaperna till normalt brukande och en vanlig kniv så blir formen trots allt riktigt praktisk. Den äter krympplast och kartonger till frukost. 

Handtag

Tanken på en självförsvarskniv förklarar också i högsta grad utformningen av handtaget. Tanken var att kniven skall kunna gömmas i handen, ha ett riktigt säkert grepp där kniven inte kan tappas samtidigt som det skall gå att stöta med den trots det ringa formatet. 

De kraven resulterade i ett pistolgrepp som är kraftigt krökt. Det gör att i princip hela handtaget utgör ett rejält fingerurtag. Tjockleken på greppet är detsamma som bladet givet att det är en helstålskniv vi talar om. Skulle man vilja gör det tjockare finns tre hål i handtaget som möjliggör att man kan linda det med exempelvis fallskärmslina om så önskas. 

Handtaget är litet men effektivt. Önskas ett fylligare handtag kan det lindas med fallskärmslina

En andra egenskap som definierar den här kniven är förstås det stora hålet i handtaget. I det placeras pekfingret. Sen sitter kniven där. Det var en av grundtankarna. Den här kniven kan inte tappas med mindre än att fingret går av. Förutom att det är lämpligt ur avväpningssynpunkt givet gruntanken med kniven så gör det även att man kan greppa tag i någon samtidigt som kniven finns kvar i handen. 

Den civila applikationen är att du kan öppna t ex en låda, lyfta undan den för att sedan öppna nästa. Synnerligen praktiskt måste jag säga. 

För att vara så liten är kniven riktigt bekväm i hand och dessutom nära omöjlig att tappa

Annars kan sägas att den här kniven är designad som en ren trefingerskniv. Men det är en mycket bra sådan. Eftersom handtaget ligger an mot insidan av handtaget så går det också utmärkt att sticka hål på något när det behövs utan den minsta risk att slinta. 

Fodral

La Griffe kommer med ett fodral i kydex. Givet att kniven är så liten och smidig är fodralet det också. Det väger inte mer än 10 g plus kedja. Måtten är blygsamma 65 mm på längden och 45 mm på bredden. Tjockleken stannar på 7 mm. 

Fodralet är enkelt samt gjort i Kydex

Kulkedjan kan förstås bytas ut mot fallskärmslina eller en lädersnodd om så önskas. Men i det här fallet har jag låtit den vara kvar. Den helt symmetriska formen på både kniv och fodral gör den även helt ambidextriös. Jag bär den för drag med höger hand då jag är högerhänt. 

La Griffe är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen men vanligen innanför tröjan

Kniven är så lätt att den knappt märks förrän du behöver den. Den är även mycket lätt att komma åt och dra. Däremot kunde greppet i fodralet vara något bättre. Det är inte så att kniven faller ur men den sitter heller inte så hårt som jag skulle önska. Extra säkerhet känns bra i det här fallet. Därför har jag planer på att ta en varmluftpistol och hetta upp Kydexen något för att bättra på passformen. 

Slutsats

La Griffe är en spännande kniv med en intressant bakgrundshistoria. Den är berättelsen om hur man gör något som är tänkt för tämligen våldsamma situationer men som av bara farten slutar med att vara riktigt praktisk för väsentligt mindre dramatiska applikationer. Tittar man på formen på bladet är det trots allt samma trekant som hittas på en Stanley/mattkniv om än i stabilare utförande och bättre stål. 

Just mattor skulle jag inte välj att skära till med den här kniven men däremot används den till allt annat smått som kan vara aktuellt i vardagen. Framförallt snören, rep som inte är alltför tjocka och paket, plast och kartong etc. 

Här syns La Griffe tillsammans med en annan kniv som Fred Perrin varit involverad i, PPT från Spyderco

Sedan är La Griffe extremt lättburen, det går inte att bortse ifrån. Det är en fastbladad helstålskniv som väger in på 37 g. Det betyder mycket lätt och därtill känns den inte där den hänger och dinglar på sin kedja. En annan praktisk aspekt är att mycket mer lättslipat än ett kort blad med rak egg slipad på endast en sida blir det inte. Särskilt inte med ett material som 440C. Ett stål som är fullt adekvat i sammanhanget och därtill är rosttrögt. Något som är av stor betydelse då en "neck knife" bärs nära kroppen.

Skall du ha en "neck knife" är La Griffe ett mycket bra alternativ

La Griffe är kniven för dig som vill ha förlagan till de knivar jag nämnde inledningsvis. Det är fortfarande en riktigt bra kniv i sin tämligen unika genre. Just den här versionen var som sagt en begränsad upplaga. Den tillverkades som "mid tech" åt Fred Perrin av Max Knives och är därför märkt med Perrins logotyp. Men den dyker som sagt upp i nya iterationer och den senaste kostar kring 70€. Den är dock inte märkt FP utan Max Knives. 

Specifikation:

Totallängd: 122 mm
Bladlängd: 45 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 440C
Vikt: 37 g (47 g med fodral, vägt av mig)
Handtag: stål, 
Fodral: Kydex

Producerad av Max Knives


/ J - 

Dagens bild nr 256 "Den slipningen"

En onsdag i nådens år 2022, mitt i veckan mitt i livet. En dag lika vanlig som den igår och den som kommer. Eller ja, om framtiden är svårt att sia. 

Själv sitter jag här med ryggont. Ett jäkla ryggskott som varat en vecka ungefär. Det är resultatet av att jag skulle hjälpa min far att iordningsställa hans husbil. Den skulle hämtas på verkstad varpå några gasoltuber skulle på plats. Rätt ställe råkade befinna sig bakom en lucka tämligen långt ned och framförallt långt in. Därför böjde jag mig framåt, uppenbarligen i fel vinkel, för att få den första tuben på plats varpå det sade knak eller nåt i ryggen och plötsligt låg jag på marken och kravlade. "Vad hände?" sporde min far där han satt i sin rullstol och inte kunde hjälpa till. "Ryggskott" genmälde jag ynkligt samtidigt som jag tänkte, "fan inte nu, inte när jag börjat cykla och kasta kniv". Bäst jag låg där ringde det på telefonen och jag kände mig nödgad att svara då det var min bonusdotter som inte ringer alltför ofta. På hennes fråga "Hur är läget?" kunde jag inte annat än att svara att "det är skit" och förklara varför. Hon ville bara ha skjuts hem från träningen samma kväll. Synen var troligen komisk för en utomstående. 

Nu är det vila som gäller. Inte strikt sådan emellertid, det är bra att röra sig så mycket som möjligt utan att provocera fram överdriven smärta när man har ryggskott är de senaste rönen enligt min läkare. Så det försöker jag med. Vissa dagar har jag t o m kunnat kasta kniv. De sista dagarna har vare sig det eller cyklingen fungerat. Så om framtiden kan man verkligen inte uttala sig!

"Den slipningen"

Därför sitter jag nu här och författar en lång "dagens bild"-text och dricker kaffe samt leker med lite knivar. Just den här råkar vara en av Al Mars senaste iterationer av deras Falcon-modell. Den är utrustad med titanhandtag, en frame lock och en flipperfena för öppning. Detaljer som avslöjar den som en Al Mar 2020 och inte en av de äldre Seki-tillverkade exemplaren. Men tillverkningskvalitén är god i vilket fall som helst. 

Det kan bland annat studeras genom att titta på den sympatiska slipningen av den här kniven. Något Al Mar har valt att kalla "Talon". Något förvirrande då det ju betyder klo och i de flesta andra sammanhang det förekommer i samband med knivar så handlar det om någon form av Hawk bill, eller nedåtkrökt blad. 

En trevlig kniv hur som haver. Nu skall jag kurerar min rygg genom att stilla vanka omkring i kvarteret! 

/ J - föredrar ryggskott framför nackskott

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Civivi Conspirator

It's nice to still be able to be surprised! Especially when, as in this case, it is in the positive direction.

Of course, I knew what I could expect from this knife, the Civivi Conspirator, otherwise, it would be strange. Measurements and weight had been read and pictures studied. In addition, I have had several very good experiences with Civivi in the past. The most recent creation I reviewed from them was Lumi. It is a knife with a different character, small and neat while it is significantly much more robust.

Civivi knives come with stickers, cloth, and a storage case

Conspirator is a fairly new knife in Civivi's fast-growing catalog. Not the latest, because you have a hard time keeping up with the new releases. 

This is a sturdy knife that measures just over twenty centimeters in length, 206 mm to be exact. Hidden in the handle you find an almost 90 mm long blade. And what a blade! A dark Damascus with an intricate pattern or perhaps rather pattern-welded stainless steel to be correct. But it is well done and the blade is said to be hand-rubbed. The end result is dazzlingly beautiful even though I usually prefer less elaborated blade finishes. 

In addition, the steel used is of good quality, which ensures that the knife can also cut well. Especially as the geometry as per usual from Civivi is really good and the blade stock quite thin.

Civivi Conspirator in all its glory!

Another thing we got used to from Civivi is a very high finish and exceptionally good handling. No one will be disappointed in this case either. The Micarta is of the best kind and the frame is both well-sanded and lightened.

Then there was the handling. This knife can be opened in at least five different ways and the lock is a "button lock" with one of the most accurate functions I have encountered of that kind. For those looking for a "fidget toy", this is the ultimate model.

Even more important is of course how well the Conspirator works as a tool. But for the experienced, the simple lines and blade shape tell that there are good conditions for it. I will of course return with a review of Conspirator when it has been carried and used.

/ J - "newknifehappy again"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kni....nä, knivliknande objekt!

 - men vad är det här Gerber?

Efter att packat upp den här tingesten tittade jag i kalendern och blev något överraskad när jag såg att det inte var 1a april. 

Ibland undrar jag hur somliga marknadsförare tänker. Som de som är ansvariga för Gerber i Sverige. Jag vill ge dem skuggan av en chans och förutsätta att de inte vet så mycket om knivar och hoppas de är bättre på siffror. För inte kan någon inbilla sig att det här är värt att ta en närmare titt på?   

Jag brukar inte medvetet föra någon bakom ljuset när jag skriver och det ämnar jag inte börja med nu heller. Därför mullrar nu det stora småländska sågverket igång. 

Bakgrunden till min reaktion är enkel då det handlar om ett varumärke som försöker återta sin forna glans. Gerber som tidigare hade tillägget "Legendary Blades" var just det, legendariska. Med modeller som de kända dolkarna Mk I, Mk II och Guardian, större fastbladare som LMF, BMF samt deras Coffin Handle Bowie men även fällknivar som Paul Knife, LST samt CF gjorde de sig ett rejält namn främst på sjuttio- och åttiotalen men även in på 90-talet. 

Sedan gick de kräftgång efter att ha blivit uppköpta. Den ena enklare kniven efter den andra släpptes och ryktet sjönk snabbare än en gråsten bland alla som inte handlar sina knivar på Wal Mart i USA. De har förvisso sålt volymer* men det har varit typiska gimmick-knivar som Bear Grylls-signerade skapelser och liknande. 

Sedan hände något igen. För något år sedan syntes grunden till en nysatsning med fällknivsmodellen "Fastball". En kniv, gjord i USA och med bra material. Den fick även goda omdömen överlag och i år har ytterligare några intressanta knivar sett dagens ljus. Jag tänker då på Savvy och Sedulo vilka har potential att vara  mycket bra knivar. DE knivarna är jag riktigt nyfiken på kan jag tillägga. 

Gerber Paraframe

I detta läge tycker någon marknadsföringsperson att det var en god idé att skicka ett skämt till mig för recension. I det här fallet en Gerber Paraframe. En kniv som när den nämns i entusiastkretsar används som underlag för dåliga memes. Frågan är då om den är så dålig som det ryktas?

Efter att ha spenderat drygt tio minuter med den så är svaret ett rungande JA!

Jag ämnar inte skriva en riktig recension av den här tingesten. Mitt liv är för kort för att ödsla tid på dylikt. Det finns färg som torkar som är mer intresseväckande och kräver uppmärksamhet. Så ni får hålla tillgodo med en så kallad skrivbordsrecension baserad på en kvarts bekantskap eller så. 

• Det första intrycket var illa nog. När knivar är fästa med  buntband vid en bit kartong inuti lådan och redan försetts med butikslarm vid ankomst är det f-n inte bra. Eller, det är faktiskt första gången jag varit med om det.  

"Elegant" förpackad med buntband

• Redan en okulär besiktning gav vid handen att kniven ser billig ut med en hemsk blästrad yta. Mest för att dölja skavanker i stålet misstänker jag. Men det är en subjektiv åsikt så den kan ni bortse ifrån, någon kanske gillar den. Men flera objektiva detaljer avslöjar kniven som billigt skräp såsom att basen på clipet sticker ut över handtagets främre rundade kant, bladbasen syns ytanför handtaget i stängt läge och att eggen är ojämnt slipad och ännu värre, inte ens centrerad! 

Bladtangen sticker ut, plastlagret är synligt och clipet är delvis placerat utanför den fasade kanten och dessutom är det fäst i pivotskruven

• Mer objektivt är även att kniven har så dåliga material, framförallt i bladet att man inte ens nämner det någonstans, vare sig på kniv, låda, medföljande papper eller hemsida. Förr brukade de ha ett uselt 425M som "hemligt stål". Nu högst troligt 3Cr13MoV el dyl. Hur som haver vill man från Gerbers sida inte upplysa om det. "Specifikationerna" de har nämner enbart totallängd och vikt. Det är allt kunden behöver veta enligt Gerber. 

• Paraframe har flera usla designval varav ett par genast visade sig påverka funktionen. Ett är att tumknopparna sticker långt utanför handtaget varpå de fastnar i det mesta. Spetsarna på dem är dessutom tämligen vassa. Ett annat  är att clipet inte kan flyttas och sitter monterat för att bära kniven med spets nedåt från början. Vad värre är dock att en av tre skruvar som håller clipet på plats är pivotskruven! Det innebär att man inte kan justera den utan att clipet också lossnar. 

Tumknopparna är lika överdimensionerade som clipet är klent 

• Pivotskruven ja, den hade behövt justeras då kniven är mycket svåröppnad. Gerber hävdar det motsatta på hemsidan, att kniven är lättöppnad. JO, man kan med god teknik snärta fram bladet med tummen. Men det är också det enda bekväma sättet. Försöker du öppna kniven långsamt är den extremt seg och bladet stannar och hackar på vägen ut. Det känns som man skall halka av knoppen och skära sig för att det kräver så mycket kraft. En känsla som matchar utseendet. 

Bladet är förstås ocentrerat

• Sedan var det låset. Jo, det fungerar så tillvida att det faktiskt håller bladet på plats utan spel eller glapp. Det får jag ge dem. Men i gengäld har låsarmen vandrat hela vägen över till andra sidan redan innan den använts. Det innebär att den här kniven snabbt skulle utveckla glapp om den nyttjades. I förbifarten kan påpekas att det här ramlåset är tunnare än de flesta liner locks på marknaden. Där godset är uttunnat säger mitt skjutmått att det mäter 1mm!

Låsarmen går hela vägen över till andra sidan redan från start

• Några få ord kan sägas om bladet. I förbifarten kan det påpekas att bladet är ocentrerat och favoriserar låssidan i det här fallet. Fabrikseggen var slö som väntat. Den rakar definitivt inte hår, skär tjockt papper med mycket besvär och bara med delar av eggen, sedan fastnar den. Den blev dessutom märkbart slöare av de två minuter jag spenderade med att skära kartong. 

• Slutligen var det PRISET! Eländet kostar mellan SEK199 till 549kr (!) här på hemmaplan. 

Sammantaget vill jag säga att, jo Gerber Paraframe är precis lika illa som befarat. Det går inte att bygga fällknivar hur billigt som helst men för samma peng (kring 300kr) får du exempelvis några bra grundmodeller av Victorinox bara för att nämna något märke. Köp dem istället! Att ha en enhandsöppnad kniv på bekostnad av att den faktiskt skär något är liksom ingen poäng. 

Handtaget är relativt bekvämt. Det enda goda som finns att säga om Gerber Paraframe

Så vad vi har här är en kniv i undermåliga material med tvivelaktig konstruktion innehållande direkta missar redan på designstadiet. Det ackompanjeras sedan av bitvis dålig finish, särskilt där det är viktigt som själva eggen samt ett lås som redan från början är så gott som slut. Det senare lär begränsa livslängden. Det och att det här knivliknande föremålet troligen skulle behöva slipas om dagligen med tanke på hur mjukt stålet är. Det klarade i alla fall inte av några bitar pizzakartong. 

Så frågan till Gerber är inte bara varför ni skickat den till mig utan varför den existerar överhuvudtaget?

/ J 

* Gerber tillhör tillsammans med Buck och Leatherman de största varumärkena i USA. 

Sju och åtta

- fodraltillverkningen fortsätter

Nummer sju och åtta, tror jag i alla fall att de är i ordningen på de fodral jag gjort. Slöjdandet fortsätter från stund till annan även om det legat på is ett tag nu. De senaste som åstadkommits är dels något av en favorit i repris och dels ytterligare ett test av en för mig ny teknik.  

Nummer sju blev ett andra fodral avsett för Graf Knives modell B1 Classic Bowie. Tanken är väl att ha tre för att kunna härbergera hela setet. Nu har jag i alla fall två av dem färdiga!

Nederst syns mitt sista fodral till Graf Knives B1 Classical Bowie som också fått handtagssidor av läder

Åtminstone en smula visare av tidigare erfarenheter valde jag att göra småjusteringar i syfte att förbättra funktionen ytterligare. Måtten är förstås snarlika men inte identiska. Hela fodralet liksom den invändiga förstärkningen är bredare för att inte nitarna som håller bälteshällan skall göra kniven svårare att dra efter att de hamrats fast. Sedan är fodralet en smula kortare då det inte behöver vara längre helt enkelt. Men den största skillnaden återfinns i att vinkeln på bälteshällan ändrats. Den nya varianten på hälla ger ännu bättre balans när kniven bärs i bältet men framförallt är den lättare att dra med korsdrag. Men i övrigt är jag nöjd med modellen så den kommer att återanvändas när det skall komplementeras med ett tredje fodral vad det lider. 

Försök med våtformat läder till ett set Wulflund Vengeance

Fodral nummer åtta är av en helt annan typ. Andra modeller på knivar kombinerat med en idé om att kunna bära ett helt set ställer förstås andra krav på utseende. I det här fallet ville jag dessutom testa hur det är att våtforma läder. Det visade sig inte vara enkelt alls. Eller snarare så var delar av processen inte svår men när jag närmade mig spetsen sket sig hela idén och jag fick tänka om. Det som ursprungligen skulle blivit en snyggt rundat hörn fick nu designas om helt och hållet. Nu blev det ett slags "T-format" avslut på fodralet. För att förstärka konstruktionen är den både limmat och försedd med ett par dubbla stygn. Inte den snyggaste lösningen men den fungerar rent praktiskt vilket trots allt är viktigast. 

Sedan jag började plita på den här texten har ytterligare kastknivar tillkommit i samlingen och jag tror att de får lite förtur när det gäller fodral. De är nämligen väldigt spetsiga. Något som redan resulterat i blodvite. Därför skall det designas något som passar till Scalpel från Throwingzone. 

Mina senaste kastknivar, Scalpel från Throwingzone.fr, har redat bitit mig

En annan sak som behöver ordnas är nya handtag till mina Pierre Cazoulat Woodpecker. De har blivit bra slitna och alla nitar är avskurna och de är omlimmade och lagade med eltejp vid flera tillfällen. Nya läderskollor behöver ordnas och sättas på plats. 

Därmed blir det en del läderarbete även framöver. Något skall man ju göra nu när regnet har infunnit sig. 

/ J - hobbyslöjdaren

Review SOG Stout FLK

  -  good everyday companion from SOG

Studies and Observations Group is the full name, which is usually abbreviated to SOG Knives. A legendary brand that went under the radar for a while but which now in my opinion has released a series of very interesting new knives. Most recently, I reviewed the eminent Terminus XR LTE, which is a very sympathetic knife for EDC use. 

Now it's time to take a closer look at a knife that is aimed at the same area of use but that offers a completely different design language. In addition, a smaller, or at least a sturdier, format and also a lower price range. Place on stage for Stout FLK!

SOG Stout FLK Blacked Out

The question is whether there is a certain "Danish" style when it comes to knife design? The reason why my thoughts wander in that direction is of course that there are some similarities between this knife from SOG and the Pilar designed by Jesper Voxnaes. Behind this knife, Stout FLK, is another Dane, Mikkel Willumsen. But he did not design this knife himself if I understood it correctly, but it is a collaboration between him and SOG's founder Spencer Frazer.

One thing that I'm pretty sure comes from Willumsen's pencil or rather a drawing program is the blade shape. The appearance of the tip bears all the hallmarks of it!

Anyway, the result of this collaboration is both attractive and generally sympathetic knife. 

Mikkel Willumsen and Spencer Frazer are the men behind this knife

Twitter version: Not everything is pitch black, although SOG Stout FLK in the "Blacked Out" version has a dark look. With a solid blade and very good ergonomics, it is a good choice as an EDC knife!

Blade

As I said, the knife blade can be recognized as a Willumsen creation with its distinctive appearance. Many of his designs have a rather angular tip and quite often some kind of compound grind. That's not the case here but the edge gets significantly broader towards the tip. 

However, the basic type is uncomplicated. It is a drop point where the tip is found so close to the center that the profile almost resembles a spear point at a distance. The blade measures 6.6 cm in length and is in relation to it relatively high with its 32 mm. The thickness is 3.8 mm. A sturdy blade in other words.

This typical Willumsen blade is 6.6 cm long

Then the blade has been provided with several details that make more elaborated. On the spine, you find "jimpings" or grooves for better traction at the blade base and it then slopes down towards the tip in two different steps with an angle in between. The second part also has a swedge and the whole spine has a beveled edge. Then you can not miss the elongated hole in the blade that has several different angles as well.

The blade is then blackened in this version, although it is also available in satin if preferred. Then SOG has, as usual, "fertilized" with text on the blade, but at least it's rather discreet. On one side you will find "Designed by Mikkel Willumsen" and on the other, the whole name beside the model name and steel type.

The steel is by the way D2 and the hardening have been done cold, something the word "Cryo" suggests. D2 is a tool steel that can rust if not kept dry. Less so with this coating that I do not really know what it consists of. However, it is quite shiny and feels painted.

The steel used is D2

With such a chubby blade, of course, certain cutting properties follow, even if in this case it has been improved by having a really high saber grind. So high that it extends up to the blade hole, which almost makes the blade fully flat ground. But despite that, the knife is thick behind the edge. At the straight part, it is around 0.8 mm and behind the wider section towards the tip, there is 1 to 1.7 mm steel.

Those measurements made me fear that the knife would be moderately good for certain tasks. Initially, the knife was tested on "shallow" cuts, ie those where you mostly use the edge but not the entire blade, for example, nylon straps, cable ties, string, and the like. For such tasks, Stout LFK is not unexpectedly very good. Especially as it was a good bite in the factory edge. But then I wanted to challenge the knife a bit. And I was surprised when it also handled apples and carrots in a fully capable way. Why would you cut carrots with a short bladed EDC knife you might be wondering. The answer is simple, they are well suited for testing blade geometry. A too obtuse edge and thick blade crack them and make them fly instead of cutting. 

I got even happier when the knife got to feel typical everyday materials such as plastic packaging, tape, and cardboard. The former I had thought would go gallantly, especially with the competent tip. But cardboard turned out to be really fun to handle with this knife. Possibly because the edge is wide, which means that the transition to the thick steel behind it is gradual. Something that is later reinforced by the high flat grind.

With that in mind, Stout was also challenged with a lot of wood on later occasions. Here, too, it turns out that the blade and the edge are not bad at all. In addition, having a handle that enables you to get close to the blade is a great advantage. This is where you have the most power and control. In fact, Stout LFK really surprised me in this area.

Overall, this knife cuts well. Especially considering how it looks. 

Handle

Stout LFK is a typical asymmetrical knife in that the lock side consists of steel and the presentation side of G10. A partial backspacer is also found in the back, also made of steel. The construction is then screwed with three screws in addition to the pivot screw. They are very small with their T6 heads. Consistently, that size is used for all screws including the clip, the overtravel stop, and the said pivot screw. All screws are also well countersunk and black to match the look of this completely dark "Blacked Out" variant.

Stout FLK has a handle based on a "50/50" choil ", a groove for the index finger partly in front of the handle

The handle is 93 mm long, and builds at most 26 mm in height with a thickness of 11 mm. But the length does not really matter on this type of handle as it is made for use with the forward finger choil available. This means that the available grip length actually exceeds the length of the handle, being 98 mm. This means that you play tricks with the size of the knife in the same way as, for example, Cold Steel Tuff Lite and Spyderco Lil 'Native.

The back is semi-open and the construction is asymmetrical with a presentation side in G10 and a lock side in steel

This means that even though this isn't a large knife, it can accommodate the whole hand. Stout FLK works just as well in a firm hammer grip as with a thumb on the blade in a saber grip. For that matter, it is just as easy to guide the blade with a forefinger on the blade or to hold the blade in a pinch grip. Thus, it is a very good handle. Especially as it is as convenient to work with like a knife of this size can offer. A strong contributing factor to this is that with the angles and the length of the combined handle and forward finger choil, the clip is not felt in the hand. This despite the fact that this variant of clip can sometimes be downright painful. Impressively done!

The knife is a bit heavy at the back, as you can see. Despite the short format, the whole hand fits, which is a big plus

Then it should be pointed out that the grip is very solid. No risk of slipping here. That is not the merit of the relatively smooth G10 material. The forward choil, big enough to actually fit my finger is also accompanied by a second groove for the middle finger that fits just as well. The thumb also provides a good grip when it rests on the grooves on the blade when it needs to be poked with the tip. 

There is also room for the last two fingers on the handle. This is important because they are the ones who get the pressure when the knife wants to rotate in the hand after the blade is pressed against something.

 

Opening and Lock

Whether or not Stout FLK should be considered a "flipper knife" can be discussed. But it's one of the main ways to get the blade out. It can sometimes be difficult to combine that function with a blade hole as they require slightly different resistance from the "detent ball" to work optimally. In this case, SOG has succeeded to some extent. With a good flipper-knife, you do not have to think but can just open the knife. Not so in this case. Stout requires a learning period due to the fact that if you follow the direction indicated by the notches on the tab and pull your finger straight back, you will fail and stand there with a half-opened blade. If you do not use a hefty flick on the wrist, that is.

If, on the other hand, the user presses the tab downwards, the function is actually decent. With a little "pre-load" in the finger, you can even get the knife to be quite quick. 

SOG Stout FLK is equipped with a flipper tab that requires some getting used to

Stout LFK is also equipped with a working hole in the blade for thumb opening

As I said, the flipper works decent, but I find that I usually open the knife with a thumb in the blade hole instead. Mostly because I'm not primarily a "flipper man". On the contrary, I got a little tired of that trend a while back. Therefore, it is thankful that Stout FLK offers more options. The knife can also be opened calmly and quietly with two hands if desired. The blade hole is also easy to access as it is elongated. The edges are also soft and beveled, which is comfortable against the thumb.

For safety, a sturdy steel frame lock

The safety is managed by a frame lock made of the same steel which is found on the entire side of the handle. The lock bar has been provided with an overtravel stop and perhaps it can be discussed how necessary it is when steel is used. But it does not hurt in any case. The lock keeps the blade in a very firm grip in this case. No play at all. It is also relatively easy to disengage the lock. Not perfect as the lock arm has the same height as the opposite side. But the space between the handle sides is sufficient and has been helped by a beveled edge on the inside.

However, I want to add that the lock on this specimen is very good. On my first Stout LFK, it was not. On the contrary, the lock bar wandered all the way to the other side and there was significantly lock rock despite that. But that problem was eminently handled by SOG who replaced the knife. It was simply a rotten tomato. 

To Carry

A lot can be said about knives with a steel side and one in another material. One of them is that they make the knives easy to fit in your pocket. The smooth steel does not give much friction whether the knife is going up or down into the pocket. 

The outer dimensions are quite modest even if the handle mentioned above is not extremely thin. But with a length of total length 93 mm, a height folded 34 mm and a weight of 117 g, this is no giant. 

The clip is of the "loop over" variant and attaches to the rear end of the handle

The clip is of the "loop-over deep ride" variant. This means a bent clip in spring steel that is attached to the rear edge of the handle. It can be both removed and shifted to the left side depending on preference.

The tip of the clip points "forbidden" outwards, usually something I'm a little allergic to. But here, SOG has managed to create a clip that does not rub against the hand and creates a hotspot, either when you grab the knife quickly or work with it for a while. The tip disappears between the fingers at least in my hands.

Discreet in the pocket except for the logo.
SOG could not refrain, they felt compelled to throw in another logo on the clip, a bad habit of theirs

Not much of the knife is visible when carried in a pocket. Sorry, I rephrase that, none of the handle is visible! In addition, the clip is dark, which usually is less of an eyesore than glossy ditto. Yes, provided you do not wear white pants of course. The tension is good and both the ramp and space under the clip work fine. 

To Conclude

The combination of Mr. Willumsen and SOG, could it be something? Mikkel is one of those designers whose creations can be really far out when it comes to blade shapes and not least how they are ground. Here are features of his design language but toned down a couple of notches. Despite this, the blade comes with details that move it away from Scandinavian simplicity. The most visible of them is of course the blade hole and how the blade is ground where the edge gets wider the closer you get to the tip.

It is, by the way, a very competent tip and it also applies to the entire blade and not least the handle. The latter is a real high light and what makes the knife in my opinion.

SOG Stout FLK, is a good companion not only for coffee but also for most everyday chores that requires something sharp

I have previously mentioned knives from, among others, Spyderco, Cold Steel, and CRKT that share one or more properties with Stout LFK. There are no bad competitors to be compared to! This model from SOG matches them well on most parameters and wins on others. The tip, for example, is superior to that found on the Pilar. However, Stout does not cut as well as a Spyderco, even if it is not as far away as you might think if you just read the measurements and study the blade in pictures. But sure, it could be even better. In my opinion, you could peel off almost a millimeter on the total thickness and almost halved the thickness behind the edge and the knife had become even more sympathetic to work with.

The comfort and ergonomics of the handle are very good and sure, the name suggests where SOG strives with the knife. They aim for a small tank of an EDC knife. But the question is what to cut with a six a half-centimeter blade that calls for the robust geometry? I see it more as a design choice than a practical one. 

But speaking of peeling off, SOG could have made the knife lighter. Not because it's heavy but to improve balance. No attempts have been made to lighten the handle. Stout is a bit back heavy and the balance point is found in the middle of the finger groove, which is quite far back

A knife for everyday use signed Willumsen

Overall, I must say that the knife, which certainly looked nice even in pictures, surprised me positively when it arrived. Not least how good it actually is to work with. I did not really expect that. Therefore, it is not at all difficult for me to recommend this knife. Especially not for those who are a fan of Willumsen and like a blade with attitude. The MSRP from SOG is $ 59.95, which for us in Europe is slightly more expensive and it costs around € 78 here.

Specification:

Length Open: 162 mm

Length Folded: 93 mm

Weight: 116 g

Blade Length: 66 mm

Blade Thickness: 3,8 mm

Blade Steel: D2

Handle: Steel/G10

Lock: Frame lock

Produced by: SOG, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre