Fredags-EDC CXLVI

Fredag den 13e. Kunde det ha varit med tanke på hur saker och ting känns. Inget gott kan komma ur den här dagen. Nu är det inte det utan datumet avslöjar att vi befinner oss någonstans i slutet av november, denna djävulens månad. Beckmörk och skittrist som den är. Snö har vi haft ett par veckor nu men sedvanligt smälter den för fullt för stunden. Lagom till att jag fick på vinterdäcken. Men de skulle ju på i vilket fall som helst. 

Annars torde åtminstone min fredag bli lugn. På jobbet är det "inför-helgstämning" och jag skall på ett läkarbesök så jag slutar tidigt. Det enda jag inte får glömma är att jag är kattvakt. Jag brukar vara det åt två katter även om jag oftast bara ser en av dem. Får hon stå för berättandet håller hon alltid på att svälta ihjäl och jag är sen med maten. Det oavsett vilken tidpunkt jag kommer. Den andra katten är mest sur för att husse och matte är borta och brukar hålla sig undan när jag är på besök. Förutom de gånger då hon för korta stunder kan missta mig för husse varpå jag på nåder får kela lite. 

Så mycket mer spännande blir inte min fredag, hoppas jag. Planen är att vila och ta det lugnt så någon spänning är inte av nöden tvungen. 

"Clingman"

I byxfickan hittas en liten Clingman från Civivi. Och från samma märke kommer även den större Conspirator. Nu vet jag att Clingman är en kniv som är uttalat gjord för att vara en liten och smidig EDC-kniv men frågan är om jag inte tycker att den är för liten. Inte det att den inte räcker till utan mer att handtaget inte ger så mycket att greppa kring. Den klarar allt den behöver men det är lik förbaskat en känsla som smyger sig på. 

Det problemet lider inte Conspirator av. Det är bara en alldeles förträfflig kniv. En av många höjdare från Civivi inom segmentet. De börjar bli bra eller snarare har de alltid varit bra på att formligen pumpa ut nya modeller. De flesta av dem är dessutom riktigt kompetenta och välgjorda knivar. Möjligen kan det vara så att de gör för många av dem. Men det är en annan fråga. 

Nu är snart frukostrasten slut så nu skall jag se till att alla andra på bygget får frukost de också!

/ J - förbannar mörkret

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Cretace Ares

For a long time, I have been looking for a good OTF knife. What I was looking for was a Chinese-made piece in decent materials, as I don't want to pay what Microtech, for example, charges in Europe. I simply don't think they are anywhere near being worth it.*

But then this brand, unknown to me, appeared. They call themselves Cretace, and the model is called Ares.

Cretace Ares

The first thing that is special about this knife is that it is not a copy of anything, which was my first requirement. The shapes are not completely unique, but they never are on OTF knives as they have to be based on some kind of rectangular box shape to house the blade. This means that many of them look confusingly similar.

Here, the box/handle is made of 606 aluminium with all edges and corners nicely rounded. In the handle, you will then find a "window" made of Ultem. It shows the interior of the knife. So, for those who don't know how a knife like this works, the spring can be studied from the outside. The spring kicks with some force without being the hardest on the market.

The entire knife is 21 cm long, of which the handle accounts for 12 cm and the blade 9 cm. Not exactly small, in other words. The factory edge gets approved, and so does the steel, which is N690. A fully usable medium steel. In this version, the knife has a blade with a tanto tip, but it is also available as a regular drop point.

A well-built knife with a 6061 aluminium handle, N690 blade and titanium clip

An extra luxurious detail is that the clip is made of TC4 titanium, which has also been anodised to resemble the gold anodised screws that hold the knife together. They, in turn, match the Ultem inlay. It gives a well-thought-out expression.

Overall, the knife feels very solid, and for the price, it is a bargain. I can reveal that the play in the blade is almost non-existent. Something that usually characterises a good OTF. In fact, less than the last Microtech knife I handled. In addition, the sound is very satisfying, a dull "click" without the ringing that can sometimes accompany simpler knives in the category.

There will be more features with this knife, be sure!

/ J - listens to a "klack"

* This also applies to some other well-known brands such as Benchmade, Heretic, Kershaw, etc. The knife type is not cheap to begin with, and with the current surcharges, the final price in Europe is outrageous in my opinion.

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra

Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet

Blad

Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera

Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27

Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 

Handtag

Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing

Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill

Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 

Fodral

Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn

Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd

För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 

Slutsats

Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver

Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder

Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  

Karesuandokniven

Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

Ny kniv - Cretace Ares

Under en längre tid har jag varit på jakt efter en bra OTF-kniv. Det jag sökte var en Kina-tillverkad pjäs i dugliga material då jag inte har lust att betala vad exempelvis Microtech betingar i Europa. Jag anser helt enkelt inte att de är i närheten av att vara prisvärda.* 

Men så dök det här för mig okända märket upp. Cretace kallar de sig och modellen heter Ares. 

Cretace Ares

Det första som är speciellt med den här kniven är att det inte är en kopia av någonting vilket var mitt första krav. Helt unika är inte formerna men det är aldrig OTF-knivar då de måste utgå från någon form av rektangulär lådform för att kunna härbergera bladet. Det ger att många av dem ser förvillande lika ut. 

Här är lådan/handtaget gjort av 6061-aluminium med alla kanter och hörn fint rundade. I handtaget hittas sedan ett "fönster" gjort av Ultem. Det visar interiören av kniven. Så för de som inte vet hur en sådan här kniv fungerar kan fjädern studeras från utsidan. Det är för övrigt bra snärt i den utan att för den del tillhöra de allra hårdaste. 

Hela kniven är 21 cm lång varav handtaget står för 12 cm och bladet 9 cm. Inte helt litet med andra ord. Fabrikseggen får godkänt och det får även stålet som är N690. Ett fullt gångbart mediumstål. I den här versionen har kniven ett blad med tantospets men den finns även att få med en vanlig drop point. 

En välbyggd kniv med handtag av 6061-aluminium, blad i N690 och clip av titan

En extra lyxig detalj är att clipet är gjort i TC4-titan som dessutom fått en anodisering som påminner om de guleloxerade skruvarna som håller samman kniven. De i sin tur matchar Ultem-intarsian. Det ger ett genomtänkt uttryck. 

Överlag känns kniven mycket gedigen och för priset är den ett fynd. Jag kan nämligen avslöja att glappet i bladet är närmast obefintligt. Något som brukar känneteckna en god OTF. Faktiskt mindre än på den sista Microtech-kniven jag hanterade. Därtill är ljudet mycket tillfredsställande, ett dovt "klack" utan det ringande som ibland kan ackompanjera enklare knivar i kategorin. 

Det lär bli fler inslag med den här kniven, var så säkra!

/ J - lyssnar till ett "klack"


* Det gäller även en del andra kända märken som Benchmade, Heretic, Kershaw med flera. Knivtypen är inte billig från början och med de pålagor som är aktuella blir slutpriset hutlöst enligt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Picture of the Day No 287 "Also an EDC"

What I have on my person may differ a little from most people's "EDC". This is, among other things, what I will be carrying today. The fact is that these are, without a doubt, the knives that are used the most in terms of hours. Or is there anyone who beats the sixty hours I used my throwing knives last month?

I have decided to spend the afternoon throwing knives. The weather is the deciding factor at the moment. It's important to get out while you can, as all adults told you when you were little. Back then, I thought they were stupid. Now I know better. After the sun comes rain. At least if you live in the area of ​​Växjö like me. One of Sweden's rainiest cities in fierce competition with Borås. People from southern Europe and California won't understand what I'm talking about.

But Tuesday has come in all it's supergray november splendor, and I have half the day off. So I will soon be headed to the VAIS cottage in Fylleryds-forest, where Växjö Sportkastning (Växjö Sports Throwing) and I are now based.

"Also an EDC"

In the picture you see, in addition to a folding knife from Civivi, a throwing knife from Zitoon Knives. The pocket knife is called Clingman and is a small thing that can possibly be sorted into the "modern traditionals" category, even though it is more modern than traditional in my opinion. Micarta handle, a recurve clip point blade in Nitro-V, a liner lock and then the package is rounded off with a milled titanium clip. Not bad for a fairly cheap knife.

The other knife has got new "clothes" in the form of my latest leather sheath. It is made to be carried mostly for cross-draws with the right hand, but can also be carried as a "scout carry" at the lower back. I also put simple leather pads on the handle to improve the grip when it is to be drawn quickly. Throwing knives should never have any more advanced material in the handle; it can be added. They simply break.

The model is made with the same silhouette as a Fairbairn Sykes commando dagger and is a tribute to those who fell on D-Day. The name is therefore Dague commémorative. A knife that is excellent for half-spin techniques in particular, but also works excellently for rotational throwing.

/ J - soon on my way...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild Nr 287 "Också en EDC"

Vad jag har på min person skiljer sig ofta från de flestas "EDC". Det här är bland annat vad jag kommer att bära med mig idag. Faktum är att den här typen utan tvekan är de knivar som används mest sett till timmar. Eller finns det någon som slår de sextio timmar jag använde mina kastknivar förra månaden?

Jag har bestämt mig för att spendera eftermiddagen med kastträning. Vädret är den avgörande faktorn i det fallet. Det gäller att ta vara på ögonblicket som alla vuxna sa när man var liten. Då trodde man att de var dumma i huvudet. Nu vet man bättre. Efter sol kommer regn. Åtminstone om man bor i Växjö-trakten som jag. En av Sveriges regnigaste städer i hård konkurrens med Borås. 

Men tisdagen har anlänt i sin fulla grå novemberprakt och jag har halva dagen ledig. Så jag ska snart till VAIS-stugan i Fyllerydsskogen, där Växjö Sportkastnin håller till. 

"Also an EDC"

På bilden ser ni, förutom en fällkniv från Civivi, en kastkniv från Zitoon Knives. Fickkniven heter Clingman och är en liten sak som eventuellt kan sorteras in i kategorin "modern traditionals" även om den är mer modern än traditionell enligt mig. Micarta-handtag, ett recurve clip point-blad i Nitro-V, en linerlock och sedan avrundas paketet med ett fräst titanclips. Inte illa för en ganska billig kniv.

Den andra kniven har fått nya "kläder" i form av min senaste läderslida. Den är gjord för att bäras mest för korsdrag med höger hand, men kan även bäras som en "scout carry" i korsryggen. Jag har också försett handtaget med enkla läderskollor för att förbättra greppet när det skall dras snabbt. Kastknivar bör inte ha något mer avancerat material i handtaget skall tilläggas. De går helt enkelt sönder.

Modellen är tillverkad med samma silhuett som en Fairbairn Sykes kommandodolk och är en hyllning till de som stupade på D-dagen. Namnet är därför Dague commémorative. En kniv som är utmärkt för framför allt halvrotationstekniker som military half-spin, men fungerar också utmärkt för rotationskast.

/ J - snart på väg...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - FKW Cross

Det finns inte så många av dem på marknaden, högkvalitativa stiletter gjorda i bra material. I alla fall inte några som inte kostar skjortan. Letar du däremot bland customtillverkare finns förstås många att tillgå. Men för oss vanliga dödliga är det svårare att hitta alternativ,. Men här är en av dem kallad Cross från FKW - Fort Knife Works.

Fort Knife Works Cross

Om det är en begränsad upplaga eller ej låter jag vara osagt men de är numrerade och det här råkar vara 1030/1200. 

Materialet i skollorna är aluminium och kniven kan fås med eller utan bolster. Cross har en totalvikt på  på 132 g. Rätt mycket för att tillhöra en så slank kniv men  ramen är  rejäl och av stål. På baksidan hittas ett clip som dock inte kan flyttas och som för ovanlighets skull är ett toppmonterat deep ride-clip. Mest beror det nog på handtagsformen. Det för dock det goda med sig att ergonomin är god. 

En stilett med ett blad i M390 tillhör inte vanligheterna

På andra sidan hittas en glidsäkring samt den korsformade aktiveringsknapp som givit kniven dess namn. Bladet drivs av en spiralfjäder och är mediumsnabb om det kan uttryckas på det viset. Inte någon av de kvickaste men i gengäld är det absolut inget glapp i bladet. Låset är givet konstruktionen ett button/plunge lock. 

Bladet är strax över nio centimeter långt, 91 mm och gjort av så fint stål som M390. Knivens totalängd är 21,5 cm. 

Överlag en snygg och mycket bälbyggd kniv för under hundra Euro. 

/ J - gillar stiletter

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Civivi Buster FG

There is no subtle way to put it, the Buster FG is a damn big folding knife! It comes from Civivi and is designed by Snecx Tan. Something that can be guessed partly by the similarity to another model from Civivi called Vision FG, and partly by the lock bar sticking up on the back, which is typical of the "Super Lock". A lock developed by Snecx himself.

Civivi Buster FG

A significant difference between the models, however, is the size. Where Vision is a normal-sized EDC knife, this is a beast. Or how about a knife that measures fourteen centimetres in the pocket and with a total length approaching twenty-five centimetres open? More precisely, 245 mm, of which the blade is 107 mm.

In other words, it is a giant variant of a Sheepsfoot that reveals itself when the knife is opened. The steel used is German Nitro-V.

The knife is relatively light for being so large, but it is not possible to magic away the amount of steel in the blade, which still results in a total weight of 176 g. However, the Buster FG is very well balanced, so the grams feel slightly less than they should.

When open, one of the largest Sheepsfoot blades I have ever seen is revealed.

The handle material in this version is green linen-Micarta. What more is there to add? Well, the knife has exceptionally smooth action. Something that we are certainly spoiled with from Civivi. But here, the good build quality is helped by ceramic ball bearings and, not least, physics. A heavy blade and an easy-to-handle lock make this a veritable finger guillotine. It is important to keep your fingertips away from the knife when closing it.

The knife can also be opened and closed using the lock in addition to the thumb studs that are otherwise intended for that.

Overall, this is a rather bold design that is underlined by the large dimensions. Now it will just have to be used, and I will come back with a report on how it turned out. If I can now keep my fingertips, that is. 

Civivi Knives

/ J - going big

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Buster FG

Det finns inget diskret sätt att uttrycka det, Buster FG är en förbaskat stor fällkniv! Den ko mer från  Civivi och är designad av Snecx Tan. Något som kan anas dels på likheten med en annan modell från Civivi kallad Vision FG och dels på den på ryggen uppstickande låsarmen som är typiskt för "Super Lock". En låsvariant utvecklad av Snecx själv.

Civivi Buster FG

En markant skillnad mellan modellerna är dock storleken. Där Vision är en normalstor EDC-kniv så är det här en bjässe. Eller vad sägs om en kniv som mäter fjorton centimeter i fickan och med en totallängd som närmar sig tjugofem centimeter utfälld? Mer exakt 245 mm varav bladet utgör 107 mm. 

Det är med andra ord en gigantvariant av en Sheepsfoot som uppenbarar sig när kniven öppnas. Stålet som används är tyskt Nitro-V. 

Kniven är relativt lätt för att vara så stor men det går inte att trolla bort den ingående mängden stål  i bladet varpå vikten ändå hamnar på 176 g. Buster FG är dock mycket välbalanserad så grammen känns något mindre än vad de borde. 

I öppet läge avslöjas ett av de största Sheepsfoot-blad jag sett

Handtagsmaterialet är i det här utförandet grön linne-Micarta. Vad finns mer att tillägga? Jo, att kniven har exceptionellt mjuk gång. Något som vi förvisso är bortskämda med från Civivi. Men här får god byggkvalitet hjälp av keramiska kullager och inte minst fysik. Ett tung blad och ett lätthanterat lås gör att det här är en veritabel fingergiljotin. Det gäller att hålla bort fingertopparna när man stänger kniven. 

Det kan också sägas att kniven kan öppnas och stängas med låsfunktionen förutom tumknopparna som annars är tänkta för det. 

Överlag är det här en rätt djärv design som understryks av de tilltagna måtten. Nu skall den bara användas också så återkommer jag med en rapport om hur det utföll. Om jag nu kan behålla fingertopparna vill säga. 

Civivi Knives

/ J - slår på stort

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - QSP Jumpin Jack

As a counterbalance to everything modern, which includes new locking technology, super-advanced steels and designs that push the boundaries, there are also more classic pocket knives on the market. Now, Jumpin Jack from QSP is not completely traditional but falls under the category called modern traditionals.

That is, they look like someone's grandfather's old knife. Now you can imagine a very old grandfather carrying a very old knife. But in fact, it is mostly the appearance that is pulling in that direction. The manufacturing methods, techniques, and, not least, the materials are, of course, completely modern.

QSP Jumpin Jack

The appearance is not QSP themselves responsible for, as this is a collaboration and the knife is designed by Spencer Marquardt from Finch Knives.

In addition to the appearance, of course, there is the fact that it is a Slip joint that flirts with older times. That and the blade shape, which is a kind of hybrid but which mostly draws on a Spey blade. The materials are also of that nature, although there are four versions to choose from, which include abalone, wood, horn and then this one in resin plastic. However, plastic handles have been used for a hundred years at this point, so they are starting to become quite traditional too.

More modern is that the construction is screwed and thus can be taken apart, or you can be content with tightening the pivot screw slightly if you feel like it. The steel also follows that line, and here you will find a stainless 14C28N.

The length of the blade is 70 mm, the thickness is 3 mm, and the grind is flat. A fairly stable blade, in other words. Classically, the blade has a halfway stop, which I'm grateful for as the strong back spring could otherwise have cost you a fingertip. It can be added that the blade runs on copper bushings, which makes the action very smooth.

En modern traditional, designad av Spencer Marquardt

The total length of the knife is 159 mm in the open position and 89 mm when it is in the pocket. The weight lands at 90 g.

Overall, a very pleasant acquaintance is my first impression. The knife lies well in the hand, and Walk & Talk are sympathetic. But these are details that I intend to discuss in the upcoming review.

QSP Knives

/ J - looking back, but still towards the future

#knivesandbikes #knivigtvarre

Kastmånaden oktober

Jag skrev i häromdagen det blivit mycket knivkastande på sista tiden. Det var ingen överdrift. En kombination av sympatiskt väder, åtminstone i början av månaden och mycket tid till övers är förklaringen. Orsaken är mindre trevlig, jag mår inte helt väl. Men en av sakerna jag är ordinerad är att vara ute mycket och få frisk luft och framförallt så mycket ljus det går. Så det rådet följer jag.     

Måltavlornas skick är tämligen bedrövligt

En bra ursäkt att vara ute är knivkastning. Det är inte världens mest fysiska sport utan består mest av lågintensiv belastning då man håller på länge. Lite som golf. Fast lite tränad behöver man vara. En total nybörjare orkar inte kasta mer än någon timme. Sedan känns det i armen kan jag meddela. Mina träningspass ligger oftast kring tre timmar. 

Det gäller även den här månaden avslöjar statistiken. Oktober kan sammanfattas enligt följande

• Sammanlagd träningstid 60 timmar
• De fördelades på 18 träningspass
• Vilket ger 3 timmar och 20 min per pass
• Antalet kast blev ca 22800

Således en rätt hektiskt kastmånad. Det hade kanske blivit ännu mer om det inte varit problem med tavlorna. Som det är nu kastar jag på gamla rester där den största tavlan har ett hål tvärs igenom samt en stor grop i mitten. De två mindre är både halvruttna och stenhårda på en gång då de varit med i några år. De jag inledde månaden med flisades snabbt upp. 

Nu när jag har börjat kasta yxa flisas tavlorna upp i ännu raskare takt

Största anledningen till att det var att det hunnits med och starta en klubb under förra månaden. Växjö Sportkastning är nu inte bara en idé utan även en sektion i VAIS - Växjö Allmänna IdrottsSällskap. En mycket anrik förening som sedan tidigare förutom de mer traditionella sporterna löpning, gång, skidåkning och funktionell styrka även hade dragkamp och fälttbågskytte på programmet. Därifrån är steget inte så långt till sportkastning. Det är sant, en sista formalitet återstår även om det är en viktig sådan, vi skall godkännas av årsmötet också. Men tror jag verkligen inte blir något problem.

Men det är ännu större anledning till att lösa tavelproblematiken. På något vis måste det lösas så vet någon  med sig något sågverk som är villiga att vara med att sponsra är det bara att höra av sig!

Utöver det måste det till våren bygga riktiga ställningar för nämnda tavlor samt någon för exempelvis siluettkastning. 

Så här kan en tavla för siluettkastning samt en ställning för tavlor se ut. Den här återfinns i Arboga och Arboga Sportkastningklubb. C redo för duell!

En sak är mycket positiv och det är att jag definitivt tagit ett steg uppått i min utveckling. Ni vet hur det kan vara oavsett sport eller aktivitet, ibland når man en platå. Jag tyckte mig befinna mig på en sådan men nu har jag helt klart blivit mycket bättre. Det skulle kunna varit roligt men är det inte. Med det avses mitt mående. Jag konstaterar mest att det varit kul om jag känt något. Men just nu är det inte så. Dock vet jag att det kommer att gå över och förbättringarna är en klar morot när det gäller att träna vidare. 

Tyvärr kan vädret under vintern sätta käppar i hjulet för sådant. Som idag till exempel när det regnat hela dagen. Sedan blir det ju mörkt strax över tre de dagar det är mulet. Inte mycket att göra åt. Det återstår att se vad november har att erbjuda. 

Kan jag bara få tag i material skall det målas en tavla så jag kan ställa upp i on-line tävlingen AIM GAMES K23.

Till dess får jag dessvärre avvakta. 

Växjö Sportkastning

/ J - sportkastaren

Ny kniv - QSP Jumpin Jack

Som motvikt till allt modernt som inkluderar ny låsteknik, superavancerade stål och formgivning som tänjer på gränserna finns även mer klassiska fickknivar på marknaden. Nu är Jumpin Jack  från QSP  inte helt traditionell utan sorterar under den kategori som kallas modern traditionals. 

Det vill säga de ser ut som farfars gamla kniv. Nu får ni tänka  er en mycket gammal farfar som bär en mycket gammal kniv. I själva verket är det mest utseendet som drar åt det hållet skall tilläggas. Tillverkningsmetoderna, teknikerna och inte minst materialen är förstås helt moderna.

QSP Jumpin Jack

Utseendet är QSP själva inte ansvariga för då det här är ett samarbete och kniven är designad av Spencer Marquardt från Finch Knives.

Förutom utseendet är det förstås det faktum att det är en Slip joint som flirtar med äldre tider. Det och bladformen som är en slags hybrid men som mest drar åt ett Spey-blad. Även materialen är av den karaktären även om det finns fyra versioner att välja mellan vilket inkluderar abalone, trä, horn och sedan den här i resin-plast. Plasthandtag har dock använts i hundra år vid det här laget så de börjar bli rätt traditionella de också. 

Mer modernt är att konstruktionen är skruvad och därmed kan plockas isär eller kan man nöja sig med  att spänna pivotskruven en smula om man känner för det. Även stålet följer den linjen och här hittas ett rostfritt 14C28N. 

Längden på bladet är 70 mm, tjockleken är 3mm och slipningen flat. Ett tämligen stabilt blad med andra ord. På klassiskt vis har bladet ett halvvägsstopp vilket är tacknämligt då den starka ryggfjädern annars hade kunnat kosta dig en fingertopp. Tilläggas kan att bladet löper på glidlager i koppar vilket gör gången mycket mjuk. 

En modern traditional från QSP designad av Spencer Marquardt

Totallängden på kniven är 159 mm i öppet läge och 89 mm när den befinner sig i fickan. Vikten landar på 90 g. Tämligen goda proportioner för en fickkniv. 

Sammantaget en mycket trevlig bekantskap är mina första intryck. Kniven ligger bra i handen och Walk & Talk är sympatiska. Men det är detaljer som jag ämnar avhandla i kommande recension. 

QSP Knives

/ J - återupplivar traditioner

#knivesandbikes #knivigtvarre

November, in short

There are only three good things about November, someone close to me said. However, I don't remember what they were, and no matter how hard I try, I can't think of anything good. It's dark, it's often rainy, misty and foggy, and then everything turns grey. This applies to both the outdoors and the soul.

To top it all off, I went and found an autumn depression. Not as fun as you can imagine. But one way to try to recover is to be outside and catch the little light that there is. That's why there has been a lot of knife throwing during the past month. It's an excellent excuse to be outside as much as possible. All according to the motto "fake it to you make it". Who knows if it works, though, even what used to be fun isn't right now. But I'm doing it anyway.

This also applies to blogging and knife testing. Not as fun as usual, but I'm sure it'll loosen up too. For that reason, there will be a lot written here in the near future after all.

The few leaves that remain are at least colourful. The knife is an Al Mar Eagle Classic

First up is a series of new knives. These are knives from brands such as Civivi, QSP, FKW and Cretace. In addition, there will be a couple of reviews, including the Bäver 10 from Swedish Karesuandokniven. A very nice hunting and outdoor life from the high north. In contrast to the more traditionally Scandinavian knife, another review item will be presented in the form of the  Al Mar SERE Operator 40. But maybe they have more in common than you might think? Another interesting knife model, assuming you like throwing knives, which will be examined in more detail, is a model from Zitoon Knivess called Le primitif rotation/The Primitive rotational.

A mixed compote, in other words. As the icing on the cake, there will, of course, be some "Friday EDC" and a part about knife throwing.

Well, now I figured out what was supposed to be good about November - that it's my birthday. But who knows if there's much to celebrate these days. Unless it's an excuse to get a new knife, of course.

/ J - sees everything in grayscale

November, kort och gott

Det finns bara tre bra saker med november var det någon till mig närstående som sade. Dock minns jag inte var det vad och hur jag än anstränger mig kommer jag inte på något bra. Det är mörkt, det är ofta regn, dis och dimma varpå allt blir grått. Det gäller både ute och inne.

Till råga på allt så gick jag och hittade en höstdepression. Inte så roligt som ni förstår. Men ett sätt att försöka tillfriskna är att vara ute och snappa upp det lilla ljus som finns. Därför har det blivit en hel del knivkastning under föregående månad. Det är nämligen en utmärkt ursäkt för att vara ute så mycket som möjligt. Allt enligt devisen "fake it to you make it". Fan vet om det funkar emellertid, inte ens det som brukade vara roligt är det just nu. Men jag gör det ändå.

Det gäller även bloggandet och knivtestandet. Inte lika roligt som vanligt men det lossnar väl det också. Av det skälet kommer det att bli en del skrivet här den närmsta tiden trots allt.

De få löv som är kvar är i alla fall färgglada. Kniven är Al Mar Eagle Classic

Först ut är en serie nya knivar. Det handlar om knivar från märken som Civivi, QSP, FKW och Cretace. Utöver det blir det ett par recensioner, bland annat av Bäver 10 från svenska Karesuandokniven. En mycket fin jakt- och friluftsliv från höga norr. I kontrast mot den mer traditionellt skandinaviska kniven skall ställas ett annat recensionsobjekt i form av Al Mars SERE Operator 40. Men kanske har de mer gemensamt än man kan tro? En annan intressant knivmodell, förutsatt att man gillar att kasta kniv då, som kommer att granskas närmare är en modell från Zitoon Knives kallad Le primitif rotation/The Primitive rotational. 

En mixad kompott med andra ord. Som grädde på moset blir det förstås någon "Fredags-EDC" och en del om knivkastning, fattas bara annat. 

Jo, nu kom jag på vad det var som skulle vara bra med november - att jag fyller år. Men det vete tusan om det är mycket att fira nuförtiden. Om det nu inte skall tjäna som ursäkt till att skaffa en ny kniv förstås. 

/ J - ser allt i gråskala

#knivesandbikes #knivigtvarre