Ny kniv - QSP Vault

QSP tillhör de de företagen som släpper nya modeller tämligen frekvent. Kanske inte så ofta som de värsta syndarna på området som gör det så ofta att man knappt hänger med. I det här fallet känns det faktiskt mer övertänkt. Det gör att det ofta är en innovation förknippad med det som är nytt. 

Det gäller exempelvis den här kniven döpt till Vault. Den är utrustad med en detalj som förvisso förekommit förut i katalogen i form av ett bolster men den stora nyheten är förstås att även QSP ger sig in i leken kring lås av "cross bar"-typ. Ett tåg de flesta tillverkare hakat på efter det att patentet på Axis-lås gått ut. 

Utöver det bjuds på ett i mitt tycke snyggt utseende. För det och övriga formgivningsdetaljer står Jakob Lundquist. 

För designen står J Lundquist

Den här versionen av låstypen kallas Glyde lock och fungerar förnämligt kan meddelas. Att man valt att inte ha nakna bultar utan små grepp över låset gör det smidigt att hantera. Fjäderkraften är även den välmodulerad. Det gör att kniven även är mycket bekvämt att öppna och stänga. På de här typen av lås är det nämligen den som agerar "detent" och håller bladet på plats i stängt läge. Sedan underlättas den mjuka gången av de keramiska lager som finns i kniven. För att öppna bladet används tumknoppar. 

QSP Vault

Bladet är för övrigt 83 mm eller 3,25" om man så vill. Det ger en total längd på den öppna kniven på 191 mm. Vikten är acceptabla 123 g. Att kniven inte är extremt lätt beror bland annat på bolstret som är gjort av aluminium samt sidorna av Micarta.

Bladet är en drop point gjort av tre millimeter tjockt 14C28N. Slipfasen är hög och fabrikseggen var god. Möjligen är det första intrycket att kniven är onödigt tjock bakom eggen. Jag lär få anledning att återkomma till det i min recension. 

Men i övrigt mycket goda första intryck och efter ett par snabba test kan konstateras att förutsättningarna för en mycket god EDC-kniv finns där. 

QSP Knife

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre 

New Knife - Sencut Borzam

There are budget knives and then there are affordable knives that feel like they should cost more. Borzam from Sencut clearly belongs to that category. It is well built like most that come from WE/Civivi/Sencut and looks very good as well. Elegant overall lines and you can really tell by looking at it that it fits in a human hand.

Sencut Borzam

The materials are also competent without being exclusive. The blade is made of 9Cr18MoV which is a capable steel. The handle is made of good quality G10, which in this case is colored green. If you don't like it, it is also available in brown and black. The handle sides are found on the outside of a steel frame that is considerably lightened.

One should be aware that the Borzam is a fairly large knife. The total length amounts to just under twenty-one centimeters, 209 mm. Of that, the blade accounts for 88 mm. The scale stops at 122 g, which is okay considering the large blade. Or it's mostly the height that is substantial, the thickness is only 3 mm, which together with a high secondary bevel gives a knife that cuts really well.  something I can say right from the beginning. I have tested it a little.

The knife is opened with either the double-sided thumb studs or the flipper tab if you don't prefer two hands, of course. The blade is held in place by a well-made liner lock. 

Overall, this feels like a very solid knife for those who want a work buddy that doesn't cost an arm and a leg. I will return with a proper review in the near future. 

Sencut Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - MKM Maximo

What we have here is a knife designed by a true master, Bob Terzuola, sometimes called "The godfather of tactical knives". That expression can possibly be debated, but he is famous anyway. This knife called Maximo is a collaboration between him and Italian MKM - Maniago Knife Makers.

This model has been on the market for a couple of years now and, as is often the case with MKM, has had time to sprout in a few different versions. At the time of writing, there are seven. You can get the knife with a full metal handle, with G10 or carbon fiber on the presentation side, and with a blackened blade, for example.

A collaboration between MKM and Terzuola

This is one of the original variants which includes a combination of titanium and carbon fiber. Usually, I'm not too keen on knives with different materials in the handle like this. I feel that they feel as if they should capsize in the hand, both in terms of balance and appearance. But here they have made the look more uniform by having a pattern that gives a feeling of bolster that is found on both sides. The lock side is of course made of metal and there you find a frame lock.

MKM Maximo

The blade is a sturdy drop point made of M390 from Böhler/Uddeholm. It can be deployed with either double-sided thumb studs or a flipper tab.

The knife is not quite small but not huge either. In concrete figures, it gives a blade of 82 mm and a total length of 197 mm. The weight ends up at 120 g in this version. A fairly robust piece in other words.

Like most knives, it has a clip, which in this case, however, cannot be moved. The knife also has a glass breaker that is in place when the knife arrives. However, a key is included in the package so it can be removed and replaced with a flat screw. Something that at least I appreciate.

More details and discussion about Maximo will of course follow in the upcoming review.

Maniago Knife Makers

/ J - goes Italian

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Ny kniv - Sencut Borzam

Det finns budgetknivar och så finns det prisvärda knivar som känns som de borde kosta mer. Borzam från Sencut tillhör helt klart den kategorin. Den är välbyggd som den mesta som kommer från WE/Civivi/Sencut och ser därtill mycket bra ut. Eleganta övergripande linjer och man kan riktigt se på den att den passar i en mänsklig hand.

Sencut Borzam

Materialen är även de kompetenta utan att vara exklusiva. I bladet hittas 9Cr18MoV vilket är ett dugligt stål. Handtaget är gjort i G10 av god kvalitet som i det här fallet färgats grön. Gillar man inte det finns den även att tillgå i någon Kaki-nyans och svart. Skollorna hittas utanpå en stålram som är rejält lättad. 

Man bör vara medveten om att Borzam är en tämligen stor kniv. Den totala längden uppgår till strax under tjugoen centimeter, 209 mm. Av det står bladet för 88 mm. Vågen stannar på 122 g vilket inte är illa med tanke på det rejäla bladet. Eller förresten, det är mest höjden som är tilltagen, tjockleken är endast 3 mm vilket tillsammans med den höga slipfasen ger en kniv som skär riktigt väl kan jag avslöja redan i förväg. Jag har småtestat den om man nu kan säga så. 

Kniven öppnas med antingen de dubbelsidiga tumknopparna eller flipperfena om man inte föredrar två händer förstås. Låser gör den med en välgjord liner lock. 

Överlag känns det här som en mycket rejäl kniv för den som vill ha en arbetskompis som inte kostar skjortan. Jag återkommer med ett omdöme beträffande det. 

Sencut Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - MKM Maximo

Vad vi har här är en kniv designad av en riktig mästare, Bob Terzuola, ibland kallad "The godfather of tactical knives". Det uttrycket kan möjligen diskuteras men känd är han hur som helst. Den här kniven kallad Maximo är ett samarbete mellan honom och italienska MKM - Maniago Knife Makers.

Den här modellen har funnits ett par år på marknaden nu och har som ofta är fallet med MKM hunnit knoppa av sig i några olika versioner. I skrivande stund finns det sju. Du kan få kniven med helmetallhandtag, med G10 eller kolfiber på presentationssidan och med svärtat blad exempelvis. 

Ett samarbete mellan MKM och Terzuola

Det här är en av de ursprungliga varianterna vilket inkluderar en kombination av titan och kolfiber. Vanligen är jag inte helt förtjust i knivar med olika material i handtaget på det här viset. Jag upplever att de känns som de skall kantra i handen både balansmässigt och utseendemässigt. Men här har man gjort utseendet mer enhetligt genom att ha en mönster som ger en känsla av bolster som återfinns på båda sidor. Låssidan är förstås gjord i metall och där hittas även låset i form av en frame lock. 

MKM Maximo

Bladet är en kraftig drop point gjord av M390 från Böhler/Uddeholm. Det kan fälls ut med endera dubbelsidiga tumknoppar eller en flipperfena. 

Kniven är inte helt liten utan att vara enorm. I konkreta siffror ger det ett blad på 82 mm och en totallängd på 197 mm. Vikten hamnar på 120 g i det här utförandet. En tämligen robust skapelse med andra ord. 

Som de flesta knivar har den ett clip som i det här fallet emellertid inte kan flyttas. Kniven har även en glaskrossare som sitter monterad när kniven anländer. Med i paketet följer dock en nyckel så den kan avlägsnas och ersättas med en vanlig skruv. Något som åtminstone jag uppskattar. 

Mer detaljer och diskussion kring Maximo följer förstås i den kommande recensionen. 

Maniago Knife Makers

/ J - goes Italian

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - SRM 168L

Simple, practical, and well-made is probably the first thing that comes to my mind after unpacking and inspecting this knife from SRM. The model has been named 168L.

It may not stand out much regarding materials or components, nor is the appearance extravagant. Or rather it is fairly neutral. The lines flow reasonably well and you think you can see a bit of Sebenza proportions in the blade, albeit a bit shorter and taller, I won't object.

SRM 168L

Otherwise, as I said, it is a well-constructed knife. The handling, both in terms of opening and closing, feels pleasant and the lock gives a sympathetic impression. Incidentally, it is SRM's usual cross-bar interpretation called "Ambi lock". With the purchase, you also get the more original "Ambi Clip". A clip that can be removed or changed sides without tools. A really good clip as, in addition to that finesse, it also works very well as a clip.

The handle material is G10 and it is found on the outside of a lightened steel frame. At the other end is a blade made of classic D2. The blade length is 86 mm and the total length of the knife is 198 mm. The weight is around 113g. A not quite small knife, in other words, without being excessively large.

A knife which, as it is not one of the most expensive either, is well suited for those looking for a good everyday companion. At least that's what I think. I intend to return with a review at a later date.

SRM Knives

/ J -

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXII

En summering av veckan ger vid handen att det blivit mycket matlagning. Nu kanske det inte är så konstigt då jag ändå jobbar som kock. Men ändå. Det medför förstås att knivar används mycket frekvent. Dels köksknivarna men även fickknivarna får sin dagliga dos av arbete. Det som står på meny för dem är förpackningsöppning. 

Världen består av mycket plast och kartong kan nämligen konstateras. Men de knivar som använts allra mest den gågna veckan är som oftast kastknivarna. Veckan har så här långt bjudit på kring åtta  timmars träning. Mer lär det bli i helgen om vädret bara bjuder till. Förra veckan blev det kring tio och en halv timme. 

I fickan hittas den här nykomlingen från QSP Knives

En av de knivar som får hoppa in som impromptu förpackningsöppnare kommer från QSP och är en av de senaste från dem kallad Variant PE. Kniven är en så kallad "Swayback" vilket är ett traditionellt fickknivsmönster som innebär att handtaget har en banansväng åt "fel" håll. Det gör att kniven nästan ligger bättre i omvänt grepp för att skära uppåt som när man kapar rep till exempel. De är inte allt för vanliga som moderna fällknivar. Spyderco gjorde en variant som gjorde succe i vissa kretsar men var tämligen dyr och därmed inte för alla. Den här kniven är väsentligt mycket mer budgetorienterad kan tilläggas.  

I övrigt är det också en titandag då såväl penna som ficklampa är gjord i det materialet. Ficklampan känns faktiskt en smula överflödig så här års. Men den finns där i väsklocket tillsammans med någon Victorinox och lite annat smått och gott. Jag tillhör inte dem som har en halv verktygsväska samt ett medicin-kit med mig vart jag går. Ni vet som den där trenden att många som lägger upp bilder på Instagram inkluderar en polygrip i sin "EDC". Vad tusan skall man ha den till? Visst har jag dylika tänger, flera stycken faktiskt men de får stanna i verktygsboden hemma. 

/ J - börjar anta fredagsform

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - QSP Variant PE

This must be considered a slightly odd piece in the QSP catalog as well as in my collection. The model is called Variant PE.

The first thing that is odd is that it is a "swayback". Actually, a knife shape more often found in traditional designs but here translated into modern form. This simply means that the handle bends slightly upwards. In the "wrong" way in my opinion. I always want to turn them over so that they fit better in my hand. Now, however, that detail is not so extremely pronounced in this case, but still.

The knife comes with QSP's usual stickers

Another surprising detail on the Variant, at least in this version, is that despite the titanium in the handle, it is a liner lock! Manufacturers usually choose a frame lock in that case. But here the metal has only been used as a material in the handle slabs. Under them, you find a traditional frame. If other materials are desired, the knife is also available with both G10 and Micarta in the handle. Thus, the three most common modern material choices are covered.

Then it is not common to combine a swayback with a front flipper, but that has been done here. In addition, a blade hole is also found to open the knife. However, it feels a bit like an after-construction, I can reveal already now. But I'll return to why in a future review.

QSP Variant PE

Otherwise, the knife is easy and smooth to open, not least because the blade runs on ceramic bearings. The blade is a typical Wharncliffe although it is slightly modified as the edge actually has a slight bend, unlike the completely straight edge of the archetype. The choice of steel is not advanced. QSP uses Swedish 12C27 in this blade. Anyone who has used a classic Mora knife knows what it is!

The designer behind these somewhat odd combined details is Jacob Lundquist. So in this case, QSP has chosen to collaborate with someone outside of their design team.

QSP Knife

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Ny kniv - SRM 168L

Enkel, praktisk och välgjord är väl det första jag kommer att tänka på efter att packat upp och klämt lite på den här kniven från SRM. Modellen har döpts till 168L.  

Den kanske inte sticker ut särskilt mycket vad gäller ingående material eller komponenter och inte heller utseendet är extravagant. Eller rättare sagt det är tämligen neutralt. Linjerna flödar någorlunda och tycker man sig se  lite Sebenza-proportioner i bladet, om än lite kortare och högre, så är inte jag den som säger emot. 

SRM 168L

I övrigt är det som sagt en välbyggd historia. Handhavandet både vad gäller att öppna och stänga känns behagligt och låset ger ett sympatiskt intryck. Det är för övrigt SRMs vanliga cross-bar-tolkning kallad "Ambi lock". Med på köpet får man även det mer orginella "Ambi Clip". Ett clip som går att avlägsna eller skifta sida på utan verktyg. Ett riktigt bra clip då det förutom den finessen även fungerar som just clip. 

Handtagsmaterialet är G10 och det hittas utanpå en lättad stålram. I andra änden återfinns ett blad gjort av klassiskt D2. Bladlängd är 86 mm och totallängd på kniven är 198 mm. Vikten ligger kring 113g. En inte  helt liten kniv med andra ord utan att för den skull vara överdrivet stor. 

En kniv som i och med att den inte heller tillhör de dyraste ligger bra till för den som söker en god vardagskompanjon. Det är i alla fall vad jag tror. Jag ämnar återkomma med en mer djuplodande recension vid senare tillfälle. 

SRM Knives

/ J - i knivköpartagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Training for the Soulthrower Open 2024

Well, it must be admitted. I'm training hard for the Soulthrower Open, which starts at the end of this month.

Then, unfortunately, I discovered that the amount of training is not always equivalent to direct results. It feels like I'm standing still and not developing. Although most likely it is not so. Especially not if you take into account that I changed competition knives this season. Again, I should probably add that I did it last year as well. I'm at the beginning of my career and haven't decided on absolute favorites yet.

The choice is between these two models from Zitoon Knives, The Devil's Claw on the left or Big No Reload on the right

Although the shift is bigger this year as I've gone from back heavy No spin knives, first Stinger and then Raven II from Acejet to neutrally balanced knives from French Zitoon Knives. In fact, I haven't even decided which model to invest in. One alternative is The Devil's Claw which has the advantage of having an 8mm neck but the disadvantage of being a bit heavy.* The alternative is the lighter Big No Reload which I also like. But as they are not only lighter but also thinner, they require a slightly different technique even though I often throw both models at the same time in practice. 

My pick for rotational throwing is the Spinning Butcher by WL Custom Blade. Unfortunately, they are no longer in this excellent condition. 

Then I also changed the knife set for rotational throwing. At first, I used the excellent Woodpecker from Pierre Cazoulat. Next, I tested the Patriot Dagger from WL Custom Blade. Really good knives but they didn't work in competition, not the last time anyway. So now I have another set from the same brand.

The WL Custom Blade is manufactured for the European market by French Throwingzone. Incidentally, the WL in the name stands for the giant Werner Lengmüller, who is not unknown to throwers. The model I am testing is the Spining Butcher.

Practice

Unfortunately, I have nowhere to be when the weather is unruly like it has been this winter. This means, among other things, that I missed an online competition I would have liked to have participated in. But as soon as the heat picked up, so did my training. I have thrown a lot now during the month of May and at the beginning of June. A few weeks remain, but the throwing is, as I said, dependent on the weather. It should have been practiced today but I'll see how that thing turns out as it's pouring rain at the moment.

May's throw in numbers

Just under 65 hours, or more precisely sixty-four hours and forty-five minutes, it was thrown during a generally very nice month.

At that time, just under 29,000 throws were made. Just so you have a reference. The number per se is not important, and when you train, for example, Walk Back, there will be an awful lot of walking and not least taking notes, and thus not as many throws as when you throw basic training, for example. Quality is always more important than quantity, but training muscle memory also requires a lot of repetition.

Of the number of throws, Spinning Butcher accounts for approx. 6600 and The Devil's Claw for approx. 5500 throws. The last few weeks will probably be a bit more focused No spin training.

The reason I keep track is simply because I keep a diary. A habit that remains since I cycled a lot. It's fun to watch bars grow and stats take shape. Then I know approximately where I stand in terms of points and maybe why.

In terms of points, I'm not scaring anyone at the moment, except possibly myself. The best result in Walk Back rotation this year is 255 which I tangent twice the day before yesterday. In No Spin, I hit a personal best the other day with 220 points which is an increase of a measly one point from the previous top mark.

But those are training points. Competition is something else, as many know. The latter is, in addition to nerves and adrenaline, extremely dependent on the weather, something that participants in the SM of recent years got used to. Low scores as a result of torrential rain, mud, and cold.

Now I look out the window to see if it has stopped raining. In that case, there will be a few hours of throwing this afternoon and evening after work.

/ J

* They are, however, available in a lightversion which looks interesting, I must say.

Ny kniv - Variant PE

Det här får nog betraktas som en lite udda fågel i QSP-katalogen likväl som i min samling. Modellen heter Variant PE.

Det första som är udda är att det är en "swayback". Egentligen en knivform som hittas i traditionella mönster men här översatt till modern form. Det innebär i all enkelhet att handtaget böjer sig lätt uppåt. Åt "fel" håll i mitt tycke. Jag vill alltid vända på dem för att de skall ligga bättre i handen. Nu är dock den detaljen inte så extremt uttalad i det här fallet men ändå. 

Kniven kommer med QSPs sedvanliga klistermärken

Ytterligare en detalj som överraskar på Variant, i alla fall i det här utförandet är att det trots titan i handtaget är en liner lock! Oftast brukar tillverkare välja en frame lock i det fallet. Men här har metallen endast använts som material i skollorna. Under dem hittas en traditionell ram. Önskas annat material finns kniven för övrigt att tillgå med både G10 och Micarta i handtaget. Därmed är de tre vanligaste moderna materialvalen täckta. 

Sedan är det inte helt vanligt att kombinera en swayback med en front flipper men det har man gjort här. Därtill hittas även ett bladhål för att öppna kniven med. Det känns dock lite som en efterkonstruktion kan jag avslöja redan nu. Men jag återkommer till varför i kommande recension. 

QSP Variant PE

I övrigt går kniven lätt och smidigt att öppna inte minst som bladet löper på keramiska lager. Bladet är en typisk wharncliffe även om den är lätt modifierad då eggen faktiskt har en svag böj till skillnad från arketypens helt raka egg. Stålvalet är inget avancerat, här hittas svenskt 12C27. Den som använt en klassisk Morakniv vet vad det är! 

Designern bakom de här något udda kombinerade detaljerna är Jacob Lundquist. Så i det här fallet har QSP valt att samarbeta med någon utanför det egna designteamet. 

QSP Knife

/ J - utmanar sin egen smak

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Träning inför Soulthrower Open 2024

Jo, det måste erkännas. Jag ligger i hårdträning inför tävlingen Soulthrower Open som går av stapeln i slutet av innevarande månad. 

Sedan  har jag tyvärr upptäckt att mängden träning inte alltid motsvaras av direkta resultat. Det känns som jag står still och stampar. Fast högst troligen gör jag inte det. Särskilt inte om man tar i beaktande att jag bytt tävlingsknivar den här säsongen Igen skall väl tilläggas då jag gjorde det även förra året. Jag är i början av min karriär och har inte bestämt mig för absoluta favoriter än.  

Valet står mellan de här två modellerna från Zitoon Knives, The Devil's Claw till vänster eller Big No Reload till höger

Fast skiftet är större i år då jag gått från baktunga No spin-knivar, först Stinger och sedan Raven II från Acejet till neutralt balanserade knivar från franska Zitoon Knives. Jag har faktiskt inte ens bestämt vilken modell jag skall satsa på. The Devils Claw som har fördelen att de har en nacke på 8 mm men nackdelen att de är en smula tunga.* Alternativet är de lättare Big No Reload som jag också gillar. Men då de inte bara är lättare utan även tunnare  tarvar de lite annan teknik även om jag ofta kastar båda modellerna samtidigt. 

Mitt val för rotationskastning, Spinning Butcher från WL Custom Blade. Tyvärr är de inte i det här utmärkta skicket längre. 

Sedan har jag även bytt knivset för rotationskastning. Till en början använde jag mig av de utmärkta Woodpecker från Pierre Cazoulat. Därefter testade jag Patriot Dagger från WL Custom Blade. Riktigt bra knivar men de funkade inte på tävling, inte sist i alla fall. Så nu har jag en annan uppsättning från samma märke. 

WL Custom Blade tillverkas för den europeiska marknaden av franska Throwingzone. WL i namnet står för övrigt för den för kastare inte okända giganten Werner Lengmüller. Modellen jag testar är Spinning Butcher. 

Träning

Tyvärr har jag ingenstans att vara när vädret är oregerligt som det varit i vinter. Det innebär bland annat att jag missade en on-line tävling jag gärna deltagit i. Men så fort värmen tog fart gjorde även min träning det. Särskilt mycket har jag kastat nu under maj månad och i början av juni. Återstår några veckor men kastandet är som sagt väderberoende. Det skulle ha tränats idag men jag får se hur det blir med den saken då det ösregnar för stunden. 

Maj månads kastning i siffror

Strax under 65 h eller närmare bestämt sextiofyra timmar och fyrtiofem minuter blev det under en i största allmänhet väldigt fin månad. 

På den tiden hanns det med något under 29 000 kast. Bara så ni har en referens. Antalet per se är inte viktigt och när man tränar exempelvis Walk Back blir det just en himla massa promenerande och inte minst antecknande och därmed inte lika många kast som när man kastar grundträning till exempel. Kvalitet är alltid viktigare än kvantitet men för att träna muskelminne behövs även mycket repetition.

Av  kastmängden står Spinning Butcher för ca 6600 och The Devil's Claw för ca 5500 kast. De sista veckorna blir det nog lite mer fokuserad No spin-träning. 

Anledningen till att jag har koll är att jag för dagbok helt enkelt. En vana som hänger kvar sedan jag cyklade mycket. Det är roligt att se hur staplar växer och statistik formar sig. Sedan vet jag ungefär hur jag ligger till och kanske varför. 

Poängmässigt skrämmer jag ingen för tillfället, förutom mig själv möjligen. Bästa resultat  i Walk Back rotation i år är 255 vilket jag tangerande två gånger i förrgår. I No Spin slog jag personbästa häromdagen med 220 poäng vilken är en ökning med ynka en poäng från den förra toppnoteringen. 

Men det är träningspoäng. Tävling är något annat som många vet. Det sistnämnda är utöver nerver och adrenalin extremt väderberoende, något som deltagare i de sista årens SM vant sig vid. Låga poäng som resultat av ösregn, lera och kyla. 

Nu spanar jag ut genom fönstret för att se om det slutat regna. I så fall blir det några timmars kastande i eftermiddag.

/ J - eder knivkastare i etern

* De finns dock att tillgå i en lightversion lightversion som lockar måste jag säga. 

New Knife - SRM 401L

Light, well-balanced, sleek and elegant are the words that best describe my first impressions of this knife from Chinese SRM. The model named 401L GT deviates somewhat from their usual knives in that it most closely resembles a folding puukko. Especially as the handle is seemingly simple in shape with only a chamfered edge rounding it off. In addition, the entire knife is held together by only two screws,  the pivot screw included.

Of course, the Scandinavian grind also contributes to the impression.

SRM 401L

The 401L is certainly not a giant, but not completely small either, as it is 191 mm long open. Of that, the blade makes up 83 mm. Then it should be pointed out that the blade is only 2.5 mm thick, which means that this knife cuts damn well, I can already reveal. I actually had time to use it a little before I wrote these lines. Incidentally, the steel is the 10Cr15 that SRM has started using on several of its models. Sometimes it has been called a Chinese VG10.

The knife is generally very thin and this means that the weight is as low as 68 g. That and the fact that the blade is almost completely hidden in the handle when the knife is closed makes it very easy to carry. Especially as the knife opens with a front flipper which is probably the world's smallest.

The opening is surprisingly fast despite that. Part of the explanation is found in the fairly weak resistance that the detent ball offers. In other words, it is not a knife for those who are allergic to that phenomenon. In fact, the knife can easily be gravity opened if you feel like it. It doesn't even take a particularly strong flick of the wrist.

But the overall impression is very positive. The knife is stylish and elegant and also very well balanced. You also get SRM's excellent "Ambi clip" in the package. The clip that can be removed without tools.

I look forward to carrying and testing this knife for the upcoming review!

SRM Knives

/ J - positively surprised

#knivesandbikes #knivigtvarre

Soulthrower Open 2024

Here we go again. Last year, what will hopefully become a solid Swedish tradition was started, at least for those interested in sports throwing. The knife and ax throwing competition Soulthrower Open in Arboga.

In the premiere year, there were representatives from six nations, some of them quite far away, or how about Australia and the USA? We'll see if it's possible to beat, but in any case, it's a great opportunity to meet like-minded people, have fun, and throw knives and axes.

Family photo of the throwing family from the Soulthrower Open 2023 with representatives from six nations

Then it should be pointed out that EVERYONE is welcome. In this sport, you can find both old and young, ladies and gentlemen and beginners as well as professionals. It's a bit unique. In any case, that they are found in the same place at the same time!

So try a competition and participate in Soulthrower Open 2024!

Are you coming?

I hope that a lot of participants will find the Meken sports ground in Arboga at the end of June. If nothing else, everyone who wants to beat Marcus Pehart, who is not only the king of Swedish throwing but also the reigning champion in rotational throwing. Then you can always mess with me and try to snatch my title from last year in the No Spin discipline!

J - hope to see you in Arboga

New Knife - Brisa PK70FX

Recently, I presented a folding knife whose overall features resembled a puukko. Here we have a knife that takes that concept one step further. Not only is it a knife of the aforementioned type, but it is also a fixed-bladed version of a folding knife! It's also a way to wrap it up.

Finnish Brisa previously had a slip joint called PK70 in the catalog. Now they have chosen to remake that knife with roughly the same dimensions but in a more robust version. It's called PK70FX  , where "FX" of course stands for "Fixed".

Brisa PK70FX

It follows the original fairly faithfully in overall lines, which is reflected in both the handle and blade shape. The length of the blade is also the same, i.e. 70 mm. The thickness is a modest 3 mm and the height is 20 mm. The blade is made in classic Swedish 12C27 and the blade is, as it should in this context, "scandi grind". Anything else would have been strange, but it should be pointed out that they do significantly better with thin blade stock so in this case the edge shines. 

A small fixed-bladed knife with a Scandi grind intended for "EDC use" from Finnish Brisa

The handle is available in different versions, but here it is wood, more specifically bocote screwed in place over a full tang. The knife comes with a simple but well-made leather sheath.

Overall an interesting knife to join my growing group of fixed-blade knives aimed at EDC use more than hunting or the construction site although this one might actually work in those contexts as well.

Brisa Knives

/ J - likes fixed blade...too

#knivesandbikes #knivigtvarre

Soulthrower Open 2024

Då var det snart dags igen. Förra året startades vad som förhoppningsvis blir en stabil svensk tradition, åtminstone för den som är intresserad av sportkastning. Kniv- och yxkastningstävligen Soulthrower Open i Arboga. 

Premiäråret kom det representanter från sex nationer varav några rejält långväga eller vad sägs om Australien och USA? Vi får se om det slås i år men i vilket fall som helst är det ett ypperligt tillfälle att möta likasinnade, ha kul och kasta kniv och yxa. 

Familjefoto av kastfamiljen från Soulthrower Open 2023 med representanter från sex nationer. Ett äventyr som ni kan läsa om här

Sedan bör påpekas att ALLA är välkomna. I den här sporten hittas såväl gammal som ung, dam som herr och nybörjare som proffs. Det är en smula unikt. I alla fall att de hittas på samma ställe vid samma tillfälle!

Så pröva på en tävling och delta i Soulthrower Open 2024!

Ni kommer väl?

Jag hoppas att riktigt många hittar till idrottsplatsen Meken i Arboga i slutet av juni. Om inte annat alla som vill slå Marcus Pehart som inte bara är svensk kastnings nestor utan även regerande mästare i rotationskastning. 

Sedan kan ni alltid jäklas med mig och försöka sno min titel från förra året i disciplinen No Spin!

J - hoppas vi ses i Arboga

Summer is icumen in - or in the middle of it all

Actually, maybe it's not exactly "the middle of summer" but it feels like it when I write this. It's hot behind the keyboard. Yesterday it was oppressively hot with thunderstorms in the background and even today it is really summery with a bright sun and cumulus clouds growing high up. You know the ones that can turn into thunder if they start to look like an anvil with a flat top.

High summer heat with thunderclouds in the background

Otherwise, you can always take a look at a calendar to confirm the season. It firmly claims that we have now entered June. And no matter how you spin it, it's one of those three holy months. At least in Sweden, it is! We have a very long winter around here. Now is the time for it to happen! All that stuff you planned to do "this summer". It is now. Your moment is right now! Do not forget that.

Review item sunbathing, SRM 401

Even on the knife front, it's summer. Above all, it means that I have a lot to do. Something that is extremely positive but also a bit stressful. This partly means that I have a certain backlog of knives that must be reviewed at the same time as new ones have been acquired. They must be tested and photographed, and then a text must be written, edited, proofread, etc. At some point, I will probably try to balance knives coming in with texts going out. 

But not yesterday, today, or tomorrow. For the simple reason that when the sun is shining, I feel like outdoor activities, and one of the main ones right now is knife throwing. So there has been a lot of that during May. I will return to why in an upcoming post. But there is one goal that is getting closer and closer in time, I can reveal. 

Otherwise, I'm testing a bunch of knives at the moment. There are folding knives from brands such as CJRB, Sencut, QSP, SRM, and Karesuandokniven, but also fixed blades to be reviewed from, among others, Brisa, ANV, and Al Mar. In addition to that, some reviews are underway on throwing knives. There are knives from Yggdrasil Forge,  Zitoon Knives, and WL Custom Blade up for scrutiny.

I have probably forgotten something. The heat rises to my head. I'll probably trade my coffee cup next to the computer for a cold beer, I believe.

/ J - your faithful knife reviewer

Ny kniv - Brisa PK70FX

Häromsistens presenterade jag en fällkniv vars övergripande drag påminde om en puukko. Här har vi en kniv som tar det konceptet ett steg längre. Inte nog med att det är en kniv av nämnda typ utan den är därtill en fastbladad version av en fällkniv! Så det känns som säcken knyts ihop. 

Finska Brisa  hade nämligen tidigare en slip joint kalld PK70 i katalogen. Nu har man valt att göra om den kniven med ungefär samma mått fast i en mer robust version. Den har tämligen beskrivande fått namnet PK70FX  där "FX" förstås står för "Fixed". 

Brisa PK70FX

Den följer förlagan tämligen troget i övergripande linjer vilket återspeglas i både handtags- och bladform. Även längden på bladet är densamma, det vill säga 70 mm. Tjockleken är modesta 3 mm och höjden är 20 mm. Bladet är gjort i klassiskt svenskt 12C27 och bladet har som sig bör i sammanhanget fått sig en "scandi grind". Fattas bara annat men det bör påpekas att de gör sig väsentligt bättre med tunna blad så i det här fallet kommer det till sin rätt. 

En liten fastbladad kniv med skandinavisk slipning avsedd för "EDC-bruk" från finska Brisa

Handtaget finns i olika utföranden men här är det trä, närmare bestämt bocote som skruvats på  plats över en full tånge. Kniven kommer med ett enkelt men välgjort läderfodral. 

Överlag en intressant kniv som sällar sig till min växande grupp av fastbladade knivar riktade mot EDC-bruk mer än jakten eller byggarbetsplatsen även om den här faktiskt skulle fungera i de sammanhangen också. 

Brisa Knives

/ J - gillar fastbladare...också

#knivesandbikes #knivigtvarre