Ny kniv - QSP Mulan Kritsuke

Ett av mina favoritmärken har gett sig in i köksknivssegmentet. En händelse som är allt för stor för att missa. För er som inte vet arbetar jag som kock i ett kök och är allmänt matlagningsintresserad. Därtill är min fru kock och bonussonen läser till samma yrke. Så det blir mycket matprat i vår familj. Därmed är även kopplingen till redskap inte så långt borta i allmänhet och köksknivar i synnerhet. I alla fall gäller det senare mitt fall. 

QSP har öppnat med ett tämligen brett sortiment redan från start. Det märks bland annat på kockknivarna som kan fås med flera olika bladformer. Du kan välja mellan "harpun", Santoku, mer traditionell Gyuto och den här som är en "Kritsuke". Sedan kan alla varianterna fås i en lyxversion med mönstervällt blad om så önskas. En särskilt lyxig sådan då det är en laminerad version med annat eggstål. Alla knivar ligger dock under en serie de valt att kalla "Mulan" vilket antyder att det kanske kommer fler i framtiden!

Utöver det har de en "butchers knife" i sortimentet. Det av en typ som sällan använts i Sverige. Den i sin tur finns i en ultralyxig utgåva.  

QSP Mulan Series Kritsuke

Som ni kanske märker på både namn och utseende är de olika modellerna hämtade från den Japanska knivfloran. Kritsuke står i det fallet vanligen för en urbeningskniv. Men här har de fått låna bladform till en större kockkniv. Det betyder konkret en klippt spets där ovansidan har en distinkt vinkel rakt ned mot eggen. 

Storleken är i det här fallet åtta tum vilket blir 203 mm. Men för att vara tydlig, det är bladet vi talar om eftersom det är det man utgår ifrån i köksknivsvärlden. Det betyder i klartext att en 8" kockkniv i det här fallet mäter 343 mm totalt. Tjockleken på bladet är 2,5 mm och vikten ligger kring 179 g enligt uppgift. Balansen kan jag direkt säga är utmärkt. 

"The first cut is the deepest" som de säger

Bladstålet är Sandvik 14C28N med en uppgiven hårdhet av 59-61HRC. Jag hoppas att det ligger i det högre delen av det spannet då jag inte uppskattar om köksnivar är för klent härdade, läs för mjukt. Det ger en förbaskat massa slipande och underhållande nämligen. Det återstår att se. I handtaget hittas trä och i det här fallet ebenholts. 

Jag valde den ickemönstrade kniven för dess enklare och renare utseende. Ibland är det något jag föredrar. Det skall bli intressant att se hur QSPs första utflykt i köket står sig gentemot några konkurrenter.* Kniven kommer att testas både i hem- och ett proffesionellt kök.  

QSP Knife

/ J - kockar loss

* Jag har knivar att jämföra med från så vitt skilda märken som enkla IKEA via Victorinox ett par olika serier, Brisa och Sabatier Lion och Sabatier Four Star Elephant till Global, Hiro, Masamoto och Hattori. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Tekto Knives F3 Charlie

Det är alltid spännande med ett (för mig) nytt märke. Helt nya på marknaden är emellertid inte amerikanska Tekto Knives, de har funnits sedan 2013 står att läsa på hemsidan. Om jag förstod det hela rätt så var ett kompisgäng ute på en utflykt i Maine och var inte helt nöjda med hur delar av utrustningen, i form av knivar får man misstänka, presterade och beslutade att göra något åt det hela. Med tanke på att företaget delvis fokuserar på automatknivar i form av "OTFs" så kanske det var sådana som inte var tillfyllest. 

En manuell button lock signerad Tekto Knives

Hur som haver, den typen av knivar utgör fortfarande mer än halva sortimentet. Den andra halvan består för närvarande av tre olika fällknivsmodeller. Två som mer riktas mot EDC-segmentet även om en av dem säljs med argument om att den riktas mot militär och dylika verksamheter. 

Tekto Knives F3 Charlie

Ännu längre går man med den här modellen döpt till F3 Charlie. Den sägs vara framtagen för "high stakes tactical operations", det låter något det. Sådana formuleringar kan alltid diskuteras, kanske främst ur ett kulturellt perspektiv. Men i vilket fall som helst borde det utgöra grunden för en bra kniv för blandat friluftsliv tänkte jag. Väldigt få av mina utflykter i skog och mark kan räknas som "operations". 

F3 Charlie är en mycket imponerande kniv med sitt stora djärvt formade blad. Men trots det samt en bladlängd på nästan tio centimeter och en totallängd på tjugotre centimeter så väger kniven in under 130 g. Det är imponerande! Hur det går till ämnar jag gå in på i kommande recension. Där tänker jag även bena ut om de inledande intrycken har någon bäring. Redan efter några få minuter konstaterades nämligen att det finns rätt många saker jag gillar med den här kniven och några detaljer som kunde varit bättre eller som jag valt att utforma annorlunda. 

I övrigt kan det i korthet sägas att det är en kniv med ett blad i D2-stål som enligt uppgift är härdat så hårt som 60-62HRC. Det har sedan försetts med en svart ytbehandling. Bladet hålls på plats med hjälp av ett "button lock". Det rymliga handtaget baseras på en stålram som är försänkt i sidor av G10 som i det här fallet är gröna som synes. 

Jag ser fram emot att fördjupa bekantskapen med den här kniven!

Tekto Knives

/ J - letar nytt

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Sencut Glidestrike

Clip point and no flipper. It was two of the details that persuaded me to get this knife. A clipped blade is not always the best but usually one of the prettiest. It's just the way it is. It gets even prettier when you skip things that protrude like flipper tabs and thumb studs. Simply put, a cleaner look!

Then I liked that this knife called Glidestrike from Sencut is quite large. Most of what they do otherwise falls into the category of smaller or possibly medium knives. Variety is always refreshing.

Sencut Glidestrike

This sturdy blade measures close to a decimeter in length, more precisely 95 mm. Since it is also relatively tall, the impression is quite massive. However, the shape makes it taper to a very distinct tip. The material is 9Cr steel. Before anyone grunts, it should be pointed out that 9Cr18MoV is significantly better than its simpler cousins.

The entire length of the knife ends up being over twenty-two centimeters, but despite that, it weighs as little as 117 g. A very light steel frame and a thin knife are some of the explanations for that.

The material of the handle is another good selling point as it is not just Micarta but canvas Micarta. A material that becomes a little coarser in structure and therefore usually feels "softer" in the hand. At least I think so. It is also a material that ages and changes appearance over time, which gives the knife a bit of personality.

A review follows, be sure!

Sencut Knives

/ J - starts the new year with a bang

#knivesandbikes #knivigtvarre

Olycksknivar!

Häromdagen under rubriken "Fredags-EDC" skickade jag med några livsvisdomar. Någon undrade hur jag bar mig åt för att förvärva dem. Och visst kan historierna kan elaboreras en smula...

...ämnet är sålunda olyckor och det här är del 1!

Först ut i triptyken var kniven jag satte mig på. För att vara exakt var det en QSP Songbird. Den var framtagen ur knivsamlingen där den vanligtvis häckar av två skäl. Dels var det länge jag höll i den och dels torde dess lätt aggressiva och smala blad med sin hawkbill-form vara utmärkt till att skära läder. Det var i alla fall min tanke. Planerna var att börja med ett fodral till en kastkniv*. Av det skälet satt jag därför i soffan och skissade lite och skulle bara skära ut en grov form. I bakgrunden rullade TVn och jag tittade till telefonen med jämna mellanrum. En inte helt ovanlig vardagskväll i det Wikströmska hemmet. Åtminstone inte om jag är ensam hemma. 

Ingen sätter sig på den här fågeln! QSP Songbird

Sedan blev jag förbannad! Det som gjorde mig upprörd var att Meta på flera av sina plattformar inklusive Instagram har slagit ned på allt vad knivrelaterat innehåll heter. Däribland var min sida kortsiktigt bannad för sökningar och liknande. De hävdade att den visade allt från otillåtna vapen till sexuellt explicit innehåll oavsett vad bilden faktiskt föreställde. I det specifika fallet en kastknivstavla med bokar i bakgrunden, sexigt kanske men inte sexuellt. Det fick mitt blodtryck att gå i taket men det är en annan historia. 

Jag behövde resa på mig innan jag fullkomligt exploderade. En kopp te var det första min hjärna kom på. Det tar en smula tid och innebär lite pyssel att fixa varpå jag hinner lugna ned mig. En smart person hade då lagt kniven på bordet framför sig. Kanske rentav på den läderbit som låg där ovanpå en skärbräda. Men icke. 

Jag återvände till soffan och min lekamen placerades på plats med viss pondus. Min kroppshydda har en tendens att göra det. Jävlar vad det brände till i låret. Snabbt tittade jag mig omkring för att se om någon insekt stuckit mig. Ni vet getingar och sådant otyg. Men nej då, hjärnan och mörkret utanför fönstret upplyste mig att årstiden var fel för den förklaringen. Därefter tittade jag rakt fram en stund utan att göra någonting. Försökte komma på vad i en mjuk soffa som kunde göra ont. Var det dragkedjeskon till kuddarna månne? Jag sneglade till höger för att se om där fanns någon pinne att sticka sig på. Precis som om någon, det vill säga jag skulle glömt en kratta där eller så. Det fanns inget där.

Först därefter kom jag på den briljanta idén att faktiskt resa på mig för att se efter. Då satt där en kniv i låret! Och blodet rann. Rakt ned längs byxbenet rann det och blött blev det. Jag svor, drog ut kniven och haltade ut till badrummet. På vägen en rad runda röda fläckar för den som ville spåra mig. Pressade någon kompress mot såret som inte gick att se där det befann sig på baksidan av låret. Yttrade fler kraftuttryck och försökte efter bästa förmåga tejpa några plåster på plats. Micropore fanns men räckte inte. Den kompletterades med lite eltejp. Sedan blev jag sur för att det nu var hål i byxbenet. Det var inte ett särskilt lyxigt plagg men tämligen bekvämt och gjorde sig bättre utan stickhål. 

Det gjorde förresten mitt ben också. Ett par dagar fick jag halta omkring. Hela lårmuskeln blev rätt öm vilket gjorde att spände mig och fick ont på andra ställen också. Men mest i själen. Som tur var hade ingen nerv eller något större blodkärl träffats. En övergående lårkaka och ett ärr blev monumentet över historien. 

Det och en liten anekdot att förtälja. 

/ J - nyskuren

* Zitoon Knives Commemorative Dagger är modellen som skulle föräras ett nytt fodral. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Sencut Glidestrike

Clip point och ingen flipperfena. Det var två av detaljerna som övertalade mig till att skaffa den här kniven. Ett klippt blad är inte alltid det bästa men oftast ett av de snyggaste. Det är bara så det är. Sedan blir det ännu snyggare när man skippar saker som sticker ut som fenor och tumknoppar. Ett renare utseende helt enkelt. 

Sedan gillade jag att den här kniven kallad Glidestrike från Sencut är rätt stor. Det mesta de gjort annars tillhör kategorin mindre eller möjligen medium-knivar. Variation är alltid uppfriskande.  

Sencut Glidestrike

Det här rejäla bladet mäter närmare en decimeter i längd, närmare bestämt 95 mm. Eftersom det även är högt blir intrycket rätt maffigt. Formen gör dock att det smalnar av till en mycket distinkt spets. Materialet är 9Cr-stål. Innan någon fnyser så bör påpekas att 9Cr18MoV är väsentligt bättre än sina enklare kusiner och därmed gångbart. 

Hela knivens längd hamnar över tjugotvå centimeter men trots det väger den så pass lite som 117 g. En mycket lättad stålram är en av förklaringarna till det. 

Materialet i handtaget är ett annat bra försäljningsargument eftersom det inte bara är Micarta utan kanvas-Micarta. Ett material som blir lite grövre i strukturen och därför brukar upplevas "mjukare" i hand. Åtminstone tycker jag det. Det är även ett material som åldras och ändrar utseende över tid vilket skänker lite personlighet åt kniven. 

En recension följer, var så säkra!

Sencut Knives

/ J - satsar mot 2024

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Condor TK Terrachete

Since I previously did not own a machete, this model from Condor Tool & Knife immediately became the largest knife in the collection. Then it can always be debated whether a machete is a knife or not. But it's an edged tool anyway. In addition, often a very effective one. Also, this particular model has some knife-like features, but more on that later.

The model is called Terrachete and thus goes very well with the Terrasaur bushcraft knife I reviewed earlier. Apart from the name, there are similarities between them in terms of handle material and steel. The designer behind both is Joe Flowers.

My first Machete

Many of Condor's knives are made of carbon steel and so is Terrachete, 1075 being the designation in this case. It's an excellent material for the purpose, as for a blade this long and with this area of use, you need something that can both withstand blows and that is springy. Therefore, a relatively soft hardening is also preferable. Machetes also don't need to be razor-sharp to cut well. Much of the power in the cut comes from the fact that the blade is relatively thin, 3 mm in this case.

The length of the Terrachete is just under 53 cm and of that the blade makes up 37 cm. The weight is 720 g. The handle is made of thermoplastic in the form of polypropylene. A simple but durable material that I hope removes some of the vibrations that occur when working with this type of knife. Personally, I have no experience with machetes, I must confess, but they are quite similar to a Swedish Bush Hook/Weed and Bark cutter knife and I have used such many times, so I suspect that the feel is similar. 

Condor TK Terrachete designad av Joe Flowers

Then this machete has a small finesse in that it has a slightly higher and sharper edge closer to the handle and the balance point for detail work, so it can also be used as a knife if needed. That impression is reinforced by the fact that it comes with a sturdy sheath made of the same material as the handle and is fitted with a leather loop to be worn on a belt. It remains to be seen whether I will use that finesse.

Overall an exciting and interesting acquaintance that I look forward to testing and reviewing!

Knivgrossisten

/ J - chops his way towards the future

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXVI

- eller kanske mer en kommentar kring tingens tillstånd

Januari pulsar sig fram genom snön i storstövlarna. Den står där ute och glor in genom fönstret påtaglig likt en övergiven Krampus som tiden glömt. Det nya skulle inledas men är påfallande likt det gamla. Kallt. Enda skillnaden mellan då och nu är graden av granens förfall. 

Jag går promenader trots kylan. Både hand och själ är sval. Det är där jag befinner mig. Gräv där du står säger de. Det är en livsvisdom att ta in. Man skall icke förfalla till tankar om tider när saker var annorlunda eller till och med bättre. Var i nuet även om nuet inte alltid är sympatiskt.  

Gräv där du står, fast där är också kallt!

Apropå livsvisdomar kan ni få några fler, jag har några att dela med mig av. Misstag jag gjort som inte behöver upprepas. Det finns fler att göra, tro mig.  

• Det går inte att dricka espresso i duschen, bara så ni vet. Även om man håller ut armen kommer det vatten i den när den förs till munnen.

• Om du blir upprörd över Instagrams fåniga regler och "bans" angående knivar, res dig då inte från soffan för att gå ut i köket och lugna dig med en kopp te utan att fälla ihop kniven du hade i knäet innan. Det KAN hända att du sätter dig på den och att den tränger in tre och en halv centimeter i baksidan av låret.  

• Du skall inte heller leta efter fällknivar som fallit ned mellan soffkuddarna utan att först lyfta på dem. OM du skulle känna dig fram kan det hända att du drar fingertopparna över den egg som kanske har hamnat uppåt utan att du ser det varpå du snittar upp topparna på vänster hands pek- och långfinger. Det behöver inte bli så men det kan hända. 

• Sedan skall du inte medföra din nyligen inköpta Machete på toaletten och på så vis råka skära dig lite i handen när du sträcker dig efter en handduk. 

Följer du dessa enkla råd kommer ditt liv om inte bli ofantligt mycket bättre så åtminstone några ärr fattigare. 

Fredags-EDC baserat på knivar från QSP

I fickorna finns mest ludd, frånvaron av barndomens småkladdiga femkronorsmynt och några knivar. För dagen råkar de komma från QSP. 

Jag är mer än lovligt förtjust i min nya Capybara. En kniv som inte bara är lyxig sett till material utan även känns så i hand. Särskilt som bladet är skålslipat och skär bra trots att det är relativt grovt. Den kniven huserar i byxfickan och får även följa med in i köket som paket, förpacknings och kartongöppnare. 

I fickan på jackan hittas även en annan kniv från samma märke. Det är en "neck knife" kallad Canary. Det här är utgåvan med blue denim Micarta i handtaget. Mycket snyggt i mitt tycke. Fast runt nacken bär jag den inte. Jackfickan är ett bättre bo för den här kompakta fågeln. 

Ficklampa är en vinternödvändighet förutom idag då solen faktiskt lyser. Modellen är Olights Baton S1 Mini, inköpt på XXL någon gång om jag minns rätt.  

Tillvaron fortsätter nu med eller utan plan. 

/ J - funderaren

New Knife - Civivi Vision

Yes, I admit that the first experiment in getting a knife with a handle made of "Ultem" was a pleasant experience. It turned out to be a capable material with several positive properties. So that a new knife from another brand is tested with the same type of handle is perhaps not completely far-fetched. The question was mostly about which model it would be found on.

In addition to trendy handle material, this knife from Civivi offers something as cool as a rarely used lock type. Those two details are found on a knife aptly called the Vision FG.

Civivi offers a knife equipped with a "Super lock"

The lock named "Superlock" is certainly not entirely new, it is an invention previously found on knives by Snecx who is the man behind this design as well. More on that in the review that follows. But this is one of the first production knives it is found on. In addition to Snecx's own knives, it can be found in a collaboration with CKF as well as on a more expensive version of this knife labeled WE Knives. In both cases, we are talking about completely different price levels. But now the technology has trickled down to more affordable knives. It's less than half the price compared to before.

In addition to an interesting handle material and an exciting lock construction, this knife has what I think is a nice blade shape that could possibly be described as a "reverse tanto" or perhaps a "modified Wharnie" depending on the mood. The blade is also made in Nitro-V with a stated hardness of 59-61HRC. The finish is a very well-made satin.

Civivi Vision FG

The total length of the knife is just over twenty centimeters, 202 mm to be exact, and has a blade of almost nine centimeters. Not exactly a tiny pocket knife, in other words. On the other hand, it is fairly light as it weighs in at a low 116 grams.

Overall, the Vision FG is a knife that spoke to me already before I got it. Now it remains to be seen if it is as sympathetic as I hope and believe.

Civivi

/ J - Vision ary?

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Condor Terrachete

Eftersom  jag sedan tidigare inte äger någon machete blev den här modellen från Condor Tool & Knife omedelbart den största kniven i samlingen. Sedan kan det alltid diskuteras om en machete är en kniv eller inte. Men ett eggredskap är det hur som haver. Därtill ofta ett mycket effektivt sådant. Dessutom har den här specifika modellen en del knivlika egenskaper men mer om det vid annat tillfälle. 

Modellen kallas Terrachete och går därmed mycket väl ihop med den av mig tidigare recenserade bushcraftkniven Terrasaur. Förutom namnet återfinns likheter dem emellan vad gäller handtagsmaterial samt stål. Designern som är ansvarig för båda är Joe Flowers. 

Min första Machete

Många av Condors knivar är gjorda i kolstål och det är även Terrachete, 1075 är beteckningen i det här fallet. Ett för ändamålet utmärkt material då man till ett så här långt blad och med det här användningsområdet behöver något som både klarar smällar och som fjädrar bra. Därför är även en härdning som är relativt mjuk att föredra. Machetes behöver heller inte vara rakbladsvassa för att skära väl. Mycket av kraften i huggen kommer från att bladet är relativt tunt, 3 mm mäter den här. 

Längden på Terrachete är strax under 53 cm och av det utgör bladet 37 cm. Vikten är 720 g. Handtaget är gjort av termoplast i form av polypropylen. Ett enkelt men hållbart material som jag hoppas tar bort lite av de vibrationer som uppstår när man jobbar med den här typen av kniv. Personligen har jag ingen erfarenhet av just machetes måste tillstås men de är rätt lika en svensk sly/röjkniv och sådana har jag använt många gånger så jag misstänker att känslan är snarlik. 

Condor TK Terrachete designad av Joe Flowers

Sedan har den här macheten en liten finess i att den har en bit högre och vassare egg närmare handtaget och balanspunkten för detaljarbete så den även kan användas som kniv om så tarvas. Det intrycket förstärks av att den levereras med ett stadigt fodral gjort i samma material som handtaget och försett med läderhänge för att bäras i ett bälte. Det återstår att se huruvida jag kommer att nyttja den finessen. 

Överlag en spännande och intressant bekantskap som jag ser fram emot att testa och recensera!

Knivgrossisten

/ J - hugger sig fram i tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Vision

Ja, jag erkänner att det första experimentet med att skaffa en kniv med handtag gjort av "Ultem" föll väl ut. Det visade sig vara ett dugligt material med flera positiva egenskaper. Så att en ny kniv från ett annat märke testas med samma variant på handtag är kanske inte helt långsökt. Frågan var mest vilken modell det skulle återfinnas på. 

Utöver ett trendigt handtagsmaterial bjuder den här kniven från Civivi på något så häftigt som ett än så länge mycket ovanligt lås. De båda detaljerna hittas på en kniv som lämpligt kallas Vision FG. Extra väl valt då utseendet är tämligen djärvt. 

Civivi erbjuder en kniv utrustad med "Super lock"

Låset som döpts till "Superlock" är förvisso inte helt nytt, det är ett påhitt som tidigare hittats på knivar från Snecx som är mannen bakom även den här kniven. Mer om det i den recension som följer. Men det här är en av de första produktionsknivarna som försetts med låset. Förutom Snecx egna knivar så återfinns det på ett samarbete med CKF samt på en dyrare version av den här kniven märkt WE Knives. I båda fallen talar vi helt andra prisnivåer än vad som är aktuellt här. Men nu har alltså tekniken sipprat ned till mer överkomliga knivar. Vi talar om mindre än halva priset mot tidigare. 

Utöver ett intressant handtagsmaterial och en spännande låskonstruktion hittas i den här kniven en i mitt tycke snygg bladform som möjligen kan beskrivas som en "reverse tanto" eller kanske en "modified Wharnie" beroende på humör. Bladet är för övrigt gjort i Nitro-V med en uppgiven hårdhetsgrad av 59-61HRC. Finishen är en mycket väl utförd satin. 

Civivi Vision FG

Hela kniven är strax över tjugo centimeter lång, 202 mm för att vara exakt och har ett blad på nästan nio centimeter. Ingen direkt liten fickkniv med andra ord. Hyfsat lätt är den däremot då den väger in på låga 116 gram. 

Överlag är Vision FG en kniv som talade till mig redan på bild och då var det förstås klippt. Nu återstår att se om den är lika sympatisk som jag hoppas och tror. 

Civivi

/ J - Visionär?

#knivesandbikes #knivigtvarre

Mångfald är bättre än enfald

Det kan snabbt konstateras att inte ens den mest inbitne eller för den delen förmögne kan hålla jämna steg med utvecklingen när det kommer till knivar nuförtiden. Därtill är utbudet alltför stort helt enkelt och det växer alltmer. Där det tidigare fanns ett handfull dominerande märken och ett antal mindre råder numera en sympatisk anarki. Världen har blivit både större och mindre på samma gång. Åtminstone knivvärlden. 

Det gäller inte minst den del av kniviversum som domineras av fickknivar. Där har märken som exempelvis Civivi och Sencut med en produktion som närmar sig ett flertal nya modeller per månad bidragit till att utbudet formligen exploderat. De har även satt en ny standard för vad som kan åstadkommas inom vissa ekonomiska ramar när det handlar om kvalitet. Sedan har vi tillverkare som QSP med flera som förvisso inte släpper riktigt lika många nya knivar men i gengäld vidgar utbudet av färger och handtagsmaterial på befintliga modeller i en sällan skådad takt. 

Om en modell blir populär kan den alltid släppas i flera storlekar. Något Spyderco alltid gjort och som fler hakat på. Här tre varianter på QSPs "Penguin". De finns för övrigt i en mängd olika handtagsmaterial också

Ett förfarande som Spyderco förvisso har ägnat sig åt i många år nu. Skillnaden är att de kinesiska märkena inte släpper ständiga "begränsade upplagor" vilket de spindelmärkta knivarna inte sällan är. Men visst, det finns några andra märken som gör detsamma. Personligen tycker jag att hela fenomenet är ett jäkla otyg. Särskilt som det på flera marknader, läs Europa, är mycket svårt att få tag i en kniv som exempelvis släppts i samarbete med Blade HQ eller någon av de andra stora USA-baserade knivbutikerna. Lyckas man är det till hutlösa överpriser. Så till den delen av knivmarknaden håller jag oftast armlängds avstånd. Enligt mig är det är ett sätt att blåsa upp priserna genom att försöka appellera till människohjärnans förmåga att agera på ordet "brist" varpå vi omgående förvandlas till hysteriska zombie-ekorrar. 

WE som sedan knoppades av till Civivi som sedan fick systermärket Sencut. Det gör att du kan köpa snarlika modeller i olika prisklasser med oika kombinationer av material

Men i det här fallet vill jag ändå inte klaga alltför mycket då det är en mycket bra tid att vara knivintresserad som jag tidigare skrivit vid ett par tillfällen. Många av de knivar som släpps håller nämligen mycket hög standard och god formgivning har blivit mer tillgänglig rent generellt. Men bland diamanterna och de russin som skall plockas ur kakan finns mer än en dålig kniv och otaliga tråkmånsar att undvika. 

Det gör att utmaningen består i att både navigera mellan tillverkare, märken och modeller.  Vad skiljer Petrified Fish från CJRB, Vosteed, Real Steel, SRM, Trivisa, Artisan Cutlery, Two Sun och Kubey med flera? Är Reate, Rike och WE finare än dem? Vart kommer Kizer in i bilden? Är MKM ett bättre Italienskt märke än Viper, Lionsteel, Fox Knives och Maserin. Hur passar Extrema Ratio i stöveln? Kan tjeckiska ANV konkurrera med dem? 

Hur står sig Quiet Carry, TRM, Vero Engineering och Terrain 365 mot något äldre märken som CRK, Strider, Hinderer och Emerson. Apropå äldre, har Buck kommit med något nytt och vart hittas Gerber, SOG och Al Mar nuförtiden? Har Kershaw och CRKT ryckt upp sig igen som de understundom gör. Gör Condor TK bättre knivar för friluftsliv än spanjorer som Muela, Nieto, Cudeman och Joker eller kommer hotet från Skandinavien med märken som Brisa, Ahti, Varusteleka, Peltonen, Martiini, Strömeng AS, Helle, Brusletto, EKA, Casström, Karesuandokniven och förstås Fällkniven. Vill kanske Böker med alla sina undermärken ha ett finger med i spelet? Amerikanerna är icke att förglömma, kanske ESEE, TOPS, Bark River, Ontario, Ka-Bar och Cold Steel bjuder upp till dans? Hade inte Victorinox släppt några bushcraftknivar förresten? 

Hur står sig franska knivar i konkurrensen? Finns det några japanska märken att beakta? Vill resten av världen vara med och leka. Skall man blanda in mer klassiska modeller och slip joints i mixen?

Den här gamla bilden togs långt innan både knivmarknaden och min egen samling växte. Frågan är om jag vågar ta en ny?

Nej, jag släpper ämnet där. Närmast oöverskådligt är vad det är. Det är där personer som jag kommer in i bilden. Genom att ha lite åsikter om och synpunkter på knivar här på bloggen kan jag hjälpa till att gallra här och var. Nu har jag absolut ingen chans att ens täcka en bråkdel av allt det jag räknade upp. Men ett och annat nedslag gör jag trots allt. Sedan finns det gott om andra som gör detsamma. Dock hittas de mestadels på Youtube och framtiden för dem är måhända en smula oviss.*

I vilket fall som helst blir fortsättningen på det här året intressant. För med ovanstående i åtanke har jag åtminstone ett par nya märken på gång för testning och bedömning. Ja, och ett flertal knivar som jag redan har förstås. Inte minst kastknivar. Just den kategorin knivar är lite svårbedömda om man inte kan kasta med dem och det är väderberoende i mitt fall. Som tur var lider inte andra knivar fullt av samma begränsningar. 

Så nu kör vi så det ryker!

/ J - går nästan vilse

* Metas inställning till eggföremål på sina plattformar är både oklar och varierar,  nästan från dag till dag. De har slagit ned på många Instagramkonton till exempel. I en stund räknas innehållet till kategorin "förbjudna vapen" och i nästa hävdar de att innehållet är "sexuellt", det ni!

New Knife - ANV M25

The new year must be inaugurated with a new knife. And not just any knife, but a new product from Czech ANV Knives. Something that doesn't happen too often. By that, I mean that this is not one of the fast-moving models that otherwise dominate parts of the market. Instead, this is a knife that has been released after a substantial development period.

Incidentally, it is a collaboration with the 25th Anti-Aircraft Missile Regiment from Strakonice. It is also from them that the name originates.

From Acta non verba Knives comes this military knife

You can immediately tell when you hold this knife that it is very well made and that a lot of thought has gone into the design. The balance is superb and the M25 just feels very natural to hold and every grip you can think of works, possibly except "ice pick grip" but there's a reason for that.

That's how it is with the whole knife, there are reasons for most of it, which concretely means that it hides small subtleties here and there despite its seemingly simple exterior.

ANV M25

The materials are also of the highest quality. The handle is made of a couple of solid pieces of Micarta that have been milled and provided with a pattern that gives a very good traction. They are then screwed into place with a pair of sturdy stainless steel screws.

Swedish steel in the form of Sleipner is found in the blade. It is 3.5mm thick in this case. It is coated with a layer of DLC that both protects against corrosion and reduces reflections. It is, after all, a genuine military knife. It is also noticeable in the format. This knife is meant to be carried. The length is a modest twenty-four centimeters, of which the blade measures eleven centimeters. The weight is more than decent at 145 grams.

In addition, the case is made of Kydex and equipped with Molle-compatible fasteners. That is, they fit combat harnesses. But this means that the knife is flexible and can be carried any way you like on backpacks, belts, etc.

I can say that I immediately fell for this knife. It exudes competence and is of a format that I can imagine wearing whether I'm hiking or just spending time outdoors. 

ANV

/ J - starts the new year with fireworks

#knivesandbikes #knivigtvarre

"Throw Back"

 

 - knife throwing in retrospect

We have arrived at the time of the New Year columns. At least the beginning of the short but intense season for that phenomenon. Now you are expected to sum up the past year, preferably in the form of some New Year's candy with funny elements. Such occurs in most contexts in all media. I don't know if it's the right form for me. But maybe it's a good idea anyway?

We'll try, first, let's get a short overview of the "knife-throwing year of 2023"

Next year's competition knives for rotational, Spinning Butcher from WL Custom Blade and Throwingzone

The year that passed didn't quite go as planned. In general, it can be said that there was a little less throwing and a little more spread in terms of results than what was planned.

This year's efforts in numbers

With the same presentation as last year, it can be stated that my third year as a practicing knife thrower offered:

• 389 hours, divided into
• 94 sessions, which resulted in 
• 153453 throws

Now, of course, the numbers are not quite exact. Rather, some throws can be added here and there. Spontaneous trips in the forest are not included, for example. It's not so bad that I keep track of exactly every throw. But I do count during all practice sessions. Or rather, I keep a training diary. I happen to think it's interesting.

Otherwise, it can be stated that there are about 25,000 fewer throws and 63 hours less compared to 2022. It depends on both weather and time. Above all, the result is distributed over significantly fewer sessions. In addition, they are divided into trips to my throwing range and forest walks that include knife throwing. There are 62 training sessions and 32 more "free throwing" in the woods. This should be compared with 161 training sessions in 2022.

Most likely the set that will be used in the next season when it comes to No Spin. The Devil's Claw from Zitoon Knives.

In terms of personal bests of various kinds, not much has happened. I want to be clear that the numbers are training results and not competition results. They tend to differ quite significantly. A phenomenon that everyone who has competed is familiar with.

• Walk back (3-7m), rotational is still 258 p
• Walk back (3-7m), No Spin hasn't increased either but stays at 219 p

Points, Rotational Throwing:

- 3 m: 104 p, not yet a 100% hit

- 5 m: 99 p, same as before

- 7 m: 80 p, here, too, the maximum result is unchanged

Points, No spin:

- 3 m: 96 p

- 5 m: 86 p

- 7 m: 70 p

Longest throw, rotational: 13.40 m.

Longest throw, No spin: 10.38 m

The longest throws in the rotational discipline have improved by a couple of meters from last year but are still nothing to write home about. If something is going to be written in that context, around 20 m or so is needed. My results are certainly not competitive. No spin I haven't had the opportunity to improve at all. Rather, I was worse at the longer distances this year. A lot because I've not been able to practice that type of throwing due to injuries and major problems with the target material. The targets were simply too hard to stick a knife in from longer distances no spin. A simple but brutal fact.

Competitions

In addition to training, there have also been competitions. However since I couldn't afford to go to France for this year's UKAT WC, there were two events that I participated in. It was this year's Swedish championships and Soulthrower Open. A very sympathetic gathering I must say!

Winner, No Spin Walk Back Soulthrower Open 2023

In terms of results, I ended up slipping down one place in the SC hierarchy in rotational throwing and became a bronze medalist in Walk Back. However, I kept my place as number one in No Spin and can therefore still call myself the Swedish champion in the discipline. In addition, I took some plaques in games with the same technique. Something tells me that more will be required if that position is to be maintained next year as well. I managed to achieve the same lucky placement in No Spin in the Soulthrower Open. That time in international competition. Something I'm more than happy with. It was surprising, to say the least. 

The Throwing Year 2024

It remains to be seen how it will play out. My powers of clairvoyance are very limited, I have noted. However, the first thing that happens next season is the online competition "Aim Games K20" which starts in January and lasts for three months. Fortunately, it may well be added that I don't have the opportunity to throw indoors and thus am completely dependent on the weather. Snow and too much cold cause problems and mean zero knife-throwing for me. In addition, I have to get hold of suitable material for a competition target. So my eventual participation and results are not solely dependent on my own performance but are heavily influenced by external circumstances.

Medals to defend and improve at the Swedish Championships 2024

If there will be Swedish Championships and Soulthrower Open again this year, the plans are to try to defend my titles there. It won't be easy, I can say. Not least from the latter competition, there are opponents hungry for revenge. Some of them are actually better than me, I firmly claim. But I intend to invite them to a dance anyway. In the same way, I have a great desire to participate in the WC organized by UKAT, which will take place in England later this year. But for it to work, I need both money and time.

Other than that, I'll see how much time I can spend on knife throwing There are also big plans to return to cycling training and it is impossible to escape the fact that both activities require a lot of time.

/ J - the throwoholic

Ny kniv - ANV M25

Det är klart att det nya året skall invigas med en ny kniv. Och inte vilken kniv som helst utan ett nytt alster från Tjeckiska ANV Knives. Något som inte händer allt för ofta. Med det menar jag att det här är inte är en av alla snabbt hopslängda modeller som annars dominerar delar av marknaden. Istället är det här en en kniv som är framtagen efter en rejäl utvecklingsperiod. 

För övrigt är den framtagen i samarbete med the 25th Anti-Aircraft Missile Regiment från Strakonice. Det är även från dem namnet härstammar. 

Från Acta non verba Knives kommer den här militärkniven

Det märks omedelbart när man greppar den här kniven att den är extremt välbyggd och att det ligger mycket eftertanke bakom formgivningen. Balansen är superb och M25 känns helt enkelt väldigt naturlig att greppa och appropå grepp fungerar alla du kan tänka dig, möjligen med undantag av "ishackegrepp" men det finns en anledning till det. 

På det viset förhåller det sig med hela kniven, det finns anledningar till det mesta vilket konkret innebär att den gömmer små finesser här och var trots sitt till synes enkla yttre. 

ANV M25

Även materialen är av yttersta kvalitet. Handtaget är gjort av ett par massiva stycken Micarta som frästs och försetts med ett mönster som ger mycket gott fäste. De är sedan skruvade på plats med ett par stadiga rostfria skruvar. 

I bladet hittas svenskt stål i form av Sleipner. Det är 3,5 mm tjockt i det här fallet. Det är sedan täckt med ett lager DLC som både skyddar mot korrosion och minskar reflexer. Det är trots allt en äkta militärkniv. Det märks även på formatet. Den här kniven är till för att bäras. Längden är modesta tjugofyra centimeter varav bladet mäter elva centimeter. Vikten är mer än godkända 145 gram. 

Till det kommer fodralet som för övrigt är tillverkat av Kydex och försett med "Molle"-kompatibla fästen. Det vill säga de passar på stridsselar. Men det medför att kniven är flexibel och kan bäras lite hur som helst på ryggsäckar, avlastningsbälten, skärp etc. 

Jag kan säga att jag föll direkt för den här kniven. Den utstrålar kompetens och är av ett format som jag kan tänkas bära på vare sig jag vandrar eller är utomhus på annat sätt. 

ANV

/ J - startar det nya året med fyrverkeri

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - QSP Walrus

Time for a slightly simpler and thereby lower-priced model from QSP. As the title already hinted at, this knife is called the Walrus. For me it is a rather unusual addition to the collection as it comes with a "trailing point" also called a Persian blade or just "upswept" in English. I don't have very many of them.

The reason I'm not too fond of that blade type is twofold. Firstly, I don't appreciate the aesthetics in general and secondly, the tip feels a bit "elusive" in many everyday situations. I prefer to find the tip more in line with the center of the handle if you put it that way.

But sometimes you must step off the beaten path and try something new. 

Usual packaging from QSP. Also included are some stickers and a detailed product description that actually represents the knife in question

That this knife isn't found in the higher strata in QSP's extensive catalog can be seen mainly on the blade steel, which is D2, and small details such as the clip being of a less complicated nature.

The handle is otherwise made of Micarta with a fairly rough structure. The material is of excellent quality and offers really good traction. The knife itself is uncomplicated in design but is of the type where the frame rises slightly above the sides of the handle. It contributes to a rounder shape. It also surprised me by feeling extremely good in the hand right from the start. It will be interesting to see if that impression remains when you start working with the knife.

It can be said that it is a fairly substantial knife with a blade of 8.6 cm and which measures 206 mm in total length. The weight ends up at 119 grams.

Furthermore, it can be noted that it is a dedicated flipper knife. Something that isn't that common in recent times when many manufacturers often focus on multiple opening methods.

QSP Walrus

Overall, the QSP Walrus is an interesting knife despite where the tip is found. Especially as it has an extraordinary crispy action. The ceramic ball bearings and the very fine-tuned detent ball do the trick. It is also very comfortable in the hand, as I said, and together that forms a good basis for a competent pocket knife. There will of course be a review at some point in the future. 

QSP Knife

/ J - looking for knives in northern waters

#knivesandbikes #knivigtvarre